Äventyrets dygd - katolsk självbiografi (PDF)

Solens rutin beror på en stark livskänsla snarare än på
en död mekanism. Vi kan se detta hos barn när de hittar
något bra skämt eller något roligt spel. De upprepar det
gång på gång med en kuslig livsglädje. De gör det genom
tillgång till livskänsla, inte en brist på liv. Barnens
vitalitet, deras starka ande och deras frihet gör att
upprepningen sker - gör det en gång till! ropar de. Och
jag som vuxen får kasta sonen runt i luften tills mina
armar domnar. Vuxna orkar inte med monotonin, barnen
älskar den. Gud är nog som barnen. Han kan triumfera i
monotonin.
Den moderne humanisten slår också mot min andra
mänskliga tradition. Han slog emot min sagokänsla
angående gränser och villkor för tillvaron. Det enda som
var roligt för honom att tala om var var storlek och
utbredning i universum. Carl Sagan skulle bli sur om
man kallade honom för imperialist och det är synd att
ingen kallade honom det just därför. Han var nämligen en
imperialist av den lägsta sorten, den som trodde att själva
storleken på solsystemet skulle överväldiga så till den
grad att alla andliga ideer försvann från människan. Carl
Sagan såg aldrig filmen Men In Black där en galax fick
plats i en kula i ett halsband på en katt. Varför skulle