13.06.2013 Views

96 - Sciroeu de Milan

96 - Sciroeu de Milan

96 - Sciroeu de Milan

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Nel pezzo Quel dì <strong>de</strong> dicember, nel<br />

“<strong>Sciroeu</strong> <strong>de</strong> la pròsa” <strong>de</strong>l numero<br />

prece<strong>de</strong>nte, c’è stata una svista<br />

importante (In è verbo e si scrive Hinn),<br />

Vanetti e Calenzani si scusano, una per<br />

aver fatto “la svista” e l’altro per non<br />

averla corretta.<br />

EL FINAL SBAGLIAA DE LA ROMANZA “MAT-<br />

TINATA”<br />

Fulvio Vichi<br />

De fioeu mì gh’avevi ona bella vos, inscì come la mia<br />

mama, el mè papà e la mia sorella. Vos <strong>de</strong> sopran i<br />

dònn, vos <strong>de</strong> bariton mè pa<strong>de</strong>r e vos tenoril mì, vos<br />

che hoo lassaa là in di Martinitt per via <strong>de</strong> la dòccia.<br />

Minga semper gh’era l’acqua calda e vist che la dòccia<br />

l’era on òbbligh, acqua calda ò freggia, te toccava <strong>de</strong> falla.<br />

Per soramaròss ginnastica mattutina appenna levaasù,<br />

in camisa <strong>de</strong> nòtt e finestron <strong>de</strong> la camerada spalancaa.<br />

L’è stada la manera giusta per ciappà la bronchite crònica<br />

e la raucedin che ancamò incoeu me fann compagnia.<br />

Alter che diaframma!<br />

Prima <strong>de</strong> la mòrt <strong>de</strong> mè pa<strong>de</strong>r s’eri staa compagnaa a<br />

provà la vos dal Maester Lorenzo Perosi direttor <strong>de</strong>l “<br />

coro di voci bianche <strong>de</strong>l Duomo”. Timid come s’eri la<br />

vos l’è restada <strong>de</strong>nter ma el Maester che ’saveva come<br />

eren i fioeu l’aveva capii tusscòss e ’l m’ha daa on<br />

alter appontament per el lunedì dòpo. Ma quell lunedì<br />

dòpo mè pa<strong>de</strong>r el moeur in d’on inci<strong>de</strong>nt.<br />

Fine <strong>de</strong>l (probabile?) futuro come voce bianca. Parli<br />

<strong>de</strong>l 1937 quand nò gh’eren anmò tutti programma per<br />

i fioeu come gh’hinn per quei <strong>de</strong>l dì d’incoeu. Numm<br />

gh’avevom la radio, l’era staa el regal <strong>de</strong> mè pa<strong>de</strong>r a<br />

la mia mama quand in ’sto mond (faa domà per quei<br />

nassuu con la camisa) l’è rivada lee, la mia sorella piscinina.<br />

Ona radio Marelli Alcor <strong>de</strong> lusso cont el fono:<br />

se po<strong>de</strong>va scoltaa el giradischi senza girà la manovella.<br />

Lire 1.000, tòlta a rate naturalment (50 lira al mes)<br />

e la fonziona ancamò.<br />

12 <strong>Sciroeu</strong> <strong>de</strong> <strong>Milan</strong> - Marz/April 2013<br />

SCIROEU DE LA PRÒSA<br />

Il Direttore<br />

Con la radio in cà emm faa a la svelta a imparà tòcch<br />

<strong>de</strong> òpera, canzon e operett che poeu cantavom per<br />

nòster cunt. Quej ch’hinn on poo avanti cont i ann se<br />

regòrdarann senz’alter che quij dònn e quij òmen, che<br />

dòpo la guerra e anca prima, giraven per i cortil cont<br />

el megafono in man a cantà operett e canzon e anca<br />

on quai tòcch d’òpera. Da i part <strong>de</strong> la Baròna in doe<br />

stavi <strong>de</strong> cà, rivava on òmm che ’l cantava on poo <strong>de</strong><br />

tutt e <strong>de</strong>vi dì che ’l cantava anca ben, però quand che<br />

’l taccava la romanza “Mattinata” <strong>de</strong>l Leoncavall, el<br />

sbagliava semper el final.<br />

Mia mama che la gh’aveva per la musica on’oreggia<br />

che mòllala, quand la sentiva el final <strong>de</strong> la romanza la<br />

gh’aveva i cavei bei drizz in pee.<br />

On dì, stracca <strong>de</strong> sentì quell là borlà <strong>de</strong>nt al sòlit sbali,<br />

la scriv on bigliett, la gh’ha involtiaa <strong>de</strong>nt ona moneda<br />

e la me manda giò a portaghel. El bigliett el diseva:<br />

“perché sbagliate sempre il finale? Non termina così<br />

il brano”.<br />

El cantant leg el bigliett poeu da òmm <strong>de</strong> spirit el ciappa<br />

on tòcchel <strong>de</strong> lapis e su l’altra facciada <strong>de</strong>l bigliett<br />

el scriv: “Perché non venite voi a farmi sentire il finale?”.<br />

Mia ma<strong>de</strong>r, dònna <strong>de</strong> spirit anca lee la va giò e<br />

con la soa bella vos l’improvvisa sul moment el final<br />

giust.<br />

L’òmm l’è restaa lì ’me on looch e poeu ancamò mezz<br />

imbesuii el tira foeura <strong>de</strong> saccòccia la moneda che la<br />

mia mama la gh’aveva mandaa giò ghe le da indree e el<br />

ghe dis: “Grazie, da voi non posso accettare <strong>de</strong>naro.”<br />

In seguit quand che ’l tornava a cantà “Mattinata” el<br />

final l’era quell che l’aveva cantaa la mia mama.<br />

Dio! Che vite sprecate! Ci fosse stato un pizzico di<br />

buona sorte... solo un pizzico.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!