3n gödning. För detta ändamål sår man Ärter, Vicker

«- 109
och Krusbärs-buskar. Kupan höljes med en halmmatta mot
Väta, köld och hetta. Innan kupan nyttjas, svedes den inuti,
för att få bort strå, spindelväf och insekter : en bit
af en Honingskaka sättes öfverst, och nedomkring strykcs
med Honing eller aromatiska örter, såsom Körfvél, Elggräs,
Melis och Mynta. Granskap af badstugor, masugnar
och hamrar äro besvärliga för Bi, i anseende till rök och.
buller. Likaså stora strömmar och sjöar, hvari de
drunkna; men smii bäckar och friskt vatten älska de.
Avbetsbien begynna först med inrättningen af sine
boningar, kitta alla springor och luftdrag med vax, som
de med tänderna afgnaga pä klibbiga trädknoppar beh vid
fötterna fastklibbadt föra hem, der redan andra arbetsbi
stå i beredskap alt emottaga och förarbeta det. Kär
de fulländat detta arbete, begynna de att bygga de konstiga
cellerna eller piporna, hvartili de nyttja bättre vax
af blomknoppar och blomsterkalkar, isynnerhet morgon
och afton. Bien krypa så djupl in uti blomkalken, som de
kunna; der fastnar fröstof.tet vid deras håriga kropp, lì vii»ket
de afrycka med fötterne,- för att af frömjölet göra
små "kulor, hvilka de fästa vid sina bakben. Detta vaxmjöl
föra de uti derlill bestämda celler, fukta det med
munneu, knåda det, förtära det som spis, och när det t je—
nat dem till näring, utsvetta de en del deraf såsom vax
f enom
baklifvets sex ringar, aftäga det med fötterna, och
lygga dermed nya'celler eiler kamrar.
Bien bygga Honungs-kakorna öfverst och afvels-kakorna
inunder. Kakorna äro vanligen 6 eller '7 utmed hvarandra,
men så vidt åtskiljde, att de med beqvämlighet
kunna springa emellan. Äfven lemna de några tväröppningar
såsom genomgångar, för att utan omvägår kunna
komma ifrån den ena skifv'an till den andrà. I en vaxkaka,
som är 15 tum lång och 10 tum bred äro öfver
9000 celler; och en talrik Bistock, som är flitig, bygger
på en dag en vaxkaka, som är 8—9 tum lång och hälften
så bred. Men Bien bo icke uti'cellerne, utan emellan vaxkakorne
; cellerne tjena till den unga affödans och Honingens
bevarande. Cellerne för afveln äro större eller smärre,
allt efter som de äro bestämda för drönare eller arbetsbi.
Vise-cellerne hafva eu helt annan form och bygg*
nad. Smak, lukt och färg på Honing är olika, liksom de
vexter, hvaraf den är samlad, ßa. snart ett litet rum är
fullt, sâ igensmetàs det med vax.