MiljÃ¶konsekvens- beskrivning - SSAB

Profu 

Miljökonsekvens- 

beskrivning 

gällande ökad 

produktion vid 

SSAB Luleå 

Fryksta & Mölndal 2008-10-24 

Lennart Lindeström, Svensk MKB AB 

Gun Löfblad, Profu AB 

Ebba Löfblad, Profu AB 

Bilaga D

Omslagsfoto: Koksverket i Luleå en vinternatt. Fotograf Karin Larsson

SSAB Tunnplåt AB Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga D 

Luleå 2008 

Sammanfattning 

Tillverkning av järn i större skala har pågått i Luleå sedan början av 1900talet. 

Företaget Svenskt Stål AB, SSAB, bildades 1978 genom sammanslagning 

av dåvarande Norrbottens Järnverk i Luleå med järnverken i 

Oxelösund och Borlänge. Dessförinnan hade tankar på ett Stålverk 80 

lanserats, vilket dock inte blev något av till följd av bl.a. en vikande 

marknad. 

I planeringsarbetet för Stålverk 80 ingick att utvidga den halvö, Svartön, på 

vilken Norrbottens Järnverk var placerat. Detta gjordes med hjälp av 

muddermassor. På denna utvidgade del av industriområdet finns idag 

SSAB:s koksverk placerat, liksom företagets deponier för avfall. På det 

ursprungliga industriområdet ligger den masugn som används för 

tillverkning av råjärn och stålverket med tillhörande stränggjuteri. 

SSAB Tunnplåt i Luleå har som främsta uppgift att tillverka s.k. stålämnen 

för leverans till företagets anläggning i Borlänge. Där valsas ämnena och 

förädlas på olika sätt. Stålämnen produceras i stålverket av råjärn från 

masugnen. Råjärn tillverkas i sin tur av järnmalm, som levereras i pelleterad 

form från järnmalmsfälten i Kiruna och Gällivare. För tillverkning av råjärn 

krävs bl.a. koks, som företaget i huvudsak producerar själv i sitt koksverk. 

SSAB i Luleå har tillstånd att tillverka 2,3 miljoner ton råjärn per år 

(Mton/år) och 2,5 Mton/år av vardera råstål och ämnen. Produktionsnivån 

för råjärn har tangerats under senare år och kommer förmodligen att 

överskridas fr.o.m. 2008. Miljödomstolen har därför lämnat bolaget tillstånd 

att tillfälligt öka råjärnsproduktionen under 2008-2009 till ca 2,5 Mton/år. 

Därefter behöver man få permanent tillstånd att öka produktionen. SSAB 

ansöker därför om en ökad produktion av stålämnen till maximalt 3 Mton/år. 

För att tillgodose behovet av koks för en sådan produktionsnivå behöver man 

samtidigt få tillstånd att öka koksproduktionen från nuvarande 0,8 till 1,1 

Mton/år, eller så löser man det genom att öka inköpet av koks. Dessutom vill 

man bibehålla tillstånden att producera en mindre kvantitet specialstål, 

liksom flera biprodukter som man får ”på köpet” i processen. 

I denna miljökonsekvensbeskrivning, MKB, beskrivs vilka konsekvenser för 

miljön och människan som kan förväntas om företaget får tillstånd att öka 

tillverkningen av stålämnen till 3,0 Mton/år. Frågor som behandlas är 

exempelvis vad detta får för konsekvenser för utsläppen till luft och vatten 

och för miljöförhållandena i de marker och vattenområden som får ta emot 

utsläppen. Kommer luftmiljön och bostadsmiljön att påverkas negativt i 

områdena kring stålverket? Kommer transporterna till och från 

industriområdet att bli fler, och vad får i så fall detta för konsekvenser? 

Förändras de säkerhets- och miljörisker som är kopplade till verksamheten? I 

vilken grad påverkas användningen av olika slags naturresurser? 

Dessa och flera liknande frågor behandlas och besvaras på bästa sätt i 

miljökonsekvensbeskrivningen. Dessutom bedöms konsekvenserna för 

miljön om bolaget inte får det tillstånd man önskar, vilket innebär att 

produktionen fortlöper på de nivåer för olika produkter man idag har 

tillstånd för. Denna ”idag maximalt tillåtna produktionsnivå” kallas 

nollalternativet.


Luleå 2008 

En ökad produktion av stålämnen enligt det koncept som används i Luleå 

leder ofrånkomligen till att även förbrukningen av de ändliga naturresurserna 

järnmalm, stenkol, kalk m.m. ökar. En produktionsökning baserat på 

återvunnet skrot istället för jungfrulig malm är av flera anledningar mindre 

lämpligt för anläggningen i Luleå. En orsak är det stora transportavståndet 

för skrotråvaran, en annan är inriktningen på tillverkning av s.k. höghållfast 

stål som i sin tur har flera miljömässiga fördelar och som i huvudsak kräver 

malm som råvara. 

I hela tillverkningskedjan används även kemikalier, varav störst mängd vid 

reningen av utgående processvatten. Företaget har sedan några år tillbaka en 

kemikaliegrupp som granskar alla nya kemikalier innan de får användas. I 

möjligaste mån byts miljö- och hälsofarliga produkter ut mot mindre farliga. 

När det gäller användningen av råvaran energi, är förhållandena mycket 

speciella. SSAB i Luleå producerar nämligen själv nästan all den energi som 

behövs för järn- och ståltillverkningen. Ungefär en tredjedel av den 

energirika gas som bildas i processen utnyttjas för produktionen. En mindre 

mängd gas måste släppas ut via fackling, medan återstoden säljs. Det mesta 

av överskottsgasen köps upp och används av energibolaget LuleKraft för 

uppvärmning av Luleå tätort. En del utnyttjas av energibolaget för att 

producera elkraft och ånga, som bl.a. SSAB därefter köper tillbaka. De enda 

energislag i verksamheten som inte härrör från den egna gasen är gasol, 

eldningsolja och bränslen för transporter. 

En produktionsökning enligt planerna leder till en ökad tillgång på 

överskottsgas och även betydande energiförluster i form av värme från 

svalningen av ämnen och slagg, med kylvattnet m.m. I en särskild bilaga till 

MKB:n redogörs för en rad alternativa möjligheter att ta till vara så mycket 

som möjligt av denna överskottsenergi. Det största problemet är inte att 

finna teknik för energiåtervinning, utan ligger snarare i att få avsättning för 

återvunnen energi. Ett ekonomiskt problem är regelverket för ”grön energi” 

som innebär att det är billigare att tillverka el av t.ex. skogsråvara än 

överskottsenergi. 

Den bildade överskottsgasen är alltså en biprodukt vid sidan av stålämnena. 

Andra biprodukter som skapas och säljs är exempelvis svavel, tjära och 

bensen. Av slagg från masugnen produceras s.k. hyttsten, som används för 

förstärkning och utfyllnad i vägar, vid andra anläggningsarbeten och för 

halkbekämpning. Produktionen av dessa biprodukter kommer att öka i 

proportion till en ökad koks- och stålämnestillverkning. 

De restmaterial, som idag inte kan användas, måste deponeras. Dessa består i 

huvudsak av slam, stoft och finpartikulär slagg som inte kan återanvändas 

eller säljas. Deponeringen görs i huvudsak på företagets deponiområde, som 

ligger på de norra delarna av industriområdet. Olika slags avfall sorteras och 

deponeras på skilda ställen. Anledningen är att det ställs skilda krav på hur 

olika slags avfall ska invallas, övertäckas etc. En viktig orsak är också att det 

ska vara möjligt att ta tillvara på avfallet och utnyttja det som en resurs den 

dag det finns teknik för detta. Försök att finna sådan teknik pågår inom 

branschen och kommer förhoppningsvis att inom kort minska andelen 

restmaterial som går till deponi. Därmed skulle en produktionsökning inte 

nödvändigtvis behöva leda till att mer avfall bildas, även om man tills vidare 

måste räkna med det.


Luleå 2008 

Med hjälp av både mätningar av olika slag och matematiska modellberäkningar 

har SSAB:s påverkan på luftmiljön i Luleå och regionen 

beräknats. I närliggande bostadsområden går det att urskilja en tydlig 

påverkan från verksamheten på luftens innehåll av svaveldioxid. Luftens 

partikelinnehåll påverkas i mindre grad och dess innehåll av kväveoxider 

ännu mindre. Även förekomsten av vissa andra ämnen i luftmiljön har 

registrerats och beräknats. Det finns normer som anger vilka halter av dessa 

ämnen som får förekomma i utomhusluft för att inte riskera att skapa 

olägenhet eller skada människors hälsa. Enligt de mätningar och beräkningar 

som gjorts, ligger halterna idag väl under dessa miljökvalitetsnormer. 

Eftersom inga utsläpp som omfattas av normerna kommer att öka vid en 

produktionsökning tack vare planerade åtgärder, kommer heller inte risken 

för att normerna ska överskridas att öka. 

Andra möjliga olägenheter av verksamheten för de bostadsområden som 

ligger närmast industrin är risk för buller, damning och dålig lukt. Eventuellt 

kan man komma att höra tåggnissel från transporten av råjärn och liknande 

ljud något oftare än idag vid en ökad produktion. Åtgärder planeras även i 

dessa fall i form av vegetering, nya grönytor m.m. för att risken för 

olägenheter inte ska öka. En påtaglig olägenhet för flera närboende är de 

stoftmoln som ibland bildas i samband med tippning av avsvavlingsslagg. En 

produktionsökning kommer att leda till att mer avsvavlingsslagg måste tas 

om hand. Det pågår och planeras för försök att optimera slagghanteringen, 

och att ändra de tillsatta reagensens sammansättning. Detta hoppas man från 

bolagets sida kommer att snarare minska än öka antalet bildade stoftmoln i 

framtiden. Risken för skada på människor av möjliga olyckor och andra 

händelser har analyserats och beskrivs i en särskild säkerhetsrapport. Störst 

fokus har lagts på om en gasolycka skulle inträffa, vilket dock inte påverkas 

av produktionens storlek. 

En särskild utredning har gjorts av transporternas betydelse för utsläppen till 

luft. Här har interna transporter inom industriområdet med olika slags 

arbetsfordon, lokala och regionala transporter med lastbil och tåg, skiljts från 

mer långväga transporter med framför allt fartyg. Globalt sett dominerar 

utsläppen från fartygstransporter fullständigt för de flesta ämnena. Lokalt 

sett har utsläppen från interna transporter betydelse för framför allt 

kväveoxider, medan de är försumbara för svaveldioxid jämfört med 

utsläppen från processerna. SSAB planerar nödvändiga förändringar av sin 

fordonspark, så att utsläppen till luft från interna transporter inte kommer att 

öka i framtiden. 

Nedfallande svavel i regn och på partiklar orsakar försurning av marker och 

vatten. Bidraget från SSAB:s verksamhet är relativt stort och innebär ett 

tillskott till det totala nedfallet i Luleåområdet med upp till 50-70 %. Det kan 

inte uteslutas att detta bidrag leder till oönskade konsekvenser i marker i 

Luleås närområde. Men överlag är Norrbottens län i stort sett förskonat från 

försurningsproblem. Skogsmarkens känslighet mot försurning är mestadels 

låg, särskilt i kustzonen. Ungefär 3 % av länets skogsmark uppskattas idag 

vara försurad, medan andelen försurade sjöar är mindre. År 2020 beräknas 

andelen försurad skogsmark ha sjunkit till ca 0,5 % tack vare minskad 

tillförsel av försurande ämnen från övriga Europa. Genom planerade åtgärder 

kommer en produktionsökning inte leda till ökade utsläpp av svaveldioxid. 

Ett utbyggt koksverk innebär snarare minskade utsläpp tack vare att en ny 

spaltugn installeras.


Luleå 2008 

Även nedfall av kväve kan ha viss försurande verkan, men har i första hand 

en gödande effekt på skogsmark. I norra Sverige är bakgrundsnedfallet lågt, 

men även små förändringar av kvävetillskottet kan bidra till förändringar i 

markvegetationens sammansättning. Bidraget från SSAB till Luleås 

omgivande marker är mindre än 5 %. Ingen nämnvärd förändring av 

verksamhetens samlade kvävenedfall förväntas till följd av en 

produktionsökning. 

Nedfallande partiklar från järn- och ståltillverkningen innehåller främst järn 

men också mindre mängder andra metaller. Detta nedfall mäts sedan mitten 

av 1970-talet genom analys av husmossa, som tar upp metallerna i 

proportion till nedfallet. Undersökningarna visar att metallnedfallet kring 

SSAB idag är en bråkdel av vad de en gång varit. Nuvarande utsläpp av 

metaller till luft från SSAB bedöms inte påverka omgivande marker negativt. 

En reservation måste dock göras för utsläppet av vanadin, som eventuellt 

kan bidra till negativa effekter i vissa skogsmarker i omgivningen. 

Anledningen är att tidigare vanadinutsläpp, som var betydligt större än idag, 

troligen ökat förekomsten av denna metall i omgivande marker till en nivå 

där effekter på vissa mikroorganismer eller marklevande djur inte kan 

uteslutas. Men om detta vet vi förhållandevis lite. En produktionsökning 

kommer inte att leda till ökade utsläpp av stoft, och därmed inte heller av 

vanadin. 

I Luleås närhet finns åtta naturområden som ingår i det internationella 

nätverket Natura 2000 tack vare sina höga naturvärden. Det finns även 

områden som utgör riksintresse för naturvård, varav de flesta samtidigt är 

Natura 2000-områden eller naturreservat. Utifrån tillgängliga 

bevarandeplaner och andra uppgifter görs bedömningen att nuvarande och 

framtida utsläpp till luft från SSAB:s verksamhet inte på något betydande 

sätt hotar dessa skyddade naturmiljöer. 

Nästan alla utsläpp till vatten från SSAB går ut i Inre Hertsöfjärden. Detta 

område fick sin nuvarande utformning vid mitten av 1970-talet i samband 

med Stålverk 80-projektet. För att skapa ny industrimark fylldes en del av 

den då öppna havsviken ut och avsnördes mot havet. Idag fungerar området 

som en utjämningsbassäng med ett reglerbart utflöde till havet under 

Gräsörenbron. Endast ca 5 % av vattenflödet genom fjärden är naturligt och 

resten utgörs av kylvatten från SSAB och LuleKraft. Inre Hertsöfjärden kan 

därför idag knappast betraktas som ett naturligt vattenområde. 

I Inre Hertsöfjärden har haltförhöjningar av flera ämnen konstaterats i vatten 

och sediment. I vatten är det framför allt kvävefraktionen ammonium som 

uppmärksammats, eftersom detta ämne ibland förekommer som ammoniak i 

halter som riskerar att vara giftiga för vattenlevande organismer. Detta 

inträffar främst då vattnets pH är högt. Utsläppen av ammonium förväntas 

öka i framtiden, särskilt om produktionsökningen i huvudsak baseras på 

köpkoks. Anledningen är att den koks man köper innehåller mer kväve än 

den man själv producerar. Genom förbättrad utsläppskontroll och en strävan 

att minska utsläppen av alkaliska vatten kommer man att försöka minska 

risken i framtiden för att ammoniak ska bildas. 

I sedimenten i Inre Hertsöfjärden förekommer relativt höga halter av flera 

metaller. Mycket höga halter av PAH, polycykliska aromatiska kolväten, har 

uppmätts i mynningsområdet utanför det s.k. KV-diket. Detta dike leder ut


Luleå 2008 

kylvatten och biologiskt renat processvatten från koksverket till Inre 

Hertsöfjärden. De främsta källorna för PAH till KV-diket har identifierats 

och åtgärdats. Det har också beslutats om en sanering av sedimenten i gamla 

KV-diket för att förhindra fortsatt tillförsel av PAH till fjärden. 

Även fiskar och bottenlevande djur i Inre Hertsöfjärden är påverkade av 

nuvarande och tidigare utsläpp. Vissa djurarter saknas som borde finnas på 

bottnarna under normala förhållanden. Hos abborre har skador på lever och 

gälar observerats. Inga förhöjda metallhalter har uppmätts i fisken, men 

däremot höga halter av PAH i galla. En ny fiskeribiologisk undersökning 

genomfördes under sensommaren 2008 och kommer att rapporteras kring 

årets slut. 

I det havsområde som ligger utanför Inre Hertsöfjärden har inga effekter på 

undersökta bottendjur och fiskar registrerats av utsläppen från SSAB. Den 

sökta produktionsökningen förväntas inte heller leda till någon ökad risk för 

skada på vattenorganismer i detta område. Men i Inre Hertsöfjärden bör 

ökade utsläpp av varmt kylvatten uppmärksammas, vilket på olika sätt kan 

förvärra livsbetingelserna för fiskar och andra vattenorganismer. Lyckas man 

tillvarata en del av värmeenergin i kylvattnet kan denna påverkan reduceras. 

Avslutningsvis kan konstateras, att all industriell verksamhet leder till en 

påverkan på miljön i större eller mindre grad. Detta gäller naturligtvis även 

vid tillverkning av stål. Men graden av påverkan måste alltid vägas mot 

nyttan av verksamheten. 

Människan behöver tillgång till stål för en rad olika ändamål. Ur 

miljösynpunkt gäller det att tillverka detta stål på ett sätt som leder till 

minsta möjliga påverkan på miljön. Vid SSAB Tunnplåt i Luleå har man 

under senare år genom systematiska åtgärder och ett stort miljöengagemang 

lyckats väl i denna strävan. Beslut har dessutom tagits om nya miljöförbättrande 

åtgärder. Företaget är sedan 2002 miljöcertifierat, vilket bl.a. 

ökat personalens miljömedvetande. 

Planerna på att öka produktionen av stålämnen i Luleå kan ur vissa aspekter 

faktiskt ses som något positivt för miljön, beroende på vilket perspektiv man 

lägger på miljöpåverkan. För den lokala miljön kommer i stort sett 

oförändrade förhållanden att råda efter en produktionsökning med endast 

smärre utsläppsförändringar. De utsläppsbegränsande åtgärder som planeras 

kommer dock i ett vidare perspektiv att leda till mindre utsläpp till miljön 

per producerad mängd stål. 

Än viktigare är att hela produktionsökningen enligt planerna kommer att 

utgöras av s.k. höghållfast stål, av vilket det går åt ca 30 % mindre mängd 

för att bygga t.ex. en bro eller en bil jämfört med normala stålkvaliteter. 

Därmed förbrukas samtidigt mindre råvaror i form av bl.a. järnmalm för att 

tillverka bron, och bränsle för att driva bilen. I slutändan minskar därmed 

förbrukningen av naturresurser, liksom de samlade utsläppen till vatten och 

luft, inte minst av växthusgasen koldioxid. 

Tillverkning av stål i Luleå har således såväl positiva som negativa 

konsekvenser för miljö


Luleå 2008


Luleå 2008 

Innehåll 

Sammanfattning 

1 Orientering ............................................................................................1 

1.1 Vad denna ansökan behandlar.............................................................1 

1.2 Produktionsökning – bakomliggande behov.......................................2 

1.3 Vad denna miljökonsekvensbeskrivning behandlar...........................2 

1.3.1 Nuläge.............................................................................................2 

1.3.2 Sökt alternativ .................................................................................2 

1.3.3 Nollalternativ - definition..................................................................3 

1.3.4 Alternativ lokalisering ......................................................................3 

1.3.5 Geografisk avgränsning ..................................................................4 

1.3.6 Läsanvisningar................................................................................4 

2 Industriområdet och omgivningarna ...................................................5 

2.1 Industrianläggningarnas lokalisering - planfrågor ............................5 

2.2 Verksamhetens historiska utveckling ..................................................6 

2.3 Hertsöfjärdens historiska utveckling...................................................8 

3 Översiktligt om drift och produktion ....................................................9 

3.1 Produktionens olika delar.....................................................................9 

3.2 Tillverkning av koks..............................................................................9 

3.3 Masugnsprocessen ...............................................................................10 

3.4 Stålverksprocessen ..............................................................................12 

3.5 Valsverksprocessen..............................................................................14 

3.6 Övrig verksamhet ................................................................................15 

3.7 Produktion av koks, järn och stål ......................................................15 

3.8 Biprodukter och avfall ........................................................................17 

3.8.1 Biprodukter och cirkulationsmaterial.............................................17 

3.8.2 Avfall .............................................................................................18 

3.9 Förbrukning av råvaror och kemikalier ...........................................20 

3.10 Energianvändning ...............................................................................23 

3.11 Möjligheter till ökad återanvändning av restmaterial och 

energiförluster......................................................................................25 

3.11.1 Fast material .................................................................................25 

3.11.2 Gas och värmeenergi....................................................................27 

3.12 Användning av bästa tillgängliga teknik, BAT.................................32 

4 Rening och kontroll.............................................................................33 

4.1 Rening av gaser och industrivatten....................................................33 

4.2 Utsläppspunkter till vatten och luft ...................................................35 

4.3 Kontroll- och mätrutiner ....................................................................35 

4.4 Säkerhetsåtgärder för att förhindra ofrivilliga utsläpp...................36 

4.5 Övriga miljöåtgärder vidtagna under senare år...............................37


Luleå 2008 

5 Utsläpp till luft samt buller och lukt...................................................38 

5.1 Utsläpp från processen........................................................................38 

5.1.1 Utsläpp av gaser ...........................................................................38 

5.1.2 Utsläpp av stoft .............................................................................41 

5.1.3 Utsläpp av metaller till luft .............................................................46 

5.1.4 Utsläpp av organiska ämnen till luft ..............................................47 

5.2 Utsläpp från transporter.....................................................................49 

5.2.1 Antagna transportsätt och transportsträckor.................................50 

5.2.2 Utsläpp från de olika transportsätten ............................................50 

5.2.3 Beräknade utsläpp i de olika alternativen .....................................52 

5.2.4 Transporternas betydelse för de totala utsläppen från SSAB ......54 

5.2.5 Uppskattning av potentialen att minska utsläppen från transporter 

......................................................................................................54 

5.3 Uppkomst av buller .............................................................................56 

5.4 Uppkomst av lukt ................................................................................56 

6 Utsläpp till vatten.................................................................................58 

6.1 Utsläpp av organiska ämnen och närsalter.......................................58 

6.2 Utsläpp av metaller..............................................................................59 

6.3 Utsläpp av varmt kylvatten ................................................................61 

7 Miljörisker kopplade till verksamheten ..............................................62 

8 Avfall och dess hantering....................................................................65 

8.1 Hantering av sopor och farligt avfall.................................................65 

8.2 Deponering av slam, stoft och slagg ...................................................65 

8.3 Aktuellt läckage från nuvarande deponier........................................67 

8.4 Framtida läckage efter återställning och efterbehandling...............69 

9 Förorenade områden – riskklassning ................................................71 

10 Aktuella miljömål och miljökvalitetsnormer......................................73 

10.1 Nationella miljömål .............................................................................73 

10.2 Regionala miljömål..............................................................................73 

10.3 Lokala miljömål...................................................................................74 

10.4 Miljökvalitetsnormer...........................................................................74 

11 Luftmiljön............................................................................................75 

11.1 Väderförhållanden i Luleå..................................................................75 

11.2 Om mätningar av luftkvaliteten i Luleå och länet............................76 

11.3 Svaveldioxid, kväveoxider och partiklar ...........................................77 

11.3.1 Uppmätta halter av svaveldioxid i luft ...........................................77 

11.3.2 Uppmätta halter av kvävedioxid i luft ............................................80 

11.3.3 Uppmätta halter av partiklar i luft (PM10).......................................82 

11.3.4 Beräknade haltbidrag av nuvarande och framtida verksamhet ....86 

11.3.5 Uppmätt deposition av försurande ämnen....................................90 

11.3.6 Uppmätt deposition av gödande ämnen .......................................91 

11.3.7 Uppmätt deposition av stoft ..........................................................92 

11.3.8 Beräknade depositionsbidrag av nuvarande och framtida 

verksamhet....................................................................................95


Luleå 2008 

11.4 Metaller ................................................................................................97 

11.4.1 Uppmätta halter av metaller i luft ..................................................97 

11.4.2 Uppmätt deposition av metaller ....................................................98 

11.5 Organiska ämnen...............................................................................100 

11.5.1 Uppmätta halter av flyktiga organiska ämnen i luft .....................100 

11.5.2 Uppmätta halter av polycykliska organiska kolväten (PAH) i luft100 

11.6 Ozon....................................................................................................103 

11.7 Växthusgaser......................................................................................104 

12 Landmiljön ........................................................................................106 

12.1 Försurande ämnen i mark ................................................................106 

12.2 Gödande ämnen i mark.....................................................................107 

12.3 Metaller i mark ..................................................................................108 

12.4 Naturvärden – skyddad natur i SSAB:s närhet..............................110 

12.4.1 Natura 2000-områden.................................................................110 

12.4.2 Andra skyddsvärda naturområden..............................................111 

12.4.3 Påverkan på naturmiljöer av utsläpp till luft ................................114 

13 Vattenmiljön ......................................................................................117 

13.1 Grundvatten.......................................................................................117 

13.2 Inlandsvatten......................................................................................118 

13.3 Inre Hertsöfjärden.............................................................................119 

13.3.1 Inre Hertsöfjärdens naturlighet....................................................119 

13.3.2 Inre Hertsöfjärdens framtid .........................................................119 

13.3.3 Allmänna uppgifter om fjärden ....................................................121 

13.3.4 Pågående och tidigare mätningar...............................................121 

13.3.5 Ytvattnets kvalitet........................................................................122 

13.3.6 Bottnarnas sedimentlager ...........................................................126 

13.3.7 Den bottenlevande faunan..........................................................127 

13.3.8 Fisksamhället ..............................................................................128 

13.3.9 Möjliga effekter av kylvatten........................................................129 

13.4 Angränsande havsområden ..............................................................130 

14 Boendemiljö och hälsa......................................................................135 

14.1 Potentiellt hälsofarliga ämnen i luft.................................................135 

14.2 Buller, lukt och andra olägenheter ..................................................136 

14.3 Risk för allvarlig skada på människor vid gasolycka.....................138 

15 Kultur- och friluftsmiljöer ................................................................140 

16 Hushållning med naturresurser – konsekvenser vid en 

produktionsökning ............................................................................142 

17 Järn- och stålproduktion vid SSAB Luleå ur ett globalt CO2perspektiv 

...........................................................................................144 

18 Alternativa produktionsförfaranden och dess miljökonsekvenser..147 

19 Konsekvenser av en produktionsökning sett till fastställda miljömål 

............................................................................................................149 

20 Samråd och yttranden.......................................................................150 

21 Referenser..........................................................................................151


Luleå 2008 

Bilagor 

Bilaga D1 Jämförelse med BAT-teknik (enligt IPPC) och använd teknik inom 

SSAB Tunnplåt AB i Luleå. Leif Wahlberg, SSAB Tunnplåt, 2008- 

09-17 

Bilaga D2 Energiflöden inom SSAB Tunnplåt och systemet SSAB-Lulekraft 

före och efter utbyggnad. Carl-Erik Grip, SSAB Tunnplåt, & Mikael 

Larsson, MEFOS 2008-09-07 

Bilaga D3 Utsläpp till luft från transporter knutna till SSAB Tunnplåt AB, 

Metallurgi, Luleå. Annika Svensson, IVL, 2004-04-15 

Bilaga D4 Utsläpp till luft från transporter – komplettering till IVLs 

transportutredning 2004-04-15. Ebba Löfblad, Profu, 2008-09-10 

Bilaga D5 Miljömål, miljökvalitetsnormer och andra bedömningsgrunder. Ebba 

Löfblad, Profu, 2008-08-16 

Bilaga D6 Spridningsberäkningar av emissioner till luft från SSAB Tunnplåt i 

Luleå. Annika Svensson, IVL, 2008-09-01 

Bilaga D7 Förorenade områden – riskklassning enligt MIFO samt förslag till 

utredningsstrategier. Helena Hed, Lisa Åström & Johan Hörnsten, 

SWECO VIAK, 2007-10-24


Luleå 2008 

Miljökonsekvensbeskrivning 

gällande ökad produktionen 

vid SSAB Luleå 

1 Orientering 

1.1 Vad denna ansökan behandlar 

SSAB Tunnplåt AB i Luleå, i fortsättningen benämnt SSAB Luleå eller 

Metallurgi, ansöker om att få öka produktionen av prima stålämnen till 

nivån 3,0 miljoner ton (Mton) per år. Den nu tillåtna nivån för produktion av 

prima ämnen ligger på 2,5 Mton per år. 

Samtidigt vill bolaget att nu gällande separata tillstånd för en rad 

mellanprodukter upphör. De framtida tillstånden ska därmed endast omfatta 

de slutprodukter som verksamheten syftar till att producera, samt de 

biprodukter som genereras och försäljs parallellt med slutprodukterna. 

Verksamhetens slutprodukter utgörs av 

prima ämnen och en mindre kvantitet 

specialstål. Exempel på biprodukter är 

råbensen, gas och hyttsten. 

Den planerade produktionsökningen är 

förenad med smärre förändringar av 

processutrustningen i masugn och stålverk. 

Ett viktigt syfte med dessa förändringar är att 

ytterligare förbättra anläggningens 

miljöstandard, för att på så sätt uppfylla 

företagets ambition att produktionsökningen 

i möjligaste mån inte ska leda till några 

ökade utsläpp till den yttre miljön. För att 

tillgodose verksamhetens behov av koks av 

god kvalitet kommer eventuellt även en 

större utbyggnad att ske av koksverket. 

1 

SSAB är ett av de medelstora 

stålföretagen i Västeuropa. 

Koncernens stålrörelse har 

utvecklats framgångsrikt genom 

en medveten nischorientering. 

Stålrörelsen består av tre 

divisioner bland vilka Division 

Tunnplåt är en med Luleå och 

Borlänge som huvudorter. 

SSAB Tunnplåt AB är Nordens 

största tunnplåtstillverkare tillika 

en av de ledande i Europa när 

det gäller utveckling och 

tillverkning av höghållfast stål. 

SSAB Tunnplåt har omkring 

4 300 anställda, varav ca 1 200 

arbetar i Luleå. Säljbolag och 

producerande dotterbolag finns 

i ett 15-tal länder.


Luleå 2008 

1.2 Produktionsökning – bakomliggande behov 

SSAB strävar mot att i allt större utsträckning tillverka s.k. höghållfast stål. 

Detta stål av mycket hög kvalitet har en rad fördelar ur miljösynpunkt 

genom att det leder till lättare produkter och bl.a. mindre råvaruförbrukning. 

Höghållfast stål är en nischprodukt för SSAB Tunnplåt, som tillika är en av 

de ledande tillverkarna av denna produkt i Europa. För att möta en allt 

ökande efterfrågan på höghållfast stål behöver företaget därför få tillstånd 

att öka produktionen i Luleå. 

Företagets ambition är att hela produktionsökningen från nuvarande 

tillverkningsnivå på 2,1 Mton prima ämnen till sökta 3,0 Mton kommer att 

utgöras av höghållfast stål. Tillsammans med den nuvarande 

produktionsnivån på knappt 0,7 Mton av denna nischprodukt kommer 

därmed ungefär halva produktionen vid SSAB Tunnplåt att bestå av 

höghållfast stål. 

1.3 Vad denna miljökonsekvensbeskrivning behandlar 

SSAB Luleå:s verksamhet är tillståndspliktig enligt miljöbalken. Eftersom 

man önskar att permanent öka produktionen av stålämnen utöver den nivå 

man idag har tillstånd för, måste företaget ansöka om tillstånd för denna 

produktionsökning hos miljödomstolen. I en sådan ansökan ska ingå en 

MKB, miljökonsekvensbeskrivning, som dels utgör en samrådsprocess, dels 

innefattar ett skriftligt dokument där miljökonsekvenserna beskrivs. 

Avsikten är att de miljökonsekvenser, eller risker för sådana, som företagets 

planerade åtgärd kommer att innebära ska beskrivas utförligt och på ett 

objektivt sätt. Dessutom ska jämförbara alternativ till företagets föreslagna 

åtgärd utredas. Denna rapport utgör dokumentdelen av 

miljökonsekvensbeskrivningen. 

1.3.1 Nuläge 

Miljökonsekvensbeskrivningen behandlar i huvudsak dagens produktions- 

och utsläppsförhållanden vid SSAB Luleå, som i sin tur kvantifieras på 

basis av förhållandena under åren 2003-2007. I vissa fall har genomsnittet 

för denna femårsperiod fått representera nuläge, medan i andra fall endast 

ett representativt år valts ut. Under perioden 2003-2007 har i genomsnitt ca 

2,1 Mton prima ämnen producerats per år. 

Till verksamheten hör även ett kallvallsverk (Hard and Special Steel) med 

en produktion av specialstål under senare år på nivån 5 000 ton/år. 

Nuvarande verksamhets betydelse för miljötillståndet i luft, mark och vatten 

samt ur en rad andra miljökonsekvensaspekter bedöms i relation till annan 

påverkan, samt till uppställda mål och normer m.m. 

1.3.2 Sökt alternativ 

På motsvarande sätt bedöms den framtida verksamhets miljökonsekvenser 

vid full tillåtlig produktion av prima ämnen på den sökta nivån 3,0 Mton/år 

2


Luleå 2008 

genom de utsläpp, material- och energibehov m.m. detta medför. I 

bedömningen vägs även in de utsläppsbegränsande och energibesparande 

åtgärder som planeras i förekommande fall. 

Det sökta alternativet uppdelas i sin tur i alternativ 1 och 2, där alternativ 1 

innebär en egenproduktion av koks på nuvarande nivå 760 000 ton/år (760 

kton/år) kompletterat med ca 270 kton köpkoks. I alternativ 2 görs en 

utbyggnad av koksverket med 31 ugnar, för att därmed kunna tillgodose 

hela koksbehovet genom en egen koksproduktion upp till 1 100 kton/år. 

1.3.3 Nollalternativ - definition 

Nollalternativet ska beskriva den situation som blir följden av att det sökta 

alternativet inte blir av. 

I produktionskedjan är tillverkningen av råjärn och råstål styrande för 

produktionen av prima ämnen. Den tillståndsgivna produktionen av dessa 

delprodukter möjliggör en tillverkning av prima ämnen på högst 2,4 

Mton/år, trots att tillståndet för ämnen ligger på 2,5 Mton/år. Därför 

definieras nollalternativet för verksamheten vid SSAB Luleå i denna MKB 

som den situation som blir följden av en fortsatt produktion av prima ämnen 

på nivån 2,4 Mton/år och koks på den tillståndsgivna nivån 800 kton/år a . De 

miljökonsekvenser detta bedöms medföra jämförs med nuvarande och sökt 

alternativ. Den tillståndsgivna produktionen av specialstål uppgår till 85 000 

ton/år. Taket för den produktion som är möjlig i nuvarande anläggning 

ligger dock vid nivån 50 000 ton/år, vilket därmed utgör nivån för 

nollalternativet gällande specialstål. 

I nollalternativet har intecknats de utsläppsbegränsande åtgärder som utförts 

under den senaste tiden och är beslutade att genomföra inom nära framtid, 

vilket bör observeras. 

PRODUKTION AV PRIMA ÄMNEN 

Nuläge 2,1 Mton/år (medel 2003-2007) 

Sökt alt 1 3,0 Mton/år (0,76 Mton koks/år) 

Sökt alt 2 3,0 Mton/år (1,1 Mton koks/år) 

0-alt 2,4 Mton/år (0,8 Mton koks/år) 

1.3.4 Alternativ lokalisering 

Inom SSAB Tunnplåt finns den metallurgiska verksamheten lokaliserad till 

Luleå. Målsättningen är att metallurgin i Luleå helt ska försörja 

anläggningarna för vidareförädling (valsverk, härdning m.m.) i Borlänge 

med stålämnen. Idag levereras en del av ämnesbehovet från stålverket i 

Oxelösund. 

Då malmråvaran transporteras per järnväg och kol med fartyg är en 

lokalisering med hamn och så kort järnvägssträcka som möjligt viktiga 

förutsättningar såväl logistiskt som ur miljösynpunkt. Dessa förutsättningar 

a 

En produktionsökning till 800 kton utan utbyggnad är möjlig, men leder till försämrad 

kokskvalitet. 

3


Luleå 2008 

uppfylls med den befintliga lokaliseringen i Luleå. Det har inte bedömts 

som realistiskt med en alternativ lokalisering av produktionsökningen, och 

något sådant alternativ har därför inte utretts vidare. 

1.3.5 Geografisk avgränsning 

Vid beskrivningen i denna MKB av aktuella miljöförhållanden och 

behandlingen av verksamhetens nuvarande påverkan på omgivande miljö 

tillämpas mestadels ett influensområde med 10 km radie från SSAB:s 

verksamhetsområde. Även gällande förekomsten av skyddsvärda natur- och 

kulturmiljöer bedöms 10 km vara en tillräcklig avgränsning för att beskriva 

potentiell påverkan av dagens utsläpp. 

Utsläpp från externa transporter behandlas ur olika avståndsperspektiv 

beroende bl.a. på vem som ansvarar för transporterna. I det angränsande 

havet uppmärksammas främst förhållandena i Inre och Yttre Hertsöfjärden. 

Avgränsningen mot Luleå hamn har gjorts så att all hantering, fr.o.m. att en 

råvara landar på kaj, respektive fram till dess att en produkt lämnar kaj, 

tillhör SSAB:s verksamhet och således berörs av ansökan. 

1.3.6 Läsanvisningar 

I syfte att förhoppningsvis underlätta för läsaren att särskilja olika slags 

information som presenteras i denna MKB har vissa redaktionella 

markeringar gjorts: 

• I löpande text redogörs i huvudsak för rådande förhållanden och 

genomförda utredningar. 

• Förändringar vid sökt produktionsökning summeras i gul textruta. 

• Förändringar i nollalternativet summeras i ofärgad textruta. 

• En översiktlig miljöbild för respektive produktionsenhet redovisas 

kortfattat i grå textruta. 

• Fördjupad information presenteras i blå textruta. 

4


Luleå 2008 

2 Industriområdet och omgivningarna 

2.1 Industrianläggningarnas lokalisering - planfrågor 

SSAB Tunnplåts anläggningar i Luleå är lokaliserade till Svartöns och 

Börstskärets industriområde på en halvö sydost om stadens centrum (Figur 

1). Sydväst om, och i direkt anslutning till, industriområdet ligger 

Svartöstadens bostadsområde. I norr finns bostadsområdena Örnäset på ca 

1 km avstånd och Hertsön ca 3 km från industriområdet. I söder finns 

fritidsbebyggelse på Sandön. 

Kamerans riktning 

Ur Vägkartan © Lantmäteriverket Gävle 2003. Medgivande M2003/4913. 

Figur 1. SSAB Tunnplåts industriområde i Luleå med stadsdelen Svartöstaden i 

förgrunden till höger på flygfotot. 

5


Luleå 2008 

Industriområdet omges i söder av Lule älv och i norr av Inre Hertsöfjärden. 

Råvatten för verksamheten hämtas från Lule älv, medan renat processvatten, 

kyl- och dagvatten i huvudsak släpps ut i Inre Hertsöfjärden. Utsläppet sker 

i två utloppspunkter, utlopp Laxviken i väster och koksverksdiket (KVdiket) 

i öster. Bolagets deponier är, med något enstaka undantag, 

lokaliserade på norra sidan om den vattendelare som går genom 

industriområdet, vilket innebär att även lakvatten från dessa hamnar i Inre 

Hertsöfjärden. 

En fördjupad översiktsplan över Luleå tätort, som bl.a. innefattar 

industriområdet och Hertsöfjärden, antogs av kommunfullmäktige 1993 1 . 

Kommunfullmäktige beslutade 2002-04-29 att översiktplanen fortfarande är 

aktuell för bl.a. de delar som berör SSAB:s verksamhetsområde och dess 

närområde. Den västra delen av industriområdet med masugn och stålverk 

har beteckningen ”järnverksområde, hamn och del av SJ:s bangård”. Det 

beskrivs som ett ”befintligt arbetsområde som i huvudsak är 

detaljplanelagt”. I översiktsplanen rekommenderas att ”pågående 

markanvändning prioriteras”. 

Den östra delen av industriområdet har i översiktsplanen beteckningen ”F.d. 

Stålverk 80-området”. Det beskrivs som ”ett område som tidigare 

iordningställts för miljöstörande industri”, och rekommenderas ”för 

verksamheter av mer störande karaktär”. 

Angränsande markområden västerut utgör idag antingen bostadsområden 

eller enligt översiktsplan ”reservområde för bebyggelse”. Inom det senaste 

området har flera bostäder etablerats under senare år. Där finns även 

framtagna detaljplaner för ytterligare bostadsområden b . 

Under den senaste femårsperioden har befolkningen på Svartön nordväst om 

SSAB ökat med ungefär 200 personer, eller 30 %. Enligt kommunens 

officiella statistik förväntas en ytterligare befolkningsökning fram till 2011 

med drygt 300 personer till totalt ca 1 200 personer. Detta innebär att antalet 

boende nära SSAB kommer att ungefärlig fördubblas under ett decennium. 

2.2 Verksamhetens historiska utveckling 

Järntillverkning har med korta avbrott ägt rum i Norrbottens län i över 

trehundra år. Produktionen var baserad på såväl lokala som mellansvenska 

malmfyndigheter och lokalt framtagen träkol. Tillverkningen vid de små 

norrbottniska verken var dock liten ända fram till 1900-talet, mindre än 1 % 

av rikets totala produktion av tackjärn 2 . 

Först i och med att driften vid Luleå Järnverk startade 1906 ökade 

tackjärnsproduktionen i Norrbotten. Produktionen vid järnverket nådde sitt 

maximum 1916 med nästan 30 000 ton tackjärn. Tackjärnet tillverkades av 

gällivaremalm och träkol. Den ekonomiska krisen under 1920-talet ledde till 

nedläggning av järnverket år 1925. 

b Bland detaljplaner som vunnit laga kraft 2004-06-26 finns två områden av Älvnäset, 

Svartöbrinken inom reservområdet för bebyggelse enligt översiktsplan (Figur 2). 

6


Luleå 2008 

Reserv för 

bebyggelse 

SSAB 

Figur 2. Utdrag ur kommunens karta över mark- och vattenanvändning, Fördjupad 

översiktsplan Luleå tätort. Rosa rastrerat område utgör reservmark för 

bebyggelse. 

Det dröjde till år 1939 innan Sveriges riksdag fattade beslut om medel för 

uppförande av ett nytt järnverk i Norrbotten. Följande år bildades det statligt 

ägda Norrbottens Järnverks AB, NJA. Tillverkningen av råjärn kom igång 

hösten 1943 i inledningsvis två, sedermera tre, eltackjärnsugnar. 

Järnmalmen hämtades från Gällivare och Kirunavaara. Kring 1950 uppgick 

produktionen till ca 80 000 ton per år. Efter det att en koksmasugn tagits i 

drift hade årsproduktionen vid mitten av 1950-talet ökat till ca 350 000 ton 

järn. Stål tillverkades i ett thomasverk och i tre elstålugnar. 

Valsverksproduktion kom igång år 1953. Anläggningen var placerad på 

Svartön där nuvarande SSAB är beläget (masugn och stålverk). 

Under 1960-talet skedde en fortlöpande produktionsökning och vid slutet av 

decenniet tillverkades ca 500 000 ton råstål per år vid NJA 3 . Byggandet av 

ett kaldostålverk (syrgasstål) ledde under denna period till en ökad kvalitet 

hos det tillverkade stålet. 

En tillfällig produktionstopp på drygt 800 000 ton råstål uppnåddes år 1975, 

varefter produktionen gick tillbaka något till följd av en konjunkturnedgång. 

Viktiga kvalitativa förändringar under 1970-talet var idrifttagandet av LDugnar 

och nedläggningen av thomasverket. Stränggjutning infördes 1973 

liksom torpeder i vilka flytande råjärn kunde transporteras från masugn till 

stålverk. Samma år togs även en ny masugn i drift (Masugn II), vilket ökade 

den totala produktionskapaciteten till 1,6 Mton råjärn per år. På grund av 

olika problem uppnåddes dock aldrig denna produktionsnivå under 1970talet. 

Ett koksverk togs i drift år 1975. 

Tankarna på ett Stålverk 80 lanserades 1973 med en tänkt produktionskapacitet 

av 4 Mton stålämnen per år. Projektet godkändes av riksdagen 

1974 och första spadtaget togs året därpå. På grund av stigande 

7 

Bostadsområden


Luleå 2008 

kapitalbehov, försämrade marknadsutsikter och förnyade lönsamhetsprognoser 

som pekade på betydande förluster under flera år, ändrades dock 

planerna och projektet Stålverk 80 lades ner. 

Istället bildades år 1978 Svenskt Stål AB, SSAB, genom sammanslagning 

av NJA i Luleå med Oxelösunds Järnverk och Domnarvets Järnverk i 

Borlänge. Vissa principiella produktionsförändringar genomfördes, såsom 

att den malmbaserade metallurgin lades ner i Borlänge. Efter ytterligare 

några svåra år för stålindustrin förbättrades konjunkturen vid mitten av 

1980-talet. Nya framgångsrika produkter utvecklades och lanserades, såsom 

Plannja Rapid och Plannja Stabil. Koksverket i Luleå murades om 1989 och 

samma år invigdes den nya strängenheten, Sträng 5. En ny skänkbehandling, 

CAS-OB, infördes 1994. Masugn 2 byggdes om till Masugn 3, som togs i 

drift år 2000. 

2.3 Hertsöfjärdens historiska utveckling 

Hertsöfjärden utgjorde tidigare en havsvik med direkt anslutning till 

Bottenviken. Inför byggandet av Stålverk-80 vid mitten av 1970-talet 

gjordes betydande utfyllnader i fjärdens mynning. Fjärden delades därmed i 

Inre och Yttre Hertsöfjärden. Den enda vattenförbindelse som idag återstår 

är det reglerade utflödet under Gräsörenbron. 

8 

Figur 3. Inre 

Hersöfjärden var tidigare 

en öppen havsvik med ett 

förhållandevis gott 

vattenytbyte via framför 

allt det södra sundet 

mellan Gräsören och den 

dåvarande utformningen 

av halvön Svartön med 

NJA:s anläggning. 

Flygfotot är från 1957. 

För att skapa ett 

industriområde för det 

planerade Stålverk 80projektet 

fylldes under 

1970-talet havsområdet 

ut i Svartöns förlängning. 

Ön Gräsören tillsammans 

med de dåvarande öarna 

Yttre och Inre 

Sandskären, Ryttaren och 

Lövören blev en del av 

det tilltänkta 

industriområdet. Idag 

sker ett vattenutbyte 

endast via det reglerade 

smala sundet norr om 

Gräsören (jämför med 

Figur 1).


Luleå 2008 

Idag utgör Inre Hertsöfjärden i praktiken en reglerad och industriellt 

påverkad insjö. Området har således radikalt förändrats till såväl utseende 

som funktion jämfört med vad som kan betraktas vara naturligt. Hur detta 

vattenområde därmed bör betraktas ur miljösynpunkt behandlas i avsnitt 

13.3.1. 

3 Översiktligt om drift och produktion 

3.1 Produktionens olika delar 

I detta avsnitt ges en översiktlig och kortfattad beskrivning av 

produktionskedjans olika delar, vilka miljöaspekter som i första hand 

förknippas med respektive enhet samt de förändringar som planeras. För en 

mer ingående beskrivning hänvisas i första hand till den tekniska 

beskrivningen, Bilaga A till ansökan, som fortsättningsvis förkortas TB. 

SSAB:s verksamhet i Luleå har idag som främsta uppgift att producera 

stålämnen (slabs) till valsningen i Borlänge. En översiktsbild över 

produktionsflödet ges i Figur 4. De främsta råvarorna för produktionen 

utgörs av stenkol och järn i pelletsform. 

Råvaror Koksverk Råjärn Råstål Förädling Stålämnen 

Figur 4. Principskiss över produktionsflödet vid tillverkningen av stål vid SSAB Luleå. 

3.2 Tillverkning av koks 

Koks behövs i masugnen som reduktionsmedel för att få ut järn ur 

järnmalmen. En mindre mängd köps in som färdig koks, men huvudsakligen 

tillverkar SSAB egen koks i sitt koksverk i Luleå av importerat stenkol. Vid 

koksningen, som är en torrdestillation utan lufttillförsel, avdrivs flyktiga 

föreningar som gas, s.k. rågas. 

Processen, koksningen, sker i 54 ugnar som tillsammans kallas batteri. Den 

drivs batchvis vid en temperatur på ca 1000 grader C och tar normalt 16-18 

timmar. Den färdiga koksen trycks ut på en släckvagn och kyls med vatten 

(Figur 5). Efter kylningen transporteras koksen vidare med band till 

masugnen. 

9


Luleå 2008 

Kyltorn Koksbatterier Gasrening Gasklocka 

Figur 5. Principskiss över processen i koksverket (se texten). 

Gasen renas i flera steg. Den renade koksgasen används som bränsle för 

bl.a. uppvärmning av koksugnarna. Vid reningen utvinns flera biprodukter 

som säljs som råvaror till annan industri. 

ÖVERSIKTLIG MILJÖBILD FÖR KOKSVERKET 

Råvaror & energi: Råvaran till mellanprodukten koks är kol av ett flertal kvalitéer. Från 

produktionen erhålls en energirik koksgas som till en del (ca 40-45 %) används för att 

värma upp batteriet. I övrigt förbrukas el och egenproducerad ånga. Överskottet av 

koksgas används till uppvärmning inom övriga egna verksamheter samt till extern 

kraftvärmeproduktion av el, ånga och hetvatten för Luleå Kommuns fjärrvärmenät. 

Biprodukter: Från produktionen faller en avsiktad fin andel av koks (s.k. koksgrus), 

tjära, råbensen och svavel. Alla dessa biprodukter säljs till externa kunder. Övrigt 

restmaterial som uppkommer i produktionen återförs tillbaka med kolet. 

Avfall: Endast mindre mängder keramiskt avfall återstår för deponering, förutom små 

mängder utsorterat industriavfall som går till kommunal mottagning. 

Utsläpp till luft av stoft sker bl.a. från tryckning, batteri och släcktorn. För rening av luft 

finns två stoftfilter, ett för kolhanteringen och ett för tryckningen (även kallad ”huven”). I 

släcktornet sker rening av stoft via s.k. bafflar (flödesstyrare). Förutom stoft sker utsläpp 

av CO2, SO2, NOX och PAH via avgaser från förbränning av koksgas i batteri och 

ångpanna. 

Utsläpp till vatten sker av bl.a. ammonium, organiska ämnen (TOC) och 

suspenderade ämnen efter biorening. 

PLANERADE FÖRÄNDRINGAR I KOKSVERKET 

Alt 1: Åtgärder i släcktornet är beslutade för att säkerställa en utsläppsnivå på 

högst 50 g stoft per ton producerad koks (gäller även 0-alternativet). Ett nytt 

släcktorn planeras bli installerat kring år 2014, vilket reducerar utsläppen till 

högst 25 g/ton. 

Alt 2: 31 st nya ugnar, nytt släcktorn och ytterligare en spaltugn installeras. 

3.3 Masugnsprocessen 

För att omvandla malmpellets till råjärn måste syret i malmen tas bort, 

malmen reduceras. Detta sker genom upphettning i en masugn tillsammans 

med koks och kolmonoxidrik gas (bildat av kolpulver och koks i 

10


Luleå 2008 

masugnen), varvid kolet och kolmonoxiden förenas med syret i malmen till 

en gas som strömmar upp genom ugnen (Figur 6). 

Järnmalmspellets och koks tillförs upptill i masugnen medan het blästerluft 

och kolpulver tillförs nerifrån. Blästerluften värms upp i tegeltorn (cowprar) 

som fungerar som värmeväxlare och i sin tur är uppvärmda av koks- och 

masugnsgas. Till blästerluften sätts extra syrgas för att effektivisera 

processen. 

Lagren med malmpellets reduceras långsamt till järn och sjunker efter hand 

ner genom masugnen. Temperaturen stiger längre ner och slutligen smälter 

järnet och droppar ner i ugnens botten. Där tappas det ut i speciella vagnar, 

s.k. torpeder, för transport till stålverket. 

Upptill i masugnen tillsätts även kalk och olika tillsatsämnen för att ge 

råjärnet rätt kvalitet, samt järnhaltiga cirkulationsmaterial som stoft, hyttsot 

m.m. från andra delar av processen. Kalkens funktion är att bilda slagg till 

vilken kisel c och andra oönskade ämnen binds. Den flytande slaggen tappas 

i slaggskänkar varefter den gjuts till biprodukten hyttsten. 

INUTI 

MASUGNEN 

Blästerluft 

Gas passerar 

mellan koksbitarna 

Luftintag 

Figur 6. Principskiss över processen i masugnen (se texten). 

c Kisel är rester från malmens gångarter, dvs det gråberg som omgivit malmen i gruvorna. 

11 

Masugnsgas 

Blästerluft 

Kolpulver 

tillsätts 

Torpedo


Luleå 2008 

Huvuddelen av den bildade masugnsgasen förs efter rening till Lulekraft där 

den omsätts i värme- och elenergi. En viss kvantitet masugnsgas går åt till 

att värma cowprarna (Figur 6). 

Det finns anledning att påpeka att den planerade produktionsökningen inte 

kommer att nämnvärt förändra produktionsstrukturen eller drifttiden för 

masugnen. Den kommer däremot att medföra en snabbare genomströmning 

från malm till råjärn. 

ÖVERSIKTLIG MILJÖBILD FÖR MASUGNEN 

Råvaror & energi: Råvaror som tillförs produktionen är pellets (järnmalm), koks, kol, 

kalksten och restprodukter i form av LD-slagg och stoftbriketter, samt luft och syrgas. 

Från produktionen erhålls masugnsgas som till en del används för att värma 

blästerluften till ugnen. I övrigt åtgår el, koksgas och ånga i masugnsprocessen. 

Överskott av masugnsgas används till extern kraftvärmeproduktion. 

Biprodukter: Fallande material från produktionen utgörs av gasreningsstoft (hyttsot), 

gasreningsslam (hyttslam), masugnsslagg och eventuellt galtjärn. Stoftet återförs till 

produktionen, av slaggen framställs hyttsten för försäljning medan slammet deponeras. 

En del galtjärn återförs som skrot till stålverket och en del säljs. 

Avfall: Keramiskt avfall som uppstår vid ommurning av rännor och torpeder m.m. går till 

deponering. Dessutom uppstår mindre mängder utsorterat industriavfall som går till 

kommunal mottagning. 

Utsläpp till luft av stoft sker främst från filteranläggningar, takventiler och 

slaggskorsten. Utsläpp av CO2, SO2 och NOX uppkommer med avgaser från 

förbränning av masugns- och koksgas i s.k. ”cowprar”. Diffusa utsläpp sker även från 

bl.a. slagghantering. 

Utsläpp till vatten sker från rening av gaser via hyttslambassäng till Inre Hertsöfjärden. 

Föroreningar som släpps ut till vatten är bl.a. ammonium och suspenderade ämnen. 

PLANERADE FÖRÄNDRINGAR I MASUGNEN 

Åtgärder kommer att vidtas i råmaterialanläggning, tapphall, blåsmaskiner, 

bläster, cowprar, spårbundna transporter, vattenrening m.m. 

Stoft- och svavelrening genomförs av utsläpp via slaggskorstenen eller genom 

annan åtgärd som leder till motsvarande utsläppsreduktion. 

3.4 Stålverksprocessen 

Det bildade råjärnet är sprött och skört. Det går inte att smida och använda 

till produkter. Först måste det vidareförädlas, vilket sker i stålverket. 

I stålverket genomgår det flytande råjärnet en serie behandlingar för att 

övergå till stål (Figur 7). Först avsvavlas järnet genom tillsättning av 

reagens, exempelvis kalciumkarbid. Svavlet reagerar med kalcium och 

binds i en slagg på järnbadets yta. Den slagg som bildas upparbetas för 

återanvändning eller säljs för externt bruk. Tillsammans med skrot förs det 

avsvavlade råjärnet därefter till s.k. LD-konvertrar. Här ”färskas” järnet till 

stål genom att kolhalten sänks. Detta sker med hjälp av syrgas som blåses 

mot det flytande järnets yta, varvid kolet avgår tillsammans med syret som 

gas. En del av den gas som bildas återvinns som bränsle. Lätt oxiderade 

ämnen och fosfor binds i en slagg på ytan. Det på så sätt bildade flytande 

råstålet och slaggen tappas i separata skänkar. Till råstålet tillsätts vid behov 

legeringsämnen. En stor del av slaggen återanvänds som råmaterial i 

masugnen. 

12


Luleå 2008 

Stålet måste förädlas ytterligare för att uppfylla de krav som ställs på 

materialet i den slutliga produkten. Förädlingen sker genom att ytterligare 

kol och syre förgasas och även andra ämnen avlägsnas, genom att 

legeringsämnen av olika slag tillsätts i bestämda proportioner och 

kvantiteter, och genom homogenisering och finjustering av temperaturen. 

Torpedo Svavelrening Slagg LD-konverter Kolrening Tappning 

Figur 7. Principskiss över processen i stålverket (se texten). 

Förädlingen sker genom att ytterligare legeringsämnen tillsätts i bestämda 

kvantiteter. Stålet homogeniseras genom omrörning och slutligen finjusteras 

temperaturen. Förädlingen sker i två enheter med principiellt olika 

processer, CAS-OB och RH (Figur 8). CAS-OB processen används för 

huvuddelen av produktionen. Vissa stål kräver låga kol- eller vätehalter 

vilket fås genom vakuumbehandling i RH-processen. 

CAS-OB RH Stränggjutning Stålämnen / slabs 

Figur 8. Principskiss över metallurgiprocessen och stränggjutningen (se texten). 

Det färdigbehandlade flytande stålet gjuts till fast form i en 

stränggjutningsmaskin. Denna består av en gjutform som övergår i en 

gjutbåge. Stålet kyls varefter den stelnade stålsträngen kapas till stålämnen. 

Ämnena lastas slutligen för transport till kund. 

13


Luleå 2008 

ÖVERSIKTLIG MILJÖBILD FÖR STÅLVERKET 

Råvaror & energi: Råjärn från masugnen är den centrala råvaran till stål. Övriga 

råvaror som tillförs verksamhet är bl.a. kalciumkarbid, bränd kalk, dolomit, skrot, 

eventuellt galtjärn och legeringsämnen. I övrigt åtgår el, koksgas och egenproducerad 

ånga. 

Biprodukter: En viktig biprodukt är LD-gas som går till extern kraftvärmeproduktion. De 

järn- och stålhaltiga restmaterial som faller i stålverket, i huvudsak slagg, behandlas 

genom krossning, magnetseparering m.m. för att dess järninnehåll ska kunna återtas. 

Denna behandling utförs inom industriområdet av annan part än SSAB. Huvuddelen av 

den behandlade slaggen återanvänds i verksamheten medan resten säljs. Keramiskt 

material från stålverket behandlas, varefter en del återvinns (LD-konverter). I stålverksprocessen 

faller även ett gasreningsslam som till en del återförs till produktionen. 

Avfall: Vissa mängder keramiskt material och gasreningsslam deponeras. Vidare 

uppstår mindre mängder utsorterat industriavfall som går till kommunal mottagning. 

Utsläpp till luft av stoft sker bl.a. från filteranläggningar och takventiler. För rening av 

stoft finns filter i såväl produktionen som vid anläggningar för hantering av råmaterial 

och service. Förutom stoft sker utsläpp av CO2, SO2 och NOX via avgaser från fackling 

av LD-gas. 

Utsläpp till vatten av främst metaller sker från RH-anläggning till kylvattenutlopp. 

Därutöver sker utsläpp till vatten från ett reningsverk för stränggjutningen. Föroreningar 

som kan förekomma i detta vatten är olja och suspenderade ämnen. 

PLANERADE FÖRÄNDRINGAR I STÅLVERKET 

Fyra nya traverser med ökad lyftkapacitet införs 2008, Under 2009 kommer 

nya fläktar och ett nytt sekundärfilter till LD att installeras, liksom ny 

slamhantering och sedimenteringsbassäng vid LD. 

Vidare planeras installation av två-tre nya skänkugnar för att kunna öka 

tillverkningen av höghållfast stål, samt åtgärder för att möjliggöra en avsvavling 

av stål. 

För att kunna möta en ökad stålproduktion införs även en ny sträng, alternativt 

görs ombyggnad av befintliga strängar. 

3.5 Valsverksprocessen 

I en separat anläggning för specialståltillverkning (Hard and Special Steel) 

kallvalsas stålband till tjocklekar från 4 till 0,1 millimeter. Valsningen sker i 

omgångar med värmebehandling emellan. Vid valsningen används en 

valsemulsion bestående av 4-5 % olja, tillsatser och vatten. 

Efter valsningen kan kristallstrukturen i materialet förändras genom 

värmebehandling (glödgning) i ugnar. Vid värmebehandlingen tillförs en 

gas bestående av kväve och en mindre andel väte för att skydda plåten från 

oxidation. Om högre hårdhet eller mönstrad yta önskas kan plåten 

efterbehandlas med s.k. glättvalsning. Plåten kan även slittas till smala band. 

Slutligen beläggs plåten med olja och emballeras för att skydda materialet 

under transporten. 

14


Luleå 2008 

ÖVERSIKTLIG MILJÖBILD FÖR KALLVALSVERKET 

Råvaror & energi: De stålband som valsas hämtas från SSAB Borlänge. Elenergi åtgår 

för ugnarna samt olja och tillsatser till valsemulsionen. 

Biprodukter: Emulsionen återanvänds och renas kontinuerligt från partiklar i en 

reningsanläggning. 

Avfall: Förbrukad valsemulsion omhändertas för destruktion. 

Inga nämnvärda utsläpp till luft sker från valsverket. 

Utsläpp till vatten inskränker sig till dagvatten från valsverksområdet, som 

omhändertas vid verksamhetsområdets centrala oljeavskiljare och 

PLANERADE FÖRÄNDRINGAR I KALLVALSVERKET 

Inga processförändringar planeras i specialståltillverkningen förutom en möjlig 

produktionsökning upp till 50 000 ton/år, vilket är anläggningens nuvarande 

produktionskapacitet. 

3.6 Övrig verksamhet 

Förutom de ovan beskrivna huvudenheterna finns en rad 

serviceanläggningar inom industriområdet, såsom murnings- och 

värmecentral, mekanisk verkstad, cisterner, gasklockor etc av olika slag, 

anläggningar för krossning, siktning och brikettillverkning samt 

avfallshantering. Vidare drivs flera externa verksamheter inom SSAB:s 

industriområde. 

3.7 Produktion av koks, järn och stål 

År 2007 gick såväl koksverket, masugnen och stålverkets anläggningar 

kontinuerligt utan några längre avbrott i produktionen. Produktionen var 

överlag stabil förutom vissa problem i stränggjutningen. 

Under året producerades drygt 2,1 Mton prima stålämnen och 6 000 ton 

specialstål. Produktionen av tillståndsgivna mellanprodukter uppgick till ca 

0,75 Mton koks, 0,34 Mton kolpulver, 2,3 Mton råjärn och nästan lika 

mycket råstål. Allt råstål legerades (CAS-OB) och 0,2 Mton 

vakuumbehandlades dessutom (RH). 

Under den senaste 7-årsperioden (2001-2007) har produktionen av prima 

ämnen uppgått till 2,0-2,2 miljoner ton per år (Figur 9). Under 1990-talet låg 

den på nivån 1,4-1,7 Mton. 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

Produktion ämnen [kton] 

1990 1995 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 

15 

Figur 9. 

Historisk 

produktion av 

prima ämnen vid 


(1990-2007).


Luleå 2008 

Idag har SSAB Luleå tillstånd att producera 0,8 Mton koks, 2,3 Mton råjärn, 

2,5 Mton råstål och stålämnen per år samt 85 000 ton specialstål. 

Genom beslut 2008-02-25 har miljödomstolen lämnat bolaget tillstånd att 

tillfälligt öka produktionen av råjärn till 2,45 Mton under 2008 och av råjärn 

och råstål till 2,53 Mton under 2009. Detta kommer att göra det möjligt att 

dessa år öka tillverkningen av prima ämnen. 

Figur 10. Ett nygjutet ämne i stränggjuteriet. 

PRODUKTION ENLIGT ANSÖKAN 

SSAB Luleå söker tillstånd att öka produktionen av prima ämnen till maximalt 

3,0 Mton/år. Hela produktionsökningen kommer att utgöras av höghållfast stål. 

I de förutsättningar som legat till grund för bedömningar i denna MKB har 

antagits att drygt 3,1 Mton av vardera råjärn och råstål behöver tillverkas för att 

nå detta produktionsmål för ämnen. Beroende på förutsättningar i produktionen 

kan dock tillverkningsnivån för dessa mellanprodukter komma att variera något. 

Behovet av koks tillgodoses genom en egen produktion på dagens nivå 760 

kton/år kompletterat med ca 270 kton inköpt koks (Alt 1). Koksbehovet kan 

även komma att tillgodoses genom att den egna produktionen ökar till maximalt 

1 100 kton/år (Alt 2), vilket innebär en marginal på ca 70 kton/år (6 %). 

Produktionen av specialstål kan komma att öka upp till nuvarande maximala 

produktionskapacitet på 50 kton/år. 

16


Luleå 2008 

PRODUKTION I NOLLALTERNATIVET 

Tillverkningen av råjärn begränsas i nollalternativet av det nuvarande tillståndet på 2,3 

Mton/år, vilket i stort överensstämmer med 2007 års produktion. 

Därmed kommer även behovet av koks för råjärnproduktionen att bli oförändrad. I 

nollalternativet förutsätts dock att koks produceras upp till den tillståndsgivna nivån 800 

kton/år, vilket innebär att koksproduktionen ökar med ca 6 % jämfört med 2007. 

Vidare förutsätts att produktionen av injektionskol ökar upp till tillåten nivå 460 kton/år, 

en ökning med 35 % jämfört med 2007 vilket inte finns behov av för den egna 

verksamheten i nollalternativet. 

Tillverkningen av råstål kommer i nollalternativet att öka till nuvarande tillståndsgivna 

produktionsnivå på 2,5 Mton/år. Eftersom den tillåtna råjärnstillvekningen begränsas till 

2,3 Mton måste produktionsökningen av råstål i huvudsak ske genom att öka 

tillsättningen av externt skrot. Därmed kommer den normala skrotsmältningskapaciteten 

att överskridas, vilket kan kompenseras genom antingen tillförd extra energi (som t.ex. 

ferrokisel) eller sänkt tapptemperatur i konvertern. Det senare alternativet sänkt 

tapptemperatur har valts som nollalternativ i kombination med minskad pelletkylning i 

konvertern. Slutlig temperatur på stålet justeras med elkraft i skänkugn. Alternativet 

förutsätter därmed att tillstånd beviljats för en ny skänkugn. 

Vid en tillverkning av 2,5 Mton råstål per år kommer maximalt 2,4 Mton prima ämnen att 

kunna produceras enligt givna förutsättningar. 

Produktionen av specialstål antas i nollalternativet, liksom i sökt alternativ öka till 

dagens produktionstak på ca 50 kton/år. 

3.8 Biprodukter och avfall 

Tillverkningen av stålämnen leder till att betydande kvantiteter av 

biprodukter samtidigt bildas, liksom avfall. De biprodukter som kan 

återanvändas i processen (cirkulationsmaterial) eller säljas för extern 

användning benämns i denna MKB biprodukter och utgörs av såväl gas som 

olika fasta och flytande produkter. En mindre del av restmaterialet från 

processen bildar avfall som deponeras. I Figur 11 presenteras en flödesbild 

över materialets nuvarande kretslopp vid SSAB:s anläggning i Luleå, där 

man bl.a. kan utläsa vad som säljs eller återanvänds i processen respektive 

vad som går till deponi. 

En förenklad bild över restmaterialets balans ges överst i Figur 14 i avsnitt 

3.11 för produktionsåret 2006. 

3.8.1 Biprodukter och cirkulationsmaterial 

Som redan nämnts under avsnitt 3.2 produceras i koksverket förutom koks 

även gas samt svavel, tjära och råbensen m.m. som säljs externt. För 

råbensen är tillverkningen begränsad till maximalt 11 kton/år enligt nu 

gällande tillstånd. 

Biprodukter från olika processteg i form av slagger, stoft m.m. vilka 

innehåller järnhaltigt material, återförs till masugn eller konvertrar d . För att 

återvinningen av finkorniga material ska vara möjlig måste dessa först 

briketteras. Detta sker tillsammans med cement och vatten i en särskild 

brikettanläggning. 

d År 2007 återanvändes inom den egna verksamheten ca 540 kton biprodukter. 

17


Luleå 2008 

En del ”skrot” från avsvavlingsslagg och s.k. pelletsfines går till försäljning. 

Koksgrus säljs för användning inom andra metallurgiska verksamheter (58 

kton år 2007). Av masugnsslagg tillverkas hyttsten (genom krossning, 

siktning och malning), som i sin tur utnyttjas av Vägverket, entreprenörer 

och närliggande kommuner för en rad ändamål från halkbekämpning till 

större anläggningsbyggnationer som vägar, planer m.m. (knappt 360 kton år 

2007). 

I Figur 11 presenteras även en bild över gasflödet inom och mellan de olika 

delprocesserna i tillverkningen. Koksgas och masugnsgas återanvänds i 

betydande del för det interna energibehovet, medan resterande kvantiteter 

blir överskottsgas. Tillsammans med den bildade gasen i LD-konvertrarna 

levereras detta överskott till i första hand LuleKrafts kraftvärmeverk för 

produktion av värme, elektricitet, ånga m.m. 

År 2007 genererades totalt drygt 3,6 Mm 3 gas varav ca 30 % återanvändes 

som energikälla i den egna processen. Omräknat till energi innehöll gasen 

4 700 GWh (4,7 TWh) varav närmare 43 % återanvändes. Skillnaden i 

procent mellan volym och energi beror på att det i huvudsak är koksgas som 

återanvänds, vilken innehåller mer energi per volymsenhet än masugns- och 

LD-gas. 

Ungefär 10 % av gasen släpptes detta år ut till luft via fackling, medan 

resterande 47 % av gasenergin såldes (i första hand till LuleKraft). I avsnitt 

3.10 samt i Bilaga D2 beskrivs gasflödet och energiutnyttjandet mer i detalj. 

3.8.2 Avfall 

Några procent (år 2007 ca 3 %) av allt bildat fast material i tillverkningen 

blir avfall som för närvarande inte kan återanvändas eller avsättas e . De 

utgörs av olika slags slam, stoft och finpartikulär slagg. Dessa avfall 

deponeras på särskilt angivna deponiplatser. För att det ska vara möjligt att 

återanvända avfallet i en framtid när ny teknik eventuellt utarbetats eller 

andra förutsättningar gäller, görs en källsortering av alla avfall före 

deponering. 

Deponiernas placering, innehåll och planerade framtida utformning 

redogörs för i Avsnitt 8.2, samt mer i detalj i TB. 

e År 2007 producerades drygt 2,6 Mton fasta produkter och biprodukter (ämnen, hyttslagg 

och koksgrus) samt 0,8 Mton restprodukter. Ca 0,11 Mton av restprodukterna fördes till 

deponi, dvs ca 3,1 % av allt fast material. 

18


Luleå 2008 

Figur 11. Flödet av fast material (överst) respektive gas (nederst) till och från olika 

produktionsenheter vid SSAB Luleå. En uppförstorad version av den övre bilden, fast material, 

presenteras i TB. 

19


Luleå 2008 

BIPRODUKTER OCH AVFALL VID SÖKT PRODUKTION 

Genereringen av biprodukter vid kokstillverkningen i form av bensen, tjära, 

svavel och gas blir oförändrad i Alt 1, respektive ökar proportionellt mot 

koksproduktionen i Alt 2, dvs med maximalt 45 % jämfört med senare år. 

På motsvarande sätt ökar mängden fallande restmaterial från masugn och 

stålverk i stort sett proportionellt mot den planerade produktionsökningen. Vid 

en framtida maximal järn- och stålproduktion kommer därmed masugns- och 

LD-gas, koksgrus m.m. liksom avfall från dessa enheter att öka med upp till 35- 

40 %. Mängden hyttsot kan dock komma att öka något mer än linjärt mot 

produktionen beroende på att gashastigheten ökar i masugnen vid en ökad 

råjärnsproduktion. En fördjupad beskrivning av verksamhetens generering av 

biprodukter och avfall i framtiden och potentiella möjligheter att nyttiggöra sig 

av dessa ges i avsnitt 3.11. 

Den samlade gasleveransen till Lukab förutsätts bli oförändrad beroende på att 

kapaciteten i dag är maximerad, Även gasöverskottet vid sökt produktion och 

vilka avsättningsmöjligheter som idag kan definieras för detta behandlas i 

avsnitt 3.11. 

BIPRODUKTER OCH AVFALL I NOLLALTERNATIVET 

Eftersom koksproduktionen ökar i nollalternativet med ca 6 % jämfört med 2007, 

kommer även tillverkningen av bensen, tjära, koksgas och övriga biprodukter från 

kokstillverkningen att öka i motsvarande grad. 

Produktionen av råjärn blir densamma som 2007, vilket därmed även gäller för 

restprodukter från masugnen. 

I efterföljande produktionsled ökar råstålsproduktionen genom tillsatt skrot, vilket inte 

nämnvärt påverkar mängden fallande restmaterial jämfört med aktuella förhållanden. 

3.9 Förbrukning av råvaror och kemikalier 

Av Figur 11 framgår vilka huvudsakliga råämnen som används och var i 

processen dessa tillsätts. Detaljerade tabeller över såväl nuvarande som 

förväntad förbrukning av råvaror och kemikalier presenteras i TB (Bilaga A 

i ansökan). 

Koks tillverkas i koksverket av stenkol, som importeras från ett flertal 

avlägsna länder, såsom Australien och USA. För de 750 kton koks som 

producerades 2007 åtgick 950 kton stenkol. Ungefär 75 % av det processade 

kolet blir koks, medan resten övergår i biprodukter av olika slag (se 

Figur 11). 

För produktionen av råjärn i masugnen åtgår framför allt järnmalmspellets, 

kolpulver, samt koks. För produktionen 2007 förbrukades drygt 3 100 kton 

järnmalm och 340 kton injektionskol (egenproduktion från stenkol). Den 

mängd koks på 750 kton som detta år producerades i det egna koksverket 

utgör ingen ”ny” råvara för masugnen f , eftersom den innefattas av 

f 

Från den producerade mängden koks faller ca 7 %, främst genom siktning , (finandel, 

koksgrus). 

20


Luleå 2008 

koksverkets råvaruförbrukning (i form av stenkol). Den egenproducerade 

koksen kompletteras med en mindre kvantitet köpkoks, 10-40 kton under 

åren 2005-2007. En annan råvara i masugnen är kalk i form av kalksten, 

varav tillsatts 60-70 kton under senare år. 

I stålverket och vid gjutningen tillsätts en rad ämnen för avsvavling, 

kylning, slaggbildning, förädling m.m. De viktigaste komponenterna och 

deras respektive åtgång 2007 listas nedan. För ytterligare detaljer om vilka 

delprocesser som berörs och vilka ytterligare kemikalietillsatser som görs i 

stålverket, hänvisas till TB. 

Kalk (bränd & dolomit) 140 kton 

Kalciumkarbid 14 kton 

Aluminium 4,2 kton 

Skrot, externt g 100 kton 

Legeringsämnen h 28 kton 

Täckmedel i 1,2 kton 

Förbrukningen av kemikalier i verksamheten redovisas i TB efter 

uppdelning i olika ämnesgrupper, såsom smörj- och 

metallbearbetningsmedel, färger och ytbehandlingsmedel etc. Ur 

miljösynpunkt är främst oljor av olika slag av intresse, liksom kemikalier 

som innehåller lösningsmedel. Kemikalieinspektionens s.k. OBS-lista, som 

innehåller exempel på ämnen som det finns anledning att vara observant på, 

ersattes i februari 2004 av PRIO, en prioriteringsguide och databas med ca 

4000 exempel på kemiska produkter med farliga egenskaper för människan 

och/eller miljön. I denna guide återfinns relativt många av de kemikalier, 

eller ämnen ingående i kemikalier, som används vid SSAB Luleå (se 

faktaruta). Det stora flertalet utgörs av oljor, färger och limmer. 

OM KEMISKA PRODUKTER 

• Av alla kemiska produkter som används vid SSAB i Luleå innehåller 379 st. ett eller 

flera av de ämnen som ingår i Kemikalieinspektionens prioriteringsguide, PRIO. 

• 129 st. av dessa kemiska produkter innehåller ämnen som har klassats som 

”utfasningsämnen” i PRIO. 

• Resterande produkter innehåller ämnen som klassats som ”riskminskningsämnen”. 

• Av de produkter som klassats som utfasningsämnen i PRIO innehåller ca 1/3 

ämnen som efter en kompletterande utredning av leverantören kan komma att 

”friklassas”. 

• 52 st. av de kemiska produkter, som innehåller ämnen upptagna i PRIO-listan, 

innehåller samtidigt ämnen som enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter är 

klassade som ”miljöfarliga”. 

• Av de produkter som handhas vid SSAB och som innehåller ämnen upptagna på 

PRIO-listan är ett sjuttiotal oljor och fetter, ett hundratal färger och limmer och ett 

fyrtiotal keramiska produkter. Dessutom förekommer en hel del produkter som 

används vid laboratoriet. 

• Fem av de biprodukter (gaser, bensen etc) som uppstår vid SSAB Luleå finns med 

på listan. 

• De totala årsmängderna av de aktuella produkterna varierar mellan miljontals ton 

(gas) till några tiotals milliliter. 

g 

Ca hälften av det ”externa” skrotet kommer från SSAB Tunnplåt i Borlänge medan resten 

köps in på extern marknad. 

h 

Framför allt används legeringsämnen som innehåller järn, kisel och mangan. 

i 

Täckmedel för att förhindra att syre får tillträde. 

21


Luleå 2008 

Innan en kemisk produkt får användas skall den godkännas av Metallurgis 

kemigrupp. Denna grupp, som består av representanter för den tekniska och 

medicinska hälsovården, skyddsombud samt personal från avdelningarna för 

Yttre Miljö och Inköp, har till uppgift att granska nya produkter innan 

användning. I det arbetet ingår såväl att, ur ett skydds- och miljöperspektiv, 

jämföra med tidigare använda produkter samt utifrån samhällets kunskaper 

och krav bedöma produktens lämplighet. Genom denna prövning erhålls en 

fortlöpande substitution av produkter, mot mindre miljö- och hälsoskadliga 

sådana. Dessutom upprättas årligen av kemigruppen en förteckning över 

produkter, där brukaren uppmanas att aktivt gå ut och söka bättre alternativ 

till produkten, även om inte tekniska behov föreligger. 

Råvatten för kylning, rening m.m. hämtas från Luleälven och fjärdområdet 

söder om koksverket (se vidare avsnitt 4.1). Under senare år har knappt 

6 000 m 3 råvatten per timme använts för produktionsanläggningens samtliga 

industrivattensystem, varav den helt dominerande andelen utnyttjats som 

kylvatten. Det årliga behovet av dricksvatten uppgår till 0,40 - 0,45 milj. m 3 . 

SSAB:s egen användning av den egenproducerade gasen som energikälla i 

koksverk, masugn och stålverk har inte betraktats som en ”förbrukning” av 

råvara, eftersom stålproduktionen i sig är en förutsättning för bildandet av 

denna ”råvara”. 

Av liknande skäl kan det anses tveksamt att definiera den av gasen 

producerade elektriciteten som används vid ståltillverkningen, såsom 

varande en råvara i egentlig mening. Emellertid har vi valt att göra så, med 

motiveringen att elektriciteten produceras av en extern producent, 

LuleKraft. Detsamma gäller inköpta kvantiteter av ånga och hetvatten från 

LuleKraft. 

RÅVARUFÖRBRUKNING VID SÖKT PRODUKTION 

Förbrukningen av kol för kokstillverkning blir oförändrad i Alt 1, respektive ökar 

proportionellt mot koksproduktionen i Alt 2, dvs med maximalt 45 % jämfört 

senare år. 

I masugnen och stålverket kommer användningen av råvaror och kemikalier att 

öka ungefär proportionellt mot råjärnstillverkningen, dvs med upp till 35-40 %. 

Ett undantag är behovet av köpkoks, som i Alt 1 ökar ungefär 10 ggr jämfört 

med genomsnittet för senare år. I Alt 2 finns inget behov att köpa koks. Ett 

annat undantag är injektionskol av vilket det relativa behovet, dvs åtgången per 

producerat ton råjärn, kan komma att öka med 5-10 % vid en ökad produktion. 

Ett annat exempel på en ”råvara” som inte kommer att öka proportionellt mot 

en framtida produktionsökning är behovet av råvatten, som istället kommer att 

minska räknat per producerad mängd. 

Förbrukningen av kemiska produkter är mestadels inte beroende av 

produktionens storlek. Ett undantag utgör användningen av lut vid koksverkets 

gasreningsanläggning, som förväntas öka vid en ökad koksgasproduktion 

enligt Alt. 2. 

22


Luleå 2008 

RÅVARUFÖRBRUKNING I NOLLALTERNATIVET 

Eftersom koksproduktionen ökar i nollalternativet med ca 6 % jämfört med 2007, 

kommer även förbrukningen av kol att öka i motsvarande grad. 

Produktionen av råjärn blir densamma som under senare år, vilket därmed även gäller 

förbrukningen av råvaror för denna produktionsenhet. 

I stålverket kommer den del av ståltillverkningen som baseras på egentillverkat råjärn 

att bli oförändrad jämfört med senare år, vilket även gäller de tillsatsmedel som krävs 

för att rena och förädla denna andel. Däremot fördubblas i nollalternativet tillsatsen av 

skrot (galt + externt) till ca 800 kton/år. 

Behovet av legeringsmedel m.m. i förädlingsmetallurgin förutsätts öka linjärt med 

produktionen av ämnen, dvs 10-15 %. 

3.10 Energianvändning 

En fortlöpande effektivisering av energianvändningen har skett under senare 

decennier. Sedan 1990 har den relativa användningen av energi (per 

producerat stålämne) minskat med ungefär en tredjedel (Figur 12). Därmed 

har samtidigt mer gas kunnat levereras till LuleKraft och övriga mottagare 

av detta energiöverskott, vilket inneburit att förbrukningen av andra 

energislag reducerats i motsvarande grad. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

Specifik energianvändning [GJ/ton ämnen] 

År 1990 index = 100% 

1990 1995 2000 2005 2006 2007 

23 

Figur 12. Den specifika 

användningen av energi 

per producerat 

stålämne (slabs). 

Det energisystem som byggts upp kring SSAB Tunnplåts verksamhet i 

Luleå beskrivs översiktligt i Figur 13. Systemet ska ses som en enhet där 

varje delkomponent påverkar de övriga i högre eller mindre grad. En 

detaljerad beskrivning av energisystemet ges i Bilaga D2. 

LuleKraft omvandlar den mesta av gasen till hetvatten, som används för 

uppvärmning av stora delar av Luleå samhälle (f.n. 22 000 hem). Av gasen 

produceras även el och ånga, varav en del utnyttjas av SSAB. 

Som redan nämnts genererade processen år 2007 sammanlagt 3,6 Mm 3 gas 

vid SSAB:s olika enheter i Luleå, varav ca 30 % återanvändes som 

energikälla i den egna processen. Den kvantitet överskottsgas som såldes 

detta år till Lulekraft, Nordkalk m.fl. motsvarar ett energiinnehåll på nästan 

2,3 TWh (terawattimmar j ). LuleKraft omvandlade gasens energiinnehåll till 

andra energislag, i huvudsak elkraft och hetvatten. 

j 1 TWh = 1 000 GWh = 1 000 000 MWh = 1 000 000 000 kWh.


Luleå 2008 

ENERGIFÖRLUSTER VID LULEKRAFT 

24 

Figur 13. Förenklad bild 

över gas- och 

energiflödet mellan 

SSAB:s egna enheter 

koksverk, masugn och 

stålverk respektive till 

LuleKraft och övriga 

mottagare. 

Energiproduktionen vid LuleKraft leder till en energiförlust motsvarande 30-35 % om 

man ser till ett helt år. Under delar av året är dock förlusten såväl större som mindre. 

Detta hänger samman med att efterfrågan på hetvatten är liten under sommarhalvåret. 

Mellan 65 % och 70 % av gasenergin försvinner då istället med kylvattnet. Under den del 

av året då man har avsättning för såväl hetvatten som elkraft är dock verkningsgraden 

hög och energiförlusterna små (ca 13 %). 

En utförlig redovisning av de nuvarande och framtida energiflödena och 

vilka potentiella möjligheter som finns att ta till vara energin ges i avsnitt 

3.11 samt Bilaga D2. 

Den sammanlagda åtgången av elkraft för hela verksamheten uppgick år 

2007 till 370 GWh. Denna elkraft genereras således i huvudsak vid 

LuleKraft av gas från såväl koksverket och masugnen som från LDkonvertrarna. 

En mindre del av elen köps av annan elproducent. 

Andra energislag som utnyttjas vid ståltillverkningen är hetvatten och ånga 

(summa inköpt energiinnehåll 2007; ca 58 GWh), samt gasol och 

eldningsolja (880 ton respektive 650 m 3 2007 = 11 resp. 6,4 GWh). 

För tåg- och biltransporter inom verksamhetsområdet åtgick samma år drygt 

2 500 m 3 diesel och 100 m 3 bensin (sammanlagt 27 GWh – se Bilaga D4). 

Externa tågtransporter av malmpellets och färdiga ämnen m.m. förbrukade 

2007 ungefär 40 GWh elkraft, medan oljeförbrukningen för 

fartygstransporter av stenkol, köpkoks, injektionskol, kalksten m.m. uppgick 

till ungefär 40 000 m 3 (ca 400 GWh).


Luleå 2008 

ENERGIANVÄNDNING VID SÖKT PRODUKTION 

Tillverkningen av koksgas ökar med produktionen av koks, dvs med upp till 

45 % i Alt 2 jämfört med såväl nuvarande förhållanden som Alt 1. I masugnen 

och stålverket leder en produktionsökning med 40 % till en motsvarande 

ökning av gasproduktionen vid respektive enhet. 

Eftersom inga beslut fattats om ev. ändrad produktionskapacitet vid LuleKraft 

förutsätts att gasleveransen dit kommer att bli oförändrad. Detta innebär att all 

överskottsgas, motsvarande ett energivärde på 1,4-1,8 TWh, måste tas till vara 

genom alternativa avsättningsmöjligheter (se avsnitt 3.11). 

Förbrukningen av gasol ökar med 20 % till drygt 1000 ton/år i både Alt 1 och 2, 

medan behovet av eldningsolja förblir oförändrat. Behovet av elkraft ökar med 

ca 15 % till ungefär 430 GWh/år i båda alternativen. Eftersom 

produktionskapaciteten av elkraft vid LuleKraft uppgår till ca 600 GWh/år 

förutsätts att SSAB:s framtida försörjning av elkraft i huvudsak sker från 

LuleKraft. 

För interna och externa transporter förväntas energibehovet som mest komma 

att öka linjärt med produktionsökningen. 

ENERGIANVÄNDNING I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet beräknas överskottsgas motsvarande ca 0,9 TWh skapas, vilket 

innebär drygt en fördubbling jämfört med idag. 

Användningen av gasol, olja blir densamma som under senare år. Behovet av elkraft 

ökar med i storleksordningen 50 GWh, främst beroende på att det blivande råstålet efter 

skrotinblandning måste eftervärmas i skänkugn. Energibehovet för transporter ökar med 

ca 15 %. 

3.11 Möjligheter till ökad återanvändning av restmaterial 

och energiförluster 

En ökad produktion medför att fallande mängd restmaterial samtidigt ökar i 

ungefär motsvarande grad. Situationen idag liksom förändringen i sökt 

alternativ och nollalternativ framgår av Figur 14. I figuren har sökt 

alternativ 1 inte tagits med eftersom det är i det närmaste identiskt med sökt 

alternativ 2, förutom det interna bränslebehovet och energiöverskottet som 

blir mindre i alternativ 1. 

3.11.1 Fast material 

Alla fasta restmaterial som idag recirkuleras, LD-slagg, avsvavlingsslagg, 

hyttsot m.m., kommer att kunna återtas fullt ut i processen även vid den 

sökta produktionsnivån 3,0 Mton ämnen (liksom i nollalternativet). 

Emellertid kommer detta att kräva att briketteringen ökar i motsvarande 

grad (behovet i sökt alternativ ca 220 kton/år). Likaså bedöms de 

biprodukter, som idag går till försäljning, att göra så även i framtiden. 

Ett undantag utgör hyttsten som redan idag lagras i viss kvantitet i väntan på 

framtida försäljning (ca 4 % eller 14 kton år 2006). Vid full produktion 

enligt sökt alternativ kommer sammanlagt närmare 530 kton hyttsten att 

produceras per år. Av detta används knappt 10 % för interna behov. För 

25


Luleå 2008 

avsalu går idag drygt 300 kton. Vid oförändrad avsättning kommer upp till 

170 kton hyttsten behöva lagras per år. Möjligheterna att finna alternativa 

avsättningar för hyttstenen bevakas av SSAB (se faktaruta nedan). 

2006 

0-alt. 

Sökt 3,0 

Figur 14. Övergripande balans för gas/energi och restmaterial vid SSAB Luleå. 

Flödena avser år 2006 års förhållanden, sökt produktion 3,0 Mton enligt alternativ 

2, respektive nollalternativet. Den interna bränsleåtervinningen inbegriper i dessa 

bilder även kalkugnen, som i strikt mening inte hör till SSAB:s verksamhet (100- 

150 GWh/år). Flödesbilderna har tagits fram av Mikael Larsson, MEFOS. 

26


Luleå 2008 

OM FÖRSÖK ATT ÖKA AVSÄTTNINGEN FÖR HYTTSTEN 

Tillsammans med BDX m.fl. arbetar SSAB med ett antal utvecklingsprojekt för att öka 

avsättningen för hyttsten: 

• Framtagning av hård hyttsten för bärlagerapplikationer 

• Utveckling av vältbetong baserad på hyttsten 

• Utredning av exportmöjligheter 

• Framtagning av nya transportfunktioner (returfrakt på timmerbilar m.m.) 

Avfall som idag deponeras, och som kommer att genereras i större mängd 

vid en ökad produktion, är LD- och hyttslam. Det finns idag teknik för att 

upparbeta dessa järninnehållande restmaterial, som därmed skulle kunna 

återföras till processen istället för att deponeras. Energibehovet för en sådan 

upparbetningsprocess skulle kunna tillgodoses ur det energiöverskott som 

en produktionsökning skapar. Såväl egna som samordnade utredningar 

pågår ständigt för att öka graden av återvinning av fallande restmaterial k . 

3.11.2 Gas och värmeenergi 

Som nämnts ovan kommer den planerade produktionsökningen att generera 

ett betydande överskott av gas, som idag saknar avsättningsmöjligheter. 

Gasöverskottet åskådliggörs även i Figur 14. Utöver detta högvärdiga 

energiöverskott skapas även ett stort överskott av mer lågvärdig energi i 

form av värmeförluster till luft och vatten. En fördjupad genomgång av 

energiflöden vid sökt produktion och de energiförluster som förväntas i 

olika delar av produktionen har gjorts i Bilaga D2. I bilagan redovisas även 

vilka teoretiska återvinningsmöjligheter som står till buds, samt de arbeten 

som pågår för att utreda, utveckla och eventuellt förverkliga några av dessa. 

Baserat på uppgifter i Bilaga D2 har en grov energibalans upprättats för 

verksamheten i Tabell 1. I tabellen åskådliggörs att energitillskottet till 

processen huvudsakligen (till 95 %) sker via reduktionsmedlen kol och 

koks. En mindre del av energitillskottet, drygt 3 %, utgör elkraft. Även 

kemisk energi i det tillsatta skrotet utgör ett energitillskott. Men för att 

belysa den totala energianvändningen i processen måste även den 

energimängd tas med som recirkulerar i form av gas. Detta åskådliggörs i 

Figur 15. Det totala energiflödet genom processen är idag (2006-2007) ca 

14,6 TWh varav 2,8 TWh recirkulerar (knappt 20 %). 

Den ur miljösynpunkt mest relevanta posten är energiförlusten, som idag 

uppgår till i storleksordningen 4,4 TWh per år. Knappt 10 % av denna 

energimängd är gasenergi som inte kan omhändertas och därför måste 

facklas. Resterande ca 4 TWh utgörs av olika slags spillvärme. Baserat på 

en tidigare energiutredning (se Bilaga D2) svarar värmeförluster via 

kylvatten för ungefär 30 % av dessa förluster, värmeavgång från stålämnen 

k Utredning pågår inom Mefos kunskapscentra PRISMA för att återvinna järnhaltiga stofter 

och slammer. SSAB Luleå deltar aktivt i ett MISTRA-finansierat projekt som syftar till att 

återvinna den finkorniga fraktionen av LD-slaggen, vilken idag deponeras. SSAB Luleå har 

under ett antal år även arbetat med att återvinna skänkslaggen som cementersättning i 

briketter och slaggbildare i LD-konvertrarna. 

27


Luleå 2008 

och slagg ca 25 %, samt förluster via ånga och avgaser för ungefär lika 

mycket, ca 25 %. Resterande ca 20 % kunde inte identifieras eller utgjorde 

kategorin ”övriga förluster”. 

Tabell 1. Grov energibalans för verksamheten vid SSAB Luleå för olika 

produktionsalternativ. Den nedersta posten, strålnings- och 

kylvattenförluster m.m., är beräknad som restpost efter subtraktion av 

övriga UT-poster från summan IN-poster. 

IN 

UT 

TWh/år 2006‐07 0‐alt Alt 1 Alt 2 

Koks & kol 11,2 12,0 14,7 16,5 

Elkraft * 0,4 0,4 0,5 0,5 

Externt skrot 0,2 0,8 0,3 0,3 

Energi i stål 4,3 4,9 6,1 6,1 

Energirika biprodukter** 0,8 0,9 0,9 1,2 

Gas till LuleKraft + ånga 2,3 2,3 2,3 2,3 

Överskottsgas*** 0,4 0,7 1,4 1,8 

Strålnings‐ & 

4,0 4,4 4,8 5,9 

kylvattenförluster m.m. 

* Exkl. elkraft till AGA & kalkugn 

** Energiinnehåll i tjära, bensen och koksgrus 

*** Gas som måste facklas om inga alternativ står till buds 

28 

Figur 15. 

Sankeydiagram över 

det totala 

energiflödet genom 

SSAB:s verksamhet i 

Luleå. Diagrammet 

har tagits fram av 

Carl-Erik Grip, 

tidigare SSAB, och 

baseras på uppgifter 

från 2007 4 . 

Av Tabell 1 framgår att energiförlusterna kommer att öka i påtaglig grad vid 

en produktionsökning om inte energiöverskottet kan omhändertas på


Luleå 2008 

lämpligt sätt. Överskottsgasen och värmeförlusterna beräknas i alternativ 2 

med utbyggt koksverk öka till ca 1,8 respektive 5,9 TWh per år. Utan en 

koksverksutbyggnad enligt alternativ 1 stannar förlusterna vid 1,4 respektive 

4,8 TWh. 

Jämfört med produktionskapaciteten hos en av Sveriges kärnreaktorer, som 

ligger på ca 7 TWh per år, framstår dessa framtida energiförluster som högst 

betydande. Men jämförelsen är adekvat endast för gasenergin som i likhet 

med kärnenergin är högvärdig och till närmare 100 % kan omsättas i 

”arbete”, exergi. Exergi är ett begrepp som beskriver energikvaliteten i olika 

energiströmmar (se faktaruta nedan och bilaga till Bilaga D2). För 

strålnings- och kylvattenenergi och övriga energiförluster går däremot 

mycket av exergin förlorad, i de fall det överhuvudtaget finns teknik att 

återvinna energin. 

OM BEGREPPET EXERGI 

Energi kan vara av olika kvalitet, vilket uttrycks i exergi. Exergi definieras som 

möjligheten att omvandla energi till arbete. I mekanisk och elektrisk energi liksom i 

bränsle är exergiinnehållet100 %, dvs all energi utgör exergi. Men om 100-gradigt 

hetvatten för exempelvis fjärrvärme produceras av bränsle, t.ex. av högvärdig gas, 

förloras 88 % av exergin. Om man av hetvattnet därefter skapar rumsvärme, bad- eller 

duschvatten går ytterligare exergi förlorad. Av bränslets nyttoenergi, eller den mängd 

mekaniskt arbete som kan utvinnas direkt ur bränslet, återstår då endast några få 

procent. 

En genomgång av idag tillämpbar och utprovad teknik att omhänderta och 

återvinna delar av den framtida överskottsenergin görs i Bilaga D2. Även 

teknik som är på försöks- och utprovningsstadiet beskrivs. 

Som redan nämnts används idag huvuddelen av gasöverskottet till att 

producera hetvatten för Luleås fjärrvärmenät samt elkraft för internt och 

externt behov. Någon omedelbar möjlighet att omhänderta ytterligare gas 

för liknande produktion finns inte beroende på, dels att kraftvärmeverkets 

maximala kapacitet redan utnyttjas, dels att det saknas 

avsättningsmöjligheter för ytterligare hetvatten eftersom huvuddelen av 

värmebehovet i Luleå tätort redan är tillgodosett. 

Sett över en längre tidsperioder presenteras i Bilaga D2 ett antal scenarier 

över hur kraftvärmesystemets kapacitet skulle kunna öka.: 

• Genom begränsade åtgärder i befintligt kraftverk kan kapaciteten 

öka med ca 10 %. Detta kan utgöra ett alternativ i första skedet av en 

produktionsökning. 

• I ett nytt kallkondensverk som installeras parallellt med befintligt 

kraftvärmeverk kan elkraft produceras av överskottsgas. Tekniken är 

välbeprövad och robust. 

• I ett gaskombiverk som även det installeras parallellt med befintligt 

kraftvärmeverk kan såväl hetvatten för fjärrvärme som elkraft 

produceras av överskottsgas. Befintligt värmeverk blir i detta fall ett 

reservverk att utnyttja vid revision etc. Tillgängliga uppgifter tyder 

på att tekniken är mer svårhanterlig och alternativet förhållandevis 

dyrt. 

29


Luleå 2008 

• Ett ökat utbyte av fjärrvärme över kommungräns skulle kunna vara 

ett incitament för en ökad kraftvärmeproduktion. 

• En annan tänkbar utveckling är lagring av hetvatten i bergrum eller 

möjligen transport med tankbåt till kustnära kommuner med stor 

värmekonsumtion. 

Om delar eller hela behovet av hetvatten för fjärrvärme kan skapas av 

framtida överskott av lågvärdig energi istället för gas, dvs från 

strålningsvärme, kylvatten, avgaser etc. skulle gas kunna användas för en 

rad andra ändamål: 

• För omvandling till andra bränslen såsom metanol. 

• För tillverkning av järnsvamp, DRI (Direct Reduced Iron). 

• För upparbetning av järnrika avfall; stoft, slam och finpartikulär 

slagg som idag deponeras. 

• Till förvärmning av skrot, vilket bl.a. möjliggör en rening av tillfört 

skrot. 

• För injektion i masugnen som ersättning för kolpulver. 

Exempel på möjliga tekniker för att återvinna restenergi genom att 

exempelvis skapa hetvatten ges i Bilaga D2. Några är utprovade medan 

andra är på försöksstadiet eller endast teoretiska: 

• Utvinning av värme från svalbäddar där stålämnen luftkyls. Såväl 

kylslingor som strålningsfångare (”solfångare”) har provats. 

• Återvinning av värme från smält slagg med liknande teknik som för 

ämnen. 

• Värmeåtervinning från het koks genom kylning med kvävgas. 

Restvärmen skulle även kunna förädlas på annat sätt: 

• Genom omvandling av restvärme till elkraft. I traditionella ångcykler 

skapas el genom att vatten värms till ånga, som expanderas i en 

ångturbin, som i sin tur driver en elgenerator. Det är teoretisk möjligt 

att i en ångcykel, istället för vatten, använda en vätska med lägre 

kokpunkt än vatten. Detta gör det möjligt att driva ångcykeln vid 

lägre temperatur. I en s.k. ORC cykel (organic rankine cycle) 

används ett organiskt förångningsmedium. I Kalina-cykeln utgörs 

förångningsmediet istället av en blandning av ammoniak och vatten. 

• Användning av konventionella mekaniska värmepumpar för att lyfta 

temperatur och energi från de mest lågvärdiga energiflödena. 

• Användning av kemiska energipumpar där salter (exempelvis 

kiselklorid) laddas upp med restenergi, som senare kan nyttjas för 

både värme och kyla på annan plats l . 

I Bilaga D2 presenteras även några mer långsiktiga tänkbara alternativ att 

förändra processen för ståltillverkning i Luleå, som skulle generera mindre 

överskottsgas. 

• Ersätta den traditionella masugnsprocessen med en s.k. 

syrgasmasugn (utveckling sker f.n. inom ULCOS projektet, Ultra 

l 

Metoden utprovas för närvarande vid SSAB Oxelösund med bidrag från SSAB och 

Energimyndigheten. 

30


Luleå 2008 

Low CO2 Steelmaking). Konceptet har verifierats i pilotskala vid 

LKABs experimentmasugn vid MEFOS i Luleå. Om den införs 

tillkommer ett behov av extra bränsle till kraftvärmeverket samt ökar 

incitamentet för att utnyttja restenergi till fjärrvärme (se Figur 16). 

• Införande av elugn för ökad skrotmottagning, vilket dock kan 

äventyra SSABs kvalitetsnisch. En alternativ användning av en 

elugn är för nedsmältning av järnsvamp, DRI (se ovan). 

Figur 16. Principskiss över energiflödet efter införande av en kvävefri ULCOSmasugn 

(se texten). 

Energiutredningen i Bilaga D2 visar på ett flertal alternativa sätt att 

återvinna den ökade gasmängd som uppstår tillföljd av en ökad produktion. 

Flera av scenariona är av sådan karaktär att de kräver mer teknisk 

utveckling för att kunna genomföras, medan andra är baserade på redan 

etablerad teknik som kan realiseras relativt snart. Valet av teknisk lösning 

att ta tillvara på gasen kommer att vara beroende av vilken avsättning man 

har för produkten. På frågan, vilken teknisk lösning man skall välja för att 

omhänderta gasen finns idag inget entydigt enkelt svar. Men utredningen 

visar att det finns ett flertal möjliga alternativ vilka bör belysas mer i detalj. 

När det gäller möjligheten att ta till vara de stora kvantiteter rest- och 

förlustenergier som en produktionsökning kommer att skapa, är problemet 

att få avsättning för återvunnen energi väl så stort som återvinningstekniken. 

I de fall återvinningen genererar ett hetvatten saknas idag möjligheter för att 

få avsättning för detta i Luleåtrakten. 

Den återvinningsmetod som i dagsläget därför verkar vara mest intressant är 

att skapa el av restenergin. Här tillkommer dock ett politiskt problem genom 

att elkraft som skapas av restenergi inte berättigar till grönt elcertifikat och 

därför konkurreras ut av el som enligt regelverket betraktas som ”grön”. 

Detta minskar väsentligt incitamenten för att skapa elkraft av restvärme. 

Genomgången visar således att det finns såväl etablerad teknik som teknik 

under utveckling för att på kortare och längre sikt ta tillvara det gasöverskott 

och återvinna den restenergi som en produktionsökning enligt sökt alternativ 

kommer att skapa. Samtidigt pekar utredningen på de avsättnings- och 

konkurrensproblem m.m. som måste beaktas när det slutliga valet av 

återvinningsteknik görs. 

31


Luleå 2008 

Vidare pågår omfattande utredningar och forskning kring frågor som berör 

energioptimering och –återvinning inom branschen, både nationellt och 

internationellt. SSAB såväl deltar i, som följer detta arbete noggrant 

eftersom frågan är så central för företaget i egenskap av den största 

energianvändaren bland landets processindustrier (se Bilaga D2). 

3.12 Användning av bästa tillgängliga teknik, BAT 

EU presenterade år 2001 ett referendokument, ett s.k. IPPC-direktiv, som 

beskriver vad som anses vara den bästa tillgängliga tekniken (BAT) för järn- 

och stålindustrin sett ur ett miljöperspektiv 5 . Med detta dokument som bas 

har den teknik som utnyttjats vid SSAB Tunnplåt i Luleå blivit 

genomgången, varefter en jämförelse gjorts mellan SSAB och den 

föreslagna BAT-tekniken. Resultatet av denna jämförelse presenteras i 

Bilaga D1. 

I huvudsak klarar anläggningarna de riktvärden som anges som bästa teknik 

i IPPC-direktivet. Ett undantag gäller energiåtervinningen av toppgas i 

masugnen, där tekniska förutsättningar saknas för återvinning m . Jämfört 

med de riktvärden för utsläpp som anges som BAT klaras dessa för 

masugnen och stålverket. I koksverket överskrider utsläppen till luft via 

släcktornet gällande riktvärde för stoft (


Luleå 2008 

4 Rening och kontroll 

4.1 Rening av gaser och industrivatten 

Koksgasen behandlas genom tjäravskiljning, avkylning, tjärfiltrering (EGR) 

och tvättning i flera steg, varvid ämnen som tjära, svavel och bensen 

avskiljs och senare säljs som biprodukter. Den renade gasen samlas upp i en 

gasklocka för distribution tillbaka till koksverket eller vidare till andra 

produktionsenheter. 

Den varma gasen från masugnen och från stålverket renas i sin tur i en torr 

och en våt behandling i cyklon respektive skrubber, innan den förbränns av 

SSAB eller förs till Lulekraft. Den våta gasreningen sker med hjälp av 

vatten. 

I masugnen vid råmaterial- och kolinjektionsanläggningarna svarar ett antal 

s.k. spärrfilter för stoftrening av den utgående ventilationsluften. Detsamma 

sker i tapphallen vid masugnen. Likaså finns det ett antal filter i koksverket 

och i stålverket som tar hand om ventilationsluftens stoftinnehåll. Vid 

enstaka tillfällen då stoftbildningen är så omfattande att reningsutrustningarna 

inte räcker till, kan ventilationsluft passera ut orenad, 

exempelvis genom taklanterninerna på masugnen. 

Flertalet enheter i tillverkningskedjan kräver tillgång på vatten, alltifrån 

reningen av gaser, släckning av koks i koksverket, reglering av vissa 

processers temperatur, kylning av det färdiga stålet m.m. Där så är möjligt 

är vattensystemen slutna, medan andra är av genomströmmande karaktär. 

Vatten som används för gasrening, men även vissa kylvatten, blir 

förorenade och måste därför renas innan de släpps ut, medan andra vatten 

kan släppas ut utan föregående rening. Såväl orenade som renade kyl- och 

processvatten ges fortsättningsvis samlingsnamnet industrivatten. 

Råvatten tas från Lule älv via en pumpstation i Svartöstaden till alla 

produktionsenheter utom koksverket, som istället tar sitt vatten från 

Svartösundet söder om verket (Figur 17). 

Överskottsvatten från koksgasreningen samlas upp för kemisk och biologisk 

rening. Koksverkets reningsanläggning består av ett system av 

uppehållsbassänger och sandfilter, genom vilka vattnet leds. I olika steg 

renas vattnet genom luftning, flockning, sedimentering, flotation och 

filtrering varvid nedbrytning sker med hjälp av mikroorganismer. Tillsatt 

flockningsmedel binder bl.a. cyanider i stabila komplex, medan fenoler och 

andra mer lättnedbrytbara ämnen sönderdelas av mikroorganismer i 

efterföljande steg. Vattnet filtreras slutligen genom sandfilter. Det bildade 

slammet förtjockas och centrifugeras. I reningsanläggningen används ett 

flertal kemikalier, såsom järnsulfat, polymer, fosforsyra och 

natriumhydroxid. Det renade vattnet leds slutligen ut i koksverkets 

kylvattensystem, som mynnar i KV-diket. Även dagvatten från delar av 

koksverkets industriområde kan vid behov renas biologiskt i denna 

anläggning. 

33


Luleå 2008 

Laxviken 

KV-diket 

Figur 17. Principskiss för industrivattnets flöde genom anläggningen (se texten). 

Det förorenade vatten som bildas efter skrubberbehandlingen av 

masugnsgasen leds till en s.k. hyttslambassäng, där slammet får 

sedimentera. Det renade vattnet avbördas till utlopp Laxviken. 

I ytterligare ett reningsverk, Reningsverk 75, behandlas recirkulerande 

kylvatten för stränggjutningen. Avblödning från detta system leds via 

laxvikenbassängerna till utlopp Laxviken. 

Detaljerade beskrivningar av de olika reningsförfarandena ges i TB för var 

produktionsenhet för sig. 

RENINGSÅTGÄRDER VID SÖKT PRODUKTION 

En uppsatt målsättning för den planerade produktionsökningen är att den i 

möjligaste mån inte ska leda till ökade utsläpp till miljön. 

För att åstadkomma detta kommer åtgärder att vidtas i koksverkets släcktorn 

för att tillmötesgå kraven för BAT (alt 1). Kring år 2014 planeras ett helt nytt 

släcktorn bli installerat. I det fall koksverket kommer att byggas ut (alt 2), 

installeras förutom ett nytt släcktorn även en ny spaltugn. En ny spaltugn 

innebär minskade utsläpp av främst svaveloxid men även kväveoxider tack 

vare att det därmed inte krävs något spaltugnsstopp. 

I masugnens slaggskorsten kommer stoft- och svavelrening att införas (eller 

annan åtgärd med motsvarande reningseffekt) och i stålverket (LD) ett nytt 

sekundärfilter installeras. En ny slamhantering och sedimenteringsbassäng 

införs vid LD. 

I stålverket planeras åtgärder för att göra det möjligt att avsvavla stål. 

RENINGSÅTGÄRDER I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet kommer inga ytterligare reningsinsatser att vidtas förutom den 

kolonntvätt som redan installerats för rening av koksgas samt åtgärder i befintligt 

släcktorn för att tillmötesgå reningskraven enligt BAT. 

34


Luleå 2008 

4.2 Utsläppspunkter till vatten och luft 

Renat industrivatten släpps ut i Inre Hertsöfjärden i två punkter kallade 

utlopp Laxviken och KV-diket (Figur 17). Via utlopp Laxviken går, som 

redan nämnts, renat gasreningsvatten från masugnen (via 

hyttslambassängen) och avblödningsvatten från stränggjutningens 

kylvattensystem. Dessutom leds kylvatten från hela verksamheten utom 

koksverket ut i denna punkt. 

Kylvatten från koksverket förs istället till KV-diket tillsammans med renat 

processvatten från den biologiska reningen. 

Dagvatten från industriområdet leds ut till angränsande vattenområden via 

huvudsakligen fyra utsläppspunkter, varav två mynnar i Svartösundet och 

två i Inre Hertsöfjärden. Flera dagvattenflöden är mestadels torrlagda. 

Utsläppspunkterna till luft är många och av mycket skiftande karaktär, 

såsom skorstenar, filteranläggningar och takventilationer. Alla 

utsläppspunkter är i princip kopplade till antingen koksverket, masugnen 

eller stålverket (se Figur 18). Även trafiken utgör en utsläppskälla till luft. 

Masugn 

Stålverk 

Figur 18. Förutom från trafiken inom industriområdet och vissa diffusa källor 

sker alla utsläpp till luft från koksverket, masugnen och stålverket. 

Förutom från dessa definierade utsläppskällor sker även vissa diffusa 

utsläpp till luft, vilka är betydligt svårare att kvantifiera. 

4.3 Kontroll- och mätrutiner 

SSAB Luleå har ett miljöledningssystem som är certifierat enligt ISO 

14001. Systemet är digitalt och integrerat med övriga kvalitets- och 

säkerhetssystem. Den egentliga miljökontrollen sker i första hand genom 

35 

Koksverk


Luleå 2008 

egenkontroll av utsläppen till luft och vatten från de separata 

produktionsenheterna, och av luft- och vattenrecipienten. Extern hjälp 

inhämtas för specialundersökningar av olika slag. 

Utsläpps- och recipientkontrollen genomförs i enlighet med upprättade 

kontrollprogram för de olika enheterna. Vissa mätningar görs dagligen, 

andra vecko- eller månadsvis och åter andra med glesare intervall. Samtliga 

större punktkällor för utsläpp av stoft övervakas med kontinuerligt 

registrerande stoftmätare. 

Den viktigaste miljökontrollen är egentligen den avancerade 

processövervakning som sker hos SSAB Luleå. Förklaringen är att 

utsläppen är som lägst när processen drivs på avsett sätt. 

4.4 Säkerhetsåtgärder för att förhindra ofrivilliga utsläpp 

På motsvarande sätt är den viktigaste faktorn för att förhindra onormala 

utsläpp till luft, mark och vatten att de som utför olika arbetsuppgifter är 

uppmärksamma på, och medvetna om, de risker som är förknippade med 

deras respektive arbeten. Därför har alla anställda vid SSAB Tunnplåt i 

Luleå fått en grundläggande utbildning i miljöfrågor. Miljöutbildningen 

påbörjades i samband med att miljöledningssystemet infördes. 

Om en oförutsedd händelse skulle inträffa, t.ex. i verkstäder eller vid ett 

tappställe för olja, finns ett antal säkerhetsåtgärder installerade i form av 

exempelvis uppsamlingstråg, tillgång till absorptionsmedel etc. 

Vidare är i princip alla hårdgjorda ytor anslutna till dagvattensystem som ej 

mynnar direkt till angränsande vattenområden. Huvuddelen av 

dagvattensystemen är istället anslutna till huvudavloppet, som är försett med 

oljeavskiljare. Dagvattnet från markområdet kring masugnen, verkstäder 

och stålverket leds till det s.k. Laxvikensystemet där två oljeavskiljare finns 

installerade. Dagvatten från en del av koksverksområdet leds, efter 

uppsamling i bassäng och analys av vattnet, till koksverkets oljeavskiljare 

och vidare till Inre Hertsöfjärden. 

Vattensystemens storlek och förhållandevis stora omsättningstid innebär 

samtidigt att det finns viss tid till förfogande för att vidta extra åtgärder i 

händelse av en större olycka. Det kan t.ex. gälla att tillsammans med den 

kommunala räddningstjänsten sätta ut extra oljelänsar på lämplig plats eller 

att pumpa upp utläckt olja för destruktion på annan plats. Som en 

extraordinär åtgärd kan även utflödet från Inre Hertsöfjärden stängas 

temporärt. 

Det finns händelser som är omöjliga att förutse. Risken för att vissa 

händelser skall inträffa går däremot att kalkylera. Vid SSAB Luleå finns en 

särskild Risk Management-funktion som bistår verksamheten med att 

kalkylera och värdera dessa risker. Hela verksamheten har därmed belysts 

med avseende på miljörisker, och resultaten har gåtts igenom med personal 

från avdelningen Yttre Miljö tillsammans med dem som dagligen arbetar i 

36


Luleå 2008 

de olika verksamheterna. Riskerna för att vissa händelser skall inträffa har 

härigenom avsevärt reducerats och i vissa fall helt eliminerats. 

Som ett komplement till detta arbete har även miljöriskanalyser utförts av en 

extern konsult. Dessa redovisas i avsnitt 7. 

4.5 Övriga miljöåtgärder vidtagna under senare år 

Miljöförbättrande åtgärder genomförs mer eller mindre fortlöpande vid 

SSAB Luleå. Bland de åtgärder som pågår eller genomförts under senare år 

(2006-2008) kan nämnas följande: 

• En ny tvätt för rening av koksgas installerades under våren 2008. Detta 

kommer framför allt att reducera utsläppen av svavel- och kväveoxider. 

• Byte av filteranläggningen för koksband (H7) har minskat utsläppen av 

stoft från denna enhet. 

• Bullerdämpande åtgärder har genomförts vid masugnens 

filteranläggningar, exempelvis ny ljuddämpare i slaggskorstenen och i 

avluftningen från mellanbehållaren för inmatning av råmaterial till 

masugnen. 

• Området kring bensenanläggningen har invallats för att minska 

miljörisken från denna verksamhet. 

• Olika utredningar och försök har genomförts för att öka återvinningen 

av vissa avfall. Exempelvis pågår försök att öka recirkuleringen av 

CAS-OB stoft, avsvavlingsskrot, skänkslagg m.m. i brikettblandningar, 

bl.a. genom att ersätta cement med skänkslagg. 

• Försök pågår även med att använda skänkslagg som slaggbildare i LDprocessen. 

Förutom dessa tekniska förbättringar sker en fortlöpande utbildning av 

personalen, uppföljning av mål och egenkontroll, samt kontroll av mät- och 

reningsutrustning. 

SSAB tar även aktivt del i ett antal forskningsprogram genom nationell och 

internationell samverkan, som syftar till fortsatt utveckling inom områdena 

recirkulering, miljö och energi. Som exempel kan nämnas MIMER för 

recirkulation av olika restmaterial och i det av branschen delfinansierade 

Stålkretsloppet som bl.a. studerar recirkulation i hela kedjan tillverkning, 

skrot, slagg samt det ovan omtalade Europeiska ULCOS-projektet som 

behandlar minimering av CO2-utsläpp. 

37


Luleå 2008 

5 Utsläpp till luft samt buller och lukt 

OM DE BERÄKNADE UTSLÄPPEN TILL LUFT 

I detta avsnitt presenteras, förutom nuvarande registrerade utsläpp, även förväntade 

utsläpp till luft vid sökt produktion (alt. 1 och 2) och i nollalternativet. Det finns 

svårigheter med att beräkna framtida utsläppsnivåer eftersom man av historiska 

utsläppsdata ofta finner en dålig korrelation mellan produktion och utsläpp. Förklaringen 

ligger i att utsläppens storlek i hög grad styrs av hur väl processerna drivs och 

anläggningarna underhålls. I takt med att kunskapen och medvetenheten om detta ökat 

hos personal och ledning har även de relativa utsläppen fortlöpande minskat. Det finns 

ingen anledning att tro något annat än att denna utveckling kommer att fortsätta även i 

framtiden. 

För att kunna ange siffror på förväntade utsläpp till luft och vatten har vi trots den dåliga 

korrelationen utgått från att utsläppen skulle komma att öka linjärt med 

produktionsökningen om inga ytterligare reningsåtgärder samtidigt vidtas. Denna princip 

har tillämpats för flertalet variabler innan effekten av vidtagna reningsåtgärder vägts in. 

Tillvägagångssättet måste rimligen innebära att de framtida utsläppen överuppskattas, 

dvs utsläppen kommer sannolikt att bli lägre vid sökt produktion, respektive i 

nollalternativet än vad som anges i tabellerna i detta avsnitt. 

5.1 Utsläpp från processen 

Från verksamheten sker utsläpp till luft av framför allt stoft, kväve- och 

svaveloxider samt koldioxid. I Tabell 2 redovisas utsläppta mängder år 

2007. 

Tabell 2. Utsläpp till luft år 2007 från koksverk (0,75 Mton koks), masugn (2,3 

Mton råjärn), stålverk (2,3 Mton råstål) och övriga produktionsenheter vid 

SSAB Luleå. I undre delen av tabellen redovisas beräknade utsläpp vid maximal 

produktion enligt nuvarande tillstånd (0-alt.), samt förväntade utsläpp vid 

sökta produktionsnivån av ämnen, 3 Mton, enligt alt. 1 och 2. Observera att 

summavärdena är avrundade. 

Stoft 

(ton) 

* 

PM10 

(ton) 

38 

NOX 

(ton) 

SO2 

(ton) 

CO2 

(kton) 

År 2007 

Koksverk 83 14 346 373 137 

Masugn 48 11 143 446 *** 

1 118 

Stålverk 273 158 68 46 107 

Övrigt ** 

38 9 6

2000 

1500 

1000 

500 

0 

90-94 

95-99 


Luleå 2008 

som varit normalt under senare år, vilket berodde på driftstopp i LuleKrafts 

anläggningar. Masugnen utgör den största enskilda källan genom att svara 

för 80 % av verksamhetens koldioxidutsläpp n . 

Utsläppen av koldioxid har legat på en ganska stabil nivå sedan början av 

1990-talet, mellan 1,3 och 1,6 Mton per år från hela verksamheten (Figur 

19). Samtidigt har produktionen av stål ökat. Detta innebär att de relativa 

utsläppen av koldioxid, dvs utsläppen per producerad mängd stål, har 

minskat under samma period med ca 25 %. Ett ständigt optimeringsarbete 

pågår för att i möjligaste mån minska användningen av reduktionsmedel, 

koks och kolpulver, och på så sätt även minska utsläppen av koldioxid. 

Koldioxid (kton/år), totalt utsläpp 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

Figur 19. Utsläpp till luft av koldioxid (CO2) sedan 1990 som absoluta tal (kton/år; vänster) och relativa 

tal (ton/ton producerat råstål; höger). Nollalternativet är markerat med orange ring och de sökta 

alternativen med röd ring. 

UTSLÄPP AV KOLDIOXID VID SÖKT PRODUKTION 

Utsläppen av koldioxid förväntas öka i takt med en ökad råjärnsproduktion. De 

relativa utsläppen blir därmed ungefär desamma som idag under förutsättning 

att man får avsättning för överskottsgasen (se avsnitt 3.11.2). 

UTSLÄPP AV KOLDIOXID I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet kommer en större andel skrot att användas som råvara för tillverkning 

av råstål jämfört med dagens förhållanden och de sökta alternativen. Detta kommer att 

leda till något lägre utsläpp av koldioxid, relativt sett. 

Masugnen svarar även för en stor del, ca 50 %, av verksamhetens samlade 

utsläpp av svaveldioxid, SO2 (Figur 20). Cirka en tredjedel av denna andel, 

dvs en sjättedel av hela verksamhetens svavelutsläpp, utgörs av den 

svaveldioxid som avgår i samband med tappningen av hyttslaggen och 

släpps ut via den s.k. slaggskorstenen vid masugnen. För ytterligare detaljer, 

se TB. 

Den andra betydande svaveldioxidkällan är koksverket, som under senare år 

svarade för nästan samma andel som masugnen, ca 40 % av de totala 

svaveldioxidutsläppen. 

n Den utsläppta koloxiden härrör från det kol som tillförs processen i form av koks och 

kolpulver för att reducera järnet i malmen. Även biprodukter som tjära och koksgrus 

innehåller kol. 

39 

1 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0 

90-94 

95-99 

Koldioxid (ton/ton), relativt utsläpp 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2

1000 

800 

600 

400 

200 

800 

600 

400 

200 

0 

0 

90-94 

95-99 

90-94 

95-99 


Luleå 2008 

När det gäller utsläpp av kväveoxider, NOx är koksverket den dominerande 

källan med drygt 60 % av de totala utsläppen år 2007 (Figur 20). 

Sedan 1990 har mängden utsläppt svaveldioxid och kväveoxider legat på en 

relativt konstant nivå frånsett en nedgång under början av 2000-talet (Figur 

21). Nedgången beror främst på en lägre koksproduktion än normalt under 

denna period. 

Råjärn (M3) 

52% 

Råjärn (M3) 

25% 

Svaveldioxid (ton/år), totalt utsläpp 

2000 

2001 

Råstål (LD) 

12% 

Råstål (LD) 

5% 

Kväveoxider (ton/år), totalt utsläpp 

Serviceanl./ 

Ämnen 

1% 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

40 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

Figur 20. 

Fördelningen av 

utsläpp till luft från 

olika enheter av 

svaveldioxid och 

kväveoxider år 

2007. 

Svaveldioxid (kg/ton), relativt utsläpp 

Figur 21. Utsläpp till luft av svaveldioxid (SO2) och, kväveoxider (NOx) under 1990-talet t.o.m. 2007. 

Nollalternativet är markerat med orange ring och de sökta alternativen med röd ring. Det bör påpekas att 

utsläppet av SO2 före 2003 var större än vad som återges diagrammet pga. att en större källa då inte var 

känd. 

0 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0 

SO2 

NOx 

90-94 

95-99 

90-94 

95-99 

Koksverk 

43% 

Koksverk 

62% 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

Kväveoxider (kg/ton), relativt utsläpp 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2


Luleå 2008 

UTSLÄPP AV SVAVEL- OCH KVÄVEOXIDER VID SÖKT PRODUKTION 

De reella utsläppen av svavel- och kväveoxider förväntas bli ungefär 

oförändrade jämfört med senare års utsläppsnivå efter den planerade 

produktionsökningen. Detta blir möjligt genom beslutade och planerade 

utsläppsbegränsande åtgärder. Därmed kommer de relativa utsläppen att 

minska. En relativ utsläppsreduktion är särskilt påtaglig för svaveldioxid. 

UTSLÄPP AV SVAVEL- OCH KVÄVEOXIDER I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet har en redan beslutad installation och idrifttagande av en ny gastvätt i 

koksverket intecknats. Därav de lägre utsläppen av framför allt kväveoxider jämfört med 

senare år. 

5.1.2 Utsläpp av stoft 

År 2007 uppgick det totala utsläppet av stoft till 440 ton, varav 40-45 % 

utgjorde PM10 (och drygt 20 % PM2,5) o . Stålverket svarar för merparten av 

det utsläppta stoftet. 

Utsläppen av stoft från verksamheten har fortlöpande minskat sedan början 

av 1990-talet (Figur 23). I relativa termer uppgår reduktionen till ca 75 % 

under perioden. 

OM ÖVERKOK 

Vid vissa tillfällen inträffar så kallade överkok. Dessa sker vid blåsningsförloppet och 

beror på en tillfällig och mycket kraftig bildning av kolmonoxid som får smält slagg och 

metall att jäsa över ugnskanten. I samband med detta bildas stora stoftmoln, som delvis 

ventileras ut genom lanterninen i stålverkets tak. 

Överkok är ett generellt problem i branschen. Stoftet utgör ett viktigt arbetsmiljöproblem 

och betydande ansträngningar läggs ner på att studera vilka parametrar som är viktiga 

att kunna undvika att dessa överkok sker. Emissioner från större eller mindre överkok 

kan delvis ingå i de redovisade utsläppen från stålverket i den mån det förekommit 

överkok då mätningarna skett. Överkok är något man vill undvika, inte bara av inre och 

yttre miljöskäl utan även därför att de innebär material- och energiförluster och att de 

påverkar stålkvaliteten negativt. 

Inom ett EU-projekt HIPCON (Holistic Integrated Process Control) ingår bl.a. att studera 

hur man ska kunna minska och kontrollera överkok. 

Koksverk 

19% 

Råmaterial 

(M3) 

3% 

Råjärn (M3) 

11% 

Stoft 

Serviceanl./ 

Ämnen 

5,4% 

41 

Råstål (LD) 

62% 

Figur 22. 

Fördelningen 

av utsläpp till 

luft från olika 

enheter av stoft 

år 2007. 

o PM10 och PM2,5 är finpartikulära, mer lättrörliga stoftfraktioner. Mängderna beräknas på 

basis av årliga analyser av stoftets storleksfraktioner i uppmätta emissioner från 

punktkällor.

1600 

1200 

800 

400 

0 

90-94 

95-99 


Luleå 2008 

Stoft (ton/år), totalt utsläpp 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

Figur 23. Utsläpp till luft av stoft under 1990-talet t.o.m. 2007. Nollalternativet är markerat med orange 

ring och de sökta alternativen med röd ring. 

UTSLÄPP AV STOFT VID SÖKT PRODUKTION 

Utsläppen av stoft bibehålls på högst samma nivå som under senare år tack 

var åtgärder i masugnen och installation av ett nytt sekundärfilter i stålverket. I 

koksverkets släcktorn vidtas under de närmaste åren åtgärder för att innehålla 

en utsläppsnivå på högst 50 g/ton, medan ett helt nytt släcktorn planeras att bli 

installerat kring år 2014. I alternativ 2 installeras även en ny spaltugn. De 

relativa stoftutsläppen kommer därmed att minska ytterligare. 

UTSLÄPP AV STOFT I NOLLALTERNATIVET 

Nollalternativet innebär inga nämnvärda skillnader i stoftutsläpp jämfört med senare år 

eller sökta alternativ, reellt sett. 

Förutom via skorstenar och filter sker även en diffus spridning av stoft från 

industriområdet. Vid stark vind och torr väderlek kan stoft spridas genom 

damning från olika slags stoftbemängda ytor inom industriområdet, 

exempelvis lagerhögar, grusplaner och öppna deponier. Även de transporter 

som sker inom området orsakar damning genom att virvla upp finpartikulärt 

material och genom att krossa grövre material som ligger på vägen. I orörda 

lager är ytskiktet utarmat på finpartikulärt material och damningen minskar. 

Problemet är störst när markerna torkar upp på våren och i princip 

obefintligt vintertid när marken är snötäckt. 

Mest iögonfallande, och samtidigt minst årstidsberoende, är den diffusa 

stoftspridning som sker från tippen för avsvavlingsslagg. När den varma 

energirika slaggen tippas finns risk för kraftig termik. Detta kan leda till en 

kraftig oxidation av karbidrester i slaggen varvid ett högt stoftmoln bildas, i 

mer sällsynta fall i kombination med en ljudlig explosion. Stoftet sprids till 

omgivningarna där det faller ner på en relativt koncentrerad yta, vilket ofta 

leder till ett besvärande stoftnedfall på den platsen. Under senare tid har 

uppskattningsvis 10-20 ”explosioner” inträffat per år, varav färre än 6 

inträffat nattetid (villkor). 

I de fall råjärnet ej håller efterfrågad kvalitet för stålverket, eller då 

tillfälliga störningar uppstår i stålverket, galtgjuts råjärnet på sandbäddar 

(Figur 24). Stoft kan bildas vid galtgjutningen då råjärnet kommer i kontakt 

42 

1 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0 

90-94 

95-99 

Stoft (kg/ton), relativt utsläpp 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2


Luleå 2008 

med luftens syre under bildning av järnoxid. Detta kan uppstå vid en alltför 

snabb och ojämn tömning av råjärnet, då råjärnet slår ned i sandbädden 

och/eller vid ”kokning” någonstans i sandbädden. År 2007 producerades 96 

kton galtjärn, vilket utgör ca 4 % av den totala råjärnsproduktionen detta år. 

Mätningar som gjorts i samband med galtgjutning indikerar en 

stoftspridning på i storleksordningen 30-40 kg per gjutningstillfälle, vilket 

innebär ca 10 ton/år. 

43 

Figur 24. Galtgjutning 

av råjärn från en torped 

till en sandbädd. 

Den diffusa stoftspridningen från tippning av avsvavlingsslagg uppskattas 

grovt leda till en spridning av 5-30 kg stoft per tippningstillfälle. Baserat på 

preliminära utvärderingar av den övervakning av tippningsförfarandet med 

bl.a. filming som gjorts under sommaren 2008 (se faktaruta nedan), bedöms 

spridning av stoft från denna hantering årligen uppgå till i storleksordningen 

20 ton. 

OM PROBLEM VID SLAGGTIPPNING 

Under sommaren 2008 har SSAB:s personal vid upprepade tillfällen filmat tippning av 

avsvavlingsslagg, under en period kontinuerligt med fast kamera. Detta har gjorts för att 

försöka finna orsaker till varför kraftiga termiska reaktioner tidvis uppstår. Filmmaterialet 

utvärderas under hösten 2008. 

Det ligger nära till hands att anta att en möjlig åtgärd för att minska risken för dessa 

händelser är att under en tid före tippning kyla slaggen, för att på så sätt minska 

slaggens energiinnehåll. När kylning har tillämpats har detta dock ofta lett till att en 

överliggande ”hinna” bildas, som vid tippningen inledningsvis hindrat den flytande 

slaggen att lämna behållaren. Detta leder i sin tur till en ”ketchupeffekt” vid tippningen, 

som istället visat sig öka risken för termisk reaktion. 

Bolaget avser att fortsätta att bl.a. dokumentera tippning ”på plats” för att försöka öka 

förståelsen för orsakssamband mellan hantering och reaktioner. 

Genom att många olika processer ger upphov till damm och att dessa i hög 

grad påverkas både av oregelbunden aktivitet och varierande 

väderförhållanden, är det komplicerat att uppskatta den mängd stoft som 

virvlar upp från diverse öppna ytor och därifrån sprids till omgivningarna. 

Därför saknas för de flesta industriella verksamheter underlag för att 

beräkna stoftutsläpp genom diffus damning. Det finns idag således vare sig 

metodik eller underlag för att kvantifiera den diffusa damningen från lager


Luleå 2008 

av olika slag, deponier, vägar etc. Generellt sett är det svårt att ens få en 

ungefärlig kvantifiering av diffus damning från stora och komplexa 

industriområden även om stora mätinsatser sätts in. Mätningar som 

fortlöpande görs i SSAB:s omgivningar av stoftnedfall beskriver det 

samlade nedfallet från såväl punktutsläpp som diffusa källor p (se avsnitt 

11.3.7). 

I Figur 25 finns möjliga källor för diffus stoftspridning inom SSAB:s 

industriområde markerade. Viktiga källor bedöms exempelvis vara 

hanteringen och lagringen av LD-sekundärstoft och hyttsot. 

På SSAB är man medveten om den diffusa stoftspridningen från 

verksamheten och har därför under senare år infört nya rutiner och 

genomfört diverse åtgärder för att minska problemet. Genom att optimera 

slaggdragningen och tippningsmetodiken försöker man, som beskrivits 

ovan, minska risken för termiska explosioner. Man har till viss del lyckats 

genom att antalet händelser idag är färre än några år tillbaka. Men 

ytterligare åtgärder måste tillgripas för att i möjligaste mån eliminera 

stoftspridningen från slagghanteringen. En förändring som planeras bli 

infört under hösten 2009 är att ändra valet av reagensmedel vid 

avsvavlingen. En del av den idag tillsatta karbidföreningen kommer då att 

bytas ut mot en magnesiumförening. Detta räknar man med ska minska 

risken för värmeutveckling och termik vid framtida tippning av 

avsvavlingsslagg. 

Fortlöpande görs även förbättringar av rutiner och metoder för att reducera 

stoftbildningen vid galtgjutningen, vilket under senare år lett till en relativ 

minskning av stoftutsläppen från denna källa. Målsättningen är att minska, 

och om möjligt helt reducera behovet av galtgjutning i framtiden. 

För att minska damningen från öppna markytor, vägar etc har försök gjorts 

att sprida krossad asfalt över grusade vägar och planer. Vidare planeras att 

asfaltera icke-hårdgjorda markytor närmast Svartöstaden och plantera träd 

och buskar som kan fånga upp en del av det diffusa stoftet. En intensifiering 

kommer också att göras av den salt- och vattenbegjutning som redan pågår i 

samband med torr väderlek. 

p Materialet i de utplacerade stoftmätarna kring anläggningen bedöms huvudsakligen 

återspegla nedfallet från de diffusa källorna. 

44


Luleå 2008 

Beskrivning 

1 Ej hårdgjord lageryta med trafik, måttligt damm vid trafik (Pampas) 

2 Galtgjutning kan emittera stoft 

3 Svavelreningsslaggen kan damma vid hantering. Ibland sker okontrollerade utsläpp vid 

tömning av slaggen. 

4 Asfaltväg med spill av avfall, som kan damma. 

5 LD-sekundärt stoft lagras på en yta 50x50 m Detta stoft är kraftigt dammande. 

6 Upparbetning av slagg för järnåtervinning 

7, 8 Grusvägar med tung trafik 

9 Lager för LD-slam. Materialet är måttligt dammande vid torka. Den exponerade ytan är 

ca 20 000 m 2 . 

10 Mellanlager för hyttsot. Materialet är kraftigt dammande. Exponerad yta är ca 10 000 m 2 

11 Kollager med exponerat läge. Dammet är dock tungt damm, men kan damma vid torka 

och hård vind. 

2 

3 

Figur 25. Källor till diffus damning vid SSAB i Luleå. 

4 

1 

5 

SPRIDNING AV DIFFUST STOFT VID SÖKT PRODUKTION 

Ingen ökning av galtgjutningen förväntas till följd av den planerade 

produktionsökningen. SSAB har snarare som målsättning att minska 

galtgjutningen i framtiden. Däremot kommer slagghanteringen att bli mer 

omfattande vid en produktionsökning, vilket ökar risken för stoftspridning från 

denna hantering. Pågående och planerade arbeten med att ytterligare optimera 

metodiken vid slaggtippning förväntas dock få en motverkande effekt. 

En produktionsökning bedöms även leda till fler fordonsrörelser inom 

industriområdet och en hantering av större mängder material, vilket riskerar att 

öka den diffusa damningen. Däremot kommer inte den totala öppna deponiytan 

att förändras. Åtgärder planeras för att den diffusa spridningen inte ska öka. 

SPRIDNING AV DIFFUST STOFT I NOLLALTERNATIVET 

Inga nämnvärda förändringar jämfört med dagsläget är att förvänta, förutom en 

korrigering av slaggtippning och en eventuell behandling av markytor i enlighet med 

sökt alternativ. 

45 

8 

6 

7 

9 10 

11


Luleå 2008 

5.1.3 Utsläpp av metaller till luft 

Analyser av utsläppta metaller till luft görs på stoftet (kvicksilver bestäms 

även i gasfas). Detta innebär att de metallmängder som presenteras i Tabell 

3 för 2007 utgör en betydande del av den redovisade stoftmängden q . 

Innehållet i resten av stoftet varierar beroende på ursprung. 

När det gäller fördelningen av enskilda metaller i utsläppen har detta främst 

en koppling till kvaliteten hos, och mängden av, det skrot som tillsätts i 

stålverket. Om mängden skrot och dess kvalitet inte förändras, styrs 

metallutsläppen huvudsakligen av den utsläppta stoftmängden. I TB 

beskrivs fördelningen av metallutsläppen på de olika produktionsenheterna. 

Stålverket är den dominerande källan för det stora flertalet metaller r genom 

att svara för 70-80 % av de samlade utsläppen från punktkällor. 

Tabell 3. Samlade utsläpp till luft av stoftbundna metaller från SSAB Luleå:s verksamhet år 2007 

(Hg mäts i gasfas). De kemiska beteckningarna förklaras i fotnoten under tabellen (obs. att några 

metaller anges i ton och andra i kg). I undre delen av tabellen redovisas beräknade utsläpp vid 

maximal produktion enligt nuvarande tillstånd (0-alt.), samt förväntade utsläpp vid sökta 

produktionsnivån av ämnen, 3 Mton, enligt alt. 1 och 2. 

Cu 

(kg) 

Pb 

(kg) 

Zn 

(ton) 

46 

Cd 

(kg) 

Cr 

(kg) 

Ni 

(kg) 

Hg 

(kg) 

V 

(ton) 

Fe 

(ton) 

År 2007 39 240 3,9 5,0 83 65 3 0,44 150 4,2 

Vid maximal prod. 0‐alt. 43 290 3,5 5,1 79 76 4 0,43 150 2,9 

Vid sökt produktion alt. 1 & 2 29 190 1,2 3,4 54 64 5 0,31 130 2,0 

Cu: koppar, Pb: bly, Zn: zink, Cd: kadmium, Cr: krom, Ni: nickel, Hg: kvicksilver, V: vanadin, Fe: järn, Mn: mangan. 

OM KVICKSILVER 

Flera försök har under senare år gjorts för att upprätta en massbalans över kvicksilver 

genom processen. Ambitionen har således varit att beräkna hur mycket kvicksilver 

som följer med råvaror in i processen, vad som släpps ut till luft och vatten respektive 

hamnar i deponerade avfall, samt hur mycket som följer med produkter och 

biprodukter. Trots stora ansträngningar har man inte lyckats presentera en trovärdig 

balans, vilket främst beror på de förhållandevis låga kvicksilverhalterna i de samtidigt 

stora flödena. Gjorda försök till tolkningar tyder dock på att det är biprodukten tjära 

som innehåller mest kvicksilver bland de bildade produkterna. Detta stämmer även 

väl överens med en liknande beräkning som gjordes av IVL redan 1975 för 

dåvarande NJA 6 . 

En väsentlig reduktion av utsläppen till luft skedde för flertalet metaller 

under 1990-talet (Figur 26). Anledningen är främst minskade stoftutsläpp, 

men även kvalitetsförbättringar hos det använda skrotet under senare tid har 

bidragit till minskningen. Går man ytterligare 5 år tillbaka till mitten av 

1980-talet var metallutsläppen till luft ca dubbelt så höga. För några 

metaller, främst zink, har dock en ökning registrerats under senare år. 

Orsaken är inte fastställd, men har förmodligen samband med att 

skrotbaserad, och därmed zinkförorenad, aluminium tillsätts i LD- och 

CAS-enheterna. 

q För kommentarer kring metallutsläppens storlek 2007 hänvisas till TB. 

r Det är i stålverket som det externa skrotet tillsätts. 

Mn 

(kg)

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

90-94 

95-99 

90-94 

95-99 


Luleå 2008 

2000 

2001 

Zink (ton/år), totalt utsläpp 

Kvicksilver (kg/år), totalt utsläpp 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

47 

200 

150 

100 

50 

0 

0,8 

0,7 

0,6 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0 

90-94 

95-99 

90-94 

95-99 

2000 

2001 

Koppar (kg/år), totalt utsläpp 

Vanadin (ton/år), totalt utsläpp 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

Figur 26. Utsläpp av zink koppar, kvicksilver och vanadin till luft från SSAB Luleå under perioden 

1990-2007, samt beräknade framtida utsläpp vid sökt produktion och i nollalternativet. 

Ett annat ämne vars utsläpp minskat under det senaste decenniet är fluor, 

som ingår i gjutpulvret som vid gjutningen fungerar som smörjmedel. År 

2007 släpptes drygt 6 ton fluor ut från stränggjutningen. Detta är ungefär en 

fjärdedel av utsläppsnivån under mitten av 1990-talet. 

UTSLÄPP AV METALLER TILL LUFT VID SÖKT PRODUKTION 

Utsläppen av metaller beräknas minska i de sökta alternativen jämfört med 

senare år, främst tack vara installationen av ett nytt sekundärfilter i stålverket. 

Detta gäller inte kvicksilver som förväntas ligga kvar på ungefär samma nivå. 

Anledningen till att Alt. 1 och 2 inte skiljer sig åt i prognosen beror på att 

koksverket svarar för en liten andel av metallutsläppen. 

Utsläppen av fluor (som inte är en metall) förväntas öka till följd av en ökad 

stränggjutning. 

UTSLÄPP AV METALLER TILL LUFT i NOLLALTERNATIVET 

Nollalternativet innebär inga nämnvärda skillnader i metallutsläpp jämfört med senare 

år. 

5.1.4 Utsläpp av organiska ämnen till luft 

Utsläpp av flyktiga organiska föreningar (VOC) beror i huvudsak på 

användningen av lösningsmedel och kemiska produkter. Under perioden 

1997 till 2001 mer än halverades utsläppen genom utbyte av kemikalier. 

Avgången till luft har under de senaste åren legat mellan 5 och 6 ton årligen.


Luleå 2008 

KÄLLOR FÖR VOC 

År 2007 användes ca 20 ton lösningsmedel och avfettningsmedel för rengöring av 

olika slag. Utsläppta flyktiga organiska föreningar utgörs till stor del av 

paraffinkolväten från avfettning och smörjning (drygt 2 ton/år). Avfettning görs 

huvudsakligen med alkaliska medel, som relativt sett avger små mängder VOC. En 

ungefär lika stor källa utgör alkoholer, främst etanol i spolarvätskor (ca 2 ton/år). 

Mindre kvantiteter VOC (ca 0,8 ton/år) släpps ut i form av mineraloljekolväten och 

aromatiska kolväten från användning av lacknafta och aromatiska lösningsmedel 

samt färger. Utöver detta emitteras ca 0,6 ton butan och propan (drivgas för olika 

kontakt- och rostlösningsmedel). En del av VOC från lösningsmedel bränns med den 

internt använda gasen och når därigenom aldrig luftmiljön. 

Från koksverket avgår vissa mängder till luft av polycykliska aromatiska 

kolväten, PAH. Dessa utsläpp har minskat under senare år efter det att en 

huv installerades för att begränsa stoftutsläppen vid kokstryckningen. Från 

stålverket sker smärre utsläpp av dioxiner, vilka härrör från orenheter i 

skrotet och uppkommer i samband med omsmältning av detta. Dioxiner 

mäts även i koksverkets utsläpp till luft, vilket visat på marginella mängder 

från denna källa (


Luleå 2008 

Det bör betonas att det ligger en större osäkerhet i beräkningarna av dessa 

ämneskategorier än för de tidigare redovisade ämnena. Detta beror i vissa 

fall på stora tidsintervall mellan mätningarna, i andra fall på att 

uppskattningar gjorts istället för mätningar etc. Jämförelser med 

motsvarande mätningar under slutet av 1990-talet indikerar dock att 

utsläppen av dessa komponenter minskat under senare år. 

UTSLÄPP AV ORGANISKA ÄMNEN TILL LUFT VID SÖKT PRODUKTION 

Utsläppen av PAH från koksverket förväntas följa produktionen av koks, vilket 

innebär ett ökat utsläpp vid ökad kokstillverkning (alt. 2). Utsläpp av 

lösningsmedel, VOC, har ingen koppling till produktionen och går därför inte att 

prognostisera. Uppskattningen av utsläppt dioxin är ytterst osäker. 

UTSLÄPP AV ORGANISKA ÄMNEN TILL LUFT I NOLLALTERNATIVET 

Jämfört med utsläppsförhållandena under senare år är det främst utsläppen av dioxin 

som kommer att påverkas i nollalternativet genom att betydligt mer skrot kommer att 

processas. Den framtida utsläppsnivån är dock, liksom för sökt alternativ, ytterst osäker. 

5.2 Utsläpp från transporter 

Utsläppen till luft från en anläggning sker dels från själva verksamheten, 

dels från de transporter som är nödvändiga för att verksamheten ska kunna 

upprätthållas. Råvaror måste transporteras in och produkter och avfall 

behöver transporteras ut. Utsläppen till luft från interna och externa 

transporter uppskattades i samband med ansökan 2003 i en särskild 

utredning av IVL. Denna utredning är i huvudsak fortfarande aktuell och 

återfinns som Bilaga D3. 

I nämnda transportutredning uppskattades utsläppen längs tre skalor för att 

beskriva olika aspekter av transporternas miljöpåverkan. Den lokala skalan 

beskriver transporterna inom närområdet till SSAB, som kan bidra till de 

lokala luftföroreningshalterna. Utsläppen inom Sverige anger bidraget till de 

nationella utsläppen, medan den globala skalan beskriver de totala utsläppen 

från transporter från start till mål. Den globala skalan är särskilt relevant för 

föroreningar som har konsekvenser för den globala miljön, som 

växthusgaser. 

Beräkningarna har gjorts från råvaruleverantör till SSAB och från SSAB till 

första kund. Underlaget om destinationer, sträckor, laster och fordonsslag 

har erhållits från SSAB. Emissionsfaktorer för lastbilar, tåg, fartyg, 

entreprenörsmaskiner, truckar och lok har hämtats från litteratur och olika 

databaser. Detaljer om beräkningsförutsättningarna framgår av rapporten 

Bilaga D3, med kompletteringar för dagens fordonsslag och regelverk i 

Bilaga D4. De antaganden som gjorts om fraktsträckor baseras på nuvarande 

förhållanden. För framtiden kan förhållandena bli annorlunda om 

marknadsförutsättningarna förändras. 

Utsläppen för arbetsmaskinerna har inför denna MKB uppdaterats med 

underlag om situationen 2007 (Bilaga D4). Skälet till detta är dels att en 

49


Luleå 2008 

förändring delvis har skett gällande underentreprenörer och använda 

maskiner, dels att statistiken över använda fordon, bränslen etc. inte kan 

härledas tillbaka till situationen 2002 och därmed inte användas för 

uppskattning av den framtida situationen. Inför föreliggande MKB har det 

också funnits en ambition att ta fram uppgifter om potentialen för 

utsläppsminskningar genom att modernisera maskinparken. 

5.2.1 Antagna transportsätt och transportsträckor 

Transporterna till SSAB Tunnplåt i Luleå sker med fartyg, järnväg och 

lastbil. Inom industriområdet sker flera transporter med arbetsfordon, men 

merparten med hjälp av transportband. Huvuddelen av in- och 

uttransporterna sker med fartyg och järnväg. Beräkningarna har gjorts för 

transportsträckor enligt dagens situation. I framtiden kan detta förändras 

beroende på marknadsförutsättningarna. 

KUNDER & LEVERANTÖRER FÖR RÅVAROR & GODS 

• Stenkol för kokstillverkning köps från kolproducerande relativt avlägsna länder 

som Australien och USA. Injektionskol köps idag huvudsakligen från Ryssland, 

men även andra länder som Venezuela är tänkbara. Intransporten sker med 

fartyg. 

• Biprodukter från kokstillverkningen säljs till externa kunder. Råbensen har 

beräknats bli levererat med fartyg till Belgien. Svavel antas bli levererat med 

lastbil till kunder i Sverige. 

• Järnmalmspellets köps från Kiruna och Malmberget och transporteras in per 

järnväg. 

• Råvarorna kalk och manganslagg hämtas i stor utsträckning från Gotland 

respektive Norge. Kalciumkarbid köps inom Sverige och transporteras med 

järnväg till Luleå. Legeringar transporteras med fartyg från södra Norge. 

• Skrot köps in dels lokalt/regionalt, dels från Europa. Lokalt inköpt skrot från norra 

Sverige transporteras med lastbil. Skrot från Europa transporteras med fartyg 

huvudsakligen från Östersjöhamnar. 

• Färdiga stålämnen transporteras med järnväg för vidare bearbetning, 

huvudsakligen till SSAB i Borlänge. 

• Avfall, fordonsbränslen och dagliga förnödenheter transporteras främst med 

lastbil. 

Av total mängd gods in till SSAB transporteras för närvarande ca 65 % med 

järnväg och resterande 35 % med fartyg. Endast obetydliga kvantiteter går 

med lastbil. Av de utgående transporterna sker i stort sett allt med järnväg. 

Av Figur 27 framgår transporternas fördelning på olika transportslag räknat 

som mängd transporterat gods (kton) respektive som transportarbetet 

(ktonkm) för år 2002 (Bilaga D3). Transporterna har delats upp i in- 

respektive uttransporter. Förhållandena är ungefär desamma idag. 

Den procentuella fördelningen av godstransporterna av alla in- och 

uttransporter framgår också av Tabell 5. Sammanfattningsvis transporteras i 

stort sett allt gods med fartyg och järnväg medan mängden gods som 

transporteras på lastbil är försumbar. 

5.2.2 Utsläpp från de olika transportsätten 

För denna ansökan har beräkningarna av transportutsläpp baserats på det 

tidigare underlaget och utsläppen har räknats upp i förhållande till den 

produktionsökning som planeras. 

50


Luleå 2008 

För vissa transporter har utsläppen dock räknats om i relation till nya krav 

och regelverk som kommit till sedan det tidigare underlaget togs fram (se 

Bilaga D4). När det gäller lastbilarnas utsläpp har en omräkning gjorts 

utifrån antagandet att modernare fordon än de man räknat med för 2002 

används såväl i dagens läge som i framtida situation. 

Figur 27. Godstransporternas fördelning 2002 på lastbil, järnväg och fartyg till 

och från SSAB. räknat i mängd transporterat gods i kton (överst) respektive 

trafikarbete i kton/km (nederst). 

Tabell 5. Godstransporternas fördelning på lastbil. järnväg och fartyg 

(in- och uttransporter) 2002. 

Transportslag Fördelning per mängd gods Fördelning per trafikarbete 

(ton gods) 

(tonkm gods) 

Lastbil < 1 % < 1 % 

Fartyg 25 % 88 % 

Järnväg 75 % 12 % 

För fartygen har ett nyare regelverk tillkommit som påverkar utsläppen av 

svaveldioxid. Östersjön och Nordsjön är numera områden med krav på 

begränsade utsläpp av svavel, s.k. SECA-områden s . Nya regler har också 

tillkommit för svavelhalten i de bränslen som används i hamn. 

TRANSPORTBERÄKNINGARNA HAR GJORTS FÖR FYRA FALL 

• Nuläge 2007: produktion och transportmängder stämmer väl överens med de 

tidigare beräkningarna för 2002. 

• Nollalternativet: produktion av 2,4 Mton prima ämnen samt 0,8 Mton koks. 

• Ansökt alternativ 1: produktion av 3 Mton prima ämnen samt 0,8 Mton koks. 

Intransport av 0,3 Mton koks. 

• Ansökt alternativ 2: produktion av 3 Mton prima ämnen samt 1,1 Mton koks. 

s Sulphur Emission Control Areas, med krav på användning av mer svavelfattigt bränsle 

51


Luleå 2008 

Beräkningsmetodiken baseras på att transportmängderna uppskattas stå i 

direkt proportion till produktionen. I nuläget (2007) är produktionen i stort 

sett densamma som 2002, ca 2,1 miljoner ton prima ämnen. Produktionen i 

nollalternativet är 2,4 miljoner ton per år och i de båda framtidsalternativen 

3 miljoner ton per år. 

Transportarbetet i de båda sökta alternativen är i stort sett detsamma. 

Antingen fraktas kol eller koks in i ungefär liknade mängder. I fallet att kol 

transporteras in leder detta till att ett extra fartyg per år anlöper Luleå hamn 

(31 fartyg istället för 30, d.v.s. 3 % större transportarbete). Det blir 

dessutom fler transporter med fordon på området i fallet med köpkoks. 

Inköpt kol går från hamnen till koksverket via transportband. Inköpt koks 

transporteras istället till koksverket med interna arbetsfordon, varefter allt 

koks, såväl egenproducerat som inköpt, fraktas vidare till masugnen via 

transportband. I beräkningarna har antagits att transporterna av inköpt koks 

till koksverket kräver särskilda - nyinköpta - fordon. 

5.2.3 Beräknade utsläpp i de olika alternativen 

Utsläppen har uppskattats på två olika skalor, dels lokalt på området och 

inom ca 10 km från anläggningen (Tabell 6), dels globalt för hela 

transporten av råvara respektive produkt (Tabell 7). 

Uppskattningarna för ansökt alternativ baseras på antagandet att de i tiden 

ligger kring 2012 till 2015. Detta är gjort som en grund för antagandena om 

använda fordonsmotorer och utsläppskrav för fartyg. 

Tabell 6. Utsläpp från transporter lokalt i de fem beräkningsfallen. För 

uppgifter om uppdelning i olika transportslag hänvisas till Bilaga D4. I 

beräkningen för framtida förhållanden har ingen hänsyn tagits till 

eventuella åtgärder för att minska utsläppen från de egna fordonen 

Skillnaden för SO2 mellan åren 2002 och 2007 beror på det regelverk 

som trädde i kraft för svavelhalter i fartygsbränsle på Östersjön och 

Nordsjön 2005-2006. 

Lokalt, ton/år Nuläge Nuläge Nollalt. Ansökt Ansökt 

NOx 

2002 2007 

alt. 1 alt. 2 

Summa 265 265 306 362 362 

Faktor 

PM 

1,00 1,00 1,15 1,37 1,37 

Summa 11 11 13 15 15 

Faktor 

SO2 

1,00 1,00 1,18 1,36 1,36 

Summa 4,3 1,1 0,95 1,3 1,4 

Faktor 

HC 

1,00 0,26 0,22 0,30 0,33 

Summa 31 31 35 42 42 

Faktor 

CO 

1,00 1,00 1,13 1,35 1,35 

Summa 99 99 113 136 136 

Faktor 1,00 1,00 1,14 1,37 1,37 

52


Luleå 2008 

Tabell 7. Utsläpp från transporter globalt i de fem beräkningsfallen. I 

övrigt, se Tabell 6. 

Globalt, Nuläge Nuläge Nollalt. Ansökt Ansökt 

ton/år 2002 2007 

alt. 1 alt. 2 

NOx 1960 1960 2150 2673 2739 

PM 83 83 90 113 116 

SO2 916 688 745 932 959 

HC 86 86 95 117 119 

CO 225 225 250 309 312 

CO2 66 000 66 000 72 000 90 000 92 000 

Utsläppen av koldioxid saknar relevans på den lokala skalan. En 

uppskattning av dessa har endast gjorts för den globala skalan. 

Huvudsakligen härrör utsläppen av koldioxid från fartygstransporterna, 

eftersom de, som nämnts, står för det helt dominerande transportarbetet. 

Exempel på fördelningen på olika transportslag ges i Figur 28 för den 

ämnesgrupp som har störst betydelse sett till de totala utsläppen från 

verksamheten, kväveoxider (se nästa avsnitt). Bland övriga variabler 

dominerar fartygstransporter helt för svaveldioxid, medan de interna 

transporterna svara för ca 95 % av transporternas stoftutsläpp. 35-45 % av 

kolväten och koloxid kommer från de interna transporterna. Utsläppen från 

järnväg och lastbilstransporter är genomgående små. Likaså är skillnaden i 

transporter mellan alternativ 1 och 2 mycket liten. 

400 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

2007 Nollalternativ Ansökt alt 2 

0,02 0,01 0,02 0 0 0 

Lokala utsläpp av NO x från 

transporter (ton/år) 

Lastbil Järnväg Fartyg Interna 

Figur 28. Lokala utsläpp av kväveoxider (NOx) till luft från transporter knutna 

till SSAB Tunnplåt. För varje transportslag anges utsläppen för 2007 års 

produktionsnivå, för maximal produktion enligt nuvarande tillstånd 

(nollalternativ) samt för ansökt alternativ 2. Intervallet (skuggad del av stapel) 

för interna transporter beror på att det övre värdet eventuellt är en överskattning 

med 20-30 % på grund av osäkerheter i belastningen på dieselloken. 

53 

15 

17 

21 

220 - 280 

260 - 318 

300 - 382


Luleå 2008 

5.2.4 Transporternas betydelse för de totala utsläppen från SSAB 

Transporterna ger för vissa luftföroreningar ett betydande bidrag lokalt 

medan de för andra endast ger små bidrag. I Tabell 8 jämförs utsläppen från 

transporterna lokalt med processutsläppen. 

Tabell 8. Transporternas betydelse för den lokala utsläppssituationen. I 

beräkningen för framtida förhållanden har ingen hänsyn tagits till eventuella 

åtgärder för att minska utsläppen från de egna fordonen. 

Utsläpp i Nuläge 2007 Ansökt alt. 1 Ansökt alt. 2 

ton/år Process Transport Process Transport Process Transport 

SO2 870 1,1 790 1,3 770 1,4 

NOx 580 265 540 362 610 362 

PM10 190 11 170 15 170 15 

Svaveldioxid 

Utsläppen av svaveldioxid från transporter på lokal skala är i stort sett försumbara 

jämfört med utsläppen från processerna. De utsläppta mängderna 

från transporterna domineras av fartygens utsläpp. 

Kväveoxider 

Utsläppen av kväveoxider från transporter utgör i nuläget ca 50 % av 

processutsläppen och i ansökta alternativen ca 70 %. Detta förhållande beror 

på att åtgärder sker för processutsläppen. Transportutsläppen domineras av 

de interna fordonens utsläpp. Det föreligger dock vissa osäkerheter i verklig 

belastning på lokens motorer. 

Partiklar (som PM10) 

Utsläppen av partiklar från transporter utgör ca en tiondel av utsläppen från 

verksamheten. De interna transporterna ger det största bidraget. 

Övrigt 

Utsläppen av kolmonoxid och kolväten är små från verksamheten. 

Utsläppen av metaller från transporter har inte uppskattats. För de 

traditionella transporterna är utsläppen av metaller små. Dock förekommer 

emissioner av vissa metaller från broms- och däckslitage m.m. 

Koldioxidutsläppen är, som redan nämnts, ointressanta på den lokala skalan. 

5.2.5 Uppskattning av potentialen att minska utsläppen från 

transporter 

Inom SSAB pågår ett mer eller mindre kontinuerligt arbete med utbyte av 

motorer och fordon i fordonsparken. Detta arbete kommer att leda till 

minskade utsläpp till luft. Från tillgängliga uppgifter rörande SSAB:s egna och 

entreprenörers fordon har i Bilaga D4 gjorts en uppskattning av de minskade 

utsläpp som är möjligt att nå om alla interna fordon som används i framtiden 

uppfyller de strängaste krav som beslutats om idag. 

Den största potentialen finns för dieselloken och för SSAB:s egna arbetsmaskiner, 

som i dagsläget står för de största NOx-emissionerna. Potentialen 

för att minska utsläppen från servicebilar och lastbilar inom området är 

54


Luleå 2008 

relativt liten. Detsamma gäller entreprenören BDX:s arbetsmaskiner. Av 

deras fordon saknar 4 av 20 maskiner regelverk, och potentialen för 

utsläppsminskningar kan anses vara försumbar i sammanhanget. 

SSAB håller på att byta ut drivlinorna i de diesellok som används i 

produktionen till sådana som uppfyller regelverket för arbetsfordon enligt 

Steg IIIA. Jämfört med situationen idag kan man då räkna med en 

minskning av NOx-emissionerna från dieselloken på ca 60 %. Enligt uppgift t 

kommer detta även att ge en viss minskning av bränsleförbrukningen 

jämfört med de gamla motorerna. Den motormodell som man nu sätter in 

har mellan 6 och 8 % lägre bränsleförbrukning jämfört med de äldre 

motorerna. 

Av SSAB:s egna arbetsmaskiner utgörs ungefär hälften av gamla, 

oreglerade maskiner. Om dessa skulle bytas mot maskiner som uppfyller 

regelverket enligt Steg IIIB kan deras NOx-utsläpp minska med upp till 

50 % jämfört med idag. Utsläppen av NOx från Steg IIIB-maskiner är ca 

80 % lägre än utsläppen från oreglerade maskiner (baskrav). 

Totalt uppskattas NOx-utsläppen från de interna transporterna på SSAB:s 

område komma att minska med upp till 50 % allteftersom gamla maskiner 

och motorer byts ut mot nya. 

Koldioxid- och svaveldioxidutsläppen är direkt proportionella mot 

bränsleförbrukningen. Troligtvis finns det en betydande potential att minska 

bränsleförbrukningen hos de interna transporterna. Under 2006 utbildades 

SSAB:s egna förare inom vissa enheter i s.k. eco-driving. Det finns dock i 

nuläget ingen statistik som kan visa på någon uppnådd förbättring. Vad 

gäller bränsleförbrukningen hos nya fordon så är det svårt att uppskatta hur 

mycket denna kan minska jämfört med förbrukningen hos de arbetsmaskiner 

som används idag. Alltför många faktorer spelar in. Troligtvis kommer den 

specifika bränsleförbrukningen att vara lägre i de nya fordon som köps in, 

på samma sätt som de nya drivlinor som sätts in i dieselloken minskar 

bränsleförbrukningen hos dessa. 

UTSLÄPP FRÅN TRANSPORTER VID SÖKT PRODUKTION 

SSAB planerar att genomföra nödvändiga förändringar av sin fordonspark så 

att utsläppen till luft från interna transporter inte kommer att öka vid sökt 

produktion jämfört med dagens utsläppsnivå. 

UTSLÄPP FRÅN TRANSPORTER I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet finns inga interna åtgärder på fordonsparken inplanerade 

förutom den pågående moderniseringen av fordonsparken. Utsläppen från 

transporter förväntas därmed att öka med 15-20 % jämfört med nuvarande 

situation. 

t Olle Wahlström, försäljningschef på Scania industrimotorer, samtal 2008-08-26. 

55


Luleå 2008 

5.3 Uppkomst av buller 

Verksamheten på SSAB:s industriområde leder till två slags buller. 

Kontinuerligt, ekvivalent, buller genereras av fläktar, pumpar m.m., medan 

tillfälligt, momentant, buller orsakas av biltransporter, ”tåggnissel”, etc. 

Nästan allt kontinuerligt buller, som är märkbart vid kringliggande bostäder, 

kan hänföras till ”produktionsenheten råjärn”, dvs till verksamheten i och 

kring masugnen. När det gäller såväl det kontinuerliga som det momentana 

bullret hänvisas till en prövotidsutredning för att fastställa vilka enheter som 

är mest bullrande och vilka åtgärder som kan göras (redovisad till 

Miljödomstolen 2002-01-29). Källor som orsakar momentant buller utgörs 

av trucktransporter, järnvägstransporter och fackling. Under 2006-07 har sju 

ljuddämpare och ett plank installerats på produktionsenheten råjärn för att 

minska bullret. 

En inventering av bullerkällor samt modellering av aktuella och framtida 

ljudnivåer inom och utanför verksamhetsområdet utförd 2008 presenteras i 

en bilaga till TB. Som redogörs för mer i detalj i TB överskrids för 

närvarande gällande riktvärden u nattetid utan fackling, respektive tangeras i 

samband med fackling. Detta kommer att åtgärdas så att riktvärdet innehålls 

(se vidare avsnitt 14.2). Den källa som i första hand kommer att åtgärdas är 

LD-sekundärfiltret som tillhör produktionsenheten råstål. 

UPPKOMST AV BULLER VID SÖKT PRODUKTION 

De förändringar i form av ny blåsmaskin, filter för luftrening, nya fläktar etc., 

som planeras inför en produktionsökning, innebär en generell risk för ökning av 

det kontinuerliga bullret. Denna risk kommer dock att elimineras genom att krav 

med angivna bullernivåer kommer att ställs på leverantörer av ny utrustning. 

Eventuellt kan viss komplettering av bullerdämpande åtgärder bli aktuell för att 

gällande villkor ska kunna innehållas i framtiden. 

Moment som riskerar att orsaka momentant buller, såsom fordonstransporter, 

”tåggnissel”, slaggtippningar etc., kommer att öka i frekvens, dvs förekomma 

något oftare än idag. Detta kan också gälla tiden för fackling av gas i det fall 

produktionsökningen inte ligger i fas med ett omhändertagande av 

överskottsgas. Däremot bedöms inte bullervolymen komma att öka nämnvärt. 

Om så ändå blir fallet kommer nödvändiga åtgärder att vidtas för att gällande 

villkor för momentant buller ska innehållas. 

UPPKOMST AV BULLER I NOLLALTERNATIVET 

Genom planerade åtgärder vid LD-sekundärfiltret kommer gällande villkor att innehållas. 

5.4 Uppkomst av lukt 

Utsläpp av luktande ämnen sker från hyttslaggtippen och från koksverket. 

Problem med lukt från verksamheten beror sällan på förhöjda utsläpp, utan 

är snarare kopplat till ogynnsam väderlek. De luktande ämnena kan 

u 

Gällande riktvärden nattetid i anvisade kontrollpunkter: 45 dB (A) utan fackling resp. 60 

dB (A) inklusive fackling. 

56


Luleå 2008 

förnimmas när luftomsättningen är mycket låg, såsom vid s.k. atmosfärisk 

inversion. 

En möjlig källa för lukt är hyttslaggen när den begjuts med vatten för att 

kylas. Svavelrester i slaggen kan tillsammans med vätet i vattnet bilda den 

illaluktande gasen svavelväte, H2S, som människan kan förnimma redan i 

mycket låga koncentrationer. Normalt sker dock en relativt snabb oxidation 

av svavelvätet under inverkan av luftens syre. 

Genom införandet av nya rutiner under senare år har problemet med lukt 

från hyttslaggen minskat. Rutinerna består i att slaggen får luftkylas i ca åtta 

timmar innan behandlingen med vatten sker. Detta minskar risken för 

svavelvätebildning. 

I koksverket kan lukt uppkomma i samband med kondensatbehandling, 

ammoniakförbränning och släckning samt vid ett eventuellt läckage av 

rågas. Även här har rutinerna förbättrats under senare år för att minska 

risken för lukt. Den tidigare största luktkällan i koksverket var släckningen, 

som gjordes med ammoniakrikt processvatten. Ammoniaken drevs då av till 

luften och kunde tidvis orsaka kraftig lukt i vindriktningen. Denna källa har 

idag nästan helt eliminerats genom att släckningen istället sker med 

råvatten. 

UPPKOMST AV LUKT VID SÖKT PRODUKTION 

Uppkomst av lukt har liten eller ingen koppling till produktionsgraden. Ingen 

ökad risk för lukt kan därför identifieras till följd av den planerade 

produktionsökningen. Snarare bör en fortsatt uppmärksamhet på lukt efterhand 

leda till en alltmer minskad risk för besvärande lukt i framtiden. 

UPPKOMST AV LUKT I NOLLALTERNATIVET 

Samma ambition kommer att gälla som i sökt alternativ. 

57


Luleå 2008 

6 Utsläpp till vatten 

6.1 Utsläpp av organiska ämnen och närsalter 

Nuvarande och beräknade utsläppsmängder av olika organiska ämnen och 

s.k. närsalter redovisas i Tabell 9. 

Tabell 9. Utsläpp till vatten av organiska ämnen, närsalter och suspenderade ämnen samt fluorid 

från SSAB Luleå:s verksamhet år 2007. I undre delen av tabellen redovisas beräknade utsläpp vid 

maximal produktion enligt nuvarande tillstånd (0-alt.), samt förväntade utsläpp vid sökta 

produktionsnivån av ämnen, 3 Mton, enligt alt. 1 och 2. Förkortningar och kemiska beteckningar 

förklaras i fotnoten under tabellen. Observera att sorten skiljer sig åt för olika variabler. 

TOC 

(ton) 

P‐tot 

(kg) 

N‐tot 

(ton) 

58 

NH4‐N 

(ton) 

CNfri 

(ton) 

Fenol 

(kg) 

Olja 

(ton) 

PAH 

(kg) 

Susp 

(ton) 

År 2007 

Utlopp Laxviken


Luleå 2008 

Polycykliska aromatiska kolväten, PAH, släpps ut framför allt via KV-diket. 

Mängden utgående PAH var enligt mätningarna 2007 mindre än 20 kg/år. 

Mätningar med passiva provtagare under sommaren 2005 53 indikerade att 

årsutsläppen då kan ha legat på ungefär den dubbla nivån, ca 40 kg/år. 

Åtgärdade tillförselkällor under senare år kan förklara denna differens (se 

avsnitt 9). 

Andra organiska föreningar, såsom fenoler och cyanider, har under 2007 

genomgående förekommit i halter som understigit mätmetodernas 

detektionsnivå (1 resp. 10 µg/l). PAH i utgående vatten reducerades 

väsentligt när den biologiska reningen förbättrades och ligger även det 

mestadels under detektionsnivån 1 µg/l w . I sammanhanget bör även nämnas 

att en omfattande sanering av fogmassor i byggnader inom industriområdet 

genomfördes år 2001 i syfte att avlägsna PCB. 

120 

100 

50 

40 

30 

20 

10 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

80 

60 

40 

20 

0 

0 

1990 

1995 

1990 

1995 

1990 

1995 

Ammoniumkväve (ton) 

2000 

2001 

2002 

2003 

Totalkväve (ton) 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

Zink (ton) 

6.2 Utsläpp av metaller 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

2000 

2001 

2002 

2003 

2004 

2005 

2006 

2007 

0-alt 

Alt 1 

Alt 2 

59 

Figur 29. Utsläpp till vatten från 

verksamheten av, totalkväve, 

ammoniumkväve och zink 1990 - 

2007. Nollalternativet är 

markerat med orange ring och 

de sökta alternativen med röd 

ring. 

Beräknade utsläppta metallmängder till vatten år 2007 redovisas i Tabell 10. 

Metallutsläppet via KV-diket (utloppet från koksverket) är så litet att 

mätningar inte ansetts vara meningsfulla i detta utlopp. Av redovisningar i 

w Som mest uppmättes 3,8 µg PAH per liter i utloppet från koksverket under 2007.


Luleå 2008 

TB kan vidare utläsas att metallutflödet från hyttslambassängen är 

marginellt i sammanhanget. Därmed framstår stålverket som den enda 

betydelsefulla källan för metaller till vatten. 

Stickprovsmätningar på dagvatten som inte passerar Laxviken tyder på att 

metallutflödet denna väg kan betraktas som försumbart i sammanhanget. 

OM METALLERNAS URSPRUNG 

Den främsta enskilda källan anses vara metallföroreningar i tillsatt aluminium i RHenheten 

i slutet av förädlingsprocessen. Inom ramen för den prövotidsutredning som 

redovisades till Miljödomstolen i januari 2002, har försök gjorts att istället för 

skrotbaserat aluminium utnyttja ett renare icke skrotbaserat aluminium i processen. 

Försöken har visat på betydande minskningar av utgående zink och bly med 

processvattnet vid en övergång till icke skrotbaserat aluminium. En sådan förändring 

har därför successivt införts i stålverkets RH-enhet. 

Tabell 10. Utsläpp till vatten av metaller från SSAB Luleå:s verksamhet år 2007. 

Beteckningarna förklaras i fotnoten under tabellen. I undre delen av tabellen redovisas 

beräknade utsläpp vid maximal produktion enligt nuvarande tillstånd (0-alt.), samt 

förväntade utsläpp vid sökta produktionsnivån av ämnen, 3 Mton, enligt alt. 1 och 2. 

Cu 

(kg) 

Pb 

(kg) 

60 

Zn 

(kg) 

Cd 

(kg) 

Cr 

(kg) 

Ni 

(kg) 

Fe 

(ton) 

Mn 

(ton) 

År 2007 

Utlopp Laxviken 45 19 960

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

701 

Temp o C 

706 

711 


Luleå 2008 

det senare är att skrotbaserat aluminium utnyttjats för RH-enheten under 

hela perioden och att dess innehåll av zink dominerat utsläppen av denna 

metall till vatten (se faktaruta ovan). 

6.3 Utsläpp av varmt kylvatten 

Allt kylvatten, inklusive avblödning av recirkulerat kylvatten från 

stränggjutningen men exklusive kylvatten från koksverket, leds ut via utlopp 

Laxviken. Kylvatten från koksverket mynnar i KV-diket. 

Hela verksamhetens behov av kylvatten uppgår till ungefär 5 000 m 3 /h 

(knappt 1,4 m 3 /s), varav ca 60 % mynnar via utlopp Laxviken. Vattnets 

temperatur vid utsläppspunkten Laxviken varierar mellan 5°C och 30°C 

beroende på årstid. Temperaturvariationen hos det utgående vattnet i KVdiket 

är något mindre (Figur 30). 

716 

721 

726 

731 

736 

741 

746 

751 

Figur 30. Temperaturen hos de utgående kylvattnen till Inre Hertsöfjärden år 2007. 

Siffrorna på x-axeln avser veckonummer år 2007. 

UTSLÄPP TILL VATTEN VID SÖKT PRODUKTION 

Det är ytterst svårt att prognostisera utsläppens storlek vid den sökta 

produktionsnivån. Orsaken är att det är sättet på vilket processerna drivs som 

avgör utsläppens storlek för flertalet variabler, snarare än de volymer som 

produceras. Den uppskattning som ändå gjorts pekar generellt mot en viss 

ökning av metallutsläppen i takt med en ökad stålproduktion (värdena baseras 

på genomsnittet för flera år tillbaka). Likaså bör man räkna med ökade 

fluoridutsläpp vid en ökad stränggjutning. 

Utsläppen av kväveföreningar är i första hand kopplade till mängden använd 

köpkoks och kommer därmed att bli i det närmaste oförändrade i alternativ 2 

men öka med drygt 40 % i alternativ 1 jämfört med 2007. Ammoniumutsläppen 

förväntas öka ytterligare något i alternativ 1. 

Kylvattenbehovet har inget linjärt samband med produktionen. En viss ökning 

av vattenmängden kan bli aktuell till följd av en utbyggd stränggjutning, men i 

huvudsak kommer ett ökat kylbehov att tillgodoses genom att mer kyla tas ur 

kylvattnet. Detta medför att det utgående kylvattnets temperatur förväntas öka 

med 1-2 °C. 

UTSLÄPP TILL VATTEN I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet förväntas smärre ökningar av metall- och kväveutsläppen. 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

61 

701 

706 

Temp o C 

LAXVIKEN KOKSVERKET 

711 

716 

721 

726 

731 

736 

741 

746 

751


Luleå 2008 

7 Miljörisker kopplade till verksamheten 

SSAB:s verksamhet i Luleå omfattas av Sevesolagen. Med anledning av 

detta har en särskild säkerhetsrapport tagits fram med syfte att beskriva 

riskerna vid en ökad produktion till 3,0 Mton. Säkerhetsrapporten utgör 

Bilaga F till ansökan. 

I rapporten har bl.a. skadefall på rörledningen mellan masugn och gasklocka 

analyserats genom spridningsberäkningar. Det är främst spridning av 

kolmonoxid, CO, till omgivningarna som vid en ledningsskada kan orsaka 

risk för allvarlig skada på i första hand människor. Ett av de testade 

scenarierna redovisas i Figur 69 i avsnitt 14.3. 

Både nuvarande och den framtida produktionsnivån för råjärn (3,25 Mton/år 

enligt ansökt produktion av ämnen) har analyserats. Slutsatsen blev att 

produktionsnivån inte påverkar risken för skada av utströmmande gas och 

att denna risk därmed inte ökar vid ökad produktion. Anledningen till detta 

är att den utströmmande gasmängden bestäms av hålets yta och trycket i 

ledningen. Trycket bestäms i sin tur av gasklockan och är därmed konstant 

till dess gasklockan är helt tömd eller ledningsventilen stängts. 

Säkerhetsrapporten visade därmed att en utökning av produktionen inte 

kommer att förändra riskerna för människors hälsa eller för miljön. Liksom 

är fallet idag skulle emellertid en olycka kunna medföra allvarliga 

konsekvenser för såväl människan som miljön. 

I samband med den tidigare tillståndsprövningen om ökad råjärnsproduktion 

lät SSAB 2004 utföra en miljöriskanalys med syfte att identifiera oönskade 

händelser som kan ge miljökonsekvenser och uppskatta sannolikheten för att 

de ska inträffa 10 . I analysen värderas risken som en produkt mellan 

sannolikhet och konsekvens. 

Resultatet av den miljöriskanalysen visade sammantaget att arton händelser 

i anläggningen bedömdes kunna ge miljökonsekvenser. Av dessa var det en 

händelse som behövde åtgärdas omgående och sex händelser där åtgärder 

bör genomföras för att reducera risken. Händelserna finns förtecknade i 

Tabell 11 nedan. 

Tabell 11. Händelser som bedömts kunna orsaka miljökonsekvenser 

enligt miljöriskanalysen 2004. 

Händelse Benämning 

1 Olja till kylvatten, koksverk 

7 Fackling av koksgas 

8 Gas och stoft från ”säkerhetsventiler” masugn 

9 Fackling av masugnsgas 

10 Fackling av LD‐gas 

12 Brand i filter 

18 Olja till kommunens reningsverk 

62


Luleå 2008 

Den händelse som bedömdes ha sådana konsekvenser och vara så pass 

sannolik att den borde åtgärdas omedelbart (händelse nr 18) har åtgärdats. 

Detta har skett genom att klarvatten från fordonsverkstadens oljeavskiljare 

ej längre leds till det kommunala avloppsnätet. Avloppet leds i stället till 

Laxvikens sedimenteringsdammar. 

När det gäller händelse nr 1, risken för oljeläckage till kylvatten, har hela 

bensenanläggningen invallats. Dessutom har rutiner för provtagning av 

kylvatten införts efter värmeväxlare i samband med spolning av denna för 

att på så sätt tidigt upptäcka föroreningar i kylvatten. Då processvatten 

innehåller högre halter ammoniak ska ett eventuellt läckage i värmeväxlare 

(mellan processvatten och kylvatten) upptäckas och kunna stoppas. Även 

dagvatten kontrolleras före utsläpp till kylvatten. 

Ett antal händelser (nr 7, 9 och 10) är sådana att de, även om de innebär en 

viss påverkan på omgivningen, är en del av bolagets naturliga verksamhet. 

Bolaget ser enligt sina rutiner i möjligaste mån till att de ej uppkommer. 

Händelse nr 7, fackling av koksgas, sker ytterst sällan. Fackling av 

högvärdig gas försöker man i möjligaste mån förhindra. Koksgas är ett 

nödvändigt och värdefullt bränsle för flera enheter hos SSAB. När fackling 

ändå måste ske bedöms konsekvenserna av i första hand utsläppta 

kväveoxider bli förhållandevis små. 

Händelse nr 8, gas och stoft från masugnens ”säkerhetsventiler”, uppträder 

när man stannar masugnen, ventiler på ugnens topp öppnas och den så 

kallade ringtrumman luftas. SSAB strävar efter att i möjligaste mån inte 

stanna masugnen. För detta finns flera skäl, såväl ekonomiska och 

processtekniska som miljömässiga. När så ändå sker, har särskilda rutiner 

införts för att minska störningen på omgivningen. Dessa innebär att man 

efter stopp väntar ungefär 10 minuter (efter att processen stoppats) innan 

den s.k. ringtrumman luftas. 

Händelse nr 9, fackling av masugnsgas, sker bl.a. då Lulekraft ej kan 

förbränna densamma. Fackling av gas alstrar buller. SSAB har fått ett 

undantag för buller vid närliggande bostäder vid fackling. Som villkor för 

detta gäller att fackla 1 skall nyttjas före fackla 3. Fackla 1 är belägen längre 

från bostäder än fackla 3 och är dessutom bättre skärmad. 

Händelse nr 10, fackling av LD-gas, måste ske i början och slutet av en 

blåsning då gasen innehåller alltför låga halter kolmonoxid för att kunna 

förbrännas i kraftvärmeverket. Bolaget har inte för avsikt att ändra detta 

förfarande. 

Sannolikheten för händelse nr 12, brand i filter, reduceras av ett 

nödluftsspjäll som skall öppna vid hög temperatur i samband med 

omhällning på råstålsenheten. Nödluftspjällens funktion har förbättrats 

genom att temperaturgivaren flyttats. 

63


Luleå 2008 

Även i samband med föreliggande tillståndsprövning har en förnyad 

genomgång av miljörisker genomförts med hjälp av extern konsult. Detta 

har resulterat i ett ”levande dokument” med händelser som SSAB för 

närvarande arbetar vidare med på de olika enheter som berörs. 

Av totalt 35 händelser som har identifierats har tio av dessa bedömts 

medföra sådana miljörisker att åtgärder bör genomföras. Dessa händelser är: 

• Fordonsbränder på industriområdet. 

• Läckage av processolja till mark vid koksverket på grund av 

korrosion av rörledning från bensentvätt till förgasning. 

• Läckage av stenkolstjära och bensen till vatten i Uddebohamnen vid 

ledningsanslutning till fartyg. 

• Otillräckligt renat vatten från kondensatbehandlingen vid koksverket 

som släpps vidare till Inre Hertsöfjärden. 

• Läckage av stenkolstjära till mark vid pumpning till Uddebohamnen. 

• Större oljeläckage i verkstaden, samt oljespill på industriområdet 

från fordon, som resulterar i att oljehaltigt vatten förs vidare till 

Laxvikenbassängerna. 

• Utsläpp av köldmedia vid underhållsarbete. 

• Förorenat vatten som når Laxvikensystemet till följd av 

pumphaverier vid stränggjutningen och pumpgrop, samt vid så 

kallad avblödning från vattenreningssystemet. 

De två resterande händelserna rör fackling av masugnsgas och LD-gas då 

gasklockan är full och konsumenter inte kan ta emot mer gas. Denna 

miljörisk, som snarare handlar om förlust av energirik gas, behandlas i den 

energiutredning som tagits fram i samband med tillståndsansökan om 

utökad produktion (Bilaga D2). 

64

250 

200 

150 

100 

50 

0 


Luleå 2008 

8 Avfall och dess hantering 

8.1 Hantering av sopor och farligt avfall 

Under Avsnitt 3.8 har exempel givits på biprodukter som genereras av 

produktionen och som antingen återanvänds av SSAB eller säljs till extern 

mottagare för annat ändamål, i vissa fall efter förädling. 

Verksamheten resulterar även i en rad olika typer av avfall. Exempel på 

sådana är utsorterat träavfall, hushållsavfall etc. Returpapper levereras till 

extern mottagare för återvinning. Farligt avfall i form av oljor, färger, 

lösningsmedel, alkaliska vätskor m.m. tas om hand för destruktion av 

godkänd mottagare, f.n. Sakab. Även huvudparten industrisopor 

(osorterade) behandlas av en extern mottagare, medan en mindre del 

deponeras på kommunens tipp. Mängden industrisopor har minskat 

väsentligt under de senaste decennierna (Figur 31). 

5000 

4500 

4000 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

8.2 Deponering av slam, stoft och slagg 

65 

Figur 31. Förändring av 

mängden industrisopor 

sedan 1985. 

Restmaterial från verksamheten i form av slam, stoft och finpartikulär slagg 

som inte kan återanvändas eller säljas, deponeras efter sortering som avfall 

på där för avsedd del av industriområdet. Idag deponerar SSAB ca 160 kton 

avfall per år på egna deponier i Luleå. En detaljerad sammanställning över 

dessa avfallsslag, var de deponeras och hur de klassas ges i Bilaga A12. 

Mängden material som deponerats har under senare år uppgått till 40-100 kg 

per ton producerat råstål (Figur 32). Variationen mellan åren beror på att 

vissa kvantiteter restmaterial används för tekniska konstruktioner. 

Deponering (kton/år) 

Industrisopor (brännbart avfall) ton 

1985 1990 1995 2000 2005 2006 2007 

1990 1995 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Relativ deponering (kg/tonRS) 

1990 1995 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 

Figur 32. Mängden deponerat material under de senaste decennierna i absoluta mängder 

(vänster) respektive relativa mängder i förhållande till stålproduktionen (höger).


Luleå 2008 

De deponier som utnyttjas för tillfällig eller slutlig förvaring av avfall 

beskrivs i detalj i en bilaga till TB. Nedan följer ett utdrag från den 

redovisningen. 

De marker som idag huvudsakligen används för deponering är lokaliserade 

på industriområdets norra del och angränsar mot Inre Hertsöfjärden (Figur 

33). Det upptar en yta om ca 1400 * 200 meter (knappt 0,3 km 2 ) och går 

under beteckningen Utfyllnadsdeponin. 

Utfyllnadsdeponin har utnyttjats för deponering av olika slags avfall sedan 

1977. Den innehåller huvudsakligen icke-magnetiska rester av hytt- och 

stålverksslagger, totalt uppskattningsvis 2,5-3 miljoner m 3 . Dess principiella 

uppbyggnad framgår av Figur 33. Deponin är placerad på muddrad sand 

som användes för utfyllnad av industriområdet inför planerna för Stålverk 

80 (se Figur 3). 

Grundvattenrör 

Inre Hertsöfjärden 

Figur 33. Utfyllnadsdeponins lokalisering och principiella uppbyggnad. 

I den västra delen av utfyllnadsdeponin ligger den nu använda bassängen, 

liksom tidigare avslutade bassänger, för sedimentering av hyttslam. Detta 

avfall från masugnarnas gasrening består till största delen av järn och kol. 

Sedimenteringen påbörjades 1995 och går till så att bassängerna avslutas allt 

eftersom de blivit fyllda varefter nya bassänger tas i drift. Efter några års 

dränering täcks de avslutade bassängerna med ett ytlager av morän, i vissa 

fall även med ett underliggande stabiliseringsskikt av hyttsten. Den västra 

delen av utfyllnadsdeponin planerar man att använda för nya 

sedimenteringsbassänger. 

Mellan östra delen av utfyllnadsdeponin och koksverket finns en deponi för 

s.k. LD-slam från stålverket (Figur 34). Slammet består till största delen av 

metalliskt järn och järnoxid. LD-slammet innehåller även andra metaller i 

varierande grad beroende på vilka råvaror som används för tillverkning av 

stålet. Koncentrationen av exempelvis bly och zink uppgår som mest till 

några promille vardera. LD-slammet deponeras sektionsvis. 

I en avgränsad del av utfyllnadsdeponin finns slutligen en deponi för 

oljehaltigt glödskalsslam. Denna deponering har dock upphört och deponin 

avses bli avslutad de närmaste åren på sätt som motsvarar ställda krav för 

deponi av farligt avfall. 

66 

Moränvall 

Deponerat avfall 

Inerta slagger 

± Grundvattenyta 

Muddrad sand 

Naturlig botten


Luleå 2008 

Även andra tidigare avslutade 

deponier finns inom 

industriområdet, vars placering och 

innehåll redogörs för i Bilaga A12. 

Figur 34. LD-slamdeponins läge NO 

koksverket. 

8.3 Aktuellt läckage från nuvarande deponier 

Grundvattnet flödar norrut i deponiområdet och mynnar i Inre Hertsöfjärden 

(Figur 35). Deponierna är alla byggda så att grundvattnet aldrig flödar 

igenom dem utan istället antingen under eller vid sidan om dem. Likaså är 

de effektivt avskurna från kringliggande marker så att inget ytvatten riskerar 

att tränga in i dem. 

67 

Figur 35. 

Grundvattenströmning i 

området runt och genom 

utfyllnadsdeponin. Det 

triangulära gröna 

området söder om 

utfyllnadsdeponin 

markerar det 

infiltrationsområde för 

grundvatten som passerar 

under deponin. 

Uppehållstiden i den 

geologiska barriären 

nedströms deponin har 

uppskattats till ca 2 år. 

Endast de vattenmängder som kommer med nederbörd (regn och snö) direkt 

på deponierna riskerar således att passera igenom dem. För att så lite som 

möjligt av vattnet ska ta sig in i deponimassorna och där kunna föra med sig 

föroreningar till grund- och ytvatten, försöker man att forma massorna så att 

största möjliga avrinning sker. Samtidigt täcks efterhand de områden som är 

avslutade.


Luleå 2008 

Den pågående spridningen av metaller och andra ämnen med lakvatten till 

Inre Hertsöfjärden har uppskattats på olika sätt: 

• Läckaget från utfyllnadsdeponin har beräknats genom att multiplicera 

registrerade medelhalter i grundvattenrör nedströms deponin med det 

skattade grundvattenflödet. 

• Läckaget från LD-slamdeponin har beräknats på basis av skattat 

grundvattenflöde och uppmätta medelhalter i genomförda laktest x , 

alternativt koncentrationer uppmätta i installerade lysimetrar y . 

Resultatet av dessa beräkningar presenteras i Tabell 12. Motsvarande 

beräkningar har även gjorts för olika delar av hyttslamdeponin, såväl 

avslutade deponier som bassänger i drift. Lakvatten som avbördas från 

hyttslamdeponin ingår dock i Laxvikensystemets utlopp till Inre 

Hertsöfjärden, som tidigare redovisats i avsnitt 6. 

Tabell 12. Uppskattad pågående lakning av ett antal utvalda ämnen från utfyllnads- och LDslamdeponierna 

på SSAB:s industriområde. För uppgifter om mängdberäkningar samt 

beräknade kvantiteter för ytterligare ämnen hänvisas till TB. De angivna mängderna avser kg 

per år i grundvatten som förväntas mynna i Inre Hertsöfjärden. 

Cu 

(kg) 

Pb 

(kg) 

Zn 

(kg) 

Cd 

(kg) 

68 

Cr 

(kg) 

As 

(kg) 

V 

(kg) 

F ‐ 

(kg) 

Fenol 

(kg) 

Utfyllnadsdeponin 3,6 0,3 1,0 0,02 0,4 3,6 230 110 24 97 

LD‐slamdeponin 

0,4 0,3 1,7 ‐ 0,3 0,06 1 10 ‐ ‐ 

Totalt 

4,0 0,3 3,0 0,02 0,7 3,7 230 120 24 97 

Då värdena i Tabell 12 jämförs med motsvarande kvantiteter i Tabell 9 och 

Tabell 10 kan bl.a. konstateras att en detekterbar mängd fosfor (knappt 100 

kg/år) lakar från utfyllnadsdeponin, medan utsläppet av fosfor via 

definierade utsläppspunkter inte är kvantifierbart. Utsläppen av metaller och 

fluorid via lakvatten är däremot mycket små och i några fall försumbara 

jämfört med det metalltillskott till Inre Hertsöfjärden som sker via 

utsläppspunkter. En reservation måste göras för vanadin, som lakar ur 

utfyllnadsdeponin med drygt 200 kg/år enligt gjorda beräkningar, vilket 

ligger på samma nivå som vanadinutsläppen via utlopp Laxviken enligt 

gjorda stickprovsmätningar (ca 180 kg år 2007). 

Det bör poängteras att värdena i Tabell 12 måste tolkas med stor försiktighet 

eftersom såväl beräkningssättet som dess underlagsuppgifter innehåller flera 

möjliga felkällor och osäkerhetsmoment (även om uppskattningen för den 

skull bedöms vara den bästa som går att göra). Vidare har ingen hänsyn 

tagits till de metallmängder som grundvattnet innehåller innan det passerar 

under utfyllnadsdeponin. De angivna kvantiteterna i tabellen kan därmed 

vara överskattade. 

x Kolonn-laktest vid L/S-kvot 0,1 

y En lysimeter består av en cylinder med perforerad botten som sänks ned i marken, i detta 

fall i deponin, och fylls med avfallsmaterialet ifråga. Efter inställd jämvikt (ca 2 år) har 

vattnet som sipprar genom bottnen samlats in för analys. 

P 

(kg)


Luleå 2008 

PRÖVNING AV UNDANTAG FRÅN DEPONERINGSFÖRORDNINGEN 

I förordningen (2001:512) om deponering av avfall ställs krav på hur deponier ska 

utformas och avslutas beroende på deras innehåll. ”Om det kan ske utan risk för skada 

eller olägenhet för människors hälsa och miljön” finns enligt 24 § i samma förordning 

möjlighet för tillståndsmyndigheten att medge avsteg eller undantag från ett eller flera av 

dessa krav. 

SSAB har för utfyllnadsdeponin samt för deponierna för hyttslam och LD-slam begärt 

undantag från kraven på en ”naturlig geologisk barriär” enligt 19§ och en ”anlagd barriär” 

enligt 20 §. Begäran har prövats och godkänts av miljödomstolen i dom 2007-04-27. 

Domen har senare överklagats av Naturvårdsverket. 

Bolagets förslag till täckning går i korthet ut på att det på utfyllnadsdeponin och deponin 

för LD-slam skapas en mellantäckning. Denna fungerar dels som sluttäckning av 

befintliga deponier, dels som bottentätning och dränering för det avfall som bolaget 

avser att framledes deponera ovanpå de gamla deponierna. Samtidigt etableras ett 

uppsamlingssystem för lakvatten som behandlas i en sedimentationsanläggning. 

8.4 Framtida läckage efter återställning och 

efterbehandling 

En slutlig återställnings- och efterbehandlingsplan för verksamhetsområdet 

efter avslutad drift har inte varit möjlig att ta fram. 

För utfyllnadsdeponin har en reviderad plan för anpassning och avslutning 

presenterats för länsstyrelsen under hösten 2008. Denna plan bör dock 

betraktas som preliminär. Hur den slutliga efterbehandlingen och täckningen 

av deponierna kommer att genomföras, liksom av de nya deponier som 

planeras ovanpå de gamla, styrs i hög grad av det pågående 

miljööverdomstolsärende gällande företagets ansökan om undantag från 

deponeringsförordningen (se faktaruta). Innan förutsättningarna för täckning 

har definierats är det därför inte meningsfullt att ta fram en avslutningsplan 

för deponiområdet. 

Det är dock rimligt att anta att drastiska reduktioner av utsläpp med 

lakvatten från deponierna kommer att ske när dessa avslutats och 

efterbehandlats. Enligt tidigare preliminära uppskattningar, som baserats på 

laboratorieförsök av de aktuella materialen, kommer det samlade läckaget 

av respektive metall i framtiden att bli mindre, eller betydligt mindre, än 

1 kg/år med undantag för vanadin. 

69


Luleå 2008 

AVFALL VID SÖKT PRODUKTION 

Enligt gjord prognos med en matematisk analysmodell har MEFOS uppskattat 

att mängden material för deponi ökar med ca 28 % jämfört med aktuella 

förhållanden vid sökt produktion. Den procentuella ökningen förväntas bli 

ungefär densamma för alla deponislag. Med beaktande att 

produktionsökningen uppgår till 43 % innebär detta att den relativa andel som 

går till deponi minskar. 

Mängden deponerat material är dock beroende av vilket aktuellt behov som 

föreligger för egen användning av t ex inerta slagger för konstruktionsändamål 

på industriområdet. Ett fortgående arbete pågår för att öka den egna 

användningen av avfallsprodukter, men också att finna andra användare av 

SSAB:s överblivna restmaterial. 

Inga nya typer av avfall förväntas uppstå till följd av den planerade 

produktionsökningen, eftersom produktionen sker i befintlig processutrustning 

och med samma insatsmaterial. 

På basis av den uppskattade bildningen av avfall till deponi vid sökt maximal 

produktionsnivå har kapaciteten hos de planerade deponiområdena beräknats: 

• Ytorna för hyttslambassänger – till utgången av år 2016 

• LD-slamdeponin - till år 2023 

• Utfyllnadsdeponin (vid full kapacitet +32 m) – till år 2026 

Tidsrymderna förlängs om produktionen inte når maximal nivå resp. om ny 

teknik möjliggör att delar av avfallet kan återvinnas. 

AVFALL I NOLLALTERNATIVET 

Mängden avfall till deponi blir i det närmaste oförändrad jämfört med aktuell produktion. 

70


Luleå 2008 

9 Förorenade områden – riskklassning 

En genomgång och riskklassning av förorenade objekt inom SSAB:s 

verksamhetsområde i Luleå genomfördes under 2007 (Bilaga D7). 

Klassningen gjordes på basis av de identifierade föroreningarnas farlighet, 

föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt områdets känslighet och 

skyddsvärde i enlighet med MIFO-metodiken. Objekten eller områdena 

inordnades i fyra riskklasser där klass 1 medför mycket stor risk och klass 4 

liten risk. 

I Tabell 13 presenteras de fyra objekt som erhållit riskklass 1 samt 

bakomliggande motivering i sammandrag. I samtliga dessa fall har 

fördjupade undersökningar genomförts under 2007-2008. De fördjupade 

undersökningarna förväntas för alla fyra objekten leda till ett de kommer att 

klassas om till riskklass 2. Ytterligare provtagningar och analyser samt en 

förnyad utvärdering återstår dock innan en omklassificering kan ske. 

För uppgifter om övriga riskklassade objekt hänvisas till Bilaga D7. 

Ett annat förorenat område som varit föremål för en lång rad undersökningar 

är den gamla utloppskanalen från koksverket, vanligen kallad KV-diket. År 

2007 genomfördes en bedömning av behovet att sanera dikets sediment 

samt gavs förslag till åtgärder 11 . 

Sammanfattningsvis visade utredningen att det finns mellan 800 och 1600 

m 3 förorenat sediment i KV-diket med ett innehåll av bl.a. PAH på ca 8 ton. 

Sedimenten har genom toxicitetstester (microtox) visat sig vara mycket 

giftiga för i mark och vatten levande organismer. Däremot bedömdes 

hälsorisken med det förorenade sedimentet vara underordnad miljörisken. 

PLANERAD SANERING AV KV-DIKET 

Utredningen 2007 ledde fram till tre alternativa förslag till åtgärder för sanering av KVdikets 

sediment, nämligen övertäckning, biologisk nedbrytning respektive 

bortschaktning och efterbehandling på annan plats. 

Efter samråd med tillsynsmyndigheten har bolaget beslutat att sanera diket. 

Sedimenten tas upp efter att först ha frusits till block. De mest förorenade sedimenten 

återförs till produktion i koksverket via kollagret medan sandblandade sediment, som 

inte kan återföras i processen, skickas för destruktion. Vattnet i kanalen återförs i sin tur 

till gasverkets gasbehandling. En saneringsplan har upprättats och delgivits 

länsstyrelsen (2008-06-11). 

PAH och andra föroreningar har spridits med dikets vatten till angränsande 

del av Inre Hertsöfjärden (jämför avsnitt 13.3.6). Denna spridning har sedan 

2001 i huvudsak hindrats genom att avloppet letts om via en förbiledning 

och en oljeavskiljningsdamm, samt efter det att inventerade källflöden 

åtgärdats z & 12 . 

z Uppföljande undersökningar under 2001-2005 visade att vissa mängder PAH fortfarande 

flödade via KV-dikets utlopp ut i Inre Hertsöfjärden, ca 120 g/d. En efterföljande 

inventering härledde detta PAH-tillskott till två källor, via dagvatten från ”tjärhästarna” 

(hantering av tjärhaltigt slam) och dagvatten från bensenanläggningen. Båda tillskotten är 

idag åtgärdade och uppföljande mätningar pågår. 

71


Luleå 2008 

En fortsatt spridning till fjärden av PAH direkt via grundvatten kan inte 

uteslutas. 

Tabell 13. Delområden inom SSAB:s verksamhetsområde som 2007 erhöll riskklass 1, mycket 

stor miljörisk enligt MIFO (Bilaga D7). 

Riskklass Motiv för klassning Nya studier under 2007‐ 

2007 

2008 

Gammalt 

1 Komplexa 

Nya jordprover från 15 

oljedestruktionsområde 

föroreningar med punkter analyserade. 3 

(Obj. 1) 

bl.a. cyanid & olja. nya grundvattenrör 

Höga halter – ej installerade – 

avgränsat. 

grundvatten analyserat 

Plannja tipp 

1 Komplexa 

4 nya grundvattenrör 

föroreningar med installerade – vatten från 

(Obj. 4) 

bl.a. cyanid & krom. 

Föroreningar 

påträffade i 

grundvatten. 

2 av rören analyserat. 

Tjärslambassäng 

1 Förekomst av PAH. Nya jordprover från 5 

Risk för stor punkter uttagna och 

(Obj. 38) 

föroreningsnivå och 

spridning. 

analyserade. 

Gasklocka (Obj. 31) 1 Förekomst av olja. 4 nya grundvattenrör 

Risk för stor installerade – 

föroreningsnivå och grundvatten analyserat. 

spridning. 

Jordprov från 5 punkter 

analyserade. 

koksverksområdet 

72 

Järn- och stålverksområdet 

Trolig ny 

riskklass 

2 

2 

2 

2


Luleå 2008 

10 Aktuella miljömål och miljökvalitetsnormer 

I Bilaga D5 redogörs ingående för gällande miljömål och 

miljökvalitetsnormer samt var ytterligare information kan sökas. Nedan 

sammanfattas denna information. 

10.1 Nationella miljömål 

I april år 1998 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål 13 . Ett 16:e 

mål, som berör biologisk mångfald, tillkom 2004. Miljömålen anger den 

miljökvalitet som bör ha uppnåtts inom en generation, dvs till år 2020-2025. 

Miljömålen har ingen tydligt formell rättslig status (såsom exempelvis 

miljökvalitetsnormerna), utan ska, enligt propositionstexter, framför allt 

vara styrande gentemot myndigheter och andra offentliga organ. Även 

övriga verksamheter i samhället, som industrier, förutsätts verka för att 

målen ska nås. 

Av de 15 miljömålen bedöms främst följande åtta ha relevans för SSAB 

Tunnplåts verksamhet i Luleå: Frisk luft, Hav i balans & levande kust och 

skärgård, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Giftfri miljö, God 

bebyggd miljö, Begränsad klimatpåverkan & Myllrande våtmarker. 

I april 2001 lade regeringen ännu en miljöproposition som bekräftar de 

tidigare miljökvalitetsmålen och samtidigt formulerar ett antal delmål för 

vart och ett av dem (totalt 69 delmål). Dessutom föreslås tre grundläggande 

åtgärdsstrategier: 

• Effektivisering av energianvändning och transporter 

• Giftfria och resurssnåla kretslopp 

• Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö 

Utvecklingen och arbetet med att försöka uppnå miljömålen och delmålen 

följs fortlöpande upp på nationell nivå. 

10.2 Regionala miljömål 

Länsstyrelsen i Norrbottens län har tillsammans med representanter för 

andra myndigheter, näringsliv, universitet etc synat miljöproblemen i länet 

utifrån de nationella miljömålen. Problembaserade tillståndsbeskrivningar 

har tagits fram, vilka fått utgöra grunden för förslag till mål och delmål för 

miljön i Norrbotten. En revidering av målen gjordes 2007 (se Bilaga D5). 

Norrbottens miljömål har ambitionen att minst uppfylla de krav som ställs i 

de nationella miljökvalitetsmålen. Därför är många av de regionala målen 

identiska med de nationella. I några fall har de nationella miljömålen 

bedömts som icke relevanta för länet, alternativt har en bättre regional 

målformulering identifierats. Bland dessa avvikande regionala mål bedöms 

följande ha relevans för SSAB Tunnplåts verksamhet i Luleå: 

73


Luleå 2008 

1. Utsläppen av växthusgaser ska år 2010 vara minst fyra procent lägre än 

utsläppen år 1990. Målet ska uppnås utan kompensation för upptag i 

kolsänkor eller för flexibla mekanismer och beräknas i 

koldioxidekvivalenter. Målet omfattar numera basindustrierna 

lokaliserade i Norrbotten, med basindustrier avses här massa- pappers-, 

gruv- och stålindustrin samt LuleKraft. 

2. År 2010 ska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) i Norrbotten, 

exklusive metan, ha minskat till 15 000 ton. 

3. År 2010 överskrids inte sothalten 10 mikrogram per kubikmeter luft som 

medelvärde för vinterhalvåret i Norrbottens tätorter. 

4. År 2010 ska högst 2 procent av antalet sjöar och högst 5 procent av 

sträckan rinnande vatten i länet vara drabbade av permanent försurning 

orsakad av människan. 

5. År 2010 har utsläppen i Norrbotten av svaveldioxid till luft minskat med 

minst 25 procent från 1995 års nivå från 5 000 ton till 3 700 ton. 

6. År 2010 har utsläppen i Norrbotten av kväveoxider till luft minskat med 

minst 25 procent från 1995 års nivå från 13 000 ton till 9 700 ton. 

7. Fram till år 2010 ska de vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig 

verksamhet till Bottenviken inte öka från 1995 års nivå. 

8. Senast år 2010 ska utsläppen av miljöfarliga ämnen från industrier och 

fartyg ligga på sådan nivå att inga negativa effekter i de naturliga 

ekosystemen uppstår. 

9. De grunda havsvikar och övriga områden i Bottenviken, som är 

värdefulla för reproduktion och uppväxt av arter, ska inte utsättas för 

sådan påverkan att deras funktion störs. 

I Bilaga D5 redogörs för en utvärdering som länsstyrelsen gjorde 2006 för 

att belysa i vad mån målen bedöms kunna nås eller inte. 

10.3 Lokala miljömål 

Sedan tidigare finns lokala miljömål formulerade inom ramen för Agenda 

21 arbetet, som antogs av kommunfullmäktige i augusti 1997 14 . Ingen 

”nedbrytning” av de nationella miljökvalitetsmålen till lokal nivå har dock 

skett i Luleå kommun 15 . 

10.4 Miljökvalitetsnormer 

Antagna miljökvalitetsnormer för hälsa och miljö anger gränsen för lägsta 

godtagbara miljökvalitet, dvs högsta godtagbara föroreningsnivåer. 

Gällande regler för miljökvalitetsnormer finns angivet i miljöbalken och 

dess förordningar. Idag finns normer fastställda för utomhusluft samt för s.k. 

fisk- och musselvatten. 

Miljökvalitetsnormerna har olika tidsramar för när de ska vara uppfyllda. 

Dessa redovisas i tabellform i Bilaga D5 tillsammans med uppgifter om 

gällande värden (halter) och vad de avser att skydda. 

Luleälvens mynningsområde omfattas inte av de miljönormer för fisk- och 

musselvatten som införs 2007-2008 16 . 

74


Luleå 2008 

11 Luftmiljön 

Luftmiljön kring SSAB i Luleå påverkas av utsläppen från industrin, utsläpp 

från andra lokala källor inklusive trafiken, samt av utsläpp från mer 

avlägsna källor inom och utom landet. Väderförhållandena påverkar 

spridningen och därmed haltnivåerna i luft och nedfallet av föroreningar. 

Mätningar som beskriver den lokala luftkvaliteten har gjorts av kommunen 

och SSAB. Uppgifter om den regionala bakgrundsbelastningen i Norrbotten 

har erhållits från regional och nationell miljöövervakning (www.ivl.se). En 

sammanställning av luftkvalitetsdata har gjorts nedan. SSAB:s bidrag till 

luftkvaliteten härleds genom de kompletterande spridningsberäkningar som 

genomförts inom ramen för denna MKB. 

11.1 Väderförhållanden i Luleå 

Väderförhållandena påverkar i stor utsträckning hur luftföroreningsutsläpp 

sprids och deponeras. Vädret kan också påverka utsläppens storlek genom 

att kall väderlek kräver mer energi för uppvärmning, vilket gör att utsläppen 

till luft ökar. Uppvirvlingen av material från lager och vid materialhantering 

ökar vid torrt och blåsigt väder och därmed även den lokala damningen. 

Uppgifter om vindstyrka och lufttemperatur redovisas i Tabell 14. 

Tabell 14. Procentuell fördelning av vindriktning över året vid Kallax 

flygplats under åren 1961-1990 enligt uppgifter från SMHI. Diagrammet 

beskriver fördelningen av vindens riktning i under samma period. 

Riktning 

Period 

N NO O SO S SV V NV Lugnt 

Jan 18,4 5,1 3,3 4,2 16,3 10,8 6,6 22,1 13,2 

April 16,2 9,2 7,1 10,4 21,8 7,2 6,7 14,9 6,6 

Juli 13,8 8,4 7,6 11,1 26,4 7,6 7,3 12,3 5,6 

Okt 15,3 4,8 3,8 6,5 20,9 15,1 12,6 15,2 5,8 

Helår 

I samband 

16,1 6,5 5,6 7,8 21,1 10,3 8,2 16,3 8,1 

med PM10 

mätningar 

13 7 6 12 21 12 11 17 1* 

* I PM10–resultaten har

grader C 

20 

15 

10 

5 

0 

-5 

-10 

-15 


Luleå 2008 

mätningar. Som framgår av tabellen är vindförhållandena under den period 

(ca 1,5 år) då PM10-mätningar har gjorts representativa för den generella 

vindsituationen. 

Temperaturens och nederbördens genomsnittliga fördelning under året 

beskrivs i Figur 36. Figuren visar att medeltemperaturen under vintern är 

låg, något som kan ge frekventa situationer med dåliga 

omblandningsförhållanden (markinversioner). 

Temperatur 

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec 

Figur 36. Månadsmedelvärden för temperatur och nederbörd i Luleå under perioden 1961-90. Data från SMHI. 

Årsnederbörden i Luleå uppgår till ca 500 mm. Nederbördsmängderna 

varierar under året med förhållandevis liten nederbörd under våren och 

väsentligt större under månaderna juli-november, då mer än hälften av 

årsnederbörden faller. 

11.2 Om mätningar av luftkvaliteten i Luleå och länet 

Luftföroreningsbelastningen i området kring SSAB härrör i stor 

utsträckning från utsläpp från SSAB:s tillverkningsprocesser och transporter 

(se faktaruta). Även utsläppen från andra källor lokalt i Luleå samt från 

utsläppskällor på längre avstånd (både inom och utom Sverige), så kallad 

bakgrundsluft, bidrar dock. Detta visas också av de mätningar som gjorts i 

området kring SSAB. 

mm 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

76 

Nederbörd 

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec 

SSAB:s BETYDELSE SOM KÄLLA FÖR UTSLÄPP TILL LUFT I LÄNET 

SSAB utgör en betydande källa till luftföroreningsutsläpp i Norrbottens län. En 

kvantifiering som gjordes år 2001 för länets utsläpp under tiden 1995-1999 visade att 

stålindustrin i länet (=SSAB Tunnplåt) stod för ca 5 % av kväveoxidutsläppen medan till 

exempel transporter och arbetsfordon stod för lite drygt hälften. 

När det gällde utsläppen av svavel stod SSAB för ca 17 % och Luleå kraftvärmeverk för 

5 %, tillsammans således 22 % av länets utsläpp. Andra viktiga utsläppskällor är länets 

gruvor och skogsindustrier. 

För flyktiga organiska ämnen (VOC) stod de industriella utsläppen för 2 %, varav SSAB 

Tunnplåt svarade för en mindre del, knappt 4 %. De mest betydande utsläppen av VOC 

i länet utgjordes av den småskaliga vedeldningens bidrag, ca 57 %. 

Utan tillgång till en fullständig kartering av stoft- och metallutsläppen i länet bedömdes 

SSAB vara den viktigaste enskilda utsläppskällan för stoft i länet och en källa till en stor 

andel av tungmetallutsläppen.


Luleå 2008 

En sammanställning av tillgängliga luftkvalitetsdata har gjorts nedan. 

SSAB:s bidrag till luftkvaliteten härleds genom de kompletterande 

spridningsberäkningar som gjorts inom ramen för denna MKB. 

Luleå kommun har i olika omgångar genomfört mätningar av luftkvaliteten i 

de centrala delarna av staden. I närområdet till SSAB har företaget själva 

genomfört mätningar inom ramen för olika omgivningskontrollprogram. 

Platserna för mätningar av luftkvalitet kring SSAB framgår av kartan i Figur 

37 nedan. De mätningar som kommunen gjort av luftkvaliteten redovisas i 

rapporter från Miljökontoret 17 18 . 

Figur 37. Karta över mätplatser för undersökning av luftkvalitet kring SSAB. 

11.3 Svaveldioxid, kväveoxider och partiklar 

11.3.1 Uppmätta halter av svaveldioxid i luft 

Centrala Luleå 

Sedan mitten på 1990-talet har mätningar av svaveldioxid genomförts med 

s.k. DOAS-teknik från stadshusets tak i centrala Luleå. Mättekniken är en 

fjärranalysteknik där föroreningshalten i luften längs en mätsträcka 

analyseras. Mätsträckan är normalt placerad i taknivå. Under en kortare 

period (december 2003 till april 2004) flyttades mätsträckan i Luleå till 

gatumiljön. Därefter flyttades mätsträckan åter till taknivån. Halterna ovan 

tak framgår av Figur 38. Mäthöjden har ingen direkt betydelse för 

haltnivåerna av SO2. 

77


Luleå 2008 

Figur 38. Dygnsmedelvärden av svaveldioxid uppmätt ovan tak i 

Luleå centrum 2006 

Vid jämförelse av mätresultaten med gällande miljökvalitetsnormer (Bilaga 

D5) framgår att det inte föreligger några risker för överskridanden, utan att 

haltnivåerna i kommunen ligger betydligt under miljökvalitetsnormerna för 

SO2. Det finns ett miljömål som för SO2 ligger vid 5 μg/m 3 räknat som 

årsmedelvärde. Inte heller detta värde överskrids i Luleå. 

Svaveldioxidhalterna i Luleå kan jämföras med resultaten från andra 

svenska tätorter, där halterna ofta ligger kring 1 μg/m 3 eller därunder. De 

högsta halterna ses i Sydsverige och i tätorter med hamnar med omfattande 

fartygstrafik. 

Området kring SSAB 

Mätningar har också gjorts i områden som ligger nära SSAB. Under en 

mätkampanj sommaren/hösten 2003 analyserades luftkvaliteten i ett 

bostadsområde på Hertsön ca 3 km norr om industriområdet 19 . Mätningarna 

gjordes av Miljökontoret i Luleå på uppdrag av SSAB med DOAS-teknik 

längs 500 meter av den cykelbana som löper genom bostadsområdet. 

Jämförelse med vinddata visar ett tydligt mönster i föroreningsbelastningen 

med högre halter vid vindriktningar mellan sydost och sydväst, d.v.s. då 

vinden blåser från SSAB:s industriområde. Medelhalten i sydvästsektorn var 

knappt 12 μg/m 3 och i sydostsektorn ca 7 μg/m 3 , mot knappt 2 μg/m 3 i alla 

övriga sektorer. 

Under enskilda timmar har betydligt högre halter uppmätts kortvarigt. 98percentilen 

(den haltnivå som underskrids 98 procent av tiden) av uppmätta 

timmedelvärden var 27,5 μg/m 3 . Några risker för överskridanden av 

miljökvalitetsnormerna indikeras dock inte av de erhållna resultaten och 

marginalen till miljökvalitetsnormerna har varit betryggande, även om 

mätningarna utförts under en begränsad tid. Resultaten framgår av Figur 39. 

78


Luleå 2008 

Mätningarna 2003 utfördes under en period med ett månadslångt spaltugnsstopp. 

Under stoppet var utsläppen av svaveldioxid i storleksordningen 150 

ton SO2. Mätningarna inkluderar därmed de förhöjda halter som kan förekomma 

under sådana förhållanden, vilket är viktigt att uppmärksamma. 

79 

Figur 39. Mätningar av svaveldioxid 

(timmedelvärden) på Hertsön från juli 

till november 2003. Figuren visar 

halterna på mätplatsen i relation till den 

riktning varifrån det blåser. Eventuella 

källor söder om mätplatsen ger bidrag 

till halterna vid vindar från syd. 

Som ett komplement till mätningarna av svaveldioxid 2003 har även ett 

antal mätkampanjer utförts med IVLs s.k. diffusionsprovtagare. 

De senaste mätningarna har skett under våren 2008 då SSAB låtit utföra 

mätningar på åtta platser kring företaget. Haltnivåerna under enstaka 

veckoperioder framgår av Figur 40. Tyvärr har ett visst databortfall inträffat 

på grund av problem med fästmaterialet för provtagarna. 

Figur 40. Kampanjvisa mätningar av SO2 (µg/m 3 ) i området kring SSAB under 

våren 2008. 

Mätningarna under 2008 har skett under fyra veckor från mars till juni och 

har visat på medelhalter under 5 μg/m 3 i de flesta mätpunkter och under 

flertalet veckor. Det högsta medelvärdet uppmättes vid Friskvårdscenter 

(FVC), 12 μg/m 3 . Resultaten från dessa mätpunkter är relativt få och från


Luleå 2008 

enbart vår och försommar, varför det inte går att beräkna något 

årsmedelvärde. 

Medelhaltnivåerna är dock relativt låga och ger tillsammans med tidigare 

mätresultat en indikation på att några risker för överskridande av normerna 

inte föreligger, vare sig Luleå eller i SSAB:s närområde. De högsta halterna 

i mätserien har uppmätts vid Friskvårdscentret, den mätplats som ligger 

närmast SSAB. 

Uppmätta haltnivåer som timmedelvärden indikerar även att riskerna är små 

för att kortvariga extremhalter av SO2 skulle överskrida 500 μg/m 3 under tio 

minuter. Sådana haltnivåer har värderats som möjliga risker ur 

hälsosynpunkt i den senaste uppdatering som Världshälsoorganisationen, 

WHO, gjort 2006 (se Bilaga D6). 

Regional bakgrundsluft 

Mätningar av svaveldioxid i den regionala bakgrundsluften används för att 

beskriva bidrag från avlägsna källor. Mätningar som kan anses vara 

representativa för Luleåområdet har utförts vid Rickleå, söder om 

Skellefteå. Här har årsmedelvärdet för SO2 legat på 0,5 – 0,6 μg/m 3 under 

de senaste åren. Detta innebär att av den årsmedelhalt som mäts upp inne i 

tätorten Luleå härrör ungefär 0,5 μg/m 3 från andra källor än de lokala. 

11.3.2 Uppmätta halter av kvävedioxid i luft 


Också kvävedioxidhalter har mätts med DOAS-teknik i centrala Luleå. 

Mätningarna har som ovan nämnts huvudsakligen skett i taknivå, men under 

en period från december 2003 till april 2004 skedde mätningarna i 

gatumiljö. Eftersom kvävedioxidhalterna till stor del härrör från trafik 

innebär mätningar i gatunivå högre haltnivåer än i taknivå. De mätningar 

som gjorts av kvävedioxidhalterna i centrala Luleå indikerar att det inte 

föreligger risker för överskridanden av miljökvalitetsnormer, även om 

kontrollen inte skett på föreskrivet sätt. Mätdata från centrala Luleå 

(taknivå) framgår av Figur 41. 

De kontinuerliga DOAS-mätningarna har kampanjvis kompletterats med 

diffusionsprovtagare som mäter haltnivåerna veckovis. Dessa provtagare har 

varit placerade såväl i gatumiljö som i taknivå. 


Luftkvalitetsstudierna på Hertsön 2003 inkluderade även mätningar av 

kvävedioxid med DOAS-instrument. Resultaten framgår av Figur 42. 

För kväveoxider observeras inte samma påverkan på luftkvaliteten från 

sydsektorn som för svaveldioxid. I stället märks en antydan till högre halter 

när vinden kommer från väster, d.v.s. från centrala Luleå. Detta tyder på att 

trafiken är en viktig källa för kvävedioxid i luften i detta område. Något 

högre medelhalt registrerades dessutom i Luleå centrum år 2002 än på 

Hertsön under mätperioden 2003. 

80


Luleå 2008 

81 

Figur 41. 

Dygnsmedelvärden av 

kvävedioxid uppmätt 

ovan tak i Luleå 

centrum, jämfört med 

miljökvalitetsnorm och 

utvärderingströsklar. 

Gluggarna mellan 

serierna beror på 

mätbortfall. 

Figur 42. Mätningar av kvävedioxid 

(timmedelvärden) på Hertsön från juli 

till november 2003. För tolkning se 

Figur 39. 

Som ett komplement har även mätningarna av kvävedioxid utförts under ett 

antal mätkampanjer med s.k. diffusionsprovtagare. De senaste mätningarna 

genomfördes under våren 2008 i SSAB:s regi på åtta platser kring företaget. 

Haltnivåerna under enstaka veckoperioder framgår av Figur 43. 

Mätningarna har skett under fyra veckor från mars till juni 2008 och har 

visat på medelhalter under 10 μg/m 3 i de flesta mätpunkter och de flesta 

veckor. De högsta medelhalterna uppmättes vid de två närliggande 

mätstationerna Friskvårdscenter (FVC) och i Svartöstaden, där 

medelhalterna registrerades till 9 μg/m 3 . 

En jämförelse med gällande miljökvalitetsnormer indikerar att de uppmätta 

halterna i Hertsöområdet ligger betydligt under normerna och att någon risk 

för överskridande inte föreligger. De högsta halterna i denna mätserie har 

uppmätts vid Friskvårdscentrum samt vid Svartöstaden, de närmast SSAB 

belägna punkterna. Även vid Lövskatan har förhöjda halter observerats.


Luleå 2008 

Figur 43. Resultat från kampanjvisa mätningar av NO2 (µg/m 3 ) i området kring 

SSAB under våren 2008. 


Halterna av kvävedioxid i bakgrundsluft i Luleåområdet har, liksom för 

SO2, uppmätts inom den nationella miljöövervakningen. Halterna har som 

årsmedelvärde legat kring 1,5 μg NO2/m 3 under de senaste åren. 

11.3.3 Uppmätta halter av partiklar i luft (PM10) 

OM PARTIKLAR I LUFT OCH PARTIKELNEDFALL 

Partiklar i luft består av en mängd korn av varierande storlek, olika kemisk sammansättning och aerodynamiska 

egenskaper, vilket leder till olika egenskaper ur miljösynpunkt. De tyngsta partiklarna är kortlivade i atmosfären och 

deponeras nära den plats de emitterats eller virvlats upp – nedfallande stoft. 

Nedfallande stoft i betydande mängder ger upphov till nedsmutsning i omgivningarna. Mätningar av nedfallande 

stoft görs ofta med en internationell standardmetod där uppsamling sker i öppna kärl under en månad, varefter den 

uppsamlade partikelmängden vägs och eventuellt analyseras kemiskt samt kvantifieras i mängd per m 2 och 

månad. 

Mindre partiklar förmår att hålla sig luftburna längre. De luftburna partiklarna som är inandningsbara kan ge upphov 

till effekter i andningsvägarna och på människors hälsa. Ju finare partiklarna är desto längre ner i lungorna kan de 

transporteras. PM10 är ett mått på den inandningsbara delen av stofthalten i luft och består i huvudsak av partiklar 

med en aerodynamisk diameter som är mindre än 10 μm. Mätning sker antingen med instrument som ger kort 

tidsupplösning och som visar hur partikelhalterna varierar från timme till timme, eller genom uppsamling på filter 

som vägs och ger uppgifter om dygnsmedelvärdena av partiklar. Halterna av PM10 anges som μg/m 3 . 

PM10 mäts således som ett mått på partiklarnas betydelse ur hälsosynpunkt. En miljökvalitetsnorm har fastställts 

för att möjliggöra en bedömning av riskerna med uppmätta halter och behovet av åtgärder liksom behovet för 

fortsatt övervakning. Ur hälsosynpunkt är sannolikt de ännu finare partiklarna, fraktionerna PM2,5 och PM1 av större 

intresse än PM10 och en miljökvalitetsnorm för PM2,5 är på gång. 

PM10 i luft har dock även en viss koppling till damning. Högre halter registreras oftast vid torrt och blåsigt väder. 

Men PM10-mätningar kan för den skull inte användas för att kvantifiera damning. Damningen sker genom både 

stora och små partiklar, och oftast är det de stora partiklarna som förorsakar de synliga effekterna. 

82


Luleå 2008 


Mätningar av partikelhalter har skett i centrala Luleå. Under 2006 mättes 

PM10–halterna (se faktaruta) i ett villaområde på Skurholmen. Mätningarna 

visar att halterna med marginal underskrider miljökvalitetsnormerna. Ett 

syfte med mätningarna var att kontrollera haltnivåer i vedeldningsområden. 

Någon tydlig påverkan på luftkvaliteten av småskalig vedeldning kunde 

dock inte ses. Däremot visade mätningarna tydligt effekten av 

markuppvirvlat stoft vid upptorkning av gator och vägar efter vintern. 


Samtidigt med DOAS-mätningarna på Hertsön 2003, mätte kommunen även 

PM10 med ett partikelinstrument. Resultaten framgår av Figur 44. 

83 

Figur 44. Mätningar av partiklar PM10 

(dygnsmedelvärden) vid Hertsön från 

juli till november 2003. För tolkning se 

Figur 39. 

Figuren visar att enskilda förhöjda dygnsmedelhalter förekommer vid de 

flesta vindriktningar. Medelhalten var dock högst vid vindar från sydost till 

sydväst. I dessa jämförelser var medelvindriktningen beräknad för hela dygn 

vilket innebär betydande osäkerheter i jämförelsen. 

Sedan 2006 mäts partiklar i luft som PM10 i området kring SSAB Tunnplåt 

med kontinuerliga instrument som ger upplösning timme för timme. 

Mätningarna har skett på tre av mätstationerna i Figur 37; 

Friskvårdscentrum, Dagis Hertsön samt Örnässkolan. 

Resultaten av mätningarna framgår av Tabell 15 samt av diagrammen i 

Figur 45 och Figur 46. Som framgår av figurerna har de högsta värdena 

mätts upp under våren, mars-maj, när marken torkat upp efter vintern. Att 

detta mönster ses inte bara för stoftnedfallet utan även för PM10-halterna i 

luft indikerar att det finns ett bidrag av PM10-partiklar från diffus 

stoftspridning via vägar, industriella verksamheter och byggnation. 

Under det ca ett och ett halvt år som mätningar pågått har halterna varit 

förhållandevis låga. Ingen risk för överskridande av miljökvalitetsnormen 

för PM10, vare sig som årsmedelvärde eller som 90-percentil av 

dygnsmedelvärden under ett år, tycks föreligga.


Luleå 2008 

Tabell 15. Dygnsmedelvärden av PM10 för den period (ca 1,5 år) som mätningarna 

varit i gång (se texten). 

Halter i μg/m 3 

Örnäs 

skolan 

Hertsö 

dagis 

84 

Friskvårds 

centrum 

FVC 

Miljökvalitets‐ 

norm 

Medelvärde 10,6 10,1 9,7 40 

Antal dygn 514 435 517 

90‐percentil dygn 18,7 15,6 18 50 

För att få information om källbidrag från de mätningar som görs korreleras 

mätdata med vinduppgifter (Figur 45). Av figuren framgår att stofthalterna 

ofta varit som högst när det blåst från SSAB. Men även andra källor, som 

vedeldning, uppvirvling från vägar och liknande kan ge betydande 

haltbidrag till PM10-halterna och kan i viss mån särskiljas beroende på 

vindriktning. Både vid Örnässkolan och vid Hertsöns dagis har uppmätts ett 

bidrag till partikelhalterna vid vindar från väst, som förmodligen kommer 

från Luleås centrala delar (sannolikt trafik, vedeldning, m.m.). 

Figur 45. Korrelation av haltnivåerna med samtidig vindriktning indikerar: 

Yttersta blå linjen är 99-percentilen för timvärden i respektive vindriktning, 

Grön linje är 95-percentilen, Inre blå linje är medelvärde, röd linje är 50-percentilen. 


Mätningar av PM10 i bakgrundsluft har skett sedan 2002 vid Vindeln som är 

en nationell miljöövervakningsstation ca 60 km nordväst om Umeå.


Luleå 2008 

Halterna har mätts som dygnsmedelvärden vilka varierat från några få 

μg/m 3 till drygt 20 μg/m 3 . Årsmedelvärdena har de senaste åren legat mellan 

7 och 9 μg/m 3 . En betydande andel av PM10-halten nära SSAB kommer 

alltså från långväga källor. 

ÖRNÄSSKOLAN 

HERTSÖNS DAGIS 

FRISKVÅRDSCENTER 

Figur 46. Dygnsmedelvärden av PM10 (µg/m 3 ) i SSAB:s omgivningar. 

85


Luleå 2008 

11.3.4 Beräknade haltbidrag av nuvarande och framtida verksamhet 

För att utröna vilka bidrag som SSAB ger till den lokala luftföroreningsbelastningen 

har beräkningar gjorts av utsläppens spridning till omgivningarna. 

Detta har gjorts med en spridningsmodell, vilken beskrivs 

tillsammans med resultaten i Bilaga D6. Modellen utgår från uppgifter om 

de olika utsläppspunkternas lägen, höjd och storlek och beräknar hur väder 

och vind sprider och deponerar ämnena ifråga, samt hur även omgivningens 

topografi påverkar spridningen. 

Beräkningarna har gjorts, dels för produktionsprocesserna, dels för de 

tillhörande transporterna. Två fall har utretts, nämligen nuläget 2002-2007 

och det framtida sökta fallet med ett nytt koksverk, alternativ 2. Detta 

innefattar därmed även de utsläppsnivåer till luft som alternativ 1 och 

nollalternativet förväntas leda till (se Tabell 2). 

Resultaten redovisas så att de direkt ska kunna jämföras med 

miljökvalitetsnormerna, dvs. som årsmedelhalter, 98-percentiler dygn och 

timme (svavel- och kvävedioxider) respektive 90-percentiler dygn 

(partiklar). 

Exempel på erhållna resultat framgår av Figur 47 för svavel- och 

kvävedioxid gällande SSAB:s nuvarande bidrag till årsmedelhalter på olika 

avstånd från anläggningen (spridningsbild för partiklar presenteras i Bilaga 

D6). 

Figur 47. Beräknat bidrag under nuvarande förhållanden från SSAB:s 

verksamhet för koncentrationen svaveldioxid (vänster) och kvävedioxid (höger) 

som årsmedelvärde (µg/m 3 ) i luft i omgivningarna till industriområdet. 

Spridningsbilderna skiljer sig åt för de olika variablerna. Svaveldioxid och 

partiklar uppvisar en nordsydlig spridning med tyngdpunkt åt norr. 

Svaveldioxiden härrör från två större källor (koksverket och masugnen) 

medan partiklar har en huvudkälla (stålverket). Kväveoxiderna uppvisar å 

sin sida en jämnare fördelning över hela industriområdet, med koksverket 

som huvudkälla (de interna transporterna ingår ej i Figur 47). Samtidigt 

sprids kväveoxiderna relativt sett mindre till omgivningarna. 

86


Luleå 2008 

I tabellerna nedan redovisas för de olika luftföroreningarna vilka halttillskott 

som SSAB beräknas bidra med på några platser i närområdet. Dessa punkter 

har valts eftersom det är där mätningar görs och beräknade haltbidrag kan 

valideras, men också därför att det är där de närmaste bostäderna finns 

(vilket är skälet till att de valdes som mätplatser). Mätpunkterna framgår av 

kartan i Figur 45. Siffrorna har tagits fram genom avläsningar av kartorna i 

Bilaga D6. Metodiken innebär en viss osäkerhet i avläsningarna av mätplatsens 

läge i förhållande till isolinjerna. Dessa osäkerheter bedöms dock 

inte påverka slutsatserna som dras om SSAB:s betydelse som utsläppskälla 

och det som sammanfattas under tabellerna. 

För transporterna skiljer sig förhållandena för nuläget delvis från det 

underlag som spridningsberäkningarna baserats på. Främst beror detta på 

ändrade lagkrav på bränslen och ändrad fordonsflotta/maskinpark sedan 

2002. 

Tabell 16. Bidrag från SSAB till SO2-halterna i Luleå. 

SO2 μg/m 3 Luleå C Dagis Örnäs‐ Friskvårds‐ 

Hertsön skolan centrum 

Nuläge Årsmedel 

Bidrag från Produktion Ca 1 1,5 3‐4 Ca 5 

Transporter


Luleå 2008 

Kommentar till Tabell 16: 

• SSAB:s processutsläpp bidrar till att höja SO2-halten i centrala Luleå 

med ca 50 %. I närområdet är SSAB:s betydelse för haltbidraget 

något större. 

• Transporternas bidrag till de totala halterna är i stort sett försumbart. 

• Spaltugnsstopp, som sker vartannat år, ger betydande utsläpp som på 

årsbas ungefär innebär en 50-procentig ökning upp till en fördubbling 

av bidragen till SO2-halterna. Som 98-percentil av dygnsvärden 

innebär spaltugnsstoppet en ökning med ca 50 %. Mätdata för 2003 

visade trots detta på måttliga haltnivåer, se Figur 39. 

• Halterna av SO2 i Luleå är dock relativt låga i jämförelse med miljökvalitetsnormen 

och några överskridanden bedöms inte ske. Detta 

gäller såväl under ett normalår eller som under ett år med 

spaltugnsstopp vid SSAB. 

• Vid sökt alternativ (1 och 2) blir det ”normala” bidraget av SO2 

under produktion något lägre än idag. En skillnad mellan 

alternativen ligger i att inga spaltugnsstopp kommer att inträffa i 

alternativ 2 eftersom man då kommer att ha två ugnar att alternera 

med. 

Tabell 17. Bidrag från SSAB till NO2-halterna i Luleå. 

NO2 μg/m 3 Luleå C Dagis Örnäs‐ Friskvårds‐ 

Hertsön skolan centrum 


Bidrag fr. Produktion Ca 0,3 0,6 ‐ 0,8 0,6 ‐ 0,8 0,8 – 1 

Transporter 0,3 ‐ 0,6 Ca 1,2 1,2‐2,4 Ca 2,4 

Produktion under 

år med stopp*** 

0,3 ‐ 0,4 0,6 ‐ 0,8 Ca 0,8 Ca 1 

Nuläge 98‐percentil 

Bidrag fr. Produktion Ca 2,5 Ca 3,5 3,5 – 4 Ca 5 

Transporter 4 – 5 Ca 6 Ca 10 Ca 14 

Produktion under 

år med stopp*** 

3 – 4 4 – 5 4 ‐ 5 6 – 7 

Alt. 2 Årsmedel 

Bidrag fr. Produktion Ca 0,3 Ca 0,6 Ca 0,6 Ca 0,8 

Transporter 0,6‐1 Ca 2,4 2,4 ‐ 5 Ca 5 

Alt. 2 98‐percentil 

Bidrag fr. Produktion 2 ‐ 2,5 Ca 3,5 Ca 3,5 Ca 5 

Transporter 8‐10 Ca 12 Ca 20 Ca 28 

Uppmätt Årsmedelvärde Ovan tak Ca 4* 4‐5* 6‐7* 

halt 

ca 15 

98‐percentil av Ovan tak Data Data Data saknas 

dygnsvärden ca 35 saknas saknas 

MKN Årsmedelvärde 40 μg/m 3 

Miljömål Årsmedelvärde 20 μg/m 3 (2010) 

MKN 98‐perc.dygn 60 μg/ m3 

*Uppskattat på grundval av få data. ** Miljökvalitetsnormen avser att skydda hälsa, om 

inget annat anges. ***Spaltugnsstopp (se texten) 

88


Luleå 2008 


• Utsläppen från SSAB:s processer bidrar i relativt liten utsträckning 

till haltnivåerna i centrala Luleå. Här är bilavgaser en viktigare källa. 

För haltnivåerna ovan tak är bidraget 2-3 % räknat som årsmedelvärde 

och i gatunivå mindre än 1 %. Till 98-percentilerna är bidraget 

från SSAB ca 7 %. 

• SSAB:s transporter bidrar till haltnivåerna i Luleå i något större 

utsträckning än processerna. Det är främst de interna transporterna 

som bidrar till halterna i närområdet. 

• I ansökt alternativ 1 kommer bidraget från SSAB:s produktion att 

vara ungefär som idag. I ansökt alternativ 2 kommer haltbidragen att 

öka med ca 10 %. 

• Transporterna beräknas öka med ökande produktion. Haltbidraget 

från denna källa kan därmed komma att öka något, men beroende på 

att den interna fordonsparken gradvis kommer att förändras, 

förväntas istället ett minskat haltbidrag från transporterna. 

• Spaltugnsstopp vid SSAB innebär endast en mindre ökning av NOxutsläppen 

och av haltbidragen sett som årsmedelvärde och som 98percentil 

av dygnsvärden. I det framtida fallet med nytt koksverk 

kommer spaltugnsstopp inte att ske eftersom man då har två ugnar. 

• Några överskridanden av miljökvalitetsnormer bedöms inte ske vare 

sig i Luleå som tätort eller i SSAB:s närområde. SSAB:s utsläpp 

påverkar situationen i relativt liten omfattning. 

Tabell 18. Bidrag från SSAB till partikelhalterna i Luleå. 

PM10 

μg/m 3 

Luleå C Dagis 

Hertsön 

89 

Örnäs‐ 

skolan 

Friskvårds‐ 

centrum 


Bidrag från Produktion Ca 0,3 0,5‐1 0,5‐1 1‐ 2 

Transporter Ca 0,03 Ca 0,07 Ca 0,07 Ca 0,14 

Nuläge 90‐perc. dygn 

Bidrag från Produktion Ca 1 Ca 2 Ca 4 Ca 5 

Transporter 0,07‐0,14 0,14‐0,28 Ca 0,28 Ca 0,46 

Alt. 2 Årsmedel 

Bidrag från Produktion 0,2‐0,3 Ca 1 0,5‐1 1‐2 

Transporter Ca 0,03 Ca 0,08 Ca 0,08 Ca 0,16 

Alt. 2 90‐perc. dygn 

Bidrag från Produktion Ca 1 2‐3 4‐5 5‐7,5 

Transporter 0,08–0,16 0,16‐0,32 0,32 0,53 

Uppmätt 

halt 

Årsmedelvärde 10‐12 i 

gatunivå 

90‐percentil Ca 20 i 

gatunivå 

Ca 10 Ca 11 Ca 10 

16 19 18 

MKN* Årsmedelvärde 40 μg/m 3 

Miljömål Årsmedelvärde 20 μg/m 3 (2010) och 15 μg/m 3 (2020) 

MKN* 90‐perc.dygn 50 μg/m 3 

Miljömål 90‐perc.dygn 35 μg/m 3 (2010) och 30 μg/m 3 (2020) 

* Miljökvalitetsnormen avser att skydda hälsa, om inget annat anges.


Luleå 2008 


• Partikelutsläppen vid SSAB (PM10) bidrar i relativt liten 

utsträckning (


Luleå 2008 

Figur 48. Den årliga våtdepositionen (mekv/m 2 ) av nitrat- och ammoniumkväve, 

sulfatsvavel och vätejoner som medelvärde för mätstationerna inom de centrala och 

kustnära delarna av Norrland mellan åren 1991 och 2007. Från IVL 2008 23 . 

Det är främst svavelnedfallet som bidrar till försurning i norra Sverige. 

Kvävets försurningsbidrag bedöms vara marginellt. Beräkningar för 

försurningssituationen i norra Sverige visar att problemet med försurning av 

skogsmark och sjöar är litet. Skogsbrukets bidrag är dock påtagligt och 

måste tas med i beaktande för att få ett helhetsperspektiv på försurningen. 

Prognoser för utsläppsförhållandena i Europa indikerar att nedfallet i norra 

Sverige till följd av dessa kommer att fortsätta att minska fram till 2020 23 . 

För framtiden spekuleras dock också i ökade nederbördsmängder i bl.a. 

norra Sverige, vilket skulle kunna ge ökat nedfall på något längre sikt, till år 

2100 22 . Detta skulle tillsammans med andra faktorer som ändrade 

temperatur- och fuktighetsförhållanden samt ökad tillväxt kunna påverka 

markprocesserna så att det leder till en ökad försurning. Situationen är 

osäker men bedöms viktig att följa upp. 

11.3.6 Uppmätt deposition av gödande ämnen 

Mätningarna inom den regionala miljöövervakningen 21 visar att kvävedepositionen 

på den mätpunkt som kan anses vara representativ för 

bakgrundsnedfallet kring Luleå är ca 0,11 g/m 2 för nitratkväve och 0,11 - 

91


Luleå 2008 

0,18 g/m 2 för totalt kväve, d.v.s inklusive ammoniumkväve 23 . Effekten av 

kväve i miljön beror på sammanlagda depositionen av kväve, d.v.s. både 

nitratkväve (från kväveoxidutsläpp) och ammoniumkväve (från ammoniakutsläpp). 

Kvävet bedöms, som nämnts, inte bidra i någon betydande grad till 

försurning. Det har dock en gödslande effekt på ekosystemen, vilket bland 

annat kan påverka artsammansättningen hos markvegetationen (se vidare 

avsnitt 12.2). Vilka konsekvenser som i realiteten uppkommer varierar för 

olika marktyper. 

11.3.7 Uppmätt deposition av stoft 

För att försöka kvantifiera problemet med diffus dammspridning har 

mätningar av nedfallande stoft gjorts. Även PM10-mätningar kan dock ge 

kompletterande information. Det är svårt att utifrån mätdata kvantitativt 

beskriva en källas inverkan på stoftnedfallet och damningen. Det 

förekommer naturligtvis andra källor till damning i en tätort än industriell 

verksamhet. Dammepisoder under våren till följd av uppvirvling av 

vägdamm sker samtidigt med motsvarande uppvirvling av stoft från 

industriella källor. 

Generellt är mätningar av stoftnedfall svåra att tolka och relatera till effekter 

och klagomål. En orsak är att mätningar ofta görs under en längre tidsperiod, 

från 2 veckor till en månad. Omfattande stoftnedfall som uppmärksammas 

av kringboende och som ger upphov till nedsmutsning sker dock 

ofta under några timmar. Stoftnedfall är i huvudsak något som ger en 

mycket lokal påverkan. Mätningar görs generellt endast i anslutning till 

källor som kan ge upphov till diffus dammspridning. 


Vid mätningar i området kring SSAB kan konstateras att stålproduktionen 

med tillhörande interna transporter utgör en viktig källa till stoftspridningen 

i området, även om också andra närbelägna verksamheter som hamn och 

trafik bidrar. Mätningar av nedfallande stoft har gjorts i SSAB:s regi på ett 

antal mätpunkter i omgivningarna med start i slutet av 1980-talet. 

Mätningarna har skett med tidsupplösning på en månad. Mätpunkternas 

placering under de senaste decennierna 

framgår av Figur 49. 

Figur 49. Placering av provtagare för mätning av 

stoftnedfall där: 1=Midvinterstigen (Hertsön) 2, 3 

och 4= Bragegatan, Furumovägen och 

Föreningsgatan (Lövskatan), 5=Tibnor (numera 

nedlagd), 6= Svartöstaden (FVC) och 7=Örnäset 

Degerögatan. 

92


Luleå 2008 

En av mätplatserna, Midvinterstigen, ligger på Hertsön. Där var nedfallet 

före 1998 i nivån 150-200 g per 100 m 2 och månad, en nivå som inte 

nämnvärt förändrats fram till 2007 (Figur 50). Denna station finns på 

ungefär dubbelt så långt avstånd från SSAB som de tre ovannämnda i 

Lövskatans område. 

Figur 50. Mätningar av stoftnedfall (g/100 m 2 och månad) 1990- 

2005 på ett antal mätpunkter kring SSAB. 

I alla mätpunkter var nedfallet betydligt högre under 2006 än under åren 

2002-2005 och 2007 (Figur 51). 

År 2004 ändrades mätprogrammet och antalet mätpunkter i Lövskatan 

reducerades till en (Furumovägen). En ny mätpunkt startades dessutom vid 

Degerögatan på Örnäset. Resultaten från de kvarvarande mätstationerna 

Lövskatan (Furumovägen), Örnäset (Degerögatan) samt Svartöstaden 

(Friskvårdscentrum) sedan år 2000 fram till och med 2007 framgår av Figur 

51. 

Figur 51 visar dels på stoftspridningens "basnivå" på 100 - 200 g/100 m 2 

och månad, dels på den episodvisa damningen med högre nedfall under 

enstaka månader. Under 2003-2005 var nedfallet relativt lågt. Under 2006 

och 2007 har förekommit toppar med ungefär tre gånger högre nedfall än 

"basnivån". 

93


Luleå 2008 

Diagrammen visar att nedfallet varit märkbart högre under åren 2002 och 

2006. Under dessa år var somrarna varma och torra, vilket bedöms vara 

huvudskälet till det högre nedfallet. 

Den station som ligger närmast SSAB är Svartöstaden (Friskvårdscenter). 

Denna har inte varit i drift lika länge som de övriga utan startades först 

1997. Här har nedfallet vara något större än vid övriga stationer, åtminstone 

under perioder med damning. 

Den minskning i stoftnedfall som skett vid mätpunkterna i Lövskatanområdet 

har antagits vara en följd av flyttningen av SSAB:s utskeppningsanläggning/ 

LKABs malmhantering till en plats utanför SSAB:s område 

samt de åtgärder som vidtogs inom SSAB kring år 2000. 

Klagomål på nedfall har förekommit tidvis från boende i områdena kring 

SSAB. Boende på Degerögatan i östra delen av Örnäset påpekade bl.a. vid 

samrådsmötet att de tidvis störs av nedfallande stoft (se Bilaga E). 

800 

600 

400 

200 

0 

800 

600 

400 

200 

0 

800 

600 

400 

200 

0 

2000 

2000 

2000 

2001 

2001 

2001 

2002 

2002 

2002 

ÖRNÄSET, Degerögatan 

2003 

LÖVSKATAN, Furumovägen 

2003 

2004 

SVARTÖSTAN, FVC 

2003 

2004 

2004 

Figur 51. Stoftnedfall på mätpunkterna Örnäset (Degerögatan), Lövskatan 

(Furumovägen), och Svartöstan (Friskvärdscentrum FVC) i g/100 m 2 och månad. 

Mätresultaten enligt ovan tyder dock inte på att stoftnedfallet är avvikande 

stort på Örnäset jämfört med övriga bostadsområden. Resultat som erhålls 

genom att mäta under en månad kan dock, som nämnts, inte alltid spegla 

damning under kortare tidsperioder utan endast ge en indikation på den mer 

långsiktiga belastningen. Enstaka utsläppshändelser i samband med t.ex. 

94 

2005 

2005 

2005 

2006 

2006 

2006 

2007 

2007 

2007


Luleå 2008 

slaggtippning sprids dessutom med aktuell vindriktning och faller ner på ett 

begränsat område under en kort tidsperiod. Sådana episoder slår i de flesta 

fall inte igenom i mätdata. 

Det finns inga gränsvärden för stoftnedfall i Sverige. Däremot finns ett 

riktvärde inom det tyska regelverket TA-Luft 24 enligt vilket 0,35 g/m 2 och 

dygn inte får överskridas som skydd för stoftnedfall och nedsmutsning. 

Detta gränsvärde kan dock inte användas för månadsvisa mätningar. De 

bedömningsgrunder som istället ofta utnyttjas härrör från 1960 – 1970-talet 

(Tabell 19) och speglar därför eventuellt inte dagens referenser för 

stoftnedfall. 

Tabell 19. Bedömningsgrunder för stoftnedfall 25 . 

Stoftnedfall 

g/m 2 och månad (g/100 m 2 månad) 

Bedömning 

2 – 3 (200 ‐ 300) Bakgrundsnivå 

5 – 8 (500 ‐ 800) Godtagbart i tätorter 

10 – 15 (1000 ‐ 1500) Noteras som nedsmutsande av de flesta 

människor 

>15 (>1500) Starkt nedsmutsande och otillfredsställande i 

bostadsområden 

Utifrån dessa bedömningsgrunder kan mätdata från bostadsområdet 

Lövskatan och Hertsön anses ligga på förväntad bakgrundsnivå. Någon 

månad per år förekommer dock nedfall som är högre och som kan upplevas 

som störande. Om damningsincidenter har varaktighet på några timmar upp 

till något dygn ger dock mätningarna ingen information. 

11.3.8 Beräknade depositionsbidrag av nuvarande och framtida 

verksamhet 

På motsvarande sätt som för halter i luftmiljön har även SSAB:s bidrag till 

depositionen av svavel och kväve beräknats med hjälp av modell. Resultaten 

redovisas i Bilaga D6. I Figur 52 visas de beräknade nedfallsbidragen för 

svavel och kväve till följd av utsläppen från SSAB. Beräkningarna 

inkluderar endast de utsläpp som sker via punktkällor. Den diffusa 

dammspridningen är inte möjlig att beräkna på detta sätt, eftersom uppgifter 

på emitterade mängder inte finns tillgängliga. Därför har inga beräkningar 

för stoftnedfall gjorts. 

Nedfallet i Luleåområdet har uppskattats med beaktande av nedfallet i 

bakgrundsmiljöer, i tätorten och alldeles i närheten av industriområdet. 

Bidraget har även uppskattats i närmaste skyddsvärda naturområden 

inklusive Natura 2000-områden och de som ligger på lite längre avstånd 

från SSAB (se avsnitt 12.4). Nedfallsbidragen för svavel och kväve framgår 

av tabellerna nedan. 

95


Luleå 2008 

Figur 52. Beräknad deposition av svavel (vänster) och kväve (höger) i mg/m 2 och 

år i nuläget till följd av utsläppen från SSAB. 

Tabell 20. Bidrag från SSAB till svaveldepositionen i Luleå. 

Årsdeposition 

mg/m 2 

Hertsön N Sandön S om 

Bergnäs 

96 

Närmaste 

naturomr 

ca 10 km 

bort 

Nuläge Årsnedfall 

Bidrag från Produktion 50 ‐ 75 Ca 150 50 – 100


Luleå 2008 

alternativen. Fortsatt försurning kan ändå inte uteslutas i närområdet till 

Luleå, bl.a. genom SSAB:s nedfallsbidrag. 

Kvävedepositionen från SSAB och dess bidrag till gödningen av 

ekosystemen bedöms utgöra ett mindre problem i Norrbotten. SSAB:s 

bidrag uppskattas till 5 % eller mindre i relation till total kvävedeposition. 

Övergödningssituationen i länet har av länsstyrelsen också bedömts vara 

mindre allvarlig. Det finns dock skäl att följa situationen eftersom det finns 

många osäkerheter i utvecklingen till följd av framtida klimateffekter 23 . 

Tabell 21. Bidrag från SSAB till kvävedepositionen i Luleå. 

Årsdeposition 

mg/m 2 

Hertsön N Sandön S om 

Bergnäs 

97 

Närmaste 

natur 

Nuläge Årsnedfall 

Bidrag från Produktion 2,5 ‐ 5 7,5 ‐ 10 2,5 ‐ 5


Luleå 2008 

ramen för ett examensarbete 27 . Dessa stickprovsmässigt uppmätta värden 

har sammanställts i Tabell 22. 

Tabell 22. Uppmätta halter av några metaller i luft i Svartöstaden 2001 27 . 

Halter i ng/m 3 Medelvärde Max uppmätt Min uppmätt Miljökvalitets‐ 

norm 

Arsenik 0,82 1,4 0,43 6 

Kadmium 0,21 0,33 0,11 5 

Nickel 2,3 3,5 1,4 20 

Bly 4,1 5,7 1,0 500 

11.4.2 Uppmätt deposition av metaller 


Nedfallet av metaller i omgivningarna till SSAB Luleå har sedan mitten av 

1970-talet undersökts med 5-10 års intervall. Detta har gjorts genom analys 

av metallinnehållet i husmossa, en metod som bl.a. används inom den 

nationella miljöövervakningen. Den senaste studien innefattade provtagning 

på ett 30-tal lokaler kring SSAB år 2005 26 . De genomsnittliga värdena 

redovisas i Tabell 23. 

Tabell 23. Metallhalter i husmossa i form av medelvärden (mg/kg torrsubstans). 

”SSAB” avser prover från närområdet till industriområdet i Luleå, undersökt år 

2005, jämfört med referensprover och resultat från tidigare undersökningar. Även 

värden från den nationella karteringen år 2000 presenteras. 

Medelvärden ppm 

(mg/kg) 


Pb Cd Cu Zn Cr Ni Fe V 

Mv 2005 5 0,17 8,4 51 5,7 2,1 1686 82 

Referensprov 2005* 3 0,12 6,8 34 0,9 1,0 233 4 

Mv 2002 6 0,18 8,1 56 5,0 2,5 2477 66 

Mv 1997 

Nationell kartering 

år 2000 

8 0,20 10 60 5,6 5,3 4351 53 

Mv Luleå 5 0,16 7,0 48 0,8 1,7 212 1,8 

Mv Boden 3 0,12 4,2 31 0,7 1,3 157 1,1 

Mv Norrbotten 3 0,12 4,1 31 0,7 1,0 266 1,1 

Mv Sverige 5 0,18 4,3 42 0,8 1,3 225 1,3 

* Medelvärde av 3 prover tagna mer än 2 mil från Luleå centrum. 

Tabellen visar att halterna i mossa för de flesta metaller är något lägre år 

2005 jämfört med tidigare år. Medelvärdena kring SSAB är för flera 

metaller endast något högre än medelhalterna i Luleå generellt. För 

metallerna järn, vanadin och krom är halterna kring SSAB dock betydligt 

högre. För dessa bedöms SSAB vara en viktig källa. Halterna i Luleå är 

genomgående högre än i Boden, medan halterna i Boden och i Norrbotten är 

likartade. Det framgår också av tabellen att medelvärden för Sverige är 

högre än respektive medelvärde för Norrbotten. Detta är en följd av att 

nedfallet i södra Sverige är betydligt större än i norra Sverige till följd av 

långdistanstransport av metaller. 

98


Luleå 2008 

Vid jämförelsen ska beaktas att provpunkterna kring SSAB Luleå i flertalet 

fall ligger nära vägar och/eller bebyggelse till skillnad från provpunkterna i 

den nationella karteringen, där proverna tagits på minst 300 m avstånd från 

vägar/bebyggelse. 

Med denna metodskillnad i åtanke kan SSAB Luleås påverkan på nedfallet 

av bly och kadmium i det aktuella området bedömas vara marginellt och 

inte urskiljbart. Detsamma gäller för koppar, som i materialet uppvisar en 

spridningsbild med ökande halter från Luleå centrum. 

För zink kan eventuellt ett mindre bidrag från SSAB skönjas. De högsta 

värdena ses vid Hertsön och i centrala Luleå. Bilden av spridningen är dock 

något osäker. En viss höjning av krom kan ses i prover tagna norr och söder 

om industriområdet. De högsta halterna i mossa uppmättes på mätlokalerna 

söder om Hertsön. Bidrag kan härröra från SSAB:s industriområde. Detta är 

dock osäkert eftersom utsläppen av krom under senare år har varit 

förhållandevis låga. Möjligen förekommer också andra utsläppskällor för 

krom. De registrerade haltförhöjningarna av järn och vanadin i mossa i 

SSAB:s närområde kan enligt mosskarteringen förklaras av ”den egna” 

produktionen å . 

Vid jämförelser med tidigare mossundersökningar kan det konstateras att 

nedfallet av metaller kring SSAB Luleå har sjunkit under senare år, i några 

fall markant. Störst är minskningen för järn, vilket kan följas i Figur 53. 

99 

Figur 53. Nedfallet 

av järn på 

markerna kring 


registrerat genom 

analys av 

husmossa under 

perioden 1985- 

2005. 

Markeringarna 

avser yttre gränser 

för de angivna 

halterna. 

Figuren visar således att nedfallet av järn minskat betydligt under den tid 

provtagningar skett i området. År 2005 registrerades halter högre än 2500 

å Även vissa andra metaller än de ovan redovisade analyserades vid den senaste 

mossundersökningen. För exempelvis kvicksilver registrerades ingen skillnad i 

koncentration mellan provområdet kring SSAB och referensområdet.


Luleå 2008 

mg/kg i stort sett endast över industriområdet och de närmaste 

omgivningarna norrut. År 1985 var halterna i mossa större än 5000 ppm 

över större delarna av Luleå tätort (och följaktligen större än 2500 ppm över 

ett betydligt större område). 

11.5 Organiska ämnen 

11.5.1 Uppmätta halter av flyktiga organiska ämnen i luft 


Inom ämnesgruppen flyktiga organiska ämnen har bensenhalter mätts i 

gatunivå med DOAS-instrument. Mätningar har också skett med 

diffusionsprovtagare på en rad andra platser i gatumiljö i kommunens regi. 

Källan till bensenhalterna i tätortsmiljö är huvudsakligen trafikutsläpp. 

Omfattande vedeldning kan också utgöra en källa till VOC-halter inklusive 

bensen. 

Medelhalterna av bensen i Luleå varierade mellan 1,6 och 4,6 μg/m 3 . 

Mätningarna är dock relativt få varför medelvärdet förmodligen inte är 

representativt för årsmedelbelastningen. Medelhalterna underskrider dock 

miljökvalitetsnormen (5 μg/m 3 ). 


SSAB är som ovan nämnts ingen stor källa till utsläpp av flyktiga organiska 

ämnen. Huvudsakligen emitterar paraffinkolväten och alkoholer, medan 

utsläppen av aromatiska kolväten från användning av lösningsmedel är små. 

Inga mätbara utsläpp sker heller av bensen från koksverket och 

råbensenhanteringen. SSAB:s bidrag till haltnivåerna av flyktiga organiska 

ämnen bedöms därmed vara försumbara. 

De mätningar som gjorts under våren 2008 i området kring SSAB visar 

också på låga halter. Relativt få data föreligger dock. Det högsta värdet 

observerades vid koksverksdikets utlopp i Hertsöfjärden. Halten var här 3 

μg/m 3 under en av mätperioderna (Figur 54). I övrigt låg de uppmätta 

veckomedelvärdena kring 1 μg/m 3 eller därunder. Detta antyder att 

haltnivåerna av bensen är lägre än i gatunivå i centrala Luleå, vilket stöder 

antagandet att SSAB:s bidrag är försumbart. De flesta halterna är sålunda i 

nivå med, eller lägre än, miljömålet för bensen som ska nås 2020. 

Regional bakgrund 

Inga mätningar har såvitt vi kunnat finna gjorts av regional bakgrund i 

Norrbotten. 

11.5.2 Uppmätta halter av polycykliska organiska kolväten (PAH) i luft 


Få mätningar har gjorts av polycykliska aromatiska kolväten i svensk 

tätortsmiljö. En studie gjordes inför införande av miljökvalitetsnormer i 

Sverige. Inga mätningar har dock enligt vår kännedom gjorts i Luleå. 

100


Luleå 2008 

101 

Figur 54. Resultat från 

kampanjvisa mätningar av 

bensen i området kring SSAB 

under våren 2008. 

Haltnivåerna i de flesta svenska tätorter, som medelhalter, ligger under 

0,25 ng/m 3 (Figur 55). Undantag är tätorter med omfattande vedeldning, där 

medelhalterna kan ligga mellan 0,5 och 1 ng/m 3 . 


En mätning har gjorts inom ramen för ett examensarbete 27 . De fåtaliga 

resultaten kan ses som stickprov på aktuella haltnivåer. Av de 16 PAHföreningar 

som analyserades kunde endast 3 uppmätas i detekterbara halter 

vid något av de fyra mättillfällena. Alla uppmätta halter av bens(a)pyren i 

Svartöstaden underskred metodens detektionsgräns, 0,42 ng/m 3 . 

Två mätkampanjer för polycykliska aromatiska kolväten har utförts under 

våren 2008 kring SSAB. Mätningarna gjordes (av IVL på uppdrag av 

SSAB) på samma tre platser där PM10 mäts, Friskvårdscentrum, Dagis 

Hertsön samt Örnässkolan (Figur 45). Femton PAH-föreningar analyserades 

(Tabell 24). De har olika egenskaper fysikaliskt och kemiskt och därigenom 

skilda egenskaper ur miljösynpunkt. De lättare föreningarna är mer flyktiga 

och återfinns delvis i gasfas. De tyngre föreningarna är svårflyktiga och 

förekommer företrädelsevis i partikelfas. Flera av de tyngre har cancerogena 

egenskaper. Som en nyckelsubstans för de tyngre PAH-föreningarna med 

cancerogena egenskaper har man valt bens(a)pyren, BaP. Som 

miljökvalitetsnorm och miljömål för PAH har haltnivåer ansatts för BaP. 

De summerade halterna av PAH-föreningar ligger mellan 2 och 7 ng/m 3 på 

de olika mätplatserna under de två mätkampanjerna. På grund av fåtalet 

mätningar kan inget sägas om vilken plats som är mest belastad. Halterna är 

dock generellt sett låga. Under vecka 16 låg vindriktningen huvudsakligen 

från annat håll än från SSAB på alla mätplatserna. Under vecka 20 hade 

Örnässkolan och Dagis Hertsön vindar från SSAB under ca 30 respektive 

40 % av tiden. Mätplatsen FVC hade då vindar från SSAB under


Luleå 2008 

Figur 55. Haltnivåer av PAH och BaP i svenska tätorter 2003/04 enligt 

mätdata från IV 28 L. Halter i ng/m 3 . 

En överslagsberäkning av de lokala PAH-halterna visar med antagandet om 

ett utsläpp av ca 1 ton årligen att haltnivån som årsmedelvärde vid Örnäset 

skulle vara i storleksordningen 5 ng/m 3 . Detta stämmer väl överens med 

uppmätta data, vilket ger en viss uppfattning om att det uppskattade 

utsläppet inte är alltför avvikande från verkligheten. 

Resultaten, som presenteras i Tabell 24, visar på haltnivåer av BaP under de 

två mätveckorna på 0,004 till 0,009 ng/m 3 , vilket är betydligt under 

medelhalten i bakgrundsluft. De kan jämföras med miljökvalitetsnormen 1 

ng/m 3 och de svenska miljömålen: 0,3 ng/m 3 (delmål till 2015) och 0,1 

ng/m 3 (generationsmål som ska nås 2020). Mätningarna är dock gjorda 

under vår och försommar, medan de högsta halterna vanligen observeras 

under vintern 29 . Dessa mätningar kommer att fortsätta under hösten 2008 

och vintern 2009. 

102


Luleå 2008 

Tabell 24. Halter av polycykliska aromatiska kolväten vid 3 mätpunkter kring SSAB. 

V 16 2008 V 20 2008 

Halter i 

ng/m 3 

Friskvårds Örnäs Dagis Friskvårds Örnäs Dagis 

Centrum Skolan Hertsön Centrum skolan Hertsön 

Naftalen 0,59 0,95 1,3 0,71 0,50 0,29 

Acenaften 0,29 0,29 0,31 0,31 0,17 0,082 

Fluoren 0,55 0,64 0,91 0,28 0,99 0,49 

Fenantren 1,3 1,3 1,9 0,50 2,6 1,3 

Antracen 0,043 0,041 0,10 0,016 0,11 0,061 

Fluoranten 0,35 0,48 0,74 0,13 1,1 0,55 

Pyren 0,21 0,25 0,47 0,063 0,60 0,32 

Bens(a) 

antracen 

0,018 0,019 0,041 0,008 0,064 0,036 

Chrysen 0,057 0,10 0,16 0,018 0,21 0,12 

Bens(b) 

fluoranten 

0,034 0,042 0,086 0,012 0,10 0,065 

Bens(k) 

fluoranten 

0,013 0,017 0,036 0,005 0,037 0,023 

Bens(a) 

pyren 

0,005 0,004 0,008 0,004 0,009 0,006 

Dibens(a,h) 

antracen 

0,003 0,004 0,009


Luleå 2008 

Vid för ozonbildning gynnsamma betingelser (hög solinstrålning och 

högtrycksförhållanden med svaga vindar) kan lokala utsläpp bidra till 

ozonförekomsten på ett märkbart sätt. Det lokala bidraget till ozonbildning 

är dock litet från enskilda punktkällor. Vid sådana förhållanden är ozonhalterna 

förhöjda till följd av intransporterade föroreningar. Ozonhalterna 

kan då överskrida kritiska haltnivåer och miljömål och ge upphov till skador 

på vegetation liksom på människors hälsa. 

En värdering av ozonsituationen har gjorts i den senaste rapporten för 

övervakning av luftföroreningar i norra Sverige 23 . Mätningar av ozonhalter 

har skett med passiva provtagare och en uppskattning har gjorts av 

överskridanden av målvärden. Haltdata som medelvärde över fem år från de 

tre mätstationerna Myrberg, Pavlovare och Nikkaluokta ger inga beräknade 

överskridanden av målvärdet för ozonexponering räknat som AOT40 ö för 

maj till juli som anges inför 2020. Det finns dock viss risk för överskridande 

av det målvärde som anges till skydd för människors hälsa vid de 

nordligaste mätplatserna Palovare och Nikkaluokta. 

Ozonförekomsten i länet är dock inte möjlig att åtgärda genom att minska 

lokala utsläpp. För detta skulle istället kraftfulla internationella åtgärder 

krävas. Utsläppen från SSAB i Luleå bedöms endast i liten utsträckning 

bidra till observerade ozonhalterna i Norrbotten. Någon vidare värdering av 

ozon görs därför inte i denna MKB. 

11.7 Växthusgaser 

Luftens stigande halt av koldioxid anses bidra till att förstärka växthuseffekten. 

En naturlig växthuseffekt är en förutsättning för livet på jorden, 

men sedan industrialismens början har koncentrationen koldioxid stigit i 

atmosfären med ungefär 30 %, vilket befaras påverka jordens klimat genom 

att bl.a. öka medeltemperaturen. 

Utsläppen av koldioxid är förhållandevis höga i Norrbotten. Detta beror 

främst på utsläppen från källor som SSAB Luleå och LuleKraft (som 

utnyttjar processgas från SSAB). Dessa svarar tillsammans för ungefär 75 % 

av länets totala koldioxidutsläpp (varav knappt hälften från SSAB). 

Koldioxidutsläppen bidrar till effekter på den globala skalan. Däremot sker 

inga lokala effekter i Norrbotten till följd av de lokala utsläppen. 

Det finns även andra molekyler än koldioxid som har liknande effekt på den 

globala strålningsbalansen, nämligen metangas, dikväveoxid, fluorkolväten 

m.fl. Ingen av dessa ämnen släpps dock ut från SSAB Luleå:s verksamhet i 

mängder som är av betydelse. 

ö AOT40 är den ackumulerade ozonexponering som överskrider 40 pbb (80 μg/m 3 ) 

summerad timme för timme under dygnets ljusa timmar under hela växtsäsongen. Enheten 

är ppb-timmar.. 

104


Luleå 2008 

KONSEKVENSER FÖR LUFTMILJÖN VID SÖKT PRODUKTION 

Som beskrivits i Avsnitt 5 beräknas utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och 

stoft i stort sett ligga kvar på dagens nivå. Detta gäller även för utsläppen från 

interna transporter under förutsättning att åtgärder vidtas på den interna 

fordonsparken så att utsläppen av framför allt kväveoxider och partiklar inte 

ökar. Utsläppen av metaller till luft kommer förmodligen att minska något med 

undantag av kvicksilver, medan utsläppen av PAH beräknas öka i takt med 

produktionen. För inga av dessa ämnen beräknas några överskridanden av 

miljökvalitetsnormer komma att ske. 

Den planerade produktionsökningen förväntas därmed inte leda till någon 

försämring av den lokala luftmiljön eller ökad risk för negativa konsekvenser i 

regionen av nedfall från verksamheten. 

Utsläppen av koldioxid beräknas öka i takt med produktionen. Konsekvenserna 

av detta ur ett globalt perspektiv diskuteras i Avsnitt 17. 

KONSEKVENSER FÖR LUFTMILJÖN I NOLLALTERNATIVET 

I nollalternativet kommer vissa utsläppsminskningar till luft att ske jämfört med senare 

år. Detta tack vare de utsläppsbegränsande åtgärder som redan är beslutade, nämligen 

ny gastvätt och åtgärder i släcktornet vid koksverket under 2008-2009 samt åtgärder i 

stålverket under 2009. Utsläpp av dioxin kan däremot komma att öka till följd av en ökad 

skrothantering. 

Alternativet förväntas leda till vissa förbättringar av luftkvalitet och minskat nedfall 

jämfört med dagens förhållanden. 

105


Luleå 2008 

12 Landmiljön 

12.1 Försurande ämnen i mark 

Markerna kan försuras både på naturlig väg och till följd av mänsklig 

påverkan. En tillförsel av försurande ämnen tar i anspråk olika 

buffertsystem i marken, som neutraliserar syran. Är buffertförmågan 

ansträngd eller förbrukad sjunker markens pH. Detta påverkar i sin tur 

tillgängligheten hos olika ämnen i markerna, och kan påverka markens hela 

ekosystem. 

Försurning i norra Sverige är i huvudsak en följd av svaveldepositionen. 

Kvävets bidrag till försurningen är betydligt mindre än svavlets. I norra 

Sverige där kvävenedfallet inte varit lika högt som i söder, tas det 

deponerade kvävet i stor utsträckning om hand av vegetationen och någon 

betydande avrinning av nitratjoner (med försurande inverkan) sker inte. 

Försurningssituationen i Norrbotten bedöms av Länsstyrelsen som i 

huvudsak god. Det årliga nedfallet av svavel i större delar av länet 

överstiger numera inte 0,25 g/m 2 annat än mycket lokalt, och därmed 

bedöms den långsiktiga risken för skador p.g.a. markförsurning enligt 

Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 30 vara liten. 

Enligt en studie över försurningsstatusen i djupa markprofiler över hela 

landet 31 ligger pH i skogsmarkens s.k. B-horisont (markskiktet där den 

huvudsakliga anrikningen sker) inom intervallet 4,7-4,9 i Norrbottens 

kustzon, och på en något högre nivå inåt landet (Figur 56). Detta betecknas 

enligt bedömningsgrunderna som ”måttligt sur” skogsmark. I samma studie 

undersöktes även försurningsstatusen i djupa markprofiler. Inga indikationer 

framkom på att marken i de två profiler nära Arvidsjaur, som representerade 

Norrbottens län, skulle vara påverkad av försurande nedfall. 

En värdering har också gjorts 23 av överskridandet av kritisk belastning i 

norra Sverige inom ramen för den regionala miljöövervakningen. Man har 

beräknat att i de fyra nordliga länen överskrids den kritiska belastningen på 

3 % av skogsmarken, främst i områden längs kusten. Beräkningarna för 

framtiden anger också en förbättrad situation. Med fortsatta åtgärder mot 

utsläppen i Europa, enligt redan beslutade åtgärder inom EU, uppskattas att 

överskridandet år 2020 begränsas till 0,5 % av skogsmarken. 

SSAB:s utsläpp bidrar i närområdet till ett relativt betydande svavelnedfall. 

Bidraget från SSAB i nuläget har beräknats till upp till 150 mg per m 2 och 

år inom 5 km avstånd från SSAB. Detta innebär ett bidrag i samma nivå 

som bakgrundsdepositionen. Bidraget minskar med avståndet och är på mer 

än ca 10 km avstånd mindre än 25 mg/m 2 . 

Bidraget på SSAB bedöms emellertid inte leda till att det totala nedfallet 

överskrider det tidigare ansatta miljömålet för nedfall av försurande ämnen i 

Norrland (250 mg/m 2 och år), annat än inom de närmaste ca 5 kilometrarna 

till verksamhetsområdet. 

106


Luleå 2008 

Figur 56. Berggrundens försurningskänslighet i Norrbottens län uttryckt som dess 

innehåll av kalcium och magnesium (vänster) respektive dess vittringsbenägenhet 

(höger). Ju rödare färg desto större försurningskänslighet. Bilderna är hämtade 

från Länsstyrelsens rapport 32 . 

12.2 Gödande ämnen i mark 

I norra Sverige är övergödning generellt sett ett mindre problem än i övriga 

landet. Detta sägs bl.a. i Länsstyrelsens värdering av miljömålet Ingen 

övergödning. Effekter i sjöar och vattendrag bedöms endast föreligga lokalt. 

På de skogsytor som studeras inom den regionala miljöövervakningen är 

halten av nitratkväve i markvatten mycket låg, oftast under detektionsgränsen 

23 . Endast i samband med avverkning av skog sker en betydande 

avrinning av kväve, vilket kan bidra till gödning av vatten. 

Det nuvarande kvävenedfallet bedöms dock vara tillräcklig stort för att 

kunna påverka markvegetationens sammansättning. Lågdosförsök med 

kväve i norra Sverige, där bakgrundsdepositionen är låg, indikerar att även 

små förändringar av kvävetillförseln kan bidra till förändringar i 

markvegetationens sammansättning 23 . 

För framtiden spekuleras i de förändringar som klimatpåverkan kan ge 

upphov till i form av snabbare nedbrytning i mark genom ökad temperatur, 

och snabbare frigörelse av kväve och andra näringsämne. Hur en ökad 

temperatur kan bidra till att förändra kvävenedfallet är osäkert, men 

situationen bedöms liksom för försurning viktig att följa 22 . 

SSAB:s bidrag till kvävedepositionen i omgivningarna är litet, i storleksordningen 


Luleå 2008 

12.3 Metaller i mark 

Inom SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, pågår en rikstäckande 

kartering av morän och s.k. bäckvattenväxter. Moränprover analyseras på 

sitt metallinnehåll, som anses återge den naturliga metallförekomsten i ett 

område. Genom att parallellt ta prover på starrväxters rötter i mindre 

vattendrag och analysera dess metallinnehåll, kan man få en indikation på 

om det förekommit en onaturlig metallpåverkan genom luftnedfall i ett 

område, och/eller av ämnen som frigjort de naturligt förekommande 

metallerna i markerna. 

Undersökningarna har hittills nått strax norr om Luleå, och i Figur 57 

redovisas kartor över analysresultaten i morän och bäckvattenväxter för 

metallerna krom, vanadin och zink. SSAB.s betydelse för registrerade halter 

av dess metaller i bäckvattenväxter är inte entydig. I alla tre fallen tillhör 

dock Luleåtrakten de områden inom den aktuella delen av Norrland där 

högst halter registrerats. För vanadin och möjligen även krom kan en 

gradient skönjas med avståndet från Luleå. Zink uppvisar däremot en mer 

splittrad bild med högre koncentrationer såväl i Luleås närhet som på andra 

platser längre söder- och västerut. Detta stämmer väl överens med den bild 

som de återkommande mosskarteringarna visar (se Avsnitt 11.4.2). 

Under 1980-talet gjordes en rikstäckande provtagning av det ytliga 

mårskiktet i landets skogsmarker. Några år senare analyserades 

metallinnehållet i ca 360 av dessa prov, varefter resultaten behandlades 

statistiskt på olika sätt 33 . Ur detta material kan inga avvikelser av något slag 

utläsas för skogsmarkerna kring Luleå. 

Ytterligare data rörande metaller i jord finns att tillgå för åkermark. En 

systematisk kartering av bl.a. metallinnehållet i svensk matjord och den 

underliggande alven genomfördes nämligen under början av 1990-talet 34 . 

Ett exempel från denna kartering ges i Figur 58 för krom. Kromhalten i den 

ytliga matjorden återspeglar främst metallförekomsten i den underliggande 

”naturliga” alven. Inga onormala förhöjningar kan skönjas i de 

förhållandevis fåtaliga åkrar som finns i Luleå’s närområde. 

En sammanfattande bedömning gällande metaller i omgivande 

markområden leder till slutsatsen, att det främst är pågående utsläpp av 

vanadin som det finns anledning att uppmärksamma. Eftersom det är okänt 

vad tidigare betydligt större vanadinutsläpp till luft inneburit för 

koncentrationsförhöjningar i angränsande skogsmarkers ytliga lager, går det 

heller inte att utesluta att nuvarande vanadintillskott kan bidra till en 

eventuell negativ biologisk påverkan. Enligt tillgängliga litteraturuppgifter 

(refererade i 35 ) kan vanadin, åtminstone fraktioner i löst form, vara skadligt 

för den mikrobiella aktiviteten i skogsmark, och även vara toxiskt för växter 

i relativt låga koncentrationer. 

108


Luleå 2008 

109 

Figur 57. Kartor 

över koncentrationen 

av krom, vanadin 

och zink i morän 

(röda trianglar) och 

i bäckvattenväxter 

(gula cirklar) enligt 

SGU:s 

markgeokemiska och 

biogeokemiska 

mätningar. Bilderna 

återger framtagna 

analysresultat i juni 

2008. Observera att 

området NV om 

Luleå ännu inte är 

karterat. SSAB är 

markerat med en pil. 

Kartorna är framtagna av 

Mikael Carlsson, SGU, 

på uppdrag av Svensk 

MKB och får ej användas 

i annat sammanhang utan 

godkännande från SGU.


Luleå 2008 

Figur 58. 

Kromhalter i 

Sveriges åkermark; 

den ytliga 

kultiverade 

matjorden respektive 

den underliggande 

”naturliga” alven 

(blått: 41 

mg/kg). Karta från 

Eriksson m.fl. 34 . 

12.4 Naturvärden – skyddad natur i SSAB:s närhet 

12.4.1 Natura 2000-områden 

Sverige har liksom övriga EU-länder förbundit sig att vidta åtgärder för att 

naturtyper och arter i nätverket Natura 2000 ska ha så kallad gynnsam 

bevarandestatus, och därmed finnas kvar långsiktigt. För naturtyper kan 

det handla om att området är tillräckligt stort, att viktiga strukturer och 

funktioner finns, samt att de arter som är typiska för området är livskraftiga. 

För att en art ska ha gynnsam bevarandestatus krävs att tillräckligt många 

individer finns inom området, att reproduktionen fungerar, och att artens 

livsmiljö är tillräckligt stor. 

OM NATURA 2000-OMRÅDEN 

År 1979 antogs det s.k. fågeldirektivet och 1992 habitatdirektivet (habitat = livsmiljöer). 

Dessa två direktiv är grunden för EU:s naturvårdspolitik, som i sin tur har rötterna i 

internationella överenskommelser. Den viktigaste är konventionen om biologisk 

mångfald, som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio 1992 och som bl.a. lett till bildandet 

av s.k. Natura 2000-områden. 

Målet var att ha färdigt ett nätverk till år 2000 där varje land valt ut sina områden med 

utgångspunkt från de listor över livsmiljöer och arter som finns i habitat- och 

fågeldirektiven. Över 170 livsmiljöer och sammanlagt cirka 900 växt- och djurarter 

omfattas. Varje medlemsland ska bidra med områden i proportion till hur stor andel 

landet har av respektive livsmiljö eller art, samt med så mycket som behövs för att 

bevara den långsiktigt. 

I Sverige har idag 3 981 områden föreslagits vara av gemensamhetsintresse enligt 

habitatdirektivet och 531 skyddsområden enligt fågeldirektivet. Några områden är 

gemensamma enligt båda direktiven, vilket gör att det sammanlagt finns 4 071 Natura 

2000-områden i Sverige. Tillsammans täcker dessa en yta på knappt 6,6 miljoner ha. 

Detta är nästan 15 % av Sveriges yta. 

110


Luleå 2008 

Verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt riskerar att negativt 

påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd enligt miljöbalken. 

De områden i Luleå’s närhet som ingår i nätverket Natura 2000 är 

markerade i Figur 59. 

111 

Ur Geografiska Sverige Data 

© Lantmäteriet Gävle 2003. 

Medgivande M2003/4913. 

Figur 59. Natura 2000områden 

i närområdet 

till Luleå. 

I Tabell 25 ges ett kortfattat sammandrag om vad som utmärker respektive 

område. 

Utöver de beskrivna områdena i tabellen finns ytterligare ett flertal Natura 

2000-områden på något större avstånd från SSAB:s industriområde, ca 20- 

30 km bort. Dessa har dock ej beaktats inom ramen för denna MKB. 

12.4.2 Andra skyddsvärda naturområden 

Förutom Natura 2000-områden finns även naturreservatet Svallmyrberget på 

ca 8 km avstånd från Luleå. Svallmyrberget är ett skogsreservat som utgörs 

av grandominerad barrblandskog. Inom reservatet finns gott om gamla, 

grova granar och tallar i åldern 200-250 år. Flera hotade arter återfinns inom 

reservatet. Även naturreservatet Kallaxheden ligger på ett relativt nära 

avstånd från SSAB:s anläggningar. Kallaxheden har botaniska värden med 

en artrik lavflora.


Luleå 2008 

Tabell 25. Natura 2000-områden inom ca 10 kilometers avstånd från SSAB Tunnplåts 

anläggning i Luleå. 

NATURA 2000‐ 

OMRÅDE 

Alterberget 

(SE0820624) 

Furuholmen 

(SE0820317) 

Gammelstadsviken 

(SE0820042) 

Hästholmen 

(SE0820324) 

Likskäret 

(SE0820305) 

Skatabryggan 

(SE0820456) 

Skrakahällan 

(SE0820452) 

Stenåkern 

(SE0820052 

OMRÅDESSKYDD 

SCI aa 

Biotopskyddsområde, 

9 % 

SCI 

Naturreservat, 100 % 

SCI, SPA bb 


SCI 


SCI 


SCI 

SCI 

SCI 


112 

ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING 

Landskapet som är beläget i Luleälvens dalgång är 

flackt med enstaka mindre bergstoppar. Alterberget 

utgör ett för kustregionen förhållandevis stort, 

sammanhängande naturskogsområde. Området 

hyser ett flertal rödlistade arter och uppvisar en stor 

biologisk mångfald. 

En liten, av människan förhållandevis orörd, ö i en 

vik till Sandön. Fungerar som en viktig refug för 

arkipelagens fauna och flora. Vegetationen är bl.a. 

påverkad av landskapets ständiga höjning, vilket 

leder till en succession med olika vegetationstyper. 

Även intressant ur ett geomorfologiskt perspektiv 

genom landformationer orsakade av vågor och vind. 

Ett ca 4 km långt område som innefattar den 

näringsrika grunda sjön Gammelstadsviken, vilken 

tidigare var en havsvik. Sjön fungerar som en nordlig 

utpost för många kärlväxter som är karaktäristiska 

för södra Sverige, och som en viktig uppehållsplats 

och andningshål för ett stort antal fågelarter. Även 

ett viktigt område för det rörliga friluftslivet på 

grund av närheten till Luleå stad. 

En obebyggd halvö som hyser en i det närmaste 

orörd natur vilket skapar en viktig skyddszon för 

flora och fauna i detta kustnära läge. Området 

karaktäriseras av naturliga björk‐ och 

grandominerade primärskogar som är typiskt för 

landhöjningskusten. Rikt fågelliv. 

Uppvisar en stor landskapsvariation med bl.a. 

relativt opåverkad granskog med rikligt inslag av död 

ved, stora grunda vikar och sund, sandstränder med 

flerårig vegetation och vandrande sanddyner. 

En havsstrandäng som betas av boskap med 

förekomst av många unika växter som vittnar om 

mångårigt jordbruk. Området är även en rik 

fågellokal. 

Tre delområden av strand‐ och slåtterängar som alla 

slås med lie. 

Beläget på Sandön, och har ur vetenskapliga och 

pedagogiska aspekter värdefulla geologiska 

formationer i form av postglaciala klapperstensfält. 

Det finns även områden i Luleå kommun som utgör riksintresse för 

naturvården enligt miljöbalken. Några av dessa finns i närheten av SSAB 

Tunnplåts anläggningar och de flesta av dem är även Natura 2000-områden 

och naturreservat: 

aa 

SCI (Sites of Community Importance) är områden av gemenskapsintresse för vissa växtoch/eller 

djurarter samt naturtyper enligt EU:s habitatdirektiv. 

bb 

SPA (Special Protection Areas) är särskilda skyddsområden för vissa fågelarter enligt 

EU:s fågeldirektiv.


Luleå 2008 

• N39 Gammelstadsviken – Se beskrivning av Natura 2000-område i 

tabellen ovan. 

• N40 Övärld utanför Luleälvens mynning – Geovetenskapligt mycket 

intressant, består till största delen av låga sandöar. Omfattar flera av de i 

tabellen ovan nämnda Natura 2000-områden. 

• N55 Hindersön – Landets nordligaste nu levande skärgårdsjordbruk. 

Odlingslandskap från medeltiden. 

• N56, 57 Kallax – Naturbetesmarker med rik flora. 

Flera av de skyddade områdena utgör således öar i Luleå skärgård. Allmänt 

sett är skärgården säregen till sin natur, där det bräckta vattnet i kombination 

med landhöjningen skapar speciella förutsättningar för naturens utveckling. 

Många av öarna hyser både ett skogslandskap likt inlandets skogar med 

inslag av exempelvis ripa, orre och tjäder, och ytterskärgårdens typiska kala 

hedar och klippor med häckande tobisgrissla, tordmule m.fl. havsfåglar. 

Vissa strandpartier hyser de endemiska (endast här förekommande) 

växtarterna strandögontröst (Euphrasia bottnica), bottenviksmalört 

(Artemisia bottnica) och gultåtel (Deschampsia bottnica). 

Utöver ovan nämnda områden finns andra landområden med relativt höga 

naturvärden såväl norr som söder om Svartön. Framför allt handlar det om 

ett större antal s.k. sumpskogar cc (Figur 60). På Hertsölandet NO om 

Svartön finns även några barrskogsområden med höga naturvärden 

(naturvärdesobjekt), varav några klassats som nyckelbiotoper cc . 

Ett stort antal ”biologiskt värdefulla områden”, varav flera i Luleås närhet, 

finns upptagna i kommunens naturvårdsplan 36 . Flera områden är 

gemensamma med dem som redovisats ovan, medan andra är ”nya”. 

Ett biologiskt värdefullt område enligt naturvårdsplanen, som i detta 

sammanhang är särskilt viktigt att omnämna, är Inre Hertsöfjärden. I planen 

har fjärden tilldelats ”högsta naturvärde” som en biologiskt särskilt värdefull 

våtmark. Enligt underlaget till naturvärdesbedömningen är Inre 

Hertsöfjärden ”en av Luleå kommuns absolut förnämsta fågellokaler. Den 

mängd salskrakar som uppehåller sig i fjärden om höstarna kan vara unik 

för hela Sverige, och mängden sothöns om våren är unik för norra 

Norrland.” ”Främst är området en rastlokal men även som häck- och 

övervintringslokal är området betydelsefullt.” 

cc Begreppet sumpskog innefattar all trädbärande blöt mark där träden (i moget stadium) har en 

medelhöjd på minst 3 m, och trädens krontäckningsgrad är minst 30 %. 

En nyckelbiotop är ett skogsområde, som från en samlad bedömning av biotopens struktur, 

artinnehåll, historik och fysiska miljö har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns 

eller kan förväntas finnas rödlistade arter. 

113


Luleå 2008 

114 

Ur Geografiska Sverige Data 

© Lantmäteriet Gävle 2003. 

Medgivande M2003/4913 

Figur 60. Landområden 

med höga naturvärden i 

SSAB:s närhet. Blått: 

sumpskogar, gult: 

naturvärdesobjekt, rött: 

nyckelbiotoper 

Till de mer ovanliga fågelarter som häckar i Inre Hertsöfjärden hör 

skäggdopping och den rödlistade stjärtanden. Många rariteter har även 

påträffats, såsom svartvit strandpipare och ägretthäger. En klart bidragande 

orsak, förmodligen t.o.m. en förutsättning, för fjärdens höga naturvärde som 

fågellokal, är utsläppet av kylvatten från SSAB och LuleKraft. Det varma 

vattnet håller delar av fjärden öppen under i stort sett hela året, samtidigt 

som det gynnar bioproduktionen, vilket även förstärks av näringstillskottet 

från SSAB. 

Ett annat område värt att nämna i sammanhanget är ”Järnverket”, dvs 

SSAB:s industriområde, som i naturvårdsplanen är upptagen som ett 

”biologiskt särskilt värdefullt stadslandskap med högt naturvärde”. 

Anledningen är industriområdets säregna flora med inslag av främmande 

arter, i huvudsak komna med fartygstransporter från främmande länder. 

12.4.3 Påverkan på naturmiljöer av utsläpp till luft 

En verksamhet kan påverka naturmiljön i ett område, dels genom aktiviteter 

som grävarbeten och byggnation vilket direkt påverkar området, dels genom 

föroreningar i luft och vatten vilka indirekt påverkar området genom att 

förändra livsmiljön för olika växt- och djurarter. Det främsta hotet mot 

biotoper och arter samt skyddsvärda naturmiljöer är förändringar i 

markanvändningen och fysiska ingrepp. Förekomst av luftföroreningar 

utgör främst ett indirekt hot mot artsammansättningen och den biologiska 

mångfalden, t.ex. genom ökad försurning eller ökad övergödning, som


Luleå 2008 

exempelvis att kvävegynnade arter slår ut kvävekänsliga arter (se vidare i 

faktarutan nedan). 

MÖJLIG PÅVERKAN AV FÖRORENINGAR PÅ LANDLEVANDE VÄXTER OCH DJUR 

Direkteffekter: Höga halter av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak i den 

omgivande luften kan, liksom en del andra gasformiga luftföroreningar (främst 

marknära ozon), orsaka skador på växter. De halter av svaveldioxid och kväveoxider 

som förekommer utanför svenska tätorter är dock normalt låga och underskrider de 

kritiska nivåerna på 20-30 μg/m 3 med god marginal. Direkteffekter av svaveldioxid 

förekommer knappast idag i Sverige 37 . Undantag kan dock vara vissa lavar och 

mossor med mycket hög känslighet för SO2, vilka kan vara påverkade även utanför 

tätorter och industriområden. Sannolikt har kväveoxiderna övertagit rollen som den 

mest skadliga föroreningen för många lavar i de flesta svenska tätorter. 

Försurning: I huvudsak växer den svenska skogen på relativt grovkorniga 

urbergsmoräner som ofta är känsliga för försurning, och den svenska skogsmarken är 

naturligt sur 38 . Markförsurning, i kombination med flera andra både naturliga (vind, 

torka, frost, värme, skadeorganismer, havssalter) och antropogena (ökad areal 

barrträd, ozon, och andra föroreningar) faktorer, verkar stressande på träd och annan 

vegetation. Det finns relativt säkert belagda effekter av försurning på den biologiska 

mångfalden i markfloran i skogsekosystem, främst i lövskog 39 . Försurningen 

undergräver t.ex. förutsättningarna för vissa arter, varav en del är sällsynta (t.ex. 

vissa lundgräs). Olika arter har olika förutsättningar och trivs på olika marktyper. Till 

exempel tål arter som blåsippa, midsommarblomster, trolldruva och myska inte lågt 

pH, medan örnbräken, blåbär, skogsstjärna, ängskovall och kruståtel kan växa på 

mycket sur mark. Generellt minskar artrikedomen med ökad surhet. När det gäller 

markfauna tycks effekter av försurning på skalbärande organismer, som landsnäckor, 

vara bäst belagd 37 . Vissa av de arter som hotas av försurning är sällsynta och i flera 

fall rödlistade. 

Övergödning: Näst efter markanvändning utgör övergödningen det största hotet mot 

rödlistade arter i Sverige 40 . Kvävenedfallet bedöms orsaka större effekter på den 

biologiska mångfalden än försurningen 37 . Till skillnad från svavel är kväve ett 

näringsämne som växterna behöver för sin tillväxt, och som kan vara begränsande 

för tillväxten. Nedfall av kväve har därför en gödslande effekt på grödor och skog, och 

stora mängder kan bidra till övergödning av marken. I vissa ekosystem, främst i de 

sydligaste delarna av landet (och i betydligt större utsträckning på delar av 

kontinenten), bidrar kvävenedfallet även till försurningen. En ökad tillgång på kväve 

och/eller ändrad sammansättning av tillgängligt kväve leder till att 

konkurrensförhållandena mellan arter förändras, så att arter som förmår utnyttja en 

större mängd kväve konkurrerar ut andra, mer kvävekänsliga och långsamt växande 

arter 37 . 

Kvävenedfallet kan även minska antalet lämpliga biotoper för rödlistade arter i främst 

södra Sverige 37 . Ansträngningar har gjorts för att bestämma habitatspecifika kritiska 

belastningsgränser dd för kväve under vilka inga synliga vegetationsförändringar 

uppkommer. Nya rekommendationer för undervegetationen i boreala skogar har satt 

den kritiska belastningsgränsen för kväve till mellan 10 och 15 kg N per hektar och år, 

d.v.s. 1-1,5 g per m 2 och år 41 . 

Det är dock mycket svårt att avgöra i vilken utsträckning som observerade 

förändringar i t.ex. florans sammansättning i ett område beror på en ändrad kemisk 

miljö. T.ex. har tidigare hävd i form av slåtter, bete och bränning av ängs- och 

hedmarker i stort sett upphört under efterkrigstiden vilket har lett till ökad igenväxning 

av öppna marker. Den ökade igenväxningen har inneburit att lågvuxna, långsamt 

växande och störningsgynnade (t.ex. av bete) arter har ersatts av högvuxna, 

snabbväxande arter, d.v.s. liknande förändringar som sker vid en ökad 

kvävedeposition 37 . 

dd 

Kritisk belastningsgräns är den gräns som naturen anses kunna tåla en förorening, innan 

skador uppstår. 

115


Luleå 2008 

I de bevarandeplaner som finns upprättade för Natura 2000-områdena i 

Tabell 25 är det endast för området Likskäret (ca 11 km SO om centrala 

Luleå) där kvävenedfall som kan bidra till övergödning specifikt nämns som 

något som kan påverkar naturtypen Sandstränder med perenn vegetation i 

Östersjön (som återfinns inom området). SSAB:s verksamhet ger dock 

enligt tidigare redovisning ett relativt obetydligt bidrag till 

kvävedepositionen även i närområdet. 

Erfarenhetsmässigt påverkar luftföroreningsutsläpp från en enskild 

verksamhet endast i undantagsfall områden på större avstånd än någon eller 

några få kilometer. SSAB Tunnplåt i Luleå utgör dock en betydande 

utsläppskälla, och eftersom verksamheten dessutom har drivits under lång 

tid har den därmed kunnat ge spår i den omgivande miljön i form av 

metallhalter i sediment, mark etc. 

SSAB:s utsläpp av svaveldioxid bidrar i nuläget till svavelnedfallet främst 

inom ett område upp till 10 km avstånd från verksamhetsområdet. 

Nedfallsbidraget av svavel från SSAB på de närmaste naturområdena 

Stenåkern och Likskäret kan därmed vara förhållandevis betydande. 

Bevarandeplanerna ger dock i många fall mycket knapphändig information 

om områdenas känslighet. För de naturområden som presenteras i Tabell 25 

ges således ingen vägledning om försurningskänslighet och vilken effekt ett 

surt nedfall kan ha på områdenas bevarandestatus. Utifrån tillgängliga 

uppgifter bedöms svavelnedfallet inte på något betydande sätt hota de 

aktuella naturområdenas miljö och bevarandestatus. 

Kvävedepositionsbidraget från SSAB är litet i relation till den totala 

kvävebelastningen och innebär sålunda ett litet bidrag till den gödande 

effekten även inom de närmaste kilometrarna. Ett område i Tabell 25, 

Likskäret, anges vara känsligt för gödande nedfall. Här bedöms SSAB:s 

verksamhet ge ett marginellt bidrag. 

Som nämnts i föregående avsnitt går det inte att utesluta att nuvarande 

vanadintillskott till markerna med nedfallande stoft kan bidra till en 

eventuell negativ biologisk påverkan på markmiljöerna nära SSAB. Detta 

beror främst på att markerna ifråga redan utsatts för betydande 

vanadinnedfall från de tidigare betydligt större stoftutsläppen till luft. 

KONSEKVENSER FÖR LANDMILJÖN VID SÖKT PRODUKTION 

Vid sökt produktion i alternativ 1 och alternativ 2 beräknas varken 

svaveldepositions- eller kvävedepositionsbidraget förändras i någon nämnvärd 

omfattning jämfört med idag. Detsamma gäller utsläppen av stoft och däri 

medföljande vanadin. Utsläppen och nedfallsbidragen från SSAB:s transporter 

förväntas inte öka genom kontinuerligt pågående moderniseringar av 

fordonsparken. 

KONSEKVENSER FÖR LANDMILJÖN I NOLLALTERNATIVET 

Ingen nämnvärd förändring jämfört med dagens situation. 

116


Luleå 2008 

13 Vattenmiljön 

13.1 Grundvatten 

I Norrbottens län är grundvattnets kvalitet generellt sett god. Dess kvalitet 

(och kvantitet) är främst beroende av berggrundens och jordarternas 

egenskaper 42 . 

Grundvattnets kvalitet i jordbrunnar över hela landet, däribland Norrbotten, 

undersöktes av SGU i början av 1990-talet 43 . Exempel på pH och 

försurningspåverkan vid denna undersökning i brunnar i norra Sverige ges i 

Figur 61. Påverkan av syra från nederbörd är enligt undersökningen 

förhållandevis liten i brunnar i trakten av Luleå ee , medan pH ligger kring 

6,5. 

pH A/H 

Figur 61. Grundvattnets kvalitet i jordbrunnar i norra Sverige enligt mätningar av 

SGU 43 . Vattnets pH (vänster) respektive syrapåverkan i form av kvoten 

alkalinitet/hårdhet (höger). Ju rödare färg desto surare förhållanden. Pilen visar 

på geografiska läget för Luleå. Kartan är ett utdrag från Aastrup m.fl 43 . 

Från senare års analyser finns även exempel på halter av metaller och andra 

ämnen 44 . I jordbrunnar kring Luleå har enligt dessa uppgifter inga 

avvikande halter uppmätts av exempelvis koppar, zink eller sulfat. Enda 

avvikelsen värd att notera är förhöjda halter av fluorid i två jordbrunnar 

sydväst om Luleå (se faktaruta nedan). 

Några ytterligare undersökningar av grundvattnets kvalitet utanför 

industriområdet i trakterna av Luleå har enligt vår kännedom inte 

genomförts. 

ee Med kvoten HCO3 / hårdhet kan påverkan av stark syra från nederbörd grovt uppskattas. 

Denna kvot ligger kring 0,7-0,9 i trakten kring Luleå enligt kartan från inventeringen i 

början av 1990-talet. I 42 % av landets undersökta brunnar understeg kvoten 0,5. Ju lägre 

värde desto större är påverkan. 

117


Luleå 2008 

OM FLUORID I GRUNDVATTEN 

Avvikande höga halter av fluorid har registrerats av borrföretaget Avanti i två 

jordbrunnar SV Luleå i Kallax och Sakrislund. Fluoridhalter på 2,3 mg/l respektive 4,5 

mg/l uppmättes vilket är anmärkningsvärt högt (Lena Maxe, SGU). Fluoridhalter på 

denna nivå är ovanligt i jordbrunnar. En naturlig förklaring kan vara förekomst av 

flusspat i omgivande jordar, något som dock enligt Mikael Carlson, SGU, inte är 

analyserat. Inga uppgifter finns heller på SGU om förekomst av flusspat i områdets 

berggrund. Brunnarna ifråga var djupare än vad som är normalt för jordbrunnar, 20- 

40 meter. Vattnets kloridhalt var något förhöjd vilket indikerar en påverkan av hav, 

vägsalt e.d. 

Med tanke på brunnarnas djup och brunnsvattnets kloridinnehåll är det inte sannolikt, 

att utsläpp från SSAB orsakat de förhöjda fluoridhalterna i nämnda brunnar. Detta 

antagande stärks av följande räkneexempel: 

De nuvarande utsläppen av fluorid beräknas medföra ett nedfall av fluor i trakten av 

Kallax på 0,6-2,0 mg/m 2 *år (utsläpp som partikel resp. gas). Detta nedfall kommer att 

spädas ut i den nederbördsmängd som infiltrerar marken, ca 300 l/m 2 *år. Under 

förutsättning att inget fluor binds till markpartiklar (vilket är ett osannolikt antagande) 

leder detta efter utspädning till fluoridhalter på 0,002-0,007 mg/l. Denna 

haltförhöjning måste betraktas som försumbar sett till fluoridhalterna i de aktuella 

brunnarna. Som jämförelse ligger fluoridhalten i Lule älv i genomsnitt på nivån 0,08 

mg/l. 

13.2 Inlandsvatten 

Försurningssituationen i Norrbottens sjöar och vattendrag påverkas till helt 

övervägande del av naturliga förhållanden inom de markområden som 

avvattnas. Vid den senaste riksinventering som gjordes av landets sjöar och 

vattendrag år 2000 ingick ca 670 sjöar och 120 vattendrag inom Norrbottens 

län. Av dessa bedömdes 3 % visa tecken på försurning orsakad av 

människan. Ungefär lika många uppvisade pH-värden lägre än 5,6, som 

enligt bedömningsgrunderna betecknar ett ”mycket surt” tillstånd 45 . 

Baserat även på riksinventeringen 2005 beräknades den aktuella (år 2007) 

andelen antropogent ff försurade sjöar i norra Sverige mellan 0 och 2 %, med 

högst andel i Västerbotten och lägst i Norrbottens län 23 . 

Inom ramen för det regionala miljöövervakningsprogrammet i Norrbottens 

län undersöks bl.a. ett antal vattendrag. Vid en analys av s.k. vårflods- och 

höstepisoddata från dessa mätningar har det bedömts att mindre än 10 % av 

länets ytvatten var mer än obetydligt påverkade av försurning i början av 

2000-talet 46 . År 1990 uppgick denna andel till 24 %. Den antropogena 

försurningspåverkan i samband med vårfloden har ungefär halverats under 

samma period. 

Till vattenmiljön inland bör även räknas de mätningar som gjorts av 

metallkoncentrationer i bäckvattenväxter, och som redovisas för några 

metaller i avsnitt 12.3. 

ff Antropogent = orsakat av mänsklig påverkan. 

118


Luleå 2008 

13.3 Inre Hertsöfjärden 

13.3.1 Inre Hertsöfjärdens naturlighet 

Inre Hertsöfjärden är det närliggande vattenområde som främst berörs av 

utsläppen till vatten från SSAB:s verksamhet. Tillsammans med några 

dagvattenflöden mynnar allt industriellt avloppsvatten och kylvatten i detta 

område. 

Vattenområdets historik har kortfattat beskrivits i avsnitt 2.3. Härav framgår 

att området tidigare var en öppen havsvik, som i samband med planerna för 

ett Stålverk 80 delvis fylldes ut och avsnördes med en onaturlig avgränsning 

mot det utanför liggande havsområdet. Genom denna avgränsning sker i 

stort sett inget vattenutbyte med det angränsande havsområdet. Vidare har 

den naturliga sötvattentillrinningen till Inre Hertsöfjärden beräknats till ca 

5,4 Mm 3 /år (ca 0,17 m 3 /s) 47 . Kylvattentillströmningen till fjärden ökar 

tillflödet ungefär 20 gånger som genomsnitt över året. Eftersom kylvatten 

från LuleKraft endast släpps ut i fjärden sommartid, blir den onaturliga 

vattentillförseln ännu större under denna del av året. 

Det måste därför betraktas som ytterst tveksamt om detta i högsta grad 

modifierade vattenområde kan betraktas som verksamhetens recipient i 

strikt mening. 

Detta synsätt styrks även av en tidigare vattendom, där fjärdområdet 

betecknas som en utjämningsbassäng för utsläppen innan dessa leds till det 

utanför liggande vattenområdet. Även den korrespondens från berörda 

myndigheter som föregick detta beslut liksom domstolens överväganden 

understryker detta betraktelsesätt (se faktaruta nedan). Dessa yttranden och 

inlagor måste rimligtvis tolkas så, att samtliga berörda parter vid denna 

tidpunkt, ansåg Yttre Hertsöfjärden vara den egentliga recipienten för 

SSAB:s verksamhet, medan man betraktade Inre Hertsöfjärden som en 

sedimentations- och säkerhetsbassäng, som i praktiken var integrerad med 

bolagets vattenreningsanläggning. Inga yttre omständigheter i denna 

frågeställning har förändrats sedan mitten av 1980-talet. 

Detta principiella synsätt till trots beskrivs miljöförhållandena i Inre 

Hertsöfjärden relativt ingående i följande delar av denna MKB. 

13.3.2 Inre Hertsöfjärdens framtid 

Ett pågående skeende som i hög grad påverkar miljökonsekvenserna i ett 

längre tidsperspektiv är den pågående landhöjningen i Norrbotten. Inom 

ramen för det EU-finansierade projektet Bottenviksbågen 48 har 

landhöjningens betydelse för den framtida strandlinjen beräknats. I Luleå 

skärgård beräknas landhöjningen öka landytan i enlighet med Figur 62 på 

150-600 års sikt. 

Om 100-150 år kommer således både Inre och Yttre Hertsöfjärden ”under 

naturliga förhållanden” att utgöra ett landområde. Genom den möjlighet till 

dämning som finns vid Gräsörenbron kan dock en vattenspegel fortfarande 

vara möjlig att upprätthålla i Inre Hertsöfjärden så länge SSAB:s 

119


Luleå 2008 

verksamhet pågår och betydande mängder kylvatten tillförs området. 

Genom Yttre Hertsöfjärden kommer det utflödande vattnet därmed att flyta i 

en nybildad bäckfåra ut i havet. 

OM VATTENDOMEN FÖR INRE HERTSÖFJÄRDEN 

Vattendomstolen i Luleå gav 1979 Luleå kommun tillstånd att dämma Inre 

Hertsöfjärden med hjälp av dämningsanordning vid den då byggda Gräsörenbron. 

Som skäl angav kommunen att man genom denna åtgärd ville skapa ”en med hänsyn 

till omgivningen attraktiv vattenspegel”. 

Vid det nästföljande prövningstillfället år 1986 anför Länsstyrelsen i Norrbottens län i 

sitt yttrande (1986-01-22) följande: 

”Det står (då) klart att Inre Hertsöfjärden mer och mer kommer att få funktionen av en 

biologisk reningsdamm. Somliga med utsläppen tillförda substanser kommer att 

brytas ner av mikroorganismer i vattnet, andra kommer att anrikas i dem och att fällas 

med dem till sedimenten. Så länge syrgashalten i vattnet inte blir noll är sedimenten 

också ganska väl förseglade och risken för återföring av icke önskvärda ämnen 

(närsalter, metaller) till det fria vattnet är liten”. 

”Inre Hertsöfjärden kommer vid fortsatt och förstärkt dämning att mer än hittills 

fungera som en utjämningsbassäng vilket utan tvekan är att betrakta som en fördel ur 

recipientsynpunkt.” 

”Sammanlagt måste detta ses som en fördel för de yttre recipientområdena, 

åtminstone så länge ingen total syrebrist inträffar i Inre Hertsöfjärden.” 

Fiskeristyrelsen meddelade i sitt yttrande (1986-02-06) att man delade länsstyrelsens 

uppfattning och framhöll det som särskilt viktigt att vattenkvaliteten i Yttre 

Hertsöfjärden inte skulle försämras. För att minska påverkan på fisken föreslog 

fiskeristyrelsen att dämningsanordningen skulle förses med ett galler som motverkar 

fiskuppvandring i Inre Hertsöfjärden. 

SSAB påtalade i sin inlaga till vattendomstolen att en fortsatt dämning vid 

Gräsörenbron, förutom att säkerställa en vattenspegel, även uppnår en större 

säkerhet mot negativa verkningar i Yttre Hertsöfjärden. Luleå kommun tillstyrkte 

SSAB:s ansökan, och även Föreningen Luleå Fritidshus, som representerar 

stränderna vid Yttre Hertsöfjärden, anslöt sig till länsstyrelsens och fiskeristyrelsens 

synpunkter. Vattendomstolen konstaterar i sina överväganden att dämningen ”är till 

fördel även ur recipientsynpunkt”. 

Den dag stålverket läggs ner och inget kylvatten längre tillförs Inre 

Hertsöfjärden, kommer även denna fjärd att övergå till att bli ett 

landområde. Detta sker mer eller mindre omedelbart eftersom fjärden saknar 

ett naturligt tillflöde, förutom tillrinningen från angränsande markområden 

(att man skulle fortsätta att pumpa motsvarande vattenmängder till fjärden 

även efter en nedläggning av stålverket får anses föga troligt). Därmed 

kommer heller inget utflöde av vatten längre att ske under Gräsörenbron 

(förutom möjligen små kvantiteter i samband med snösmältning och vid 

kraftigt regn). 

120


Luleå 2008 

Figur 62. Den nuvarande strandlinjen (svart markering) jämfört med den framtida strandlinje som 

förväntas till följd av landhöjningen om 150, 300 respektive 600 år (grön till blå markering). Figuren 

är modifierad efter Bothniakonsult 48 . 

13.3.3 Allmänna uppgifter om fjärden 

Inre Hertsöfjärden upptar en yta på ca 2,4 km 2 , har ett medeldjup som är 

mindre än 1 meter och en volym på knappt 2 miljoner m 3 . Genom att stora 

mängder kylvatten pumpas till fjärden (2-4 m 3 /s beroende på årstid), har den 

en teoretisk vattenomsättningstid på endast 5-10 dagar. 

I kommunens översiktsplan från 1993 beskrivs både Inre och Yttre 

Hertsöfjärden som ett ”ekologiskt särskilt känsligt område pga hård 

belastning av industriutsläpp”. Det rekommenderas att ”friluftslivets och 

sjöfartens intressen prioriteras”. 

13.3.4 Pågående och tidigare mätningar 

Miljötillståndet i Inre Hertsöfjärden undersöks genom fortlöpande analyser 

av vattnets kvalitet i det utgående vattnet från fjärden vid Gräsörenbron (se 

Figur 1). Här tas prover varje vecka inom ramen för företagets egenkontroll. 

Vissa analyser görs en gång per vecka, andra en gång per månad eller var 

annan månad. Av Tabell 26 framgår vilka variabler som analyseras på 

vatten. 

Med betydligt glesare intervall undersöks även förekomsten av föroreningar 

i sediment, den makroskopiska bottenfaunans sammansättning, samt fiskens 

121


Luleå 2008 

hälsotillstånd och föroreningsinnehåll i sina vävnader. Dessutom har vissa 

specialstudier gjorts. Mer detaljer kring dessa undersökningar ges inom 

respektive avsnitt nedan. 

13.3.5 Ytvattnets kvalitet 

Mätresultaten från utloppet vid Gräsörenbron för 2007 presenteras i Tabell 

26. 1995 och 2002 års resultat har lagts med i jämförelsesyfte. 

Bland de variabler som finns anledning att kommentera framträder framför 

allt kväve. Halten totalkväve är förhållandevis hög i Inre Hertsöfjärdens 

utflöde med ett genomsnitt på 1,0-1,2 mg/l under senare år. I det 

angränsande havs- och mynningsområdet ligger motsvarande haltnivå på 

0,15-0,30 mg/l. Värt att påpeka är den höga andelen ammoniumkväve, som 

2007 utgjorde ca 35 % av totalkvävet i genomsnitt gg . 

Såväl andelen som koncentrationen ammoniumkväve är högre vintertid än 

sommartid (se Figur 63). Förklaringen ligger sannolikt i att oxidationen och 

denitrifikationen är lägre under den islagda och kalla perioden av året än 

under sommarhalvåret. 

Tabell 26. Vattenkvaliteten i utloppet från Inre Hertsöfjärden (Gräsörenbron) 

under 2007 samt 2002 och 1995. Värdena avser års-medelvärden baserat på 6- 

52 prov fördelat över hela året. 

Parameter (årsmedelvärden) Enhet 2007 2002 1995 

Ammoniumkväve, NH4‐N mg/l 0,39 0,80 0,28 

Fenol µg/l

Ammoniumkväve (mg/l) 


Luleå 2008 

3,5 

3 

2,5 

2 

1,5 

1 

0,5 

Gräsörenbron 

0 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

123 

Ammonium-N 

Temperatur / 10 

Figur 63. Vattnets temperatur och koncentration av ammoniumkväve i 

utflödet från Inre hertsöfjärden vid Gräsörenbron under 2000-2007. 

Ammoniumkväve kan i höga koncentrationer och under framför allt basiska 

förhållanden leda till toxicitet mot vattenlevande organismer. Giftigheten 

ökar också med vattnets temperatur. Det är andelen ”icke-joniserad 

ammoniak” som ökar med pH och temperatur och som är den giftiga 

substansen i sammanhanget. 

På basis av ammoniumhalt, pH och temperatur har ammoniakhalten i 

utgående vatten från Inre Hertsöfjärden beräknats. Resultatet för 

hittillsvarande del av 2000-talet presenteras i Figur 64. 

Ur Figur 64 kan utläsas att höga halter av ammoniak endast förekommer då 

vattnets pH samtidigt är högt. Korrelationsberäkningar visar att pH är 

viktigast bland de tre variablerna för uppkomsten av ammoniak, betydligt 

viktigare än temperatur och, kanske något förvånande, även viktigare än 

vattnets ammoniumhalt (se faktaruta nedan). 

Vintertid bör risken vara större för nedsatta syrgashalter i den vattenmassa 

som är täckt med is (uppskattningsvis 20-40 % av fjärdens yta en normal 

vinter om man undantar de norra vikarna). Åtminstone gäller detta för de 

djupaste partierna. Visserligen är den biologiska aktiviteten och därmed 

syretäringen lägre vintertid, men tillförseln av varmt kylvatten innebär 

samtidigt en stimulering av nedbrytningsaktiviteten. Vanligtvis har goda 

syreförhållanden registrerats även vintertid vid Gräsörenbron i utflödet från 

fjärden, men exempelvis i februari och mars 2001 samt mars 2007 

uppmättes syrehalter under 5 mg/l i detta vatten. Huruvida dessa försämrade 

syreförhållanden har samband med utsläppen av ammoniumkväve är oklart.


Luleå 2008 

OM AMMONIAK 

Det är viktigt att betona att ammoniakhalten inte mäts, den beräknas med ledning av 

vattnets ammoniumhalt, pH och temperatur. Ju högre pH och temperatur ett vatten 

har, desto större andel av ammonium föreligger som ammoniak. 

I figuren nedan har mätvärden för ammonium och pH i utgående vatten vid 

Gräsörenbron för perioden 2000-2007 lagts in i ett punktdiagram. Punkterna har 

därefter färglagts för att visa beräknad ammoniakhalt vid respektive mättillfälle. Man 

finner att pH har betydligt större betydelse för ammoniakhalten än 

ammoniumkoncentrationen. Ännu mindre betydelse än ammonium har vattnets 

temperatur. 

pH 

9 

8.5 

8 

7.5 

7 

6.5 

0.5 1 1.5 2 2.5 3 

NH4-N (mg/l) 

124 

NH3-N 

> 0.05 

0.04 

0.03 

0.02 

0.01 

0 

Det finns inga svenska gränsvärden angivna för ammoniakhalt i vatten. Amerikanska 

naturvårdsverket EPA rekommenderar för sötvatten att koncentrationen ammoniak 

inte ska överskrida 0,02 mg/l för att toxiska effekter inte ska riskeras uppkomma 49 . 

Enligt EPAs kriterier har även salthalten viss betydelse i sammanhanget, men det 

framgår inte av dokumenten på vilket sätt. Motsvarande kriterier för saltvatten 50 anger 

0,035 mg/l som högsta tillåtna värde, vilket antyder att en ökad salthalt minskar risken 

för ammoniaktoxicitet. 

Vidare är vattnets grumlighet, turbiditet, tydligt förhöjd i Inre 

Hertsöfjärdens utflöde. Värdet 5,6 FNU-enheter som genomsnitt för 2007 

kan jämföras med nivån 1-2 i angränsande vattenområden. Upp till 10-11 

FNU-enheter har registrerats vid Gräsörenbron vid enstaka tillfällen under 

senare år, vilket antyder att högre grumlighet kan ha förekommit inne i 

fjärden vid dessa tillfällen. 

En ökad grumlighet påverkar vattnets ljusförhållanden, som i sin tur 

påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande organismer. Enligt 

Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag 45 bör ett 

genomsnitt på 2,5-7,0 FNU-enheter betecknas som ”betydligt grumligt”, och 

däröver ”starkt grumligt” vatten. Klassificeringen avser i detta fall 

säsongsmedelvärdet för maj-oktober. I Inre Hertsöfjärden har medelvärdet 

för dessa månader legat strax över 7 FNU-enheter under de senaste åren.

Ammoniakkväve (mg/l) 


Luleå 2008 

0,1 

0,09 

0,08 

0,07 

0,06 

0,05 

0,04 

0,03 

0,02 

0,01 

Ammoniak-N 

pH (ej skala) 

125 

Gräsörenbron 

0 

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

Figur 64. Beräknad ammoniakhalt i utgående vatten via Gräsörenbron 

under 2000-2007. I figuren redovisas även pH i samma vatten. Pilen 

visar nivån för EPAs gränsvärde för ammoniak i sötvatten, 0,02 mg/l 

(se texten). 

KOMPLETTERANDE MÄTNINGAR OCH LARM 

För att öka kunskapen om förhållandena i Inre Hertsöfjärden kommer kompletterande 

mätningar i vatten att genomföras i olika delar av fjärden enligt ett upprättat 

mätprogram. Förutom att mäta syrgas kommer även vattnets pH och temperatur att 

registreras. Dessa mätningar har inletts under sensommaren 2008 och planeras 

fortgå under några årscykler. 

Dessutom planeras larm införas för Laxvikens utlopp till Inre Hertsöfjärden för 

mätningar av pH och ammonium. 

Likaså förekommer metallerna bly och zink i något förhöjda koncentrationer 

i Inre Hertsöfjärdens utgående vatten jämfört med det utanförliggande 

havsområdet. Medelhalterna under 2005-2007 kring 1,0 µg/l för bly 

respektive 15-18 µg/l för zink representerar klass 2 ”låga halter” enligt 

bedömningsgrunderna 45 . Inom denna klass är risken för effekter liten, men 

kan förekomma i känsliga vatten, dvs i vatten som är mjuka, fattiga på 

näring och partiklar och/eller har ett lågt pH. Inre Hertsöfjärden är inte ett 

känsligt vatten för metallpåverkan, utan får tvärtom betecknas som ett 

relativt okänsligt vattenområde i detta avseende. Risken för att metallerna 

bly och zink i nuvarande koncentrationer i vattnet ska påverka ekosystemet i 

Inre Hertsöfjärden negativt, bedöms därför vara liten för fjärden som helhet, 

men ökar naturligtvis ju närmare utsläppspunkten man kommer i takt med 

att utspädningen är mindre. 

Vid kompletteringsmätningar vid Gräsörenbron vintern 2004 analyserades 

fluoridhalten i det utgående vattnet från Inre Hertsöfjärden. 

Fluoridkoncentrationer från som högst 1,4 mg/l till under mätmetodens 

detektionsgräns 1 mg/l registrerades. Detta kan jämföras med fluoridhalten i 

Östersjön på 0,3-0,7 mg/l, i oceanerna på 1,3-1,4 mg/l respektive i svenska 

ytvattentäkter på 0,01-3,6 mg/l 51 .


Luleå 2008 

13.3.6 Bottnarnas sedimentlager 

Ytsedimenten i Inre Hertsöfjärden har huvudsakligen bildats efter 1975-76 

då utfyllnadsarbetena för Stålverk-80 genomfördes (se avsnitt 2.3). Det övre 

sedimentskiktet är oxiderat, medan reducerade förhållanden noterats i 

djupare sedimentlager. Sedimentationshastigheten i fjärden utanför 

industriområdet har uppskattats till drygt 3 mm per år 52 . 

En undersökning av sedimentförhållandena i Inre Hertsöfjärden 

genomfördes 1994. På en provpunkt i centrala delen av fjärden 

konstaterades då höga koncentrationer av bl.a. zink och bly i de övre 

sedimentlagren. I den översta decimetern sediment i centrala fjärden låg 

zinkhalten på 1 000-2 000 mg/kg och blyhalten på 200-250 mg/kg (max 

2 500 respektive 370 mg/kg). Kvicksilverhalten uppmättes till 0,10-0,25 

mg/kg. För zink och bly betecknas detta som ”höga” respektive ”måttligt 

höga” halter enligt bedömningsgrunderna (för sjöar) 45 . För kvicksilver är 

haltnivån däremot ”låg”. 

I ytliga sjösediment i norra Sverige ligger zink- och blyhalten normalt på 

nivån 150 respektive 50 mg/kg. I Kalix skärgård har genomsnittliga halter 

på 160 respektive 30 mg/kg registrerats 52 . Koncentrationen av zink och bly 

är således förhöjd 5-15 gånger i Inre Hertsöfjärdens översta decimeter. 

Bland övriga studerade ämnen i sedimenten bör nämnas olja och PAH, som 

i omgångar undersökts i mynningsområdet till koksverksdiket och där 

befunnits förekomma i höga koncentrationer. 

År 2003 genomfördes en detaljerad kartering av förekomsten av olja och 

PAH i olika delar av Inre Hertsöfjärden 53 . Höga koncentrationer av olja hh 

påträffades i sedimenten utanför båda utloppspunkterna. Som mest 

uppmättes 0,4 % olja i ytskiktet utanför utlopp Laxviken, medan oljehalter 

på 0,1-0,3 % registrerades utanför KV-diket. Koncentrationerna var lägre i 

Kalvholmsviken i norra fjärden. 

För PAH ii konstaterades 2003 tydliga gradienter med minskande halter med 

ökat avstånd från KV-dikets mynning (Figur 65). Mycket höga PAHkoncentrationer 

på 140-710 mg/kg Ts uppmättes närmast mynningen, men 

inom ett förhållandevis begränsat område (område H & I). 

hh Med ”olja” menas i detta fall summan kolväten C10-C40. 

ii Med ”PAH” menas i detta fall summan av ämnena fenantren, antracen, fluoranten, pyren, 

bens(a)antracen, chrysen, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, bens(a)pyren, 

bens(gih)perylen & indeno(cd)pyren (sammanlagt 11 st). 

126


Luleå 2008 

Figur 65. Koncentrationen av PAH-11 i ytliga sedimentlager i Inre Hertsöfjärden år 

2003 uttryckt som ”graden av påverkan från punktkälla” på basis av dåvarande 

bedömningsgrunder för kust och hav. Det mörkröda fältet alldeles utanför KV-dikets 

mynning representerar ”mycket stor påverkan” och det orangea fältet där utanför ”stor 

påverkan”. Den yttre gränsen för ”stor påverkan” ligger i nivå med 75:e percentilen 

för PAH-16 i sediment i centrala Stockholm 54 . De mörkgula och ljusgula områdena 

representerar ”måttlig” respektive ”liten påverkan” enligt samma bedömningsgrunder. 

Den totala förekomsten av PAH i Inre Hertsöfjärdens sediment har 

överslagsmässigt beräknats till ca 1,2 ton 53 . 

13.3.7 Den bottenlevande faunan 

Den makroskopiska bottenfaunans förekomst och sammansättning på 

bottnarna i Inre Hertsöfjärden undersöktes senast 2001 55 . 

En avgörande faktor för bottendjursamhällenas utseende är förekomsten av 

högre vattenvegetation. Vid mitten av 1990-talet uppfylldes vattenmassan i 

Inre Hertsöfjärden av stora växtmassor vattenpest (Elodea canadensis). 

Fr.o.m. 1998 har dessa av okänd anledning försvunnit. Vattenpest gynnar 

förekomsten av flera djurarter såsom snäckor, vilka lever av påväxtalger på 

vattenpesten. Även dessa djur har i stort sett försvunnit från området. År 

2001 konstaterades således en klart negativ utveckling för Inre 

Hertsöfjärdens bottenfaunasamhälle med sjunkande antal taxa (djurarter/grupper), 

ett förhållandevis lågt individantal och ett ökat inslag av syretåliga 

arter. Dominerande arter i fjärden 2001 var fjädermygglarverna Chironomus 

sp. och Procladius sp. samt glattmaskar (Oligochaeta). En möjlig förklaring 

till förändringen kan vara LuleKraft’s kylvatten, som fr.o.m. sommaren 

127 

KV-diket


Luleå 2008 

2001 började föras till Inre Hertsöfjärden och därmed mer än fördubblade 

tillförseln av varmt kylvatten sommartid. 

En kompletterande bottenfaunaundersökning gjordes även 2001 i det av 

PAH och olja kontaminerade bottenområdet i KV-dikets mynning i Inre 

Hetsöfjärden 56 . Då konstaterades stora variationer i det aktuella området 

med en förhållandevis art- och individrik fauna i de strömmande partierna, 

respektive färre arter och individer i de något djupare och mer oljebemängda 

bottensedimenten. Totalt sett uppvisade bottenområdet utanför KV-diket en 

generellt sett bättre status, med undantag av biomassan, än jämförbara 

bottnar från övriga delar av Inre Hertsöfjärden. En trolig förklaring är en 

större variation i substrat och strömningsförhållanden i detta delområde 

jämfört med övriga fjärden. Oljan tycks i första hand påverka 

djursamhällena på de bottnar där den har möjlighet att sedimentera. 

13.3.8 Fisksamhället 

Fiskfaunans hälsotillstånd samt innehållet i fiskvävnader av vissa metaller 

och stabila organiska ämnen har undersökts i omgångar under senare år. 

År 1997 konstaterades att halten kvicksilver och PCB-153 (en av många 

PCB-kongener) var ”avsevärt lägre i samtliga prover” av abborre och gädda 

från bl.a. Inre Hertsöfjärden jämfört med de gränsvärden som gäller för 

dessa ämnen i fiskvara 57 & 58 . Vidare noterades att halterna var lika med, 

eller lägre än, motsvarande i det använda referensområdet Rånefjärden. 

Även för bl.a. bly och PAH var koncentrationen märkbart lägre i fiskmuskel 

från Inre Hertsöfjärden jämfört med Rånefjärden, medan andra metaller 

såsom exempelvis zink låg på ungefär samma haltnivå i båda områdena. 

Två år senare, 1999, provtogs och analyserades galla hos abborre, varvid 

höga eller mycket höga halter av PAH och deras metaboliter registrerades i 

Inre Hertsöfjärden jämfört med utanför liggande havsområden. I samma 

studie noterades även vissa fysiologiska förändringar hos abborren i Inre 

Hertsöfjärden, som ansågs kunna härledas till föroreningssituationen i 

fjärden. 

128 

Figur 66. 

Vissa år 

undersöks 

fiskens 

hälsotillstånd 

och innehållet 

av specifika 

ämnen i 

vävnader. 

Förnyade fysiologiska undersökningar på abborre genomfördes 2002 i bl.a. 

Inre Hertsöfjärden 59 . Skador på levern konstaterades i form av förhöjt antal


Luleå 2008 

döda celler och lägre halt av glykogen (leverns energilager). Även vissa 

skador på fiskens gälar observerades. Inga tecken på störningar noterades 

dock på syreupptagningsförmåga, immunförsvar m.m. 

Ett noterbart konstaterande i sammanhanget är att det utgående vattnet via 

utlopp Laxviken och KV-diket vanligtvis inte är allvarligt toxiskt för de 

lokala fiskarterna. Flera fiskarter uppehåller sig nämligen regelbundet i 

dessa avlopps- och kylvattensystem (exempelvis abborre, mört, braxen och 

gädda). Enstaka tillfällen med fiskdöd har registrerats innanför 

utloppspunkterna. Fiskdöden har i något fall berott på ett olyckstillbud jj , 

medan de bakomliggande orsakerna i andra fall inte kunnat fastställas. 

NY FISKERIBIOLOGISK UNDERSÖKNING PÅGÅR 

För att få en bild över nuvarande förhållanden för fiskfaunan i Inre och Yttre 

Hertsöfjärden genomfördes en ny fiskeribiologisk undersökning under augustiseptember 

2008. Den omfattar två lokaler i Inre Hertsöfjärden, en lokal i Yttre 

Hertsöfjärden samt en referenslokal, Rånefjärden. Undersökningen inriktas mot att 

beskriva såväl fiskfaunans storlekssammansättning som dess hälsotillstånd och 

baseras i huvudsak på ett programförslag från Fiskeriverket. Undersökningsresultatet 

planeras bli rapporterat under hösten 2008. 

13.3.9 Möjliga effekter av kylvatten 

Förutom SSAB:s utsläpp av kylvatten som redovisas i avsnitt 6.3, släpper 

även LuleKraft ut ungefär samma mängd varmt kylvatten till Inre 

Hertsöfjärden (Laxviken & Svartöviken) på årsbasis. Varmvattenutsläppen 

från LuleKraft sker dock i huvudsak under sommaren medan SSAB:s behov 

av kylvatten är mer jämnt fördelad under året. 

Bland effekter som kan bli följden av utsläppt kylvatten och som 

observerats i andra områden kan nämnas förändringar av 

strömförhållandena, ökat inslag av ”värmeälskande” växt- och djurarter, 

minskad biologisk produktion av växter och djur närmast utsläppspunkten 

men ökad produktion på längre avstånd m.m. En onormal ökning av 

vattentemperaturen, som i sig innebär en lägre löslighet för syrgas i vatten, 

kan även innebära en ökad risk för reproduktionsskador, för ökad 

ackumulering av metaller och organiska ämnen i växter och djur, och för 

ökad syretäring och därmed ansträngda syreförhållanden 60 & 61 . De pågående 

fiskeribiologiska undersökningarna (se faktaruta) kommer förhoppningsvis 

att ge information om kylvattnets relativa betydelse för fiskens hälsotillstånd 

i Inre Hertsöfjärden. 

Vissa effekter av kylvatten bör man även betrakta som positiva ur en eller 

flera aspekter. Ser man till Inre Hertsöfjärden och dess speciella historia, 

innebär en ökning av den biologiska nedbrytningskapaciteten till följd av 

varmvattentillförseln att området i praktiken fungerar som ett extra 

reningssteg och därmed minimerar utsläppen till det utanför liggande 

jj I december 2003 läckte orenat gaskondensvatten genom en rad olyckliga omständigheter 

ut i KV-diket, varvid fisk som uppehölls sig i avloppsdiket dog. Ingen fiskdöd noterades 

dock i anslutning till KV-dikets mynning i Inre Hertsöfjärden. 

129


Luleå 2008 

havsområdet. Det faktum att tillgången på föda är stor och en del av 

vattenytan aldrig fryser till is vintertid leder till att området har blivit en 

mycket rik sjöfågellokal med bl.a. inslag av arter som normalt inte ses på 

dessa breddgrader. Detta har beskrivits i avsnitt 12.4. 

13.4 Angränsande havsområden 

Miljöförhållandena i det angränsande havsområdet undersöks genom 

mätningar av vattnets kvalitet på två lokaler i Yttre Hertsöfjärden öster om 

Gräsörenbron (Harrbäcksviken och Lövskär), en i Sandöfjärden söder om 

koksverket, samt en i Gråsjälfjärden i Luleälvens mynningsområde väster 

om verksamhetsområdet. Mätningarna sker fyra gånger per år på olika 

vattendjup. De genomsnittliga mätresultaten för 2007 redovisas i Tabell 27. 

När man jämför mätresultaten för 2007 och några av de föregående åren med 

de nya bedömningsgrunderna för kustvatten och vatten i övergångszon 62 , finner 

man att närsaltsstatusen i form av totalhalter kväve och fosfor samt 

koncentrationen klorofyll i angränsande havsområden mestadels kan klassas 

som ”hög”, i några fall som ”god”. Detta motsvarar den bästa respektive näst 

bästa klassen kk . Det är företrädesvis i Harrbäcksviken öster om Gräsörenbron, 

och någon gång även i bottenvattnet vid Lövskär, som vattnets kvävehalt är 

något förhöjd och därmed leder till klassningen ”god”. 

Denna måttliga haltförhöjning av kväve i delar av Yttre Hertsöfjärden har 

troligtvis samband med kväveutflödet från Inre Hertsöfjärden. Vad som styrker 

detta antagande är de höga ammoniumhalter som framför allt i mars registrerats 

i Harrbäcksvikens bottenvatten. 

Någon negativ effekt av kväve i dess egenskap som näringsämne behöver 

sannolikt inte befaras i det aktuella havsområdet. Visserligen ingår kväve 

som ett centralt ämne i de alger som produceras, men kvävet ska förekomma 

i ”rätt” proportion till fosfor för att vara det ämne som styr produktionen. I 

Bottenviken och dess kustområden förekommer kväve i överskott i 

förhållande till fosfor och anses därför inte vara produktionsstyrande. Först i 

delar av Bottenhavet och i egentliga Östersjön kan kväve från denna region 

orsaka gödningseffekter. 

I en sammanställning över miljöförhållandena i havsfjärdarna kring Luleå 

konstaterar Miljökontoret att dessa generellt sett är övergödda och håller på 

att växa igen 63 . Som orsak anger man fosforutsläppen från de enskilda 

avlopp som mynnar i fjärdarna, samt den pågående landhöjningen. 

Allmänt sett gäller dock att övergödning inte är något problem för 

Bottenviken. Den låga biologiska produktionen i detta hav gör det istället 

generellt sett mera känsligt än mer näringsrika havsområden, genom att 

effekterna av skadliga, bioackumulerbara ämnen här kan förstärkas. 

kk Klassningen har gjorts på basis av sommarmånaderna juni-augusti enligt anvisningar. 

130


Luleå 2008 

Tabell 27. Vattenkvaliteten i angränsande vattenområden till SSAB (utanför Inre 

Hertsöfjärden) under 2007. Värdena avser årsmedelvärden baserat på 4 prov per år 

(mars, juni, augusti & oktober). 

Parameter 

YTAN 

Enhet 

Harrbäcks‐ 

viken 

(1) 

131 

Lövskär 

(2) 

Sandö‐ 

fjärden 

(3) 

Gråsjäl‐ 

fjärden 

(5) 

Turbiditet FNU ‐ ‐ ‐ ‐ 

pH pH 7,3 7,2 7,4 7,1 

Konduktivitet mS/m 61 59 170 3 

Ammoniumkväve, NH4‐N mg/l 0,034 0,038 0,018


Luleå 2008 

bottenvatten ca 2 km öster om bron. Marginalen till det amerikanska 

gränsvärdet för ammoniak kan vid detta tillfälle beräknas till närmare 100 

gånger ll . 

Inga generella haltförhöjningar har registrerats av metaller i vatten i 

angränsande havsområden, som skulle kunna hänföras till utsläpp från 

SSAB:s verksamhet. Vid några enstaka tillfällen under 2006 registrerades 

dock förhöjda halter av bly och krom i vattnet i Sandöfjärden söder om 

verksamhetsområdet. 

Däremot konstaterades haltförhöjningar av flera metaller i Yttre 

Hertsöfjärdens bottensediment vid en undersökning 2005 53 . Bottnarnas 

översta decimeter analyserades på två lokaler, varvid det registrerades halter 

på 500-600 mg/kg (torrsubstans) för zink, 100-140 mg/kg för bly respektive 

1,5 mg/kg för kvicksilver. Jämfört med den ovan refererade 

undersökningslokalen i Inre Hertsöfjärden ligger halterna av zink och bly på 

ungefär halva nivån, vilket vittnar om att SSAB/Inre Hertsöfjärden utgör 

den främsta källan. Kvicksilverhalten är dock ca 6 gånger högre i Yttre än i 

Inre Hertsöfjärdens sediment, vilket antyder att källan är någon annan mm . 

Vid samma undersökning bestämdes halten PAH i Yttre Hertsöfjärdens 

översta decimeter sediment till 0,6-2,8 mg/kg, dvs 0,2-1 % av haltnivån i 

östra delarna av Inre Hertsöfjärden. 

Bottenfaunan undersöks fortlöpande i bl.a. Harrbäcksviken. År 2001 

påträffades där störst antal taxa bland samtliga undersökta lokaler (även 

Gråsjälfjärden i Luleälvens mynning och Rånefjärden undersöks, båda 

opåverkade av SSAB). I Harrbäcksviken är likaså djursamhällets täthet 

förhållandevis hög, med en dominerande förekomst av fjädermygglarver, 

men även ett relativt stort inslag av musslor samt förekomst av sländlarver, 

kräftdjur m.m. Ingen negativ påverkan av utsläppen från SSAB Luleå kan 

utläsas hos bottenfaunan på denna lokal. 

En sammanställning av alla undersökningsområden för bottenfauna längs 

Norrbottenkusten gjordes 2008. Det s.k. BQI-indexet, som beskriver antalet 

arter och individer samt proportionen känsliga och toleranta arter, 

presenteras i Figur 67. För varje delområde har genomsnittet beräknats för 

åren 2005-2007 (för Luleå ca 10 lokaler i Yttre Hertsöfjärden och området 

SO därom). Luleåområdet uppvisar ett genomsnittligt BQI-värde sett till 

övriga delar av Norrbottenkusten. Lägst index har registrerats i 

referensområdet Rånefjärden. 

ll I mars 2006 uppmättes en ammoniumhalt på 0,23 mg/l i Harrbäcksvikens bottenvatten 

vilket är den högsta ammoniumkoncentration som veterligen hittills uppmätts inom 

recipientkontrollen utanför Gräsörenbron. Vid samma tillfälle vad vattnets pH 7,0 och dess 

temperatur 1 grad. Under dessa förhållanden krävs närmare 100 ggr högre 

ammoniumkoncentration för att överskrida det rekommenderade gränsvärdet för ammoniak 

på 0,02 mg/l. 

mm Tyvärr gjordes en alltför grov sektionering av sedimenten för att någon tidsutveckling 

skulle kunna följas. Om man antar en sedimentationshastighet i Yttre Hertsöfjärden på ca 2 

mm/år representerar sedimentnivån 0-100 mm ca 50 år. 

132


Luleå 2008 

4 

3,5 

3 

2,5 

2 

1,5 

1 

0,5 

0 

2005 2006 2007 

Årtal 

133 

K 

L 

PI 

PY 

RI 

RY 

PR-S 

PR-N 

Figur 67. BQI-index för bottenfaunalokaler längs Norrbottenkusten. L står för 

Luleå medan övriga är Kalix (K), Inre och Yttre Piteå (PI & PY), Inre och Yttre 

Rånefjärden (RI & RY) samt Södra och Norra Pite-Rönnskär (PR-I & PR-N). 

Abborrar fångade i Harrbäcksviken vid en fiskeribiologisk studie 2002 

avvek inte i tillväxt eller ”kondition” (ett mått på fiskens rundhet) jämfört 

med referensområdet Rånefjärden. Enda tecken på eventuell avvikelse 

noterades för levern, som var något större än i referensområdet 64 . En 

samtidig fiskfysiologisk undersökning i enlighet med vad som beskrivits för 

Inre Hertsöfjärden ovan, resulterade inte i några tecken på störningar eller 

skador i detta område 59 . En ny fiskeribiologisk undersökning pågår i detta 

område under hösten 2008 (se tidigare faktaruta).


Luleå 2008 

KONSEKVENSER FÖR VATTENMILJÖN VID SÖKT PRODUKTION 

Som redogjorts för i Avsnitt 6 förväntas den planerade produktionsökningen 

leda till en utsläppsökning av metaller och fluorid till vatten. Utsläppen av kväve 

blir i det närmaste oförändrade om koksverket byggs ut (alt. 2), men ökar med i 

storleksordningen 40 % (för ammoniumandelen mer) om produktionsökningen 

istället genomförs med köpkoks (Atl. 1). Något mer kylvatten med 1-2 graders 

högre temperatur förväntas vid sökt produktion jämfört med dagens 

förhållanden. 

Den största risken för vattenmiljön i framtiden ligger i den beräknade 

utsläppsökningen av ammonium vid ökat inköp av koks i alternativ 1. Eftersom 

risken för ammoniakbildning och därav orsakad toxicitet redan idag är 

uppenbar i stora delar av Inre Hertsöfjärden, leder en påtaglig ökning av 

ammoniumutsläppen till att denna risk ökar väsentligt, generellt sett. Den 

ökade risken för toxicitet av ammoniak i detta alternativ kan dock motverkas i 

väsentlig grad om utsläppen av basiskt vatten samtidigt minskar, exempelvis 

genom pH-justering. 

En annan förändring som bör uppmärksammas i det sökta alternativ 1, vilket 

även gäller i alternativ 2, är den förväntade utsläppsökningen av varmt 

kylvatten. Detta kan i Inre Hertsöfjärden eventuellt leda till en ökad stress hos 

fisken, försämrade syreförhållandena i delar av fjärden under islagd period, 

ökad biologisk produktion (på gott och ont) etc. 

Mindre oro för negativa konsekvenser föranleder de sannolikt ökade utsläppen 

av metaller. Detta beror på att förhållandevis låga metallhalter registrerats i 

såväl utgående vatten från Inre Hertsöfjärden som i fiskvävnad inom och 

utanför fjärdområdet. Områdets karaktär gör det generellt sett mindre känsligt 

för metallpåverkan. Dock visar gjorda undersökningar på förhöjda metallhalter i 

bottensediment. Det bör observeras att en eventuell minskad tillförsel av 

basiska ämnen för att därmed minska risken för ammoniakbildning (se ovan) 

istället kan leda till en ökad risk för negativa konsekvenser av metaller. 

KONSEKVENSER FÖR VATTENMILJÖN I NOLLALTERNATIVET 

Den förväntade ökningen av metall- och kväveutsläppen liksom av kylvatten är mindre i 

nollalternativet än i de sökta alternativen. De risker för negativa konsekvenser för 

vattenmiljön, som redogörs för sökt alternativ, är därmed i sak desamma men mindre 

påtagliga. 

134


Luleå 2008 

14 Boendemiljö och hälsa 

14.1 Potentiellt hälsofarliga ämnen i luft 

Flertalet av de luftkvalitetsmätningar i Luleå samhälle, som återgivits i 

avsnitt 11, görs främst för att kontrollera haltnivåer i relation till 

miljökvalitetsnormer och andra kritiska haltnivåer. Miljökvalitetsnormerna 

är i huvudsak utformade för att skydda människors hälsa. I några fall avses 

även skydd för vegetation (se vidare Bilaga D5). 

Som ett komplement till det underlag varpå nuvarande normer baserats, har 

WHO gjort en genomgång av nyare forskningsstudier kring sambandet 

föroreningshalter och hälsoeffekter (Bilaga D5). Man har gjort värderingen 

att höga kortvariga haltnivåer av SO2 (>500 μg/m 3 under tio minuter) skulle 

kunna inverka menligt på hälsan och har därför lagt till ett riktvärde till sina 

tidigare för korttidshalter. För partiklar har man vidare bedömt att normerna 

behöver sänkas för att skydda människors hälsa, medan man för 

kvävedioxid inte ändrat sin bedömning från tidigare. 

Som framgått ovan av resultaten från de många mätningar som gjorts i 

bostadsområden i SSAB:s närhet, finns inga exempel på att 

miljökvalitetsnormerna överskridits för SO2, NO2 och PM10. Inte heller ger 

den teoretiska modellberäkningen anledning att befara överskridanden av 

normerna, vare sig vid nuvarande alternativ, i nollalternativet eller vid sökt 

produktion. Marginalen är särskilt god för svaveldioxid och partiklar. 

Uppmätta partikelhalter (PM10) i närområdet underskrider även de av WHO 

föreslagna nya riktvärdena till skydd för hälsan. Minst marginal till angivna 

normer uppvisar kväveoxider i gaturum i Luleå centrum, där dock trafiken 

svarar för den dominerande andelen, medan bidraget från SSAB bedöms 

vara förhållandevis litet. 

Några korttidshalter (tiominutershalter) av svaveldioxid har inte 

redovisats/uppmätts kring SSAB eller i Luleå som helhet. Mätningarna från 

2003 kring SSAB visade ett maximalt timmedelvärde på ca 80 μg/m 3 . 

Denna mätperiod inkluderade även ett månadslångt spaltugnsstopp med 

betydligt förhöjda SO2-utsläpp. En värdering av dessa haltnivåer indikerar 

att det är osannolikt att maxhalter högre än 500 μg/m 3 skulle förekomma i 

bostadsområdena kring SSAB. Likaså visar beräkningarna med hjälp av 

spridningsmodell att risken för att normerna ska överskridas vid maximal 

eller sökt produktion måste bedömas som liten eller marginell. Därmed är 

riskerna små att dessa ämnen ska ge upphov till hälsoeffekter hos 

närboende. 

För PM10 finns en miljökvalitetsnorm fastslagen, medan endast ett förslag 

till norm finns presenterad för den mindre fraktionen PM2,5 (som årsmedelvärde). 

Några direkta mätningar av PM2,5 har så vitt vi funnit inte gjorts i 

Luleå. Det föreligger dock ett visst samband mellan PM10 och PM2,5 i 

tätortsluft. 

135


Luleå 2008 

Även andra ämnen i luften förutom svavel- och kväveoxider samt partiklar, 

kan ge hälsopåverkan. Relativt få mätningar har skett av PAH och bensen i 

SSAB:s närområde. De haltnivåer som uppmätts är låga och antyder att 

riskerna för överskridanden av såväl miljökvalitetsnormer som miljömål är 

små. SSAB:s källbidrag för dessa ämnen bedöms vara litet. 

14.2 Buller, lukt och andra olägenheter 

Bullret från SSAB:s verksamhet är märkbart för de boende nära 

industriområdet. Av det kontinuerliga bullret härrör flertalet bullerkällor 

från tillverkningen av råjärn, dvs från masugnen. Även många momentana 

ljud från trucktransporter, spårbundna transporter och från fackling m.m. 

kan hänföras till råjärnstillverkningen (gäller vid fackling i fackla 3, vilket 

sker i de fall LuleKraft inte kan ta emot denna gas). 

Vid en enkätundersökning 1989 i dessa områden svarade 5 % av de 

tillfrågade att de störs av buller från industrin 65 . Sedan dess har en rad 

åtgärder genomförts för att i möjligaste mån minimera bullret från 

verksamheten (se bl.a. avsnitt 4.5). 

SSAB kontrollerar buller såväl genom s.k. närfältsmätningar nn som 

mätningar i de närliggande bostadsområdena Svartöstaden och Örnäset. 

Detaljerade beskrivningar om detta liksom av senare års resultat ges i TB 

och i Bilaga A16 till TB. 

Gjorda bullerberäkningar visar att gällande riktvärde nattetid utan fackling 

(45 dB(A) inte kan innehållas. I de kontrollpunkter som upprättats är 

ljudnivån som mest 48 dB(A). Åtgärder kommer att genomföras under 2009 

vid LD-sekundärfiltret så att riktvärdet kan innehållas (se Figur 68). 

På 1980-talet upplevde framför allt de boende i Svartöstaden och Örnäset 

besvär av damm och sot från SSAB:s industrianläggning. Av de tillfrågade i 

nämnda enkätundersökning 65 svarade nästan hälften att de var mycket störda 

i detta avseende. I dessa bostadsområden upplevde man även tidvis besvär 

av lukt. 

En för de boende märkbar spridning av damm och sot till bostadsområdena 

sker i första hand vid hanteringen av avsvavlingsslagg från stålverket. 

Illaluktande gaser kan istället hänföras till hanteringen av masugnsslagg, 

eftersom svavelväte bildas då hyttslaggen vattenbegjuts. Detta ämne luktar 

redan i mycket låga koncentrationer. Lukten kan karakteriseras som ”ruttna 

ägg”. Under de senaste åren har lukten från slagghanteringen minskat 

väsentligt tack vare införande av nya rutiner, främst genom att slaggen 

luftkylts i 8 timmar före vattenbegjutning. 

nn Ljudnivån mäts nära bullerkällan för att eliminera bidraget från andra bullerkällor. 

Utifrån de ljudeffekter som beräknas för respektive bullerkälla kan den totala ljudnivån för 

olika beräkningspunkter sedan beräknas. 

136


Luleå 2008 

Figur 68. Spridning av ekvivalent (kontinuerligt) buller från SSAB Luleå (exklusive fackling) vid 

normaldrift och sökt produktionsnivå 3,0 Mton 2 meter över mark. Ljudnivån underskrider 45 dB(A) 

vid de närmaste bostäderna. Spridningsbilden förutsätter att planerade åtgärder vid LDsekundärfiltret 

är genomförda. Nuvarande produktionsförhållanden ger en i stort sett identisk 

spridningsbild (efter åtgärder vid LD-sekundärfiltret). Modellberäkningen gjord av ÅF-Ingemansson 

AB. 

I Tabell 28 sammanfattas synpunkter/klagomål som inkommit (spontant) 

under de senaste åren från såväl allmänhet som anställda. Antalet externa 

anmälningar har minskat under den senaste femårsperioden. 

Tabell 28. Antal händelser under senare år 

då synpunkter/klagomål inkommit om 

upplevda olägenheter eller andra 

observationer kopplat till SSAB:s verksamhet 

i Luleå. 

2006 2007 

Synpunkt avser Antal Antal 

Lukt* 2 1 

Nedfall 4 2 

Buller** 2 

* Uteslutande hyttslagghantering. 

** I båda fallen explosion på slaggtipp 

Utvecklingen mot en ytterligare förtätning av bostäder nära SSAB är 

oroande. Dels innebär det att fler människor kan komma att drabbas av 

olägenheter i form av buller, lukt och stoftnedfall, som från tid till annan 

ofrånkomligen kan komma att inträffa i närområdet till en verksamhet av 

SSAB:s storlek trots stora ansträngningar att förhindra det. Men framför allt 

är det oroande att allt fler människor flyttar in till den zon som kommer att 

16 

12 

8 

4 

0 

137 

Externa anmälningar (antal/år) 

2003 2004 2005 2006 2007


Luleå 2008 

drabbas av en eventuell katastrofhändelse vid SSAB i form av ett större 

gasutsläpp (se säkerhetsrapporten Bilaga F). 

14.3 Risk för allvarlig skada på människor vid gasolycka 

Som omtalats i avsnitt 7 har ett antal tänkbara olycksscenarier prövats och 

deras konsekvenser för människan värderats, bl.a. spridning av 

kolmonoxidhaltig masugnsgas till omgivningarna vid en eventuell skada på 

rörledningen mellan masugn och gasklocka. Ett av dessa fall redovisas i 

Figur 69. I scenariet har ett hål med arean 0,5 m 2 uppstått på rörledningen. 

Gasutsläppet varar i 3 minuter innan man hinner stänga processen så att 

gasflödet upphör. Vid en sådan olyckshändelse skulle delar av Svartöstaden 

tangeras av höga kolmonoxidhalter. 

138 

Figur 69. Gasplymens spridning 

och dess kolmonoxidhalt vid en 

skada på ledningen mellan 

masugn och gasklocka (se 

texten). Observera att 

riktningen på gasplymen beror 

av vindriktningen, vilket 

innebär att det som visas i 

kartbilden gäller vid vind från 

nordost. Bilden är framtagen av 

ÅF och hämtad från Bilaga F 

till ansökan. 

Vid en gasolycka med rörbrott enligt detta scenario finns risk för allvarlig 

skada för dem som vistas i de närmaste bostäderna intill SSAB: s 

industriområde, i skolan i Svartöstaden, samt vid SSAB: s 

friskvårdsanläggning. 

I riskanalyserna redovisas även ett värsta scenario med ett totalt haveri på 

gasledning för vilket det krävs åverkan utifrån. Vid detta mycket osannolikt 

scenario skulle påverkansområdet med höga kolmonoxidhalter utvidgas till 

att omfatta hela Svartöstaden och Lövskatan samt stora delar av Örnäset. 

Likaså skulle påverkansområdet utvidgas i det förstnämnda scenariet om det 

av någon oförutsedd anledning skulle ta mer än 3 minuter att stänga 

processen. 

Beträffande den sökta produktionsökningen fastslås i riskanalysen att risken 

för att de ovan beskrivna olycksscenarierna ska inträffa inte påverkas av 

produktionens storlek. 

Oaktat detta så bör kommunen i sin bostadsplanering rimligen överväga 

huruvida en förtätning/förändring av dessa områden, enligt vad som 

redovisats i avsnitt 2.1, verkligen är lämplig. I vart fall borde man se över 

möjligheten att omlokalisera skolan i Svartöstadens verksamhet.


Luleå 2008 

OM BOVERKETS REKOMMENDATIONER 

Boverket har i sina Allmänna råd 1995:5 lämnat rekommendationer om 

skyddsavstånd mellan stålindustrier nyanlagda bostäder. För integrerade stålverk 

rekommenderas skyddsavståndet 1,5 km. Det angivna skyddsavståndet motiveras ej 

enbart av risk för olyckor, utan även olägenheter av exempelvis buller, stoft m.m. 

Vid ett totalt haveri på gasledningen, för vilken i och för sig sannolikheten är mycket 

liten, skulle ett stort antal människor drabbas med mycket allvarliga konsekvenser 

som följd. Därför är det rimligt att i den pågående och framtida kommunala 

bostadsplaneringen i hög grad beakta Boverkets rekommendationer om 

skyddsavstånd. Kommunens planer för framtida bebyggelse nära SSAB måste dock 

tolkas så att undantag i detta fall har tillämpats från Boverket rekommenderade 

skyddsavstånd. Vilket motiv som ligger bakom ett sådant undantag är för oss okänt. 

Likaså måste de ovan redovisade konsekvenserna av en eventuell olycka 

rimligen föranleda att fördjupade kontakter tas mellan närboende, samhället 

och företaget, och en plan upprättas över hur närboende kan larmas och 

evakueras. Viktigt är även att de berörda verkligen blir informerade om 

riskerna. Företaget har idag en beredskapsplan och gör fortlöpande 

riskanalyser, samt håller övningar m.m. för att minimera och mildra 

konsekvenserna av en sådan händelse. Planen och övningarna måste dock 

ständigt ses över och i förekommande fall förbättras. 

KONSEKVENSER FÖR BOENDEMILJÖN VID SÖKT PRODUKTION 

Utsläppen till luft vid ansökt produktion bedöms inte innebära några risker för 

överskridanden av miljökvalitetsnormer. Haltbidragen kommer inte att 

förändras väsentligt i förhållande till dagens situation. De förväntas därför inte 

tillsammans med haltbidrag från andra källor i tätorten ge upphov till 

hälsoeffekter i omgivande bostadsområden. 

Enligt gjorda modellberäkningar kommer gällande riktvärden för buller att 

kunna innehållas vid en ökad produktion på den sökta nivån 3,0 Mton/år. Detta 

under förutsättning att planerade och andra erforderliga bullerdämpande 

åtgärder utförs. Antalet tillfällen med momentant buller (orsakat av transporter, 

tåggnissel m.m.) beräknas öka i proportion till produktionsökningen, men inte i 

den grad att gällande riktvärden överskrids. 

Riskerna för luktolägenheter förväntas inte förändras jämfört med nuläget. Inte 

heller kan riskerna för olägenheter av dammspridning förväntas öka genom 

ökad produktion. Vid framtida uppdatering av gällande gröngöringsplan för 

verksamhetsområdet kommer hänsyn att tas till förmågan hos ny vegetation att 

dämpa buller och minska damning. Fler träd och buskar mot framför allt 

bostadsområdena i väster är också en estetisk faktor att beakta. 

Risk för skada på människor vid en eventuell gasolycka påverkas inte av en 

produktionsökning enligt gjorda säkerhetsanalyser. 

KONSEKVENSER FÖR BOENDEMILJÖN I NOLLALTERNATIVET 

SSAB:s utsläpp i nollalternativet bedöms inte tillsammans med befintliga 

föroreningsnivåer ge upphov till hälsoeffekter hos kringboende. 

Även i nollalternativet kommer gällande riktvärden för buller att innehållas eftersom 

åtgärder vid LD-sekundärfiltret kommer att vara genomförda. 

Risken för lukt och spridning av stoft från i första hand slaggtippning blir oförändrad 

jämfört med dagens situation. 

139


Luleå 2008 

15 Kultur- och friluftsmiljöer 

Hertsölandet nordost om SSAB:s industrianläggning (i huvudsak NO om 

Inre Hertsöfjärden) är ett omtyckt friluftsområde. Längs den södra kusten 

finns ett stort antal fritidshus samt några permanentboende. På Hertsön 

bedrivs även jakt på såväl småvilt som storvilt (Luleå jaktvårdsområde). 

Den till SSAB närmast liggande fritidsanläggningen är Luleå Ridklubb på 

Kalvholmen vid Inre Hertsjöfjärden oo . 

En fritidsaktivitet som i stor utsträckning förekommer i Inre Hertsöfjärden 

är fritidsfiske. Det varma vattnet och näringsrikedomen gör att tillgången på 

fisk är god. 

Till de mest uppskattade fritidsmiljöerna i Luleå hör Luleå skärgård. Med 

sina över 700 öar hör Luleå skärgård till en av de vackraste i landet, 

samtidigt som den kan erbjuda ett rikt och annorlunda växt- och fågelliv. 

Det finns ca 100 bofasta i skärgården. Hela kuststräckan är av riksintresse 

för det rörliga friluftslivet. 

På skärgårdens öar finns även många fornlämningar av varierande slag, 

såsom tomtningar (lämningar av tillfälliga bosättningar), fiskelägen, 

gistgårdsrösen (gista = påle) och labyrinter. 

Figur 70. Gammelstads Kyrkstad och ön Kluntarna i Luleå skärgård. Foto: Lena Nilsson & Göran Wallin. 

Det mest kända kulturarvet i Luleå är Gammelstads Kyrkstad, som tillhör 

världsarven. Gammelstad ligger ca 1 mil NV om Luleå. Den är ett 

enastående exempel på de kyrkstäder som finns i norra Skandinavien, med 

mer än 400 stugor grupperade runt en senmedeltida stenkyrka. 

En annan kulturmiljö är Malmuddens bostadsbebyggelse från 1950-talet, där 

putsen på ytterväggarna till flertalet byggnader nyligen restaurerats med 

statliga byggnadsvårdsmedel med anledning av områdets 

folkhemshistoriska värde. 

oo Enligt tidigare uppgift från ridhuspersonal (år 2004) upplever man vid ridklubben inga 

olägenheter av SSAB:s verksamhet, förutom av ljuden från de explosioner som stundtals 

inträffar vid slagghanteringen. Vid några tillfällen har hästar som vistats utomhus störts av 

de höga smällarna, vilket i värsta fall kan utgöra en olycksfallsrisk. 

140


Luleå 2008 

Enligt kommunantikvarien 66 utgör faktiskt hela Svartön från Gråsjälfjärden 

ända till Altappen, med Svartöstaden och inklusive hela det nuvarande 

industriområdet med SSAB:s verksamhet, en av de mest värdefulla 

kulturmiljöerna i Luleå, nästan i klass med Gammelstad (se faktaruta). 

Svartöstaden uppfördes ursprungligen som arbetarbostäder i anslutning till 

tidigare malmförädlingsverksamhet på Svartöberget, och utgör riksintresse 

för kulturminnesvården 1 . Antikvariens bedömning (år 2004) är att inga 

tecken på negativ påverkan, som skulle kunna kopplas till SSAB:s 

nuvarande verksamhet, kan observeras på kulturmiljön i Luleå. 

OM SVARTÖSTADEN (utdrag ur Norrbottens läns kulturmiljöprogram, del 2) 

De första husen började byggas på Svartön 1884. Redan 1885 var 27 tomter bebyggda 

och service i form av bageri, diversehandel, skomakeri och måleri hade etablerats. Tack 

vare sitt isolerade läge omgivet av industrier har Svartöstaden idag kvar sin prägel av 

tätortsbildning vid sidan av staden. 

Svartöstaden är ett av Norrbottens läns riksintressen för kulturmiljövården. Motiv till 

bevarandet är att stadsdelen är ett av landets få bevarade exempel på 

kåkstadsbebyggelse där både arbetarbebyggelse och offentliga lokaler, bebyggelsens 

placering på tomterna och rutnätsplanen finns bevarad. Detta ger området ett högt 

kulturhistoriskt värde. 

Det som enligt kulturmiljöprogrammet idag kan hota Svartöstadens kulturmiljö är ett 

högt exploateringstryck, som kan slå sönder den enhetliga kåkstadsmiljön, samt 

bristande underhåll av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. 

I Luleå kommun finns totalt 12 områden som har kulturmiljövärden av 

riksintresse, 5 av dessa finns på relativt nära avstånd från SSAB:s 

anläggningar i Luleå: 

K40 Gammelstaden – se beskrivning ovan. 

K45 Karlsvik – Industrimiljö med lämningar efter ångsåg, länets första 

moderna järnverk samt träsliperi för massatillverkning. 

K46 Gäddvik – Bymiljö med en storby som är typisk för Lule älvdal. 

K47 Svartöstaden – se faktaruta. 

K48 Hindersön – Skärgårdsby belägen på tre, genom landhöjningen 

sammanvuxna, öar. Spridd byabebyggelse med långsträckta 

norrbottensgårdar och månghussystem, sjöbodar och båthus. 

KONSEKVENSER FÖR KULTUR- & FRILUFTSMILJÖN VID SÖKT 

PRODUKTION 

En ökad produktion enligt planerna bedöms inte få några negativa 

konsekvenser för kulturvärden eller för det rörliga friluftslivet i angränsande 

områden. 

KONSEKVENSER FÖR KULTUR- & FRILUFTSMILJÖN I NOLLALTERNATIVET 

Samma bedömning görs som för sökt produktion, dvs ingen risk för negativa 

konsekvenser. 

141


Luleå 2008 

16 Hushållning med naturresurser – 

konsekvenser vid en produktionsökning 

En ökad produktion av stålämnen med 0,8 Mton/år från nuvarande nivå 2,2 

Mton år 2007 (eller 0,5 Mton/år från tillståndsgiven nivå) leder naturligtvis 

till en motsvarande ökning av de råvaror som krävs för att producera stålet 

(se faktaruta). Detta innebär ofrånkomligt att naturresurser utnyttjas. 

Samtidigt måste beaktas att stål har den utmärkta egenskapen att det kan 

återvinnas ett oändligt antal gånger utan att man behöver göra avkall på 

kvaliteten. Järnatomerna är eviga och genom att smälta om skrot kan man 

enkelt få dem att inordna sig i en ny ordning för att bilda nya stål med nya 

egenskaper. Av stålproduktionen i världen tillverkas idag 35-40 % från skrot 

och resten från jungfrulig råvara. Återvinningsgraden är dock betydligt 

högre, 60-70 % eller mer enligt de beräkningsförsök som gjorts 67 . 

FÖR ATT PRODUCERA 500 000 TON STÅLÄMNEN ÅTGÅR: 

• drygt 700 000 ton malm i form av malmpellets 

• ca 160 000 ton koks och 80 000 ton kolpulver 

• ca 45 000 ton kalk 

• manganslagg, legeringsämnen, skrot och recirkulerat material 

Användningen av energi för den sökta produktionen kommer att öka 

ungefär proportionellt mot produktionsökningen. Men företaget är i det 

närmaste självförsörjande på energi genom användningen av 

egenproducerad gas i processen kompletterat med el från samma gas. Denna 

energianvändning kan därmed inte betraktas som en naturresursförbrukning 

i egentlig mening. Snarare möjliggör denna användning av en biprodukt från 

verksamheten att motsvarande kvantitet energi sparas eller kan utnyttjas för 

andra ändamål på annat håll. 

Externt producerade energislag som ökar i förbrukning vid en ökad 

produktion av råjärn är diesel, olja och el för transporter av råvaror och 

produkter samt viss el för blåsmaskiner etc i masugnen. 

Förutom 800 000 ton högvärdiga stålämnen skapas en rad biprodukter från 

verksamheten. En sådan är den ovan nämnda gasen som till stor del 

återanvänds i produktionen. Även en del slagger och stoft m.m. återförs till 

masugn och konvertrar. Betydande kvantiteter biprodukter går för avsalu, 

såsom svavel, tjära och råbensen samt hyttsten, pelletsfines och koksgrus. 

Tack vare den strategi med vilken avfall separeras i olika deponier och den 

forskning som fortgår för att skapa nya utvinningsmöjligheter ur avfall, 

förväntas materialåtervinningen, och därmed resurshushållningen, komma 

att öka i framtiden. 

Den största utmaningen ligger i att ta till vara och nyttiggöra så mycket som 

möjligt av den överskottsenergi som en ökad produktion kommer att 

generera. Såväl möjligheter som svårigheter redogörs för i Avsnitt 3.11. 

Sammanfattningsvis konstateras att det finns såväl utprovad teknik som 

142


Luleå 2008 

teknik under utveckling som gör det möjligt att ta till vara och på olika sätt 

återvinna såväl överskottsgas som restenergi i form av värmeförluster. 

Problemen ligger snarare i att få avsättning för återvunnen energi, respektive 

i det politiskt beslutade regelverket för ”grön energi” som har en 

motverkande effekt. 

Ur ett vidare perspektiv utgörs den kanske viktigaste hushållningsaspekten 

av det faktum att hela den planerade produktionsökningen kommer att bestå 

av s.k. höghållfast stål. Jämfört med ordinärt stål leder detta till en besparing 

av malm och andra råvaror med ca 30 % med bibehållen funktion hos stålet. 

Genom att stålet och dess produkter samtidigt blir 30 % lättare minskar 

energiförbrukningen för transporter och annan hantering i motsvarande 

grad. Minskningen är särskilt påtaglig då höghållfast stål används för 

tillverkning av fordon, containrar och andra transportprodukter. Det 

höghållfastat stålets förtjänster ur naturresurssynpunkt utvecklas i 

nästföljande avsnitt. 

143


Luleå 2008 

17 Järn- och stålproduktion vid SSAB Luleå 

ur ett globalt CO2-perspektiv 

Utsläpp av växthusgasen koldioxid är en global miljöfråga. Ett ökat eller 

minskat utsläpp av koldioxid i Luleå leder inte till några lokala 

miljökonsekvenser, men bidrar till de världsomfattande emissioner som kan 

påverka jordens klimat. 

Miljökonsekvenserna av en ökning av koldioxidutsläppen från SSAB Luleå 

till följd av en ökad produktion av stålämnen måste därför betraktas ur ett 

globalt perspektiv. För den skull finns en internationell överenskommelse 

och ett nationellt miljömål som säger att Sverige ska minska sina utsläpp av 

koldioxid. 

En lämplig utgångspunkt kan vara att ställa frågan varför råjärn och stål 

överhuvudtaget ska produceras i Luleå. Ur ett globalt koldioxidperspektiv 

framträder en rad fördelar med detta: 

A. Stålverket finns nära malmråvaran, och innebär därmed minimala 

transporter 

B. Produktionen är effektiv och malmråvaran högvärdig, vilket leder till 

jämförelsevis låg energiåtgång och låga utsläpp 

C. Produktionen av höghållfast stål innebär att mindre materialmängd 

behövs för stålkonstruktioner 

D. Lättare stålkonstruktioner inom transportsektorn leder sekundärt till 

minskad energiåtgång och lägre utsläpp 

Som exempel på A. kan nämnas att en nedläggning av SSAB Luleå och en 

överföring av motsvarande produktion med samma råvara till 

Centraleuropa, skulle leda till ungefär 3 gånger större CO2-utsläpp från den 

samlade transporten av råvaror och färdiga produkter. 

Exempel på B. ges i Figur 71, som visar att förbrukningen av 

reduktionsmedlet kol är ca 15 % lägre vid SSAB Luleå än för genomsnittet 

av tre moderna stålverk i centrala Europa 68 . 

Specifik CO2 emisson 

[kg CO2/ ton] 

1700 

1600 

1500 

1400 

1300 

1200 

1100 

1000 

Råjärn 

144 

Figur 71. Den specifika CO2emissionen 

vid tillverkning av 

råjärn vid SSAB Luleå (ljusgrå) 

jämfört med genomsnittet för tre 

moderna integrerade europeiska 

stålverk (mörkgrå).


Luleå 2008 

Om en bro konstrueras av ett höghållfast stål från SSAB Luleå åtgår 

ungefär 30 % mindre material än om den byggs av stål av konventionell 

kvalitet (vid fördubblad hållfasthet hos materialet). Därmed minskar såväl 

råvaruförbrukningen som utsläppen i motsvarande grad, vilket är ett 

exempel på C. enligt ovan. 

Den allra största miljövinsten fås då vikten hos konstruktioner i rörelse 

såsom fordon, containrar etc kan minskas genom användning av 

höghållfasta stål. Med sjöcontainrar konstruerade i höghållfast stål skulle på 

vissa sträckor var 25:e resa kunna slopas eftersom man därmed kan stapla 

fler containrar på varandra 69 . 

Ett exempel på miljöanpassade produkter är den spanska semitrailern med 

betongblandare som fick 2007 års Swedish Steel Prize. Genom att den 

tillverkas i höghållfast stål med tunnare dimensioner har den blivit två ton 

lättare. I och med den lägre fordonsvikten har lastkapaciteten kunnat öka i 

motsvarande grad. Därmed kan de relativa koldioxidutsläppen från dessa 

betongtransporter reduceras med uppskattningsvis 20 %. 

Ett annat exempel presenteras i faktarutan nedan där miljöbelastningen i 

form av koldioxidutsläpp vid tillverkning av höghållfasta stål jämförs med 

den miljövinst i form av minskade utsläpp av koldioxid man får om dessa 

avancerade stålkvaliteter används för konstruktion av lastfordon. 

Räkneexemplet med timmerbilar leder till det uppseendeväckande resultatet 

att miljövinsten är nio gånger större än miljöbelastningen, dvs utsläppen av 

koldioxid vid körningen minskar nio gånger mer än vad stålproduktionen 

orsakar. Miljövinsten blir ännu större om man räknar in minskade 

koldioxidutsläpp vid produktionen till följd av minskad stålåtgång och ökad 

livslängd. 

RÄKNEEXEMPEL - OM TIMMERBILAR GÖRS AV HÖGHÅLLFAST STÅL 

Jernkontorets miljöforskningsprogram ”Stålkretsloppet” visar att vikten hos 

en timmerbil kan reduceras med ca 10 % om den i görligaste mån 

konstrueras av avancerade höghållfasta stål istället för konventionella 

stålkvaliteter. Dess lastkapacitet skulle därmed öka med ca 5 % (antag 

tjänstevikten 20 ton respektive lastkapaciteten 40 ton). Detta leder till att 

uppskattningsvis 45 000 liter diesel kan insparas till följd av effektivare 

transporter under en beräknad livslängd på 10 år (5 l/mil, 9 000 mil/år 

inbesparat). 

45 000 l diesel motsvarar ett utsläpp av koldioxid på 120 ton (1 liter diesel 

ger 2,7 kg koldioxid). 

SSAB Luleå söker tillstånd att öka produktionen av stålämnen med 0,5 

Mton/år från nuvarande produktionsvillkor på 2,5 Mton/år. En produktion av 

0,5 Mton/år leder till utsläpp av ca 1 Mton koldioxid. 

Teoretiskt sett skulle produktionsökningen på 0,5 Mton kunna nyttjas för att 

minska vikten hos 75 000 timmerbilar med 10 %. Under bilarnas livslängd 

skulle detta leda till minskade utsläpp av koldioxid med ca 9 Mton koldioxid 

från körning av bilarna. 

Besparingen i form av minskade koldioxidutsläpp från körningen är således 

nio gånger större än utsläppen från ståltillverkningen! 

(För räkneexemplet svarar Jonas Larsson, SSAB Borlänge). 

145


Luleå 2008 

I dag kommer ca 20 % av världens sammanlagda utsläpp av koldioxid från 

transporter av olika slag. Bedömningar inom Jernkontorets 

miljöforskningsprogram indikerar att ökad användning av avancerade 

höghållfasta stål i lastbilar för tunga transporter skulle kunna minska de 

globala koldioxidutsläppen inom detta segment med 5 % eller 100 miljoner 

ton per år. 

Dessa räkneexempel leder alla till en och samma slutsats: 

Ju mer höghållfast stål som tillverkas vid SSAB Luleå, desto bättre är det 

för jordens klimat. 

Denna slutsats kan naturligtvis endast dras under förutsättning att en 

motsvarande produktionsminskning (av konventionell stålkvalitet) sker på 

annan plats på jorden. Men den förstärks av det faktum att hela den sökta 

ökningen av stålämnen i Luleå enligt planerna kommer att utgöras av 

höghållfast stål. Om denna ambition kan uppfyllas kommer andelen 

höghållfast stål därmed att utgöra ungefär hälften av SSAB Luleås totala 

stålproduktion. 

146


Luleå 2008 

18 Alternativa produktionsförfaranden och 

dess miljökonsekvenser 

Det går naturligtvis att definiera en rad andra alternativa 

produktionsförfaranden än nollalternativet och det sökta alternativet. 

Således kan andelarna egenproducerad koks och inköpt koks teoretiskt sett 

variera från 0 till i det närmaste 100 %. Detsamma gäller andelarna 

egenproducerat råjärn och inköpt skrot. Att i detalj redogöra för möjliga 

miljökonsekvenser av ett större eller mindre antal av dessa 

produktionsalternativ, där andelarna varierar i olika grad, har inte ansetts 

meningsfullt. 

I ett övergripande perspektiv kan konstateras, att utsläppen till luft av 

kväveoxider och svaveldioxid skulle minska väsentligt om koksverket lades 

ner. Om även masugnen stängdes skulle framför allt utsläppen av koldioxid, 

och svaveldioxid reduceras. Samtidigt skulle den bullergenererande 

verksamheten inom industriområdet minska, liksom risken för att 

illaluktande gaser ska bildas. 

En negativ konsekvens av en eventuell stängning av koksverket är att 

utsläppen av ammonium till vatten förmodligen skulle öka om hela 

råjärnsproduktionen baserades på köpkoks (såvida man inte kan få tag på 

koks som inte släckts med processvatten). På motsvarande sätt riskerar 

utsläppen att öka till luft av dioxiner och möjligen även metaller från 

stålverket, om dess produktion uteslutande baseras på inköpt skrot istället 

för den renare råvaran malmbaserat råjärn. En annan negativ konsekvens av 

en ökad inblandning av återvunnet skrot är att SSAB därmed får begränsade 

möjligheter, eller förhindras, att tillverka ett högkvalitativt stål. Ett sådant 

stål möjliggör i sin tur en mindre materialåtgång vid konstruktioner av olika 

slag, och leder bl.a. till lägre sekundära utsläpp till luft. Denna och andra 

miljöaspekter som en råjärnsproduktion i Luleå är förknippad med, har 

behandlats ur ett koldioxidperspektiv i avsnitt 17. 

En väsentlig neddragning eller stängning av koksverket och/eller masugnen 

skulle innebära att gasproduktionen vid SSAB:s verksamhet minskar i 

motsvarande grad, vilket medför stora konsekvenser ur energisynpunkt för 

Luleå. Därmed skulle nämligen delar av elenergiförsörjningen till 

kringliggande industrier, liksom för uppvärmningen av Luleå tätort, behöva 

ersättas med motsvarande energimängd av annat slag. Bara för uppvärmning 

av hetvattnet för värmeförsörjningen skulle det krävas ytterligare 

oljeförbrukning motsvarande 640 GWh per år. Dessutom skulle stålverket 

behöva drivas med i huvudsak inköpt istället för egenproducerad energi. 

Förutom de centrala råvarorna koks och järn finns det möjlighet att byta ut 

vissa andra av råvarorna mot alternativa ämnen eller kvaliteter. Exempel på 

ett sådant utbyte är en successiv övergång till användning av icke 

skrotbaserat aluminium i stålverkets RH-anläggning. Detta verkar ha lett till 

minskade utsläpp av metaller till vatten. 

147


Luleå 2008 

Andra möjliga förändringar av råvaror är exempelvis det fortlöpande utbyte 

som redan pågår av miljö- och hälsoskadliga kemikalier mot mindre 

skadliga sådana. Detta sker inom ramen för Metallurgis kemigrupps 

verksamhet, som beskrivits i avsnitt 3.9. 

En drastisk förändring av verksamheten, som i dagsläget vare sig är 

ekonomiskt eller politiskt genomförbar, vore att förlägga hela 

produktionskedjan från råjärn till färdig plåt på en plats, exempelvis i Luleå. 

Detta skulle bl.a. kräva en komplettering med ett varmvalsverk, varigenom 

en effektivisering av en rad interna processer skulle bli möjlig i form av mer 

lönsam materialåtervinning, minskade transporter mellan enheterna, ökad 

energiåtervinning etc. Dock kommer transportavståndet till flertalet kunder 

att öka. 

En annan dramatisk förändring av liknande dignitet vore att förlägga 

svenska SSAB:s samlade metallurgi till en plats, exempelvis Luleå som 

finns närmast malmråvaran. Ett miljömässigt problem som kan identifieras i 

detta hypotetiska alternativ är att överskottsenergin skulle bli väsentligt 

mycket större än idag. 

Det är vidare möjligt att gjuta betydligt tunnare ämnen än vad som sker 

idag, vilket minskar energibehovet vid en efterföljande valsning. Detta 

skulle således kunna vara ett alternativ för en eventuell ny sträng i Luleå. 

Problemet är dock att den höga stålkvalitet som SSAB eftersträvar inte kan 

tillgodoses i tunnare ämnestjocklekar. 

Slutligen finns det anledning att fundera över vad som skulle hända med 

Inre Hertsöfjärden om SSAB:s verksamhet i Luleå lades ner. Den mest 

drastiska förändringen för fjärden skulle bli att dess vattenomsättning i det 

närmaste upphörde. Trots fjärdens mycket grunda karaktär kommer dess 

vatten teoretiskt sett att omsättas endast 2-3 gånger per år (volym ca 2 Mm 3 , 

naturlig nettotillrinning ca 5,4 Mm 3 enligt Lagerwall 70 ). Trots att tillförseln 

av syretärande ämnen från SSAB helt upphör kommer denna förändring 

sannolikt att leda till mycket dåliga syreförhållanden i fjärden under stora 

delar av året. Fosfor i bottensedimenten kommer initialt att frigöras med 

algblomningar som följd, vilket i sin tur leder till sekundär 

syrgasförbrukning, som ytterligare förvärrar miljöförhållandena o.s.v. 

Efterhand kommer fjärdområdet sannolikt att växa igen och delar av det 

övergå till att bli ett våtmarksområde. I takt med landhöjningens 

fortskridande kommer allt större andel av fjärden att övergå till att bli land. 

Positivt i sammanhanget är att de bottnar i fjärden som är förorenade 

kommer att övertäckas till följd av fjärdens igenväxning. Negativa 

konsekvenser är att inga eller endast enstaka fiskar kommer att kunna leva i 

området, och att dess idag höga naturvärde som unik fågellokal kommer att 

försvinna. 

148


Luleå 2008 

19 Konsekvenser av en produktionsökning 

sett till fastställda miljömål 

Av de regionalt fastställda miljömålen är det inte något som med säkerhet 

bedöms kunna klaras enligt länsstyrelsens analys 2006 71 . Flera bedöms vara 

mycket svåra och kanske omöjliga att nå. Bland dessa mål är det främst 

Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft och Giftfri miljö som verksamheten 

vid SSAB kan påverka. 

För målet Begränsad klimatpåverkan finns både negativa och positiva 

faktorer med SSAB:s verksamhet. Negativt är att förbrukningen av 

energiråvaror och utsläpp kommer att öka vid ökad produktion. Därmed 

motverkas det regionala miljömålet om minskade utsläpp i länet. Positivt är 

att produkterna innebär en energibesparing i användarledet, vilket leder till 

minskade utsläpp om än inte inom länet. 

Sett till målet Frisk luft leder en utökad produktion vid SSAB till utsläpp till 

luft av svaveldioxid, partiklar och kväveoxider på i stort sett samma nivåer 

som idag. Utsläppen kommer inte i någon betydande grad att motverka 

målet om minskade svaveldioxidutsläpp. Tvärtom kommer en smärre 

utsläppsminskning att leda åt rätt håll. Utsläppen av kväveoxider ska enligt 

delmål minska med 3 300 ton per år. Vid sökt produktion alternativ 2 med 

nytt koksverk beräknas de ”normala” utsläppen av NOx öka med ca 50 ton 

årligen. Detta alternativ kommer dock att ha andra positiva miljöeffekter, 

främst tack vare att spaltugnsstopp kan undvikas vilket ger en motverkande 

effekt. Utsläppen av VOC från SSAB är små och bedöms knappast påverka 

detta delmål. Målet om sothalter i luft är egentligen inte relevant eftersom 

mätningar numera sker av partiklar (PM10). Men halterna av partiklar 

(PM10) underskrider såväl miljökvalitetsnormerna som de nivåer som 

angetts som nya riktvärden av WHO. 

Beträffande målet Giftfri miljö förväntas ingen ökad luftspridning av 

metaller och stabila organiska ämnen, möjligen med undantag av 

kvicksilver. Till vatten bedöms metallutsläppen öka något i takt med en 

produktionsökning. Den sökta produktionens möjliga konsekvenser för 

målet Hav i balans samt levande kust och skärgård beror till stor del av 

vilket synsätt man har på Inre Hertsöfjärden, om detta kustområde ska 

omfattas av målet eller ej. Inre Hertsöfjärdens ekosystem kommer 

ofrånkomligen att vara påverkat av SSAB:s verksamhet även i framtiden, 

och möjligen i större grad än idag. 

För havsområdet utanför Inre Hertsöfjärden bedöms dock målet om ett hav i 

balans inte komma att äventyras av en produktionsökning vid SSAB. I det 

fall produktionsökningen sker med hjälp av köpkoks (alternativ 1) kommer 

dock det regionala målet om minskad tillförsel av vattenburna utsläpp av 

kväve att motverkas genom ökade kväveutsläpp. 

I stort sett alla övriga miljömål bedömer länsstyrelsen vara mycket osäkert 

om man ska kunna klara i Norrbotten. Osäkerheterna hänger delvis samman 

149


Luleå 2008 

med kunskapsbrist om väsentliga faktorer. Av de osäkra målen bedöms 

SSAB:s verksamhet beröra målen Bara naturlig försurning, God bebyggd 

miljö och eventuellt Ingen övergödning. 

För målet Bara naturlig försurning har en bedömning gjorts av IVL i 

samband med den regionala miljöövervakningen. Bedömningen indikerar 

att delmålet rörande andelen försurad skogsmark (där nedfallet överskrider 

kritisk belastning) kommer att kunna klaras. Idag utgör denna del ca 3 % av 

skogsmarksarealen. År 2020 beräknas andelen ha minskat till mindre än 

0,5 % enligt det åtgärdsscenario som fastställts för de europeiska länderna. 

Orsaken till den minskade påverkan ligger i minskning av mängden utifrån 

kommande luftföroreningar. Andelen antropogent försurade sjöar var år 

2007 mellan 0 och 2 % i norra Sverige med högst andel i Västerbottens och 

lägst i Norrbottens län. Detta innebär att delmålet om försurade sjöar redan 

är uppnått. 

20 Samråd och yttranden 

Samråd har hållits med myndigheter, allmänhet och särskilt berörda 

närboende och företag. Kallelser, informationsmaterial, framkomna 

synpunkter och yttranden presenteras i Bilaga E till ansökan. 

150


Luleå 2008 

21 Referenser 

1 Fördjupad översiktsplan – Luleå tätort. Antagen av kommunfullmäktige 1993-04-26, § 92. 

2 Jonsson, S. (1987). NJA-stålverket i norr. Bothnica 8, Norrbottens museum. 

3 Jonsson, S. (1990). Vägen mot SSAB. Bothnica 11, Norrbottens museum. 

4 Miljörapport för SSAB Tunnplåt, Luleå 2007. 

5 European Commission, March 2000. Integrated Pollution Prevention and Control (ICCP). 

Best available techniques reference document on the production of Iron and steel. 

6 Brosset, C. (1975). Preliminär resultatsammanställning avseende undersökning av 

tungmetall- och svavelflöden vid Koksverket. Rapport från IVL för NJA, Koksverk 75. 

7 Öberg, T., (2003). Bindning och utsläpp till luft klorerade organiska ämnen från SSAB 

Tunnplåt i Luleå. Rapport från Tomas Öberg Konsult. 

8 Öberg, T. (2006). Utsläpp av långlivade organiska föroreningar från de svenska 

stålverken. Jernkontorets forskning, D818. 

9 Uppgifter hämtade från Institutionen för Miljöanalys, SLU. 

10 Johansson, V. (2004). Miljöriskanalys SSAB Tunnplåt AB – Metallurgi. Rapport från 

Enviroplanning. 

11 Sjölund, G. (2007). Koksverksdiket – bedömning av miljö- och hälsorisker samt förslag 

till åtgärder. WSP Samhällsbyggnad PM 2007-01-23. 

12 Bergström, G. (2006). Kartläggning av föroreningshalter och föroreningstransport med 

avseende på PAHer från koksverksdiket till Inre och Yttre Hertsöfjärden. Rapport från 

WSP Samhällsbyggnad. 

13 Regeringens proposition 1997/98:145 

14 Luleås lokala Agenda 21. Antagen 970825. 

15 Information från Lena Bengtén, Miljökontoret Luleå kommun. 

16 Förordning 2001:554 om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten. 

17 Samuelsson, 2003 Luftföroreningar i Luleå – mätningar, beräkningar och jämförelse med 

miljökvalitetsnormer, rapport 2003:2 från Miljökontoret Luleå. 

18 Fahlgren, 2007 – Kontroll och mätning av luftföroreningar i Luleå. Rapport från 

Miljökontoret. 

19 Bengtén, M. (2004). Mätning av luftföroreningar på Hertsön 2003 – på uppdrag av 

SSAB. Rapport från Miljökontoret i Luleå kommun. 

20 Hallgren Larsson, E. (2002). Övervakning av luftföroreningar i norra Sverige. IVL 

B1470. 

21 

Länsstyrelsen i Norrbotten Regional övervakning. Nedfall av svavel och kväve. 

Resultatblad uppdaterat 2007-12-18. 

22 

Enghardt, M. och Foltescu, V. (2007) Meteorologi nr 125 SMHI 

23 

Pihl-Karlsson m.fl. (2008) För länsstyrelserna i Jämtands, Västernorrlands, Västerbottens 

och Norrbottens län samt Boliden Mineral ”Övervakning av luftföroreningar i norra 

Sverige - mätningar och modellering.” Resultat till och med september 2007. IVL 

Rapport B1789 

24 

Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit Erste Allgemeine 

Verwaltungsvorschrift zum Bundes–Immissionsschutzgesetz (Technische Anleitung zur 

Reinhaltung der Luft – TA Luft) Vom 24. Juli 2002. 

25 

Persson, G. (1969). Luftförorening och luftvård. Bonniers Uggleböcker. 

26 

Wahlberg (2005) Mossundersökning 2005, kartering av metaller i husmossa. SSAB, 

Yttre miljö. 

27 

Hedlund (2001) PM10 –mätningar på bostadsområdet Svartöstaden i Luleå. 

Examensarbete vid Institutionen för biologi, miljö- och hälsoskydd samt geovetenskap, 

Umeå Universitet. 

28 

Potter A, Junedahl, E, Persson, K, och Brorström-Lundén, E (2006) Mätningar av 

flyktiga organiska ämnen (VOC) och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i tätorter. 

Sakrapport 2006-10-19 IVL U1968. 

29 

Hansson, m.fl. (2006), Atmospheric concentrations in air and deposition fluxesof POPs at 

Råö and Pallas, trends and seasonal and spatial variations. IVL Rapport U1967. 

30 

Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet, skogslandskapet. NV 

rapport 4917. 

31 Karltun, E. (1995). Acidification of forest soils on glacial till in Sweden. 

Naturvårdsverket Rapport 4427 

151


Luleå 2008 

32 Göransson, E. et al. (1998). Markens försurningskänslighet i Norrbottens län. 

Länsstyrelsen i Norrbotten, rapport nr 4/1997. 

33 Andersson, A., Nilsson, Å. & Håkanson, L. (1991). Metal concentrations of the mor 

layer. Naturvårdsverket Rapport 3990. 

34 Eriksson, J., Andersson, A. & Andersson, R. (1997). Tillståndet i svensk åkermark. 

Naturvårdsverket Rapport 4778. 

35 

Randdahl, H., Dock, L. & Christiansson, J. (1997). Molybden, vanadin, vismut – 

förekommande halter och effecter på miljö och hälsa. NV rapport 4762. 

36 

Luleå kommun, Miljökontoret (2000). Naturvårdsplan Luleå. 

37 

Pleijel, H., Skärby, L. & Lövblad, G (2001b). Kritiska nivåer för effekter på vegetation. 

Från Bertills, U. & Lövblad, G. (red.) (2002). Kritisk belastning för svavel och kväve. 

Naturvårdsverket, rapport 5174. Naturvårdsverkets förlag. ISBN 91-620-5174-1. 

38 

Sverdrup, H., Staaf, H., Rapp, L. & Alveteg, M. (2001). Kritisk belastning för försurning 

av skogsmark. Från Bertills, U. & Lövblad, G. (red.) (2002). Kritisk belastning för 

svavel och kväve. Naturvårdsverket, rapport 5174. Naturvårdsverkets förlag. ISBN 91- 

620-5174-1. 

39 

Pleijel, H., Bråkenhielm, S., Ericson, L., Finlay, R., Hallingbäck, T., Lundkvist, H. & 

Taylor, A. (2001a). Effekter på biologisk mångfald av markförsurning och motåtgärder. 

Skogsstyrelsen, Rapport 11C 2001. 

40 

Gärdenfors, U. (2000). citerat i Nordin, A., Strengbom, J., Witzell, J., Näsholm, T. & 

Ericson, L. (2005). Nitrogen Deposition and the Biodiversity of Boreal Forests: 

Implications for the Nitrogen Critical Load. Ambio, Vol. 34, No.1, februari 2005, s. 20- 

24. 

41 

Achermann, B. & Bobbink, R. (2003). Empirical Critical Loads for Nitrogen. 

Environmental Documentation No. 164. Swiss Agency for the Environment, Forests and 

Landscape, Berne, Switzerland. 

42 

Information från länsstyrelsens hemsida, www.bd.lst.se. 

43 

Aastrup, M. m.fl. (1995). Grundvattnets kemi i Sverige. NV rapport 4415. 

44 

Aneblom, T. m.fl. (2005). Beskrivning till kartan över grundvattnet i Norrbottens län. 

SGU Serie Ah nr 24. 

45 

Naturvårdsverket (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. NV 

rapport 4913. 

46 Laudon, H. (2002). Episodförsurning i Norrbotten. Återhämtning och framtidsutsikter. 

Länsstyrelsen i Norrbottens län, rapport nr 2/2002. 

47 Karlsson, S. (1981). LUKAB kraftvärmeverk Aronstorp. Kylvattenförsörjning, teknisk 

beskrivning i vattenmålsansökan. Mufy Int. Rapport nr. 8105. 

48 AB Bothniakonsult i Luleå (2001). Landhöjning i Bottenviksbågen. Delprojekt för 

projektet Bottenviksbågen. 

49 www.epa.gov/waterscience/criteria 

50 EPA (1989). Ambient water quality criteria for ammonia (saltwater). EPA 440/5-88-004. 

51 Kemi (1989). Miljöfarliga ämnen, exempellista och vetenskaplig dokumentation. Rapport 

från Kemikalieinspektionen, 10/89. 

52 Timner, A. (1994). Geokemiska studier av industriellt påverkade sediment i 

Hertsöfjärden, Luleå. Examensarbete vid Tekniska Högskolan i Luleå, 1994:201 E. 

53 WSP Samhällsbyggnad (2004). Koksverksdiket och Inre Hertsöfjärden, SSAB Luleå 

kommun. Miljöundersökning. 

54 Sternbeck, J. m.fl.(2003). WFD Priority substances in sediments frpm Stockholm and the 

Svealand coastal region. IVL rapport B1538. 

55 Frick, K. (2002). Bottenfaunaundersökningar vid SSAB:s anläggningar 2001. Rapport 

från Ekologen, Skillingaryd. 

56 Frick, K. (2002). Bottenfaunaundersökning i Inre Hertsöfjärden – Koksverkets utlopp 

2001. Rapport från Ekologen, Skillingaryd. 

57 Perä, I. & Karlström, Ö. (1998). Undersökning av halter av PCB, PAH och klorfenoler i 

gädda och abborre från recipienter för SSAB Tunnplåt AB, Luleå. 

58 Statens Livsmedelsverk FS 1996:34. 

59 Grotell, C. (2003). Abborrens fysiologiska tillstånd 2002 i recipienten till SSAB Tunnplåt 

AB. Rapport från ÅF-Miljöforskargruppen. 

60 SNB (1974). Kylvatten, effekter på miljön. Vattenfalls miljövårdsstiftelse. 

Naturvårdsverket Rapport 1974:25. 

152


Luleå 2008 

61 Sandström, O. & Svensson, B. (1990). Kylvattnets biologiska effekter. Forskningen i 

biotestsjön, Forsmark 1984-1988. ISBN-91-7186-287-0. 

62 Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i 

övergångszon. Naturvårdsverket, handbok 2007:4. 

63 Spansk, Ö. (2001). Innerfjärdarna i Luleå kommun. Sammanställning av befintlig 

dokumentation och några slutsatser rörande miljösituationen i innerfjärdsystemet. 

Rapport 2001:1 från Miljökontoret, Luleå kommun. 

64 Nilsson, S., Perä, I. & Hasselborg, T. (2003). Fiskeribiologiska undersökningar 2002 vid 

Billerud Karlsborg AB, SSAB Tunnplåt AB, Luleå och SCA Packaging AB, Munksund. 

Rapport från Fiskeriverkets utredningskontor i Luleå. 

65 Arnberg, E. (1989). Besvärsundersökning kring SSAB:s anläggningar i Luleå. Rapport 

från IVL 

66 Kommunantikvarie i Luleå, Kaj Bergman, samtal 2004-02-02 

67 Ekerot, S. (2003). Stålets kretslopp. Rapport från Jernkontorets Forskning, nr D 792. 

68 Wikström, J.-O. (2002). Ekologisk stålproduktion – slutrapport. MEFOS-rapport 

MEFO2073K. 

69 Granbom, Y. & Larsson, J. (2003). Kundbehov och miljönytta med höghållfast stål. 

SSAB internt reg nr: 030045. 

70 Lagerwall, P. (2002). Beskrivning av recipientförhållanden. Intern skrift från SSAB. 

71 Länsstyrelsen i Norrbotten. Norrbottens miljömål – läget 2006. Information på 

www.bd.lst.se. 

153

Leif Wahlberg 

2008-09-17 

BILAGA D1 

Jämförelse med BAT-teknik (enligt IPPC-direktivet) och använd teknik inom SSAB 

Tunnplåt AB i Luleå. 

En uppdatering av IPPC: s bref- dokument från 2001 har påbörjats under hösten 2006. Enligt den 

tekniska arbetsgruppen (TWG) kommer underlaget till den att baseras på uppgifter från 2004. 

Ytterligare 10 EU-länder skall ingå, till de 15 EU-länder som ingick i den förra undersökningen. 

Dokumentet kommer inte att revideras i de fundamentala principerna som gäller i det nuvarande 

direktivet 

Nedan följer en sammanfattning av den teknik och utsläppsnivåer, som enligt IPPC- dokumentet 

är BAT och jämförelse med det som gäller för SSAB:s verksamheter i Luleå. Underlaget till jämförelsen 

är IPPC-dokumentet är från 2001, vilket innebär att utsläppsdata som finns i inte helt 

överensstämmer med dagens situation, då utsläppen troligen har minskat något. Den teknik som 

används är dock i huvudsak oförändrad sedan 2001. 

Jämförelsen är uppdelad på koksverk, masugn och stålverk. Tabellerna är uppdelade på 0alternativ 

som är dagens läge och sökt- alternativ viket gäller för den permanenta tillståndsansökan. 

I stora delar av anläggningarna används teknik som uppfyller BAT. I de flesta fall 

klarar anläggningar även de riktvärden som motsvarar BAT, med undantag för släcktornet. 

På koksverket har batteriet renoverats senast 2003. Då infördes även låg NOx- teknik för de delar 

av batteriet som upprustades. För koksverket del klarar inte släcktornet nivån

BAT för koksverk Sammanfattning av BAT Nuvarande läge 

O-alternativ 

1. Allmänt o Utökat underhåll av ugnar, dörrar och ramar, stigarrör ,fyllhål mm. (Systematiskt 

underhåll av kunnig personal). 

Ja 

o Kontinuerlig rengörning av dörrar, ramtätningar, fyllhål och lock samt stigarrör 

Ja 

före fyllning. 

o Underhåll av fria gasvägar. 

Ja 

2. Chargering o Chargering med fyllvagn sker överlag som ”smokeless” charging. Alla eventuellt 

avsugna gaser renas som en del av gasreningen. (Utsläpp av eventuellt avsugna 

gaser förbränns och filtreras. Stofthalt efter rening 5g/t koks.) 

3. Koksning Omfattar en kombination av följande: 

o Jämn och störningsfri drift med undvikande av stora svängningar i temperaturer. 

o Användning av fjäderbelastade flexibla dörrtätningar eller knivar (med 

kontinuerligt underhåll . För dörrar

BAT för koksverk Sammanfattning av BAT Nuvarande läge 

O-alternativ 

6. Släckning o Minimerade emissioner av stoft till

BAT för masugnar Sammanfattning av BAT Nuvarande läge 

O-alternativ 

1. Gasåtervinning - Ja 

2. Direkt injektion av reduktionsmedel 

3. Energiåtervinning av toppgas 

tryck 

Sökt 

alternativ 

Ja 

Emissioner 

jfr med BAT 

- 

Kolinjektion (Upp till 180 kg/t rj har testats). Ja (ca 150) Ja - 

Förutsätter anläggningar med tillräckligt gastryck och låga tryckfall i 

gasnät. 

4. Varmapparater (cowper) Stoftemissioner

BAT för masugnar Sammanfattning av BAT Nuvarande läge 

O-alternativ 

10 Minimering av fasta 

1. Minimering av uppkomsten av avfall 

Ja 

avfall/restprodukter 

2. Effektivt utnyttjande av uppkomna avfall/restprodukter, speciellt 

gasreningsstofter och slam. Fullt utnyttjande av slagg. 

Ja 

3. Kontrollerad kvittblivning av avfall som ej går att 

återvinna/undvika. 

Ja 

Sökt 

alternativ 

Ja 

Ja 

Ja 

Emissioner 

jfr med BAT 

- 

Sammanfattning masugn: I princip är teknik som beskrivs, enligt pkt 1 –10, applicerbara på befintliga anläggningar utom låg NOx- teknik (som 

endast gäller för nya anläggningar). 

*Stoft emissionerna från tappningen ligger i nivå med BAT 14 g/ton rj (medel för 3 senaste mätningarna). Utsläppen från slaggskorsten återstår dock 

att rena och ger ca 4-11 g/ton rj. 

NOx- halterna från cowperanläggningen är lång under nivån för BAT tackvare att huvudsakligen masugnsgas används för uppvärmning. 

Energiåtervinning av toppgastrycket förutsätter anläggningar med tillräckligt gastryck och låga tryckfall i gasnät. Detta klarar inte bolagets anläggningar. 

Slaggranulering utförs inte pga. att marknaden för granulerad slagg inte finns inom området. 

BAT för stålverk Sammanfattning av BAT Uppfyller SSAB 

BAT 

1. Stoftuppsamling från för- o Effektiv uppsamling av gaser och stoft. 

Ja 

behandling av råjärn 

(avsvavling) 

o Stoftrening i filer med halter efter rening 5-15 mg/Nm3. 

Ja 

2. Energiåtervinning av BOF- 

gas 

o Undertryckt förbränning. 

o Torr rening (i nya eller befintliga anläggningar). 

o Våt rening (i befintliga anläggningar). 

Uppsamlad och renad BOF-gas nyttjas som bränsle. Det är dock inte alltid 

ekonomiskt och är beroende av lokala förhållanden. 

Uppsamlad stoft och gasreningsslam bör återvinnas i största möjliga omfattning. 

Zinkhalten kan ofta vara hög i stoft/slam. 

Speciell uppmärksamhet bör läggas på emissioner via lansgenomföring, genom att 

täta lansgenomföring under blåsning eller om nödvändigt bör stoftbildning 

undertryckas med inert gas. 

Ja 

Nej 

Ja 

Ja 

Ja 

Se sammanf. 

Sökt 

alternativ 

Ja 

Ja 

Ja 

Utreds? 

Ja 

Ja 

Ja 

Se sammanf. 

Emissioner 

jfr med BAT 

- 

stoft 

BAT för stålverk Sammanfattning av BAT Uppfyller SSAB 

BAT 

3. Sekundär stoftrening 

o Effektiv uppsamling under chargering och tappning. Stoftrening i filter 

med halter efter rening 5-15 mg/Nm3. (OBS: Hög Zn-halt i stoftet) 

Ja 

o Effektiv uppsamlig och filter vid behandling av råjärn och avsvavling . 

Med stoft emissioner

2008-10-07 Bilaga D2 

Energiflöden inom SSAB Tunnplåt Luleå och 

systemet SSAB-Lulekraft före och efter utbyggnad. 

Carl Erik Grip och Mikael Larsson 

1

2008-10-07 Bilaga D2 

Innehållsförteckning 

1 Uppläggning av rapporten ...............................................................................3 

2 Bakgrund och nuläge .......................................................................................3 

2.1 Energiflöden vid SSAB Tunnplåts anläggning i Luleå ...........................4 

2.2 SSAB:s roll i Luleås energisystem ..........................................................7 

3 Hur påverkas SSAB:s energibalans och exporterade flöden vid utökad 

produktion ...............................................................................................................9 

4 Hur tar vi hand om gasen...............................................................................12 

4.1 Huvudscenario 1 Utökad kapacitet hos kraftvärmesystemet.................13 

4.2 Huvudscenario 2: Gasen skickas till annan extern användare...............15 

4.3 Huvudscenario 3: Förändrad intern process .........................................18 

5 Möjligheter att ta hand om hetvattnet............................................................20 

5.1 Utbyggnad av Luleås fjärrvärmenät?.....................................................20 

5.2 Utbyte över kommungräns.....................................................................20 

5.3 Lagring och transport av värme över längre sträckor ............................21 

6 Möjligheter att återvinna restenergi...............................................................22 

6.1 Utvinning av värme ur slabs ..................................................................22 

6.2 Energi från smält slagg ..........................................................................23 

6.3 Värmeåtervinning från het koks ............................................................23 

7 Förädling av restvärme ..................................................................................24 

7.1 Omvandling till el ..................................................................................24 

7.2 Koncentration av värmet........................................................................24 

8 Diskussion och slutsatser...............................................................................24 

8.1 Vägval för att ta hand om gasen ............................................................24 

8.2 Återvinning och leverans av restvärme .................................................25 

8.3 Opinionsbildning kring återvinning av energi.......................................25 

8.4 FoU-arbete kring energifrågor ...............................................................26 

9 Slutsatser........................................................................................................29 

Referenser ..............................................................................................................29 

Bilagor ...................................................................................................................32 

Underbilaga D2.1 Simuleringar av material och energisystemet ......................32 

Underbilaga D2.2 ULCOS-masugn...................................................................36 

Underbilaga D2.3 Exergi: ett sätt att beskriva samspelet mellan restenergier och 

gällande naturlagar.............................................................................................37 

Underbilaga D2.4. Tidigare studier av värmeåtervinning ur slabs ...................40 

2

2008-10-07 Bilaga D2 

1 Uppläggning av rapporten 

• Rapporten börjar med att beskriva nuläget och en del bakomliggande 

historik, dels SSAB:s energiflöden dels samspelet inom 

stålämnestillverkningen vid SSAB-Lulekraft-Luleå Kommun. Denna del 

innefattar också ett exergi-resonemang kring restenergierna. 

• Därefter beskrivs energiflödena och deras konsekvenser vid den föreslagna 

Produktionsökningen. Omhändertagande av gasen är en kritisk fråga och 

ett antal alternativ för detta beskrivs. Sambandet med fjärrvärmebalansen 

och möjlighet till återvinning av energi. Ingen värdering mellan 

alternativen görs i dessa avsnitt. 

• I avsnitt diskussion och slutsatser görs en uppdelning i dels alternativ som 

är möjliga att implementera redan nu i nuläget bedöms, dels alternativ som 

på kort sikt inte är aktuella men som kan bli intressanta efter teknisk 

utveckling eller andra förändringar (t.ex. opinion kring återvunnen energi). 

2 Bakgrund och nuläge 

SSAB Tunnplåt i Luleå (SSAB) är internationellt ett ganska litet stålverk med 

utpräglad nischorientering. Man satsar framförallt på utveckling av alltmer 

höghållfasta stål. Detta ger kunderna möjlighet till viktminskning. Hur mycket 

vikten kan minskas beror på den aktuella konstruktionen. En ”tumregel” är att den 

erforderliga stålvikten för ett visst ändamål blir omvänt proportionell mot roten ur 

hållfastheten, uttryckt som sträckgräns. Om man som exempel tar en fördubbling 

av hållfastheten, så ger detta en viktminskning med 30 %. Detta ger också en 

motsvarande minskning av energiförbrukningen och alla utsläpp i samband med 

tillverkningen av det aktuella stålet. En sådan materialförbättring är alltså en 

extremt viktig miljö- och energiåtgärd även om den inte formellt räknas dit. 

Ståltillverkning brukar delas in i två huvudtyper, dels nyproduktion i integrerade 

stålverk där järnmalm utgör huvudråvara, och dels återanvändning i 

elektrostålverk där huvudsaklig råvara är skrot. Vid malmbaserad 

stålframställning reduceras och smälts malmen normalt i en masugn med koks 

som reduktionsmedel. Då tillverkningen utgår från rena råvaror har man större 

frihet i vilka stålsorter som är tekniskt möjliga att producera. Ståltillverkningen 

vid SSAB i Luleå är järnmalmsbaserad. Reduktion av malm sker i en av Europas 

mest energieffektiva masugnar med mycket låg reduktionsmedelsförbrukning. 

Kontinuerlig modernisering av anläggningarna tillsammans med förbättrad 

råmaterialkvalitet och allt bättre processtyrning har under de senaste decennierna 

lett till en väsentlig minskning av både specifik energiförbrukning och emission 

av klimatgaser vid SSAB (Figur 1). När det gäller processgaser har förbrukningen 

sedan 1990 även minskat något i reella termer, trots att stålproduktionen samtidigt 

ökat med en tredjedel. Bland de mer betydande förändringar som lett till minskad 

energiförbrukning kan nämnas införandet av kolinjektion i masugnen, 

ersättningen av de båda gamla masugnarna med en ny, år 2000, samt åtgärder i 

samband med renovering av koksverket (senast 2002). Sammantaget resulterar 

detta i ett mycket energieffektivt ståltillverkningssystem. 

3

2008-10-07 Bilaga D2 

Specifik energianvändning per ton ämne 

Figur 1. Specifik energianvändning och CO2-utsläpp per ton råjärn. 

2.1 Energiflöden vid SSAB Tunnplåts anläggning i Luleå 

Energisystemet är ett komplicerat nätverk där alla enheter påverkar varandra. Om 

man vill minska energiåtgången måste man optimera hela systemet. (Det räcker 

inte att spara energi i en enskild enhet, eftersom inverkan på omgivande enheter 

kan ge suboptimering eller i värsta fall negativ effekt). 

Energiflödena genom anläggningen återges schematiskt i Figur 2. Ingående energi 

utgörs till största delen (93%) av kol. I masugnsprocessen fungerar kolet som 

kemiskt reagens för att reducera ut metalliskt järn ur malmen där det är bundet 

som oxid. Kolet har alltså inte bara en viktig funktion som energikälla. Cirka 

20% (2,8 TWh) av det totala energibehovet täcks genom recirkulation 

(återvinning) främst av processgaser, i processerna. 

Av utgående energi är en betydande del kemiskt bundet i stålprodukterna och 

därutöver de energirika processgaserna. Det är ett viktigt men ofta förbisett 

faktum att också stålet innehåller energi. Denna består av kemisk energi som 

lagrats när järnet omvandlats från oxid i pellets till metalliskt järn. Denna energi 

kommer att kunna återvinnas ett flertal gånger när stålet återkommer som skrot 

och används i skrotbaserade stålverk. Som en konsekvens har det interna och 

externa skrot som användes i processen redovisats som ingående energier i Figur 

2. Som ses i figuren uppgår ca 20% av totalt tillförd energi av recirkulerad 

(återvunnen) energi. Diagrammet avser år 2007 och en årsproduktion av 2,13 

Mton prima slabs. 

4

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 2. Sankeydiagram över energiflöden 2007. Diagrammet baseras på data från 

miljörapporten samma år [9]. 

Ca 37% av ingående energi har inte kunnat återvinnas utan återfinns som 

förluster i Figur 2. De är mycket omständliga att kartlägga bla genom att 

energisystemet består av ett mycket stort antal medier spridda över ett område på 

ett antal kvadratkilometer. Fullständiga data om alla enskilda flöden saknas därför 

för aktuellt år. De har dock studerats i mer detalj i samband med en utförlig 

energiutredning januari 1989. Sankey-diagrammet i Figur 3 har uppritats ur dessa 

data. Fördelningen mellan olika förlustflöden återfinns längst ned till höger i 

diagrammet. 

5

2008-10-07 Bilaga D2 

Kol och koks Olja El Skrot 

Tillförd Energi=100% 

Använd Energi =63% 

Koks- Gas Tjära Metalliskt Järn 

grus 

2.5% 19.5% 2% 39% 

Förluster =37% 

Vatten Kylning Slagg Ånga Avgas Fackling Övrigt Oidentifierat 

11% 6% 3% 6% 3% 1% 1% 6% 

Figur 3. Sankeydiagram över energiflöden januari 1989 

Restenergierna innehöll som synes ett brett spektrum av energier av olika ”värde”, 

från kylvatten med någon grads övertemperatur, till luftsvalning av varma slabs ca 

800-900 grader: 

• Posten ”vatten” är cirkulerande kylvatten med begränsad övertemperatur,. 

• Posten ”kylning” är luftsvalning av hett material där svalning av de 

stränggjutna ämnena står för den största delen. Ämnena har en temperatur 

av ca 900 grader när de kommer till svalhallen. 

• Posten ”slagg” är värmen i de smälta slaggerna. 

• Posten ”ånga” är vatten som förångas vid kylning. Koksverk, LD-blåsning 

och Stränggjutning är de största delarna. Temperaturen på ångan uppgår 

till ca 100 grader. 

• Avgas är heta avgaser, storleksordningen 200 grader 

• Posten ”Oidentifierat” kan naturligtvis innehålla sådant vi inte hittat. I 

huvudsak var det dock troligen betingat av svårigheten att exakt mäta alla 

poster. 

Även om produktion och total energianvändning i nuvarande produktion är 

betydligt högre än 1989 kan den procentuella fördelningen mellan förlustflödena 

antas vara ungefär likartad. Detta styrks delvis av att den totala förlustandelen har 

samma värde i båda beräkningarna. Det anses väsentligt att fastlägga flöden, 

temperaturnivåer etc även i nuläget. Datainsamling för detta har påbörjats och 

avses fortsätta med ett examensarbete under vintern 2008-2009. 

6

2008-10-07 Bilaga D2 

2.2 SSAB:s roll i Luleås energisystem 

Produktionsenheterna vid SSAB ger som biprodukt olika typer av energirika 

gaser. Masugnsgasen är en relativt energifattig gas med lågt värmevärde (~3 

MJ/nm 3 ) men ger det största energibidraget eftersom den finns i stor mängd. 

Koksgasen och LD-gasen har högre värmevärde (17.5 respektive 7 MJ/nm 3 ) men 

finns i mindre mängd. En del av dessa gaser används som energikälla inom 

verket. För att kunna återvinna det stora gasenergiöverskott som uppstår har ett 

kraftvärmeverk, Lulekraft AB, byggts och drivs gemensamt av SSAB och Luleå 

Kommun. Det har varit i drift sedan 1983. Utbyggnaden resulterade i ett 

gemensamt energisystem som beskrivs översiktligt i Figur 4. 

Figur 4. Energisystemets principiella uppbyggnad. 

Systemet är en enhet där varje delkomponent påverkar de övriga i högre eller 

mindre grad. Koksverk masugnar och stålverk inom SSAB genererar den gas som 

energisystemet bygger på. SSAB:s egna anläggningar och även Nordkalks 

kalkugn som, ligger inom området, förbrukar en del av gasen, medan överskottet 

levereras till Lulekraft, där den omvandlas till en mix av el, ånga och hetvatten. 

Hetvattnet distribueras som fjärrvärme inom Luleå kommun (Se Figur 5). En del 

hetvatten och ånga används också inom SSAB. Värmen från Lulekraft täcker 

huvuddelen av värmebehovet för Luleå centralort (ca 20000 hushåll). Förutom 

hetvatten produceras även el och ånga, varav en del utnyttjas av SSAB. Elkraften 

täcker SSAB Tunnplåts behov i Luleå med ett visst överskott. Värmen i 

Lulekrafts avgaser används för torkning av biomassa. 

7

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 5 Fjärrvärmenät i Luleå 

20 km 

Under huvuddelen av året täcker fjärrvärmen från restgasen det totala 

värmebehovet med visst överskott. Energi-flödena till och från Lulekraft år 2007 

framgår av Tabell 1. 

Tabell 1. Energiproduktion vid LuleKraft 2007 

Energislag GWh 

Tillfört 

Tillförd gas 1990 

Tillförd olja 69 

Levererat 

Levererad fjärrvärme 759 

Levererad elkraft 576 

Levererad ånga och torkgas 27+94 

Det gemensamma energisystemet har haft stor betydelse för energiförsörjning och 

miljö. Om man t.ex. antar att Lulekraft inte byggts och hetvattnet i stället 

framställts ur olja med 90% verkningsgrad skulle det ackumulerade extra CO2utsläppet 

från värmeproduktionen ha blivit 4-5 Mton CO2. Beräkningen ovan är 

grovt förenklad, t.ex. hade man i ett verkligt alternativfall haft en mix av olika 

energislag inte bara olja. För det ackumulerade värdet tillkommer också den 

förenklade beräkningen av andel externt värme. Den bör därför enbart ses som ett 

räkneexempel som belyser att återanvändning av överskottsenergi kan ge 

miljövinster 

Lulekraft är byggt för mottrycksdrift. Detta innebär att man returnerar och 

kondenserar ångan vid hög temperatur, och att man gör detta så att man får ut den 

kvarvarande värmen som nyttig energi (hetvatten för fjärrvärme). I detta läge 

producerar verket en mix av ca 30 % el och 70 % hetvatten. Verkningsgraden vid 

detta driftförhållande ligger på ca 90%. Verket kan också köras som ett 

kallkondensverk och enbart producera el eller med en kombination av dessa 

körsätt. Verkningsgraden för elproduktion utan avsättning för fjärrvärme sjunker 

till ca 33%.. En överslagsberäkning visar att om man kunde köra mottryck hela 

året skulle man under samma år ha kunnat leverera 1260 GWh hetvatten och 566 

8

2008-10-07 Bilaga D2 

GWh el, alltså ca 491 GWh mer än det verkliga utfallet (beräknat med ansatt 

verkningsgrad 90% och alfavärde 0,44). Orsaken till det sämre totalutfallet är att 

anläggningen drivs med kondens- eller blandad drift under en stor del av året. 

Detta i sin tur beror av överskott i hetvattenbalansen som minskar avsättningen. 

Avsättningen kompliceras av att behovet av hetvatten är ojämnt fördelat över året 

(Figur 6). 

Figur 6 Fördelning av fjärrvärmebehov under 2007 

Produktionen av fjärrvärme ur SSAB:s överskottsgas är ett mycket 

kostnadseffektivt sätt att producera hetvatten för uppvärmning. Det pris som 

Luleås innevånare får betala för fjärrvärmen har under flera år varit lägst i landet 

[7]. 

3 Hur påverkas SSAB:s energibalans och 

exporterade flöden vid utökad produktion . 

Material- och energisystemet har analyserats med hjälp av en matematisk 

analysmodell. Fyra olika produktionsscenarion har studerats: 

* Referens 2006: enligt 2006 års produktionsutfall 

* Nollägesalternativ: Produktion enligt nuvarande permanenta tillstånd 2400 

kton prima ämnen, 2500 kton Råstål, 2300 kton råjärn samt 800 kton koks. 

* Alternativ 1: utökad produktion till 3000 kton gjutna prima ämnen med 

befintlig koksverkskapacitet. 

* Alternativ 2: utökad produktion till 3000 kton med utbyggd 

koksverkskapacitet till 1100 kton. 

En sammanställning av årsproduktion och råmaterialförbrukningar för de olika 

fallen ses i Tabell 2 och Tabell 3. Referensfallet 2006 är baserad på verkligt 

produktionsutfall år 2006 [8]. För fallen nolläge, alternativ 1 och 2 har RJ utbytet 

antagits baserad på uppdaterad produktionsstatistik. Mängden galtgjutning har 

ansats till dagens nivå om 100 kton per år. Detta antagande medför att mer 

material kommer att ”internt recirkuleras” vilket förmodligen överskattar RJ och 

RS produktionen. 

9

2008-10-07 Bilaga D2 

Vid en årlig produktion av 2400 kton enligt nollägesalternativet (men med 

förändrad driftspraxis i stålverket) åtgår i storleksordningen 2528 kton råstål 

(netto) och 2300 kton råjärn. Den tillåtna maximala råstålsproduktionen på 2500 

kton/år möjliggör en produktion av knappt 2400 kton prima ämnen (2374 kton 

med nuvarande utbyten). 

Tabell 2. Sammanställning av årsproduktion för olika produktionsfall 

Produktion, 

Ref 

anläggning 

2006 0 läge Alt. 1 Alt. 2 

Rampkoks kton/år 736 800 800 1100 

Egenkoks till Masugn kton/år 681 701 740 941 

Externkoks kton/år 37 0 201 0 

RJ från masugn kton/år 2256 2298 3085 3085 

RJ in i LD kton/år 2045 2129 2892 2892 

Galt kton/år 63 100 100 100 

Råstål från LD(brutto) kton/år 2256 2558 3163 3163 

Råstål från LD(netto) kton/år 2234 2528 3126 3126 

Stål till stränggj. kton/år 2207 2528 3126 3126 

Gjutna slabs kton/år 2152 2463 3046 3046 

Prima gjutet kton/år 2019* 2400 3000 3000 

Utbyte RJ Mu --> LD 91% 93% 94% 94% 

Exkl. Galt 93% 97% 97% 97% 

Utbyte RS-->slabs 89% 94% 95% 95% 

* i fallet ref2006 avser prima gjutet levererade slabs. Därav det lägre utbytet. 

I Tabell 3 ses råmaterialförbrukningen för de olika fallen. Exempelvis kommer 

mängden koksningskol öka med 1/3 vid utökad koksverkskapacitet. Behovet av 

bränd kalk ökar till 60-80 kton/år beroende av produktionsnivå och 

produktionspraxis i stålverket vid de olika fallen. Behovet av restmaterialbriketter 

kommer att öka till 180 - 220 kton/år (jfr dagens nivå på ~160 kton/år). 

Till följd av råjärnsbegränsningen i nollägesalternativet kommer skrotlasten i 

konvertern att öka och övergår den normala skrotsmältningskapaciteten (vid ca 20 

%). Detta får till följd att extra energi måste tillföras (exempelvis som ferrokisel), 

alternativt att tapptemperaturen i konvertern måste sänkas. I fallet antages en 

sänkt tapptemperatur samt minskad pelletskylningen i konvertern. Sammantaget 

resulterar detta i erforderlig skrotsmältningskapacitet. Slutlig temperatur på stålet 

justeras i skänkugn 1 medelst elkraft. Detta resulterar i ökad elförbrukning. 

Körsättet framtvingas av obalans mellan tillåten stål- och råjärnsproduktion enligt 

det permanenta tillståndet. Denna obalans har åtgärdats både i det existerande 

tillfälliga (Miljödomstolsbeslut M2551-07, 2008-02-25) och det föreslagna nya 

tillståndet. 

1 Beräkning av skänkugn för att slutjustera ståltemperaturen har endast inkluderats i detta fall för 

att illustrera hur ståltillverkning kan se ut i fallet. Separat utredning kring slutgiltig 

produktionspraxis behövs. Skänkugnens elbehov kan beräknas med antagande om en 

elverkningsgrad på 50% till 30 GWh 

10

2008-10-07 Bilaga D2 

Tabell 3. Sammanställning av råmaterial- och medieförbrukning för de olika 

produktionsfallen 

Råvaror 

Ref 

2006 0 läge alt. 1 alt. 2 

Kol (kokskol) kton/år 1040 1132 1131 1555 

Kol (injektionskol) 

Pellets (MPBO/KPBO) 

kton/år 318 368 494 494 

M3 

Pellets (MPBO/KPBO) 

kton/år 3073 3137 4211 4211 

LD kton/år 22 23 45 45 

Köpkoks kton/år 37 0 201 0 

Kalksten M3 kton/år 68 69 93 93 

Mn-slagg kton/år 9 9 12 12 

LD slagg (rec. M3) kton/år 104 103 139 139 

Bränd kalk kton/år 62 56 82 82 

Dolomitkalk kton/år 54 52 76 76 

Rådolomit 

Skrot totalt (LD exkl. 

kton/år 8 9 11 11 

Galt) kton/år 321 621 510 510 

Galt LD kton/år 63 100 100 100 

Masugnsbriketter kton/år 133 161 216 216 

Media 

O2 Masugn 

O2 Stålverk 

kNm3/ 

h 

kNm3/ 

10,0 11,8 15,8 15,8 

h 13,1 14,2 18,4 18,4 

I och med ökad produktion kommer även förbrukningen av syrgas, O2, att öka. 

För fallet med 3000 kton prima ämnesproduktion uppgår förbrukningen till 16 

kNm3/h för masugnen och för färskning i konvertern ökar förbrukningen till 18 

kNm3/h. Totalt ökar förbrukningen av O2 till ~34 kNm3/h. 

För nolläge, alt 1 och alt 2 ökar mängden inköpt energi i form av kol/koks från 

10.8 TWh till 12, 14.7 respektive 16.5 TWh på årsbasis, Tabell 4. Mängden energi 

i försålda biprodukterna tjära, bensen och koksgrus ökar från 0.8 till 0.9, 0.9 

respektive 1.2 TWh. 

En ökad produktion medför även en ökad produktion av processgaser. Om 

mottagningskapaciteten vid Lulekraft förblir oförändrad erhålls ett överskott 

enligt Tabell 4. Huvudsakliga gasenergiflöden för de olika fallen framgår av 

Underbilaga D2.1. 

Elkraftsförbrukningen kommer att öka med i alternativen med ökad produktion. 

Systemet SSAB inklusive syrgasverk, kalkugn mm kommer inte längre vara 

självförsörjt av den elkraft som tillverkas vid kraftverket vid oförändrad 

mottagningskapacitet. 

11

2008-10-07 Bilaga D2 

Med en ökad produktion är det rimligt att anta att förluster i form av kylvatten, 

strålningsvärme, värme i heta avgaser etc. ökar proportionellt liknande dagens 

situation. Vissa energiförluster kan relativt enkelt uppskattas, exempelvis värme i 

heta slabs, emedan andra är svårare. En uppskattning av de huvudsakliga 

energiförlusterna baserad på tidigare utredning (Figur 3) ses i Tabell 4 Endast 

större energiförluster har inkluderats. Av tabellen framgår att energiförlusten i 

kylvatten och i heta slabs kommer vara i storleksordningen 1.8 respektive 0.4 

TWh. Energi i het slagg är 0.5 TWh och energi i ångmoln (het koks) är 1 TWh. 

Tabell 4 Tillförsel och återvunnen energi vid av ökad produktion samt 

uppskattning av energiförluster (oförändrad mottagningskapacitet i kraftverket 

antaget) 

TWh/år 

Ingående 

Ref 

2006 nolläge alt. 1 alt. 2 

kol/koks 11.2 12.0 14.7 16.5 

Elkraft 0.4 0.4 0.5 0.5 

Elkraft AGA, kalkugn 0.1 0.2 0.2 0.2 

Återvunnen 

Gas till Lulekraft 2.3 2.3 2.3 2.3 

Tjära, bensen, koksgrus 0.8 0.9 0.9 1.2 

Förlust (uppskattad) 

Gasöverskott 0.4 0.7 1.4 1.8 

”Vatten” 1.2 1.3 1.6 1.8 

”Värme i slabs” 0.3 0.3 0.4 0.4 

”Slagg” 0.3 0.4 0.4 0.5 

”Ånga” 0.7 0.7 0.9 1.0 

Från analysen kan följande huvudproblem definieras: 

• Hur tar vi hand om gasen 

• Kan man göra något åt strålnings och kylförlusterna 

• Hur tar vi hand om den ökande tillgång på hetvatten som orsakas av detta 

• Det sistnämnda problemet ökar om ytterligare värme utvinns genom ny 

eller förbättrad återvinning 

4 Hur tar vi hand om gasen 

Från den övergripande analysen ses att med ökad produktion ökar 

energianvändningen samtidigt som man kan anta att vissa energiförluster ökar 

proportionellt. De olika produktionsfallen visar att mer processgas kommer att 

genereras. 

Den största externa användaren av processgaser är kraftvärmeverket. 

Gasleveransen till kraftverket begränsas dels i effekt, dels i flöde men även med 

avseende på blandgasens lägsta värmevärde. Nominell maxlast i pannan är 320 

12

2008-10-07 Bilaga D2 

MW 2 , flödesbegränsningen till kraftverket är 350 kNm3 blandgas per timma och 

blandgasens värmevärde måste vara över 2.9 MJ/Nm3. Blandgasen är en 

blandning av de interna processgaserna masugns-, LD- och koksugnsgas. De olika 

gaserna har olika värmevärde och finns i olika tillgänglighet. 

I Tabell 4 framgår att mängden överskottsgas i systemet kan vara i storleksordningen 

0.4 - 1.8 TWh/år under förutsättning att kraftvärmeverket inte kan 

utöka sitt gasuttag alternativt att inga nya gasförbrukare integreras i systemet. Det 

är därför viktigt att studera möjligheten att bättre ta vara på de interna 

processgaserna. 

Det finns flera tekniskt möjliga lösningar av varierande utvecklingsgrad, Samtliga 

kräver anläggningsinvesteringar. Utveckling inom området pågår nationellt och 

internationellt. Därför redovisas både alternativ som bedöms realistiska på 

nuvarande tekniknivå, och lösningar som kan bli mer långsiktigt aktuella. I 

princip har vi tre huvudscenarion: 

1. Utökad kapacitet för kraftvärmeproduktionen 

2. Anläggning som utnyttjar gasen för att tillverka annan produkt 

3. Tänkbara långsiktiga processförändringar som medför lägre 

gasproduktion 

4.1 Huvudscenario 1 Utökad kapacitet hos kraftvärmesystemet 

4.1.1 Enbart åtgärder i befintligt kraftverk 

En preliminär förstudie har gjorts i samarbete Lulekraft-SSAB-LTU som delvis 

genomfördes som ett elevprojekt på avd Energiteknik, se ref [13]. Förstudien 

pekade på att de viktigaste problemen ligger i följande enheter: 

• Fläkt 

• Brännare 

• Förvärmare (Economizers) 

Om produktionsökningen sker gradvis var bedömningen att ett utökat gasuttag om 

10% kunde klaras med begränsade insatser. De flöden som anges i Tabell 4 och 

underbilaga D2.1 kan inte tas emot utan större åtgärder. Om vi gör detta i 

befintligt system blir nettoeffekten en utökad gasfackling i storleksordningen 1,5 

TWh. Detta är inte långsiktigt acceptabelt, men kan bli nödvändigt som tillfällig 

lösning om beslutade åtgärder är i otakt. Det kan också vara nödvändigt att fackla 

gas vid driftsstopp/driftstörningar vid kraftvärmeverket . 

4.1.2 Kallkondensverk 

Scenariot i Figur 7 visar flödesbilden om ytterligare en anläggning för 

elproduktion installeras parallellt med befintligt Lulekraft. Fjärrvärmebehovet kan 

inte förväntas öka utöver kapaciteten i nuvarande System (Lulekraft + LEAB). 

Verket kan därför byggas som ett kallkondensverk. Detta är en synnerligen 

välbeprövad och robust teknik. 

2 Detta en teoretiska siffra, i verkligheten klarar man ca 300 MW i momentan last 

13

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 7 Kallkondens: Befintlig beprövad teknik. Nytt Kallkondensverk. 

Mottrycksverket i Lulekraft körs numera över nominell kapacitet, vilket minskar 

totalverkningsgraden och ökar driftkostnaden. Kallkondensverket dimensioneras 

så att befintligt verk kan köras med optimal belastning. 

Ett kallkondensverk är specialbyggt för detta driftssätt och ger en väsentligt högre 

elverkningsgrad än ett mottrycksverk som körs i kondensläge. Siffrorna i Figur 7 

är beräknade under antagandet att verkningsgraden är ca 37,5%. En del tyska och 

danska kondensverk har angivit betydligt högre siffror. Eftersom vi i nuläget inte 

haft möjlighet att bedöma realismen i dessa siffror har vi i stället valt en ganska 

försiktig skattning av verkningsgraden. Det är viktigt att utreda hur vi skall 

dimensionera så att värme från en ev. framtida värmeåtervinning från SSAB kan 

tillföras systemet. Om detta förverkligas skulle en större del av produktionen från 

systemet kallkondens + gamla Lulekraft kunna inriktas mot el. Oberoende av 

ägarstruktur kan placering i anslutning till Lulekraft vara fördelaktig på grund av 

synergieffekter. 

4.1.3 Gaskombi 

Figur 8 visar ett gaskombiverk d.v.s. en kombinerad gasturbin och kraftvärme. 

Detta är en bra teknik på andra bränslen. Den tillämpas industriellt på masugnsgas 

främst i Japan men detta är mindre optimalt. Masugnsgasens låga värmevärde ger 

stor volym vilket kräver extremt högt kompressionsarbete och också ger en 

oproportionerligt stor och investeringstung anläggning. Tekniken kräver också 

långtgående rening av masugnsgasen. Tillgängliga uppgifter pekar på lägre 

tillgänglighet än befintligt kraftverk vilket kan leda till att man periodvis kan 

behöva köra med större fackling. 

14

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 8 Gaskombi, dyr och svårhanterlig teknik 

Det bör påpekas att vi här lagt in en stor anläggning som tar hela flödet och att 

hela det gamla Lulekraft ställts av som reserv. Detta har bedömts lämpligt mot 

bakgrund av bland annat sambandet mellan investering och storlek. Detta minskar 

möjligheten att jämföra flödena i Figur 8 med de fall där man enbart byggt 

kapacitet för att ta hand om överskottet. 

4.2 Huvudscenario 2: Gasen skickas till annan extern 

användare 

4.2.1 Omvandling till andra bränslen 

Speciellt koksgasen har en sammansättning som gör att den ev. kan förädlas till 

andra bränslen. En studie om möjligheten att separera metan ur denna med så 

kallad PSA-teknik , för vidare transport och användning i SSABs anläggningar i 

Borlänge, gjordes som examensarbete i teknisk fysik 2006[13]. En studie om 

möjlig produktion av metanol ur koksgasen gjordes som examensarbete 2007 

[14]. Man studerade möjligheten att använda en kombination av koksgas och den 

lokalt tillgängliga biomassa som nu används för träpellets. Scenariot i Figur 9 har 

skissats för fallet utbyggt koksverk. De nya ugnarna antas ha byggts för 

blandgaseldning (blandgasens värmevärde 4,5 MJ/Nm3) där del av koksgasen för 

undereldning utbyts mot masugnsgas . Detta ger större mängd disponibel koksgas 

men kräver gasledning för masugnsgas från masugn till koksverk. Man behöver 

förutom ett system för blandgaseldning också ett reservsystem för enbart koksgas 

om masugnen står. Om vi disponerar masugnsgas vid koksverket kan en mindre 

del också skickas till de gamla ugnarna. Detta verkar fysiskt möjligt och kan tom 

under vissa omständigheter vara positivt (längre flamma) att gasen späds något. 

En anläggning byggs för att omvandla koksgas till bränsle. (Teknik se ref [16]). 

Den antas kunna ta hand om både koks- och LD-gas. 

15

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 9 Tillverkning av fordonsbränsle ur gas. Delvis ny teknik. Kräver extern industripartner och 

viss utveckling 

För fallet utbyggt koksverk blir den lediga mängden koksgas ca 1 TWh om vi 

tillfullo utnyttjar möjligheterna till blandgasanvändning i Koksverket. Om vi 

också antar att vi kan använda även LD-gasen ökar det till ca 1,7 TWh. Denna 

siffra har använts i Figur 9. Det är en optimistisk skattning och bör ses med 

försiktighet. Verkligheten kan vara lägre men knappast högre. Användning av 

biobränsle som råvara har lagts in. Detta ger högre omsättning men ger också viss 

flexibilitet vid varierande tillgång. Detta är ett långsiktigt projekt och kräver också 

industri-partner med kompetens inom aktuell bransch. 

4.2.2 DRI tillverkning 

DRI (Direct Reduced Iron) eller järnsvamp, framställs genom direktreduktion av 

pellets eller järnmalm. Produkten har en mycket hög järnhalt (Fe tot. 90-95% 

beroende på malmråvara) och en hög metalliseringsgrad 3 (vanligen 92-95%). DRI 

kan användas för att öka produktiviteten i masugnen samtidigt som koksbehovet 

sjunker. I gasbaserade processer, vanligen schaktugnsprocesser, utgörs 

reduktionsmedlet av H2 och CO varför överskottsgaser från ståltillverkning och 

kokstillverkning kan användas. 

Det finns flera intressanta användningsområden för produkten. Den kanske mest 

intressanta för SSAB kan vara att återföra den till masugnen och därigenom öka 

produktiviteten med bibehållen CO2 emission från systemet (d.v.s. minskad 

specifik CO2 emission). Från 1 ton DRI kan man producera i storleksordningen 

840 kg slabs. För SSAB kan således produktiviteten ökas med 37 - 60 ton/h (eller 

~15 %) med bibehållen kol och koksförbrukning. Ytterligare alternativ 

användning av DRI kan vara som kylmedel i konvertern och därigenom ersätta 

externt skrot eller försäljning av DRI som en jungfrulig järnråvara till exempelvis 

specialstålindustrin. 

Nyckeltal för DRI produktion visar på att om all genererad koksgas vid 

koksverket används till DRI produktion kan motsvarande mängd DRI som koks 

produceras [16]. I SSAB:s fall, då halva gasmängden används till undereldning 

skulle detta förhållande bli 1:2, alltså ~45 - 60 ton DRI/h (~390 - 525 kton/år). 

Med samma åtgärder för blandgaseldning i Koksverket som i pkt 4.2.1 skulle vi 

kunna disponera gas motsvarande ca 1 TWh. 

3 Metalliseringsgrad definieras som andelen metalliskt Fe dividerat med totala Fe halten. En hög 

metalliseringsgrad medför hög andel metalliskt Fe. 

16

2008-10-07 Bilaga D2 

Om man antar en gasförbrukning av 10GJ/ton produkt (relativt normalt för 

naturgas) skulle detta teoretiskt kunna ge ca 380 kton/år. Detta är troligen i 

underkant för ekonomisk anläggningsstorlek. Liksom i pkt 4.2.1 gäller att den 

mängd gas som kan frigöras t.ex. genom åtgärder i koksverket är mycket grovt 

skattad, ev. något optimistisk, och bör utredas ytterligare. 

En väg att lösa både material- och gasbalans och ge schakt av optimal storlek kan 

vara att dimensionera DRI-produktionen efter järnbehov i stället för gastillgång 

och tillföra extra reduktionsmedel utifrån. Som exempel kan man tänka sig ett 

scenario där hela produktionsökningen täcks av DRI satt på masugnen. Detta 

innebär en produktion av drygt 1 Mton DRI i ett eller två schakt, se Figur 10. 

Figur 10 Hela produktionsökningen täcks av DRI 

I figuren har vi antagit att vi i reduktionsugnarna kan använda den koksgas som 

inte används vid masugnen + den LD-gas som enligt alt 1 i underbilaga D2.1 

skickas till Lulekraft. Vissa investeringar och förbättringar krävs om LDgasen 

skall användas, bla minskning av läckluft i LDgasåtervinning, styrning av gas till 

Lulekraft eller DRI-ugn efter CO-halt, större klockkapacitet. 

Scenariot innebär att vi istället för koks eller kol för produktionsökning i 

koksverket köper in bränsle eller reduktionsmedel för produktion av 

reduktionsgas. Bränslet kan vara biomassa, naturgas och/eller kol. 

Koksverksutbyggnad blir onödig. Det reduktionsmedel som behövs för 

masugnens produktionsökning minskar drastiskt, detta minskar gasproduktionen i 

motsvarande grad. Ökningen i gasmängd kan preliminärt skattas vara något 

mindre än det som skickas till DRI-produktionen. Nettoflödet av gas till Lulekraft 

blir därför troligen mindre än nu. Systemet möjliggör årstidsanpassning, d.v.s. 

under vintern kan mer gas skickas till Lulekraft om man ökar andelen inköpt 

reduktionsmedel till DRI. 

Scenariot bygger i princip på tillgänglig och etablerad teknik. Vissa saker är dock 

nya och behöver studeras närmare. Befintliga DRI-verk är i huvudsak lokaliserade 

på platser med god tillgång på billig naturgas och tekniken är därför avpassad för 

detta. Producerad DRI smälts sedan med elektrisk energi i ljusbågsugnar. 

Användning i masugn är relativt oprövat. Masugnspellets med i princip samma 

analys som nuvarande kan användas. Metalliseringsgraden bör anpassas. Den 

optimala för masugnsbruk är troligen lägre än för Stålverks-DRI. Många av dessa 

17

2008-10-07 Bilaga D2 

frågor studeras/har studerats inom ULCOS-projektet och är inte helt 

färdigutredda. Siffrorna i Figur 10 är därför preliminära. 

Alternativ kan DRI användas i stålverket som ersättning för kylskrot. Om den 

tillverkats från masugnspellets kan ingående slaggbildare då delvis ersätta den 

brända dolomitkalk vi nu köper. 

4.2.3 Materialupparbetning 

Vid stålltillverkning genereras förutom stål även material av olika karaktär så som 

slagger, stofter och slammer. Stoft och slam från ståltillverkning har till stor del 

samma sammansättning som de material man normalt tillsätter processen men 

mycket mindre storleksfraktioner. Recirkulering av material är därför ett både 

miljömässigt och ekonomiskt fördelaktigt alternativ. Recirkulering av dessa 

material begränsas dock många gånger av att de är mycket fuktiga (slam) och att 

de innehåller oönskade och skadliga komponenter för processen, ex. zink. 

Det finns idag på marknaden ett flertal processer för upparbetning av 

problematiska material med betydande järninnehåll så som stofter och slammer. 

Exempel är RHF processer (eng. Rotary Hearth Furnace) så som 

Fastmet/Fastmelt, ITmk3, NSC Kimitsu, Iron Dynamics, Sidcomet, Redsmelt 

[15]). Dessa är processer utvecklade för att processa och förädla stålverkens 

slammer och stofter till en DRI produkt. Ofta används kol som primärt 

bränsle/reduktionsmedel. Sekundärbränsle och/eller reduktionsmedel för en sådan 

process kan vara interna processgaser. 

Preliminära beräkningar på effekten av att tillsätta DRI producerad från stoft och 

slam visar på en möjlig reduktionsmedelsbesparing i masugnen på 5 kg / 30 kg 

DRI. 

Då en process för ett enskilt stålverk kan vara för stor finns det intresse att studera 

möjligheten till ett gemensamt hanteringssystem/process med ex. Ruukki och 

LKAB. För en process i storleksordningen 200 kton per år (torrt material) krävs ca 

100-150 GWh koksgas som sekundärbränsle. 

4.3 Huvudscenario 3: Förändrad intern process 

4.3.1 Kvävefri ”ULCOS-masugn” 

Scenariot (se Figur 11) bygger på att vi tillämpar den teknik för masugnen som 

f.n. utvecklas inom ULCOS 4 : den kvävefria syrgasmasugnen. Detta bedöms som 

det koncept inom ULCOS som tidigast kan komma till användning i ett befintligt 

verk. Tekniken beskrivs i underbilaga D2.2 samt i ref [30]. Konceptet medför en 

minskad gastillförsel från SSAB i och med att ingen masugnsgas kommer att 

finnas tillgänglig till Lulekraft. Detta koncept har verifierats i pilotskala på 

LKAB:s experimentmasugn vid MEFOS. Ytterligare ett par pilotkampanjer 

4 ULCOS, Ultra Low CO2 steelmaking, är ett europeiskt samarbetsprojekt inom 6:e 

ramprogrammet som syftar till att minska CO2 emissionerna från ståltillverkning med 50%. Inom 

projektet analyseras ett flertal möjliga processrutter vilka visa potential att uppnå projektets mål. 

18

2008-10-07 Bilaga D2 

planeras före test i en gemensam Europeisk demonstrationsanläggning. Detta är 

ett långsiktigt projekt och förutsätter att resultaten från pilotförsöken 

framgångsrikt kanöverförtas till fullskaleproduktion vid 

demonstrationsanläggningen. 

Figur 11 Ny teknik från ULCOS. Pilottestad vid LKAB Experimental blast Furnace (EBF). 

Troligen möjlig efter utveckling och demonstrationstest. 

Pilen för restvärme bygger på att ett förväntat underskott i hetvattenbalansen kan 

ge incitament för utveckling av restvärmeutvinning. 

4.3.2 Elugn för skrot och/eller DRI 

Elugn för skrot har tidigare studerats i samband med den utredning som föregick 

beslutet om masugn 3. Detta är helt etablerad teknik och huvudproblematiken blir 

inte teknisk. De problem som inträder är dels tillgänglighet, ekonomi och logistik 

för skrotförsörjningen dels kvalitetstekniska problem: viktiga delar av SSAB:s 

kvalitetsnisch är f.n. olämpliga för skrotbaserad tillverkning. 

Ett system med elugn för nedsmältning av DRI är också ett alternativ. Om det 

körs fullt ut blir det rätt lika det scenario som beskrivits i avsnitt 16 med 

skillnaden att LD-gasflödet blir lägre. Etablerad teknik finns också här. Ytterligare 

teknikutveckling pågår dock inom ULCOS. 

I båda alternativen uteblir gasöverskottet och behovet för koksverksutbyggnad 

4.3.3 Intern användning för injektion 

Användning av koksgasen för injektion i Masugnen har diskuterats. Beräkningar i 

SSAB:s modeller (Masmod och Totmod) har gjorts med antagandet av bibehållen 

flamtemperatur. Ett problem är att injektionen kraftigt sänker flamtemperaturen, 

vilket medför att kolpulver måste tas bort. Detta har en effekt i motsatt riktning på 

total bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. En osäkerhetsfaktor i beräkningen 

är hur den förändrade gassammansättningen i ugnen (högre andel väte) kan 

påverkar gränserna för flamtemperaturen. Detta kan vara värt studera. 

4.3.4 Skrotförvärmning 

Inom det gemensamma forskningsprogrammet ”Stålkretsloppet” 5 bedrivs ett 

projekt med syfte att utveckla metoder för simultan skrotförvärmning och ytrening 

av skrot. Metoden baseras på separat skrotförvärmning och ytrening i en 

5 ” Stålkretsloppet” är ett Forskningsprogram om 4+4 år som finansieras av stålindustrin och 

MISTRA. Det administreras av Jernkontoret och syftar till att minimera Energiåtgång och 

miljöeffekter för den totala livscykeln tillverkning och användning av stål 

19

2008-10-07 Bilaga D2 

schaktprocess där energirika biprodukter och överskottsgaser kan användas. 

Konceptet, som är fristående från ugnsavgaserna från smältprocessen, utnyttjar 

möjligheten till samtidig ytrening av organiska ytbeläggningar och zink. 

Experiment vid MEFOS har visat på goda zinkreningsmöjligheter där 

zinkreningseffektivitet på nära 100% har påvisats. Detta kan i så fall möjliggöra 

användning av enklare skrotkvaliteter. Genom att förvärmningen sker separat från 

ugnsavgaserna från smältprocessen ges möjlighet att minimera avgasmängden för 

att möjliggöra rening från av skadliga ämnen. En vidare fördel är enklare 

recirkulering av stoft och slam från smältprocessen. 

Vid förvärmning av allt skrot som sätts i konvertern finns en potentialen att öka 

skrotlasten med ca 30 %. Om överskottsgaserna nyttjas på detta sätt ger det en 

möjlighet till sänkt specifik CO2 emission till följd av ökad skrotlast och lägre 

andel råjärn från masugnen. 

5 Möjligheter att ta hand om hetvattnet 

I de scenarion som visats ovan är tillgången på hetvatten från Lulekraft ungefär 

oförändrad. Går det att påverka användningen? 

Den lokala fjärrvärmebalansen under en stor del av året karakteriseras av 

fjärrvärmeöverskott. En utökning av fjärrvärmeunderlaget t.ex. genom ett mer 

utbyggt fjärrvärmenät skulle därför vara energimässigt attraktiv. Detta blir ännu 

mer intressant vid en utökad produktionsvolym. Inom Luleås kommungräns finns 

endast begränsade möjligheter eftersom fjärrvärmenätet utbyggts till nära 100% 

(se Figur 5). 

5.1 Utbyggnad av Luleås fjärrvärmenät? 

De bostadsområden som inte är för glesa eller på annat sätt svåra att ansluta är i 

huvudsak utbyggda. Smärre utbyggnader kan vara aktuella men kommer troligen 

enbart att ge en marginell ökning av förbrukningen 

5.2 Utbyte över kommungräns 

En intressant fråga är om det kan vara tekniskt ekonomiskt lönsamt att utbyta 

fjärrvärme med grannkommunerna. Fjärrvärmeföreningen gjorde i början av 

2000-talet en landsomfattande studie som resulterade i en karta med inritade 

gränser för hur långt det kan löna sig att transportera fjärrvärme [6]. Man har 

räknat ut vad fjärrvärmeledningar kostar per km. Man har också karakteriserat 

landets bostadsområden/orter med avseende på potentiell förbrukning. Ur detta 

har beräknats det ekonomiska avståndet för att dra en ledning: Ju större 

konsument, desto längre ledning tål man. 

Kartan i Figur 12 har hämtats från denna studie och visar situationen i Luleås 

närhet. Kartan visar dels leverantörer (Luleå och Boden) dels de orter/byar som är 

potentiella användare. Kring dessa har ritats cirklar som visar det ekonomiska 

avståndet för utbyggnad. Vi kan se att t.ex. Sävast ligger inom ekonomiavståndet 

för Boden och Rutvik/Sunderbyn, Gammelstad mfl tillräckligt nära Luleå. Vissa 

andra tex Ersnäs och Persön ligger väl långt från båda. 

20

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 12 Karta över områden i Luleås närhet där sammanknytning av hetvattennät skulle kunna 

vara lönsam referens [4]. 

Vi ser också att cirklarna inom Bodens och Luleås intressesfär överlappar. Detta 

innebär att om man bygger till dessa områden lönar det sig också att knyta hop 

näten. Vår bedömning är att en sådan sammankoppling kan vara av ömsesidigt 

intresse även efter de planerade utbyggnaderna i Boden. Om de nya 

anläggningarna i Boden och Luleås anläggningar enligt tidigare scenarion (jfr 

kapitel 4) gemensamt levererar till ett sammanknutet värmesystem öppnas stora 

möjligheter till både ekonomisk- och energimässig optimering av det totala 

systemet. Det lämnar också stora möjligheter till samplanering inför revisioner 

liksom ömsesidig hjälp vid oförutsedda problem eller haverier (lyckligtvis ganska 

sällan f.n.). En sådan samkörning förutsätter att vi tekniskt utformar systemet för 

leverans i båda riktningar. 

5.3 Lagring och transport av värme över längre sträckor 

Lagring av värme kan vara intressant på grund av fluktuationerna i förbrukningen. 

Dessa är både dygns och säsongsvisa. Möjlighet att lagra värme t.ex. i bergrum 

har tidigare studerats vid LTU [5]. Problemet med lagring av lågvärdiga energier 

är den stora mängd media som är aktuell, troligen kan det vara aktuell för 

dygnsfluktuationer inte årstidsfluktuationer. 

21

2008-10-07 Bilaga D2 

Lagring i fasändringsmaterial eller andra kemiska reaktioner studeras för 

närvarande vid SSAB i Oxelösund 6 . Projektet är planerat att avslutas under 2009. 

SSAB Tunnplåt följer utvecklingen och de resultat som framkommer. Denna typ 

av utveckling kan ev. leda till värmelagring i substanser som praktiskt och 

ekonomiskt möjliga att transportera. 

En ide som ibland föreslagits är transport av hetvatten med tankbåt till kustnära 

kommuner med stor konsumtion (exempelvis Stockholm). Om det tar tex. 40 h till 

Stockholm blir värmeförlusten troligen måttlig. Troligen är det fördelaktigt att 

använda dubbelskrovsbåtar eftersom dessa i princip är utformade som en termos. 

Om de tidigare använts för olja eller tjära krävs en rejäl rengöring. Det är inte 

tekniskt orealistiskt enligt SSAB Tunnplåts interna skeppningshandläggare. 

Lönsamheten är dock tveksam, transportkostnaden ligger i storleksordning nära 

värdet av transporterad värme enligt Stockholmstaxa. 

6 Möjligheter att återvinna restenergi 

Den totala förlustenergin enligt Figur 2 är ca 4.4 TWh vid dagens produktionsnivå 

och kan väntas öka vid ökad produktion. En preliminär uppskattning av de större 

energiförlusterna i form av processkylvatten, värme i heta slabs, värmeenergi i het 

slagg och energi i ånga (släckning av koks) är i storleksordningen 4.5 TWh, 

(Tabell 4). En noggrannare kartläggning planeras under hösten/vintern 

2008/2009. I avvaktan på detta kan man anta att de fördelas ungefär enligt Figur 

3. Vissa poster kan uppskattas t.ex. svalningsvärmet vid svalning av 3 Mton 

stränggjutna ämnen från 900°C till 200°C motsvarar en energiavgång av knappt 

0.4 TWh. 

Åtminstone för en del energikällor kan tekniska anläggningsbegränsningar vara 

ett hinder. Den dominerande begränsningen är dock möjligheten att avsätta den 

återvunna värmeenergin. Skall man kunna nyttiggöra energiformerna måste de 

kunna utvinnas som eller förädlas till energiformer för vilka man har en avsättning 

eller till högre energiformer, tex. ånga eller el. 

6.1 Utvinning av värme ur slabs 

Värmeförlusten från luftsvalning av slabs kan enligt ovan uppskattas till ca 0,4 

TWh vid det högre produktionsfallet. Möjligheten att använda kyltunnlar har 

utretts internt, se underbilaga D2.4. SSAB har också deltagit aktivt i ett 

Jernkontorsprojekt om värmeåtervinning från svalbäddar. I detta projekt testades 

värmeväxlare av solfångar-design över svalbädden i Hofors. Ett examensarbete 

genomfördes också på SSAB där man studerade möjligheten placera kylslingor 

under ämnena. 

Utrustning som upptar värmet är tekniskt möjlig som sådan. En stor teknisk 

begränsning är i stället i utformning av en anläggning så att den inte hindrar 

hantering, flöde och kontroll av slabs under svalningsprocessen, vilket är 

huvudprocessen (Figur 13). 

6 Projekttitel ”Utveckling av system för termisk energitransport med kemisk lagerteknik”, 

finansiering från energimyndigheten. Projektet avser ett samarbete mellan Ecostorage 

Sweden AB, SSAB Oxelösund och Climatewell AB med syfte att utveckla system för effektiv 

transport av termisk energi över långa avstånd (> 30 km). 

22

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 13 Ämnen på svalbädd 

Ett viktigt delproblem är kvalitetssäkringen, passagen genom utrustningen får inte 

leda till att man tappar greppet var enskilda slabs befinner sig. Detta kan verka 

trivialt men är mycket viktigt. Ett enda ämne på villospår kan orsaka att man får 

fel material i känsliga konstruktioner med oöverskådliga konsekvenser som följd, 

i värsta fall olyckor. 

Produkten är hetvatten. Återvinning är alltså aktuell först om avsättning 

för hetvatten t.ex. för fjärrvärme kan skapas. 

6.2 Energi från smält slagg 

Ett antal idéer som kan producera hetvatten /ånga kan återfinnas i litteraturen, tex. 

återvinning från torrgranulering med värmeslingor ovanför. Konceptet är svårare 

än att utvinna värme från slabs och kräver vidare utveckling till en färdig process. 

Produkten är än så länge hetvatten eller möjligen ånga. Intressant om tekniken 

utvecklats praktiskt och avsättning för värmen hittas. Rapporter finns om viss 

forskning på laboratoriestadiet kring idéer att nyttja energin som drivkraft för 

återvinning i form kemisk energi, tex. krackning av organisk substans till gas. Det 

är långsiktigt intressant om man lyckas och kan genomföra upp-skalning och bör 

bevakas. 

6.3 Värmeåtervinning från het koks 

Torrsläckning (eng. Coke Dry Quenching, CDQ) är en beprövad teknik för att 

återvinna värmeenergi ur het koks. Principen bygger på att koksen släcks genom 

att kylas med kvävgas. Den uppvärmda kvävgasen värmeväxlas mot en ångcykel 

ur vilken man framställer elkraft. Torrsläckning är vanligast i länder med högt 

energipris. Investeringskostnaden för anläggningen är mycket hög, speciellt i 

relation till mängden utvunnen el. 

23

2008-10-07 Bilaga D2 

7 Förädling av restvärme 

7.1 Omvandling till el 

Det finns ett par kommersiellt tillgängliga metoder för omvandling av lågvärdig 

värme till el.Vanligast är ORC (Organic Rankine Cycle) och Kalina- cykeln. 

ORC tekniken är i princip en ångturbin som använder en organisk vätska med låg 

kokpunkt och som därför kan få ut energi vid en lägre temperatur. Kalina-cykeln 

använder i stället vatten med löst gas (ammoniak) som kan förångas även vid en 

måttlig temperatur. De har funnit en marknad bla för geotermisk energi. En 

utredning för Jernkontoret [16] visade att detta kan vara intressant. De 

elverkningsgrader som använts i den utredningen var ca 8.1 % för ORC och 12.8 

% för Kalina, ev. förlorar man litet till under mediets väg till maskinen. Andra 

metoder t.ex. Termoelement eller andra ”Solid State”-metoder är under 

utveckling. 

Det bör observeras att oberoende av metod kan man inte utvinna mer än 

exergiinnehållet. Enligt sammanställningen i underbilaga D2.3 är exergiinnehållet 

i de flöden som är mest realistiska för ändamålet ca 0,75 TWh. En mer 

detaljerad studie av storleken på dessa flöden och uppskattning av potentialen för 

elutvinning avses göras hösten /vintern 2008/2009. 

Som framgår av underbilaga D2.3 är det en temperaturskillnad snarare än en 

absoluttemperatur som blir drivande kraft. Ev. borde man undersöka möjligheten 

att använda lagrad snö för att öka differensen mellan det varma och kalla mediet. 

Studier av sådan snölagring har bedrivits vid LTU[26-32]. Troligen krävs mer 

ingående studier, t.ex. måste använda förångningsmedia passa i det nya 

temperaturområdet. 

7.2 Koncentration av värmet 

Olika slag av värmepumpar kan i varje fall teoretiskt användas för att lyfta 

temperatur och exergi för de mest lågvärdiga flödena. Både mekaniska och 

kemiska värmepumpar finns. Problemet är att slutprodukten blir hetvatten som 

f.n. är en överskottsvara. 

8 Diskussion och slutsatser 

8.1 Vägval för att ta hand om gasen 

Utredningen visar på ett flertal alternativa sätt att återvinna den ökade gasmängd 

som uppstår tillföljd av en ökad produktion. Flera av scenariona är av sådan 

karaktär att de kräver mer teknisk utveckling för att kunna genomföras emedan 

andra är baserade på redan etablerad teknik som kan realiseras relativt snart. 

Valet av teknisk lösning att ta tillvara på gasen kommer att vara beroende av vad 

man har för avsättning för produkten. I flera scenarion har möjligheten till utbyggt 

alternativt nybyggt elkraftsproduktion studerats. Dessa är av den karaktären att de 

baseras på väletablerad teknisk lösning (jfr scenario med kallkondensverk) och att 

produkten, d.v.s. elkraft, passar in i systemet. 

24

2008-10-07 Bilaga D2 

Andra scenarion baseras på mer futuristiska möjligheter som ser intressanta ut, 

men som kräver ytterligare utveckling. En sådan är att exempelvis göra ett 

flytande bränsle av gasen som i avsnitt 4.2.1eller helt ny reduktionsmetallurgi så 

som i fallet med den kvävefria masugnen (avsnitt 4.3.1). 

Det finns även flera lösningar där man utnyttjar processgasen i produktionen 

antingen direkt eller indirekt exempelvis genom att producera DRI. Att producera 

DRI från stålverksgaser så som koksugnsgas och LD gas är nytt. Men då de idag 

gasbaserade processerna (MIDREX och Hyl) använder sig av 

gassammansättningar vilka liknar de interna stålverksgaserna bör detta ses som ett 

högst realistiskt alternativ. Den positiva effekten av att sätta DRI på masugnen, 

minskad reduktionsmedelsförbrukning och ökad produktivitet, är inget nytt utan 

är väl dokumenterad i litteraturen. Tekniken är dock ovanlig främst beroende på 

priset på DRI och svårigheten att transportera produkten över längre sträckor. 

Om man ytterligare vidgar horisonten ses att gaserna även kan utgöra en viktig 

pusselbit för att realisera externa processer för upparbetning av stoft och slam, 

exempelvis genom en RHF process. 

På frågan, vilken teknisk lösning man skall välja för att omhänderta gasen, finns 

inget entydigt enkelt svar. Rapporten visar att det finns ett flertal möjliga 

alternativ vilka alla bör vidare belysas vilket det inom ramen för denna rapport 

inte finns möjlighet till. 

8.2 Återvinning och leverans av restvärme 

Rest-och förlustenergin är en stor energipost och återvinning är intressant i sig. 

Det stora problemet är avsättning av återvunnen energi i minst lika hög grad som 

återvinningstekniken. De flesta nu utvecklade tekniker levererar värme som 

hetvatten. Nätet för hetvatten är mättat och kommer förmodligen att vara så under 

överskådlig tid. Metoder som utökar det tekniskt/ekonomiskt möjliga 

transportavståndet, t.ex. kemisk lagring i nya substanser (avsnitt 5.3) kan ev. 

förändra detta problem. 

Utvecklingsarbetet bör inriktas mot metoder som kan leverera el med så hög 

verkningsgrad som möjligt. Det är en utsläppsfri energikälla och därför angelägen 

ur samhällssynpunkt. Ett problem är att återvunnen energi f n inte ses som ”grön” 

av lagstiftare m fl. Detta kan vålla avsättningsproblem för återvunnen el och om 

den hamnar i ett dåligt konkurrensläge mot källor med gröna certifikat. 

8.3 Opinionsbildning kring återvinning av energi 

Problemet att få avsättning för återvunnen energi är inte lokalt utan ett generellt 

problem för den svenska processindustrin. En grundläggande orsak är den 

återvunna energin inte betraktas som grön energi vid beslut om regelverk etc. 

Detta tenderar att gynna scenarion liknande Figur 14. 

Faktorer som verkar i den riktningen är bla svårigheter att få tillträde till 

hetvattennät. Gröna elcertifikat kan också bidra till att skapa lönsamhet för 

körsättet i figuren. 

25

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 14. Grön fjärrvärme. Ibland förekommande scenario. Bild från Ref [25] 

Den återvunna energin är i princip utsläppsfri och det vore intressant att gynna 

återanvändningen. SSAB har arbetat aktivt, bl.a. genom Jernkontoret och IÅE 

(Industrigruppen för Återvunnen Energi) för att påverka mot ett synsätt där 

användning av återvunnen energi från industrin prioriteras. Detta arbete bör 

fortsätta. 

Man måste dock inse att opinionsbildning tar tid och det tar ytterligare tid innan 

den slår igenom i praktisk tillämpning bl.a. på grund av redan genomförda eller 

beslutade investeringar. Om man lyckas åstadkomma opinions-klimat och 

styrmedel som är gynnsamma för konkurrenskraften av återvunnen energi 

kommer detta att medverka till utvecklingsinsatser och investeringar för att 

utvinna mer restenergi t.ex. som elproduktion ur lågvärdiga energikällor. Önskvärt 

vore bla underlättat nättillträde och certifiering av återvunnen el. 

8.4 FoU-arbete kring energifrågor 

FoU-arbetet i företagen övergår alltmer till ett arbetssätt där den egna 

organisationen inriktas på utvecklingsarbete på kort och medellång sikt medan 

mer långsiktig forskning drivs inom olika typer av forskningssamarbete. Denna 

förändring har drivits fram av flera orsaker: 

• Ökande konkurrens skapar mer slimmade organisationer där den interna 

expertisen riskerar att bli isolerade öar 

• Kraftigt ökad extern kravbild beträffande miljö, klimatgaser har skapat 

nya utmaningar för hela branschen. Detta motiverar forskningsinsatser 

som är för stora för en enskild organisation. 

• Den utveckling som leder mot nya processvägar blir ofta så stora att 

Europeiska eller internationella insatser krävs 

• FoU riktad mot de nya kravbilderna kräver tvärvetenskaplighet och 

studier inom områden där företagen inte kan upprätthålla permanent egen 

expertis 

• Samarbeten bör också medverka till säkerställa överlevnad av viktiga 

institut och universitetsinstitutioner. 

Skandinaviskt FoU-samarbete inom branschen förekommer sedan lång tid tillbaka 

inom Jernkontorets ram (se punkt 8.4.2). På energisidan sker samordning inom 

Jernkontorets TO-51. Det finns ett antal statliga och mellanstatliga organ som på 

olika sätt stödjer forskning. På energisidan kan nämnas Statens Energimyndighet, 

MISTRA, i viss mån VINNOVA. Den gemensamma Europeiska Forskningen 

26

2008-10-07 Bilaga D2 

FoU (se punkt 8.4.3) liksom ett specifikt stålindustriprogram RFCS. SSAB driver 

aktivt flera projekt mot dessa. 

Tittar man på den lokala regionen kan man konstatera att den innehåller en 

ansenlig del av landets energiintensiva processindustri: Järn och stål, 

massa/papper och gruvindustri. Energiforskning på instituts och högskolenivå 

bedrivs hos MEFOS, LTU och ETC. SSAB SSAB bedriver FoU- arbete med 

dessa institut, men det är också viktigt att skapa ett utökat samarbete mellan dem. 

Vi har påverkat i riktning mot projekt där fler institut deltar tillsammans och där 

vi gemensamt söker medel. SSAB finansierar också en adjungerad professur inom 

LTU Energiteknik. 

8.4.1 FoU om Global Energioptimering (Processintegration) 

Energisystemet i Figur 4 är ett komplicerat nätverk där alla enheter påverkar 

varandra. Om man vill minska energiåtgången räcker det inte att spara energi i en 

enskild enhet, eftersom inverkan på omgivande enheter kan ge suboptimering och 

eller i värsta fall negativ effekt på systemet som helhet. I stället är det viktigt att 

optimera hela systemet. Det vetenskapsområde som behandlar denna typ av 

optimeringar går internationellt under benämningen Processintegration. 

SSAB började redan 1987-88 att utveckla datorberäkningar för total-optimering 

av energisystemet. Ungefär vid samma tid orsakade omfattande renovering att 

koksverket måste köras på reducerad effekt. Den nyutvecklade modellen kom till 

omedelbar användning för att hitta en acceptabel energibalans då koksverket 

körde med reducerad kapacitet under ca 1½ år i samband med en större 

renovering. Beräkningarna ledde till ett åtgärdsprogram som accepterades, 

genomfördes och löste problemet. Den framgångsrika utvecklingen och 

tillämpningen ledde till att företagsledningen sanktionerade fortsatt utveckling. 

Den aktuella modellen och dess efterträdare har använts vid flera tillfällen för 

interna utredningar[1] t.ex. beslutsunderlag inför bygget av Masugn 3, 

gasbalansen vid den senaste koksverksrenoveringen och SSAB Tunnplåt AB:s 

utredning om ekologisk stålproduktion. 

Tillsammans med Energimyndigheten 7 och andra processindustrier genomfördes 

förstudier som ledde till ett nationellt program för Processintegration som startade 

1997. Ordförandeskap i programmet upprätthölls av SSAB under perioden 1999- 

2004. Programmets tredje period pågår f n och avslutas 2009. Programmet 

innehåller både grundläggande forskning och industriella utvecklingsprojekt. På 

stålsidan har en generell modell utvecklats med systemet SSAB Luleå + Lulekraft 

+ hetvatten för fjärrvärme i fokus. Ett antal doktorsarbeten har genomförts eller 

pågår. 

Arbetet har hos MEFOS, LTU och SSAB skapat en internationellt 

uppmärksammad forskargrupp inom området processintegation. Detta ledde till 

att ett ”Institute Excellence Center”, PRISMA (Process Integration in 

SteelMAking), bildades 2006 med SSAB, Ruukki, LKAB, MEFOS och LTU som 

Partner. Finansieringen av centret är dels från de deltagande företagen (SSAB, 

Ruukki, LKAB) och dels genom statliga medel från gruppen Vinnova, SSF och 

7 I uppstartskedet NUTEK:s avd för Energiteknik som övergått till Energimyndigheten 

27

2008-10-07 Bilaga D2 

KK-stiftelsen. FoU riktad mot alla tre företagen och flera doktorsarbeten bedrivs 

nu inom PRISMA. 

Excellence center PRISMA 

(Process Integration in SteelMAking) 

National program for PROCESS INTEGRATION 

Development of PROCESS integration at SSAB 

Figur 15 Utveckling av svensk och egen processintegration 

8.4.2 Jernkontorets Forskning 

Jernkontoret är en gemensam organisation för den Skandinaviska stålindustrin. 

Den gemensamma forskningen är uppdelad i ett antal teknikområden. 

Energiforskningen är samlad inom Teknikområde 51, Energi och Ugnsteknik. De 

företag som deltar i teknikområdet medverkar till en grundfinansiering genom en 

medlemsavgift. Därtill söker och organiserar Teknikområdena större projekt med 

del finansiering från EU och statliga finansiärer, där man själv går in med 

naturainsatser från företagen och medel från den gemensamma kassan. 

Förutom teknikområdesforskningen kan nämnas Stålkretsloppet som är ett stort 

projekt på 4+4 år där man försöker minimera emissionerna inom hela 

livslängdscykeln råvaror-ståltillverkning-användning-recirkulation. Den ovan 

nämnda utvecklingen kring ytrening och skrotförvärmning, punkt 4.3.4, drivs 

inom detta projekt. 

8.4.3 EUsamarbete och Forskningsplattformen 

EU finansierar gemensam forskning genom sina Ramprogram. F.n. pågår 

Ramprogram 6 och Ramprogram 7 är under uppstart. Därtill finns ett program 

specifikt för stålindustrin: RFCS (Research Fund for Coal and Steel). Detta är en 

fond som stålindustrin gemensamt finansierat och som administreras inom EUforskningen 

då Kol och Stålunionen upplöstes. 

För att samordna forskningen har Branscherna skapat utvecklingsplattformar. 

Stålindustrins plattform ESTEP (The European Steel Technology Platform) 

sjösattes i Bryssel 12 mars 2004. Den har undertecknats av VD för alla europeiska 

stålföretag och avses vara ett paraply för de projekt där man deltar. Man arbetar 

mot följande strategiska mål 

• PROFIT - innovationer i processer, produkter; kortare genomloppstider 

• PARTNERS – kunderna; bilindustrin, stålkonstruktioner 

28

2008-10-07 Bilaga D2 

• PLANET - växthuseffekten; noll-utsläpp; energi 

• PEOPLE - hälsa och säkerhet; skolning 

Huvuddelen av de projekt som är av intresse för energiområdet ligger inom 

”Planet”. Ett av de största programmen inom ramen för ESTEP är det tidigare 

nämnda ULCOS 

9 Slutsatser 

• SSAB systemet är idag ett effektivt ståltillverkningssystem vilket har 

successivt förbättrats och minskat sin energiomsättning per ton stål 

• Vid ökad produktion kommer energiförlusterna oundvikligen att öka. Ett 

stort gasöverskott kan uppstå. 

• Ett flertal lösningar på gasöverskottet har föreslagits, dels sådana som 

baseras på etablerad teknik, dels sådana som kan bli aktuella efter 

pågående utredningar och gemensamma projekt 

• Vidare studie kring de olika tekniska lösningarna bör genomföras 

• Även en betydande energimängd i form av avsvalning, kylvatten och 

värme i slagg kan identifieras. Återvinning av dessa begränsas inte minst 

av möjligheten att finna avsättning för värmen 

• Vidare studie bör genomföras kring möjligheter och potential 

o Dels att återvinna och omvandla restenergin till nyttiga 

energiformer 

o Dels att skapa avsättning för den återvunna energin 

Referenser 

1. Grip C E, Larsson M, Dahl J: “Energy Optimization by Means of Process 

Integration in an Integrated Steel Plant with Surrounding Community”, 84 th 

Steelmaking Conference, Baltimore, USA, March 25-28 2001 

2. Grip C E, Thorsell A, “Swedish National Research program for Energy 

saving by means of Process Integration”, Scanmet II, June 6-8 2004, Luleå, 

Sweden 

3. Petrini H, Sandström E, Lundkvist G, Grip C E and Boden A, “Energy 

network SSAB - Lulekraft – the Municipality of Luleå: Two decades’ 

experience of co-production of steel, electric power and community district 

heating ”, Scanmet II, June 6-8 2004, Luleå, Sweden 

4. Lindblad B, Blechingberg M, Grip C E, “Increased energy recovery: 

problems and possibilities” ”, Scanmet II, June 6-8 2004, Luleå, Sweden 

5. Dahl jJ, “Short term water heat storage : studies of velocity and temperature 

fields and their importance for sizing of the storage”, Doctoral thesis, Luleå 

University of Technology, 1993 

6. Sundlöf C, Gustafsson M, Larsson E, “Svenska Värmenät”, Swedish District 

Heating Association 2003 (in Swedish) 

7. Nils Holgersson-utredningens avgiftsstudie 2007, www.nilsholgersson.nu 

8. Miljörapport 2006, SSAB Tunnplåt, 2007. 

9. Miljörapport 2007, SSAB Tunnplåt, 2008 

10. Zetterberg L, M.Sc. Thesis, SSAB and Chalmers University of Technology, 

Gothenburg 1989 (in Swedish) 

29

2008-10-07 Bilaga D2 

11. Fors J, “Spillvärme från industri till fjärrvärmenät”, EnerGia, Swedish 

District Heating Association and Jernkontoret 2003 (in Swedish) 

12. Birath et al, ”CO2 emissions and the steel industry’s available responses to 

the greenhouse effect”, 2000 Iron & steelmaking Conference, Pittsburgh, 28- 

29 mars 2000 

13. Nordgren S, “Potentialen för alternativ användning av processgaser vid 

SSAB i Luleå”, Examensarbete LTU, Inst/avd Matematik, ISSN 1402-1617, 

NR 2006:205 

14. Asp B,“Biomass- and coke oven gas based methanol production”, 

Examensarbete LTU Energiteknik, ISSN 1402-1617, NR 2007:189 

15. M Larsson, minnesanteckningar från workshop ”Gemensamma nordiska 

lösningar för restproduktsåtervinning”, MEFOS rapport TM 07031, 2007. 

16. P. Diemer, H-J. Killich, K. Knop, H. B Lüngen, M. Reinke, P. Schmöle., 

Potentials for Utilization of Coke Oven Gas in Integrated Iron and Steel 

Works, 2ND INTERNATIONAL MEETING ON IRONMAKING /1ST 

INTERNATIONAL SYMPOSIUM ON IRON ORE, September 12-15, 2004 

17. Asp B, Wiklund M och Dahl J,” Användning av stålindustrins restenergier för 

elproduktion” Uppdragsstudie för Jenkontoret, LTU avd Energiteknik 2008 

18. Andersson J, Cáceres R H., Flores D, Gracia C P., ” Expansion of LuleKraft”, 

Elevprojekt inom kurs F7009T-Industriella energiprocesser, LTU 

Energiteknik VT 2008 

19. Grip C E, ”Effekt av kombidrift (Gasturbin+Ångpanna) vid Lulekraft. 

Beräkningar i Energimodell”, MUE 38/90 (intern rapport SSAB 1990) 

20. Cardenas D, Carvalho L, Granström L, Osaghae J, Rabbani A, Anette 

Rhodin-Wiklander A, Sundberg P, Woytiuk K och Yi Yang, ”Alternatives for 

Increased Generation of Electrical Power at Lulekraft AB using a Combined 

Cycle Process”, Elevprojekt inom gasturbinkurs, LTU avd Energiteknik Vt 

2005 

21. Bergman L, Larsson M, Wikström J-O, Sundqvist L, ZuoG and Jansson 

B,“Oxygen blast furnace process for Swedish conditions”, Scanmet III 

Proceedings, Luleå, 9-11 juni 2008 

22. Grip C E, ”Komplettering av syrgasmasugn med ammoniakverk”, MUE 4/90 

(intern rapport SSAB 1990) 

23. Grip C E, ”Blandgas i koksverkets undereldning”, MUE 9/90 (intern rapport 

SSAB 1990) 

24. Wemmenhag M, ”Ämneskylning med värmeväxlare” Examensarbete LTU 

Energiteknik, 2001: 185, ISSN 1402-1617 

25. Grip C_E och Sandström E: ”Utnyttjande av restenergi. Luleå, ett exempel på 

stora energi-mässiga samarbeten mellan olika aktörer ”. Föredrag Sveriges 

Energiting, Eskilstuna, 7-8 mars 2006 

26. Nordell B, Skogsberg K (2006). The Sundsvall snow storage - six years of 

operation. pp. 349-366. Thermal Energy Storage for Sustainable Energy 

Consumption - Fundamentals, Case Studies and Design. NATO Science 

Series, Series II: Mathematics, Physics and Chemistry - Vol. 234. Ed. H 

Paksoy. ISBN-10 1-4020-5288-X (HB). 

27. Skogsberg K, Nordell B (2006). Snow cooling for Swedish conditions. 

ECOSTOCK’2006. The 10th International Conference on Thermal Energy 

Storage. May 31 – June 2, 2006. 

28. Skogsberg, Kjell (2005). Seasonal Snow Storage for Space and Process 

Cooling (2005). Doctoral Thesis 2005:30, LTU 

30

2008-10-07 Bilaga D2 

29. Skogsberg, Kjell (2001). Seasonal Snow Storage for Cooling Applications. 

Licentiate Thesis 2001:51, LTU; 

30. Näslund, Magnus (2000). Fjärrkyla i Sundsvall baserad på sjövatten och 

lagrad snö.(District Coooling Based on Sea Water and Snow Storage). 

”http://epubl.luth.se/1402-1617/2000/132/LTU-EX-00132-SE.pdf” 

31. Johansson, Per (1999). Säsongslagring av kyla i bergrum. (Seasonal Snow 

Storage in Rock Caverns). “http://epubl.luth.se/1402-1617/1999/184/LTU- 

EX-99184-SE.pdf” 

32. Nordell B (1990). Measurement of P/T Coexistence Curve for Ice-Water 

Mixture. Cold Regions Science and Technology, 19. p.83-88. 

31

2008-10-07 Bilaga D2 

Bilagor 

Underbilaga D2.1 Simuleringar av material och energisystemet 

Material och energiflöden referens 2006 

32

2008-10-07 Bilaga D2 

Material och energiflöden för nollägesalternativ 

33

2008-10-07 Bilaga D2 

Material och energiflöden för alternativ 1 

34

2008-10-07 Bilaga D2 

Material och energiflöden för alternativ 2 

35

2008-10-07 Bilaga D2 

Underbilaga D2.2 ULCOS-masugn 

I ULCOS-projektet utvärderades olika tekniker på ett Europeiskt normalverk med 

en produktion av 4Mton någonstans i mellaneuropa. Ett alternativ som såg 

lovande ut var en kvävefri syrgasmasugn med CO2-avskiljning. Denna har också 

testats vid LKAB:s försöksmasugn vid MEFOS. Om dessa resultat kan 

extrapoleras till en fullstor ugn bör det kunna ge ca 50% reduktion av CO2. 

a) Princip för kvävefri masugn b) Beräknad CO2-emission 

Figur 16 ULCOS-masugn tillämpad på Luleå [21] 

En preliminär beräkning för fallet Luleå har genomförts och presenterats på 

Scanmet-konferensen [21]. Emissionsminskningen blev mindre än de 50% som 

beräknats för det europeiska medelverket. Detta beror på flera faktorer: 

• Genom att SSAB redan i nuläget har utvecklat en praxis med 

internationellt mycket låg reduktionsmedelsförbrukning (kol och koks) blir 

emissionerna lägre i referensfallet 

• En minskad kolförbrukning minskar SSAB:s utsläpp men ger mindre gas 

till Lulekraft, så att externt bränsle behövs för fjärrvärmen. 

• Referensfallet har krediterats för el från Lulekraft, medan syrgasmasugnen 

belastas av mindre elproduktion och av att CO2-avskiljaren kräver el. 

Beräkningen har skett med en el-ekvivalent som är väsentligt högre än den 

svenska (0,6 ton CO2/MWh). Denna är relativt pessimistisk för metoden 

och har valts dels för att den publicerats för ett internationellt forum, dels 

för att undvika kommentarer om partiskhet. 

Emissionsminskningen ökar mot europeisk nivå om man t.ex. antar att Lulekraft 

använder biobränsle eller om man använder de utbytestal CO2/el som normalt 

anges för Sverige 

36

2008-10-07 Bilaga D2 

Underbilaga D2.3 Exergi: ett sätt att beskriva samspelet mellan 

restenergier och gällande naturlagar 

Naturlagar 

Energiprocesserna styrs av två fundamentala lagar: 

• den första huvudsatsen som beskriver energins oförstörbarhet. Energins 

kan aldrig nyskapas eller försvinna, den kan bara omvandlas till andra 

energiformer 

• den andra huvudsatsen som beskriver att vi alltid går mot ökad entropi 

eller oordning. Mer populärt uttryckt kan man säga att vi alltid går mot 

gradvis lägre och sämre energiformer 

Det som händer när vi talar om energiförbrukning är alltså inte att energin 

försvinner, den omvandlas i stället till andra lägre former (första huvudsatsen). 

Processen är enkelriktad och de låga energiformerna kan inte av sig själva 

omvandlas tillbaka till högre energi (andra huvudsatsen). Som exempel kan vi 

tända en brasa av vedträn och använda energin till att koka kaffe. Den kemiska 

energin i veden omvandlas då till värmeenergi i heta lågor, och dessa omvandlas i 

sin tur till värmeenergi i hett vatten. Vi kan däremot inte gå bakvägen och tända 

på brasan genom att hälla kokande kaffe på den. Detta beror på att värmeenergin i 

vattnet är en lägre energiform än den i de heta lågorna eller veden. 

Ett sätt att beskriva skillnaden mellan högre och lägre energiformer är att beräkna 

andelen ”nyttig” energi, den så kallade exergin. Detta är energi som teoretiskt 

(enligt termodynamikens andra huvudsats) skulle kunna utvinnas som arbete om 

man hade en 100%-igt effektiv återvinningsutrustning. Bränsle elenergi etc 

innehåller i princip 100% exergi, medan t.ex. 100-gradigt vatten innehåller ca 

12%. (beräknat för en omgivningstemperatur av 15 grader). 

Om vi använder elvärme för att koka vatten har vi alltså bara 12% av den 

ursprungliga exergin kvar. De återstående 88 % är förstörda och kan inte 

återskapas enligt andra huvudsatsen. 

En sak som är viktig vid exergiresonemang är att den egentliga drivkraften är 

skillnaden mot omgivningen inte absoluttemperaturen. I beräkningarna ovan har 

vi räknat med en omgivningstemperatur av 15ºC. Figur 17 visar hur exergiandelen 

i 100-gradigt vatten varierar om omgivningens temperatur går från 0ºC till 40ºC 

37

2008-10-07 Bilaga D2 

Andel Exergi 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

0 50 100 

Vattentemperatur , o C 

a) Omgivningstemperatur 15 ºC, 

Varierande vattentemperatur 

Andel Exergi 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

0 50 100 

Omgivningstemperatur , o C 

b) Vattentemperatur 100 ºC, 

Varierande omgivningstemperatur 

Figur 17 Förändring i Exergiinnehåll för 100-gradigt vatten vid varierande omgivningstemperatur 

Exempel 1: förbränning till varmvatten 

Räkneexemplet i Figur 18 illustrerar förloppet när ett ton bränsle (värmevärde 

4900 kWh/ton) används för att producera fjärrvärme och denna i sin tur används 

för att skapa varmvatten för hushållsbruk. När vi talar om energiförbrukning är 

det exergi, inte energi som förbrukas. 

6000 

5000 

4000 

Exergi KWh 3000 

2000 

1000 

0 

1 ton Bränsle Fjärrvärme 

100grader 

Exergi Förstörd Exergi 

Badvatten 35 

grader 

Figur 18 Förändring av exergiinnehåll vid produktion av varmvatten ur 1 ton bränsle 

Bränslet inne håller 4900 kWh som Energi och exergi. Vi eldar bränslet i en 

värmeanläggning, och antar för enkelhets skull att denna har 100 % 

verkningsgrad, d.v.s. vi har inga förluster i avgaser m.m. Energin överförs då till 

hetvattnet som kommer att innehålla 4900 kWh Värmeenergi. 

Energiomvandlingen har dock förstört 4293 kWh exergi och vi har bara 606 kWh 

(ca 12%) kvar. I hushållet används sedan denna värme till att producera 

rumsvärme, bad- och duschvatten etc. med ännu lägre värmeinnehåll. I 

diagrammet har antagits att vi producerar varmvatten för bad/dusch av 35 grader. 

Vi förstör då ytterligare 443 kWh exergi och har bara kvar 163 kWh eller ca 3 % 

av bränslets nyttoenergi. 

38

2008-10-07 Bilaga D2 

Vi kan särskilja två fall 

A) Vi tillverkar värmen i ett värmeverk: då förlorar vi hela den 

förstörda mängden enligt figuren 

B)Vi har i stället en industri som producerar samma mängd 

restenergi i form av hetvatten. Eftersom vi startar vi på den mittersta 

stapeln i diagrammet och förstör alltså inte någon exergi på att gå 

från första till andra stapeln. 

Exempel 3 Hela SSAB Luleå [10] 

Figur 19 visar energi och energibalansen för SSAB i Luleå Jan 1989. I Figur 20 

särredovisas det beräknade energi- och exergiinnehållet i restenergierna. Av de 

restenergier som redovisas är Avsvalning, Avgasrök och Kondens de som skulle 

kunna vara potentiellt mest intressanta. Det totala Exergi-innehållet i dessa är 

enligt staplarna i Figur 19 91+12+17 =120 TJ. Produktionen samma månad var 

133 kton. Om vi extrapolerar till produktionsfallet 3Mton motsvarar detta ca 

0,75TWh. Detta kan också ses som ett tak. Den mängd Högvärdig enrergi t.ex. el 

som kan utvinnas ur dessa flöden blir lägre än detta. 

Om vi extrapolerar energimängden av samma flöden på samma sätt motsvarar den 

ca 2,4 TWH för 3Mtonsfallet. Detta kan ses som ett tak för hur mycket lågvärdig 

energi som kan utvinnas. Detta kan nyttjas enbart om avsättning finns. 

a)Energibalans b) Exergibalans 

Figur 19 Energi- och exergibalanser för hela SSAB Luleå under Jan 1989 [10] 

39

2008-10-07 Bilaga D2 

Figur 20. Restenergier och deras exergivärde, SSAB Tunnplåt AB Luleå januari 1989 

Underbilaga D2.4. Tidigare studier av värmeåtervinning ur slabs 

En studie av möjlig värmeåtervinning genom kyltunnlar (se Figur 21) på 

svalbädden gjordes 1978. Tillräcklig lönsamhet erhölls ej. Förnyade studier slut 

80-tal bärjan 90-tal ledde ej till genomförande, främst pga avsättningsproblemen 

för hetvatten 

Figur 21 Kyltunnel för slabs enl studie 1978 

Ett examensarbete med kylslingor för snabbare ämneskylning visade att dessa 

också skulle kunna ge viss värmeåtervinning [30]. En utvinning av ytterligare 

restenergi är intressant först om man kan finna avsättning för allt hetvatten. 

40

BILAGA D3 

Utsläpp till luft från transporter 

knutna till SSAB Tunnplåt AB, 

metallurgi, Luleå 

Annika Svensson 

IVL Svenska Miljöinstitutet AB 

Göteborg 2004-06-29


1 UPPSKATTNING AV TRANSPORTUTSLÄPP............................................................................. 1 

1.1 PRINCIP FÖR BERÄKNINGARNA.......................................................................................................... 1 

1.2 GEOGRAFISKA AVGRÄNSNINGAR ...................................................................................................... 1 

1.3 NATIONELLA UTSLÄPP FRÅN INTERNATIONELLA FARTYGSTRANSPORTER......................................... 1 

1.4 UNDERLAGSDATA FRÅN SSAB LULEÅ............................................................................................. 2 

1.5 UTSLÄPPTA ÄMNEN........................................................................................................................... 3 

2 GLOBALA EMISSIONER FRÅN OLIKA TRANSPORTSLAG.................................................. 3 

2.1 TRANSPORTSYSTEM VID SSAB LULEÅ............................................................................................. 3 

2.2 TRANSPORTER MED LASTBIL............................................................................................................. 6 

2.2.1 Lagkrav på lastbilar ............................................................................................................... 6 

2.2.2 Emissionsfaktorer ................................................................................................................... 6 

2.2.3 Förutsättningar för beräkningarna ........................................................................................ 7 

2.2.4 Emissioner från lastbilstransporter knutna till SSAB Luleå................................................... 7 

2.3 TRANSPORTER MED JÄRNVÄG........................................................................................................... 7 

2.3.1 Bra Miljöval-intyg 2004 ......................................................................................................... 7 


2.3.3 Förutsättningar för beräkningarna ........................................................................................ 8 

2.3.4 Emissioner från järnvägstransporter knutna till SSAB Luleå ................................................ 8 

2.4 TRANSPORTER MED FARTYG ............................................................................................................. 9 


2.4.2 Förutsättningar för beräkningarna ...................................................................................... 10 

2.4.3 Emissioner från fartygstransporter knutna till SSAB Luleå ................................................. 11 

2.5 EMISSIONER FRÅN INTERNA TRANSPORTER..................................................................................... 13 

2.5.1 Emissionsfaktorer ................................................................................................................. 13 

2.5.2 Förutsättningar för beräkningarna ...................................................................................... 13 

2.5.3 Emissioner från interna transporter på SSAB Luleås anläggning........................................ 15 

2.6 TOTALA EMISSIONER FRÅN LASTBILS-, JÄRNVÄGS- OCH FARTYGSTRANSPORTER SAMT INTERNA 

TRANSPORTER................................................................................................................................. 16 

3 EMISSIONER FRÅN TRANSPORTER KNUTNA TILL SSAB LULEÅ UR ETT 

NATIONELLT PERSPEKTIV........................................................................................................ 19 

3.1 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BERÄKNINGARNA..................................................................................... 19 

3.2 RESULTAT....................................................................................................................................... 20 

4 EMISSIONER FRÅN TRANSPORTER KNUTNA TILL SSAB LULEÅ UR ETT LOKALT 

PERSPEKTIV................................................................................................................................... 23 

4.1 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BERÄKNINGARNA..................................................................................... 23 

4.2 RESULTAT....................................................................................................................................... 23 

5 REFERENSER.................................................................................................................................. 27

BILAGA D3 

1 Uppskattning av transportutsläpp 

1.1 Princip för beräkningarna 

Ingen vedertagen metodik finns, såvitt vi funnit, för att uppskatta de utsläpp från 

transporter som kan tillskrivas en viss verksamhet. I beräkningarna av emissionerna har 

det totala transportarbetet över hela världen inkluderats, det vill säga samtliga transporter 

från leverantörer till SSAB Luleå och samtliga transporter från SSAB Luleå till kund. 

Därefter har emissionerna från transporterna beräknats även för ett nationellt och ett 

lokalt perspektiv. De beräknade emissionerna härrör från hela transportsträckor från 

råvaruleverantör till SSAB Luleå och vidare från SSAB Luleå till kund. 

1.2 Geografiska avgränsningar 

För att ge ett allsidigt perspektiv bör transporternas miljöpåverkan betraktas ur ett globalt, 

nationellt och lokalt perspektiv. Flera av de ämnen som släpps ut från transporter är 

luftföroreningar som sprids över stora avstånd. För dessa ämnen finns nationella överenskommelser 

och utsläppsmål. De emissioner som sker inom Sveriges gränser bidrar till de 

totala svenska utsläppen och påverkar svenska miljömål. I det lokala perspektivet är det 

av intresse att jämföra utsläppen från transporterna med utsläpp från själva anläggningen. 

Emissionerna från transporterna bidrar, tillsammans med emissioner från anläggningen 

och andra källor i området, till den lokala miljöpåverkan. 

Utsläppen av alla föroreningar ökar givetvis med transportsträckan. Används samma 

transportmedel längs hela sträckan är emissionerna proportionerliga mot sträckans längd. 

I de fall där transportmedlen är olika, t.ex lastbil och/eller tåg till svensk hamn, fartyg till 

utländsk hamn och vidare med lastbil och/eller tåg till kund, kan storleksordningen på 

emissionerna av vissa komponenter skilja mycket beroende på var gränsen för 

beräkningarna sätts. Emissioner av koldioxid är höga från lastbilstransporter medan 

emissioner av svavel är flera gånger högre från fartygstransporter än från lastbilar och 

tåg. För att göra korrekta jämförelser t.ex. mellan utsläppen från olika transportalternativ 

och alternativa råvaruleverantörer är det viktigt att inkludera totala utsläppen i 

beräkningar och inte stoppa vid t.ex. nationsgränsen. 

1.3 Nationella utsläpp från internationella fartygstransporter 

Det är inte alldeles självklart hur den "nationella andelen" av en emission från en internationell 

fartygstransport ska beräknas. Vid Sveriges internationella rapportering av 

Sveriges emissioner från fartygstransporter räknas endast emissioner från den bunkerolja 

som köps till transporter inom landet. Emissioner från all övrig bunkerolja som säljs i 

Sverige räknas till en samlad internationell pott och belastar således inte Sveriges totala 

utsläpp. 

1

BILAGA D3 

I SSAB Luleås fall innebär ovanstående resonemang att det inte skulle finnas några 

emissioner från internationella fartygstransporter när man räknar ur ett nationellt 

perspektiv. Emissionerna från dessa transporter påverkar dock luftkvaliteten i Sverige. 

För att göra en uppskattning av emissionerna från internationella fartygstransporter ur ett 

nationellt perspektiv har vi valt att räkna på den sträcka som körs på svenskt territorialvatten. 

Det är troligt att fartyg från och till Luleå färdas på svenskt vatten inom Bottenviken, 

d.v.s. mellan Luleå och Norra Kvarken. I Bottenhavet och Egentliga Östersjön 

färdas de troligtvis mestadels på internationellt vatten. 

1.4 Underlagsdata från SSAB Luleå 

Underlaget till beräkningarna bygger på transportsituationen år 2002. Emissionerna från 

transporterna år 2002 finns redovisade i rapporten tillsammans med emissioner för nollalternativet 

(dagens tillståndsgivna produktion) och det ansökta alternativet. 

Emissionerna för nollalternativet och det ansökta alternativet har erhållits genom att 

transportbehovet 2002 har räknats upp för att motsvara ett beräknat behov i nollalternativet 

samt vid ansökt produktion. De kvoter som använts redovisas i Tabell 1. 

Intransporterna med lastbil utgörs i huvudsak av skrottransporter (från norra Sverige) 

som, tillsammans med eget tillverkat råjärn, behövs för tillverkningen av råstål. Enligt 

dagens tillstånd kan SSAB i Luleå tillverka 2 300 kton råjärn och 2 500 kton råstål. I det 

sökta alternativet vill SSAB ha tillstånd att producera 2 500 kton råjärn och 2 500 kton 

råstål. Vid max utnyttjat nuvarande tillstånd (noll-alternativet) behövs alltså en relativt 

sett större andel skrot för att komma upp i 2 500 ton råstål. Hela denna mängd skrot kan 

inte tas med lastbilstransporter från norra Sverige, eftersom den mängden skrot inte finns 

att tillgå. I nollalternativet beräknas därför huvuddelen av den extra mängden skrot köras 

med fartyg från hamnar på centraleuropas norra kust, öster om Danmark. 

Tabell 1 Kvoter för uppräkning av nollalternativet och ansökt produktion från det 

faktiska transportbehovet 2002. 

2002 Noll Ansökt 

Transporter in med lastbil 1 2 2 

Transporter ut med lastbil 1 1,26 1,26 

Transporter in med järnväg 1 1,02 1,10 

Transporter ut med järnväg 1 1,12 1,12 

Transporter in med fartyg (kol och koks) 1* 1,25 1,25 

Transporter in med fartyg (övriga råvaror) ** 1 1,40 1,10 

Transporter ut med fartyg*** 1 1,26 1,26 

Interna transporter 1 1,15 1,18 

*Mängden gäller för ett "normalår". 

** I nollalternativet ingår även transporter in med skrot som i dagsläget körs på lastbil, 

se texten ovan. 

*** En uppräkning med 1,26 innebär samma antal fartygstransporter som 2002. 

2

BILAGA D3 

1.5 Utsläppta ämnen 

Beräkningar har gjorts för kväveoxider (NOX), kolmonoxid (CO), koldioxid (CO2), 

partiklar (PM), kolväten (HC) och svaveldioxid (SO2). 

En rad olika begrepp finns för olika grupperingar av kolväte. Emissionsfaktorer gällande 

utsläpp av kolväte från lastbilar, tåg och fartyg anges ofta som utsläppt mängd HC, d.v.s. 

totalkolväte. De emissionsfaktorer för entreprenörsmaskiner och truckar, som använts i 

denna rapport, anges som utsläppt mängd NMVOC (Non Methane Volatile Organic 

Compound), d.v.s. lättflyktiga organiska föreningar exklusive metan. 

I avsnitt 2.6 samt kapitel 3 och 4 presenteras beräknade totala utsläpp från samtliga 

transportslag tillhörande SSAB Luleås verksamhet. Här har utsläppen av HC från 

lastbilar, tåg och fartyg adderats till utsläppen av NMVOC från entreprenörsmaskiner och 

truckar. Detta är inte helt korrekt, men kan antas vara en god uppskattning eftersom en 

stor andel av emissionerna från transporter består av relativt lätta kolväten. 

2 Globala emissioner från olika transportslag 

I beräkningarna av utsläppen till luft från SSAB Luleås transportverksamhet ingår 

samtliga transporter från råvaruleverantörer till Luleå samt produkter från Luleå till kund. 

Beräkningarna av emissioner orsakade av transportarbete bygger på underlag från SSAB 

Luleå om destinationer, sträckor, laster och fordonsslag. Emissionsfaktorer för lastbilar, 

tåg, fartyg, entreprenörsmaskiner, truckar och lok har hämtats från litteratur och olika 

databaser. Samtliga emissionsfaktorer och antaganden vid beräkningarna är beskrivna 

under respektive transportslag. 

2.1 Transportsystem vid SSAB Luleå 

Verksamheten vid SSAB i Luleå har som främsta uppgift att producera stålämnen (slabs) 

till valsningen vid SSAB i Borlänge. Vid produktionen av stålämnen erhålls ett antal 

biprodukter t.ex. bensen, svavel, tjära, hyttsten och energirika gaser. Överskottet av 

biprodukter och gaser säljs till externa kunder. 

I Figur 1 visas transporter till och från anläggningen samt anläggningens olika processsteg. 

De transporter som har den största omfattningen och volymen beskrivs nedan. En 

del av råvarorna och biprodukterna köps/säljs av/till firmor som är belägna på industriområdet. 

Vissa råvaror används vid flera steg i processen och nämns då endast första 

gången de förekommer. 

Koksverket, längs till vänster i figuren, har som uppgift att tillverka koks som används i 

masugnen. Stenkol till koksverket samt extra koks transporteras in till SSAB i Luleå med 

fartyg från Australien, Kina, USA, Venezuela och Lettland. Vid koksproduktionen bildas 

3

BILAGA D3 

biprodukterna råbensen, svavel och stenkolstjära som säljs till externa kunder. Råbensen 

levereras med fartyg till Belgien och svavel med lastbil till kunder i Sverige. 

I masugnen framställs råjärn av järnmalmspellets med kol och koks som reduktionsmedel. 

Järnmalmspellets köps in från Kiruna och Malmberget och transporteras till Luleå 

med järnväg. Råvarorna kalk och manganmalm köps bl.a. från Gotland och fraktas med 

fartyg till Luleå. 

Råjärnet från masugnen förs till avsvavlingen där bl.a. kalciumkarbid tillsätts för att 

avskilja svavel ur råjärnet. Kalciumkarbiden köps inom Sverige och transporteras med 

järnväg till Luleå. 

I LD-konvertrar sänks kolhalten i råjärnet som förädlas till stål. Vid behov tillsätts 

legeringar till stålet. Legeringar transporteras till Luleå med fartyg från södra Norge, 

Sydafrika och Ryssland samt med järnväg från i huvudsak Västerås. Skrot och aluminium 

fraktas till Luleå med lastbil respektive järnväg från leverantörer inom Sverige. 

I strängjutningen kyls stålet med vatten och kapas i rätta längder. Gjutpulver transporteras 

till Luleå med järnväg från leverantörer inom Sverige. De färdiga stålämnena 

(slabs) transporteras med järnväg till i första hand SSAB i Borlänge. 

Figur 1 Processen, transporter in (i huvudsak blå) och transporter ut (i huvudsak 

rosa) vid SSAB Tunnplåt, metallurgi i Luleå. 

Den allra största andelen av SSAB Luleås godstransporter (ton) sker med järnväg. I Figur 

2 presenteras transportsituationen år 2002. Av den totala mängden transporterat gods 

(ton) till SSAB Luleå år 2002 transporterades ca 65% med järnväg och ca 35% med 

4

BILAGA D3 

fartyg. Av den totala mängden (ton) produkter och biprodukter från SSAB till kund 

transporterades nästan 100% med järnväg år 2002. 

Om transportslagen jämförs med avseende på antalet tonkilometer ser situationen för intransporterna 

annorlunda ut, se Figur 3. I denna jämförelse står fartygen för ca 96% av 

intransporterna och järnvägen för ca 4%. Detta beror på att kol och koks fraktas med 

fartyg från Australien, Kina, USA, Venezuela och Lettland, vilket är långa sträckor 

jämfört med järnvägstransporternas sträckor som sker inom Sverige. Gällande uttransporterna 

står järnvägen för den större andelen (nästan 100%) av transporterna även 

då antalet tonkilometer jämförs. 

Tabell 2 Godstransporternas (in- och uttransporter) procentuella fördelning på 

lastbil, fartyg och järnväg 2002. 

Transportslag (kton) (ktonkm) 

Lastbil < 1 % < 1 % 

Fartyg 25 % 88% 

Järnväg 75 % 12% 

Fördelningen i nollalternativet och i det ansökta alternativet uppskattas bli ungefär den 

samma som år 2002, då inga större förändringar av transportsituationen planeras. 

(kton) 

3 500 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

12 

Transporter in 2002 

1 750 

3 208 

Lastbil Fartyg Järnväg 

5 

(kton) 

3 500 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

Transporter ut 2002 

1.21 6 

2 088 


Figur 2 Godstransporternas fördelning (kton) på lastbil, fartyg och järnväg till 

och från SSAB Luleå 2002. 

(ktonkm) 

25 000 000 

20 000 000 

15 000 000 

10 000 000 

5 000 000 

0 

2 599 

Transporter in 2002 

22 613 496 

902 965 


(ktonkm) 

25 000 000 

20 000 000 

15 000 000 

10 000 000 

5 000 000 

0 

Transporter ut 2002 

644 16 188 

2 160 770 


Figur 3 Godstransporternas fördelning (ktonkm) på lastbil, fartyg och järnväg till 

och från SSAB Luleå 2002.

2.2 Transporter med lastbil 

BILAGA D3 

2.2.1 Lagkrav på lastbilar 

Sedan 1993 års modeller har alla nya bilar i Sverige klassats efter olika miljöklasser i 

syfte att driva på utvecklingen med att minska trafikens miljöbelastning. Indelningen i 

olika klasser bygger på utsläpp av kväveoxider (NOX), partiklar, kolväten (HC) och kolmonoxid 

(CO). Alla nya bilar som säljs i Sverige och EU idag måste lägst uppfylla 

kraven enligt miljöklass 2000 (EURO 3). Gamla och nya utsläppsgränsvärden har 

sammanställts i Tabell 3. 

Tabell 3 Utsläppsgränsvärden (g/kWh) för miljöklassning av tunga bilar över 3,5 

ton. 

Miljöklass EURO NOX Partiklar CO HC 

Miljöklass 3, 1993 EURO 1 9 0,4 4,9 1,2 

Miljöklass 2, 1996 EURO 2 7 0,15 4 1,1 

Miljöklass 2000 EURO 3 5 0,16 5,45 0,78 

6 

0,21 

Miljöklass 2005 EURO 4 3,5 0,03 4 0,55 

Miljöklass 2008 EURO 5 2 0,03 4 0,55 

2.2.2 Emissionsfaktorer 

Många olika parametrar påverkar bränsleförbrukning och emissionsmängder vid lastbilstransporter. 

Förutom typ av bränsle och storlek på fordonet påverkar även trafikens 

sammansättning, vägens beskaffenhet och körsättet. Trafiksammansättningen påverkar 

hastigheten och jämnheten i körningen. Vägens beskaffenhet kan vara faktorer som topografi, 

trafikljus och korsningar, (Nätverket för transporter och miljön, www.ntm.a.se). 

Emissionerna från ett fordon kan alltså variera avsevärt. I beräkningarna av lastbilstransporterna 

i detta avsnitt har emissionsfaktorer för lastbilar tillverkade 1996 och 2000 

använts, se utsläppsgränsvärde i Tabell 3. Emissionsfaktorerna har tagits fram av 

Hammarström & Karlsson (1998), se Tabell 4. 

Tabell 4 Emissionsfaktorer för lastbilstransporter på landsväg (g/fkm*). 

Emissionsfaktorerna gäller tung lastbil med släp med en lastkapacitet 

mellan 16-32 ton. Emissionsfaktorerna gäller en beläggningsgrad på 

60%. 

Emission Årsmodell 1996 (EURO 2) Årsmodell 2000 (EURO 3) 

(g/fkm) Tung lastbil med släp Tung lastbil med släp 

NOX 9,91 7,0690 

PM 0,069 0,0459 

CO2 1 041 982 

HC 0,154 0,1168 

Svavel 0,0066 0,0063 

CO 0,92 0,6871 

Bränsleförbrukning (l/fkm) 0,41 0,39 

*(g/fkm) = gram per fordonskilometer

BILAGA D3 

2.2.3 Förutsättningar för beräkningarna 

Den större andelen av lastbilstransporterna (85% av totala antalet ton och 95% av totala 

antalet tonkm) in till SSAB Luleå består av köpskrot som fraktas från orter norr om 

Umeå. Samtliga uttransporter gäller i huvudsak försäljning av biprodukten svavel till 

kunder i Sundsvall. Följande antaganden har gjorts gällande samtliga lastbilstransporter: 

• Transporterna har antagits ske med tunga lastbilar med släp med en lastkapacitet på 

ca 32 ton. 

• Bränsle vid transporterna har antagits vara dieselolja. 

• Transporterna sker på landsväg. 

• Samtliga sträckor i beräkningarna är hela enkelsträckor mellan säljare och kund. 

2.2.4 Emissioner från lastbilstransporter knutna till SSAB Luleå 

Resultaten från emissionsberäkningarna gällande lastbilstransporterna har sammanställts i 

Tabell 5. Emissionerna från intransporterna är något högre än emissionerna från 

uttransporterna. Totalt sett beräknas emissionerna vara desamma i nollalternativet och för 

ansökt produktion. 

Tabell 5 Emissioner från lastbilstransporterna (ton/år) knutna till SSAB Luleå. 

Emission 

(ton/år) 

Transporter in Transporter ut TOTALT 

2002 Noll Ansökt 2002 Noll Ansökt 2002 Noll Ansökt 

NOX 0,74 1,5 1,5 0,18 0,23 0,23 0,92 1,7 1,7 

PM

BILAGA D3 


Järnvägstrafiken kan delas upp på eldrivna respektive dieseldrivna transporter. Den 

eldrivna trafiken står idag för 95 % av det sammanlagda transportarbetet på järnväg i 

Sverige (Nätverket för transporter och miljön, www.ntm.a.se). Ett eltåg producerar inga 

direktemissioner vid drift. Däremot uppstår utsläpp vid produktion av elen. En beräkning 

av eltågens utsläpp innebär en helhetssyn över summan av alla de utsläpp som sker vid 

elgenereringens livscykel. Med detta avses t.ex. emissioner från gruvdrift, bränsleproduktion, 

transporter, kraftverksdrift, drift av vattenkraft och restprodukthantering. 

De emissionsfaktorer som använts vid beräkningarna har hämtats från NTM:s hemsida 

(se ovan). Emissionsfaktorerna gäller systemtåg, vilka utgörs av ett tågset som inte 

kopplas om under vägen och alltid går samma rutt mellan två adresser. Systemtåg går 

vanligtvis med full last ena vägen och tomma tillbaka. Emissionsfaktorerna har beräknats 

utefter den försäljningsmix som SJ/Banverkets elleverantörer har haft sedan 1999, d.v.s. 

Bra Miljöval. Uppgifterna grundar sig till största delen på ett livscykelperspektiv som 

genomförts för Vattenfalls elproduktion. Emissionsfaktorerna gäller alltså inte den totala 

svenska elmixen. 

Tabell 6 Emissionsfaktorer(g/tonkm) för eldrivna godståg. 

NOX PM CO2 

(fossil) 

HC SO2 CO 

Systemtåg 0,00001 0,000001 0,004 0,00001 0,000006 0,00009 


Den största andelen av SSAB Luleås gods (ton) transporteras med järnväg. Av 

transporterna med råvaror till SSAB består den större andelen (drygt 90% år 2002) av 

järnmalmspellets från Kiruna och Malmberget. Järnvägstransporterna från SSAB Luleå 

utgörs till 100% av stålämne till SSAB Borlänge. Samtliga ovan nämnda järnvägstransporter 

körs antingen med Green Cargo eller med Malmtrafik i Kiruna AB som köper 

in vattenkraftsproducerad el från Banverket. Därför har de relativt låga emissionsfaktorerna 

i Tabell 6 använts vid beräkningarna. 

2.3.4 Emissioner från järnvägstransporter knutna till SSAB Luleå 

Emissioner från eldrivna järnvägstransporter är relativt låga. Skillnaden i mängd 

emissioner mellan de tre olika alternativen är små, se Tabell 7. 

8

BILAGA D3 

Tabell 7 Emissioner från järnvägstransporterna (ton/år) knutna till SSAB Luleå. 

Emission 

(ton/år) 

Transporter in Transporter ut TOTALT 


NOX

BILAGA D3 

beräkningarna av SSAB Luleås fartygstransporter redovisas i Tabell 8 (Whall et. al., 

2002). 

Tabell 8 Emissionsfaktorer (g/kWh) från fartygstransporterna. 

Till havs I hamn 

MSD/MGO SSD/RO HSD/MGO HSD/MDO 

NOX 13,2 18,1 10,9 10,9 

PM 0,3 0,8 0,3 0,3 

CO2 645 620 690 690 

HC 0,5 0,6 0,4 0,4 

SO2 1,0 10,5 1,1 4,3 

CO 1,2 1,4 0,9 0,9 

SSD - Slow Speed Diesel, MSD - Medium Speed Diesel, HSD - High Speed Diesel, 

RO - Residual Oil, MDO - Marine Diesel Oil, MGO - Marine Gas Oil 

Svavelinnehåll: RO=1,91%, MDO=0,93%, MGO=0,23% 


Till SSAB fraktas råvaror som kalk, köpskrot och legeringar från bl.a. Gotland, Sankt 

Petersburg, Norge och Sydafrika. Dessutom köper SSAB i Luleå in kol och koks från 

leverantörer i Australien, Kina, USA, Venezuela och Lettland. SSAB säljer råbensen till 

kunder i Belgien, vilket fraktas med fartyg från Luleå. Antalet transporter redovisas i 

Tabell 9. 

Tabell 9 Antalet fartygstransporter till och från SSAB. 

Transport År Antal 

Råvaror till SSAB i Luleå 2002 ca 60 

Koks och kol till SSAB i Luleå Normalår ca 30 

Råbensen från SSAB i Luleå 2002 ca 2 

Skrot till SSAB i nollalternativet Noll ca 10 

Vid beräkningarna har följande antagits gälla för fartygen som transporterar kalk, köpskrot, 

legeringar m.m. till SSAB i Luleå och de som transporterar råbensen från SSAB i 

Luleå: 

• Fartygens lastkapacitet är 3 000-4 000 ton. 

• Servicehastigheten är 11 knop. 

• Huvudmotorn har en serviceeffekt på 1 275 kW och är av medelvarvstyp. Den drivs 

med dieselolja med ett svavelinnehåll på 0,93%. 

• Hjälpmotorn har en serviceeffekt på 380 kW och är av högvarvstyp. Hjälpmotorn 

drivs med gasolja med ett svavelinnehåll på 0,23%. 

• Uppehållstiden i hamn för lastning/lossning är 12 timmar per hamn. I detta fallet har 

vi beräknat emissionerna både från lastning och lossning. 

10

BILAGA D3 

De fartyg som transporterar kol och koks till SSAB Luleå är avsevärt större och följande 

har antagits gälla för dessa fartyg: 

• Fartygens lastkapacitet är 75 000 ton varav SSAB Luleås last utgör ca 52 000 ton, 

d.v.s. ca 70%. 

• Servicehastigheten är 15 knop. 

• Huvudmotorn har en serviceeffekt på 7 943 kW och är av långsamtgående typ. Den 

drivs med tjockolja med ett svavelinnehåll på ca 2%. 

• Hjälpmotorerna (3 st) har serviceeffekter på 364 kW och är av högvarvstyp. 

Hjälpmotorerna drivs med dieselolja med ett svavelinnehåll på ca 1%. 

• Uppehållstiden i hamn för lastning är ca 30 timmar och lossning ca 84 timmar. I detta 

fallet har vi beräknat emissionerna både från lastning och lossning. 

2.4.3 Emissioner från fartygstransporter knutna till SSAB Luleå 

För att kunna särskilja emissionerna från fartygstransporten till havs och emissionerna 

som uppstår vid lastning och lossning i hamn presenteras resultaten från beräkningarna i 

fyra tabeller, "Fartygstransporter in med kol och koks" (Tabell 10), "Fartygstransporter in 

med övriga råvaror" (Tabell 11), "Fartygstransporter ut" (Tabell 11) och "Fartygstransporter 

totalt (Tabell 13). I samtliga fall är de emissioner som uppstår vid själva 

transporten till havs högre än emissionerna från hamnuppehållen. 

Den största andelen emissioner från fartygstransporter härrör från intransporterna med 

kol och koks. Dessa transporter står också för en stor andel av det totala transportbehovet 

vid SSAB, speciellt avseende antalet transporterade tonkilometer, se Figur 3. 

Emissionerna från uttransporterna med råbensen beräknas inte förändras mellan de tre 

alternativen. Detta beror på att det beräknade ökade behovet av råbensentransporter kan 

täckas upp av samma antal fartygstransporter som vid produktionen 2002. 

11

BILAGA D3 

Tabell 10 Emissioner (ton/år) från fartygstransporterna med koks och kol in till 

SSAB Luleå. 

(ton/år) FARTYGSTRANSPORTER IN MED KOL OCH KOKS 

Emission Lastning Lossning Sjöss 


NOX 2,4 3,0 3,0 6,7 8,4 8,4 1 600 2 000 2 000 

PM 0,07 0,08 0,08 0,18 0,23 0,23 70 87 87 

CO2 150 190 190 420 530 530 54 000 67 000 67 000 

HC 0,09 0,11 0,11 0,25 0,31 0,31 52 65 65 

SO2 0,95 1,2 1,2 2,6 3,3 3,3 910 1 100 1 100 

CO 0,20 0,25 0,25 0,65 0,69 0,69 120 150 150 

Tabell 11 Emissioner (ton/år) från fartygstransporterna med råvaror in till SSAB 

Luleå. 

(ton/år) FARTYGSTRANSPORTER IN MED ÖVRIGA RÅVAROR 



NOX 3,0 3,6 3,3 3,0 3,6 3,3 57 80 63 

PM 0,08 0,10 0,09 0,08 0,10 0,09 1,3 1,9 1,4 

CO2 190 230 210 190 230 210 2 800 4 000 3 100 

HC 0,11 0,13 0,12 0,11 0,13 0,12 2,2 3,1 2,4 

SO2 0,30 0,36 0,33 0,30 0,36 0,33 4,4 6,2 4,8 

CO 0,25 0,30 0,27 0,25 0,30 0,27 5,2 7,5 5,7 

Tabell 12 Emissioner (ton/år) från fartygstransporterna med råbensen från SSAB 

Luleå. Observera att en ökning av transporterna med faktorn 1,26 inte 

innebär någon förändring av antalet fartygstransporter per år. 

(ton/år) FARTYGSTRANSPORTER UT 



NOX 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09 0,09 7,9 7,9 7,9 

PM

2.5 Emissioner från interna transporter 

BILAGA D3 


Transporter av råvaror, material och produkter inom en anläggnings område bidrar till de 

totala emissionerna från anläggningens produktion. De interna transporterna regleras inte 

av de emissionskrav som ställs på själva anläggningen. Det är dock av intresse att studera 

hur stora emissionerna från de interna transporterna är i relation till övriga utsläpp från 

produktionsanläggningarna. 

Emissionsfaktorerna har hämtats från Corinairs Emission Inventories Guidebook 

(Samaras 1994). Corinair har delat in dieselmotorer i tre steg; baskrav, steg 1 och steg 2, 

baserat på gällande och kommande motorkrav. Corinairs emissionsfaktorer gäller för 

standarddiesel i Europa. De flesta arbetsfordon i Sverige använder numer diesel av 

Miljöklass 1, vilket ger lägre emissioner av både kväveoxider och partiklar. Corinairs 

emissionsfaktorer har räknats om och anpassats till svenska förhållanden i IVL-rapporten 

”Kartläggning av emissioner från arbetsfordon och arbetsredskap i Sverige” som utfördes 

på uppdrag av Naturvårdsverket (Persson och Kindbom, 1999). Emissionsfaktorerna har 

sammanställts i Tabell 14. Vid beräkningarna har fordonen antagits ha en 50%-ig 

belastningsgrad. 

Tabell 14 Emissionsfaktorer för dieseldrivna arbetsmaskiner. Faktorerna gäller vid 

drift med svensk miljödiesel klass 1. 

Kravnivå Nettoeffekt NOX PM NMVOC CO 

(kW) (g/kWh) (g/kWh) (g/kWh) (g/kWh) 

Baskrav: -1997 37-75 13,35 0,74 2,279 5,061 

75-130 13,35 0,36 1,673 3,757 

130-560 13,35 0,48 1,3 3,0 

Steg 1: 1998-2000 75-130 8,37 0,61 1,3 5,0 

130-560 8,37 0,47 1,3 5,0 

Steg 2: 2001-2004 130-560 7,0 0,2 1,0 3,5 

Emissioner av svaveldioxid och koldioxid har beräknats med bland annat bränslets svavelinnehåll 

samt förbrukningen av bränsle som utgångspunkt (Samaras 1994). 

Tabell 15 Emissionsfaktorer (g/kWh) för det interna dieselloket på anläggningen.. 

NOX PM CO2 HC SO2 CO 

10 0,31 498 0,12 0,001 1,44 


Vid SSAB Luleås anläggning finns cirka 16 stycken entreprenörsmaskiner (BDX) med 

maxeffekter mellan 74-370 kW. Den äldsta maskinen är från 1990 och den yngsta från 

2002. Vid anläggningen finns dessutom cirka 30 fordon som tillhör SSAB. Dessa fordon 

13

BILAGA D3 

har maxeffekter mellan 74-257 kW och är tillverkade mellan 1989-2002. Dessutom 

används två lok för transporter inom anläggningen. 

Vid beräkningarna har de interna fordonen delats upp i sex olika grupper efter effekt och 

årsmodell, se Tabell 16. Samma maskinpark har använts för samtliga tre beräkningsalternativ. 

Vid nollalternativet och vid ansökt produktion har dock de interna fordonen 

beräknats användas fler timmar än under 2002. Resultaten av beräkningarna gällande år 

2002 har räknats upp för att motsvara beräknad användning av de interna fordonen vid 

nollalternativet respektive ansökt produktion, se Tabell 1. 

Tabell 16 Bränsleförbrukning (l/år) och förbrukad effekt (kWh) från de interna 

arbetsfordonen på SSAB Luleås anläggning under 2002. Arbetsfordonen 

är indelade enligt samma grupper som emissionsfaktorerna: baskrav, steg 

1 och steg 2 samt efter fordonens storlek i effekt: 37-75 kW, 76-130 kW 

och 131-560 kW. Vid beräkning av förbrukad effekt har 50 % belastningsgrad 

antagits. Dessutom har en indelning gjorts mellan SSAB:s egna 

fordon och de inhyrda från BDX. 

Motorkrav enligt Corinair Storlek 

(kW) 

Bränsleförbrukning (l/år) Förbrukad effekt 

(kWh/år) 

BDX SSAB BDX SSAB 

Baskrav 37-75 10 000 16 200 37 400 66 200 

76-130 10 000 - 33 000 - 

131-560 399 000 589 000 2 049 000 5 695 000 

Steg 1 76-130 - 32 400 - 179 000 

131-560 347 000 55 600 1 677 000 614 000 

Steg 2 131-560 42 000 297 000 148 000 2 965 000 

Loken som används vid anläggningen förbrukade 281 000 liter bränsle och 3 257 000 kWh under 2002. 

14

(kWh) 

9 000 000 

8 000 000 

7 000 000 

6 000 000 

5 000 000 

4 000 000 

3 000 000 

2 000 000 

1 000 000 

0 

5 760 804 

2 119 518 

BILAGA D3 

792 869 

1 677 263 

15 

2 964 984 3 256 794 

148 000 

Baskrav Steg 1 Steg 2 Lok 


BDX 

Figur 4 Förbrukad effekt (kWh) från de interna arbetsfordonen och loken på SSAB 

Luleås anläggning under 2002. Arbetsfordonen är indelade enligt samma 

grupper som emissionsfaktorerna: baskrav, steg 1 och steg 2. 

2.5.3 Emissioner från interna transporter på SSAB Luleås anläggning 

Resultaten från beräkningarna av de interna fordonens emissioner redovisas i Tabell 17. 

Tabell 17 Emissioner från interna transporter med entreprenörsmaskiner, truckar 

och lok (ton/år) på SSAB Luleås anläggning. 

Emission 

(ton/år) 

Interna fordon Lok TOTALT 


NOX 150 170 170 25 29 29 170 200 200 

PM 5,6 6,5 6,6 0,77 0,89 0,91 6,4 7,4 7,5 

CO2 4 500 5 200 5 300 710 810 830 5 200 6 000 6 200 

NMVOC 17 19 20 0,30 0,34 0,35 17 20 20 

SO2 0,06 0,07 0,07 0,01 0,01 0,01 0,07 0,08 0,08 

CO 47 54 56 3,6 4,1 4,2 51 58 60

BILAGA D3 

2.6 Totala emissioner från lastbils-, järnvägs- och fartygstransporter samt interna 

transporter 

De totala emissionerna från de transporter som är knutna till SSAB i Luleås verksamhet 

ur ett globalt perspektiv har sammanställts för de tre olika alternativen, se Tabell 18-20. 

Den största delen av emissionerna härrör från fartygstransporterna. Detta kan till stor del 

förklaras med att cirka 90% (tonkm) av godstransporterna sker med fartyg (jämförelsen i 

stycket gäller lastbil, järnväg och fartyg). Vad gäller mängd gods (ton) som transporteras 

utförs ca 25% med fartyg och ca 75% med järnväg. Det är alltså en relativt stor andel 

gods som transporteras långa sträckor med fartyg. Trots att järnvägstransporterna står för 

en avsevärt större andel än lastbilstransporterna, se Tabell 2, beräknas emissionerna från 

lastbilarna vara större gällande NOX, PM och CO2 i samtliga tre alternativ. 

De interna transporterna beräknas ha relativt höga emissioner jämfört med lastbils- och 

järnvägstransporterna. De beräknade emissionerna från fartygen är dock högre än 

emissionerna från de interna fordonen. 

Tabell 18 Emissioner från dagens (2002) totala transportarbetet (ton/år) knutet till 

SSAB Luleå. 

Emission (ton/år) Lastbil Järnväg Fartyg Internt TOTALT 

NOX 0,92 0,03 1 700 170 1 800 

PM 0,01

BILAGA D3 

Tabell 20 Emissioner från det totala transportarbetet (ton/år) vid en ansökt 

produktion knutet till SSAB Luleå. 


NOX 1,7 0,03 2 100 200 2 300 

PM 0,01

(ton/år) 

(ton/år) 

(ton/år) 

80 000 

70 000 

60 000 

50 000 

40 000 

30 000 

20 000 

10 000 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1 400 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

0 

0 

BILAGA D3 

CO 2 

109 203 203 12 13 14 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

18 

Ansökt 

Järnväg 

HC 

0.01 0.0 0.03 0.03 0.03 0.03 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

SO 2 

0.001 0.003 0.003 0.02 0.02 0.02 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

58064 

2002 

Fartyg 

55 

2002 

Fartyg 

922 

2002 

Fartyg 

72970 72003 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

69 69 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

1153 1 152 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

5217 5999 6156 

2002 

Internt 

17 

2002 

Internt 

Noll 

Internt 

20 

Noll 

Internt 

Ansökt 

Internt 

20 

Ansökt 

Internt 

0.07 0.08 0.08 

2002 

Internt 

Noll 

Internt 

Ansökt 

Internt

(ton/år) 

180 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

BILAGA D3 

CO 

0.09 0.2 0.16 0.3 0.3 0.3 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

19 

129 

162 160 

Figur 5 Emissioner (ton/år) av kväveoxider, kolmonoxid, koldioxid, partiklar, lätta 

kolväten och svaveldioxid från transporterna kopplade till SSAB Luleås 

verksamhet. Beräkningarna representerar emissioner från transporter ur 

ett globalt perspektiv. 

3 Emissioner från transporter knutna till SSAB Luleå ur ett 

nationellt perspektiv 

Hur stora utsläppen från transporterna är inom Sveriges gränser är av intresse för att 

kunna jämföra med svenska utsläppsmål och miljömål. 

3.1 Förutsättningar för beräkningarna 

För transporter inom Sverige och för de interna transporterna på SSAB Luleås område är 

emissionerna de samma som vid beräkningarna i det globala perspektivet. När det gäller 

transporter till destinationer utanför Sverige blir emissionerna från dessa transporter 

givetvis lägre jämfört med det globala perspektivet. Samtliga transporter med lastbil och 

järnväg till och från SSAB Luleå sker inom Sveriges gränser, se en sammanställning i 

Tabell 21. Internationella transporter sker endast med fartyg (se även avsnitt 1.3). 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

51 

2002 

Internt 

58 

Noll 

Internt 

60 

Ansökt 

Internt

BILAGA D3 

Tabell 21 Beskrivning av hur de olika transporterna delats in vid beräkningar av 

emissioner i ett nationellt perspektiv. 

Beskrivning Transport 

Transporter inom Sverige där 

emissioner i det globala och det 

nationella perspektivet är 

samma. 

Transporter med destination 

utanför Sverige där emissioner i 

det globala perspektivet är 

större än i det nationella fallet. 

20 

Lastbilstransporter in 

Lastbilstransporter ut 

Järnvägstransporter in 

Järnvägstransporter ut 

Delar av fartygstransporter in (övriga råvaror) 

Interna transporter 

Fartygstransporter in med koks och kol 

Delar av fartygstransporter in (övriga råvaror) 

Fartygstransporter ut 

3.2 Resultat 

Utsläppen från SSAB Luleås transporter ur ett nationellt perspektiv beräknas till största 

delen härröra från de interna transporterna och fartygstransporterna, se Tabell 22-24. Med 

undantag av SO2 beräknas emissionerna från de interna transporterna vara högre än de 

från fartygen. 

Tabell 22 Emissioner (ton/år) inom Sverige från transporter kopplade till SSAB 

Luleås verksamhet 2002. 


NOX 0,92 0,03 95 170 270 

PM 0,01

BILAGA D3 

Tabell 24 Emissioner (ton/år) inom Sverige från transporter kopplade till SSAB 

Luleås verksamhet vid en ansökt produktion. 


NOX 1,7 0,03 120 200 320 

PM 0,01

(ton/år) 

(ton/år) 

(ton/år) 

7 000 

6 000 

5 000 

4 000 

3 000 

2 000 

1 000 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

0 

109 203 203 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

BILAGA D3 

CO 2 

12 13 14 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

HC/NMVOC 

0.01 0.03 0.03 0.03 0.03 0.03 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

SO 2 

0.001 0.003 0.003 0.02 0.02 0.02 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

22 

4113 

2002 

Fartyg 

3 

2002 

Fartyg 

31 

2002 

Fartyg 

4794 4810 

Noll 

Fartyg 

5 

Noll 

Fartyg 

39 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

4 

Ansökt 

Fartyg 

38 

Ansökt 

Fartyg 

5217 

2002 

Internt 

17 

2002 

Internt 

5999 

Noll 

Internt 

20 

Noll 

Internt 

6156 

Ansökt 

Internt 

20 

Ansökt 

Internt 

0.07 0.08 0.08 

2002 

Internt 

Noll 

Internt 

Ansökt 

Internt

(ton/år) 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

BILAGA D3 

CO 

0.09 0.2 0.2 0.3 0.3 0.3 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

23 

8 

10 9 


kolväten och svaveldioxid från transporterna inom Sverige kopplade till 

SSAB Luleås verksamhet. 

4 Emissioner från transporter knutna till SSAB Luleå ur ett 

lokalt perspektiv 

4.1 Förutsättningar för beräkningarna 

För att kunna jämföra emissionerna från transporterna med emissionerna från SSAB:s 

anläggning har transportberäkningar gjorts på lokal skala. Emissionerna har beräknats för 

en körsträcka på 10 kilometer ifrån SSAB Luleå. 

4.2 Resultat 

Emissionerna från transporter i ett lokalt perspektiv domineras i stort sett av utsläppen 

från de interna transporterna, både vid produktion år 2002 (se Tabell 25), nollalternativet 

(se Tabell 26 och vid en ansökt produktionsökning (se Tabell 27). Precis som i det 

nationella perspektivet står dock fartygstransporterna för den största andelen emissioner 

(ton/år) av SO2. 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

51 

2002 

Internt 

58 

Noll 

Internt 

60 

Ansökt 

Internt

BILAGA D3 

Tabell 25 Emissioner (ton/år) från transporter kopplade till SSAB Luleås 

verksamhet idag (2002). Emissionsberäkningarna har gjorts ur ett lokalt 

perspektiv på en körsträcka av 10 km från SSAB Luleå. 


NOX 0,04 0 12 170 180 

PM

(ton/år) 

(ton/år) 

(ton/år) 

250 

200 

150 

100 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

50 

0 

7 000 

6 000 

5 000 

4 000 

3 000 

2 000 

1 000 

BILAGA D3 

NOx 

0.04 0.07 0.07 0 0 0 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

0.0002 0.000 0.0005 0 0 0 

2002 

Lastbil 

0 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

PM 

Ansökt 

Järnväg 

CO 2 

4.4 8 8.4 0 0 0 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

25 

12 15 14 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

0.35 0.43 0.42 

2002 

Fartyg 

696 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

865 839 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

173 

2002 

Internt 

6.4 

2002 

Internt 

5217 

2002 

Internt 

199 

Noll 

Internt 

7.4 

Noll 

Internt 

5999 

Noll 

Internt 

204 

Ansökt 

Internt 

7.5 

Ansökt 

Internt 

6156 

Ansökt 

Internt

(ton/år) 

(ton/år) 

(ton/år) 

25 

20 

15 

10 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

5 

0 

BILAGA D3 

HC/NMVOC 

0.001 0.001 0.001 0 0 0 0.43 0.53 0.52 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

0.00003 0.0001 0.0001 0 0 0 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

SO 2 

Ansökt 

Järnväg 

CO 

26 

2002 

Fartyg 

3.9 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

4.9 4.8 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

0.003 0.01 0.007 0 0 0 1.0 1.2 1.2 

2002 

Lastbil 

Noll 

Lastbil 

Ansökt 

Lastbil 

2002 

Järnväg 

Noll 

Järnväg 

Ansökt 

Järnväg 

17 

2002 

Internt 

20 

Noll 

Internt 

20 

Ansökt 

Internt 

0.07 0.08 0.08 


kolväten och svaveldioxid från transporterna kopplade till SSAB Luleås 

verksamhet. Emissionsberäkningarna har gjorts ur ett lokalt perspektiv på 

en körsträcka av 10 km från SSAB Luleå. 

2002 

Fartyg 

Noll 

Fartyg 

Ansökt 

Fartyg 

2002 

Internt 

51 

2002 

Internt 

Noll 

Internt 

58 

Noll 

Internt 

Ansökt 

Internt 

60 

Ansökt 

Internt

5 Referenser 

BILAGA D3 

Marine Emissions Research Programme, Medium & Slow Speed, Lloyd’s Register of Shipping, UK. 

Concawe (1995): VOC emissions from external floating roof tanks: Comparison of remote measurements 

by laser with calculation methods. Report no. 95/52. 

Cooper, D.A. (1998): IVL, internt material. 

Corinair (1994): Andrias A, Samaras Z. The estimation of the Emissions of ’Other Mobile Sources and 

Machinery Subparts’ ’Off-Road Vehicles and Machines’, ’Railways’, and ’Inland Waterways’ in 

the European Union. 

G. Demker, E. Flodström, A Sjöbris, M. Williamsson (1994): Miljöeffekter av transportmedelsval för 

godstransporter. KFB rapport 1994:6. 

Lloyd’s Register Engineering Services (1995): Marine Extant Emission Research Programme. 

Hammarström U. och Karlsson B. O. (1998): EMV - ett PC-program för beräkning av vägtrafikens 

avgasemissioner. Programbeskrivning och användarhandledning. Väg- och transportforskningsinstitutet. 

VTI meddelande 849-1998. 

Persson K, Kindbom K. (1999): Kartläggning av emissioner från arbetsfordon och arbetsredskap i Sverige. 

IVL rapport B 1342. 

Sjödin Å, Cooper S, Boström C-Å och Petersson K. (2001): För Banverket - Utsläpp till luft från 

järnvägstrafiken - Resultat från emissionsmätningar på diesellok i linjedrift och i provrigg. IVLrapport 

L01/19. FoU-projekt dnr. S98-1519/08. 

Whall C, Cooper D, Archer K, Twigger L, Thurston N, Ockwell D, McIntyre A and Ritchie A. (2002): 

Quantification of emissions from ships associated with ship movements between ports in the 

European Community. Entec UK Limited. 

27

Profu 

För SSAB Tunnplåt AB i Luleå 

Utsläpp till luft från transporter 

Komplettering till Bilaga D3 

Profu i Göteborg AB 

Ebba Löfblad 

Gun Löfblad 

2008-09-10 

Bilaga D4

Utsläpp till luft från transporter Bilaga D4 

2008-09-10 

BAKGRUND ......................................................................................................................................................... 3 

UTSLÄPP TILL LUFT FRÅN INTERNA TRANSPORTER ÅR 2007 .......................................................... 4 

ANTAGANDEN FÖR UTSLÄPPSBERÄKNINGAR FÖR INTERNA TRANSPORTER ......................................................... 4 

SSAB:s arbetsmaskiner.................................................................................................................................. 4 

SSAB:s servicebilar ....................................................................................................................................... 5 

SSAB:s lastbilar............................................................................................................................................. 5 

SSAB:s diesellok ............................................................................................................................................ 5 

BDX:s arbetsmaskiner................................................................................................................................... 5 

Övriga dieselförbrukare ................................................................................................................................ 5 

UTSLÄPP TILL LUFT FRÅN INTERNA TRANSPORTER ÅR 2007................................................................................ 5 

ENERGI- OCH BRÄNSLEFÖRBRUKNING HOS INTERNA TRANSPORTER ÅR 2007 ........................ 7 

TILLKOMMANDE UTSLÄPP TILL LUFT FRÅN INTERNA TRANSPORTER I ANSÖKT 

ALTERNATIV 1 MED INKÖPS AV KOKS ..................................................................................................... 8 

POTENTIAL FÖR UTSLÄPPSMINSKNINGAR FRÅN DE INTERNA TRANSPORTERNA .................. 9 

ANTAGANDEN FÖR UTSLÄPPSUPPDATERINGAR FÖR LASTBILS-, JÄRNVÄGS- OCH 

FARTYGSTRANSPORTER ............................................................................................................................. 10 

LASTBILSTRANSPORTER.................................................................................................................................... 10 

JÄRNVÄGSTRANSPORTER .................................................................................................................................. 10 

FARTYGSTRANSPORTER .................................................................................................................................... 10 

TOTALA UTSLÄPP TILL LUFT FRÅN TRANSPORTER SOM ÄR KNUTNA TILL SSAB 

TUNNPLÅT I LULEÅ ....................................................................................................................................... 12 

2 

Profu


2008-09-10 

Bakgrund 

I samband med den tidigare ansökan 2004 gjordes en utredning av utsläppen från 

transporterna till och från SSAB Tunnplåts anläggning i Luleå. Den tidigare 

transportutredningen återfinns som bilaga D3. Inför den nu föreliggande ansökan har 

utsläppen från transporterna som beräknades i den tidigare transportutredningen uppdaterats 

och nya uppskattningar har gjorts. 

Utsläppen från lastbils-, järnvägs- samt fartygstransporterna baseras på underlaget från den 

tidigare utredningen och dessa har räknats upp i förhållande till den planerade 

produktionsökningen i de olika alternativen. För vissa transporter har utsläppen dessutom 

räknats om i relation till nya krav och regelverk som tillkommit sedan den tidigare 

transportutredningen gjordes. 

När det gäller lastbilarnas utsläpp har en omräkning gjorts utifrån antagandet om att i dagens 

läge och i en framtida situation används modernare fordon än de man räknade med i den 

tidigare transportutredningen. 

För fartygen har ett nyare regelverk tillkommit som påverkar utsläppen av svaveldioxid. 

Östersjön och Nordsjön är numera områden med krav på begränsade utsläpp av svavel, s.k. 

SECA-områden (Sulphur Emission Control Areas, med krav på användning av mer 

svavelfattigt bränsle). Nya regler har också tillkommit för svavelhalten i de bränslen som 

används i hamn. 

När det gäller interna transporter (d.v.s. de arbetsmaskiner, lastbilar och diesellok som körs 

inne på anläggningsområdet) har utsläppen från dessa helt uppdaterats med underlag om 

situationen 2007. Skälet till detta är dels att en förändring har skett vad gäller 

underentreprenörer och använda maskiner, dels att statistiken över använda fordon, bränslen 

etc. inte kan härledas tillbaka till situationen år 2002 (som den tidigare transportutredningen 

utgick ifrån) och därför inte kan användas för uppskattning av utsläppen idag samt hur det kan 

se ut i en framtida situation. Inför den nya MKB:n har det även funnits önskemål om att ta 

fram uppgifter om potentialen för utsläppsminskningar vid en eventuell modernisering av den 

egna fordonsparken. 

Denna bilaga innehåller därför, förutom de antaganden som har gjorts för uppdateringen av 

utsläppen från lastbils-, järnvägs- samt fartygstransporter, de beräknade utsläppen från de 

interna transporterna 2007, en uppskattning av tillkommande utsläpp från interna transporter i 

ansökt alternativ 1 (inköp av koks istället för anläggande av nytt koksverk) samt en 

uppskattning av potentialen för utsläppsminskningar vid en eventuell framtida modernisering 

av fordonsparken. 

Utsläppsberäkningarna har gjorts för emissioner av kväveoxider (NOx), avgaspartiklar 1 (PM), 

kolväten (HC), kolmonoxid (CO), svaveldioxid (SO2) samt koldioxid (CO2). 

Bilagan ska ses som ett komplement till avsnitt 5.2 i MKB:n och bilaga D3. 

1 Den största delen av PM10-emissionerna från transporter uppkommer genom uppvirvling av vägdamm, och 

avgaspartiklar utgör endast en mindre mängd. Observera dock att partiklar (PM) i denna rapport genomgående 

endast avser avgaspartiklar. Övriga partiklar från uppvirvling från slitage av däck, vägbana etc. ingår alltså ej, då 

det saknas möjlighet att enkelt uppskatta utsläppet av dessa. Huvuddelen av avgaspartiklarna är mycket fina, 

avsevärt mycket mindre än PM10. 

3 

Profu


2008-09-10 

Utsläpp till luft från interna transporter år 2007 

Antaganden för utsläppsberäkningar för interna transporter 

För att kunna ligga till grund för uppskattningar av förbättringspotentialen vid en eventuell 

framtida modernisering av fordonsparken har en uppskattning gjorts för 2007 års utsläpp från 

de interna transporterna vid SSAB Tunnplåts anläggning i Luleå. För spridningsberäkningarna 

har dock de interna transporternas utsläpp enligt den tidigare transportutredningen (bilaga D3) 

använts. Utsläppen år 2002 och 2007 bör vara i stort sett desamma bortsett från att en viss 

modernisering av fordonen skett sedan 2002. 

De interna transporterna, d.v.s. de som rör sig inom SSAB Tunnplåts anläggningsområde i 

Luleå, har delats in i följande grupper: 

SSAB:s arbetsmaskiner (här ingår bl.a. lastmaskiner, truckar och dragare) 

SSAB:s servicebilar (personbilar och pickuper som körs inom anläggningsområdet) 

SSAB:s lastbilar (som körs inom området) 

SSAB:s diesellok (lok som används i produktionen inom området) 

Entreprenörer (arbetsmaskiner som tillhör BDX men används för SSAB:s räkning) 

Övriga dieselförbrukare (här ingår nöddiesel, sopmaskin och kompressor) 2 

Utsläppen från arbetsmaskinerna har beräknats via de antagna eller uppgivna avgaskrav 3 som 

respektive maskin är klassade efter, vilket innebär att beräkningarna ger ett maxutsläpp 

snarare än ett verkligt utsläpp. I de flesta fall har avgaskravnivån på respektive fordon antagits 

baserat på den uppgivna årsmodellen för respektive fordon. Det är alltså viktigt att notera att 

utsläppen från arbetsmaskinerna generellt sett antas vara överskattade, och att den verkliga 

nivån på utsläppen ligger någonstans under detta maxutsläpp. 

Varje fordons totala tankade mängd bränsle under året finns registrerat tillsammans med den 

totala drifttiden för fordonet vilket ger en uppskattad bränsleförbrukning per fordon i liter per 

timme. Denna bränsleförbrukning är dock något överskattad eftersom inte hela mängden 

bränsle för en del fordon används under ett och samma år. 

Eftersom inga uppgifter om motoreffekt på fordonen har angivits i underlaget har dessa 

antagits baserat på uppgifter om samma eller liknande fordonstyper. Vid beräkningarna har 

alla fordon antagits ha en belastningsgrad på 50 % av den totala motoreffekten (samma faktor 

som användes i den tidigare transportutredningen, bilaga D3). Undantaget är dieselloken som 

generellt har antagits utföra ett mycket tungt arbete och därför har belastningsgraden satts till 

80 % av motoreffekten. 

Enligt uppgift använder alla dieseldrivna fordon MK1-diesel. 

SSAB:s arbetsmaskiner 

I denna grupp ingår olika 61 st arbetsmaskiner som lastare, truckar, grävare och dragare. 

Medeleffekten hos fordonen inom denna grupp ligger på ca 160 kW och medelförbrukningen 

2 För dessa enheter redovisas enbart den redovisade mängden diesel som tankats i maskinerna under 2007. 

3 Det är motorn i en arbetsmaskin som är föremål för avgaskraven. Avgaskraven, som skärps successivt, är 

gränsvärden som en motor inte får överskrida för att kunna typgodkännas enligt EU:s bestämmelser. Mer om 

dessa kategorier, se tidigare transportutredning, bilaga D3. 

4 

Profu


2008-09-10 

av diesel ligger omkring 10 liter per timme. Utav fordonen uppskattas ca 50 % vara 

oreglerade vad gäller avgasemissioner, d.v.s. de hör till kategorin arbetsmaskiner med 

baskrav. Övriga fordon hör till kategorierna Steg I, II och IIIA. Den totala drifttiden för alla 

fordonen i denna grupp uppgår till knappt 95 000 timmar. 

SSAB:s servicebilar 

I fordonslistan finns sammanlagt 149 st diesel- och bensindrivna personbilar och pickuper 

med. Några av dessa har sålts under 2006 och 2007, men eftersom det rör sig ett litet antal har 

alla fordon inom denna grupp för enkelhetens skull tagits med i utsläppsberäkningarna. 

Uppskattningsvis ca 50 % av alla fordonen i denna grupp utgörs av fordon i årsmodell 1983 

till 1995. Den totala drifttiden för servicebilarna uppgår till knappt 27 000 timmar. 

SSAB:s lastbilar 

I denna grupp ingår 7 st lastbilar. Ett av fordonen har, baserat på uppgiften om att det rör sig 

om årsmodell 1999, antagits uppfylla Euro II. Övriga är lastbilar i årsmodeller från 1979 

till 1988, d.v.s. de uppfyller inte några avgaskrav (vilket bl.a. innebär relativt höga NOxutsläpp). 

Den totala drifttiden för lastbilarna uppgår till ca 3 400 timmar. 

SSAB:s diesellok 

Inom SSAB Tunnplåts område i Luleå finns ca 15 km järnväg, och de diesellok som används 

transporterar råjärn från masugn till stålverk. I utsläppsberäkningarna ingår 11 st diesellok 

som användes under 2007. De ca 10 år gamla motorerna håller successivt på att bytas ut till 

nya Steg IIIA-motorer. Arbetet med renoveringen av loken påbörjades sommaren 2007 och 

förväntas vara klart (d.v.s. alla lok utom reservloket kommer ha bytt motorer) under våren 

2009. För att uppskatta utsläppen under 2007 har det i beräkningarna antagits att alla lok 

under 2007 har varit oreglerade, d.v.s. att de endast uppfyllt baskrav. Den genomsnittliga 

motoreffekten för loken ligger runt 410 kW, och i genomsnitt förbrukar de ca 12 liter diesel 

per timme. Den totala drifttiden för loken uppgår till ca 28 000 timmar. 

BDX:s arbetsmaskiner 

I denna grupp ingår 20 st arbetsmaskiner som ägs av BDX men som används för SSAB:s 

räkning. I denna grupp finns endast 4 fordon som uppfyller baskraven, resten av fordonen hör 

till avgaskravsnivåerna Steg I, II och IIIA. Den genomsnittliga motoreffekten för dessa 

arbetsmaskiner ligger runt 240 kW, och i genomsnitt förbrukar de ca 22 liter diesel per timme. 

Den totala drifttiden för alla arbetsmaskinerna i denna grupp uppgår till knappt 43 000 

timmar. 

Övriga dieselförbrukare 

I denna grupp, för vilken inga utsläpp har uppskattats, ingår 6 st nöddieslar (som används som 

reservkraft), 1 st sopmaskin, 1 mobil kompressor samt ett antal drivmedelsbehållare (6 tankar 

för bl.a. tvätt och värmare inom produktionen). För denna grupp redovisas enbart den 

upptankade mängden diesel som finns redovisat under 2007. 

Utsläpp till luft från interna transporter år 2007 

I Tabell 1 redovisas de uppskattade utsläppen från de interna transporterna inom SSAB 

Tunnplåts anläggningsområde i Luleå under 2007. 

5 

Profu


2008-09-10 

Tabell 1 Uppskattade utsläpp under 2007 från de interna transporterna fördelat på 

respektive fordonsgrupp. Värdena i tabellen är avrundade. 

NOx PM HC CO SO2 CO2 

ton ton ton ton ton ton 

SSAB arbetsmaskiner 79 3,3 9,6 36 0,02 2 800 

SSAB servicebilar 0,56 0,03 0,14 1,9 0,002 320 

SSAB lastbilar 0,54* 0,02 0,07 0,15 0,0002 41 

SSAB diesellok 160 5,9 16 37 0,006 880 

BDX arbetsmaskiner 33 1,4 4,1 24 0,02 2 500 

Summa 280 10,7 30 98 0,04 6 600 

* På grund av att de flesta av denna lilla grupp lastbilar är gamla blir NOx-utsläppet förhållandevis högt, nästan i 

nivå med utsläppen från de ca 150 servicebilarna. 

Som framgår av tabellen är det dieselloken som genererar de största NOx-emissionerna bland 

de interna transporterna. I beräkningarna har, som nämnts ovan, en belastningsfaktor på 80 % 

av den totala motoreffekten använts för dieselloken på grund av ett antagande om att arbetet 

dessa utför är tungt. Skulle man istället räkna med en belastningsgrad på 50 % (som använts 

för övriga arbetsmaskiner) ligger NOx-utsläppet från loken på ca 100 ton. Det verkliga 

utsläppet under 2007 ligger troligtvis någonstans däremellan. Efter dieselloken är det SSAB:s 

egna arbetsmaskiner som släpper ut störst mängd NOx. 

På grund av att de arbetsmaskiner som ägs av BDX har en högre genomsnittlig motoreffekt 

jämfört med SSAB:s egna arbetsmaskiner, är utsläppet av koldioxid nästan lika stort som 

koldioxidutsläppet från SSAB:s arbetsmaskiner. Detta trots att BDX:s arbetsmaskiner har 

ungefär hälften så stor total drifttid som de fordon som tillhör gruppen SSAB:s 

arbetsmaskiner. 

Av tabellen framgår även att servicebilarna och lastbilarna är försumbara i sammanhanget. 

6 

Profu


2008-09-10 

Energi- och bränsleförbrukning hos interna transporter år 

2007 

I Tabell 2 redovisas den uppskattade totala bränsleförbrukningen hos de interna transporterna. 

För arbetsmaskinerna samt dieselloken redovisas även den uppskattade energiförbrukningen 

(uttryckt i MWh). 

Tabell 2 Den uppskattade totala energiförbrukningen samt förbrukningen av diesel 

respektive bensin under 2007 för de interna transporterna (inklusive gruppen 

Övriga dieselförbrukare). Värdena i tabellen är avrundade. 

EnergiDieselBensinförbrukningförbrukningförbrukning 

MWh liter liter 

SSAB arbetsmaskiner 9 200 1 133 000 - 

SSAB servicebilar - 33 800 98 500 

SSAB lastbilar - 15 300 - 

SSAB diesellok** 12 200 351 000 - 

BDX arbetsmaskiner 5 600 1 006 000 - 

Nöddieslar - 922 - 

Sopmaskin - 370 - 

Mobil kompressor - 580 - 

Drivmedelsbehållare - 7 900 - 

Summa 27 000 2 550 000 98 500 

Liksom för lastbilarna inbegriper inte de olika avgaskraven för arbetsmaskiner någon minskad 

bränsleförbrukning. Inte heller finns någon tillämpbar statistik över eventuell förändring i 

bränsleförbrukningen under perioden 2002-2007. Ett skäl till detta är att underleverantörerna 

och de individuella fordonen inte varit desamma. 

7 

Profu


2008-09-10 

Tillkommande utsläpp till luft från interna transporter i 

ansökt alternativ 1 med inköps av koks 

I det fall ett nytt koksverk inte byggs (ansökt alternativ 1) kommer 300 000 ton koks att 

importeras via fartyg. Den importerade mängden koks kommer att lastas av fartygen och 

transporteras med hjälp av s.k. bygeltruckar (en typ av modiferad dumper) mellan hamnen 

och det befintliga koksverket. Då varje bygeltruck tar ca 20 m 3 koks per vända innebär det 

uppskattningsvis ca 75 000 kokstransporter tur och retur från fartyg till avlastning. Sträckan 

mellan fartyg och avlastning har antagits till 0,5 km. I beräkningarna har antagits att nya 

fordon kommer att införskaffas för detta ändamål, och fordonen har antagits uppfylla 

avgaskravnivå Steg IIIB. 

Utsläppen som dessa transporter uppskattas generera redovisas i Tabell 3 nedan tillsammans 

med den uppskattade ökningen av de totala utsläppen från de interna transporterna som dessa 

kokstransporter förväntas medföra. Som framgår av tabellen är de uppskattade utsläppen från 

de kokstransporter som tillkommer i fall ett nytt koksverk ej uppförs försumbara jämfört med 

övriga utsläpp från gruppen interna transporter. 

Tabell 3 De uppskattade utsläppen från kokstransporter i det fall ett nytt koksverk ej 

uppförs. I tabellen redovisas även den uppskattade ökningen (%) av de totala 

utsläppen från interna transporter på grund av kokstransporterna. 

Ansökt alternativ 1 NOx PM HC CO SO2 CO2 

ton ton ton ton ton ton 

Utsläpp från kokstransporter 

Ökning av de totala utsläppen från 

0,27 0,003 0,03 0,47 0,0003 42 

interna transporterna på grund av 

kokstransporterna (%) 

+0,10 +0,03 +0,08 +0,47 +0,63 +0,63 

Den uppskattade mängden diesel för dessa kokstransporter uppgår till ca 16 700 liter, vilket 

innebär mindre än 1 % ökning av dieselförbrukningen hos de interna transporterna. 

8 

Profu


2008-09-10 

Potential för utsläppsminskningar från de interna 

transporterna 

Som framgår av Tabell 1 ovan är det gruppen diesellok samt gruppen SSAB:s arbetsmaskiner 

som står för de största NOx-emissionerna. SSAB håller, som nämnts ovan, på att byta ut 

drivlinorna i de diesellok som används i produktionen till sådana som uppfyller Steg IIIA. 

Jämfört med situationen idag kan man då räkna med en minskning av NOx-emissionerna från 

dieselloken på ca 60 %. Enligt uppgift 4 kommer detta även att ge en minskning utav 

bränsleförbrukningen jämfört med de gamla motorerna. Den motormodell som man nu sätter 

in har mellan 6-8 % lägre bränsleförbrukning jämfört med de äldre motorerna. 

Utav de arbetsmaskiner som SSAB själva äger utgörs ca hälften av gamla, oreglerade 

maskiner. Om man skulle byta ut dessa mot maskiner som uppfyller Steg IIIB kan man få ner 

NOx-utsläppen från denna grupp med upp till ca 50 % jämfört med idag. Utsläppen utav NOx 

från Steg IIIB-maskiner är ca 80 % lägre än utsläppen från oreglerade maskiner (baskrav). 

Totalt uppskattas att man skulle kunna minska utsläppen av NOx från SSAB:s interna 

transporter med upp till 50 % genom att byta ut gamla maskiner och motorer mot nya. 

Potentialen för grupperna servicebilar och lastbilar (även om det finns många gamla fordon 

inom dessa grupper) är mindre eftersom utsläppet från dessa grupper kan anses försumbara 

jämfört med utsläppen från övriga grupper. Vad gäller BDX:s arbetsmaskiner är det bara 4 av 

20 maskiner som är oreglerade, och potentialen för utsläppsminskningar från denna grupp kan 

därmed också anses vara försumbar i sammanhanget. 

Vad gäller möjligheten att minska bränsleförbrukningen hos de interna transporterna finns 

troligtvis en stor potential. Under 2006 utbildades SSAB:s egna förare inom vissa enheter i 

s.k. eco-driving. Det är dock osäkert om detta har gett någon förbättring, och för närvarande 

är det inget man arbetar på. Vad gäller bränsleförbrukningen hos nya fordon så är det svårt att 

uppskatta hur mycket denna kan minska jämfört med förbrukningen hos de arbetsmaskiner 

som används idag eftersom det finns många faktorer som spelar in. Troligtvis kommer den 

specifika bränsleförbrukningen att vara lägre i de nya fordon som köps in, på samma sätt som 

de nya drivlinorna som sätts in i dieselloken minskar bränsleförbrukningen hos dessa. 

4 Olle Wahlström, försäljningschef på Scania industrimotorer, samtal 2008-08-26. 

9 

Profu


2008-09-10 

Antaganden för utsläppsuppdateringar för lastbils-, 

järnvägs- och fartygstransporter 

Lastbilstransporter 

Genom att man i nuläget har modernare fordon än de man hade 2002 bedöms skillnader 

föreligga för flera utsläppsparametrar (se Tabell 3 i bilaga D3). Utsläppsberäkningarna för 

2002 baserades på ett antagande om att lastbilarna till ca 50 % hade EURO 2-motorer och till 

ca 50 % EURO 3-motorer. Under 2007 bedöms en betydande del av lastbilarna ha bytts ut, så 

att ca 50 % har EURO 4 och ca 50 % har EURO 5-motorer. I nollalternativet och i de ansökta 

alternativen antas alla fordon ha EURO 5-motorer. 

Detta innebär att utsläppsfaktorerna (g/kWh) minskat på följande sätt: 

Tabell 4 Förändrade emissionsfaktorer för lastbilar i de olika beräkningsfallen genom 

antaganden om modernare fordonsflotta. Faktorerna anges i relation till år 

2002, som har ansatts till 1,00. 

Fordonsflotta 

NOx PM HC CO 

2002 50 % Euro 2 50 % Euro 3 1,00 1,00 1,00 1,00 

2007 

Nollalternativ och 

50 % Euro 4 50 % Euro 5 0,47 0,19 0,59 0,85 

ansökt alternativ 100 % Euro 5 

0,33 0,19 0,59 0,85 

Framtid (2015) 100 % Euro 6 0,07 0,09 0,17 0,85 

Euroklasserna fram till idag innebär inte några krav på minskad bränsleförbrukning. Detta 

innebär att ingen minskning av den relativa emissionen kan förväntas för de luftföroreningar 

som endast beror av halten i bränslet, d.v.s. utsläppen av svaveldioxid och koldioxid. Dock 

uppskattas bränsleförbrukningen sannolikt ändå att minska inför framtiden genom olika 

åtgärder som eco-driving, m.m. Detta har dock inte tagits hänsyn till i de utsläppsprognoser 

som har gjorts. 

Järnvägstransporter 

Lokalt beräknas den eldrivna järnvägstrafikens utsläpp vara noll eftersom den el som används 

inte ger några utsläpp lokalt. På Sverigeskalan har däremot ett utsläpp beräknats utifrån 

antagande om den elmix som SJ och Banverkets elleverantörer haft sedan 1999, Bra Miljöval. 

Uppgifterna grundar sig till största delen på ett livscykelperspektiv genomfört för Vattenfalls 

elproduktion. 

De dieseldrivna lok som används inom området behandlas under interna transporter. 

Fartygstransporter 

Utsläppen från fartyg sker i hamn och under gång. Lokala utsläpp är de som sker i hamn samt 

under gång inom närområdet, ca 10 km. 10 km motsvarar ca 0,6 % av gångavståndet mellan 

Luleå och Göteborg och de lokala fartygsutsläppen under gång har uppskattats vara 0,6 % av 

de totala utsläppen på svenskt vatten. 

10 

Profu


2008-09-10 

I Tabell 5 redovisas förändringen av den emissionsfaktor för SO2 som har använts i de olika 

beräkningsfallen för olika kombinationer av fartygsmotorer och bränslen. 

Tabell 5 Förändring av den emissionsfaktorn för SO2 som har använts i de olika 

beräkningsfallen för olika kombinationer av fartygsmotorer och bränslen där 

MSD/MGO är medelvarvmotorer som drivs med marin gasolja 

SSD/RO är lågvarvsmotorer som drivs med tjockolja 

HSD/MGO är högvarvsmotorer som drivs med marin gasolja 

HSD/MDO är högvarvsmotorer som drivs med dieselolja 

Fartyg SO2 

Till havs 

Till havs I hamn I hamn 

MSD/MGO SSD/RO HSD/MGO HSD/MDO 

2002 1,00 1,00 1,00 1,00 

2007 

Nollalternativ och 

1,00 0,75 0,22 0,40 

ansökta alternativ 

0,11 

0,75 

0,11 

0,20 

Framtid 2015 0,11 0,05 0,11 0,20 

11 

Profu


2008-09-10 

Totala utsläpp till luft från transporter som är knutna till 

SSAB Tunnplåt i Luleå 

Utsläppen har uppskattats på två olika skalor, dels lokalt på området och inom ca 10 km från 

anläggningen (Tabell 6), dels globalt för hela transporten av råvara respektive produkt (Tabell 

7). Utsläppen av koldioxid (CO2) redovisas endast i den globala skalan. 

Tabell 6 Totala lokala utsläpp till luft från transporter i de fem beräkningsfallen. 

Lokalt, ton/år Transport- Nuläge Nuläge Nollalt. Ansökt Ansökt 

sätt 2002 2007 

alt. I alt. II 

NOx Lastbil 0,04 0,02 0,01 0,02 0,02 

Järnväg 0 0 0 0 0 

Fartyg 15 15 17 21 21 

Interna 220 - 280* 220 - 280* 260 - 318* 300 – 382* 300 - 382* 

Summa 265 265 306 362 362 

Faktor 1,00 1,00 1,15 1,37 1,37 

PM Lastbil 0,01 0,002 0,002 0,003 0,003 

Järnväg 0 0 0 0 0 

Fartyg 0,42 0,42 0,46 0,57 0,58 

Interna 10,7 10,7 12 14,6 14,6 

Summa 11 11 13 15 15 

Faktor 1,00 1,00 1,18 1,36 1,36 

SO2 Lastbil 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 

Järnväg 0 0 0 0 0 

Fartyg 4,25 1,05 0,90 1,27 1,30 

Interna 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05 

Summa 4,3 1,1 0,95 1,3 1,4 

Faktor 1,00 0,26 0,22 0,30 0,33 

HC Lastbil 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 

Järnväg 0 0 0 0 0 

Fartyg 0,57 0,57 0,63 0,78 0,80 

Interna 30 30 34 41 41 

Summa 31 31 35 42 42 

Faktor 1,00 1,00 1,13 1,35 1,35 

CO Lastbil 0,010 0,009 0,011 0,012 0,012 

Järnväg 0 0 0 0 0 

Fartyg 1,37 1,37 1,49 1,87 1,90 

Interna 98 98 111 134 134 

Summa 99 99 113 136 136 

Faktor 1,00 1,00 1,14 1,37 1,37 

*Eventuellt är det övre värdet en överskattning med 20-30% på grund av osäkerheter i belastningen på loken. 

Summeringen har baserats på ett medelvärde i intervallet. 

12 

Profu


2008-09-10 

Tabell 7 Totala globala utsläpp till luft från transporter i de fem beräkningsfallen. 

Globalt, Transport- Nuläge Nuläge Nollalt. Ansökt Ansökt 

ton/år sätt 2002 2007 

alt. I alt. II 

NOx Lastbil 0,92 0,43 0,33 0,42 0,42 

Järnväg 0,03 0,03 0,03 0,04 0,04 

Fartyg 1 680 1 680 1 833 2 291 2 357 

Interna 280 280 318 382 382 

Summa 1 960 1 960 2 150 2 673 2 739 

PM Lastbil 0,010 0,002 0,002 0,003 0,003 

Järnväg 0,010 0,010 0,011 0,014 0,014 

Fartyg 72 72 78 98 101 

Interna 10,7 10,7 12 14,6 14,6 

Summa 83 83 90 113 116 

SO2 Lastbil 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 

Järnväg 0,02 0,02 0,02 0,03 0,03 

Fartyg 916 688 745 932 959 

Interna 0,04 0,04 0,05 0,05 0,05 

Summa 916 688 745 932 959 

HC Lastbil 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 

Järnväg 0,03 0,03 0,03 0,03 0,03 

Fartyg 56 56 61 76 78 

Interna 30 30 34 41 41 

Summa 86 86 95 117 119 

CO Lastbil 0,09 0,09 0,08 0,10 0,10 

Järnväg 0,28 0,28 0,31 0,62 0,62 

Fartyg 127 127 139 174 178 

Interna 98 98 111 134 134 

Summa 225 225 250 309 312 

CO2 Lastbil 110 110 120 150 150 

Järnväg 12 12 13 16 16 

Fartyg 59 152 59 152 64 529 80 662 82 935 

Interna 6 600 6 600 7 500 9 000 9 042 

Summa 66 000 66 000 72 000 90 000 92 000 

13 

Profu

Miljömål, miljökvalitetsnormer och andra 

bedömningsgrunder 

Bilaga D5 

Sammanfattning Ebba Löfblad, Profu 2008-08-16. Underlaget finns på följande hemsidor: 

http://www.miljomal.nu 

http://www.bd.lst.se/miljomal 

http://www.lulea.se/default.asp?id=2203&ptid=&refid=2204 

http://www.naturvardsverket.se/sv/Lagar-och-andra-styrmedel/Miljokvalitetsnormer/Ommiljokvalitetsnormer/ 

För att bedöma den miljöpåverkan som kan förväntas av en planerad åtgärd används bl.a. 

olika regelverk för luft- och vattenkvalitet samt fastställda miljömål. Planerade förändringar 

av verksamheten ska stå i överensstämmelse med, eller åtminstone inte motverka, de svenska 

miljömålen. 

1 Miljömål 

1.1 Nationella miljömål 

Sveriges riksdag antog 1999 mål för miljökvaliteten inom 15 områden. År 2004 lades 

ytterligare ett mål till de tidigare 15, om biologisk mångfald. Målen beskriver den kvalitet och 

det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång 

sikt. Vilka mål som berör verksamheten vid SSAB Tunnplåt i Luleå framgår av tabell1. 

Tabell 1 De 16 nationella miljömålen i relation till verksamheten vid SSAB Tunnplåt i 

Luleå 

Mål som inte eller i liten 

grad är relevanta för 

verksamheten vid SSAB 

Tunnplåt 

Mål som direkt berör 

SSAB Tunnplåt främst ur 

luftmiljösynpunkt 

Mål som berör SSAB 

Tunnplåt ur vattenmiljö‐ 

synpunkt 

Mål som berör SSAB 

Tunnplåt indirekt* 

Skyddande ozonskikt Frisk luft Hav i balans samt levande Grundvatten av god 

kust och skärgård 

miljö 

Säker strålmiljö Bara naturlig försurning Grundvatten 

kvalitet 

av god Levande skogar 

Ett rikt odlingslandskap Ingen övergödning Levande 

vattendrag 

sjöar och Myllrande våtmarker 

Storslagen fjällmiljö Giftfri miljö 

God bebyggd miljö 

Begränsad 

klimatpåverkan 

Ett rikt växt‐ och djurliv 

* d.v.s mål av den typ som kan klaras om andra mål, t.ex. Bara naturlig försurning och Ingen övergödning, 

Giftfri miljö m.fl. är uppnådda 

Regeringen har inrättat ett miljömålsråd som ansvarar för uppföljning av miljökvalitetsmålen, 

se vidare ”Miljömålsportalen” (www.miljomal.nu). För att konkretisera miljömålsarbetet, och 

uppföljningen av målen antog riksdagen hösten 2001 ett antal delmål. Några berör miljökvalitetsmålet 

som helhet, andra utgör ett steg på vägen mot målet, där delmålen anger 

inriktning och tidsperspektiv. Nya delmål kommer att utvecklas efter hand.

Bilaga D5 

Syftet med miljömålen är att de ska styra hela samhällets miljöinriktning mot ett ekologiskt 

hållbart samhälle, oavsett var och av vem arbete bedrivs. Miljömålen ska t.ex. styra myndigheternas 

arbete med att ge tillstånd för miljöfarlig verksamhet. 

1.2 Regionala miljömål 

Ett regionalt arbete med miljömål pågår sedan 2003 i Norrbottens län. Syftet med de regionala 

miljömålen är att säkerställa och förbättra kommande generationers levnadsmiljö. Norrbotten 

har en gynnsam situation genom att det är mer förskonat än övriga landet från stora utsläpp av 

miljögifter samt nedfall av svavel och kväve. 

Kärnan i de regionala miljömålen utgörs av de nationella miljömålen. Några av de regionala 

målen stämmer helt överens med de nationella. För övriga finns kompletterande mål 

regionalt. 

Den utvärdering som länsstyrelsen gjorde 2006 resulterade i att inget mål bedömdes möjligt 

att nå inom uppställd tid. Flera mål bedöms vara mycket svåra och kanske inte möjliga att nå. 

Blad dessa är: 

• Målet Begränsad miljöpåverkan bedöms inte nås. Utsläppen av koldioxid frän hushåll 

och transporter uppskattas minska, men utsläppen från industrin ökar. Därför 

inkluderades industrins utsläpp i miljömålet vid revideringen som gjordes 2007. En 

energistrategi för länet håller på att utarbetas. Länsstyrelsen nämner i sin utvärdering 

att basindustrin i Norrbotten emitterar stora mängder växthusgaser. Samtidigt säger 

man att produktionen som sker här är renare och ger mindre utsläpp än i många andra 

länder. 

• Målet Frisk luft är också svårt att nå. I stora delar av länet är luften mycket ren. Men i 

områden med betydande utsläpp bidrar det kalla klimatet till att ge förhållandevis höga 

halter. De viktigaste utsläppskällorna utgörs av vägtrafiken och vedeldningen 

• Målet Giftfri miljö bedöms inte komma att klaras eftersom kemikalieanvändningen 

ökar i samhället. Kunskapen om alla ämnen som används är delvis bristfällig. 

Miljögifter sprids via luft och vatten från tillverkning till användning av produkter. 

• Även Ett rikt växt- och djurliv bedöms svårt att nå De förändringar som sker och har 

skett i markanvändningen, bl.a. inom skogs- och jordbruk, innebär hot mot den 

biologiska mångfalden. Arbete pågår med att ta fram ett program för hotade arter. 

• Målet Levande skogar nås inte enligt nuvarande bedömning. Skälet är den ökade 

efterfrågan från olika sektorer i samhållet vad gäller att utnyttja skogen. Andelen 

gammal skog i länet minskar. 

• Ett riktodlingslandskap kommer inte att nås. Lantbruket har en långsamt nergående 

tren. Åkermark läggs ner och antalet jordbruksföretag minskar. Det är långt till 

delmålet om att 10 % av odlingen ska ske ekologiskt.

Bilaga D5 

Av de mål som inte uppskattas kunna nås påverkar främst Begränsad klimatpåverkan, Frisk 

luft och Giftfri miljö verksamheten vid SSAB Tunnplåt i Luleå. 

För ett antal mål är det osäkert om de kan klaras inom uppställd tid. Bland dessa är: 

• När det gäller Bara naturlig försurning är länet mindre drabbat av försurning till följd 

av mänskliga aktiviteter. Enligt länsstyrelsen är andelen försurade sjöar försumbar. 

Trots de små problemen bedöms målet inte nås, beroende på det nedfall av svavel och 

kväve som ändå sker i länet bedöms överskrida det som marken tål. Utan dessa lokala 

nedfallsbidrag skulle man enligt länsstyrelsens värdering nått målet. 

• Målet Ingen övergödning bedöms också som osäkert. Övergödningen utgör inget 

problem i Norrbotten. Problem kan förekomma lokalt. I närheten av industrier och 

reningsverk kan utsläpp av näringsämnen ge upphov till effekter. 

• Målet Säker strålmiljö kan nås. Osäkerheterna gäller främst människornas 

förhållningssätt till att skydda sig mot effekter av solning. 

• Målet ett Skyddande ozonskikt bedöms kunna nås. Stora utsläppsminskningar av 

ozonnedbrytande ämnen har skett, men ytterligare åtgärder kommer att kräva 

internationella åtgärder. Återhämtningen kommer dock att ta tid. 

• Levande sjöar och vattendrag. När det gäller sjöar och vattendrag är situationen i 

huvudsak god. Osäkerheterna gäller bland annat de vattendrag som utnyttjats för 

flottning och som är påverkade av vattenkraftsutbyggnad. 

• Grundvatten av god kvalitet finns gott om i länet. Osäkerheterna om möjligheterna att 

nå målet gäller främst den kunskapen om grundvattnet kvalitet generellt. 

• För Hav i balans samt levande kust och skärgård gäller att i skärgården i Norrbotten är 

havet friskt och rent. Inga algblomningar sker. För att nå målet krävs nationell och 

internationella satsningar på fiskeförvaltning. 

• Vidare bedömer man att det är svårt att klara målen Myllrande våtmarker och 

Storslagen fjällmiljö 

• God bebyggd miljö är ett mål som täcker att mycket brett spektrum av frågor. I 

tätortsmiljön är problemen med buller och inomhusmiljö desamma i Norrbotten som 

på andra håll. Förutsättningarna i länet, med stora ytor och gles befolkningstäthet är 

dock gynnsamma. 

Osäkerheterna i bedömningarna och värderingen att de ovannämnda målen kan vara svåra att 

nå baseras för många av målen på kunskapsbrist om väsentliga faktorer. 

Av de osäkra målen är det Bara naturlig försurning, God bebyggd miljö och eventuellt Ingen 

övergödning som påverkar verksamheten vid SSAB Tunnplåt i Luleå.

1.2 Lokala miljömål 

Luleå kommun har så vitt vi funnit inte utarbetat några egna miljömål. 

2 Miljökvalitetsnormer 

Bilaga D5 

Miljökvalitetsnormer används för att bedöma luftkvaliteten och det potentiella behovet av att 

vidta åtgärder. Miljökvalitetsnormer är juridiskt bindande (se faktaruta). 

I nuläget finns miljökvalitetsnormer utarbetade för ett antal föroreningar i luft, se tabell. 

Utöver normerna finns nationella miljömålsnivåer som ska nås till ett visst år. Dessa anges 

också i tabell 2. 

OM MILJÖKVALITETSNORMER 

Miljökvalitetsnormer kan enligt det svenska regelverket meddelas för yt- och grundvatten, 

luft, mark eller övrig miljö (t.ex. buller, skakningar, ljus). En miljökvalitetsnorm beskrivs ofta 

med en halt eller ett värde som inte får överskridas eller underskridas, men de kan även 

vara utformade på andra sätt. För vatten kan de t.ex. anges med hänvisning till förekomst 

av olika organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av vattenområdet. En 

miljökvalitetsnorm ska beakta vad den känsligaste delen av befolkningen samt de 

känsligaste ekosystemen inte bör utsättas för. 

Verksamheter ska bedrivas så att miljökvalitetsnormerna inte överträds. Myndigheter och 

kommuner ska säkerställa att gällande miljökvalitetsnormer uppfylls när de prövar tillstånd, 

utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Ett åtgärdsprogram ska upprättas om det behövs 

för att en miljökvalitetsnorm ska kunna uppfyllas. Ett åtgärdsprogram kan omfatta alla typer 

av verksamheter som påverkar de förorenings- eller störningsnivåer som 

miljökvalitetsnormen avser. De kan alltså även innefatta verksamheter som inte är 

tillståndspliktiga. Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område överträds därför att 

miljön påverkas av en verksamhet utanför området skall ett åtgärdsprogram upprättas som 

gäller samtliga verksamheter som bidrar till att normen inte uppfylls.

Bilaga D5 

Tabell 2. Miljökvalitetsnormer och miljömål (generationsmål) för luftföroreningar i Sverige. 

Generationsmålen är regeringens uppställda mål. 

Föroreningsparameter 

I de flesta fall avses skydd för 

människors hälsa 

Kolmonoxid (CO) 

8-timmarsmedel (rullande) 

Kväveoxider (NO2 och NOX) 

NO2 Timme (98-percentil) 

NO2 Dygn 

NO2 År 

NOX År (vegetation) 

Svaveldioxid (SO2) 

Timme (98-percentil) 

Dygn (98-percentil) 

Vinterhalvår (vegetation) 

År (vegetation) 

År (kulturvärden) 

Ozon (O3) (”bör”-norm) 

Timme 

8-timmarsmedel (rullande medelv,) 

Maj – juli Ozonexponering vegetation 

AOT 40 = uttryckt i µg/m 3 *timme 

Sommarhalvår 

Partiklar (PM10, PM2,5) 

PM10 Dygn (90-percentil) 

PM10 År 

PM2,5 År 

Tungmetaller (As, Pb, Cd, Ni) 

Pb År 

As År 

Cd År 

Ni År 

Polycykliska aromatiska kolväten 

(PAH) 

Bens(a)pyren År 

Bensen 

C6H6 År 

Övriga lättflyktiga ämnen (VOC) 

Eten År 

Formaldehyd År 

Gränsvärde 

Svenskt miljömål 

(och år då det ska 

(och år då mål skall nås) 

klaras) Delmål Generationsmål 

10 000 μg/m 3 (2005) 

90 μg/m 3 (2006) 

60 μg/m 3 (2006) 

40 μg/m 3 (2006) 

30 μg/m 3 (2001) 

200 μg/m 3 (2001) 

100 μg/m 3 (2001) 

20 μg/m 3 (2001) 

20 μg/m 3 (2001) 

120 μg/m 3 (2010) 

18 000 AOT40* (2010) 

6 000 AOT40* (2020) 

50 μg/m 3 (2005) 

40 μg/m 3 (2005) 

20 - 25 µg/m 3 (2010- 

2015, förslag ej klart) 

0,5 μg/m 3 (2001) 

6 ng/m 3 (2013) 

5 ng/m 3 (2013) 

20 ng/m 3 (2013) 

1 ng/m 3 (2013) 

5 μg/m 3 (2010) 

60 μg/m 3 (2010) 

20 μg/m 3 (2010) 

5 μg/m 3 (2005) 

120 μg/m 3 (2010) 

35 μg/m 3 (2010) 

20 μg/m 3 (2010) 

20 μg/m 3 (2010) 

12 μg/m 3 (2010) 

0,3 ng/m 3 (2015) 

80 μg/m 3 (2020) 

70 μg/m 3 (2020) 

50 μg/m 3 (2020) 

30 μg/m 3 (2020) 

15 μg/m 3 (2020) 

0,1 ng/m 3 (2020) 

1 μg/m 3 (2020) 

1 μg/m 3 (2020) 

10 μg/m 3 (2020) 

* AOT40 beräknas för varje timme som ev. överskridande av 40 ppb (80 µg/m 3 ) och summeras för alla timmar 

mellan 08 och 20 dagligen från 1 maj till 31 juli.

3 WHOs reviderade riktvärden för luftkvalitet 

Bilaga D5 

Gränsvärdena som fastställdes inom EU-direktiven baserades på de bedömningar som WHO 

gjorde i slutet av 1990-talet. En uppdatering av deras syn på riskvärderingen för luftföroreningar 

gjordes dock 2005 (WHO Air Quality Guidelines for particulate matter, ozone, 

nitrogen dioxide and sulfur dioxide - Global Update 2005, Summary of risk assessment, 

tillgänglig på http://whqlibdoc.who.int/hq/2006/WHO_SDE_PHE_OEH_06.02_eng.pdf). 

I uppdateringen som gjorts har en expertutvärdering inkluderat nyare forskningsresultat och 

man har tagit fram nya riktvärden för luftkvalitet och även delmål för dessa för partiklar, 

ozon, NO2 och SO2. Skälet till revideringen som gjorts är att för föroreningar som ozon och 

partiklar ser man effekter på hälsan vid nivåer som förekommer i många tätortsområden idag. 

Forskningen har inte kunnat visat på att det finns tröskelvärden under vilka negativa effekter 

inte sker. Nya metoder att påvisa effekter har också visat på att effekter förekommer i lägre 

halter än man tidigare trott. Vidare har halterna av NO2 har starka kopplingar till förekomsten 

av andra föroreningar och kan ge ett mått på den toxiska blandningen som är lättare att mäta. 

För de uppdaterade ämnen är det partiklar och ozon är det möjligt att härleda ett kvantitativt 

samband mellan halt och effekt (vanligtvis dödlighet). För partikelhalterna gäller riktvärden 

enligt Tabell 3 och med delmål som kan utgöra steg på vägen för att nå riktvärdet. Jämförelse 

kan göras med gränsvärdena i tabell 2, där årsmedelvärdet för PM10 är 40 μg/m 3 och för PM2,5 

är 20 - 25 μg/m 3 . Dygnsmedelvärdesnivån är dock densamma. 

Tabell 3 WHOs reviderade syn på halnivåerna av partiklar 

WHOs riktvärden (2006) 

PM 10 PM 2,5 Bas för valda nivåer 

Partiklar årsmedelv. 

Riktvärde 20 10 Detta är de lägsta nivåer för långtidsexponering vid vilken 

dödligheten totalt, i hjärt‐lungsjukdom och lungcancer har visats öka 

med sannolikhet motsvarande 95 % konfidensnivå 

Delmål 1 70 35 Dessa nivåer ger en ökad dödlighets risk i relation till riktvärdesnivå 

med ca 15 %. 

Delmål 2 50 25 Dessa nivåer sänker risken för förtida död med ca 6 % i relation till 

delmål 1, förutom att de ger andra positiva effekter. 

Delmål 3 30 15 Dessa nivåer sänker risken för förtida död med ca 6 % i relation till 

delmål 2, förutom att de ger andra positiva effekter. 

Partiklar dygnsmedelvärde. 

Riktvärde 50 25 Baserat på samband mellan dygnsmedelvärde och årsmedelhalt. 

Delmål 1 150 75 Baserat på publicerade riskkoefficienter från ett flertal studier. 

Haltnivåerna medför ca 5 % ökad risk för död vid korttidsexponering 

i relation till riktvärdesnivån. 

Delmål 2 100 50 Baserat på publicerade riskkoefficienter från ett flertal studier. 

Haltnivåerna medför ca 2,5 % ökad risk för död vid 

korttidsexponering i relation till riktvärdesnivån. 

Delmål 3 75 37,5 Baserat på publicerade riskkoefficienter från ett flertal studier. 

Haltnivåerna medför ca 1,2 % ökad risk för död vid 

korttidsexponering i relation till riktvärdesnivån. 

För ozon har riktvärdesnivån för 8-timmars exponering sänkts till 100 μg/m 3 , vilket bedöms 

ge ett adekvat skydd för hälsan, även om vissa effekter kan ses vid lägre nivåer.

Bilaga D5 

För kvävedioxid har bedömningarna inte ändrats. Som årsmedelvärde anges 40 μg/m 3 och 

som entimmesmedelvärde som 200 μg/m 3 . Maxnivån 200 μg/m 3 har redan tidigare omsatts 

till en 98-percentil på 90 μg/m 3 (Tabell 2). 

För svaveldioxid rekommenderar WHO att SO2-halterna som tiominutersmedelvärde inte bör 

överskrida 500 μg/m 3 för att undvika påverkan på lungfunktionen hos tränande astmatiker. 

Det går inte att omsätta detta värde till en relevant motsvarande nivå för ett timmedelvärde, 

eftersom källorna till SO2 har mycket olika karaktär. För perioder längre än dygn har man 

föreslagit att halten inte bör överstiga 20 μg/m 3 . Nivån har fastställts trots att det föreligger 

osäkerheter i underlaget om SO2 enbart förorsakar de effekter som noterats eller om det beror 

på sekundära föroreningar som ultrafina partiklar. Men det har visat sig svårt att nå de nivåer 

som medsäkerhet inte ger effekter. Det har också visats att det är ett behov att skärpa 

nuvarande nivåer för att bättre skydda allmänhetens hälsa. Ett årsmedelvärde anses dock inte 

behövas. Klarar man att uppfylla dygnsmedelvärdet är det tillräckligt för att nå låga årsmedelhalter. 

4 Bedömningsgrunder för miljökvalitet 

Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett klassificeringssystem som ska göra det lättare att 

tolka miljödata. Med hjälp av klassificeringssystemet ska man kunna bedöma om uppmätta 

värden är låga eller höga jämfört antingen med genomsnittet för landet eller med ursprungliga 

nivåer. Det finns bedömningsgrunder för grundvatten, sjöar och vattendrag, kust och hav, 

skogslandskapet, odlingslandskapet samt förorenade områden. 

Utifrån krav i vattenförvaltningsförordningen har nya bedömningsgrunder för sjöar och 

vattendrag samt kust och övergångsvatten tagits fram. De nya bedömningsgrunderna utgör 

underlag för nya föreskrifter och allmänna råd (NFS2008:1) och tillhörande handbok om 

kvalitetskrav för ytvatten. Redovisning av gällande bedömningsgrunder för miljökvalitet görs 

i förekommande fall i beskrivningarna i MKBn av miljötillståndet i mark och vatten.

Spridningsberäkningar av 

emissioner till luft från SSAB 

Tunnplåt i Luleå 


För SSAB Tunnplåt AB 

2008-09-01 Arkivnummer: U2337 

Rapporten godkänd: 

2008-09-01 

Karin Sjöberg 

Avdelningschef 

Box 21060, SE-100 31 Stockholm Box 5302, SE-400 14 Göteborg 

Valhallavägen 81, Stockholm Aschebergsgatan 44, Göteborg 

Tel: +46 (0)8 598 563 00 Tel: +46 (0)31 725 62 00 

Fax: +46(0)8 598 563 90 Fax: + 46 (0)31 725 62 90 

www.ivl.se 

BILAGA D6 

RAPPORT


1 BAKGRUND .....................................................................................................................................1 

2 UTSLÄPP TILL LUFT FRÅN PRODUKTIONSANLÄGGNING OCH TRANSPORTER 

VID SSAB I LULEÅ.........................................................................................................................1 

2.1 EMISSIONER TILL LUFT FRÅN PRODUKTIONSANLÄGGNINGEN.....................................................2 

2.2 AVGASEMISSIONER FRÅN TRANSPORTER ...................................................................................3 

2.2.1 Lastbilar ...............................................................................................................................4 

2.2.2 Fartyg ...................................................................................................................................5 

2.2.3 Interna transporter på industriområdet................................................................................6 

3 SPRIDNINGSBERÄKNINGAR AV LUFTUTSLÄPP FRÅN 

PRODUKTIONSANLÄGGNING OCH TRANSPORTER..........................................................8 

3.1 SPRIDNINGSMODELL ..................................................................................................................8 

3.1.1 Meteorologi ..........................................................................................................................8 

3.2 INDATA TILL SPRIDNINGSBERÄKNINGARNA ...............................................................................9 

4 RESULTAT FRÅN SPRIDNINGSBERÄKNINGARNA .............................................................9 

4.1 VINDROS ....................................................................................................................................9 

4.2 NULÄGE UTAN SPALTUGNSSTOPP.............................................................................................11 

4.2.1 Produktionsanläggning ......................................................................................................12 

4.2.1.1 Beräknade haltbidrag av svaveldioxid..................................................................................... 12 

4.2.1.2 Beräknade haltbidrag av kvävedioxid ..................................................................................... 15 

4.2.1.3 Beräknade haltbidrag av partiklar ........................................................................................... 18 

4.2.1.4 Beräknat depositionsbidrag av svavel ..................................................................................... 20 

4.2.1.5 Beräknat depositionsbidrag av kväve...................................................................................... 21 

4.2.2 Transporter.........................................................................................................................22 






4.2.3 Produktionsanläggning och transporter.............................................................................32 




4.3 NULÄGE MED SPALTUGNSSTOPP...............................................................................................40 




4.4 FALL 2......................................................................................................................................47 







5 REFERENSER................................................................................................................................58 

BILAGOR 

Bilaga 1 Indata till spridningsberäkningarna 

Bilaga 2 Spridningsmodell

1 Bakgrund 

På uppdrag av SSAB Tunnplåt Metallurgi i Luleå har IVL Svenska Miljöinstitutet utfört 

spridningsberäkningar av utsläpp till luft från SSAB i Luleå. Spridningsberäkningarna har 

utförts för utsläpp till luft av svaveldioxid (SO 2), kväveoxider (NO X) och partiklar (PM 10) 

från produktionsanläggning och transporter. 

Spridningsberäkningarna har gjorts för två olika scenarier; emissioner vid tillverkning av 2,2 

Mton ämnen som ett medelvärde över åren 2003-2007 (Nuläge) och emissioner vid tillverkning 

av 3,0 Mton ämnen med utbyggnad av koksverket (Fall 2). Beräkningarna för 

Nuläget inkluderar emissioner från både produktionsanläggning och transporter medan 

beräkningarna för Fall 2 endast inkluderar emissioner från produktionsanläggningen. 

2 Utsläpp till luft från produktionsanläggning 

och transporter vid SSAB i Luleå 

Emissioner till luft av olika föroreningar sker både från produktionsanläggningen och från 

de transporter som kan knytas till verksamheten vid SSAB i Luleå. Spridningsberäkningarna 

har gjorts för två olika scenarier; Nuläge och Fall 2. Vid dagens verksamhet (Nuläge) görs 

ett underhållsarbete på spaltugnen vartannat år. Underhållsarbetet tar en knapp månad och 

under denna tid är spaltugnen inte i drift. Spaltugnsstoppet medför ökade emissioner av 

SO 2 och NO X. För att undersöka hur spaltugnsstoppet påverkar haltbidraget av SO 2 och 

NO 2 från SSAB i Luleå har spridningsberäkningarna för Nuläget gjorts både med och utan 

spaltugnsstoppet. Spridningsberäkningar har således gjorts för följande scenarier: 

1a Nuläge – Emissioner vid tillverkning av 2,2 Mton ämnen som ett medelvärde under 

åren 2003-2007 utan spaltugnsstopp. Beräkningarna avser emissioner under ett år 

från både produktionsanläggningen och transporterna. 

1b Nuläge – Emissioner vid tillverkning av 2,2 Mton ämnen som ett medelvärde under 

åren 2003-2007 med spaltugnsstopp. Beräkningarna avser förändrade emissioner 

från produktionsanläggningen av SO 2 och NO X jämfört med scenario 1a. Övriga 

emissioner, d.v.s. PM 10 från produktionsanläggningen och SO 2, NO X och PM 1 från 

transporterna är desamma som i scenario 1a. 

2 Fall 2 - Emissioner vid tillverkning av 3,0 Mton ämnen med utbyggnad av 

koksverket. Beräkningarna avser emissioner under ett år från produktionsanläggningen. 

1 Större andelen (arbetsmaskiner: ca 95 %, tunga lastbilar och fartyg: ca 100 %) av partikelemissionerna från 

dieselmotorer inkluderas i PM10 (Kindbom m.fl., 2004). 

1

Emissioner från produktionsanläggning och transporter i de olika scenarierna redovisas i 

nedanstående avsnitt enligt följande uppdelning: 

• Emissioner till luft från produktionsanläggningen (2.1). 

• Avgasemissioner från lastbilar (2.2.1). 

• Avgasemissioner från fartyg (2.2.2). 

• Avgasemissioner från interna transporter på industriområdet (2.2.3). 

2.1 Emissioner till luft från produktionsanläggningen 

Uppgifter om produktionsanläggningen och emissionerna därifrån har lämnats av SSAB 

Tunnplåt Metallurgi i Luleå. Emissioner till luft av SO 2, NO X och PM 10 i de olika 

scenarierna redovisas i Tabell 1. Emissionerna härrör från knappt 50 punktkällor och en 

linjekälla (masugnens slaggtipp) på anläggningen. Dessa redovisas i detalj i Bilaga 1. 

Tabell 1 Emissioner av SO2, NOX och PM10 (ton/år) från produktionsanläggningen vid SSAB i 

Luleå. 

Scenario SO2 (ton/år) NOX (ton/år) PM10 (ton/år) 

1a) Nuläge utan spaltugnsstopp 778 559 174 

1b) Nuläge med spaltugnsstopp 1) 928 589 174 

2) Fall 2 767 607 191 

1) Spaltugnsstopp sker vartannat år under ca 3 veckors tid. Stoppet medför ökade emissioner med 150 ton 

SO2 och 30 ton NOX per år från koksverkets NH3-förbränning under tiden för stoppet. 

Figur 1 Punktkällor (gula) vid produktionsanläggningen på SSAB Luleås industriområde. Figuren 

är hämtad från den modul i spridningsmodellen där indata hanteras inför beräkningarna. 

2

2.2 Avgasemissioner från transporter 

I en tidigare rapport (Svensson, 2004) beräknade IVL utsläpp till luft från transporter 

knutna till SSAB i Luleå. Beräkningarna gjordes för avgasemissioner 2 från lastbilar, järnväg, 

fartyg och interna transporter på området. SSAB Luleås transportsystem samt de förutsättningar 

som ansattes för emissionsberäkningarna redovisas i ovan nämnda rapport. 

Emissionsberäkningarna gjordes för tre olika produktionsscenarier sett ur ett lokalt, 

nationellt och globalt perspektiv 3 . De emissioner som använts som indata till spridningsberäkningarna 

i denna rapport har hämtats från resultaten avseende en dåvarande ansökt 

produktion med 2,5 miljoner ton råjärn/råstål i det lokala perspektivet. Den transportsituation 

beräkningarna byggde på för den ansökta produktionen (2,5 miljoner ton 

råjärn/råstål) motsvarar transportsituationen vid dagens produktion som i denna rapport 

kallas Nuläge (Scenario 1a och 1b). Eftersom järnvägstransporterna är eldrivna och inte 

bidrar till lokala emissioner har dessa inte inkluderats i spridningsberäkningarna. 

Syftet med att beräkna transportemissioner ur ett lokalt perspektiv var att dels kunna göra 

jämförelser med emissionerna från anläggningen, dels kunna göra en bedömning av den 

lokala miljöpåverkan från transporterna. Emissionsberäkningarna för det lokala 

perspektivet utfördes för transporter inom en radie av 10 kilometer från SSAB Luleå. Efter 

denna sträcka ansågs lastbilar och fartyg vara utanför Luleå stad. 

I de nedanstående avsnitten redovisas indata till spridningsberäkningarna enligt följande: 

• Emissioner från lastbilar inom en 10 kilometers radie från SSAB Luleå (2.2.1). 

• Emissioner från fartyg inom en 10 kilometers radie från SSAB Luleå (2.2.2). 

• Emissioner från samtliga interna transporter på SSAB Luleås industriområde 

(2.2.3). 

2 Förutom avgasemissioner ger även uppvirvling av partiklar från vägbanan (bl.a. från slitage av däck och 

vägbana), s.k. resuspension, ett bidrag till partikelhalter i luft. Observera att resuspensionen av partiklar ej är 

inkluderad i beräkningarna. 

3 Globalt perspektiv – emissioner från SSAB Luleås samtliga transporter över hela världen. 

Nationellt perspektiv – emissioner från de av SSAB Luleås transporter som sker inom Sverige. 

Lokalt perspektiv – emissioner från SSAB Luleås transporter inom en radie av 10 kilometer från 

anläggningen. 

3

2.2.1 Lastbilar 

Den större delen av de lastbilstransporter som kör till SSAB i Luleå fraktar köpskrot från 

orter norr om Umeå. Lastbilstransporterna från SSAB i Luleå gäller i huvudsak försäljning 

av biprodukten svavel till kunder i Sundsvall. 

Beräknade avgasemissioner från dessa lastbilstransporter redovisas i Tabell 2 för Nuläget. 

Lastbilstransporterna påverkas inte av spaltugnsstoppet och således avser redovisade 

emissioner både scenario 1a och 1b. Lastbilarna kör till och från SSAB i Luleå längs Svartöleden 

i nordvästlig riktning från SSAB, se Figur 2. 

Tabell 2 Beräknade avgasmissioner av SO2, NOX och PM (ton/år) från lastbilstransporter knutna 

till SSAB i Luleå. 

Scenario SO2 (ton/år) NOX (ton/år) PM (ton/år) 

1a, 1b) Nuläge med och utan spaltugnsstopp 0,0001 0,0706 0,0005 


Luleå 

4 

Figur 2 Lastbilstransporternas emissioner 

har fördelats på en sträcka av 10 

kilometer utmed Svartöleden 

enligt den gröna streckade linjen. 

Den nedersta bilden är hämtad 

från den modul i spridningsmodellen 

där indata hanteras 

inför beräkningarna.

2.2.2 Fartyg 

Avgasemissioner från fartyg uppkommer dels vid fartygens gång till havs, dels vid lossning 

och lastning i hamn. Fartygstransporter till SSAB i Luleå utgörs av råvaror som köps från 

bl.a. Gotland, Sankt Petersburg, Norge och Sydafrika samt kol och koks från leverantörer i 

Australien, Kina, USA, Venezuela och Lettland. Från SSAB i Luleå kör fartyg med 

råbensen till kunder i Belgien. 

Beräknade avgasemissioner från fartygens gång till havs och från hamnuppehållen 

redovisas i Tabell 3 för Nuläget. Fartygstransporterna påverkas inte av spaltugnsstoppet 

och således avser redovisade emissioner både scenario 1a och 1b. Fartygens emissioner, till 

och från SSAB Luleå, har fördelats på en 10 kilometer lång sträcka från Viktoriahamnen 

(belägen vid SSAB:s industriområde) i riktning mot Klubbviken, se Figur 3. 

Tabell 3 Beräknade avgasmissioner av SO2, NOX och PM (ton/år) från fartygstransporter knutna 

till SSAB i Luleå. 

Scenario Emissions- SO2 NOX PM 

tillfälle (ton/år) (ton/år) (ton/år) 

1a, 1b) Nuläge med och utan spaltugnsstopp Till havs 1,5 2,5 0,10 

1a, 1b) Nuläge med och utan spaltugnsstopp I hamn 3,6 12 0,32 

Viktoriahamnen 

Klubbviken 

5 

Figur 3 Fartygstransporternas emissioner har 

fördelats i Viktoriahamnen och på en 

sträcka av 10 km längs farleden mellan 

Viktoriahamnen och Klubbviken enligt 

den gröna streckade linjen. Den 

nedersta bilden är hämtad från den 

modul i spridningsmodellen där indata 

hanteras inför beräkningarna.

2.2.3 Interna transporter på industriområdet 

Vid den transportsituation som rådde avseende beräkningar av transportemissioner vid den 

tidigare ansökta produktionen av 2,5 miljoner ton råjärn/råstål fanns ca 16 stycken 

entreprenörsmaskiner och ca 30 stycken arbetsfordon tillhörande SSAB vid anläggningen i 

Luleå. Dessutom användes två diesellok för spårbundna transporter inom anläggningen. 

Beräknade avgasemissioner från de interna transporterna redovisas i Tabell 4 för Nuläget. 

De interna transporterna påverkas inte av spaltugnsstoppet och således avser redovisade 

emissioner både scenario 1a och 1b. De beräknade avgasemissionerna har fördelats över 

industriområdet som linjekällor enligt beskrivning i Tabell 5 och Figur 4. 

Tabell 4 Beräknade avgasemissioner från arbetsfordon och lok av svaveldioxid, kväveoxider och 

partiklar (ton/år) från SSAB Luleå (Svensson, 2004). 

Scenario Transportslag SO2 (ton/år) NOX (ton/år) PM (ton/år) 

1a, 1b) Nuläge med och utan spaltugnsstopp Arbetsfordon 0,07 170 6,6 

1a, 1b) Nuläge med och utan spaltugnsstopp Diesellok 0,01 29 0,91 

Tabell 5 Fördelning av beräknade avgasemissioner på olika linjekällor över industriområdet. 

Transportslag Andel av totala Från Till Kartnumrering 

Arbetsfordon 

emissioner 

och färgkod 

Kol till M3 29 % Kollager Masugn 1-2-3 (svart) 

LD-slagg, avsvavling, LD-slam 20 % Stålverk Återvinningsanläggning 

5-6 (blå) 

Pelletsfines 10 % Masugn (råmaterial) LKAB hamn 9-10-11-12 

(grön) 

Hyttsten 13 % Tipp Återvinningsanläggning 

20-21-22 (röd) 

Råvaror 1 (råmaterial stålverk) 12 % Viktoriahamn Stålverk 13-14-15-16-17 

(lila) 

Restprodukter avfall (rensmassor 6 % Stålverk Deponi via 6-5-4-7-8 (blå) 

och deponi) 

återvinning 

Råvaror 2 (koks till och från hamn) 1 % Koksverk Viktoriahamn 18-19 (svart m. 

vita prickar) 

Råvaror 3 (råmaterial masugn) 4 % Återvinningsanläggning Masugn (råmaterial) 6-9 (blå-grön) 

Koksreturer 3 % Masugn (råmaterial) Koksverk 3-2-1 (svart) 

Övrigt 

Diesellok 

1 % 

Hyttslagg till tipp 10 % Masugn Tipp 23-24-20 (röd) 

Råjärn till stålverk 18 % Masugn Stålverk 23-25 (röd-rosa)) 

Ämnen till Bo (vxl.punkt) 70 % Stränggjutning Bangård 26-27-28 (rosa 

m. vita prickar) 

Övrigt (masugn) 3 % Masugn Galtbädd 23-24 (röd) 

6

3 

28 

6 

54 

20 

9 

10 

24 

23 25 

17 16 

15 

2720 

26 

217 

22 8 

14 

13 

2 

18 

19 

1 

11 

12 

7 

Figur 4 Beskrivning över hur arbetsfordon 

och lok med spårbundna transporter 

rör sig över industriområdet. De två 

översta vänstra bilderna avser 

arbetsfordon och den understa 

högra spårbundna transporter. 

Den högra bilden är hämtad från 

den modul i spridningsmodellen där 

indata hanteras inför 

beräkningarna.

3 Spridningsberäkningar av luftutsläpp från 

produktionsanläggning och transporter 

Spridningsberäkningar har utförts för utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och 

partiklar från produktionsanläggning och transporter. Emissioner från transporter innefattar 

transportrörelser inom en tio kilometers radie från anläggningen. Som nämns i kapitel 

2 har beräkningar gjorts för två olika alternativ; Nuläge och Fall 2: 

1a Nuläge – Emissioner vid tillverkning av 2,2 Mton ämnen som ett medelvärde under 

åren 2003-2007 utan spaltugnsstopp. Beräkningarna avser emissioner under ett år 

från både produktionsanläggningen och transporterna. 

1b Nuläge – Emissioner vid tillverkning av 2,2 Mton ämnen som ett medelvärde under 

åren 2003-2007 med spaltugnsstopp. Beräkningarna avser förändrade emissioner 

från produktionsanläggningen av SO 2 och NO X jämfört med scenario 1a. Övriga 

emissioner, d.v.s. PM 10 från produktionsanläggningen och SO 2, NO X och PM från 

transporterna är desamma som i scenario 1a. 

2 Fall 2 - Emissioner vid tillverkning av 3,0 Mton ämnen med utbyggnad av 

koksverket. Beräkningarna avser emissioner under ett år från produktionsanläggningen. 

3.1 Spridningsmodell 

För spridningsberäkningarna har en avancerad, tredimensionell spridningsmodell använts, 

den s.k. TAPM-modellen (The Air Pollution Model från CSIRO i Australien). Modellen 

beräknar det lokala vindfältet med hänsyn till topografi, markanvändning, havstemperatur 

samt luftens stabilitet mot bakgrund av den storskaliga meteorologin. Vid spridning av 

utsläpp tas hänsyn till plymlyft och aktuella höjder för utsläppen. Spridningsmodellen 

beskrivs mer detaljerat i Bilaga 2. 

Spridningen av föroreningar har beräknats för ett område av 15,5x15,5 kilometer och den 

geografiska upplösningen för varje gridruta i beräkningarna är 250x250 meter. Det totala 

beräkningsområdet avseende meteorologi är dock avsevärt större (700x700 km). Beräknade 

haltbidrag redovisas för en nivå ovan tak i tätbebyggt område. 

3.1.1 Meteorologi 

Som meteorologiska indata till spridningsberäkningar används ofta ett specifikt år eller ett 

statistiskt medelår. Vid användande av ett specifikt år (t.ex. 2005) finns risk att detta år inte 

återspeglar "normala" spridningsförutsättningar eftersom klimatets mellanårsvariabilitet är 

stor i Sverige. Osäkerheten med ett statistiskt medelår är att detta kanske aldrig existerar i 

verkligheten eftersom det är en statistisk produkt. 

8

I spridningsberäkningarna för SSAB Luleå används istället ett s.k. meteorologiskt typår. Ett 

typår är baserat på en objektiv väderklassificering (Lambs väderklasser) dygn för dygn 

baserat på data från 1948-2005. Med hjälp av lufttrycksdata, lokalisering av hög/lågtryck 

och vindhastighet erhåller man ett typår, där fördelningen av olika väderklasser är samma 

som för hela tidsperioden (1948-2005). Ett typår är en sammansättning av månader från 

olika år och kan därför bestå av exempelvis januari 1999, februari 2005 o.s.v. Motsvarande 

metod har används i Storbritannien i många år (Jenkins and Collin 1977, Jones and Kelly 

1982 och Jones et al. 1993). 

3.2 Indata till spridningsberäkningarna 

Indata till beräkningarna har erhållits från SSAB Luleå. Storleken på emissionerna från 

produktionsanläggningen och transporterna har redovisats i kapitel 2. En mer detaljerad 

redovisning av emissionerna samt av de tekniska förutsättningar för utsläppspunkterna 

finns i Bilaga 1. 

4 Resultat från spridningsberäkningarna 

I avsnittet redovisas resultaten från spridningsberäkningarna i form av kartor med haltbidrag 

av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar samt depositionsbidrag av svavel och 

kväve. Beräkningarna har gjorts för emissioner till luft från produktionsprocessen samt från 

transporter. Kartorna över beräknade haltbidrag redovisas som årsmedelvärden och 

percentiler, medan kartorna för deposition redovisas som årsdeposition. 

4.1 Vindros 

För att erhålla ett så representativt resultat som möjligt har spridningsberäkningarna utförts 

med meteorologi från ett s.k. meteorologiskt typår (se avsnitt 3.1.1 ovan). Vindrosor från 

den meteorologi som används för spridningsberäkningarna redovisas i Figur 5 avseende 

helår och i Figur 6 avseende september. September är den månad då beräkningar avseende 

emissioner orsakade av spaltugnsstoppet har gjorts. 

9


Period: (1999-04-01 till 2005-12-31) 

Antal 

m/s 

Värden 0-2 2-4 4-6 6-8 8- 

N 125 499 320 161 63 

NO 130 317 191 86 47 

O 158 339 241 103 37 

SO 159 425 198 160 55 

S 118 475 494 276 254 

SV 101 419 258 94 6 

V 108 342 244 226 54 

NV 130 534 467 276 70 

Totala antalet värden: 8760 

2000 

1000 

0 

Figur 5 Vindros för den tidsperiod (ett s.k. typår) som emissioner till luft från SSAB Luleå 

spridningsberäknats, d.v.s. januari 2001, februari 2002, mars 2004, april 1999, maj 2002, 

juni 2002, juli 2003, augusti 1999, september 2001, oktober 2001, november 1999 och 2005. 

Observera att datumen i figuren inte stämmer helt då tidsangivelserna där ordnats 

kronologiskt efter årtalen. 


Period: (2001-09-01 till 2001-09-30) 

Antal 

m/s 

Värden 0-2 2-4 4-6 6-8 8- 

N 12 39 6 17 2 

NO 11 19 14 27 

O 10 35 52 28 4 

SO 14 21 37 55 

S 15 24 51 7 

SV 6 28 29 

V 8 9 29 10 

NV 7 29 39 21 5 

Totala antalet värden: 720 

150 

100 

50 

0 

Figur 6 Vindros för september 2001 då spaltugnsstoppet har antagits ske vid beräkningarna för 

nuläget. 

10 

N 

S 

N 

S 

O 

O

4.2 Nuläge utan spaltugnsstopp 

I detta kapitel redovisas beräknade halt- och depositionsbidrag för nuläget utan 

spaltugnsstopp, d.v.s. scenario 1a. 

Beräknade haltbidrag avser emissioner av svaveldioxid (SO 2), kväveoxider (NO X) och 

partiklar (PM 10) från SSAB Luleås produktionsanläggning (avsnitt 4.2.1), transporter 

(avsnitt 4.2.2) samt de sammanlagda haltbidraget från produktionsanläggningen och 

transporterna (avsnitt 4.2.3). Beräknade haltbidrag presenteras i kartform som 

årsmedelvärden av svaveldioxid (SO 2), kvävedioxid (NO 2) och partiklar (PM 10), 98percentiler 

för dygns- och timmedelvärden under ett år av SO 2 och NO 2 samt 90percentiler 

för dygnsmedelhalter under ett år av PM 10. 

Beräknade depositionsbidrag avser emissioner av svaveldioxid (SO 2) och kväveoxider 

(NO X) från SSAB Luleås produktionsanläggning (avsnitt 4.2.1). Beräknade depositionsbidrag 

presenteras i kartform som årsdeposition av svavel och kväve. 

11

4.2.1 Produktionsanläggning 

4.2.1.1 Beräknade haltbidrag av svaveldioxid 

Figur 7 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Isolinjerna representerar 0.5, 1, 2, 

3, 4, 6 och 8 µg/m 3 . Emissioner från anläggningen vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

12

Figur 8 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för dygnsmedelvärden under ett år. 

Emissioner från anläggningen vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

13

Figur 9 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för timmedelvärden under ett år. 


14

4.2.1.2 Beräknade haltbidrag av kvävedioxid 

Figur 10 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Isolinjerna representerar 

0.2, 0.3, 0.4, 0.5, 0.6, 0.8, 1.0 och 1.2 µg/m 3 . Emissioner från anläggningen vid Nuläge utan 

spaltugnsstopp. 

15

Figur 11 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för dygnsmedelvärden 

under ett år. Emissioner från anläggningen vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

16

Figur 12 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för timmedelvärden under ett år. 


17

4.2.1.3 Beräknade haltbidrag av partiklar 

Figur 13 Beräknade haltbidrag av PM10 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Emissioner från 

anläggningen vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

18

Figur 14 Beräknade haltbidrag av PM10 (µg/m 3 ) som 90-percentil för dygnsmedelvärden 

under ett år. Isolinjerna representerar 0.5, 0.75, 1, 2, 4, 6, 8, 10 och 12 µg/m 3 . 


19

4.2.1.4 Beräknat depositionsbidrag av svavel 

Figur 15 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av svavel. Emissioner från anläggningen 

vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

20

4.2.1.5 Beräknat depositionsbidrag av kväve 

Figur 16 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av kväve. Emissioner från anläggningen 

vid Nuläge utan spaltugnsstopp. 

21

4.2.2 Transporter 


Figur 17 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Emissioner från 

transporter vid Nuläge. 

22

Figur 18 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för dygnsmedelvärden 

under ett år. Emissioner från transporter vid Nuläge. 

23

Figur 19 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för timmedelvärden under 

ett år. Emissioner från transporter vid Nuläge. 

24


Figur 20 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Emissioner från 


25



26

Figur 22 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som 98-percentil för timmedelvärden under 

ett år. Emissioner från transporter vid Nuläge. 

27




28



29


Figur 25 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av svavel. Emissioner från transporter vid 

Nuläge. 

30


Figur 26 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av kväve. Isolinjerna representerar 1, 2, 

3, 5, 10, 15, 20, 40 och 50 mg/m 3 ·år. Emissioner från transporter vid Nuläge. 

31

4.2.3 Produktionsanläggning och transporter 



produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och transporter vid Nuläge. 

32


under ett år. Emissioner från produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och 


33


ett år. Emissioner från produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och 


34




35


under ett år. Emissioner från produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och 


36


ett år. Emissioner från produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och 


37




38


under ett år. Isolinjerna representerar 0.5, 1, 2, 4, 6, 8, 10 och 12 µg/m 3 . 

Emissioner från produktionsanläggning (utan spaltugnsstopp) och transporter vid 

Nuläge. 

39

4.3 Nuläge med spaltugnsstopp 

I detta kapitel redovisas beräknade haltbidrag för nuläget med spaltugnsstopp, d.v.s. 

scenario 1b. Spaltugnen är belägen på industriområdet norr om Viktoriahamnen, se Figur 

35. 

Beräknade haltbidrag avser emissioner av svaveldioxid (SO 2) och kväveoxider (NO X) från 

SSAB Luleås produktionsanläggning (avsnitt 4.3.1). Emissionerna av partiklar påverkas inte 

av spaltugnsstoppet utan är desamma som i scenario 1a. (Resultaten från de beräkningarna 

redovisas i avsnitt 4.2.1.3). 

Emissionerna från transporter påverkas inte av spaltugnsstoppet utan är desamma som i 

scenario 1a. (Resultaten från de beräkningarna redovisas i avsnitt 4.2.2). 

Beräknade haltbidrag från produktionsanläggningen inklusive ett spaltugnsstopp 

presenteras i kartform som årsmedelvärden av svaveldioxid (SO 2) och kvävedioxid (NO 2) 

samt som 98-percentiler för dygns- och timmedelvärden under ett år av SO 2 och NO 2. 

NH3-förbränning där 

spaltugnsstoppet sker 

Figur 35 Plats för koksverkets NH3-förbränning där spaltugnsstoppet sker. 

40




anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

41


under ett år. Isolinjerna representerar 1, 2, 3, 4, 5, 10, 15, 20, 30 och 40 µg/m 3 . 

Emissioner från anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

42


ett år. Isolinjerna representerar 1, 2, 3, 4, 5, 7.5, 10, 15, 20, 25, 30 och 35 µg/m 3 . 

Emissioner från anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

43



anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

44


under ett år. Emissioner från anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

45


ett år. Emissioner från anläggningen vid Nuläge med spaltugnsstopp. 

46

4.4 Fall 2 

I detta kapitel redovisas beräknade halt- och depositionsbidrag för Fall 2, d.v.s. scenario 2. 

Beräknade haltbidrag avser emissioner av svaveldioxid (SO 2), kväveoxider (NO X) och 

partiklar (PM 10) från SSAB Luleås produktionsanläggning (avsnitt 4.4.1). Beräknade 

haltbidrag presenteras i kartform som årsmedelvärden av svaveldioxid (SO 2), kvävedioxid 

(NO 2) och partiklar (PM 10), 98-percentiler för dygns- och timmedelvärden under ett år av 

SO 2 och NO 2 samt 90-percentiler för dygnsmedelhalter under ett år av PM 10. 

Beräknade depositionsbidrag avser emissioner av svaveldioxid (SO 2) och kväveoxider 

(NO X) från SSAB Luleås produktionsanläggning (avsnitt 4.4.1). Beräknade depositionsbidrag 

presenteras i kartform som årsdeposition av svavel och kväve. 

47



Figur 42 Beräknade haltbidrag av SO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Emissioner från anläggningen i 

Fall 2. 

48


under ett år. Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

49


ett år. Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

50


Figur 45 Beräknade haltbidrag av NO2 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. Emissioner från anläggningen i 

Fall 2. 

51


under ett år. Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

52


ett år. Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

53


Figur 48 Beräknade haltbidrag av PM10 (µg/m 3 ) som årsmedelhalt. . Isolinjerna motsvarar 0.1, 0.2, 

0.3, 0.4, 0.5, 1.0, 2.0, 4.0 och 6.0 µg/m 3 Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

54


under ett år. Isolinjerna motsvarar 0.5, 1.0, 2.0, 3.0, 4.0, 5.0, 10 och 15 µg/m 3 . 

Emissioner från anläggningen i Fall 2. 

55


Figur 50 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av svavel. Emissioner från anläggningen 

i Fall 2. 

56


Figur 51 Beräknade depositionsbidrag (mg/m 3 ·år) av kväve. Emissioner från anläggningen 

i Fall 2. 

57

5 Referenser 

Jenkins and Collin, 1977. An Initial Climatology of Gales over the North Sea. Synoptic 

Climatology Branch Memorandum, 62. 

Jones and Kelly, 1982. Principal Component Analyses of the Lamb Catalogue of daily 

weather types: Part 1, annual frequencies. J. Clim., 2: 147-157. 

Jones et al., 1993. A comparison of Lamb circulation types with an objective classification 

scheme. Int. J. Climatol., 13: 655-663. 

Kindbom K., Boström C-Å., Palm A., Skårman T., Sternbeck J. IVL Swedish 

Environmental Research Institute and Fagerlund J., Gustafsson T., Linder I. Statistics 

Sweden, SCB (2004): Emissions of particles, metals, dioxins and PAH in Sweden. SMED 

Nr 2 2004, Assignment for Swedish Environmental Protection Agency. 

Svensson A. (2004): Bilaga E6 - Utsläpp till luft från transporter knutna till SSAB Tunnplåt 

AB, metallurgi, Luleå. IVL Svenska Miljöinstitutet, Göteborg 2004-06-29. 

58

BILAGA 1 

Indata till spridningsberäkningarna 

– 

punktkällor, linjekällor och 

areakällor vid SSAB Luleås 

produktionsanläggning 



2008-09-01


Bilaga 1a Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007 (Fall 1 - Nuläge) 

Tabell 1 Punktkällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007............................... 1 

Tabell 2a Linjekällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007................................ 4 

Tabell 3a Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett 

medel under åren 2003-2007 utan spaltugnsstopp.............................................................................................................................. 4 

Tabell 3b Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett 

medel under åren 2003-2007 med spaltugnsstopp.............................................................................................................................. 4 

Bilaga 1b Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen med en utbyggnad av koksverket (Fall 2) 

Tabell 4 Punktkällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen. ....................................................................................... 5 

Tabell 5 Linjekällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen. ........................................................................................ 8 

Tabell 6 Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen.. .............. 8 

Bilaga 1c Emissioner från transporter vid tillverkning av 2,2 Mton råjärn/råstål som ett medel under åren 2003-2007 (Fall 1 - 

Nuläge) 

Tabell 7 Beräknade avgasemissioner från arbetsfordon och lok av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar (ton/år) från SSAB Luleå 

(Svensson, 2004). Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007. ................................................ 9 

Bilaga 1d Byggnader på industriområdet 

Tabell 8 Byggnader på SSAB Luleås industriområde...................................................................................................................................... 9

BILAGA 1a Indata till spridningsberäkningarna – Fall 1 Nuläge 

Tabell 1 Punktkällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007. 

Verksamhet Utsläppspunkt xkoordinat 

ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

1 

Höjd Rökgas- 

hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

av stoft 

SO2 NOx PM10 

(m) (m) (m/s) (K) (%) (g/s) (g/s) (g/s) 

Koksverk Batteriskorsten 72 87 683 17 97 596 P 4 85 5,8 523 15 6,56 9,10 0,03 

Kokstryckning 72 87 663 17 97 654 P 27,65 15 2 313 2 - - 0,01 

Huvfilter 72 87 550 17 97 660 P 2,5 15 15 318 22 0,35 0,29 0,01 

(Tryckning) 

Släckning 72 87 666 17 97 549 P 8,96 45 3 323 22 0,48 0,16 0,40 

Sortenbunkter 72 87 557 17 97 652 P 1,1 40 18 298 22 - - 0,01 

Ångpanna 72 87 788 17 97 583 P 0,95 25 11 433 22 1,20 1,24 0,001 

Fackla KV 72 87 689 17 97 536 P 0,5 50 5 573 - 0,22 0,19 - 

NH3-förbr. utan 

spaltugnsstopp 

72 87 800 17 97 700 P 0,8 30 5 523 - - - - 

NH3-förbr. med 72 87 800 17 97 700 P 0,8 30 5 523 - 57,87 11,57 - 

spaltugnsstopp 1) 

Masugnar Lant Ö 

Timme 1 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0,06 

Lant Ö 

Timme 2 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant Ö 

Timme 3 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant V 

Timme 1 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0,08 

Lant V 

Timme 2 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant V 

Timme 3 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Taköppning 

Timme 1 

72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 29 - - 0,22 

1) 

Utsläppen sker endast under september månad.


ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

2 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

SO2 NOx PM10 

Taköppning 

Timme 2 

72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 

av stoft 

29 - - 0 

Taköppning 

Timme 3 

72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 29 - - 0 

Slaggskorsten 

Timme 1 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 19 12,00 - 0,35 

Slaggskorsten 

Timme 2 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 19 5,90 - 0,17 

Slaggskorsten 

Timme 3 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 19 0 - 0 

IF-filter 72 88 653 17 95 001 P 1,5 30 14 328 25 0,76 - 0,01 

ITK-filter 72 88 647 17 94 999 P 1,4 30 19 328 25 0,79 - 0,05 

Bacho-filter 72 88 723 17 95 258 P 1,8 30 14 318 25 1,40 - 0,01 

Cowper 72 88 688 17 95 069 P 3,5 80 11 553 25 4,72 4,25 0,03 

Fackla M3 72 88 658 17 95 019 P 1,0 35 5 523 - 0,01 0,10 - 

M3, Råmaterial Hörnstation 72 88 300 17 95 000 P 3,0 20 8 298 25 - - 0,01 

Brikettfilter 72 88 800 17 95 100 P 0,5 20 9 293 25 - - 0,0001 

Omlastning 72 88 800 17 95 100 P 0,5 20 17 293 25 - - 0,0004 

Chargering 72 88 800 17 95 100 P 0,5 80 12 293 25 - - 0,0002 

Råmaterial 72 88 800 17 95 100 P 2,0 25 10 297 25 - - 0,04 

Kolinjektion 72 88 750 17 95 000 P 1,6 60 10 378 25 0,06 0,13 0,02 

Kross o sikt 72 88 787 17 95 083 P 1,4 15 10 298 25 - - 0,04 

Pelletslossning 72 88 800 17 95 100 P 1,2 20 12 298 25 - - 0,001 

Pelletssilo 72 88 800 17 95 100 P 0,8 30 18 308 25 - - 0,002 

Pelletstransport 72 88 800 17 95 100 P 0,3 5 15 298 25 - - 0,003 

Stålverk Primär LD 1 72 88 471 17 95 552 P 1,6 80 10 333 60 0,33 0,41 0,72 

Primär LD 2 72 88 479 17 95 530 P 1,6 70 10 333 60 0,33 0,41 0,55 

LD-sek N 72 88 594 17 95 524 P 2,8 30 17 318 25 - - 0,19 

LD-sek S 72 88 571 17 95 522 P 2,8 30 17 318 25 - - 0,21 

Avsvavling 72 88 596 17 95 544 P 3,0 30 15 308 25 - - 0,03 

Omhällning 72 88 570 17 95 510 P 3,06 20 11 308 25 - - 0,05


ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

3 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

av stoft 

SO2 NOx PM10 

LD-Lant 1) 72 88 449 17 95 524 P 13,2 60 1,5 295 70 - - 1,87 

LD-tak 1 72 88 600 17 95 697 P 7,14 30 2 291 70 - - 0,19 

LD-tak 2 72 88 600 17 95 710 P 7,14 30 2 291 70 - - 0,19 

LD-tak 3 72 88 593 17 95 721 P 6,18 30 2 291 70 - - 0,19 

LD-tak 4 72 88 597 17 95 730 P 6,68 30 2 291 70 - - 0,19 

Skänkvärmare 72 88 500 17 95 500 P 0,5 50 10 423 - 0,44 0,63 

RH 72 88 500 17 95 500 P 0,5 50 10 423 - 0,44 0,63 

Service- CAS-OB /S5 72 88 305 17 95 725 P 2,2 30 13 313 25 - - 0,10 

anläggningar Krosstorn 72 88 489 17 95 551 P 0,56 20 10 293 25 - - 0,01 

Hyvling 72 88 438 17 95 886 P 1,3 28 14 298 25 - - 0,06 

Slitten 72 88 440 17 95 886 P 0,9 28 17 298 25 - - 0,02 

Russkärning 72 88 460 17 95 750 P 1,8 15 13 293 25 - - 0,002 

Murnings- 72 88 529 17 95 263 P 0,9 40 16 298 25 - - 0,001 

centralen 

Övrigt Värmecentral 72 88 700 17 95 250 P 1,0 50 10 423 - - 0,06 - 

Gasol 72 85 350 17 95 850 P 6,18 30 3 303 - - 0,13 - 

1) Rökgaserna går ut genom en gallervägg i sydlig riktning med en rökgashastighet av 3 m/s. Några meter framför gallerväggen finns en vägg, vilket gör att rökgasflödet 

omgående trycks uppåt. Arean av detta utrymme är dubbelt så stor som gallerväggen. Vid beräkningarna antas ett flöde uppåt med en area som är dubbelt så stor som 

gallerväggen, men med halva den verkliga rökgashastigheten.

Tabell 2a Linjekällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007. 

Verksamhet Utsläppspunkt xkoordinat 

Masugnar Slaggtippen 

(diffust) 

72 88 750 

72 88 750 

ykoordinat 

17 95 850 

17 95 950 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

4 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

SO2 NOx PM10 

(m) (m) (m/s) (K) 

av stoft 

(%) (g/s) (g/s) (g/s) 

L 0-2 2 323 - 0,60 - - 

Tabell 3a Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 

2003-2007 utan spaltugnsstopp. 

Verksamhet SO2 NOx PM10 

Punktkällor 759 559 174 

Linjekällor 19 - - 

TOTALT ANLÄGGNING 778 559 174 

Tabell 4b Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 

2003-2007 med spaltugnsstopp. 




TOTALT ANLÄGGNING 928 589 174

BILAGA 1b Indata till spridningsberäkningarna – Fall 2 med utbyggt koksverk 

Tabell 5 Punktkällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen. 


ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

5 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

av stoft 

SO2 NOx PM10 

(m) (m) (m/s) (K) (%) (g/s) (g/s) (g/s) 

Koksverk Batteriskorsten 72 87 683 17 97 596 P 4 85 5,8 523 15 7,84 12,05 0,04 

Kokstryckning 72 87 663 17 97 654 P 27,65 15 2 313 2 - - 0,02 

Huvfilter 72 87 550 17 97 660 P 2,5 15 15 318 22 0,42 0,44 0,02 

(Tryckning) 

Släckning 72 87 666 17 97 549 P 8,96 45 3 323 22 0,57 0,24 0,19 

Sortenbunkter 72 87 557 17 97 652 P 1,1 40 18 298 22 - - 0,02 

Ångpanna 72 87 788 17 97 583 P 0,95 25 11 433 22 1,44 0,96 0,002 

Fackla KV 72 87 689 17 97 536 P 0,5 50 5 573 - 0,25 0,20 - 

NH 3 -förbrän. 72 87 800 17 97 700 P 0,8 30 5 523 - - - - 

Masugnar Lant Ö 

Timme 1 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0,08 

Lant Ö 

Timme 2 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant Ö 

Timme 3 

72 88 693 17 95 028 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant V 

Timme 1 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0,12 

Lant V 

Timme 2 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Lant V 

Timme 3 

72 88 704 17 94 995 P 3,48 35 2 308 29 - - 0 

Taköppning 

Timme 1 

72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 29 - - 0,22 

Taköppning 72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 29 - - 0 

Timme 2 

Taköppning 

Timme 3 

72 88 700 17 95 000 P 6,04 35 1 308 29 - - 0


ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

6 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

SO2 NOx PM10 

Slaggskorsten 

Timme 1 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 

av stoft 

19 4,50 - 0,04 

Slaggskorsten 

Timme 2 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 19 2,20 - 0,02 

Slaggskorsten 

Timme 3 

72 88 684 17 94 991 P 1,4 35 14 358 19 0 - 0 

IF-filter 72 88 653 17 95 001 P 1,5 30 14 328 25 1,10 - 0,01 

ITK-filter 72 88 647 17 94 999 P 1,4 30 19 328 25 1,12 - 0,07 

Bacho-filter 72 88 723 17 95 258 P 1,8 30 14 318 25 2,01 - 0,02 

Cowper 72 88 688 17 95 069 P 3,5 80 11 553 25 5,20 2,76 0,04 

Fackla M3 72 88 658 17 95 019 P 1,0 35 5 523 - 0,01 0,10 - 

M3, Råmaterial Hörnstation 72 88 300 17 95 000 P 3,0 20 8 298 25 - - 0,001 

Brikettfilter 72 88 800 17 95 100 P 0,5 20 9 293 25 - - 0,002 

Omlastning 72 88 800 17 95 100 P 0,5 20 17 293 25 - - 0,002 

Chargering 72 88 800 17 95 100 P 0,5 80 12 293 25 - - 0,002 

Råmaterial 72 88 800 17 95 100 P 2,0 25 10 297 25 - - 0,04 

Kolinjektion 72 88 750 17 95 000 P 1,6 60 10 378 25 0,10 0,13 0,02 

Kross o sikt 72 88 787 17 95 083 P 1,4 15 10 298 25 - - 0,04 

Pelletslossning 72 88 800 17 95 100 P 1,2 20 12 298 25 - - 0,001 

Pelletssilo 72 88 800 17 95 100 P 0,8 30 18 308 25 - - 0,001 

Pelletstransport 72 88 800 17 95 100 P 0,3 5 15 298 25 - - 0,001 

Stålverk Primär LD 1 72 88 471 17 95 552 P 1,6 80 10 333 60 0,44 0,58 0,66 

Primär LD 2 72 88 479 17 95 530 P 1,6 70 10 333 60 0,44 0,58 0,66 

LD-sek N 72 88 594 17 95 524 P 2,8 30 17 318 25 - - 0,10 

LD-sek S 72 88 571 17 95 522 P 2,8 30 17 318 25 - - 0,10 

Avsvavling 72 88 596 17 95 544 P 3,0 30 15 308 25 - - 0,05 

Omhällning 72 88 570 17 95 510 P 3,06 20 11 308 25 - - 0,07


ykoordinat 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

7 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

av stoft 

SO2 NOx PM10 

LD-Lant 1) 72 88 449 17 95 524 P 13,2 60 1,5 295 70 - - 2,6 

LD-tak 1 72 88 600 17 95 697 P 7,14 30 2 291 70 - - 0,26 

LD-tak 2 72 88 600 17 95 710 P 7,14 30 2 291 70 - - 0,26 

LD-tak 3 72 88 593 17 95 721 P 6,18 30 2 291 70 - - 0,26 

LD-tak 4 72 88 597 17 95 730 P 6,68 30 2 291 70 - - 0,26 

Skänkvärmare 72 88 500 17 95 500 P 0,5 50 10 423 - 0,21 0,48 - 

RH 72 88 500 17 95 500 P 0,5 50 10 423 - 0,21 0,48 - 

Service- CAS-OB /S5 72 88 305 17 95 725 P 2,2 30 13 313 25 - - 0,05 

anläggningar Krosstorn 72 88 489 17 95 551 P 0,56 20 10 293 25 - - 0,006 

Hyvling 72 88 438 17 95 886 P 1,3 28 14 298 25 - - 0,02 

Slitten 72 88 440 17 95 886 P 0,9 28 17 298 25 - - 0,004 

Russkärning 72 88 460 17 95 750 P 1,8 15 13 293 25 - - 0,002 

Murnings- 72 88 529 17 95 263 P 0,9 40 16 298 25 - - 0,001 

centralen 

Övrigt Värmecentral 72 88 700 17 95 250 P 1,0 50 10 423 - - 0,09 - 

Gasol 72 85 350 17 95 850 P 6,18 30 3 303 - - 0,18 - 

1) Rökgaserna går ut genom en gallervägg i sydlig riktning med en rökgashastighet av 3 m/s. Några meter framför gallerväggen finns en vägg, vilket gör att rökgasflödet 

omgående trycks uppåt. Arean av detta utrymme är dubbelt så stor som gallerväggen. Vid beräkningarna antas ett flöde uppåt med en area som är dubbelt så stor som 

gallerväggen, men med halva den verkliga rökgashastigheten.

Tabell 6 Linjekällor vid SSAB Luleå - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen. 

Verksamhet Utsläppspunkt xkoordinat 

Masugnar Slaggtippen 

(diffust) 

72 88 750 

72 88 750 

ykoordinat 

17 95 850 

17 95 950 

Typ av 

källa 

Dia- 

meter 

8 


hastighet 

Rökgas- 

temperatur 

Andel 

PM10 

SO2 NOx PM10 

(m) (m) (m/s) (K) 

av stoft 

(%) (g/s) (g/s) (g/s) 

L 0-2 2 323 - 0,77 - - 

Tabell 7 Totala utsläpp (ton/år) vid SSAB Luleås anläggning (exklusive transporter) - Data gäller produktion av 3,0 Mton ämnen. 




TOTALT ANLÄGGNING 767 607 191

BILAGA 1c Indata till spridningsberäkningarna – Transporter 

Tabell 8 Beräknade avgasemissioner från arbetsfordon och lok av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar (ton/år) från SSAB Luleå (Svensson, 2004). Data gäller 

produktion av 2,2 Mton ämnen som ett medel under åren 2003-2007. 

Transportslag SO2 (ton/år) NOX (ton/år) PM (ton/år) 

Lastbilstransporter 0,0001 0,0706 0,0005 

Fartyg till havs 1,5 2,5 0,10 

Fartyg i hamn 3,6 12 0,32 

Arbetsfordon 0,07 170 6,6 

Lok 0,01 29 0,91 

BILAGA 1d Indata till spridningsberäkningarna – Byggnader på industriområdet 

Tabell 9 Byggnader på SSAB Luleås industriområde 

Hus Höjd (m) Hörn x-koordinat y-koordinat 

LD-huset 60 1 7288485 1795526 

2 7288460 1795529 

3 7288452 1795565 

4 7288478 1795562 

Masugn 50 1 7288851 1795210 

2 7288839 1795219 

3 7288839 1795221 

4 7288843 1795240 

5 7288867 1795252 

9

BILAGA 2 

Spridningsmodell 

Marie Haeger-Eugensson 


2008-05-19

Bilaga 2. Beskrivning TAPM modellen 

För spridningsberäkningarna har TAPM (The Air Pollution Model) används, vilket är en 

prognostisk modell utvecklad av CSIRO i Australien. För beräkningarna i TAPM 

behövs indata i form av meteorologi från storskaliga synoptiska väderdata, topografi, 

markbeskaffenhet indelat i 31 olika klasser (t.ex. is/snö, hav olika tätortsklasser m.m.), 

jordart havstemperatur, markfuktighet mm. Topografi, jordtart och markanvändninge 

finns automatiskt inlagd i modellens databas med en upplösning av ca 1x1 km men kan 

förbättras ytterligare genom utbyte till lokala data. Utifrån den storskaliga synoptiska 

meteorologin simulerar TAPM den marknära lokalspecifika meteorologin ner till en 

skala av ca 1x1 km utan att behöva använda platsspecifika meteorologiska observationer. 

Modellen kan utifrån detta beräkna ett tredimensionellt vindflöde från marken upp till ca 

8000 m höjd, lokala vindflöden så som sjö- och landbris, terränginducerade flöden (t.ex. 

runt berg), omlandsbris samt kalluftsflöden mot bakgrund av den storskaliga 

meteorologin. Även luftens skiktning, temperatur, luftfuktighet, nederbörd mm beräknas 

horisontellt och vertikalt. 

Med utgångspunkt från den beräknade meteorologin beräknas halter för olika 

föroreningsparametrar timme för timme inkluderande, förutom dispersion, även kemisk 

omvandling av SO 2 och partikelbildning, fotokemiska reaktioner ( bl.a. NO x, O 3 och 

kolväte) i gasfas samt våt- och torrdeposition. Man kan även själv definiera den kemiska 

nedbrytnings- samt depostionshastigheter på ett eller flera ämnen i modellen. 

Långdistanstransporterade luftföroreningar kan defineiras genom att koppla timupplösta 

halter till modellkörningarna. Biogeniska ytemissioner (VOC) kan också inkluderas. detta 

har visat sig vara viktigt för både ozon- och partikelbildningen (Pun, et al. Environ. Sci. 

Technol., 36 (2002). 

I spridningsberäkningarna kan både punkt, linje- och areakällor behandlas. Resultatet av 

spridning av föroreningar såväl som meteorologin presenteras dels i form av kartor, dels i 

form av diagram och tabeller både som årsmedelvärden och olika percentiler (dygn 

respektive timmedelvärden). 

Modellen har validerats i både Australien och USA, och IVL har också genomfört 

valideringar för svenska förhållanden dels i södra Sverige (Chen m.fl. 2002). Resultaten 

visar på mycket god överensstämmelse mellan modellerade och uppmätta värden. Mer 

detaljer om modellen kan erhållas via www.dar.csiro.au/TAPM. 

I Chen m.fl, (2002) gjordes även en jämförelse mellan uppmätta och beräknade 

parametrar (med TAPM). I figur 2:1 presenteras jämförelsen av temperatur i olika 

tidsupplösning. I figur 2:2 presenteras en jämförelse mellan uppmätt och beräknad 

vindhastighet vid Säve. 

Jämförelse mellan uppmätta och modellerade ozon- och kvävedioxidhalter har genomförts 

i Australien (se figur 2:3).

Surface temperature (°C) 

Surface temperature(°C) 

a) 

14 

12 

10 

c) 

8 

6 

4 

2 

0 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

-5 

-10 

1 

GÖTEBORG 1999 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 

Hour (local time) 


Model 

Obs 

14 

27 

40 

53 

66 

79 

92 

105 

118 

131 

144 

157 

170 

183 

196 

209 

222 

235 

248 

261 

274 

287 

300 

313 

326 

339 

352 

365 

Day 

Model 

Obs 

Surface temperature (°C) 

b) 

20 

16 

12 

8 

4 

0 


Jan Feb Mar Apr May Jun Jul Aug Sep Oct Nov Dec 

Figur 2:1 Uppmätt och modellerad lufttemperatur i Göteborg för 1999 (a) 

timvariation; (b) säsong variation; (c) dygnsvariation. 

Observed surface wind 

(v component, m/s) 

0 

-40 -30 -20 -10 0 10 20 

20 

15 

10 

5 

-5 

-10 

-15 

Modeled surface wind (v component, m/s) 

Figur 2:2 Jämförelse mellan beräknad och uppmätt vindhastighet vid Säve 1999. 

Month 

Model 

Obs

Figur 2:3 Jämförelse mellan uppmätta O 3 och NO 2 halter i Australien, 

gridupplösning 3x3km. 

Referenser. 

Chen m.fl. 2002, IVL-rapport L02/51 "Application of TAPM in Swedish Weast Coast: 

validation during 1999-2000" 

Pun, B K. Wu S-Y and Seigneur C. 2002: "Contribution of Biogenic Emissions to the 

Formation of Ozone and Particulate Matter in the Eastern United States" Environ. Sci. 

Technol., 36 (16), 3586 -3596, 2002.

SSAB Tunnplåt AB 

FÖRORENADE OMRÅDEN 

RISKKLASSNING ENLIGT MIFO 

SAMT FÖRSLAG TILL 

UTREDNINGSSTRATEGIER 

Luleå 2007-10-24 

SWECO VIAK AB 

Helena Hed 

Uppdragsansvarig 

Uppdragsnummer 1673181-000 

SWECO VIAK 

Västra Varvsgatan 11 

Box 50120, 973 24 Luleå 

Telefon 0920-355 00 

Telefax 0920-355 45 

Lisa Åström 

Handläggare 

Johan Hörnsten 

Kvalitetsgranskare 

Uppdrag 1673181-000; 

p:\1641\1673181-000 ssab förorenade områden\19original\ssab 

tunnplåt ab 071024.doc 

BILAGA D7


Inledning...............................................................................................................3 

Uppdrag .................................................................................................................3 

Avgränsningar........................................................................................................3 

Arbetsmetodik........................................................................................................3 

Riskklassning, prioriteringssordning samt undersökningsstrategier............4 

Referenser ..........................................................................................................28 

Bilagor 

Bilaga 1 

Översiktskarta MIFO-klassade områden 

Bilaga 2 

Översiktskarta med förslag till placering av grundvattenrör runt koksverksområdet 

Uppdrag 1673181-000; 


tunnplåt ab 071024.doc

Inledning 

Uppdrag 

På uppdrag av SSAB Tunnplåt AB har SWECO VIAK riskklassat 

förorenade objekt inom SSAB Tunnplåts verksamhetsområde i Luleå. 

Syftet med uppdraget har varit att ta fram en prioriteringslista från 

vilken företaget kan bestämma strategier för kommande 

undersökningar och efterbehandlingar av förorenade områden. 

Avgränsningar 

Uppdraget har omfattat de objekt som SSAB Tunnplåt tillhandahållit. 

Det arbetsmaterial som SWECO VIAK arbetat med, resultat från 

tidigare utförda utredningar, undersökningar och saneringar, återfinns 

i referenslistan. 

Objekt som kommer att ingå i SSAB:s deponiområde samt 

koksverksdiket och gamla fordonsverkstan ingår inte i denna 

utredning. 

Arbetsmetodik 

SWECO VIAK har riskklassat objekten med avseende på 

föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar 

samt områdets känslighet och skyddsvärde i enlighet med MIFOmetodiken. 

Resultatet av bedömningen medför att objekten inordnats 

i en av fyra riskklasser där riskklass 1 medför mycket stor risk och 

riskklass 4 medför liten risk. 

SWECO VIAK har, utifrån riskklassningen, tagit fram en 

prioriteringsordning. Syftet med denna är att lyfta fram de objekt som 

anses mest angelägna för vidare undersökningar och eventuellt 

efterbehandling. SWECO VIAK har även tagit fram 

undersökningsstrategier för prioriterade objekt. 

3 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 



. 

Riskklassning, prioriteringsordning samt undersökningsstrategier 

Objekt 

Gammalt 

oljedestruktionsområde 

Objekt nr 6 i bilaga 1 

Riskklassning Bedömning Prioritet Undersökningsstrategi 

1 Området bedöms vara komplext förorenat med 

bland annat cyanid och olja. Föroreningarnas 

farlighet klassas som hög till mycket hög. 

Föroreningar påträffas i höga halter och 

utbredningen är inte avgränsad. Med anledning 

av detta bedöms föroreningsnivån som stor till 

mycket stor. 

Spridningsförutsättningarna är okända. Då det 

finns risk för att grundvattnet kommer i kontakt 

med påträffade markföroreningar bedöms 

spridningsrisken som måttlig till stor. 

Yrkesverksamma på området exponeras i liten 

utsträckning och känsligheten bedöms därför 

som måttlig. Skyddsvärdet bedöms som litet. 

1 Undersökningar bör ske i mark och 

grundvatten dels för att utreda om 

spridning från mark till grundvatten 

förekommer, dels för att avgränsa 

föroreningsutbredningen. 

För att avgränsa föroreningen bör 

ett större antal prover samlas in vid 

provtagningen. Analys av prover 

kan sedan ske i omgångar. 

Provtagning sker lämpligast med 

hjälp av borrbandvagn. Denna 

metod ger möjlighet att installera 

grundvattenrör samtidigt som det 

är möjligt att ta ut jordprover och 

inverkan på området blir liten. 

Skruvborr har används inom 

området tidigare. 

4 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 

p:\1641\1673181-000 ssab förorenade områden\19original\ssab tunnplåt ab 

071024.doc

Objekt 

Plannja tipp 



1 Området bedöms vara komplext förorenat med 

bland annat krom och cyanid. Föroreningarnas 

farlighet klassas som mycket hög. 

Inga undersökningar på mark är känd, dock har 

föroreningar påträffats i grundvatten vilket 

medför att föroreningar med stor sannolikhet 

finns i mark. Föroreningsnivån bedöms, med 

anledning av tippens stora volym, som stor till 

mycket stor. 

Grundvattnets strömningsriktning är okänd men 

misstänks ske i ostlig eller sydostlig riktning. 

Spridningsförutsättningarna från mark till 

grundvatten bedöms som stora till mycket 

stora med anledning av att förorenat 

grundvatten påträffats. 




2 Undersökning av grundvattnets 

spridningsriktning samt eventuell 

spridning bör genomföras i ett 

första skede. I ett andra skede kan 

deponimassor undersökas med 

avseende på föroreningsinnehåll. 

Grundvattenrör bör installeras i 

nordlig riktning samt eventuellt i 

sydostlig riktning (om fungerande 

rör finns kvar sedan tidigare är 

detta ej nödvändigt). 

Om undersökning ska ske inom 

tippen görs detta lämpligast genom 

provgropsgrävning. 

5 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Tjärslambassäng 



1 Förorening i form av PAH förekommer på 

området. Föroreningarnas farlighet klassas som 

mycket hög. 

Föroreningens utbredning är okänd. Tidigare 

undersökning visade oljeförorenad sand och 

skikt av tjärliknande karaktär 1-2 m under 

markytan. Med anledning av detta bedöms 

föroreningsnivån som stor till mycket stor. 

Spridningsförutsättningarna är okända. Det 

finns risk för att älvvattnet vid höga flöden 

kommer i kontakt med eventuella 

markföroreningar, men eftersom lösligheten 

hos de flesta PAH:er är begränsad bedöms 

spridningsförutsättningarna som små till 

måttliga. 




3 Undersökningen bör ske i mark för 

att avgränsa föroreningens 

utbredning. 

Det mycket strandnära läget 

försvårar utredning av eventuell 

spridning till grundvattnet då detta 

samverkar med och påverkas 

kraftigt av älvvattnet. 

Provtagningsstrategi i området 

beror av grundvattenytans läge 

och kan antingen ske med hjälp av 

borrbandvagn eller med 

provgropsgrävning. 

6 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Gasklocka 

Objekt 



1 Föroreningar i form av olja finns i området 

närmast gasklockan, främst på dess norra sida. 

Föroreningarnas farlighet klassas som hög. 

Bräddning av olja vid plötsliga tryckförändringar 

har pågått sedan gasklockan togs i bruk 1975. 

Föroreningsnivån är okänd och bedöms därför 

som stor till mycket stor. 



med markföroreningen bedöms 

spridningsrisken som måttlig till stor. 




4 Eventuell spridning till grundvatten 

kontrolleras i ett första skede i 

grundvattenrör som enligt förslag 

installeras runt om 

koksverksområdet, se bilaga 2. 

I ett andra skede kan 

markundersökning genomföras för 

att avgränsa 

föroreningsutbredningen. 

Markprovtagning sker lämpligast 

med hjälp av borrbandvagn. 

Denna metod ger minst påverkan 

på omgivningen och ger bäst 

förutsättningar för att undersöka 

marken närmast gasklockan utan 

att underminera kockans grund. 

7 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Oljecisterner och 

oljetankar 

Objekt nr 26, objekt 32 

och objekt 42 bilaga 3 i 

bilaga 1. 


2 

Föroreningar i form av petroleumprodukter kan 

förekomma i anslutning till oljecisterner och 

oljetankar. Föroreningarnas farlighet klassas 

som hög. 

Föroreningsnivån är okänd men bedöms vara 

måttlig till stor med anledning av att spill vid 

tankning/påfyllning/läckor kan medföra 

föroreningar i mark. 

Spridningsförutsättningarna bedöms som 

måttliga till stora då det finns risk för spridning 

av petroleumprodukter om grundvatten kommer 

i kontakt med föroreningar i mark. 




5 Undersökningar bör ske i mark och 

grundvatten för att utreda om 

föroreningar förekommer i mark 

samt i förekommande fall utreda 

eventuell spridning från mark till 

grundvatten. 

I ett första skede är det lämpligt att 

ta 3-4 provpunkter per objekt. 

Provtagningen riktas mot 

påfyllning/tappställe samt områden 

där det finns synliga oljefläckar. 

Beroende på förutsättningarna på 

varje enskilt objekt är det möjligt 

att arbeta antingen med 

borrbandvagn. 

8 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Gamla tjärslamlagret 


2 Förorening i form av PAH kan förekomma inom 


mycket hög. 

Tjärslammet lagrades tidigare direkt på naturlig 

mark och marken efterbehandlades inte då 

tjärslammet avlägsnades. Föroreningsnivån är 

okänd men bedöms med anledning av den 

tidigare verksamheten vara stor till mycket 

stor. 

Eftersom de flesta PAH:er har en låg löslighet i 

vatten bedöms spridningsförutsättningarna från 

mark till grundvatten som liten. 











att utreda halter och avgränsa 

föroreningens utbredning. 

Eftersom föroreningen sannolikt är 

begränsad till de övre marklagren 

sker undersökningen lämpligast 

med hjälp av provgropsgrävning. 

9 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Kondensatanläggning 

inklusive djuptank 



2 Enligt muntliga uppgifter förekommer förorening 

i form av PAH på området. Föroreningarnas 


Tjära som separerats från koksgasen samlas 

upp i öppna behållare på anläggningens 

framsida. Verksamheten har pågått en längre 

tid och oavsiktliga utsläpp/spill har troligen 

förekommit. Föroreningsnivån är okänd men 

bedöms vara stor till mycket stor. 

Området bakom anläggningen är tidigare 

undersökt, halterna där ligger under riktvärdet 

för MKM. 

Eftersom de flesta PAH:er har en väldigt låg 

löslighet i vatten bedöms 

spridningsförutsättningarna från mark till 

grundvatten som liten. 




7 I ett första skede kontrolleras 

eventuell spridning till grundvatten 

i grundvattenrör som enligt förslag 



Asfalten på området framför 

anläggningen kommer enligt 

muntliga uppgifter att avlägsnas för 

att ersättas med en betongplatta. 

I samband med dessa arbeten bör 

sanering med kontrollerande 

provtagning ske. Om ovanstående 

åtgärd ej kommer att genomföras 

bör undersökningar i ett andra 

skede ske i mark för att utreda 

halter och utbredning. 

10 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Reningsverk 75 



2 Föroreningar i form av olja förekommer inom 


hög. 

Föroreningarnas utbredning är okänd. Med 

anledning av detta bedöms föroreningsnivån 

vara måttlig till stor. 



med påträffade markföroreningar samt 

närheten till ytvatten bedöms spridningsrisken 

som måttlig till stor. 




8 Undersökningar bör i första hand 

ske i mark. Provtagning riktas mot 

de områden där oljeföroreningar är 

synliga samt till den plats där 

glödskalsslam läggs upp. 

Om föroreningsspridning kan 

konstateras i djupled bör även 

grundvattnet undersökas. Detta 

sker lämpligen genom installation 

av grundvattenrör. 

Provtagning av mark kan ske med 

grävmaskin. Om grundvattenrör 

ska installeras bör det ske med 

hjälp av borrbandvagn. 

11 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Sedimentationsbassäng 

inom utfyllnadsområde 



2 I början av 1970-talet fanns en 

”sedimenteringsbassäng” inom området. 

Denna fylldes med avloppsvatten från hela 

järnverket och nyttjades tills att fast mark 

bildats. 

Eventuella föroreningar i detta område är 

okända. Eventuella föroreningars farlighet 

klassas därmed från liten till mycket hög. 

Storleken på sedimentationsbassängen är 

okänd, därmed bedöms föroreningsnivån 

vara måttlig till stor. 

Spridningsförutsättningarna inom området 

är okända. Med anledning av att ett utfyllt 

området kan vara permeabelt bedöms 

spridningsförutsättningarna vara måttliga 

till stora. 

Yrkesverksamma på området exponeras i 

liten utsträckning och känsligheten bedöms 

därför som måttlig. Skyddsvärdet bedöms 

som litet. 

9 Området bör kartläggas för att fastställa 

lokalisering av 

sedimentationsbassängen. Detta sker 

förslagsvis med hjälp av markradar. 

När/om området är kartlagt är det 

möjligt att installera grundvattenrör i 

anslutning till 

sedimentationsbassängen med syfte 

att kartlägga eventuell 

föroreningsspridning från området,. 

Om föroreningar påträffas i 

grundvattnet bör markprovtagning ske 

med syfte att utreda 

sedimentationsbassängens 

föroreningsinnehåll. 

I samband med installation av 

grundvattenrör erhålls markprover som 

kan analyseras med avseende på 

jordart och föroreningsinnehåll. 

12 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Hydroxidtipp mellan 

fordonsverkstan och 

centralförrådet 



2 Föroreningar i form av Hg, Cr(6), Cd, As och Pb 

kan förekomma inom området. Föroreningarnas 


Föroreningsnivån klassas som stor med 

anledning av att några kilo av föroreningarna 

kan påträffas inom området. 

Spridningsförutsättningarna bedöms som små 

då föroreningarna återfinns inom två högar vilka 

är täckta med jord och är gräsbevuxna. Detta 

minskar risken för infiltration av ytvatten och 

därmed spridning av föroreningen. 




10 För att eliminera eventuell risk från 

hydroxidtipparna och för att minska 

behov av undersökningar samt 

framtida miljökontroll i anslutning 

till området rekommenderar 

SWECO VIAK att massorna flyttas 

till SSAB:s deponiområde där det 

finns upplag för hydroxidslam. 

I samband med denna åtgärd bör 

prover tas i mark för att säkerställa 

att de förorenade massorna 

avlägsnats från området. 

Om hydroxidtippen kvarlämnas bör 

undersökningar av grundvatten 

utföras för att utreda eventuella 

risk för föroreningsspridning. 

13 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Tjärtegeltillverkning 



3 Föroreningar i form av olja och PAH samt 

trikloretylen finns inom området. 

Föroreningarnas farlighet klassas som hög till 

mycket hög. 

Området är tidigare sanerat med avseende på 

olja och PAH men föroreningar kvarlämnades 

under stålverksbyggnaden. Utbredningen av de 

kvarlämnade föroreningarna är inte fastställd. 

Mängden bedöms till ca 150-200 m 3 . Utifrån 

kvarvarande volym bedöms föroreningsnivån 

vara liten. 

Spridningsförutsättningarna i mark och 

grundvatten av kvarvarande föroreningar 

bedöms som små med anledning av att 

grundvattnet är permanent sänkt och att 

grundvattnet samlas in under byggnaden. 

Provtagning sker kontinuerlig av det insamlade 

grundvattnet. 




11 Provtagning av det insamlade 

grundvattnet bör fortsätta enligt 

kontrollprogram. 

Analysprogrammet bör 

kompletteras med analys av 

vinylklorid som är en 

nedbrytningsprodukt av 

trikloretylen. 

14 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Oljeförorening öster 

om fordonsverkstad 



3 Föroreningar i form av petroleumprodukter har 

påträffats under fordonsverkstaden. Området är 

tidigare sanerat men föroreningar 

kvarlämnades under byggnaden. 

Föroreningarnas farlighet klassas som hög. 

Föroreningsnivån är okänd men bedöms vara 

måttlig till stor. 


måttliga till stora då det finns risk för spridning 

av petroleumprodukter om grundvatten kommer 

i kontakt med föroreningar i mark. 




12 Grundvattenrör finns installerade 

väster om de kvarvarande 

föroreningarna. Genom att 

regelbundet provta grundvattnet i 

dessa rör går det bedöma 

eventuell spridning från området. 

15 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

KV-bassäng (nya) 



3 Området bedöms vara komplext förorenat av 

bl.a. PAH och olja, eventuellt även fenoler och 

cyanider. Föroreningarnas farlighet klassas 

som hög till mycket hög. 

Sedimentets mäktighet och föroreningsmängden 

i bassängen är okända. 

Föroreningsnivån bedöms därför som måttlig 

till stor. 

Utgående vatten kontrolleras enligt SSAB s 

kontrollprogram. Pulser och ojämna flöden som 

kan orsaka sedimentflykt förhindras av en 

skärm som reglerar och fördelar inkommande 

vatten. Visst läckage nedåt kan förekomma då 

bassängens botten består av naturlig mark. 

Spridningsförutsättningarna bedöms därför som 

små till måttliga. 




13 Tidigare undersökning med 

passiva provtagare påvisar mycket 

höga halter av PAH i slammet. 

Med anledning av slammets höga 

föroreningsinnehåll bör bassängen 

rengöras. Bassängens bör även 

bottentätas, förslagsvis i samband 

med kommande sanering av 

gamla koksverksdiket. 

16 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Bensenanläggningen 



3 Förorening i form av råbensen kan finnas på 

området. Föroreningens farlighet klassas som 

mycket hög. 

Läckage har enligt muntlig uppgift tidigare 

förekommit inne i byggnaden. Föroreningens 

utbredning och omfattning är okända. 

Bensenhalten minskar med tiden då ämnet är 

mycket lättflyktigt, föroreningsnivån bedöms 

därför som liten till stor. 

Föroreningen är idag övertäckt med 

cementgolv. Bensen är lättflyktigt och sprider 

sig lätt i marken, i grundvatten och eventuellt 

även från mark till byggnad genom 

gasinträngning. Spridningsförutsättningarna 

bedöms med därför som måttliga till stora. 

Yrkesverksammas exponering på området 

kontrolleras med gasvarnare och är begränsad. 

Känsligheten bedöms därför som måttlig. 

Skyddsvärdet bedöms som litet. 






Undersökning kan i ett andra 

skede ske i mark under 

cementgolv för att utreda 

föroreningens halt och utbredning. 

Undersökningen kompliceras av 

risk för gasinträngning efter 

håltagning i plattan. Vidare 

utredning bör därför skjutas upp till 

nedläggning av verksamheten. 

Eventuell spridning till luft 

kontrolleras med mätning av halter 

inne i byggnaden. 

17 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Mekanisk verkstad 



3 Föroreningar i form av petroleumprodukter kan 

eventuellt förekomma på planen utanför 

koksverkets mekaniska verkstad. 

Föroreningens farlighet klassas som hög. 

Föroreningens mängd och utbredning är okänd 

och föroreningsnivån bedöms som liten till 

måttlig. 

Petroleumprodukter sprider sig med vatten i 

mer permeabla markskikt. Risk för spridning 

finns även om petroleumprodukter i mark 

kommer i kontakt med grundvattnet. 

Spridningsförutsättningarna bedöms därför vara 

måttliga till stora. 


utsträckning, känsligheten bedöms därför som 

måttlig. Skyddsvärdet bedöms som litet. 

15 Eventuell spridning till grundvattnet 

kontrolleras i grundvattenrör som 

enligt förslag installeras runt om 




att utreda halter och avgränsa 

föroreningens utbredning. 

18 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

LD-slam och 

elstålverksslam 


4 Området utgör deponi och bedöms innehålla 

zink samt krom (3). Föroreningarnas farlighet 

klassas som låg till hög. 

Beroende på deponins totala volym bedöms 

föroreningsnivån vara liten till stor. 

Spridningsförutsättningarna bedöms som små. 




Svalhall stålverket 4 Området är sanerat vilket medför att grund för 

misstanke om förorening saknas. 

- 

- 

19 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

- 

-

Objekt 

Kokillgjuteri 

Koksgaskondensat 


4 Olja har eventuellt använts inom området. 

Föroreningens farlighet klassas som hög. 

Det finns inga uppgifter som bekräftar 

användning av olja, därmed bedöms 

föroreningsnivån vara liten. 





4 Koksgaskondensat innehåller bland annat 

fenoler och cyanider, föroreningar med mycket 

hög farlighet. 

Koksgaskondensatet transporteras i ledningar 

och med anledning av detta bedöms 

spridningsförutsättningarna vara små. 

Då det inte finns uppgift om läckor från 

ledningar saknas grund för misstanke om 

föroreningar. 

- - 

- - 

20 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Objekt 

Lulefrakt ga kross 

och garage 

Laboraroriet och 

försökshall 

Utfyllnadsområde 4 


4 Föroreningar i form av olja och PAH har 

påträffats inom området. Föroreningarnas 

farlighet klassas som hög till mycket hög. 

Föroreningsnivån bedöms vara liten med 

anledning av att låga halter av föroreningarna 

påträffats. 





4 Området är undersökt och grund för misstanke 

om förorening saknas. 

Området är utfyllt med fyllnadsmassor, 

huvudsakligen morän. Grund för misstanke om 

förorening saknas. 

- 

- 

- 

21 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

- 

- 

-

Objekt 

Oljeavskiljning 

laxviken 


4 Föroreningar i form av olja påträffats i 

oljeavskiljaren. Föroreningarnas farlighet 

klassas som hög. 


anledning av låga halter av föroreningarna 

påträffats. 





- 

22 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

-

Objekt 

Sedimentering 

Laxviken 

Fosseco, IMS, 

Multiserv 


4 Föroreningar i form av olja påträffas sannolikt i 

sedimenten. Föroreningarnas farlighet klassas 

som hög. 


anledning av låga halter av föroreningarna 

påträffats. 





4 Området är sanerat vilket medför att grund för 

misstanke om förorening saknas. 

- I samband med muddring eller 

tömning av 

sedimentationsbassängen bör 

föroreningsinnehåll undersökas. 

- 

23 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

-

Objekt 

Tvättorn 

(naftalinanläggning) 



4 Spill av tvättolja har eventuellt förekommit 

inom området. Föroreningens farlighet 

klassas som hög. 

Spill kan enligt muntliga källor ha förekommit 

på 1980-talet. Nedbrytning och avrinning på 

området har sannolikt avlägsnat eventuell 

förorening. Föroreningsnivån bedöms därför 

som liten. 


små. 

Yrkesverksamma på området exponeras i 

liten utsträckning och känsligheten bedöms 

därför som måttlig. Skyddsvärdet bedöms 

som litet. 

- 

24 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

-

Objekt 

Släckbassäng 


Batterikällare 



4 Släckvattnet från koksningen innehåller bl.a. 

fenoler och PAH, föroreningar med mycket 

hög farlighet 

Släckvattnet transporteras i ledningar och 

återförs efter rening till processen varför 

spridningsförutsättningarna bedöms vara 

små. 

Då det inte finns uppgifter om överfyllnad 

eller läckage från ledningar saknas grund för 

misstanke om förorening. 

4 Spill av förlagsvatten med innehåll av PAH 

har eventuellt förekommit. Föroreningarnas 


Koksbatteriets källare har betonggolv och 

spridningsförutsättningarna bedöms som 

små. 

Grund för misstanke om förorening saknas. 

- 

25 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

-

Objekt 

Sedimentationsbassäng 

(kollager) 



4 Föroreningar i form av PAH kan påträffas i 

dagvattnet från kollagret. Föroreningarnas 


Föroreningsnivån bedöms vara liten då risk 

för PAH i dagvattnet endast förekommer på 

senvintern då kollagren är tömda. 

Förutsatt att oljeavskiljaren i 

sedimentationsbassängen fungerar bedöms 

spridningsförutsättningarna vara små. 

Då det inte finns uppgifter om läckage från 

ledningar saknas grund för misstanke om 

förorening. 

Vägbank Långstråket 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

Skrothantering 

Utetravers vid 

plåtmanufaktur 

4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 


Slaggtipp 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

- 

26 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc 

-

Objekt Riskklassning Bedömning Prioritet Undersökningsstrategi 

Slinterfines 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

Sand SV 80 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

Grässluttning 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

Gammal slaggtipp 4 Grund för misstanke om förorening saknas. - - 

Transportstråk 

legeringar 

Sanerade områden 

Objekt nr XX i bilaga 3 


4 Grund för misstanke om förorening saknas. 

27 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 


071024.doc

Referenser 

Länsstyrelsen i Norrbottens län (1998) Beslut 241-8991-98 SSAB 

Tunnplåt AB:s förslag till efterbehandling av förorenad mark i 

samband med ombyggnationer vid stålverkets omtappning 

Länsstyrelsen i Norrbottens län (2003) Angående underrättelse enligt 

10 kap. 9§ miljöbalken om markförorening utanför murarcentralen 

inom SSAB Tunnplåt AB:s industriområde. Beslut 555-7148-00 

MRM (1998); Översiktlig miljöteknisk markundersökning av 

markområde vid SSAB delområde ”Heckett – MultiServ”. MRAP 

98038 

MRM (1999); Miljöteknisk markundersökning av markområde vid 

SSAB delområde Heckett – MultiServ Etapp II. MRAP 99019 

MRM (1999); Miljöteknisk markundersökning av område vid SSAB 

Delområde NTG Etapp II. MRAP 99023 

MRM (1999); Miljöteknisk markundersökning vid SSAB Provtagning 

och analys av jordprover vid område för slaggseparering. MRAP 

99025 

MRM (2001); Miljöutredning avseende undersökningsområde Laxiken 

vid SSAB, Luleå. MRAP 01040 

MRM (2001); Miljöutredning avseende undersökningsområde lok- och 

fordonsverkstad vid SSAB, Luleå. MRAP 01039 

MRM (2002); PM avseende sanering vid svalningshallen. Daterad 

2002-08-18 

MRM (2002); Miljöutredning avseende svalningshallen vid SSAB; 

Luleå: MRAP 02002 

MRM (2003); Miljöteknisk markundersökning och sanering vid 

fordonsverkstad SSAB Luleå. MRAP 03002 

MRM (2003); Miljöteknisk markundersökning vid SSAB Koksverket 

kollager. PM 1983 

28 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 



MRM (2003); Miljöteknisk markundersökning vid SSAB Koksverket 

Gasbehndling. PM 1981 

MRM (2007); Bensenanläggingen. PM 07-034 

MRM (2007); Bensenanläggingen. PM 07-030 

Naturvårdsverket (1999); Metodik för inventering av förorenade 

områden, bedömningsgrunder för miljökvalitet vägledning för 

insamling av underlagsdata. Rapport 4918 

SSAB Tunnplåt AB (2000); Förslag till uppdelning av kostnader 

mellan Heckett MultiServ AB och SSAB tunnplåt AB. Daterad 28/2 - 

00 

SSAB Tunnplåt AB (2000); Slutrapport från sanering av jordmassor 

från stålverkets råjärnsomhällning och beskrivning av fortsatt kontroll 

och beredskap. Daterad 00-01-28. 

SSAB Tunnplåt AB (2002); Anmälan om omhändertagande av 

förorenad mark i svalhallen. Daterad 2002-05-31 

SSAB Tunnplåt AB (2003); Utredning av eventuellt förorenade 

markområden utförd enligt Naturvårdsverkets MIFO-metod 

SSAB Tunnplåt AB (2003); Resultat från markteknisk undersökning 

vid Lulefrakt g:a kross och garage. Daterad 2003-10-27 

Övrigt material från SSAB Tunnplåt AB bland annat muntlig 

information, kartor, analysresultat, grundvattendata mm. 

29 (29) 

Uppdrag 1673181-000; 



Bilaga 1 Översiktskarta MIFO-klassade objekt 

Järn- och stålverksområdet

Bilaga 1. Översiktskarta MIFO-klassade objekt 

Koksverksområdet

Bilaga 2. Förslag till placering av grundvattenrör runt koksverksområdet

MiljÃ¶konsekvens- beskrivning - SSAB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?