temA: böcKer och AKAdemi - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

LEDAreCatharina Stenqvist, professor i Religionsfilosofi,Lunds universitetEmilia Fogelklousreligiösa sanningDet är i år hundra år sedan Emilia Fogelkloublev den första kvinnan i Sverige attta teologie kandidatexamen. Hon föddes1878 och dog 1972, 94 år gammal. EmiliaFogelklou var en mångsidig och rikt begåvadmänniska. Hon var religionspsykolog,pedagog, kyrkohistoriker, författare,fredsarbetare och mystiker. Fogelklouvar forskare, folkbildare och engagerad ikvinnosaksfrågan. Med tiden blev Fogelkloukväkare. Hon arbetade i flyktingläger,i arbetslöshetsorganisationer, sompsykolog och med psykisk rådgivning.Hon hade en omvittnad god förmåga attlyssna, att förstå människor och sätta sigin i andras situation. Empati framstår somett nyckelord för hennes karaktär.När Fogelklou väljer att tillhöra kväkarnafår vi också en god uppfattning omdenna sympatiska och mångsidigt bildadekvinnas syn på vad det innebär att varareligiös. Kväkarna utmärker sig för sittallmänna prästadöme, sin jämlikhet, sinpacifism och sin tysta andaktsgemenskap.Fogelklou skriver om kväkarna: ”Såvittjag vet är kväkarna det enda kristna samfund,som från begynnelsen realiseratprincipen: ”Här är icke kvinna eller man,icke jude eller grek, icke träl eller fri – allaäro ett i Kristus.”Emilia Fogelklou är kanske mest kändför boken om Arnold, som handlar omhennes man, och för sin självbiografi Barhuvadi vilken hon bl a redogör för vadhon benämner som sin Verklighetsupptäckt.Den sker den 29 maj 1902 när honunder en lektionsförberedelse sitter på enparksoffa i Göteborg. Fogelklou menaratt hennes Verklighetsupptäckt är dengudsupplevelse som är den centrala händelseni hennes liv. I Barhuvad kan vi läsaatt Fogelklou vid tiden för sin verklighetsupptäcktkämpade med olika religiösaproblem delvis föranledda av att hon varlärarinna i kristendom.Fogelklou kom efter sin Verklighetsupptäcktaldrig att tvivla på att det inre ljusetfinns inom alla människor. Likväl villehon nå en intellektuell legitimitet för sin”upptäckt” och stred för sanningen i sinupplevelse. Fogelklou uppfattade religiössanning som något annat än vetenskapenssanning. Det var denna skillnad i uppfattningsom förde Fogelklou till akademini Uppsala och till studier i teologi. Menväl i Uppsala vill hon pröva sin erfarenhetockså mot sådan filosofi och psykologisom inte räknar med religiös verklighet.Hon ville pröva sin verklighetsupptäcktoch se om den bestod provet inför detvetenskapliga kravet om en objektiv sanning.Den existentiella problematiken förFogelklou, och för många i hennes samtid,gällde just om religiösa sanningar varsubjektiva eller objektiva.Men varför kunde inte Fogelklou stillasig med vad hon själv visste var sant förhenne, varför stördes hon så av att inte blitrodd? Kanske hänger det samman medFogelklous olyckliga kärlek till akademin.Hon upplevde sig aldrig bli insläppt. Dåhon inkompetensförklarades i sambandmed att hon sökte en professur i religionshistoriamed religionspsykologi vid Uppsalauniversitet 1939 tog hon detta hårt.Skälen till denna inkompetensförklaringär många och diskuterade. Men att Fogelklouvar kvinna spelade sannolikt ocksåen roll. Hennes öde visar hur svårt detvar att vara tidig kvinna och gränsöverskridarevid universiteten. Idag har vi enannan syn.Fogelklou framstår som i mina ögonbefriande när hon i Barhuvad skriver:”Konstnär? Predikant? Jag! Nej, människa.Det är det enda jag frågar efter.Aldrig predika utanpå människor, utaninifrån dem själva, med och genom dem,med blick för just deras sanningsväg ochlivsförhållanden.”Trots Fogelklous upplevelse av att akademininte erkände henne, bibehöll honsin integritet och värdighet, att vara människa.Elsa nr 4 2009