BALTIC MEETINGS - Baltic Writers Council

Nalle Valtiala
Kaliningrad
Vem minns Immanuel Kant? Alla. Vem minns Michail Ivanovitj Kalinin?
Enligt legenden lämnade den store moralfilosofen aldrig sin hemstad Königsberg. I
femtio år ställde folk klockan efter hans dagliga promenad. Kalinin var Sovjetunionens första
statschef, en tennsoldat i Stalins hand. Ändå värd att hyllas med en stad, i början visserligen
mest rykande ruiner.
På Röda torget i Moskva roterar Lenin i sin grav, monumentet över hans storhet har
återtagit sitt gamla namn. Så inte Kaliningrad. Jämte omgivningar det minsta av Rysslands
åttionio län, länge hermetiskt tillsluten militärzon, en vacker dag öppnad på glänt. Det var
1991; och nu fyller Kaliningrad 59 år med stora festligheter.
Samtidigt fyller Köningsberg 750. När Vladimir Putin i dag avlägger visit har stora
uppsnyggningskampanjen avslutats. Rostiga ytor har målats skimrande vita, gatans bus har
sopats under mattan. Modellen anger Potemkin mer än Kant, men i alla fall.
Två veckor tidigare pågår fejningen för fullt, men de anskrämliga hyreskasernerna
bjuder motstånd. Oceanmuseet vid Pregels strand är desto flottare. En trappa upp försiggår
konferensen.
Baltic Meetings in Kaliningrad – ett internationellt författar- och översättarsymposium i
dagarna fyra, arrangerat av Baltic Writers Council i Visby, i förening med lokala krafter. En
lång rad representanter för länderna runt Östersjön har inbjudits till en samvaro med högt
ställt mål. Att bejaka det gemensamma kulturarvet och de regionala varianterna, att knyta nya
band och förstärka gamla, framför allt att föra Kaliningrad närmare världen.
Slag i slag följer föredrag, diskussioner, uppläsningar, filmer, videor. En dag blir det
bussutfärd ut på landet. Vem skulle ha trott att Kaliningrad har så mycket natur att bjuda
på? Böljande kullar, vidsträckta slätter, gammal åkermark till stor del i träda, här och var en
förfallen slottsruin, en bondgård som sett bättre dagar. Och i varje elstolpe ett storkbo med
ungar.
Vi bevistar en ortodox mässa i f d Reformierte Kirche i Insterburg, nuvarande Tjerniahovsk.
Lunch äter vi i hos sju glada systrar i Tjistye Prudy, en gång Tollmingkehmen, där den litauiske
diktaren Kristijonas Donelaitis verkade som präst från 1743 till 1789.
Vi ägnar honom vår hyllning, och utanför den snart färdigrestaurerade Domkyrkan inne
i stan står vi en stund vid den store Immanuels sarkofag. I ol firades tvåhundraårsminnet av
mästarens död, ett lyft för det kritiska förnuftet. För drömmen om Königsberg.
Hufvudstadsbladet 3. 7. 2005)