PDF-fil - Sveriges Radio

Frank Martin
Sechs Monologe aus Jedermann
Schweizaren Frank Martin började
komponera när han var åtta
år gammal. Men trots att han redan
i tonåren visste att han ville ägna
sig åt musik, började han studera
matematik och fysik i stället. Det
var vad hans föräldrar önskade.
Men han avslutade aldrig sin utbildning.
I stället träffade han Emile
Jacques-Dalcroze, rytmikpedagogikens
grundare, och började studera
vid rytmik-institutet. Så småningom
blev han själv lärare där. Han fördelade
sedan sin tid mellan att
spela piano och cembalo, undervisa
i kammarmusik och leda en
privat musikskola. Han turnerade
runt hela världen som pianist i sin
egen musik.
Frank Martins stil utvecklades
långsamt och är svår att sätta
någon etikett på. Han inspirerades
av den tyska barockens känsla för
form, likaväl som av den franska
impressionismens klangflöde. En
vändpunkt blev mötet med Schönbergs
tolvtonsteknik som Martin
började använda på ett fritt och
oortodoxt sätt. Han experimenterade
också med antika, indiska
och bulgariska rytmer och folkmusik.
Alla de här intrycken ledde till
en djupt personlig musik, ibland
kärv, avskalad och genomskinlig,
ofta klangskön.
8
Martin våndades alltid innan
hans idéer tog form. Han talade
och skrev ofta om hur svårt han
tyckte det var att komponera.
Ändå blev det en hel del kompositioner
i olika genrer; teatermusik,
baletter, operan Der Sturm
efter Shakespeare, oratoriet Le
vin Herbé, kammarmusik, körverk.
I Sverige är kanske hans Mässa
för två fyrstämmiga körer och Arielsångerna
de verk som framförs
oftast.
De sex Jedermann-monologerna
skrevs på beställning av
barytonen Max Christmann 1943,
ursprungligen för röst och piano.
Martin orkestrerade dem 1949.
Texterna är hämtade ur Hugo von
Hofmannsthals pjäs Jedermann.
De handlar om Jedermann, dvs var
och en av oss. Envar är en rik ung
man som levt ett gott men moraliskt
dåligt liv. Gud sänder Döden
till Envar för att bjuda honom på en
sista resa. Så här beskriver Frank
Martin själv innehållet i sångerna:
1. Envar är ensam i den stora
matsalen. Han vet att han ska dö,
men känner fortfarande det heta
blodet i ådrorna. Han kallar till sig
sitt tjänstefolk och ber dem följa
honom och bära den stora väskan
som innehåller kassaskåpet.
2. Envar är rädd för Döden men
tar sig samman vid tanken på att
hans rikedomar ska hjälpa honom.