temA: böcKer och AKAdemi - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

Skapelsens mysterium, Skapelsens sakramentelsas bokhyllaSkapelsens mysterium, SkapelsenssakramentDopteologi i mötet mellan tradition ochsituationAnna Karin HammarUppsala Universitet 2009Om du bara tänker läsa en teologiskdoktorsavhandling i år, skall du läsa denhär! Den handlar om något så centraltsom dopet, främst dop av barn i Svenskakyrkans sammanhang. Men trots att detkan låta ekumeniskt begränsande, öppnarAnna Karin Hammar här upp friska nyafönster och vida vyer i sitt sökande efteren trovärdig teologi idag, i mötet mellantradition och situation.Avhandlingen tar upp tre problemområden;relationen döpta och inte döpta.Vad är en trovärdig och icke-exkluderandeteologisk förståelse av relationenmellan döpta och icke döpta som tillhörolika trostraditioner eller ingen alls, mellandöpta och mänskligheten i stort ellermed andra ord mellan att vara döptoch att vara människa? Det andra gällerdestruktionen och arvsynden. Hur kanen trovärdig dopteologi uttryckas idag irelation till de nedbrytande hoten mottillvaron och i relation till den teologiskatraditionen om arvsynden?Det tredje området är relationen Gudoch världen. Hur kan en trovärdig dopteologiutformas som övervinner en starkåtskillnad mellan Gud och världen, transcendensoch immanens, himmelskt ochjordiskt? De här tre frågeställningarnalöper genom hela boken. De belyses urolika aspekter; pastorala erfarenheter i enomgivning av religiösa och samhälleligaförändringar, Svenska kyrkans dopsyni ekumenisk belysning och i jämförelsemed dopliturgier från olika tider samtJesu dop.Ett konstruktivt bidrag till en trovärdigdopteologi kan nämligen vara attlyfta fram likheten mellan barndopet ochJesu dop. Det innebär att tyngdpunktendå förskjuts från arvsyndsbegreppet ochmänniskans bortvändhet från Gud till enpositiv trinitarisk skapelseteologi utveckladi samspel med berättelsen om Jesudop. ”Som Gud Treenig handlar vid Jesudop, så handlar Gud Treenig vid alla dop”,skrev kyrkofadern Chrysostomos. Dopetkan i denna tolkning mer framstå som enkallelse till sant mänskligt liv i relation tillAndens skapande kraft, än som frigörelsefrån synd och skuld. En trovärdig dopteologiidag bör respektera både människorav annan tro och de som är utan tro i bådasdjupaste identitet. Om dopteologinfår bygga på en trinitarisk skapelseteologi,och om den därmed ser dopet som ettSkapelsens mysterium och sakrament, understrykerden mer det som förenar människor,än det som skiljer dem åt.Den augustinska och lutherska traditionenom arvsynden ifrågasätts idag avmånga teologer. I det viktiga ekumeniskaså kallade BEM- dokumentet, antaget avsamtliga stora kyrkor i världen som tillhörKyrkornas Världsråd, även av de ortodoxaoch katolska kyrkorna, saknas det teologiskabegreppet arvsynden. I avhandlingenanvänds istället begreppet ”arvsansvar”.Det handlar om att ”vi ärver en situationsom ställer oss inför ansvar i förhållandetill vad andra människor har handlat ochverkställt före oss”. Dopets innebörd skullemot denna bakgrund också kunna varaatt rusta den döpte, att i gemenskap medGud och människor möta den egoism,egen och andras, som inte är beredd attta ansvar för helheten. Att frälsas från destruktionengenom egen kraft är omöjligtmed detta synsätt.Avhandlingens bearbetning av dettredje problemområdet leder fram till insiktenatt en trovärdig dopteologi måstekunna tala om Gud och världen så, attlivets helighet träder fram. Den som döpsär bara en del av skapelsen. Man döps föratt ta ansvar för skapelsens fortlevnad ochbestånd. Med benämningen av dopet som”Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament”försöker Anna Karin Hammargöra motstånd mot en världsbild och teologi,som klyver andligt och kroppsligt,gudomligt och materiellt, sekulärt ochsakralt, fromma och ofromma, döpta ochinte döpta samtidigt som hon knyter antill hela kyrkans tradition, östlig såväl somvästlig. Boken är tveklöst en befriandeteologisk händelse. Anna Karin försvaradeavhandlingen med bravur i en överfullsal i Universitetshuset i Uppsala i mittenav oktober.Birgitta Larssondå tre av deras fyra barn dog, nu drar sigfram på sågverket. Deras samtal vid köksbordethandlar om allt som händer omkringdem, politik, religion, existentiellafrågor. Modern har nyligen döpts sombaptist. Pappan är en varmhjärtad tvivlaresom såldes på auktion som 7-åring.Bricken frågar och funderar. Och föräldrarnamöter henne med en mild omtänksamkärlek. I en befriande kontrasttill vår tids TV-program om barnuppfostranmöter man i romanen i stället tremänniskor som delar ett strävsamt liv därarbetslivets villkor sätter gränserna. Engemensam överlevnadskamp där barnenkunde var jämställda och respekterade idet vardagliga slitet och i det lilla livetsenkla glädjeämnen. Romanen gör miglycklig och varm i hjärtat. Jag påminns ommin ensamstående farmor som levde ettsnarlikt fattigt liv men med en mild kärlekoch ömhet i tät närhet till sina barn.Mariann SönneboElsa nr 3 2009 13