SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

More documents

Recommendations

Info

SYDSVENSKANh Redaktör: Håkan Engström E-post: hakan.engstrom@sydsvenskan.se B6 MUSIK Telefon: 040-28 12 67 Onsdag 4 april 2012 Inte så genrekonsekvent. Nicki Minajs skiva brister i originalitet och förminskar hennes lyskraft, tycker Anna Hellsten. FOTO: CHRIS PIZZELLO/AP Splittrat album med lysande rap Nicki Minaj är rastlös som Madonna och nya plattan känns splittrad i två delar. Här finns årets snyggaste rap, men också en klar brist på originalitet. ALBUM HIPHOP/POP HHH Nicki Minaj Pink Friday: Roman Reloaded (Cash Money Records/Universal) ”Pink Friday: Roman Reloaded” kommer bara två veckor efter Madonnas ”MDNA”, en platta där Nicki Minaj gästsjunger hejaklacksrefränger om sin ikoniska kompis. Och vad gäller den artistiska rastlösheten är Nicki Minaj ungefär i nivå med Madonna – dock med en avgörande skillnad: Madonna är åtminstone genrekonsekvent inom sina album. För ”Roman Reloaded” är en nästan komiskt splittrad historia. Ena benet står i den syntmaxade, autotunade och alltmer anonyma dansgolvspop som alla från Chris Brown till Jennifer Lopez ägnar sig åt. Det andra finns i ett hiphop-sound som lånar friskt från Lil’ Kims och Foxy Browns mest dirty nittiotal. Och det reser sig verkligen en osynlig mur mellan första och andra halvan av ”Roman Reloaded”. Eller mera nogräknat från och med spår tio, där Minaj slutar rappa och istället lim- Poplåtarna räddar skivan ALBUM POP HH Adrian Lux Adrian Lux (Universal) Om dansmusiken tidigare präglades av en stabil baby boom (ständigt nya nyfödda genrer), så har samlingsnamnet house, helt utan prefix, på senare tid fått ensam vårdnad om alla möjliga elektroniska barn. Men vissa inom den svenska maffia klan som blivit rik på svarta och vita gager från houseturnéer borde egentligen räknas som vilka popstjärnor som helst. Alla spår på Adrian Lux debut är till exempel runt tre minuter långa – inga radio edits behöver tillverkas här. Oavsett Tiesto-vrå- ! LYSSNA I STÄLLET PÅ ■ Junior M.A.F.I.A: Conspiracy (album) ■ Foxy Brown: Ill Na-Na (album) ■ Rihanna: Good Girl Gone Bad (album) len som produktionerna då och då bryter ut i har Lux musik mycket mer gemensamt med kompakt producerade popsinglar. Popen är också vad som räddar skivan. Bäst är låtarna där Stockholmssångerskan Lune, som gjorde ”Teenage Crime” till en världshit, sjunger. JOHANNA KARLSSON ■ Bästa spår: ”Can’t Sleep” Adrian Lux. mar fast läpparna vid autotunern. Den Red One-komponerade ”Starship” inleder popsektionen, men hur effektiv den än är har den lika mycket personlighet som en Starbucks-filial (Minaj beskrev den själv i ett MTV-inslag som ”ett slags Ryan Seacrest-låt”. Och dessvärre är bristen på originalitet ett intryck som växer ju närmare slut spåren vi kommer: du lyssnar inte längre på en artist, du lyssnar på en industri. I balladen ”Marilyn Monroe” har man laborerat så mycket med Minajs sång att hon låter exakt som Rihanna, ner till dancehall-darret på stämbanden. Om man ska tolka albumets uppdelning som ett uttryck för experimentlusta och artistiskt frisinne eller som ett sätt att tillfredsställa en så bred FOTO: UNIVERSAL ■ KLASSIKERN Patrice Rushen Straight From the Heart (1982) fanbas som möjligt beror antagligen på hur cynisk lyssnaren är (och själv lutar jag åt alternativ nummer två). Att detta förminskar Nicki Minajs egen lyskraft är dock ställt bortom all diskussion. Eller såhär: ”Roman Reloaded” överdoserar så till den grad på fluffig ny-eurodance att man nästan glömmer att den också innehåller årets hittills snyggaste rap. Som titelspåret, en barskrapad, stenhård sak där Minaj kallt konstaterar att ”bang, my shit bangs, bang-bangbang”. Precis den sortens låt som kan omvända hip hop-hatare. ■ Bästa spår: Roman Reloaded TEXT: ANNA HELLSTEN anna.hellsten @sydsvenskan.se Med den här plattan tog jazzpianisten och sångerskan Pat P rice i Rushen R i början av åttiotalet klivet över till ett slags pop-jazz-soul-hybrid, med såväl konstnärligt som kommersiellt strålande resultat. ”Straight from the Heart” har dessutom fått ett nära på evigt liv tack vare de cover- och samplingsvänliga hitsen: de allra mest berömda är antagligen George Michaels deppdisco låt ”Fastlove” och Will Smiths ”Men in Black” som bägge lånade melodikrokar från ”Forget Me Nots”. ANNA HELLSTEN
SYDSVENSKANh MUSIK B7 Onsdag 4 april 2012 ALBUM VÄST- AFRIKANSK POP HHH Amadou & Mariam Folila (Because/Warner) Amadou & Mariam tillhör idag en exklusiv skara artister som kan röra sig mellan stora festivalscener, invigningar för idrottsarrangemang och mer trendkänsliga sammanhang. På sjunde studioalbumet samarbetar Maliduon med bland andra Santigold och Bertrand Cantat. Den franske rockstjärnan dömdes 2004 till åtta års fängelse för att ha slagit ihjäl sin dåvarande flickvän. Sett enbart till musiken fungerar samarbetena och skapar en karakteristisk snygg fusion av västerländska och västafrikanska pop- och rocktraditioner. Men när duon blandar in rapparen Theophilus London på ”Nebe Miri” och dekorerar ”Chérie” med Michael Jacksonska barnkörer passeras även gränsen för smak och omdöme musikaliskt. JONAS GRÖNLUND ■ Bästa spår: Africa Mon Afrique Amadou & Mariam. ALBUM TROPICAL BASS HHHH Batida Batida (Soundway) I över tio år har britten Miles Cleret och hans återutgivningsbolagSoundway Records skeppat hem gamla vinylskivor från Västafrika och länderna kring karibiska havet. Ango lansk-portugisiska Batidas debutalbum är början på något nytt då musiken är helt nyinspelad. Till skillnad från andra retrospektiva bolag som återvänder från det förgångna försöker Soundway aldrig återskapa historien. Istället låter Batida 70- talets karnevalsrytmer bli en bro till smattrande kuduro, västafrikansk hiphop och annan modern basmusik med rötter i tropikerna. Genrelokala favoriten ”Alegria” har spelats på lokala dansgolv i ett par år. ”Puxa” med sina krossade garagehousekaggar är bara ett av ytterligare ett halvt dussin potentiella klubbhits. JONAS GRÖNLUND ■ Bästa spår: Puxa ALBUM SINGER/ SONGWRITER-POP HHHH Susanne Sundfør The Silicone Veil (EMI) På sitt tredje album fortsätter norska Susanne Sundfør sin upptäcksfärd in mot människosinnets mörkaste och ängsligaste trakter. Precis som på 2010 års ”The Brothel” samarbetar hon med jazzmusikern Lars Horn tveth, vars utforskande produktion adderar extra dimensioner till hennes enkla men lidelsefulla pianospel. Såväl stråkorkestrar som distorterad elektronik används för att öka upplevelsen. Att beskriva Sundførs musik som antingen singer/songwriter eller pop är att göra det lite väl lätt för sig; det finns en bredd i den som gör att många genrefack känns för smala. Hennes närvaro bor både i melodierna och i den starka, Kate Bush-liknande rösten, och får gåshuden på min arm att dröja sig kvar länge efter att sista låten tonat ut. KAJSA LINDSTRÖM ■ Bästa spår: White Foxes FOTO: BJÖRN LARSSON ROSVALL/SCANPIX Susanne Sundfør. ALBUM METAL HHHH High On Fire De Vermis Mysteriis (Century Media/EMI) Den barbröstade, Lemmyröstade gitarrhjälten Matt Pike brukar ensam tillskrivas allt som är bra med High On Fire: Riffen med stort R, rövsparkandet, förmågan att göra ”Conan Barbaren”-hårdrock som är smart och artikulerad. När jag under en intervju frågade varför blev frontmannen så upprörd å basisten Jeff Matz och trummisen Des Kensels vägnar att han slängde på luren. Så viktig är trions bandkemi och det hörs på sjätte albumet; de spelar som om de håller ett bergspass mot Djingis Khans horder. Kurt Ballous (Converge) produktion tillför smuts och vanvett, texterna är obegripliga men låter fantastiskt och den knappa minut som Pike vågar låta gitarren tiga i ”Warhorn” är albumets mäktigaste parti. JONN PALMÉR JEPPSSON ■ Bästa spår: King of Days ALBUM KLASSISKT HHHHH Renée Fleming Poèmes - Ravel, Messiaen och Dutilleux (Decca) Sopranen Renée Fleming presenterar här ett intressant tvärsnitt av fransk vokalmusik med orkester från det senaste seklet, från Ravels tidstypiskt exotiska ”Shéhérazade” från tidigt 1900-tal via Olivier Messiaen till nutid. I Messiaens tidiga cykel ”Poèmes pour Mi” möter ekon från Debussy och Ravel hans eget nyfunnna personliga tonspråk. Höjdpunkterna på skivan är dock sångerna av Henri Dutilleux. Både i det äldre verket ”Deux sonnets de Jean Cassou” och i det nya ”Le temps l’horloge”, skrivet för Fleming och inspelat i samband med uruppförandet 2009, möter man Dutilleux unika och raffinerade klangbehandling. Fleming, som nog mest förknippas med en mer klassisk repertoar, är också i denna musik genomgående en lysande stjärna. STAFFAN STORM FOTO: SOFIA FREDRICKS SPRUNG/EMI ALBUM JAZZ HHH Esperanza Spalding Radio Music Society (Heads Up/Universal) High On Fire. Esperanza Spalding – basist, sångerska, kompositör och arrangör – är en av 2000-talets mest superkompetenta, heltäckande jazzartister. Spaldings musik bågnar av alla idéer hon trycker in och verkar kunna skutta över till nästan vilken genre som helst. Nya plattan är talande nog klart annorlunda än ”Chamber Music Society” från 2010. Storslagna ”Radio Music Society” är framför allt en rad låtar, sånger, ingen improvisationsfest. Massor av namnkunniga musiker sätter de komplexa arrange mangen, där Esperanza Spalding förenar jazz, soul, funk, fusionryck och vocalese-sång, med mera. Själv spelar hon funkig elbas och använder sin slanka röst lika själfullt som avspänt. Jag lyssnar fascinerad, men inte förförd, på det proffsiga myllret. ALEXANDER AGRELL ■ Bästa spår: Black Gold ALBUM POP HHHH Lightships Electric Cables (Domino/Playground) På fredag gör Norman Blake från Teenage Fanclub ett akustiskt sologig på Debaser i Malmö. Synnerligen sympatiskt, men det är Gerard Love som har det skotska popbandets för tillfället hetaste extraknäck. Under namnet Lightships har Love skapat ett album med fjäderlätt gitarrpop som håller sig tätt intill Teenage Fanclub-traditionen utan att bli förutsägbar. Inga stora gester och inget experimenterande, alltså, bara en samling lika innerliga som skira melodier, fyllda med behärskad sentimentalitet och framförda i ett mestadels mycket makligt tempo. Eftermiddagssolen värmer och låtar som ”Muddy Rivers” och ”Sweetness in Her Spark” är musikaliska picknickfiltar av allra finaste kvalitet. ANDERS JADERUP ■ Bästa spår: Sweetness in Her Spark ALBUM POP HHH Wille Crafoord & Marika Willstedt Bara vänner (WC/Plugged) Djup och svårmod är inte ett måste för kvalitet. Karamelodiktstipendiaten Wille Crafoord äger verkligen en Povel Ramel-sida och som sin temperamentsfulla Wenche Myhre har han Marika ”Så ska det låta” Willstedt. Hon gör mycket av sina textrader, medan Crafoord som vanligt kör cool-filen. Gott samspel. ”Bara vänner” är klatschiga poplåtar med jazz-, vis- och latintouch, smarta stämsångspackade arr och humorskruvade historier som alla kan känna igen sig i: relationer, hur minsta lilla grej kan växa till ett mastodontprojekt och vårt behov av både omväxling och en enklare tillvaro. Lättsamt med verklighetsbotten och listigt orddribblande: ”Påskön” som rim på ”kioskkön”; raden ”vallar hem sin flock av överfyllda Vivopåsar”. Genuint underhållande. ALEXANDER AGRELL ■ Bästa spår: Mastodontprojektet FOTO: TOM COUTURE ■ KRÖNIKAN Håkan Engström hakan.engstrom@sydsvenskan.se Alla väljer sin egen måttstock För sju år sedan tillsatte det danska kulturdepartementet sju kommittéer som skulle ställa samman en dansk kulturkanon med 108 konstverk. Det orimliga i projektet var rätt uppenbart redan innan det offentliggjordes att Kim Larsens första solo-lp hörde till de noga utvalda (den fick sällskap av Carl Nielsens fjärde symfoni och vikingaskeppet Skuldelev 2). För ett par veckor sedan höll Bruce Springsteen ett både skarpt och underhållande tal på musikmässan SXSW i Austin, Texas. Han hade ombetts att ge ett ”keynote speech”, vilket oroat honom. Keynote? Termen är lätt pretentiös och snart sagt omöjlig att leva upp till. Som han påpekade: Den signalerar att man med några väl valda ord kan slå an en ton (”keynote”) och faktiskt sammanfatta allt som händer där ute. ”Det finns ingen keynote”, sade han. ”Det finns ingen heltäckande teori. Fråga Einstein. Nästan ingen är överens om någonting inom popmusiken längre.” Bruce Springsteen försummade att nämna Kim Larsen och danskarna. Vi fattar ändå. Däremot citerade han Lester Bangs, musikjournalisten som redan vid Elvis Presleys död 1977 slog fast att Elvis var det sista vi kunde enas kring. (Ingen gillade både Sex Pistols, Skäggmanslaget och disco, inte ens 1977. Lester Bangs skrev aldrig så, men det var så han menade.) Sedan dess har fragmentariseringen bara tilltagit, utbudet blivit större. Auktoriteterna och stilpoliserna blir fler och har så lite gemensamt att de sällan ens finner en gemensam plats där de kan stå och bråka. Tilltron till dessa auktoriteter blir allt mindre i takt med att musikvärlden blir större och det blir lättare för gemene man att själv leta upp både ny och arkiverad musik. Auktoriteten säger si. Publiken kan säga si si, men lika gärna: ”det bandet suger”. Men framför allt är det upp till var och en att välja vilka måttstockar som gäller. Den enes ideal är den andres spottkopp. Inget är mer äkta än något annat, säger till och med Springsteen som brukade prisas för sin autenticitet: ”Vi lever i en post-autentisk värld. Autenticitet idag är ett spegelhus /.../ den är dina lärare, dina influenser, din personliga historia; till syvende och sidst är det fortfarande kraften i och syftet med den musik du skapar som betyder något.” TIPS SE PÅ YOUTUBE Om Eric Burdon ■ ”En annan bra grej med The Animals var att det inte fanns några snygga medlemmar. Inte en enda. Man såg Eric Burdon, och han såg ut som ens förkrympta farsa med peruk.” ■ Sök på: springsteen sxsw keynote burdon MER BRA JUST NU ■ Joe Nolan: Letters to Juliet (låt, youtube). 21-årig kanadensare, vars nya album ges ut i Sverige nästa vecka. Årets Ryan Adams. ■ Clarence Bucaro: Malibu (låt, youtube). Heartland-rock, nytt album nästa vecka. Årets Neal Casal. ■ The Loosegoats: Montanas (singel). Årets Christian Kjellvander.
Page 1 and 2: SYDSVENSKANh ONSDAG 4 APRIL 2012 KU
Page 3 and 4: SYDSVENSKANh KULTUR & NÖJEN Onsdag
Page 5: SYDSVENSKANh Redigering: KULTUR Ons
Page 9 and 10: SYDSVENSKANh Redigering: Onsdag 4 a
Page 11 and 12: SYDSVENSKANh Redaktör: Christer Ho
Page 13 and 14: SYDSVENSKANh PERSONLIGT B13 Onsdag
Page 15 and 16: Onsdag 4 april 2012 Löddeköpinge
Page 17 and 18: Onsdag 4 april 2012 Företagsannons
Page 19 and 20: Onsdag 4 april 2012 KULTURFOAJÉN
Page 21 and 22: Onsdag 4 april 2012 Företagsannons
Page 23 and 24: Onsdag 4 april 2012 FASTIGHETSEKONO
Page 25 and 26: Onsdag 4 april 2012 PERSONBILAR KÖ
Page 27 and 28: OSS EMELLANo ROCKY av Martin Keller
Page 29 and 30: SYDSVENSKANh TV & RADIO B29 Onsdag
Page 31 and 32: SYDSVENSKANh På följande text-tv-

SDS-master 4.0.4 - Sydsvenskan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?