Turist i tillvaron fanzine 5

Magdalena Ågren: SORK och MAG
MEGAFON
för det aviga
För att fånga upp musik med det
där extra, rent av extra allt, krävs
öppenhet och tur. Som när jag var
bokare på Teater Terrier 2007 och
fick nys om att electropunkiga Surplus
People var på turné. Perfekt
tajmat till festen electroburlesque
III. Tre vilda människor på retro
orgel, tokdistad bas, samplingar,
trombon och med megafonsång.
Publiken var i extas.
Magdalena Ågren stod för trombon och det
vokala i Surplus People, Helena Engarås för
bas och Petra Kiiskinen orgel. Bandet lade
ner 2007. Året efter bildade Magdalena och
Helena SORK, senare tillkom Pontus Torstensson
på trummor och Petrus Fredestad
på orgel.
– Helena och jag kände Pontus sedan innan,
han var en del av samma musikscen och
gäng när han spelade i bandet Echodeck.
Han gästade Surplus People på trummor
i slutet, när vi var lite trötta på trummaskinen.
Han är även med på vissa låtar på
första splittskivan. Petrus kom in i SORK
för tre år sedan, tror jag, när vi kände att vi
ville utveckla soundet, säger Magdalena.
SORK ÄR SKITIGT, AVIGT, energiskt, meditativt,
det är spejsat elektroniskt såväl som
punkmangel. Den distade basen finns kvar,
på det distinkta trummor, orgel, trombon
och diverse oväsen samt Magdalenas sång,
ibland melodiskt och rent, ibland megafonskräpigt.
Blev SORK en logisk fortsättning efter
Surplus People?
– För mig känns det som ganska olika
projekt.
Surplus people var mer ett helhetsprojekt
där saker planerades in i minsta detalj och
det musikaliska utrycket gränsade mer
till performance. Vi bakade bland annat
kakor på scen och hade kostymer. SORK
bygger mer på direkt energi i musiken och
så lite som möjligt planeras i förväg, det är
mycket mer fritt och med mer möjligheter
till improvisation.
– Det fanns aldrig några planer på att
skaffa ett nytt band, men när det kom in
en spelningsförfrågan så satte vi ihop en
tillfällig konstellation för detta och det
utvecklades senare till SORK.
Hur skulle du beskriva den resan ni
har gjort hittills?
– SORK har varit ett
band som har varit
aktivt i perioder, för att
ha längre uppehåll däremellan.
Vi började som
trio och ljudbilden var
mer hård och skränig.
När Petrus kom in och
förgyllde allt med sitt
orgelljud har vi gått mot
ett mera svängigt och dansant håll.
SORKS FULLÄNGDARE ”Horseflies”
(2014) är gedigen rakt igenom, och låten
Ja ja från singeln i våras är ett mästerverk,
jag föll direkt. Det är himmel och helvete,
mörkt, en ström av ord, ett framåt, framåt:
”En natt, en djävulsk natt, en takt, en
mardrömstakt, jag säger Du som vet, vad
har dom sagt, vem i helvete är jag i natt? En
annan varelse har krypit inuti mitt skinn.
En lånad känsla som ändå känns precis
som min, Den heta natten har smält allt
som är fel och rätt, och jag har dansat iväg
allt som är sans och vett.” En skönt poetisk
text rakt igenom.
Finns det planer på en uppföljare?
– Det har pratats om att vi ska spela in en
till singel till att börja med. Vi får se hur det
blir. Allt eller inget kan hända.
Hur jobbar du som låtskrivare?
– Att ”skriva” musik för mig är att sätta
igång en process där jag försöker komma
in i ett tillstånd där jag frikopplar mig själv
från min vanliga logik och mitt kritiska
tänkande. Att på olika sätt bryta ner min
självcensur och öppna mig för att hitta en
direkt kontakt med en känsla och annan
sida av mig själv. Vi människor är så mycket
mer än de personer vi tror är efter alla
år av programmering sedan barndomen.
Improviserad musik
utan hämningar
”Jag gillar ljudbilden
av något
som är trasigt,
skränigt och skevt”
ger möjlighet till
att hitta till det där
andra. Sedan gäller
det att försöka fånga
det genom att spela
in det hela, säger
Magdalena.
– Låter kanske
flummigt men det handlar om att sätta sig
utanför sig själv, samtidigt som du kommer
närmre en annan kärna. Jag skulle vilja
säga att alla låtar jag varit med och gjort
kommer utifrån när jag varit i det tillståndet.
Skriver ni tillsammans i SORK?
– I de flesta fall så jammar jag och
SORK fram låtar helt förutsättningslöst.
Ibland kan någon komma med ett riff eller
basgång eller en rytmidé och så hänger de
andra på. När alla är fullständigt närvarande
och allt stämmer så blir det magi
och utifrån det försöker vi fånga det hela
på olika sätt genom att stoppa in det i en
lagom fri form. Sedan försöker jag/vi struk-
turist i tillvaron fanzine 20
nummer 5 januari 2018