You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nel pezzo Quel dì <strong>de</strong> dicember, nel<br />
“<strong>Sciroeu</strong> <strong>de</strong> la pròsa” <strong>de</strong>l numero<br />
prece<strong>de</strong>nte, c’è stata una svista<br />
importante (In è verbo e si scrive Hinn),<br />
Vanetti e Calenzani si scusano, una per<br />
aver fatto “la svista” e l’altro per non<br />
averla corretta.<br />
EL FINAL SBAGLIAA DE LA ROMANZA “MAT-<br />
TINATA”<br />
Fulvio Vichi<br />
De fioeu mì gh’avevi ona bella vos, inscì come la mia<br />
mama, el mè papà e la mia sorella. Vos <strong>de</strong> sopran i<br />
dònn, vos <strong>de</strong> bariton mè pa<strong>de</strong>r e vos tenoril mì, vos<br />
che hoo lassaa là in di Martinitt per via <strong>de</strong> la dòccia.<br />
Minga semper gh’era l’acqua calda e vist che la dòccia<br />
l’era on òbbligh, acqua calda ò freggia, te toccava <strong>de</strong> falla.<br />
Per soramaròss ginnastica mattutina appenna levaasù,<br />
in camisa <strong>de</strong> nòtt e finestron <strong>de</strong> la camerada spalancaa.<br />
L’è stada la manera giusta per ciappà la bronchite crònica<br />
e la raucedin che ancamò incoeu me fann compagnia.<br />
Alter che diaframma!<br />
Prima <strong>de</strong> la mòrt <strong>de</strong> mè pa<strong>de</strong>r s’eri staa compagnaa a<br />
provà la vos dal Maester Lorenzo Perosi direttor <strong>de</strong>l “<br />
coro di voci bianche <strong>de</strong>l Duomo”. Timid come s’eri la<br />
vos l’è restada <strong>de</strong>nter ma el Maester che ’saveva come<br />
eren i fioeu l’aveva capii tusscòss e ’l m’ha daa on<br />
alter appontament per el lunedì dòpo. Ma quell lunedì<br />
dòpo mè pa<strong>de</strong>r el moeur in d’on inci<strong>de</strong>nt.<br />
Fine <strong>de</strong>l (probabile?) futuro come voce bianca. Parli<br />
<strong>de</strong>l 1937 quand nò gh’eren anmò tutti programma per<br />
i fioeu come gh’hinn per quei <strong>de</strong>l dì d’incoeu. Numm<br />
gh’avevom la radio, l’era staa el regal <strong>de</strong> mè pa<strong>de</strong>r a<br />
la mia mama quand in ’sto mond (faa domà per quei<br />
nassuu con la camisa) l’è rivada lee, la mia sorella piscinina.<br />
Ona radio Marelli Alcor <strong>de</strong> lusso cont el fono:<br />
se po<strong>de</strong>va scoltaa el giradischi senza girà la manovella.<br />
Lire 1.000, tòlta a rate naturalment (50 lira al mes)<br />
e la fonziona ancamò.<br />
12 <strong>Sciroeu</strong> <strong>de</strong> <strong>Milan</strong> - Marz/April 2013<br />
SCIROEU DE LA PRÒSA<br />
Il Direttore<br />
Con la radio in cà emm faa a la svelta a imparà tòcch<br />
<strong>de</strong> òpera, canzon e operett che poeu cantavom per<br />
nòster cunt. Quej ch’hinn on poo avanti cont i ann se<br />
regòrdarann senz’alter che quij dònn e quij òmen, che<br />
dòpo la guerra e anca prima, giraven per i cortil cont<br />
el megafono in man a cantà operett e canzon e anca<br />
on quai tòcch d’òpera. Da i part <strong>de</strong> la Baròna in doe<br />
stavi <strong>de</strong> cà, rivava on òmm che ’l cantava on poo <strong>de</strong><br />
tutt e <strong>de</strong>vi dì che ’l cantava anca ben, però quand che<br />
’l taccava la romanza “Mattinata” <strong>de</strong>l Leoncavall, el<br />
sbagliava semper el final.<br />
Mia mama che la gh’aveva per la musica on’oreggia<br />
che mòllala, quand la sentiva el final <strong>de</strong> la romanza la<br />
gh’aveva i cavei bei drizz in pee.<br />
On dì, stracca <strong>de</strong> sentì quell là borlà <strong>de</strong>nt al sòlit sbali,<br />
la scriv on bigliett, la gh’ha involtiaa <strong>de</strong>nt ona moneda<br />
e la me manda giò a portaghel. El bigliett el diseva:<br />
“perché sbagliate sempre il finale? Non termina così<br />
il brano”.<br />
El cantant leg el bigliett poeu da òmm <strong>de</strong> spirit el ciappa<br />
on tòcchel <strong>de</strong> lapis e su l’altra facciada <strong>de</strong>l bigliett<br />
el scriv: “Perché non venite voi a farmi sentire il finale?”.<br />
Mia ma<strong>de</strong>r, dònna <strong>de</strong> spirit anca lee la va giò e<br />
con la soa bella vos l’improvvisa sul moment el final<br />
giust.<br />
L’òmm l’è restaa lì ’me on looch e poeu ancamò mezz<br />
imbesuii el tira foeura <strong>de</strong> saccòccia la moneda che la<br />
mia mama la gh’aveva mandaa giò ghe le da indree e el<br />
ghe dis: “Grazie, da voi non posso accettare <strong>de</strong>naro.”<br />
In seguit quand che ’l tornava a cantà “Mattinata” el<br />
final l’era quell che l’aveva cantaa la mia mama.<br />
Dio! Che vite sprecate! Ci fosse stato un pizzico di<br />
buona sorte... solo un pizzico.