GRAPHIS ScnIPTA - Universitetet i Oslo

GRAPHTS SCRTPTA 4 (1e92)
tycks bestA av en bunt tatt sammanklibbade
hyfer, men iir ibland tomentosa i den basala
delen eller har snett ut6triktade korta borst.
Ibland iir knippet uppsplitsat i 2-3 nya buntar.
Apothecier tir vanliga. De sitter pn
uppriittst8ende lober, -6-7 mm breda och
hOga.
Ekologi och utbredning. Viixer pl tradstammar
och mossiga stenar i lundar och lovskogar,
mer sbllan i barrskogar. Foredrar
oceaniskt klimat (Degelius 1935).
Sk-LuL. Mest samlad i Svealand och
GOtaland.
Kollekten H. Smith, Jtl, Are, Enaforsholm
19.VII.1965, UPS, 6r ett intressant mellanting
mellan P. praetextata och P. canina. Den
saknar fyllidier, har breda overlappande lober
med uppiwikta kanter, tunt tomentum, praetacta-gllnsande
yta och canina-borstiga
rhiziner (Figur t1).
Peltigera retifoveata
B6len kan bli 20 cm stor.
Loberna 61 2-4 cm breda, canina-lika,
med nedvikta -f b6ljande, krusiga kanter.
Inbernas sidor 6r ej nedvikta. B6lytan 6r 916,
matt och sm6gropig, i st6rre luppf6rstoring
sm6fl5ckig - krakelerad, (delvis med sm6 ljusa
fltickar, "pseudocyphell.t"), och enligt Vitikainen
(1985) vanligen gronare 5n hos P.
canina.
Tomentum 5r fint och tunt, tticker en stor
del av b6len, men avtar fltickvis mot b6lcentrum.
Adrornu iir ljusa, nigot ockragula, riitt
otydligt avgr6nsade fr6n den vita bAlundersidan.
Adrornas och mellanrummens storlek blir
dtirf6r oklar, men bidas bredd iir av storleksordningen
1 mrn. Mellanrummen tir +
runda-ovala, upp till dubbelt s6 l6nga som
breda, de ser ut som gropar (till skillnad mot
P. canina, P. membranacea och P. praetextata,
vars 6dror ser ut att ligga ovanpA en sliit yta,
och vars mellanrum iir romboida-kantiga).
Undersidans hyfer, b6de Adror och mellanrum,
bildar en lucker filtmatta.
Rhizinerna, figur 10, tir morka bruna
och sitter viil Atskilda (diskreta) med i stor-
Peltigera canina-gruppen i Sveige 15
leksordningen 3 mm mellanruffi, men tiitare
mot lobiinden. De 6r ofta 0,5 mm breda, ej
siillan cirka 1 mm breda och 3-5 mm lfinga.
De best6r av glest sammanfogade liingsglende
hyfer och kring dessa en lucker filt av korta
utstAende trfldar. Undersidans utseende lr
mycket karaktiiristiskt med mdrka fitskilda
rhiziner pA en ljus botten av otydliga 6dror.
Apothecier ej sedda i denna studie.
Beskrivningen bygger i stort sett p[
dubletter av typkollekten (Finland, Kuusamo),
varf6r den inte behOver vara helt representativ
for arten. Beskrivningen sttlmmer inte i alla
delar med Vitikainens (1985), vilken bygger pi
ett mycket st6rre material.
Ekologi och utbredning. P. retifuveata
viixer enligt Vitikainen (1985) pi jord och
bland mossa i boreala skogar p& nigot sura
jordarter. Endast ett fynd 6r giort i Sverige
(Uppsala, 186L), men fler borde kunna g6ras i
norra Sverige. Arten finns annars i Finland,
Sibirien, Canada och USA (Washington och
Alaska).
P. retifuveata inneh8ller lavsubstanser
(tenuiorin, metylgyroforat, zeorin och dolichorrizin)
i motsats till de Ovriga behandlade
arterna (Vitikainen 1985).
Peltigera rufescens
B6len iir vanligen ca L0 cm eller mindre.
l,oberna utg6r i princip radiiirt frin b6lens
centrum, men detta iir aldrig speciellt tydligt
ens hos v6lutvecklade, fritt vdxande b8lar
(figur 3). Loberna tir (upprepat) f6rgrenade,
giirna med sA brett divergerande (sekundiira)
lober att angrdnsande lober till stor del overlappar
varandra. l.oberna 6r ca 0,5-1 cm
breda, vanligen 3-5 cm l6nga. Typiskt f6r P.
rufescens Ar den mycket krusiga, "for stora"
kanten, vilken alltid tir upp8tbojd. Ej sAllan
med ungetiir 0,1-0,3 mm stora "regenerationslober"
i kanten. l-oberna ser i kanten
tjockare ut hos P. ntfescens iin hos P. canina.
Enligt Lindahl (1953) iir detta en synvilla.
Tomentum tir kraftigt och tatt, men
tunnar ut mot centrum diir det kan saknas.
Ibland finns en kraftig pruina. Bfilytan iir
matt, ofta fint knottrig (grovre iin hos P.