SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

More documents

Recommendations

Info

KULTUR SYDSVENSKANh Kulturchef: Rakel Chukri Redaktionssekreterare: Camilla Sylvan B4 E-post: kultur@sydsvenskan.se Postadress: Kultur, <strong>Sydsvenskan</strong>, 205 05 Malmö Onsdag 4 april 2012 Påskhyllan Liten ordbok för påskveckan ■ Dymmelonsdagen. Onsdagen före påsk då ”påskfriden” inleds. Föregås av de mer obemärkta dagarna Palmsöndagen, Blåmåndagen och Vittisdagen. CAROLINA SÖDERHOLM konstkritiker och konstvetare Dymmelonsdagen firas traditionellt genom att man väldigt försiktigt slår på kyrkklockor med en liten pinne. Ordet ”dymmel” kommer av en sammanslagning av ”dummer” och ”lymmel” och kan jämställas med begrepp som ”spånig knöl”, ”pundig luspu- Superkraft i klassrummet. Konst i skolan ger en annan typ av kompetens. ”Konst i skolan” – projektet låter inte så märkvärdigt. Men det öppnar dörren till en värld av möjligheter. Det handlar om att låta samtidskonsten spela en aktiv roll i grundskolan. Inte som en extra bildlektion. Nej, syftet är att lyfta fram konstnärens unika kompetens. Förmågan att tänka fritt och kritiskt, att kliva utanför traditionens ramar, och söka nya ingångar till de frågor och ämnen som eleverna arbetar med. Ganska få skolbarn – eller för den delen lärare – känner till hur konstnärer arbetar idag. Eller exakt hur relevant samtidskonst kan vara för samhällets skilda aktörer och fält. Man kan ta Leif Holmstrands samarbete med Centralskolan i Svedala som exempel. I en intervju berättar den berörda läraren hur han plötsligt insåg hur styrd han var av undervisningens givna ram. I klassrummet visste han precis vilken kunskap han frågade efter. Och än viktigare: eleverna visste precis vilka svar han ville ha. Men genom Leif Holmstrands okonventionella förhållningssätt till ämnet – krafter av olika slag – vidgades perspektivet. Skolarbetet växte från vindkraft, vattenkraft och tyngdkraft till att omfatta vänskaps-, kärleks- och superkrafter, medan vilda uppslag och utopiska fantasier gav energi och näring också åt de mer jordnära alternativen. Projektet drivs genom Konstfrämjandet Skåne sedan 2010. På Galleri S:t Gertrud redovisas nu i två omgångar vinterns och vårens sex projekt, som ägt rum på skolor i Malmö och runt om i Skåne. Intressant nog har man valt konstnärer som, förutom lokal förankring på de olika platserna, inte har särskilt mycket gemensamt. Utöver djupt originelle Leif Holmstrand, deltar bland andra Joanna Thede, Annelie Nilsson och Jes Brinch – alla med starka konstnärskap bortom traditionella genrer som teckning, måleri och skulptur. Bland de spännande projekt som nu visas finns Nilsmagnus Skölds samarbete med Munkhätteskolan i Malmö, där eleverna ger en humoristisk, uppriktig och bitvis hjärtslitande bild av sin identitet och vardag. Vore konst alltid så omedelbar och angelägen, hade det varit fantastiskt. Utöver att utveckla nya tankegångar och arbetsstrategier hos eleverna, väcker samarbetet därtill förhoppningsvis en nyfikenhet på samtidskonsten, också hos en sjundeklassare i Trelleborg, Degeberga eller Malmö. ”Super-bebis”, ett samarbete mellan Leif Holmstrand och klass 7:2C på Centralskolan i Svedala. FOTO: LEIF HOLMSTRAND. Samtidigt gäller det att vara tydlig med ramarna för projektet. Syftet är inte att förvandla konstnärer till nyttiga redskap i samhällets tjänst, eller för den delen till marknadsekonomins resultatinriktade konsulter. Då töms konsten snabbt på sin kritiska potential. Men med sin förmåga att tänka innovativt, självständigt och kreativt besitter konstnärer värdefull kunskap. Om samhället i stort kan inse det, och skapa bättre villkor och utrymme för att ta tillvara deras kompetens, är mycket vunnet. ■ ”Konst i skolan” visas på Galleri S:t Gertrud till och med 7 april samt 14–28 april. del”, ”fläng rackare”, ”noskig buse” eller ”jönsig kanalje”. ■ Skärtorsdagen. Namnet kommer från det ålderdomliga ordet ”skär” i betydelsen ”ren” eller ”klar” (jmf ”ren och skär lögn”) och kan ungefärligen översättas som ”helt enkelt torsdag”. Firas ■ RECENSION Folkmordet på armenier Svante Lundgren har läst en viktig bok om det armeniska folkmordet. Rapporteringen i medierna brast, men det fanns svenskar som gjorde humanitära insatser. Det som Sverige såg ”En svensk tiger” var symbolen för en kampanj under andra världskriget vars syfte var att mana folk till tystnad och till att ligga lågt. Men under andra världskriget gjorde det officiella Sverige så småningom en stor insats och tog emot först de danska judarna som flydde från sitt land och i slutskedet av kriget tusentals överlevande från koncentrationslägren. Många enskilda svenskar stod också för betydande humanitära gärningar, inte minst Raoul Wallenberg. Hundraårsjubileet av hans födelse firas i år. Under första världskriget förrättades i det osmanska riket ett folkmord på armenier och andra kristna folk. Också den gången fanns det svenskar som var viktiga vittnen och som försökte undsätta de drabbade. Det här är dock mindre känt, eftersom hela folkmordet inte har samma framträdande plats i vårt kollektiva medvetande som Förintelsen. Sveriges riksdag erkände dock – till både den turkiska och den svenska regeringens förtret – folkmordet på ”armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker” den 11 mars 2010. Teologen Göran Gunner har genom åren skrivit en hel del om Armenien. Nu återkommer han till temat med en angelägen bok om hur folkmordet på armenier syns i svenska källor. Det är framför allt tre sorts källor han analyserar: vad de svenska diplomaterna i traditionellt genom att små och större barn klär sig i kjol och snattar. ■ Långfredag. Allmän helgdag till minne av Jesu korsfästelse samt den första av Triduum sacrum, ”de tre heliga dagarna”. Firas traditionellt genom att man BOKEN Göran Gunner Folkmordet på armenier – sett med svenska ögon. Artos. låter klockorna stanna, ser på färg som torkar eller gnider sin kropp med flingsalt. Kallas så eftersom det är årets längsta dag, mätt i centimeter. PATRIK SVENSSON Fortsättning följer. det osmanska riket rapporterade om, vad den svenska pressen skrev och vissa svenska missionärers insatser. Eftersom Sverige var neutralt hade landet en fungerande beskickning i Konstantinopel under hela världskriget. De svenska diplomaterna med ambassadör Anckarsvärd i spetsen var långt borta från de delar av riket där folkmordet ägde rum, men de fick rapporter som gjorde att de var mycket väl medvetna om vad som pågick. Anckarsvärd rapporterade till Stockholm att den ungturkiska regimen hade beslutat lösa den armeniska frågan genom ”den armeniska nationens utrotande”. Den svenska pressen var upptagen av det pågående världskriget och skrev inte mycket om vad som drabbade armenierna. Ett undantag utgör våren 1917 då frågan togs upp i riksdagen och på ett stort opinionsmöte i Stockholm, vilket ledde till en viss tidningsdebatt. Vid opinionsmötet talade bland annat blivande statsminister Hjalmar Branting och han använde termen ”folkmord” för det som armenierna utsattes för. Både Kvinnliga Missionsarbetare och Svenska Missionsförbundet hade missionärer i området. Bland dessa fanns denna historias verkliga hjälte, Alma Johansson.Barnmorskan från Uppland kom att allt som allt verka
SYDSVENSKANh Redigering: KULTUR Onsdag 4 april 2012 Cecilia Lindberg Man blir sällan det man drömde om som barn – man blir något som inte fanns då. STIG JOHANSSON i fyrtio år bland armenierna. 1915 arbetade hon på ett barnhem i staden Mush i sydöstra Turkiet och fick bevittna hur stadens armenier, också barnen på barnhemmet, fördes bort och avrättades. Djupt traumatiserad tog hon sig till Konstantinopel och sedan hem till Sverige. Hon förmedlade sitt vittnesbörd till den engelska så kallade blåboken som dokumenterade övergreppen och senare utgav hon en kort skrift där hon berättade vad hon hade varit med om. På så sätt blev hon ett viktigt ögonvittne. Folkmordet på armenier och andra kristna folk i det osmanska riket är väldokumenterat. Forskare har re- Operahyllan Protestsång ■ Malmöoperans uppförande av Tirfing var förra årets stora kulturhistoriska gärning – Anna Bobergs text om den krigiska Hervardur var uppfriskande genusradikal. Men dan tidigare publicerat de viktigaste texterna ur tyska, österrikiska, italienska, franska, brittiska och amerikanska källor. De turkiska arkiven har allt mer öppnats på senare år. Inget nytt framkommer i de svenska källorna, men de styrker den bild som finns från förr: det var ett från centralt håll planerat folkmord som utfördes koordinerat och organiserat i syfte att rensa imperiet på kristna folkgrupper. Några sakfel har smugit sig in i boken och tidvis blir det lite väl mycket av detaljerad återgivning av olika massakrer, som alla uppvisar samma kännetecken. Men det förtar inte fortfarande fnyser många åt genusperspektivet när det gäller Stor Konst. När Expressens musikkritiker Gunilla Brodrej kritiserade en uppsättning på Göteborgsoperan hängdes hon ut i sociala medier och en högt uppsatt person på Göteborgs- Armeniska flyktingbarn. I boken berättas om den svenska barnmorskan Alma Johansson som 1915 arbetade på ett barnhem i Turkiet och som har vittnat om hur armenier – även barn från barnhemmet – fördes bort och avrättades. helhetsintrycket: det är fråga om en både viktig och välskriven bok som mitt i all beskrivning av fruktansvärd grymhet också berättar om människor som i den svåraste av situationer gjorde en heroisk humanitär insats. Alma Johansson var ingen Wallenberg, hon kunde inte rädda tusentals dödsdömda. Men hon fanns på plats, gjorde vad hon kunde och vittnade efteråt om sina upplevelser. Mer kan ingen begära. SVANTE LUNDGREN gästforskare vid Lunds universitet och författare till ”I svärdets tid. Det osmanska folkmordet på kristna minoriteter” operan tjoade med i de sexistiska skämten. I går fick Brodrej eldunderstöd av Malena Ernman som retoriskt frågade: ”Hur ofta har jag sjungit verk komponerade av kvinnor? Hur ofta har jag dirigerats av en kvinna?” Göteborgsoperan har lyck- ■ RECENSION Eva Ström upplever en meditativ ro i Kaj Falkmans bok om haiku. Kaj Falkman Överraskningens poesi: upplevelser av haiku. Atlantis En gräsand halkar med sina orange fötter omkring på isen som solskenetförsett med en hinna av smältvatten. Det ser dråpligt ut och jag tänker att detta är ett haikuögonblick som möjligen är viktigare att uppleva än att skriva ner. Det är en insikt efter att ha läst Kaj Falkmans ”Överraskningens poesi: upplevelser av haiku”, där han i ett tjugotal korta artiklar försöker fånga den japanska kortdiktens egenart. Kapitelrubriker som ”Ögonblickets magi”, ”Jaglöshet” och ”Det outsagda” ger en fingervinkning om dess väsen. En haiku är konkret och vill återge en iakttagelse i verkligheten, oftast i naturen. En haiku är så kort att den inte ger utrymme åt jaget. Haikun ska med andra ord vara en spegel av upplevelsen och inte en spegel av den som erfar det. Det är en zenbuddhistisk tanke: att vara helt och hållet i upplevelsen. Diktaren ska inte träda emellan och grumla förbindelsen mellan ögonblicket och läsaren. Falkman betonar den japanska traditionen och återger världens mest berömda haiku av 1600-talsmästaren Basho: Den gamla dammen En groda hoppar i – vattnets ljud I första raden presenteras scenen för dramat, i den andra aktören och B5 ligtvis markerat mot de kvinnoförnedrande påhoppen och Malena Ernman manar likt en samtida Hervardur till kamp: ”Kvinnan är allt annat än ett offer. För det är hon som vill förändra! Framtiden tillhör oss”. RAKEL CHUKRI Det minimala med nya ögon handlingen och så finalen i form av vattenplumset. Så skildras i en trestegsupplevelse den studie i uppmärksamhet som är haikuns natur. Dikten zoomar in grodan i närbild, både syn och hörsel aktiveras. Den tysta dammen förvandlas av grodans rörelse. Falkmans sympatiska bok med exempel ur egen och andras diktning har en intressant bieffekt: den skänker en meditativ ro. Haikun handlar om så mycket mer än att räkna stavelser även om traditionen säger 17 stavelser. Efter att ha läst de 250 sidorna ökar uppmärksamheten på nuets signaler, som den dova tonen i blåsten, motorljuden från vägen eller solknippets ljusspel över radion på fönsterkarmen. Innehåller inte också de bästa böckerna, hur episkt utformade de än är, sådana kvardröjande haikuögonblick? Buck Mulligan bärande sin skål med raklödder medan den gula morgonrocken fladdrar i morgonvinden i ”Ulysses”, eller Catherine som stoppar ner gullvivor i Haretons gröttallrik i ”Wuthering Heights”. Den treradiga haikudikten är inte bara motsatsen till den actionspäckade tegelstensdeckaren, den gör att vi kan se vår omgivning med nya ögon, och uppskatta det minimala skeendet: Orange fötter en gräsand halkar på vårisen. EVA STRÖM författare
Page 1 and 2: SYDSVENSKANh ONSDAG 4 APRIL 2012 KU
Page 3: SYDSVENSKANh KULTUR & NÖJEN Onsdag
Page 7 and 8: SYDSVENSKANh MUSIK B7 Onsdag 4 apri
Page 9 and 10: SYDSVENSKANh Redigering: Onsdag 4 a
Page 11 and 12: SYDSVENSKANh Redaktör: Christer Ho
Page 13 and 14: SYDSVENSKANh PERSONLIGT B13 Onsdag
Page 15 and 16: Onsdag 4 april 2012 Löddeköpinge
Page 17 and 18: Onsdag 4 april 2012 Företagsannons
Page 19 and 20: Onsdag 4 april 2012 KULTURFOAJÉN
Page 21 and 22: Onsdag 4 april 2012 Företagsannons
Page 23 and 24: Onsdag 4 april 2012 FASTIGHETSEKONO
Page 25 and 26: Onsdag 4 april 2012 PERSONBILAR KÖ
Page 27 and 28: OSS EMELLANo ROCKY av Martin Keller
Page 29 and 30: SYDSVENSKANh TV & RADIO B29 Onsdag
Page 31 and 32: SYDSVENSKANh På följande text-tv-

SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?