Debatten om den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige under ...

12
Fortf. den svenska utb.politikens styvbarn? Debatten om den gymnasiala yrkesutb. i Sverige under 1990-talet
permanentades 1984. Men medan moderaterna förfäktade att lärlingsutbildningen borde bli den form av
gymnasial utbildning som samlade flest elever, betonade SAF att lärlingsutbildningen endast kunde bli ett
komplement, låt vara ett viktigt sådant.
Vi kan inte ha kvar yrkesutbildningen nästan helt i skolan, och vi kan inte ta tillbaka den helt till
företagen heller - få företag kan ge tillräcklig bredd för moderna yrkeskrav eller klara kraven på
undervisning i yrkesteori. 34
Moderaterna övergav dock inte tanken på lärlingsutbildning som en viktig del av gymnasial yrkesutbildning,
och gjorde ett försök att förverkliga denna idé under den andra borgerliga regeringsperioden 1991-94.
1992 lade skolminister Beatrice Ask fram ett förslag på en ny lärlingsutbildning, som skulle kombinera
arbetsplatsförlagd utbildning inom ramen för en anställning och skolförlagda studier i fyra kärnämnen (svenska,
engelska, matematik och samhällskunskap). Detta skulle bli ett alternativ för elever som inte ville stanna
kvar i skolan och läsa teoretiska ämnen längre, menade hon. Också elever som bodde långt från skolan
skulle finna detta alternativ tilltalande, och det skulle svara mot behoven hos småföretag och smala yrken. 35
LO och dess förbund har haft en restriktiv eller negativ hållning till lärlingsutbildning annat än som ett
ganska marginellt komplement till annan gymnasial yrkesutbildning. Socialdemokraternas inställning framstår
å andra sidan som mera kluven. 1992 gick man emot moderaternas proposition om gymnasial
lärlingsutbildning. 1996 presenterade SAP:s partistyrelse ett förslag till nya politiska riktlinjer för
partikongressen. Under rubriken arbetsmarknadsutbildning, föreslog partistyrelsen, bl a med stöd i
tankegångarna från arbetsmarknadskommittén, en utökad lärlingsutbildning och andra former av
arbetsplatsförlagd utbildning.
Vi vill att de unga som inte finner sig tillrätta i de traditionella utbildningsformerna ges bättre
möjlighet till praktik och arbete. Den satsningen förutsätter att en återkommande utbildning för
alla blir verklighet. 36
Detta förslag möttes med indignation av representanter för olika förbund vid ett LO-möte, och Metall
tog bestämt avstånd från det i ett brev till sina kongressombud inför socialdemokraternas extra partikongress
samma år.
Hur kan arbetsmarknadspolitiska kommittén med gott samvete föreslå utbildningar, som i stor
utsträckning kan betraktas som ”förvaringsplatserä av elever, som skolan uppfattar som besvärliga?
Enklaste sättet tycks vara att ”bunta ihop” dem på en avgränsad plats långt bort från övrig
gymnasieutbildning. 37 Kongressen antog dock förslaget från partistyrelsen, om än med visst förtydligade:
Det är viktigt att lärlingsutbildning utformas så att eleverna kan studera vidare och så att den kan
ingå som ett led i en återkommande utbildning för alla. 38 Är en treårig yrkesutbildning nödvändig
och möjlig för alla att fullfölja?
När den gymnasiala yrkesutbildningen utreddes av ÖGY på 1980-talet, såg både SAF och LO en
förlängning med ett tredje år som central, för att kunna möta befintliga och framtida kvalifikationsbehov,
och för att göra individen mindre sårbar på arbetsmarknaden. Emellertid har denna förlängning kritiserats
starkt, både i den allmänna debatten och av moderaterna och folkpartiet på den politiska arenan. Det har
sagts att de teoretiska kurserna är för ambitiösa och svåra för många ”praktiskt lagda”, skoltrötta elever.
Dessutom är en så lång yrkesutbildning onödig för många yrken, hävdas det. Sådana argument har fått
näring av rapporter som visar, att många elever vid en del av yrkesprogrammen underkänns i kärnämnena.
Motargumentet, särskilt från socialdemokraterna och LO, har varit att det är nödvändigt att ge alla kunskaper
som gör det möjligt att klara kvalificerade arbetsuppgifter och att påverka skeendena i arbetsliv och
samhälle.
Annars riskerar vi en utveckling i arbetslivet där en grupp människor får allt enklare, alltmer
rutinartade, alltmer utslitande arbetsuppgifter och andra - de som har kunskaperna och som har
fått utbildningen - får alltmer utvecklande, alltmer stimulerande, alltmer fängslande
arbetsuppgifter. 39
Det är skolans uppgift att hjälpa varje elev att fullfölja sin utbildning. Så långt möjligt bör ungdomarna
antas till program och kurser som de är motiverade för och ges makt att påverka sina studier.
Ämnesintegration, anpassade pedagogiska metoder och vidareutbildning för lärare och skolledare är andra
TNTEE Publications Volume 1, nr 1, August 1998