6 Gunnar Carlin <strong>GRAPHIS</strong> SCRIPTA 4 (19e2) rr''il !,///r,uW \l \\ /, \\'\. -t/ / \/ 1---"t1 Pdli3ewa cctrztl,tcl 41"" Scln"Zter nL lq3z V b D orsjD ta(/ I (t, r/l ///, t,t/ t rr// ///, ,ttt. '4 ' //t rt :/e ->,.fr RrJluffi*;\ff^A\,^., E V \qqs Figur 1. Schematiska bilder av P. canina-b61ar, efter hArt pressade exemplar. loberna 5r korta, breda, rundade och 6verlappande. Den ovre bilen visar typiska nedbdjda lobiindar och en antydd radiiir tillviixt, medan den undre bllen viixt mer oregelbundet och ger ett mer "krispigt' intryctq vilket fdrstiirks av att bllkanterna skadats blde i naturen och i herbariel /2/' "r,/(r* z
GRAPHTS SCRTPTA 4 (1992) belu. H6r anses att b6len helt och hfillet best6r av lober (vilka genom forgreningar och inskiirningar delas upp i nya "lober" av ltigre ordning - hiirav dubbeltydigheten i begreppet lob), snarare 6n att lober skulle vara utskott fr6n en central bAl. Eftersom btlen, eller "hogsta ordningens" lober, ofta utbreder sig divergerat och forgrenat mot periferin uppster problemet hur man definierar lobernas bredd. Den praktiska lOsningen verkar bli det bredaste, av insk6rningar ej avbrutna, avstlndet mellan tv6 lobkanter, som man kan se. Problemet kan tyckas konstruerat, men iir inte sA trivialt n6r man tvingas ttinka efter. Vilken ordning av insktirningar skall man stanna vid? (Jiimf6r med de kdnda fraktalgeometriska (definitions- ) problemet: hur lAng 6r en kuststrticka! Kusten mellan t.ex. Hudiksvall och S6derhamn tir 5 mil om man anvdnder en 1 mil l8ng miitsticka, men siikert 50 eller kanske 500 mil om man anviinder en L cm lAng miitsticka, osv. ad inftnitum.) Andra anviinda begrepp som rydlig, knottig, smdgropig, matt, gltinsande 6r relativa och diirfor iinnu hopplosare att definiera och kriiver kontrasterande jiimforelsematerial f6r att kunna f6rst6s rdtt. Detta 5r ju egentligen inget konstigt. De flesta karakttirer tir i grunden relativa, och f6r alla sliikten gdller mer eller mindre att det iir omojligt att besttimma den f6rsta ensamma kollekten efter floran. Trots att det tar emot f5r man som vanligt sviilja att ingen bestiimningsnyckel kan erstitta erfarenhet och arbete. Jag har tilHtit mig att ganska ogenerat anvii-nda jdmfdrande uttryck utan att klart ange vad jag jiimfor med. T. ex. n6r det siigs att loberna hos P. membranacea [r ganska korta och breda (canina-lika), jiimfor jag forst6s med P. rufescens, P. praeteJcta och P. ponojensis. Miirk att beskrivningen av rhiziner alltid giiller friliggande sidana, aldrig rhiziner som tir fastvrxna vid underlaget. Peltigera canina B6len kan bli 6ver 20 cm stor. Peltigera canina-gmppen i Sverige 7 l.oberna tillvtixer vanligen divergerande, de forgrenar sig upprepat och breder ut sig + 6ver varandra ("taktegellagda"), se figur L. Loberna iir typiskt mycket breda 2-3(-4) cm, runda eller n6got tviirt avhuggna i 6nden, och 6r riitt korta (har korta insktirningar). Lobkanterna 5r konvexa, "tslika", nedb6jda och + krusiga i ytteriinden. l,oberna kan i vissa fall vara lfrngstrSckta och ha uppetvikta, krusiga radiiira "parallella" sidor, men detta iir ovanligt och aldrig lika tydligt som hos vissa former av P. praetextata (figur 2). (Bilden av "P. canina" i Moberg-Holrnisen: Lavar, forestiiller ddrfor troligen P. praetextata). Det forekommer ocks6 b6lar med mindre, krusigare lober, som kan vara sv6ra att skilja fr6n P. rufescens (bed6m rhizinerna!). B6lytan tir matt sm6knottrig, gre till brun, hos tunna bfrlar {- bucklig efter [dermonstret p6 undersidan. Ytans matthbt iir niir man liirt kiinna denna karaktiir - vanligen ett mycket gott skiljetecken gentemot P. praetextata, som har mer fettgHnsande yta (dock lSngt ifrtn glansen hos t. ex. P. potydactyla). B8len iir vanligen tjockare och sl6tare (dvs. mindre bucklig) An hos P. membranacea, men kan vara lika tunn som hos denna, och undersidan kan ha ett gr8aktigt fdrgstick fr6n alglagret. Undersidan tir alltid Uus. Tomentum tdcker vanligen st6rre delen av b6len, men kan saknas i centrala delar och faller ibland av sjokvis. Det 6r tjockast mot lobiindarna, alltid kraftigt utvecklat, alltid kraftigare och mer omfattande dn hos P. praetextata. Adrorna iir ljusa, vita svagt ockragula, men blir ibland morkare i centrala delar, se figur 5. De bildar ett niitverk, som 6r tydligt och blir finare och finare fOrgrenat ut mot bilens kant. Adrorna tir distinkiupphojda och vll avgrdnsade fr6n bilens undre W, (men plattare 6n hos P. membranacea), tiimligen smala, de grovsta blir ca 0,5 mm breda. Ytan iir sldt (dvs hyferna 5r l6ngsg6ende och -i' sammanklibbade) eller ibland sammetsluddiga, liknande den hos P. membranacea. (Luddiga 6dror tycks vara h6gre och skarpare avsatta 6n sliita Adror.) Mellanrummen mellan 6drorna 6r