Miljökonsekvens- beskrivning - SSAB

SSAB Tunnplåt AB Miljökonsekvensbeskrivning Bilaga D
Luleå 2008
Innan en kemisk produkt får användas skall den godkännas av Metallurgis
kemigrupp. Denna grupp, som består av representanter för den tekniska och
medicinska hälsovården, skyddsombud samt personal från avdelningarna för
Yttre Miljö och Inköp, har till uppgift att granska nya produkter innan
användning. I det arbetet ingår såväl att, ur ett skydds- och miljöperspektiv,
jämföra med tidigare använda produkter samt utifrån samhällets kunskaper
och krav bedöma produktens lämplighet. Genom denna prövning erhålls en
fortlöpande substitution av produkter, mot mindre miljö- och hälsoskadliga
sådana. Dessutom upprättas årligen av kemigruppen en förteckning över
produkter, där brukaren uppmanas att aktivt gå ut och söka bättre alternativ
till produkten, även om inte tekniska behov föreligger.
Råvatten för kylning, rening m.m. hämtas från Luleälven och fjärdområdet
söder om koksverket (se vidare avsnitt 4.1). Under senare år har knappt
6 000 m 3 råvatten per timme använts för produktionsanläggningens samtliga
industrivattensystem, varav den helt dominerande andelen utnyttjats som
kylvatten. Det årliga behovet av dricksvatten uppgår till 0,40 - 0,45 milj. m 3 .
SSAB:s egen användning av den egenproducerade gasen som energikälla i
koksverk, masugn och stålverk har inte betraktats som en ”förbrukning” av
råvara, eftersom stålproduktionen i sig är en förutsättning för bildandet av
denna ”råvara”.
Av liknande skäl kan det anses tveksamt att definiera den av gasen
producerade elektriciteten som används vid ståltillverkningen, såsom
varande en råvara i egentlig mening. Emellertid har vi valt att göra så, med
motiveringen att elektriciteten produceras av en extern producent,
LuleKraft. Detsamma gäller inköpta kvantiteter av ånga och hetvatten från
LuleKraft.
RÅVARUFÖRBRUKNING VID SÖKT PRODUKTION
Förbrukningen av kol för kokstillverkning blir oförändrad i Alt 1, respektive ökar
proportionellt mot koksproduktionen i Alt 2, dvs med maximalt 45 % jämfört
senare år.
I masugnen och stålverket kommer användningen av råvaror och kemikalier att
öka ungefär proportionellt mot råjärnstillverkningen, dvs med upp till 35-40 %.
Ett undantag är behovet av köpkoks, som i Alt 1 ökar ungefär 10 ggr jämfört
med genomsnittet för senare år. I Alt 2 finns inget behov att köpa koks. Ett
annat undantag är injektionskol av vilket det relativa behovet, dvs åtgången per
producerat ton råjärn, kan komma att öka med 5-10 % vid en ökad produktion.
Ett annat exempel på en ”råvara” som inte kommer att öka proportionellt mot
en framtida produktionsökning är behovet av råvatten, som istället kommer att
minska räknat per producerad mängd.
Förbrukningen av kemiska produkter är mestadels inte beroende av
produktionens storlek. Ett undantag utgör användningen av lut vid koksverkets
gasreningsanläggning, som förväntas öka vid en ökad koksgasproduktion
enligt Alt. 2.
22