temA: böcKer och AKAdemi - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

StämpelnEfter två års planerande och förberedandegenomfördes den årligt återkommandekonferensen för Ecumenical Forum ofEuropean Christian Women, EFECWs,nationella samordnare för första gångeni Sverige, i samarbete med Sigtuna folkhögskoladen 23-27 september. Av alltsom hände under konferensen är det ettpersonligt vittnesbörd jag vill dela medmig av:Soligt och varmt väder trots att det ärden sista veckan i september, alla är pågott humör och uppskattar platsen, boendetoch maten, programmet går enligtplanerna och tas emot väldigt väl av deltagarna,ja, allt löper smidigt. Är det enslump, en effekt av ett väl förberett arbete,eller är det Guds svar på våra böner?Det funderade jag mycket på underdagarna i Sigtuna, som ansvarig för konferensentillsammans med Carin Gardbringoch Ragni Lantz. Tänkte att det var enkombination av alltihop; slumpen (vädret),väl förberett arbete (maten, boendet,programmet) och bönesvar (den godastämningen). Tills lördag morgon, sistadagen innan vi ska åka hem, då Marinafrån Ryssland kom och bad mig om enstämpel. Det krävs visum mellan Sverigeoch Ryssland, och till hemresan behövdeMarina en svensk stämpel i sina papper.Jag har ingen stämpel, säger jag, vi använderinga stämplar i Sverige längre. Men jagmåste ha en stämpel, det kan vara vilkensom helst, bara det står något på svenska.Deltagare på den årliga konferensen för de nationella samordnarna inom EFECW,från hela Europa. Temat för årets konferens var ”Women, Peace and Security – ARoadmap to UNs Resolution 1325”.Var hittar jag en stämpel en lördag, iSigtuna? Folkhögsskolans personal hargått hem och kontoret är låst, kanske Sigtunastiftelsenhar en, tänker jag, men inseratt jag inte hinner dit nu, det är mycketannat praktiskt som måste ske under dagen.Jag får försöka lösa det senare, tänkerjag, och skjuter problemet ifrån mig. Jagsäger till Marina att det är lugnt, jag ordnardet, utan att ha en aning om hur…Lördagen var en besöksdag. Kvinnorfrån Sverige, som är intresserade avEFECWs arbete, kommer till det vi kallar”Open Day”. Under förmiddagen dropparde in. Jag har slutat tänka på stämpeln.Då dyker Ingela upp, från det lokala ekumeniskakvinnorådet i Stockholm, EkiS.Hon kommer fram till mig och undrarom jag ska åka in till SEKs kontor påmåndag. Nej, tyvärr, jag tänkte vara ledig.Var det något särskilt du ville? Ja, EkiS ärdär på måndag och packar ett utskick tillalla medlemmarna och jag behöver levereraen sak till dem som jag tänkte att dukunde ta med dig till dem i sådana fall.Vad då, undrar jag? En stämpel. En stämpel???Ja, jag har en stämpel med mig somde behöver på måndag. Sa du att du har enstämpel med dig hit, idag? Ja. Med svensktext? Ja.Gåshud… När jag går till Marina ochvisar henne stämpeln, och förklarar förhenne hur otroligt det är att en svensk harmed sig en stämpel på det här viset, sägerhon: Gud måste älska dig. Ja, svarade jag,och dig.Nu vet jag att det var enbart Gud somhöll konferensen i sin hand; vädret, planeringen,förberedelserna, programmet, genomförandet,den goda stämningen ochsist men inte minst, levererade en stämpeltill oss på ett sätt som inte kan förklaraspå något annat sätt än att det var ett mirakel.Annika DamirjianDeltagare från Israel och Palestina somsamlats till ett seminarium på Tollarefolkhögskola 20-26 september, arrangeratav Operation 1325, var inbjudnaatt möta kvinnorna inom EFECW, iSigtuna. Luthersalen i Sigtunastiftelsenvar fullsatt av intresserade kvinnor somlyssnade till Maj-Britt Theorin, tidigareEU-parlamentariker. Animerade diskussionerföljde mellan dessa företrädareför Europas kyrkor och samfund och demuslimska, kristna och judiska kvinnornafrån Mellanöstern, ända ut urbyggnaden ner i stadens gågata ochsmå kaféer. Ett möte mellan kvinnorsom uppskattades mycket av bådagrupperna.14 Elsa nr 4 2009 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv