Uppfattningar om specialpedagogiska insatser - aspekter ur elevers ...

45
mångfalden, menar hon. Konsekvensen av detta är att den ”vanliga” verksamheten får svårare att
anpassa sig till den naturliga variationen i elevgrupper.
Som avslutning så vill jag här tillföra att enligt Westling Allodi (2002) så erfar barn med stöd
mindre influenser i sina klasser än de utan stöd. Detta kan indikera att deras behov, men också
deras uppfattningar och förslag, är för lite uppmärksammade i utbildningssystemet, ”This may
indicate that their needs, but also their opinions and proposals, are too little noticed in the
educational system” (Westling Allodi, 2002, s. 80). Barns synsätt är enligt Westling Allodi viktiga
att beakta för att notera aspekter av skolan som vuxna har en tendens att överse. Vidare så
uppfattar barn till största delen skolan som en plats för sociala relationer, för att möta andra
människor. Beträffande barns uppfattning om skolan och deras erfarenheter i skolan, har Westling
Allodi funnit stor variation. Barn tenderade att ta i beaktande deras egna erfarenheter som centrala
i skolan. Barn med behov av stöd är igen heterogen grupp. Utifrån studien (Westling Allodi,
2002) framkom ur barnens texter teman som rättvisa, rättigheter samt dimensioner av kontroll och
av etisk karaktär. ”This indicates that these children feel too little noticed, or sometimes that they
are badly treated” (Westling Allodi, 2002, s. 81). En del av dessa barn fick stå ut med obekväma
situationer, såsom ett högt arbetstempo, aktiviteter som inte var anpassade till deras
förutsättningar eller psykiska förmåga samt att de tvingas att anpassa sig till en lärandemiljö som
inte alltid var förenlig med deras förutsättningar och behov. Detta leder tanken till hur den
specialpedagogiska verksamheten då skall organisera i skolan. Enligt Westling Allodi (2005) så
bör verksamhet organiseras utifrån en medvetenhet om den specialpedagogiska verksamhetens
eventuella negativa effekter. Som en utgångspunkt för ett reform- och förändringsarbete av
pedagogiska och specialpedagogiska verksamheter så föreslå Skrtic (1997) följande punkter som
en guide:
1. Student disability is an organizational pathology.
2. Differential diagnosis is subjective and harmful to students and to public
education as a whole.
3. Special education is a nonrational and uncoordinated system of services that
benefits school organizations.
4. Progress in special education is a nonrational undertaking, a revolutionary
process of fundamentally replacing conventional models and practices (Skrtic,
1997, s. 51).