GRAPHIS ScnIPTA - Universitetet i Oslo

46 Ingvar KArnefelt
Notiser (1940) till det sista 6ver monografin av
Pyrenulaceae av Aptroot i Taxon (L992).
Ove skaffade sig tidigt ett stort kontaktnit
frdmst genom en omfattande korrespondens
och han blev med tiden en internationellt
mycket viilkSnd botanist. Han deltog flitigt i
botaniska kongresser. I dessa sammanhang
levde han verkligen upp och pA kongressmiddagar
brukade han ofta forhoja stiimningen
med goda historier ur sin stora repertoar om
svunna tiders botanister. Ove Almborns stora
personintresse resulterade dven i ett antal
biografier bide utgivna som minnesteckningar
samt i Svenskt Biografukt Lexikon dir han var
en medarbetare sedan ett antal 6r tillbaka.
Under 70- och 80-talen sammarbetade Ove
dven flitigt med Frarz Stafleu i hans stora
projekt Taxonomic Literature.
Ove Almborns sista 6r blev inte siirskilt
lyckliga. Han kom ofta in till mig och anf6r-
trodde mig saker som var sv6rt att tala om.
Han led bide ffsiskt och mentalt, dels av svflr
viirk i ben och rygg, men friimst av Sngest och
oro for ensamhet och morker. Periodvis f6ll
han in i djupa depressioner och han var
mycket sv6r att fe kontakt med under dessa
tider. Vi talade annars nlstan alltid med
varandra varje dag. Det hade blivit en vana
sedan mlnga 5r, siirskilt sedan 1980 de han
efter sin pensionering frf,n museitjiinsten flyttade
upp till mig vid lavherbariet. Han pl6gades
sSrskilt av flera oavslutade projekt, uDgdomsambitioner
som de flesta av oss biir som
ett ok genom livet. Tiden, moderna metoder,
andra stora internationella projekt, hade
hunnit i fatt honom, som i fallen med
Pertusaria och The Lichen Flora of Southern
Afica. Det hjiilpte f6ga att jag talade om f6r
honom att minga andra personer hade rikat
ut for samma problem, eller for att anviinda
Oves egna ord "satt i samma bit". Trots dessa
perioder av sv6rmod under de senare Sren vet
jag emellertid att Ove siirskilt gladde sig 6t de
yngre forskare vid institutionen som s6rjer for
Sterviixten inom den del av botaniken som
blev hans livsgtirning och som han sjiilv introducerat
i Lund.
GRAPHTS SCRTPTA 4 (L992)
Pt morgonen den 6 mars 1992 fick jag det
telefonmeddelande som jag se liinge mentalt
hade varit forbredd p6. Vid begravningsakten
den 23 mars var hans f6rste elev Hans Runemark
officiant och sjiilv som hans andre elev,
h6ll jag det tal som jag vet Ove hade Onskat
nigon niira vln skulle hfllla.
Du undrade ibland hur det skulle bli. Vem
skulle grdta vid din bdr? For ndgra mdnader
sedan tog jag farvtil av min far. Det var en
smiirtsam upplevelse. Han var omgiven av sina
barn in i det sbta. Du dog helt ensam. Vad iir
det egentligen som gor ett mdnniskoliv, en viiv
av kontakter och relationer som man sjiilv
skapar. Du hade en rik sddan viiv, och du blev
vida kiind i internationella sammanhang men
iiven pd hemmaplan. Din itiaelika efyerltimnade
korrespondens vittnar speciellt om detta.
De iildsta arken har for ltingesedan borjat
blelaru och mdnga av dessa viinner som
formade din viiv finns inte heller liingre ibland
o.r.r. For mig blev det niira 22 dr som vi var
tillsammans, 22 dr med ldnga diskussioner om
lavar, nomenklatur, typifteringat, artiklar eller
personer. Iag fick ocl