2015 - Holmiensis 3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
NAMN: KARL-JOHAN LÖFSTRAND<br />
Hur hamnade du i Uppsala?<br />
ÅLDER: 24 ÅR<br />
Efter ett antal månader i Peking som språkelev kom jag<br />
FR ÅN: DALBY UTANFÖR LUND<br />
hem till ett skittråkigt Sverige. Då flyttade jag in hos mamma<br />
och pappa igen. Syrran hade pluggat i Uppsala sedan<br />
PLUGGAR: M E DI A- O C H<br />
KOMMUNIKATIONSVETENSKAP<br />
några år tillbaks, men skulle till Montreal ett år. Då passade<br />
jag på att fortsätta med kinesiskan i Uppsala för att<br />
GÖR PÅ STOCKEN: BARMÄSTARE<br />
komma ifrån Dalby illa kvickt!<br />
Varför sökte du dig till Stocken?<br />
Katarina, en vän som terminen innan klivit av som andre kurator sa att jag var tvungen att göra något mer än att bara plugga. Hon föreslog<br />
klubbverkare, för det var så hon började. Hon sa: ”jag ska forma dig Kalle, så att du en dag också blir kurator”. Tyckte allt lät rätt töntigt, men<br />
här är man tre år senare!<br />
Vad har du fått ut av ditt engagemang?<br />
Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. Vem jag är. Vad jag gillar att göra. Man ska aldrig glömma att nationen är en ideell förening<br />
och att alla ämbetsmän är här för att vi tycker det är kul. Förhoppningsvis gör ingen detta för eventuella lunchkuponger eller timlön på 50 kr.<br />
Att träffa smarta människor med driv som får det här huset att funka är så otroligt inspirerande och gör att man bara vill jobba mer och mer<br />
och mer! Jag har lärt mig att jobba både över och under folk på ett sätt som jag inte gjort tidigare.<br />
Tips till icke-stockholmare<br />
Du behöver inte vara stockholmare för att bli Stockholmare. Om du retar dig på stöddiga 08-or, se till att lära dig Stockholm. Känns inte så<br />
märkvärdigt att bo i Stockholm ifall det ändå tar 30 minuter till T-centralen. Då kan man ju lika gärna ta tåget från Uppsala.<br />
Bästa Stockenminne<br />
Ett särskilt minne som förföljt mig från Stocken är när jag en vårbal vann en frack på lotteri. Utan att förstå vad jag skulle göra när jag fick<br />
höra att jag vann sprang jag upp på scenen och kramade hela kuratelet. Kan än idag titta tillbaka på det och tycka att det var oerhört märkligt<br />
och fruktansvärt pinsamt.<br />
Här raggar jag helst på stocken<br />
Om jag skulle ragga när jag är på Stocken skulle jag nog hålla mig till Print. Bland schlager och svett lär man ju hitta en eller annan dansglad<br />
discopojke!<br />
Hur hamnade du i Uppsala?<br />
NAMN: ANTON ÖBERG<br />
Efter gymnasiet var jag väldigt taggad på två saker: Att börja på ett universitet<br />
och att flytta söderut. Och då kändes Uppsala som ett bra val!<br />
FR ÅN: ÖSTERSUND<br />
ÅLDER: 22 ÅR<br />
Varför sökte du dig till Stocken?<br />
PLUGGAR: PERSONAL- OCH<br />
Min kompis Nika brukade servera på Stockens uthyrningar, och en<br />
ARBETSLIV<br />
kväll drog hon med mig dit! Jag lärde känna massor av människor<br />
GÖR PÅ STOCKEN: INTERNAdirekt,<br />
och en termin senare blev jag klubbverkare!<br />
TIONELL SEKRETERARE<br />
Vad har du fått ut av ditt engagemang?<br />
Alltså verkligen så himla mycket! Vänner, upplevelser och snygga grejer att ha på CV:t. Allt detta gör att Stocken verkligen känns som hemma.<br />
Tips till icke-stockholmare<br />
Låt dig inte luras av namnet på nationen, du är välkommen oavsett var du kommer ifrån.<br />
Bästa Stockenminne<br />
Oj, har väldigt många bra. Ett av de bästa var när jag och resten av mitt klubbverk jobbade vår sista torsdag. Känslan av att ha klarat av klubbverket<br />
borde alla få uppleva.<br />
Hur raggar jag helst på stocken<br />
Raggar inte så mycket, men blir uppraggad på de flesta ställen. •<br />
Reccekrönika<br />
EN SOMMARDAG I JULI KOM ÄNTLIGEN MAILET. Nervöst klickade jag mig in på antagning.se<br />
för att få mitt slutgiltiga besked. Mina axlar sänktes av lättnad och<br />
magen vred sig av upprymdhet - jag hade blivit antagen till kandidatprogrammet<br />
i retorisk och litterär kommunikation vid Sveriges äldsta universitet.<br />
När jag i somras berättade<br />
för mina vänner att jag<br />
skulle flytta hit till Uppsala<br />
och börja studera bemöttes<br />
jag av avund. De talade drömskt om<br />
det rika sociala liv jag skulle få och hur<br />
trevliga människorna skulle vara här.<br />
Mina vänner hade så rätt. Ingen annanstans<br />
har jag känt mig så välkommen.<br />
Som stockholmare blev jag<br />
chockad när jag först kom till Uppsala.<br />
Här samtalar människor, utan att<br />
de känner varandra, och det är helt<br />
okej att fråga vem som helst om vägen<br />
när man är vilse. I Stockholm går<br />
de flesta på stan, helt inne i sin egen<br />
värld och frågar man någon om vägen<br />
upplevs det ofta som besvärande.<br />
I Uppsala kan jag prata med vem som<br />
helst utan att verka det minsta märklig.<br />
Man skulle kunna tro att<br />
dessa stockholmska kommunikationsdrag<br />
skulle leva kvar i stockholmare<br />
som flyttat hit till Uppsala. Men så är<br />
det inte. Innan jag skulle göra mitt nationsval<br />
hade jag hört att medlemmar i<br />
Stockholms Nation ansåg sig vara bättre<br />
än andra, att en sorts kaxighet skulle<br />
vara inrotad i dem. Länge övervägde jag<br />
TEXT MATILDA LINDGREN<br />
”Man kan med stor<br />
befogenhet påstå att<br />
Stockholms Nation<br />
gör det lätt för reccar<br />
att socialt blomstra.”<br />
huruvida detta verkligen stämde, och<br />
om jag skulle gå med i nationen ändå<br />
– det var ju ändå min hemstads nation.<br />
Så jag chansade. Jag tog en promenad<br />
till inskrivningen och möttes genast<br />
av ett leende varmare än solens kärna,<br />
som tillhörde en av recceförmännen.<br />
Ivrigt välkomnade hon mig och presenterade<br />
alla möjliga aktiviteter för att<br />
få mig att komma igång på nationen<br />
och skapa kontakter. Inte en nyans av<br />
kaxighet, bara ett varmt välkomnande.<br />
Stockholms Nation har<br />
gjort allt för att hjälpa och underhålla<br />
oss reccar. Vi hade möjlighet att delta<br />
i den så kallade Stockholmsveckan<br />
som erbjöd en reccemottagning, en<br />
pubrunda och en reccegasque; en perfekt<br />
blandning av introduktion och<br />
nöje. På reccemottagningen fick vi gå<br />
runt i lag på nationen och i olika rum<br />
leka eller tävla för att samla poäng. En<br />
minnesvärd station var den norska karaoken,<br />
när fyra frivilliga skulle nynna<br />
en låt de fick lyssna på i hörlurar och<br />
resten av laget fick gissa vilken låt de<br />
sjöng på. Eftersom denna station var<br />
mitt lags näst sista – av ett tiotal stationer<br />
där shots och öl serverades –<br />
hade vi vid det här laget lyckats få i oss<br />
en del alkohol, som nu började verka.<br />
Rummet fylldes av skratt och gruppen<br />
kom nära varandra på ett roligt sätt.<br />
Mottagningen gav oss<br />
medverkande också en bild av hur<br />
nationen fungerar, hur vi kan aktivera<br />
oss och hur roligt det är att skåla<br />
med nya bekantskaper. Man kan med<br />
stor befogenhet påstå att Stockholms<br />
Nation gör det lätt för reccar att<br />
socialt blomstra. För nationen står<br />
för mycket av Uppsalas kärnkaraktär;<br />
alla är varmt välkomna. Tack. •<br />
18 19