Miljökonsekvens- beskrivning - SSAB

SSAB Tunnplåt AB Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga D
Luleå 2008
Industriområdet omges i söder av Lule älv och i norr av Inre Hertsöfjärden.
Råvatten för verksamheten hämtas från Lule älv, medan renat processvatten,
kyl- och dagvatten i huvudsak släpps ut i Inre Hertsöfjärden. Utsläppet sker
i två utloppspunkter, utlopp Laxviken i väster och koksverksdiket (KVdiket)
i öster. Bolagets deponier är, med något enstaka undantag,
lokaliserade på norra sidan om den vattendelare som går genom
industriområdet, vilket innebär att även lakvatten från dessa hamnar i Inre
Hertsöfjärden.
En fördjupad översiktsplan över Luleå tätort, som bl.a. innefattar
industriområdet och Hertsöfjärden, antogs av kommunfullmäktige 1993 1 .
Kommunfullmäktige beslutade 2002-04-29 att översiktplanen fortfarande är
aktuell för bl.a. de delar som berör SSAB:s verksamhetsområde och dess
närområde. Den västra delen av industriområdet med masugn och stålverk
har beteckningen ”järnverksområde, hamn och del av SJ:s bangård”. Det
beskrivs som ett ”befintligt arbetsområde som i huvudsak är
detaljplanelagt”. I översiktsplanen rekommenderas att ”pågående
markanvändning prioriteras”.
Den östra delen av industriområdet har i översiktsplanen beteckningen ”F.d.
Stålverk 80-området”. Det beskrivs som ”ett område som tidigare
iordningställts för miljöstörande industri”, och rekommenderas ”för
verksamheter av mer störande karaktär”.
Angränsande markområden västerut utgör idag antingen bostadsområden
eller enligt översiktsplan ”reservområde för bebyggelse”. Inom det senaste
området har flera bostäder etablerats under senare år. Där finns även
framtagna detaljplaner för ytterligare bostadsområden b .
Under den senaste femårsperioden har befolkningen på Svartön nordväst om
SSAB ökat med ungefär 200 personer, eller 30 %. Enligt kommunens
officiella statistik förväntas en ytterligare befolkningsökning fram till 2011
med drygt 300 personer till totalt ca 1 200 personer. Detta innebär att antalet
boende nära SSAB kommer att ungefärlig fördubblas under ett decennium.
2.2 Verksamhetens historiska utveckling
Järntillverkning har med korta avbrott ägt rum i Norrbottens län i över
trehundra år. Produktionen var baserad på såväl lokala som mellansvenska
malmfyndigheter och lokalt framtagen träkol. Tillverkningen vid de små
norrbottniska verken var dock liten ända fram till 1900-talet, mindre än 1 %
av rikets totala produktion av tackjärn 2 .
Först i och med att driften vid Luleå Järnverk startade 1906 ökade
tackjärnsproduktionen i Norrbotten. Produktionen vid järnverket nådde sitt
maximum 1916 med nästan 30 000 ton tackjärn. Tackjärnet tillverkades av
gällivaremalm och träkol. Den ekonomiska krisen under 1920-talet ledde till
nedläggning av järnverket år 1925.
b Bland detaljplaner som vunnit laga kraft 2004-06-26 finns två områden av Älvnäset,
Svartöbrinken inom reservområdet för bebyggelse enligt översiktsplan (Figur 2).
6