Uttal och stavning - Granskning av 9 barn med uttalssvårigheter och ...

Det är min personliga erfarenhet att barnen med verbal utvecklingsdyspraxi i många fall
utvecklar ett undvikandebeteende som i vissa fall kan bli svårt att komma åt om inte rätt
bemötande och rätt ställda krav kommer in tidigt. Kunskapen om dessa barn behöver öka ute i
skolorna.
Behov av normerade och standardiserade test
I Sverige saknar logopeder standardiserade och normerade tester för fonologisk medvetenhet.
Det gör att man ofta ställer sig frågande till om ens kliniska erfarenhet och kunskap har
tillräcklig validitet för att bedöma det prognostiska värdet av de fynd man gjort. En mer
detaljerad kunskapsbank kring olika uttalsprocesser i förhållande till fonologisk medvetenhet
och konsekvenserna för stavning efterfrågas. Uttalssvårigheter och deras samband med den
skriftspråkliga utvecklingen står inte i ett enkelt och lättanalyserat förhållande till varandra.
Språkutveckling i ett större perspektiv
I föreliggande studie refereras några studier och teorier som vill knyta samman språkets olika
nivåer längs ett tidskontinuum (Locke, 1997 och Silvén et al, 2002). Dessa betonade vikten av
ett tidigt aktivt ordförråd som underlag för senare utveckling av fonologisk medvetenhet där
talet kan brytas ner i mindre segment. Ordförråd och fonologisk kunskap utgör en god grund
för att uppfatta det talade språkets grammatiska struktur och ger fördelar när man ännu senare
lär sig läsa och skriva. Silvén et al fann också att föräldrarnas sätt att kommunicera och ge
återkoppling språkligt spelade stor roll för barnets språkutveckling.
Barnlogopeder arbetar främst med yngre barn med språk- och uttalsförseningar. Syftet med att
arbeta med barnens fonologiska svårigheter är i första hand att underlätta kommunikationen
mellan barnen och den omkringliggande miljön. Detta i sin tur ger belöning i form av stärkt
självkänsla hos barnen och större chans att de är positiva till senare inlärning. I förlängningen
finns ökad kunskap och större chans för barnen att lyckas i skolan och som vuxna i
arbetslivet.
För logopeder är det svårt att få ett helhetsperspektiv på barnets språk- och skrivutveckling.
Logopeden har sällan möjlighet att följa barnet in i den skriftspråkliga världen. Det gör det
svårare att utifrån egen erfarenhet inhämta kunskap om vad som är viktigt i omhändertagandet
av barn med språkstörningar och vilket som är det bästa bemötandet och stimulansen för
normalspråkiga barn med perspektiv på skriftspråksinlärning.
Med många nya studier, inom området för denna undersökning och av liknande slag, och fler
logopeder i grundskolan, skulle det bli möjligt att knyta samman tidiga språkliga färdigheter
med senare skriftspråksinlärning.
Tack!
Till Astrid Frylmark och Birgitta Johnsen för ert kunniga stöd och intresse!
Till alla barnen i studien.
Till Monica Bergel och Lilian Stålhammar för hjälp med bedömningarna och till Malin
Kristensson som kom med viktiga synpunkter i slutskedet.
Till Ingalill Ek.
Till Joakim Westerlund för statistikbearbetningen.
Till Maja Scheutz för hjälp med engelskan.
45