Uttal och stavning - Granskning av 9 barn med uttalssvårigheter och ...

Ingen av barnen kunde repetera samtliga nonord korrekt (barn 2 gjorde bara ett vokalfel)
vilket man enligt Sahlén et al (1999) kan kräva av normalspråkiga 6-åringar. Att stava till
nonord var svårt för sju av barnen (barn 5 och 8 undantaget). Den omedelbara fonologiska
tolkningen från korttidsminnet kräver en explicit fonetisk signal och fonologisk uppfattning
av den inkommande signalen (att gesterna som inhämtas ur talet har rätt koppling till
motsvarande språkljud och i förlängningen korrekt grafem).
Treimans fynd från 1993 hos engelskspråkiga barn kunde återfinnas hos
undersökningsbarnen. Flertalet gjorde förenklade stavningar av den fonologiska strukturen.
Främst konsonantförbindelser och vissa vokaler kunde vara svåra att teckna ned. Vokaler var
de språkljud som de flesta barnen gjorde flest fel på, något som i normal
skriftspråksutveckling brukar vara ganska ovanligt.
Snowling (2000) drog slutsatsen att när språkstörningen är associerad med kvarstående
nedsatta fonologiska svårigheter kommer barnet att uppleva liknande svårigheter i läs- och
skrivinlärningen som ett dyslektiskt barn. Därför är det viktigt att logopeden använder olika
fonologiska uppgifter, och tar reda på när de fonologiska svårigheterna berör den djupare
fonologiska sensitiviteten eftersom detta är avgörande för att tidiga och korrekta insatser sätts
in.
Svårigheter med tonande/tonlös
De fynd som redovisades i Ravizzas översiktsartikel (2001) kunde observeras hos barn 6.
Liksom fallen i de refererade studierna hade barn 6 stora svårigheter att upprepa och hålla fast
vid det motoriska utförandet vid upprepning av tonlösa klusiler. Det gällde framförallt
läppljud.
De perceptuella problem som språkstörda barn uppvisar (se Ravizza, 2001) kunde delvis
bekräftas i studien. Barn 7 hade svårast när det gällde identifikation av tonande och tonlösa
konsonanter. Med hänsyn till dessa fynd inom motorik och perception kan det därför visa sig
fruktbart att pedagogiskt arbeta med uttals- och stavningssvårigheter för tonande/tonlös med
hjälp av artikulatorisk medvetenhet kopplat till de skrivna bokstäverna.
Fonologisk respektive ortografisk stavningsstrategi
Barn 9, den äldsta flickan i undersökningen, som haft stora uttalsavvikelser där anatomiska
orsaker låg bakom (lågt liggande tunga och hög, välvd gom som näst intill omöjliggjorde
produktion av velarer) upplevde själv att hon alltid haft svårt med stavningen.
Vid en närmare analys av det diktamensprov hon gjorde där hon fick ett lågt resultat, visade
det sig vara den ortografiska strategin som inte fungerade tillfredsställande. Hon gjorde
visserligen ett par fel som tyder på en alltför helhetsbetonad fonologisk strategi men
övervägande antal fel berodde på svårigheter att stava utifrån kunskap om ortografiska regler
och ordens härledningar. Hon hade ett svagt igenkännande och därmed ett osäkert aktivt
användande av vanligt förekommande bokstavsmönster och ord. Hos denna flicka skulle
svårigheter som framkommer vid ett första samtal kunna missleda en testledare att dra
felaktiga slutsatser om att uttalet i sig orsakade stavningssvårigheterna.
43