GRAPHIS ScnIPTA - Universitetet i Oslo

GRAPHIS SCRTPTA 4 (ree?)
6r tunnare och mindre utbrett, finns endast i
lobernas yttersta delar och kan vara mycket
otydligt.
Adringen faller helt inom variationen , for
P. rufescens.
Rhiziner, figur 8. Typiska ponojenrurhiziner
6r vita, viil Stslilda men ibland
ttittsittande (flera per mm-), upp till 4 mm
linga, tunna - 0,1-0,2 mm breda, och bestir
av tiitt sammanklibbade liingsgiende hyfer.
Dessutom fdrekommer, liksom hos P.
rufescens, kamlika rader av tatt sittande korta
rhiziner, buskiga-borstlika-uppsplittrade rhiziner,
och till och med enstaka bruna rhiziner.
Apothecier som hos P. canina och P.
rufescens. Saknas ofta. Enligt Vitikainen
(muntligt) tenderar apothecierna hos P. ponojensis
att vara bredare, st6rre och ljusare tin
hos P. rufescens.
En sliit bAlyta med svagt tomentum korrelerar
viil med f6rekomst av m6nga linga,
tunna, vita rhiziner, vilket definierar P. ponojensis.
Formodligen skiljer man P. rufescens
och P. ponojensrs liittast genom de ovre belytornas
klart olika karakt?irer. (Jtimfor ocksA
P. kristinssonii, som 6r mycket svArare att
skilja frln P. ponojensis).
Ekologi (?) och utbredning som hos P.
rufescenJ. De ekologiska preferenserna kommer
sdkert att kunna formuleras med st6rre
skhrpa, sedan nu arten uppmiirksammats av
Vitikainen (1981). Sk-TL.
Peltigera praetextata
B6len kan bli ca 30 cm stor.
Loberingen kan vara av tve riitt skilda
slag, som kan f6rekomma bredvid varandra i
naturen. Dels finns en typ vars lober iir
lingstriickta, vdxer ut radi6rt fr6n b6lens mitt
och vidgar sig gradvis mot b8lperiferin, se figur
2. De iir i sin inre del ca 1 cm breda och nSgot
bredare mot bfrlperiferin. Inskdrningarna mellan
loberna Ar * radiiira och tydliga. Loberna
iir ej tydligt Overlappande, ofta pressar intillliggande
lober varandras sidor uppit sA att
loberna blir riinnformiga. Kanterna iir n6got
uppbojda och ofta mycket krusiga, men nedb6jda
i den avrundade lobtinden. Den andra
Peltigera canina-gntppen i Sverige 13
typen av lobering liknar typisk P. canina, dvs
loberna 6r breda och overlappande, har mer
cirkuliir omkrets (-inte lAngsmala) och har f
nedbojda kanter runt om.
Bfilytan iir helt sliit till liiderartat sm[bucklig,
jiimnt gr8tiirgad till kraftigt brun - det
senare 6r typiskt fbr arten, ibland med
obetydliga ljusare fliickar. B6len 5r vanligen sl
tjock att undersidans fldermonster ej antyds
genom bucklor pl ovansidan, men tunnare
och buckliga bAlar f6rekommer.
Tomentum varierar, iir alltid viilutvecklat
men tiimligen tunt, finns alltid p6 lobernas
yttersta 3-5 ffiffi, saknas vanligen centralt.
Den tomentumfria ytan i centrala delar av
bilen utgor vanligen en betydligt st6rre andel
av b6len och iir mer gltinsande tin hos P.
canina.
Fyllidier 5r utmiirkande for arten och kan
tiicka kvadratcentimeter-stora omrAden, men
5r ofta begriinsade till vissa sprickor och
kanter. Kantfyllidier b6rjar som smi diskreta
korn, och utvecklas till t6tt sammantr6ngda,
upprepat loberade ! korallika {511, med ca 0,L
mm breda ! platta lober. Aven lobytans ryllidier
(de som ej 6r uppenbart associerade till
skador i bSlen) tycks b6rja som diskreta fia[
vilka utvecklas till platta korallika tiita
"buskar". Ibland finns bara sm6 korn och ej
ordentligt utvecklade inskurna, loberade qail.
Ibland saknas fyllidier helt. Observera att
m6nga (alla?) Peltigera-arter kan ha smt fialliga
utskott pA lobkanten (men inte liings
sprickor och pl b8lytan). F6rekomst av fyllidier
iir siledes ej ett stikert kSnnetecken f6r
P. praetextata. Det iir framf6r allt undersidan,
speciellt rhizinerna som bdr de arttypiska
kiinnetecknen som hos de flesta Peltigeraarterna
men Sven den n6got gliinsande
barken iir en god karaktiir.
Adringen liknar i allt viisentli gt P. caninas.
Kanske har P. praetextata ett tiitare f6rgrenat
ndtverk iin P. canina.
Rhizinerna, figur 11, iir ttimligen l6nga,
3-5 ffiffi, kortare mot lobdnden, vita eller
basalt svartbruna. De sitter 8tskilda (diskreta),
med ca 1 mm mellanruffi, och iir ungefiir
jiimntjocka med idrorna de kommer ifrin. De