Debatten om den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige under ...

Fortf. den svenska utb.politikens styvbarn? Debatten om den gymnasiala yrkesutb. i Sverige under 1990-talet
Lisbeth Lundahl
Umeå Universitet
Fortfarande den svenska utbildningspolitikens styvbarn? Debatten om
den gymnasiala yrkesutbildningen i Sverige under 1990-talet
Introduktion
På det hela taget har förändringarna av den svenska yrkesutbildningen under 1900-talet skett i tysthet,
i skuggan av reformerna av det övriga utbildningsväsendet. Medan de senare ofta kantats av konflikter och
hetsiga debatter, har besluten om yrkesutbildningen tagits utan större motsättningar, men också utan så
mycket passion. 1 Detta är ganska paradoxalt, eftersom yrkesutbildningen kan antas ha ett nära samband
med en långtifrån konfliktfri ekonomisk och samhällsutveckling, och det är en stor andel av de unga som
genomgår någon form av yrkesutbildning. Yrkesutbildningen har med andra ord knappast varit en marginell
del av utbildningsväsendet. Idag tycks situationen vara en annan. Nittiotalets gymnasiereform, som
presenteras och diskuteras i det följande, har blivit föremål för allmän debatt och kritik under de senaste
åren. 2 Särskilt har man ifrågasatt om eleverna på de yrkesinriktade programmen klarar av att följa kurserna
i kärnämnen som svenska, engelska och matematik, som är gemensamma för alla program i gymnasieskolan.
Yrkesutbildningen har också förts upp på den politiska agendan i betydligt större utsträckning än tidigare.
Kanske yrkesutbildningen inte är den bortglömda Askungen i det svenska utbildningssystemet längre. I så
fall kan man fråga sig varför den hamnar i fokus idag, och för vem eller vilka den är viktig.
I denna artikel diskuterar jag aktuella reformer och utvecklingstendenser på gymnasieskolans område,
särskilt vad gäller de yrkesinriktade programmen. Vad händer med yrkesutbildningen på nittiotalet, och
varför? Jag ställer mig frågor om de viktigaste förändringsfaktorerna både i termer av mer övergripande
tendenser under de senaste årtiondena, och i termer av ideologier och strategier hos några av de inblandade
aktörerna: statsapparaten, inklusive de största politiska partierna och deras ungdomsorganisationer, och
de stora arbetsgivar- och löntagarorganisationerna. Även om man kan hävda, att de centrala politiska och
arbetsmarknadsorganisationerna tappat mark på grund av en pågående decentralisering i svenskt samhällsliv,
så menar jag att de fortfarande både påverkar och återspeglar viktiga tendenser i politik och debatt som
rör ungdoms- och yrkesutbildning.
Svensk yrkesutbildning i backspegeln
Länge var den svenska yrkesutbildningen primärt en fråga för den enskilda arbetsplatsen eller hemmet,
ibland med kortare deltids- eller kvällskurser som komplement. Försöken till styrning från statens sida var
ganska få. 1918 års ungdomsskolereform innebar att statsbidrag utgick till kommunala lärlingsskolor, som
gav kompletterande teoretisk utbildning till ungdomar med anställning i industri, hantverk eller husligt arbete.
I motsats till många andra europeiska länder infördes emellertid vare sig en lärlingslagstiftning eller obligatorisk
skolgång för 14-18-åringarna.
Mycket snart efter reformen, på 1930-talet, kritiserades yrkesutbildnignen kraftigt för att vara otillräcklig
och illa anpassad till näringslivets behov. 3 Inte heller tillgodosåg den de arbetslösa ungdomarnas behov,
eftersom den enbart vände sig till de som hade en anställning. Det var mot denna bakgrund som de
kommunala och centrala verkstadsskolorna, dvs skolor som erbjöd praktisk och teoretisk yrkesutbildning
på heltid, infördes i efterdyningarna av 1930-talets ekonomiska kris. 4 Men i allt väsentligt kvarstod och
förstärktes kritiken mot yrkesutbildningen för att befinna sig i ett ganska jämmerligt skick 5 , en kritik
som särskilt fördes fram av företrädare för näringslivet och fackföreningsrörelsen under 1940- och 50talen.
Till exempel kritiserade Arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté (en LO-SAFkommitté)
på 1940-talet lärlingsutbildningen för bristande systematik och metod, och i många fall en total
frånvaro av teoretisk undervisning. Också yrkesskolornas ändamålsenlighet och effektivitet ifrågasattes.
TNTEE Publications Volume 1, nr 1, August 1998 5