Fulltext - SBU

ättre på att förutsäga risken för våldsbrott än slumpen. Det finns inget
stöd för att någon metod skulle vara överlägsen den andra.
Trots att riskbedömningar ger ett bättre utfall än slumpen, är de behäftade
med stor osäkerhet. I den studie som gav bästa utfall för riskbedömningen
förutsades 76 procent av dem som senare begick våldshandlingar
korrekt. Samtidigt kunde man med hjälp av instrumentet korrekt förutsäga
69 procent av dem som inte begick våldshandlingar under uppföljningstiden.
Det betyder att riskbedömningar med dagens metodik har
en övergripande osäkerhet på minst 25 procent.
En nyckelfråga är hur lång tid som går mellan riskbedömning och uppföljning.
Alla studier utom en hade en uppföljningspunkt vid sex månader
efter riskbedömningen och flera följde upp individerna 10–12 år senare.
Däremot saknas studier med korta uppföljningstider, dvs timmar, dagar
eller veckor efter det att patienten lämnat kliniken.
Med tanke på att många studier, framför allt inom rättspsykiatrin, är
små och ofta med ett urval begränsat till en enda klinik, är det angeläget
med ytterligare forskning på området. Det behövs väldesignade studier
med prospektiv uppföljning, företrädesvis med randomiserade kontrollerade
urval hämtade från en större region eller ett helt land och representativa
för svenska förhållanden. Vidare behövs studier som är tillräckligt
stora för att analysera de relativt få fall av våldshandlingar som sker i
nära anslutning till att patienten lämnat kliniken. Det är angeläget att
finna riskbedömningsmetoder som är bättre anpassade till kvinnor och
till etniska minoriteter.
16 R I S K B E D Ö M N I N G A R I N O M P S Y K I AT R I N – K A N VÅ L D I S A M H Ä L L E T F Ö R U T S ÄG A S ?
S B U : S S A M M A N FAT T N I N G O C H S L U T S AT S E R 17