S3 Kamratförening nr 3

More documents

Recommendations

Info

tillhörde försvaret, utan det var även hästar som kronan hade lånat av bönderna runt Sverige. För att skilja inlånade hästar från kronans egna brände man in en stämpel på skinkan och även framhovarna. Kronans hästar hade naturligtvis en annan stämpel. Det var inte bara ridhästar utan också stora ardennerhästar. Man var ju tvungen att ha dem om det var något tungt som skulle dras. Jag vet att det tidigare kördes t.o.m. med 32-spann för att få upp de riktigt tunga pjäserna upp till forten. Vi körde dock mest med 6- eller 8-spann. Där drog vi omkring med en kärra med kulspruta i skog och mark över stock och sten. Vi och hästarna skulle ju ta oss fram överallt. Vi började dagen halv 7 på morgonen då det var väckning och vi skulle vara klara kl. 7. Då skulle sängen vara bäddad, så att man kunde släppa en enkrona på den, som studsade resten av förmiddagen, om man nu hade någon enkrona. Dessutom skulle man vara rakad och uppsnyggad före frukosten i matsalen, som var beläget i huset intill markan (By 19). Därefter var det arbete till kl. 12 då det var lunch fram till 1. Sedan var det jobb till kl. 5 då vi åt middag. Torsdagar var det naturligtvis ärtsoppa och tunna pannkakor eller plättar som en del säger. De dagar då fi skbullar serverades hoppade jag över maten. Hästarna hade sitt vinterstall i de byggnader som kalllades 12 och 14. Däremellan fanns ett ridhus med portarna ut mot kaserngården. Ridhuset hade två långa skorstenar i hörnen ut mot kaserngården. Därinne red befälen runt runt i en cirkel på 17,4 meter. Då hästarna stod i stallet var det ett evigt bärande av hö och havre. Det gick säkert en 8-10 kg per häst och dag och dessutom en massa vatten. Ännu mer mat skulle vi ge hästarna under vinterövningarna eftersom de då stod ute hela tiden. Då åt hästarna hela tiden för att hålla sig värme. Nåja det var inte alltid som det var arbete. Det fanns även tid att gå på markan för att få sig en kopp kaffe. Kaffe och en smörgås gick väl på en 50 öre, men man var naturligtvis tvungen att ha ransoneringskuponger för att få köpa. Jag som inte var rökare kunde ju dessutom byta till mig kuponger mot något matnyttigt istället för att använda mina tobakskuponger. Egentligen var det inte tillåtet att byta kuponger, men det gjordes säkert både här och där. För att återgå till Ransoneringskuponger kaffet, så smakade det inte alltid så bra. Det späddes ibland ut med rostade ärtor eller rostat korn. Det var inte alltid bättre förr. Kaffe- och sockerkuponger var förresten svåra att få tag på. Dem var alla rädda om. På markan hade vi också ett annat nöje. Vi ville ju testa vår styrka. Därför drog vi fi ngerkrok med varandra. För att bli stark i fi ngrarna lyfte man vikter med fi ngrarna så fort man hade möjlighet. Samtalet gick vidare och jag ställde fl er frågor : Hur var det på fritiden då ? Hur var det med nöjen ? Hur var det med uniformstvång ? Hur var det med hälsningstvång ? Holger berättar vidare : Ja man gick ju en del på café också. Boden hade ju massor med caféer. Det lär ha funnits omkring 50 styck. Jag kommer särskilt ihåg Oscar II:s café och Hedenbrokafeet där jag var nästan varje kväll. Det var naturligtvis tvunget att ha kaffekuponger där som på alla ställen. Sedan fanns ju också det fi na Petterssons café mitt i stan bredvid biografen Röda Kvarn på höger sida av gatan. Boden hade ju bara ”en” gata då. Den gick från vakten på A 5 ner till järnvägsstationen. Nere vid stationen fanns också Folkets Hus och Hotel Bodensia. Jag kommer ihåg att jag följdes ett tag med en vacker fl icka från Frälsningsarmén. En kväll när jag kom ut från Bodensia mötte jag henne där utanför och fi ck då tillsägelsen : ”Nu är det dags att gå hem !” och då var det slut med den bekantskapen. Du frågar om uniformstvång. Ja, man var tvungen att ha uniform, om man inte hade särkilt skäl att inte ha den. Vi hade vadmalsuniformen, den s.k. modell 39 med båtmössa. Det innebar ju också att man var tvungen att hälsa på alla befäl i uniform, även om man inte visste vem det var. De var ju naturligtvis tvungna att hälsa tillbaka. De måste ha haft ett evigt hälsande, så många soldater som det fanns i Boden. Så småningom var det ju dags för muck. Innan dess skulle vi fylla den nya årskullens madrasser med halm. Det blev väl knappast bättre än de var, då man själv ryckte in i lumpen. Jag får hoppas att de har bättre madrasser nuförtiden. Hur har då livet varit efter året i Boden ? Efter värnplikten började jag jobba ute på Rödkallen i två år, då vi byggde lots-
huset där ute på ön. Jag gifte mig så småningom och fi ck fem barn. När den minsta pojken var ett år 1962 drunknade min fru. Det var inte lätt att stå där med fem barn. Jag var ju tvungen att arbeta för att få det att gå ihop ekonomiskt. Efter två år träffade jag Elsy-Britt som var i samma situation med ett barn. Sedan dess har vi varit ett par. Jag jobbade på Rönnskär i 12 år och sedan vid Skellefteå Kraft. Efter pensioneringen har vi ägnat oss åt sommarstugan där vi odlar blommor och har det väldigt lugnt och skönt. Dessutom har det ju hunnit bli 12 barnbarn och fem barnbarnsbarn. Så livet leker även vid 76. Nu hoppas jag också att det bli en tur till Boden för att se hur stan ser ut. Jag antar att det fi nns mer än en gata numera. Vi har faktiskt inte varit till Boden på hela denna långa tid sedan värnplikten. Då får undertecknad säga. Välkommen till Boden! Jag ska visa er allt som kan vara intressant, både militärt och civilt. Artikelförfattaren och Holger By 014 får en ny takkupa för att rymma uppehållsrum. Holger återser sin plånbok som varit borta sedan 1946 / Bernt Wikström Parabolens utsände i Skellefteå med omnejd. Detta händer på kaserngården 2002 Text och bild: Maria Einarsson På våren 2001 påbörjades arbetet med att rusta upp och bygga om på <strong>S3</strong> kaserngård. Mässen har fått ny dränering och nya gångar och gräsmattor. By 019, motordetaljen, har också välsignats med ny dränering och långtgående planer fi nns att bygga om hela huset till ett lärcentrum för både militära och kanske också kommunala skolelever. By 014, gamla TD elektro, håller på att byggas om till nya lokaler för Funktionsavdelningen som kommer att lämna B- Bild 1 Del av innehåll i plånboken kasern så fort bygget är klart. By 014 byggs ihop med By 013, gamla stabshytthallen( nuvarande TS-hallen) via en bred gång. I framtiden fi nns det planer på att bygga ihop TS-hallen med skolhuset och på så sätt få en stor utbildningsanordning. I samband med des- sa ombyggnationer så har man grävt nya kabelgator och renoverat vatten och avloppssystemet som var från 1910. Detta har i sin tur inneburit att kaserngården har i snart vå somrar sett Förbindelse mellan By 13 och by14 ut som en krigsskådeplats. Inte nog med detta. Fotbollsplanen grävdes upp sommaren 2001 och planerades om för en bättre dränering, tyvärr så vart hösten så regnig att det inte gick att genomföra höstsådd. Planen har såtts in i vår och blir spelbar 2003 på sommaren.
Page 1 and 2: S3 Kamratförening nr 3 Medlemsmatr
Page 3 and 4: Bataljonschefen har ordet Efter en
Page 5: Det som göms i hö, kommer upp som
Page 9 and 10: Får vi inte börja snart?? dragnin
Page 11 and 12: med gevärsposten under det att mus
Page 13 and 14: Globen på Frösunda torg där mats
Page 15 and 16: Smakupplevelse Text och bild: Maria
Page 17 and 18: När jobbet är det samma som livet
Page 19 and 20: 570304 ERIKSSON LARS PILG. 8 96167
Page 21 and 22: 470821 SUNDQVIST TOMMY JOKKMOKKSV.
Page 23 and 24: Ordf: Ulf Nordlander Vice: Rolf Run

S3 Kamratförening nr 3

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?