MITT I TRAFIKEN

Brott och straff
”Påföljden är rimlig med tanke på hur lagen ser ut.”
ting av allt detta. Det enda han kommer
ihåg är att han ensam satt sig i sin mammas
bil och backat ut från en parkering.
Han skulle någonstans. Minnet är grumligt
eftersom han missbrukar alkohol och
narkotika regelbundet.
D sitter stilla under rättegången. Han
kastar en blick mot åhörarläktaren och ser
lite skrämd ut. Hälsar återhållet på vittnena.
Nickar lite. Om han har några starkare
känslor inför allt detta som händer så syns
det inte.
D är ljushyllt, har någon dags skäggstubb.
Han säger nästan ingenting, yttrar bara några
ord när rätten kommer in på hans familjeförhållanden.
Han säger att han hoppas
att barnen, åtta och tre år gamla, för tillfället
familjehemsplacerade, ska få tillåtelse
att besöka honom på anstalten.
Försvarsadvokaten bedyrar att den åtalade
aldrig kommer att sätta sig påverkad i
en bil igen. Då vaknar D till och lutar sig
mot mikrofonen. (Alla i rättssalen talar i
mikrofoner för att allt som sägs tydligt ska
höras på den inspelning som görs.) ”Jag
tror inte ens jag klarar av att ta körkort efter
det här”, säger han.
D är 32 år. Han fyller år dagarna efter
det att han dödat E, medan han sitter i
häktet. Han började missbruka narkotika
när han var 14. Sedan han fyllde 15 finns
han i brottsregistret. Han har under åren
dömts för snatteri, misshandel, ringa narkotikabrott,
belagts med kontaktförbud.
Han säger att han vill bli drogfri, men han
har uteblivit från flera inbokade behandlingstillfällen.
Han har erkänt de brott han anklagats
för. Han förstår att han ska få ett fängelsestraff,
frågan är bara hur långt det blir.
Bilen mannen körde demolerades. Att han själv överlevde är närmast obegripligt.
Våldet som dödade E var kraftigt. Hennes
kappa hittades högst upp i en lyktstolpe.
Skor och strumpor slets av hennes fötter.
Även de som ser elände varje dag berördes
djupt av det inträffade.
Den 15 april kommer domen. Straffet blir
det längsta någonsin för ett jämförbart brott
begånget i Sverige: fyra års fängelse. Det
innebär att tingsrätten gått på åklagarens
linje som krävde fyra års fängelse eller mer.
I domen står det att D ska dömas för grovt
vållande till annans död:
”Han har genom gärningen, trots att
han endast några dagar före denna i samband
med ett ingripande mot honom för
bland annat trafikonykterhetsbrott påtalats
riskerna med att köra påverkad, ånyo
kört bil i tättbebyggt område under kraftig
påverkan av alkohol och av narkotika och
därigenom oaktsamt, och oerhört tragiskt,
vållat en annan människas död. Vid
brott med så högt straffvärde, och art, ska
påföljden bestämmas till fängelse.”
Därtill kommer brotten för grov vårdslöshet
i trafik och grovt rattfylleri.
”Tingsrätten bedömer, efter beaktande
av omständigheterna i målet och mot bakgrund
av den skärpta syn på de allvarliga
vållandebrotten som lagstiftningen ger uttryck
för, att straffvärdet för den samlade
brottsligheten är fyra års fängelse.”
Åklagaren Malin Axelsson är nöjd med
utfallet.
– Påföljden är rimlig med tanke på hur
lagen ser ut, menar hon.
I maj överklagar försvaret domen. Den
åtalade tycker att straffet är för hårt, och
hans advokat Anders Berglund menar att
straffet borde sänkas till två och ett halvt
års fängelse. (Under rättegången tyckte han
att ett och ett halvt års fängelse vore nog).
– Jag hade inte tänkt överklaga domen,
men om försvaret överklagar så anslutningsöverklagar
jag, säger Malin Axelsson.
Det kan också vara intressant att se hur en
högre rätt bedömer fallet, rent principiellt.
Utifrån en prejudicerande synpunkt så väger
ju en dom i en högre rätt tyngre.
D:s skuld kommer inte att prövas på
nytt. Hovrätten ska enbart ta ställning till
straffets längd.
Text: Catarina Gisby
Foto: Peter Jigerström
26 Mitt i Trafiken • Nr 2 2016