STAR-bladet nr 2 2010 - Trikeflyg

3
4
5
6
fanns i ett antal varianter med antingen
remtransmission eller växellåda. Man
kunde köpa en konverteringssats för
nästan 100 000 och sedan "gå på
skroten" och hämta motorn för en
spottstyver, så hade man en flygmotor.
Vad som imponerar dock är hur man
sköter trafikledningen på fältet. Man
har, parallellt med asfaltbanan ett långt
stråk avdelat "på mitten", så man får en
stråkdel för landande och en stråkdel för
startande. Allt sköts av funktionärer
utrustade med flaggor i rött, grönt och
vitt. Dessa män sköter start och landning
som om de stod på ett
hangarfartygsdäck, skillnaden är att de
saknar radio. Mycket imponerande. På
Lördagseftermiddagen när mässan var
på väg att stänga räknade jag till 15 ULmaskiner
som stod på kö för start, gyros,
3-axliga och trikar väntande på att
flaggas fram till "startern" som till slut,
när den lättande maskinen nått tillräcklig
höjd gav piloten grön flagg för att dra
på. En trafik värdig en storflygplats fast
med bara UL-kärror.
Visst blir man sugen på att nästa år lasta
in tält och sovsäck och bli en del av
mässan och mässbesöket.
Uppskattningsvis 10 000 pers kom, de
flesta bilburna för att se, känna och höra.
Flygintresset är stort i Centraleuropa det
går inte att ta miste på, och aktiviteten i
mässtälten var stor. Främmande språk är
fransmännen dock inte så vana vid, så i
många mässtält fick man ta hjälp av
"någon granne" om man ställde en fråga
på tyska eller engelska. Och vi som har
den uppfattningen att med engelska
klarar man sig överallt.