Kaj Krabba blir förälskad

SWEDISH EDITION
Kaj Krabba
blir förälskad
Tuula Pere
Roksolana Panchyshyn
W
ickWick

Kaj Krabba blir förälskad
Text Tuula Pere
Illustrationer Roksolana Panchyshyn
Layout Peter Stone
Översättning till svenska Elisabeth Torstensson
ISBN 978-952-325-909-6 (ePub)
ISBN 978-952-325-409-1 (Print)
Första utgåvan
Copyright © 2018 Wickwick Ltd
Förlag Wickwick Ab
2018, Helsingfors, Finland
Tryckt inom EU
Colin the Crab Falls in Love, Swedish translation
Story by Tuula Pere
Illustrations by Roksolana Panchyshyn
Layout by Peter Stone
Swedish translation by Elisabeth Torstensson
ISBN 978-952-325-909-6 (ePub)
ISBN 978-952-325-409-1 (Print)
First edition
Copyright © 2018 Wickwick Ltd
Published by Wickwick Ltd
2018, Helsinki, Finland
Printed in EU
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2018
Finnish “Timo Taskurapu rakastuu”, ISBN 978-952-325-407-7 (Print), ISBN 978-952-325-907-2 (ePub)
English “Colin the Crab Falls in Love”, ISBN 978-952-325-408-4 (Print), ISBN 978-952-325-908-9 (ePub)
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted
in any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior
written permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and
reviews. For details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact
specialsales@wickwick.fi.

SWEDISH EDITION
Kaj Krabba
blir förälskad
Tuula Pere • Roksolana Panchyshyn
W
ickWick
Children’s Books from the Heart
1

2

Kaj Krabba levde ett lyckligt liv i en
fridfull flodbank. Han var känd för sin
hantverksskicklighet bland invånarna längs med
floden. Han hade byggt sitt hus, från grund till tak,
alldeles själv med sina bara klor och egna verktyg.
Och han sa aldrig nej, när någon bad honom om
hjälp.
Kajs hem var hans favoritplats i världen. Där
i lugnet, i den fridfulla trädgården, var han
fri att göra sina sysslor i sin egen takt. Sent om
kvällarna brukade han beundra månen, som gav
ett silversken till kullarna längs med floden.
”Det är så underbart här”, brukade han ofta sucka
förnöjt, medan han höll en kopp te stadigt i sina
klor.
Men trots det funderade Kaj ibland på hur trevligt
det skulle vara att bo tillsammans med någon.
Helst med någon som uppskattade hemmets lugn
och ro lika mycket som han själv gjorde.
”Nåväl, nu räcker det med dagdrömmar”, sa han
till sig själv bestämt en kväll. ”Imorgon har jag
återigen en dag med mycket jobb.”
3

Tidigt följande morgon gav Kaj sig av till fru
Kattfisk, som levde i ett riktigt kråkslott. Utan
Kajs ständiga tillsyn skulle huset snart förfallit.
”Vad skulle jag göra utan dig Kaj? Då skulle jag
vara tvungen att lämna mitt kära hem och leva
med främlingar någon annanstans. Vilken hemsk
tanke!” suckade fru Kattfisk.
Den gamla damen torkade tårarna från sina ögon
med en näsduk med skör antik spets. Kaj nickade
allvarligt och fortsatte med sitt jobb; att ersätta en
rutten golvplanka i hallen med en ny.
”Oroa er inte, fru Kattfisk”, sa Kaj tröstande. ”Jag
ska hjälpa er att hålla efter det här huset, även om
jag måste erkänna att det är ett hårt jobb.”
När Kaj var klar, bjöd fru Kattfisk sin hjälpare på
insektskakor och friskt kallt vatten. Medan Kaj
njöt av godsakerna på den gamla antika soffan, tog
husets ägarinna fram ett av alla hennes fotoalbum.
Det var dags att återuppliva gamla minnen.
4

5

Även om Kaj var väldigt upptagen idag, hade
han inte hjärta att avbryta fru Kattfisk.
Att berätta om sina livsberättelser var en av
höjdpunkterna i hennes liv.
”Titta Kaj, det här är jag. Tänk att jag en gång var
en sån här ung vacker brud”, suckade den gamla
kvinnan. ”Det var så länge sedan. För länge sedan.
Nu lever jag i mitt hus alldeles ensam.”
”Jag bor också ensam”, påminde Kaj henne
försiktigt.
6

”Men det är inte alls samma sak!” utbrast fru
Kattfisk. Hon såg upprörd ut. ”Du har aldrig
blivit av med någon käraste. Jag saknar min herr
Kattfisk så fruktansvärt mycket.”
Kaj tittade ner och rodnade. Den gamla fiskänkan
hade rätt. Han hade ingen flickvän och han skulle
kanske aldrig hitta någon. Trots det, djupt inne i
hans hjärta, längtade han ofta efter en krabba att
dela sitt liv med.
7

På väg hem gick Kaj förbi Sally Sjöstjärnas
hus. Medan han gick längs med Sallys staket,
rättade han till några dekorationer, så att det skulle
se bättre ut mellan trästolparna.
Sally var en ung och fåfäng sjöstjärna som tyckte
om att smycka sin trädgård med dekorationer. Nu
var staket fullt med glittrande bitar av glas och
glänsande korkar.
Plötsligt dök Sally själv upp i ett fönster. ”Kära
Kaj”, ropade hon. ”Har du möjlighet att komma
över imorgon? Jag har hittat den mest underbara
spegel, men jag vet inte hur jag ska hänga upp den
på min garderobsvägg.”
”Jag kan hjälpa dig nu”, sa Kaj.
”Nu passar det tyvärr inte. Jag har bråttom till en
sjöstjärnebal. Min pojkvän kommer och hämtar
mig snart, och jag har inte ens tagit på mig än.
Dessutom måste jag olja in mina armar också!”
Sally suckade stressat.
”Då kommer jag imorgon. Ha en trevlig kväll!”
Kaj vinkade adjö med en klo och fortsatte hem.
8

Kaj hade träffat Sallys pojkvän och snabbt
förstått att ynglingen inte var praktisk lagd.
Den unga sjöstjärnan verkade mest intresserad av
Sally, samt att beundra sitt eget utseende.
Kaj hade insett att de som spenderade timmar
framför spegeln oftast inte var intresserade av
byggprojekt.
9

Just när Kaj Krabba skulle öppna sin vackra
grind, hörde han ett brummande ljud längre
upp längs floden. Det var Åke Ål som kom körande
på sin motokopter. När han såg Kaj, bromsade han
in tvärt.
”Hur står det till, gamle gosse? Ska du gå ut ikväll?”
frågade Åke Ål med ett stort leende. ”Jag kan ge
dig skjuts om du vill. Jag ska ta med frugan på en
tur och få lite frisk luft.”
10

Åke var alltid på bra humör, när han fick köra
runt på sin motokopter och berätta för alla
hur förträfflig den var.
”Tack, men jag tror jag ska stanna inne i kväll och
vila lite. Hälsa till din fru från mig!” svarade Kaj.
Svallvågor bildades när Åke startade motokoptern
igen och snabbt försvann runt kröken på floden.
Kaj gick över trädgården till sin paviljong och
stannade för att beundra det lugnande, porlande
vattnet.
En kväll kanske jag kan gå ut och träffa några
vänner eller så, tänkte Kaj. Men att gå ut ensam
låter inte lika kul. Han suckade. Han önskade att
han hade en flickvän. Men var i hela världen skulle
han kunna hitta henne?
11

Under veckan som gick drömde Kaj allt oftare
om en flickvän. Men han kände sig osäker på
hur han skulle hantera den ovanliga situationen.
Han bestämde sig för att bjuda in sina vänner den
kommande helgen för att fira fullmånen. Han
skulle be dem om råd.
Efter solnedgången på lördagskvällen var det ett
surr av röster vid Kajs grind. Åke Ål gjorde en
uppseendeväckande entré med sin motokopter.
Hans fru satt bredvid honom och fru Kattfisk satt
bakom. Fru Kattfisk klättrade av och såg lite yr ut.
Hon hade precis upplevt sitt livs snabbaste åktur.
”Så underbart att en gammal fisktant som jag får
möjlighet att spendera en kväll tillsammans med
er ungdomar!” Fru Kattfisk log förtjust. ”Jag tog
med min grammofon och några skivor, ifall vi vill
dansa lite.”
Därefter anlände Sally Sjöstjärna med sin pojkvän.
De var båda uppklädda i underbara kläder och
fullkomligen glänste av lycka. Paret satte sig ned
på en trevlig bänk i paviljongen, med sina armar
tätt sammanflätade om varandra.
12

13

Familjen Vattenödla anlände med sina barn.
Den yngsta satt i en bärsele och familjen hade
även tagit med tältsängar, för säkerhetsskull.
”Så här är det när du har barn”, sa Viola Vattenödla
glatt medan hon stimmade runt med sin man. Hon
letade upp några bra sittplatser åt sina små, precis
vid bordet där Kaj hade dukat upp alla godsaker.
Det var en trevlig kväll. Alla åt och pratade och
spelade trånande låtar på fru Kattfisks grammofon.
Fullmånen spred sitt ljus över flodbukten och
lyste upp Kajs paviljong och gård. När de små
vattenödlorna somnat, tog Kaj mod till sig.
”Lova att ni inte skrattar”, började han blygt. ”Jag
skulle behöva ert råd om ett lite känsligt ämne.”
”Självklart, Kaj! Vi hjälper dig gärna på alla sätt vi
kan”, utbrast hans vänner i kör.
14

15

Kaj harklade sig innan han kom till saken.
”Ni förstår, jag har alltid bott ensam i mitt
hus. Jag har bara några få släktingar och de bor
alla långt härifrån, så jag kan inte besöka dem så
ofta.”
”Men alla dina vänner är här!” påpekade Viola
Vattenödla.
”Det är sant. Jag har många goda vänner, men
ingen av er bor här tillsammans med mig”, sa Kaj
tyst.
16

Hans vänner tittade på varandra. Var Kaj
olycklig med sitt liv? Hade han tröttnat på
sina vänner, eller var det någonting annat som var
fel?
Sally Sjöstjärna nickade förståeligt medan hon
smekte sin pojkväns armar. ”Jag förstår dig
mycket väl, Kaj. Det finns vänner och sen finns
det speciella vänner. Det är en stor skillnad mellan
dessa!”
”Åh, nu förstår jag. Kaj behöver en flickvän!” sa
Åke Ål. ”Jag charmade min fru, när jag tog med
henne på min förra motokopter. Men vet ni, min
nya är mycket finare och…”
”Äh, lägg av, Åke!” Fru Ål avbröt honom. ”Det här
är allvarligt!”
17

18

Kaj Krabba stirrade på sina vänner. Som tur
var, varken skrattade eller retade de honom,
utan alla tog saken på fullaste allvar. En livlig
diskussion följde. De hade alla sin egen historia
om hur de träffat sin käraste. Efter ett tag började
gruppen fundera på vad de kunde göra för att
hjälpa Kaj.
”Du skulle kunna köpa dig en liten motokopter.
En begagnad skulle också duga”, föreslog Åke
Ål. ”Och innan du vet ordet av, så kommer du att
möta en liten söt krabbflicka som vill ta en åktur
med dig.”
”Men jag är nöjd med min kärra”, sa Kaj. ”Den
är väldigt praktisk för byggnadsmaterial och
matvaror.”
Sally Sjöstjärna försökte övertala Kaj att han skulle
köpa lite nya kläder.
”Flickkrabborna skulle slåss om att få gå ut med
dig om du slutade att använda samma gamla
overaller hela tiden”, insisterade Sally.
”Men de är så praktiska. Jag kan ha mina verktyg
och andra viktiga saker i fickorna”, sa Kaj och
försvarade sin garderob.
19

Efter att Kaj avböjt fru Kattfisks förslag att
köpa antika möbler och matporslin för att
imponera på kvinnliga krabbor, gav hans vänner
till slut upp. De började göra sig klara för att gå
hem.
”Jag är rädd att vi inte är till så mycket hjälp”,
suckade Viola Vattenödla.
”Vi återkommer till dig om vi kommer på några
fler idéer”, lovade Åke Ål.
Månen hade flyttat sig över hela bukten när Kaj
vinkade farväl till sina sista gäster. Han stängde
grinden, det var dags att gå och lägga sig.
Jag fick faktiskt lite hjälp från dem, tänkte Kaj. Nu
vet jag att jag måste hitta en flickvän på mitt eget
sätt. Det vore inte likt mig att glänsa i moderiktiga
kläder eller köra omkring i en motokopter.
I sitt sovrum kunde Kaj se den silverfärgade
månen lysa genom gardinen. Innan han somnade,
gick han genom samtalet han hade haft med sina
vänner än en gång.
”Jag är Kaj Krabba och ingen annan”, sa han
bestämt. ”Jag kommer att klara mig bra precis
som jag är.”
20

21

Den nya veckan drog i gång med en massa
olika aktiviteter. På måndagsmorgonen hade
solen knappt gått upp förrän Kajs telefon ringde
högt.
”Det är Gustav Groda, museidirektören. Vi har ett
akut problem här!”
”Hur kan jag hjälpa till?” frågade Kaj, yrvaket.
”Vår snäcksamling!” Det lät nästan som Gustav
Groda tappade andan. ”En stor hylla med våra
mest värdefulla snäckor och koraller har rasat
ihop. Nu ligger det dyrbara föremål överallt på
golvet i museet!”
”Jag kommer på en gång”, sa Kaj.
22

Kaj lastade snabbt några redskap på sin kärra
och la ner de viktigaste verktygen i fickorna
på sin overall. Det fanns ingen tid att förlora!
Gustav Groda väntade på Kaj vid trapporna och
visade honom in till museet.
”Titta på den här röran!” klagade direktören.
”Snart har jag inget museum att ta hand om!”
”Det kanske är säkrast om direktören går in på
sitt kontor ett tag, medan jag tar en närmare titt”,
föreslog Kaj.
23

24

Direktören satt vid sitt skrivbord, medan han höll ett vakande öga
genom glasdörrarna, på Kaj som inspekterade skadorna. Kaj rörde sig
försiktigt mellan de nedfallna hyllorna och de olika museiföremålen.
”Jag kan ta hand om det här”, mumlade Kaj. ”Först samlar jag ihop bitarna som är
allra skörast och lägger dem åt sidan och sen tar jag hand om hyllorna.”
”Jag kan hjälpa dig att samla ihop snäckorna och korallerna”, sa en tyst röst bakom
Kaj. ”Och jag kan hämta nya glasburkar och ersätta de som är sönder.”
25

Kaj vände sig om snabbt. Där stod hon . . . en
flickkrabba med de vackraste ögonen i hela
världen!
Flickkrabban stod mitt i all röra. Hon tittade
tillbaka på Kaj och hajade till. Hon rodnade och
det verkade som det dröjde lite innan hon kunde
prata.
”Jag är museiassistenten, Klara Krabba. Jag känner
till alla föremål mycket väl och jag kan hjälpa dig
att återställa allting. Men jag kanske ska servera
direktör Gustav Groda lite örtte först, så han kan
lugna ner sig och låta oss jobba i lugn och ro.”
26

Kaj kunde inte låta bli att skratta. Trots att
Klara gav ett blygt intryck verkade hon vara
en mycket bestämd ung dam! Hon visste precis hur
hon skulle hantera Gustav Groda och en situation
som denna!
När Klara satte igång med sina sysslor, började Kaj
också att jobba. Medan han reparerade hyllorna,
kunde han inte låta bli att snegla på Klara. Först
serverade hon den utmattade direktören en kopp
te. Sedan bytte hon ut glasburkarna som var
sönder, samlade ihop snäckorna och korallerna
och letade upp deras etiketter. Klara var verkligen
välorganiserad.
”Varsågod, te och kakor till dig!” Klara gav Kaj en
liten bricka.
”Tack så mycket. Jag kan lika väl ta rast nu”, sa Kaj
nöjt. ”Nu är nästan alla hyllor lagade!”
27

28

Klara och Kaj hade en mycket trevlig stund
tillsammans. De två krabborna hade lätt att
prata med varandra, samtalsämnena tog aldrig
slut. Och efter fikarasten gick jobbet som en dans.
Utställningsområdet var återställt redan samma
eftermiddag.
Gustav Groda såg nöjd ut. ”Kaj, din hjälp var
oumbärlig!” deklarerade han. ”Vi hade inte kunnat
återställa utställningen utan dig.”
Kaj tittade mot Klara. ”Det skulle aldrig ha gått
så här bra utan Klaras hjälp. Allt jag gjorde var att
reparera hyllorna och ta bort de trasiga bitarna.”
”Vi jobbade bra ihop, eller hur?” sa krabbflickan
med ett leende. ”Och jag skulle gärna vilja komma
och hälsa på dig och se din blåa paviljong. Jag är
övertygad om att den är väldigt fin!”
På väg hem, visslade Kaj Krabba lyckligt. Hans
kärra kändes lätt och han studsade upp och ner
på stenarna längs med flodbädden. Vilken bra dag
det hade varit. En sån underbar dag!
29

Ingen hade trott att Kajs liv skulle ändras så
mycket efter hans nödutryckning till museet.
Men hans vänner kunde se att något speciellt hade
hänt.
Den första som märkte Kajs förändring var Sally
Sjöstjärna. Hon var skicklig när det gällde känslor
och kärlek.
”Jag tror Kaj Krabba har blivit kär”, sa Sally.
”Hur kan du veta det?” undrade Sallys pojkvän.
30

”Har du sett honom? Han har köpt nya overaller
och han bär en vattenlilja i sin bröstficka. Det är
inte likt honom alls!”
Åke Ål hade också märkt att något låg i luften.
En kväll hade Kaj kommit förbi och frågat om
motokopter lektioner. Om han skulle lära sig att
köra motokopter, skulle Åke tänka sig att låna ut
sin gamla motokopter för en tripp då?
”Självklart, kära man! Den är ganska enkel att
köra”, sa Eddie. ”Jag är säker på att du kommer att
lära dig snabbt.”
31

32

Kaj och Klara älskade att tillbringa tid
tillsammans.
Då och då begav de sig för att handla i Boris
Bläckfisks affär. Men de var båda två försiktiga
med pengar. När Boris försökte att övertala
dem att köpa moderiktiga sommarsandaler eller
solhattar, log de bara. Kaj och Klara köpte endast
det nödvändigaste.
Under sitt första besök hos Kaj var Klara
överväldigad över hans hus. ”Vilket underbart
hem! Du har jobbat hårt för det.”
Kaj visade sin flickvän runt överallt i huset. Hon
fick se varje rum och vrå, varenda borste och sten
i trädgården, samt staketet och verktygsförrådet.
Slutligen tog han henne in i den blåa paviljongen
och bjöd henne på en kopp kvällste.
”Det måste vara mycket trevligt att sitta här om
kvällarna”, utbrast Klara.
”Det är ännu underbarare nu, när du sitter bredvid
mig”, sa Kaj tyst och rodnade.
Båda krabborna var tysta en stund, innan de
återgick till att dricka te. Den kvällen var
mycket lugn och blå till färgen.
33

Kaj Krabba väntade otåligt på helgen. Han
hade äntligen tagit sig mod och bjudit Klara
till en utflykt upp längs med floden. Det var bara
ett problem. Kaj hade fortfarande ingen aning hur
han skulle köra det underliga fordonet.
Han hade tagit körlektioner hos Åke Ål. Men trots
Åkes tålamod att visa krabban hur man skulle
starta fordonet och använda styrningsapparaten,
var Kaj bara förbryllad. ”Jag vet hur jag ska
använda mina verktyg, men motokoptrar är inte
alls min grej”, sa han med en suck.
34

Det var deras sista lektion innan helgen.
Fordonet hoppade upp och ner och studsade
okontrollerbart längs med Åkes övningsbana.
”Ärligt talat, jag har aldrig haft en sådan omöjlig
elev!” klagade Åke. ”Och som du vet har jag lärt
upp flera dussin av motokopterförare på min
övningsskola.”
Kaj skakade sitt huvud frustrerat. Han hade
försökt få kontroll över det envisa fordonet så
många gånger. Tänk om han var tvungen att ställa
in utflykten med Klara? Han hade sett framemot
den så länge.
35

Kaj tog ett djupt andetag och bestämde sig
för att ge motokoptern en chans till. Han
repeterade Åkes instruktioner och började trycka
på knapparna på instrumentbrädan.
”Vilken växel ska jag använda? Var är gaspedalen?
Kopplingspedalen?” Droppar av svett syntes på
Kajs panna.
I takt med att paniken växte inom Kaj, kramade
han ratten så hårt i sina klor att den gick
sönder. Därefter fastnade ett av hans ben bakom
gaspedalen. ”Aj!” Kaj skrek till när fordonet åkte
framåt. Han kunde inte hitta bromsen någonstans.
Pang! Med en ljudlig smäll körde Kaj rakt in i
muren utanför Åkes hus.
36

”Jag är oskadd, men jag kan inte komma ut!” Kaj
viftade med sina klor fram och tillbaka.
”Ligg bara still. Jag hämtar hjälp”, skrek Åke Ål.
Han skyndade sig in för att ringa ett samtal.
Snart kom brandkåren med karpar och
flodambulansen med ålar, tillsammans med en ett
stort antal av flodinvånarna. Alla var lättade när
de såg att Kaj var oskadd. Räddningsarbetarna
satte igång med att hjälpa honom ur det skadade
fordonet.
37

Klara rusade till olycksplatsen. Kaj var
fortfarande fastklämd i motokoptern.
”Tack och lov att du inte skadade dig!” Klara böjde
sig ned och kramade Kaj så hårt att deras klor gav
ett smattrande ljud tillsammans.
”Jag tror inte att jag är en motokopter man”, Kaj
suckade ledsamt.
”Och det behöver du inte vara! Det är bäst att du
släpper dom fantasierna”, sa Klara.
Till slut fick de loss Kaj. Flodambulanspersonalen
lämnade platsen, när de säkerhetsställt att Kajs
skal inte var sprucket och att alla ben och leder
var oskadda.
Kaj skämdes över alla problem och den oro som
han hade skapat. ”Jag är så ledsen, Åke.”
Lyckligtvis var inte Åke alls arg. ”Allt som betyder
något är att du är välbehållen! Dessutom har jag
en utmärkt försäkring på alla mina fordon”, sa
Åke uppmuntrande. Med detta lämnade han det
unga paret.
38

39

40

Senare den dagen klättrade Kaj och Klara upp på taket
på Kajs hus. De satt sida vid sida en lång stund utan
att säga ett ord.
”Jag försökte lära mig att köra en motokopter för att jag
ville ta med dig på en speciell tur”, erkände Kaj.
”Varför? Det är ju redan underbart här i våran vik”, sa
Klara.
Kaj tvekade. ”Jag tänkte att . . . vid utsiktsplatsen längre
upp längs floden . . . skulle jag fråga om du ville bli min
fru”, utbrast Kaj. ”Men nu måste du nöja dig med den här
platsen.”
Det var tyst en lång stund. De kunde nästan höra
varandras små krabbhjärtan slå under bröstkorgarna.
Till slut log Klara. ”Mitt svar är alltid detsamma, var vi
än är. Naturligtvis! Kaj Krabba du är exakt den krabba
som jag vill leva tillsammans med i resten av mitt liv.”
Den kvällen satt två mycket lyckliga krabbor tillsammans,
sida vid sida, på taket till Kajs mysiga hus. De beundrade
den silvriga månen och planerade för framtiden
tillsammans. Även vinden stannade upp för att lyssna
på hur de två krabborna drömde i lugnet.
41

Kaj Krabba jobbar alltid hårt men tycker om
att tillbringa sin lediga tid med sina vänner.
Han har ett trivsamt hus, men på sista tiden
har det börjat kännas tomt och ensamt. Är
det dags att Kaj finner sig en flickvän? Kaj
är förvirrad och ingen av hans vänner
vet hur de ska hjälpa honom.
En dag ringer Gustav Groda,
flodmuseets direktör, och ber
Kaj om hjälp, när en olycka
håller på att äventyra en viktig
utställning om snäckor och
koraller. Mitt ibland de
krossade skalen finner Kaj
en underbar upptäckt;
en flickkrabba med de
vackraste ögonen
han någonsin sett
längs med hela
flodbanken.
wickwick.fi