Debatten om den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige under ...

More documents

Recommendations

Info

10 Fortf. den svenska utb.politikens styvbarn? Debatten om den gymnasiala yrkesutb. i Sverige under 1990-talet En fråga om framgång eller misslyckande? Även om 1991 års gymnasiereform har blivit föremål för viss utvärdeing, är det troligen för tidigt att dra några definitiva slutsatser om hur framgångsrik eller misslyckad den varit. 19 Ändå kan det vara intressant att notera några tendenser som är synbara idag. Antalet elever i gymnasieskolan är betydligt större än förut, dels på grund av förlängningen av de yrkesinriktade linjerna med ett tredje år, och dels därför att andelen ungdomar som går vidare till gymnasial utbildning är högre än någonsin - 98%. Jämfört med 1980talet har tre utbildningsområden gått tillbaka markant: byggnadsteknik, industri och omvårdnad. 20 Det estetiska programmet har däremot expanderat kraftigt, eftersom det är mycket populärt bland de sökande och kommunerna nu har frihet att anordna det efter egen bedömning. Också antalet elever på de individuella och specialprogrammen har ökat på senare tid, vad gäller de senare främst sådana med en teknisk inriktning: företagsskolor och specialprogram med inslag från naturvetar- och industriprogrammen. 21 Flera stora industrier har etablerat egna gymnasieskolor - ABB, Volvo, SAAB-Scania och Perstorp AB - som har visat sig långt mera attraktiva bland ungdomarna än t ex det nationella industriprogrammet, som konstant haft ett dalande antal sökande från slutet av 1980-talet och framåt. 22 Nyligen, och vid en tidpunkt då ungdomsarbetslösheten är mycket hög, har såväl arbetsmarknadspolitiska som den ungdomspolitiska kommittén fört fram s k modern lärlingsutbildning som ett sätt att underlätta de ungas övergång från skola till arbete, och två socialdemokratiska kongresser har uttalat sig för en sådan. 23 Som jag diskuterar senare i denna artikel, har sådana idéer varit långt ifrån oomstridda. Här räcker det att notera, att gymnasial lärlingsutbildning existerat som ett alternativ sedan slutet av 1970-talet, och att det totala antalet lärlingar i sådan utbildning var 25 (!) i hela Sverige 1995. Av dessa var det mycket få som fullföljde en hel treårig utbildning - 1995 bara tre personer i hela landet. 24 1991 års gymnasieskolereform innebar också att ett nytt kurs- och målrelaterat betygssystem infördes, inklusive en möjlighet att underkänna eleverna. Några program, särskilt industri-, byggnads och fordonsprogrammen, uppvisar mycket höga andelar elever som är underkända i kärnämnena svenska, engelska och matematik. Exempelvis underkändes 36% av eleverna på industriprogrammet i matematik 1996, 21% i engelska och 13% i svenska. 25 Kontroverser om yrkesutbildningen Till skillnad från tidigare, har yrkesutbildningsfrågor kommit att bli kontroversiella och har förts upp på den politiska dagordningen på nittiotalet. Det är intressant att fråga sig varför denna förändring har ägt rum, och vilka aktörer och frågor som är involverade. Jag vill understryka att jag här kommer att inrikta mig på den centrala nivån, även om det framgent kommer att bli allt viktigare att studera nya aktörer på den lokala nivån. 26 Till en början bör det noteras, att beskrivningarna av de pågående förändringarna av arbete och arbetsmarknad, och av behoven att kvalificera ungdomar för dagens och morgondagens situation ofta är mycket likartade, oberoende av vilka aktörer som yttrar sig. Socialdemokraternas och moderaternas partiprogram, och programmen från såväl fackliga som arbetsgivarorganisationer, talar sålunda om behovet av att möta snabba förändringar på arbetsplatserna, i samhället och ekonomin, med hjälp av en flexibel och välutbildad arbetskraft. På denna nivå är samstämmigheten nästan överväldigande. Men när vi kommer till nästa steg i analysen, dvs vilket slags kompetens och vilken utbildning som behövs, för vilka och hur, skiljer sig ideologier och förslag avsevärt åt. Integrera eller hålla isär? Om barnen skulle delas upp på olika utbildningsvägar eller ej, i vilken utsträckning och när, har traditionellt varit de stora stridsfrågorna i svensk utbildningspolitik. Medan arbetarrörelsen, inklusive fackföreningsrörelsen, har slagits för och försvarat en sen differentiering av barnen och en integration av teoretiska och yrkesförberedande studier som viktiga inslag i en socialistisk samhällsutveckling, har högern hävdat att en tidig och tydlig uppdelning är det mest produktiva och realistiska alternativet. 27 Liknande skiljelinjer kan ses i debatten om den gymnasiala utbildningen på sjuttio-, åttio- och nittiotalet. På 1970talet förespråkade de båda största löntagarorganisationerna TCO och LO starkt en mindre uppdelad och specialiserad gymnasieskola. LO:s remissvar på betänkandet från 1976 års gymnasieutredning sammanfattar väl dess allmänna ståndpunkt: TNTEE Publications Volume 1, nr 1, August 1998
Fortf. den svenska utb.politikens styvbarn? Debatten om den gymnasiala yrkesutb. i Sverige under 1990-talet Målet för hela gymnasieskolan måste enligt LO vara att ge alla ungdomar en likvärdig utbildning och en utbildning som bidrar till förändring och utveckling av såväl arbete som samhälle - och att orättvisor och klasskillnader elimineras. Vi måste därför satsa på yrkesinriktade utbildningar så att detta mål kan förverkligas. 28 I direktiven från den socialdemokratiska utbildningsministern till 1976 års gymnasieutredning var ett av målen att eliminera uppdelningen mellan studie- och yrkesförberedande linjer, en uppdelning som sades fungera som en klassdelare i samhället. På liknande grunder har socialdemokraterna och LO försvarat nittiotalets gymnasiereform. Men medan social förändring och rättvisa var de dominerande motiven på sjuttiotalet, har andra motiv adderats till dessa på åttio- och nittiotalen. Nu betonas att utbildning kan tjäna som en försäkring mot arbetslöshet, och bidrar till en nödvändig tillväxt av ekonomi och välstånd. 29 Omvänt har moderaterna kritiserat försök till en långtgående integration mellan olika linjer och program i gymnasieskolan. När Britt Mogård, den moderata skolministern i den nya borgerliga regeringen, försåg 1976 års gymnasieutredning med tilläggsdirektiv, var den viktigaste förändringen att den framtida gymnasieskolan skulle innehålla huvudsakligen teoretiska och huvudsakligen yrkesinriktade linjer. 1991 gick moderaterna och folkpartiet emot förslaget till gymnasieskolereform, inte minst därför att skiljelinjerna mellan teoretiska och yrkesinriktade utbildningar ansågs vara för otydliga, och utbildningens kvalitet därigenom hotades. I riksdagen gick den moderata utbildningsutskottsledamoten Ann-Cathrine Haglund till frän attack mot reformförslaget som hon beskrev som ett attentat mot gymnasieskolan, (—) ett dråpslag mot svensk utbildningskvalitet, (—) en makalös nedrustning av de teoretiska studieförberedande linjerna. 30 Moderaterna var också negativa till en konsekvent förlängning av yrkeslinjerna, både med hänvisning till olika yrkens skiftande kvalifikationskrav, och till skoltrötta ungdomar. I den tidigare citerade riksdagsdebatten, tillade Ann-Cathrine Haglund: En förlängning av de yrkesinriktade studievägarna till tre år skulle betalas med en nedskärning av de teoretiska. 31 I Moderaternas handlingsprogram från 1993, var formuleringarna mer modesta, men tankegångarna desamma: ..den vällovliga ambitionen att hålla många framtidsvägar öppna länge får inte gå ut över krav och kvalitet på det studieförberedande gymnasiet. 32 Också SAF har varit skeptisk till en långtgående integration inom gymnasieskolan. Exempelvis tillbakavisade Arbetsgivareföreningen förslaget från 1976 års gymnasieutredning, inte minst på sådana grunder, eftersom man befarade att både de teoretiska och yrkesförberedande utbildningarna skulle bli lidande. Å andra sidan ställde sig SAF tämligen helhjärtat bakom ÖGY:s betänkande, inklusive en förlängning av yrkeslinjerna och större inslag av kärnämnen i dessa, något som användes som ett argument av den dåvarande socialdemokratiske skolministern, Göran Persson, i riksdagsdebatten: Det fälttåg mot denna proposition, som anförts av moderaterna, saknar grund i verkligheten. Det understryks bäst - menar jag - av att Arbetsgivareföreningen, arbetsmarknadens parter, Kommunförbundet, elevorganisationer och Hem och Skola står bakom de bärande principer som här har presenterats som propositionens. 33 Generellt har SAF tenderat att vara betydligt mer pragmatisk i yrkesutbildningsfrågor än moderaterna. Som illstreras i exemplet lärlingsutbildningen nedan, vore det ett misstag att sätta likhetstecken mellan de båda när det gäller utbildningsstrategier och -ideologier. Lärlingsutbildningen En annan kontroversiell fråga, nära besläktad med den om uppdelningen av eleverna på olika utbildningsvägar, gäller lärlingsutbildningens förmodade välsignelser respektive fallgropar. I slutet av 1970talet, vid en tidpunkt då ungdomsarbetslösheten steg, och skolan, gymnasieskolan inkluderad, allt oftare kritiserades för att sakna kontakt med arbetsliv och samhälle, återintroducerades lärlingsutbildning som ett sätt att handskas med ungdomar som inte läste vidare. Den borgerliga regeringen inledde diskussioner med arbetsmarknadsorganisationerna, och alla parter enades om att den företagsförlagda utbildningen borde expandera. Emellertid var SAF betydligt mer positiv än LO, som ville försäkra sig om att tidigare negativa erfarenheter av arbetsplatsförlagd utbildning inte skulle upprepas. 1980 höjdes statsbidragen för utbildning i arbetslivet, och en försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning inleddes, som TNTEE Publications Volume 1, nr 1, August 1998 11
Page 1 and 2: TNTEE Publications Volume 1, Nr 1,
Page 3 and 4: Rubrik på denna uppsats TNTEE Publ
Page 5 and 6: Fortf. den svenska utb.politikens s
Page 9: Fortf. den svenska utb.politikens s
Page 17: Fortf. den svenska utb.politikens s

Debatten om den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige under ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?