PDF-fil - Sveriges Radio

More documents

Recommendations

Info

Frank Martin Sechs Monologe aus Jedermann Schweizaren Frank Martin började komponera när han var åtta år gammal. Men trots att han redan i tonåren visste att han ville ägna sig åt musik, började han studera matematik och fysik i stället. Det var vad hans föräldrar önskade. Men han avslutade aldrig sin utbildning. I stället träffade han Emile Jacques-Dalcroze, rytmikpedagogikens grundare, och började studera vid rytmik-institutet. Så småningom blev han själv lärare där. Han fördelade sedan sin tid mellan att spela piano och cembalo, undervisa i kammarmusik och leda en privat musikskola. Han turnerade runt hela världen som pianist i sin egen musik. Frank Martins stil utvecklades långsamt och är svår att sätta någon etikett på. Han inspirerades av den tyska barockens känsla för form, likaväl som av den franska impressionismens klangflöde. En vändpunkt blev mötet med Schönbergs tolvtonsteknik som Martin började använda på ett fritt och oortodoxt sätt. Han experimenterade också med antika, indiska och bulgariska rytmer och folkmusik. Alla de här intrycken ledde till en djupt personlig musik, ibland kärv, avskalad och genomskinlig, ofta klangskön. 8 Martin våndades alltid innan hans idéer tog form. Han talade och skrev ofta om hur svårt han tyckte det var att komponera. Ändå blev det en hel del kompositioner i olika genrer; teatermusik, baletter, operan Der Sturm efter Shakespeare, oratoriet Le vin Herbé, kammarmusik, körverk. I Sverige är kanske hans Mässa för två fyrstämmiga körer och Arielsångerna de verk som framförs oftast. De sex Jedermann-monologerna skrevs på beställning av barytonen Max Christmann 1943, ursprungligen för röst och piano. Martin orkestrerade dem 1949. Texterna är hämtade ur Hugo von Hofmannsthals pjäs Jedermann. De handlar om Jedermann, dvs var och en av oss. Envar är en rik ung man som levt ett gott men moraliskt dåligt liv. Gud sänder Döden till Envar för att bjuda honom på en sista resa. Så här beskriver Frank Martin själv innehållet i sångerna: 1. Envar är ensam i den stora matsalen. Han vet att han ska dö, men känner fortfarande det heta blodet i ådrorna. Han kallar till sig sitt tjänstefolk och ber dem följa honom och bära den stora väskan som innehåller kassaskåpet. 2. Envar är rädd för Döden men tar sig samman vid tanken på att hans rikedomar ska hjälpa honom.
Sen minns han att ängeln redan har visat sig för honom. Han kastar sig över kassaskåpet och svär att det ska följa med honom till hans nya hem. 3. En svag röst viskar att Envars liv varit för uselt för att han ska kunna få frälsning. Det är hans mors röst. Han fylls av medlidande och ber himlarna skona den gamla damen från att behöva beskåda hans öde. 4. Nu är Envar djupt förtvivlad, inte bara av rädsla för döden. Han är plågad av sitt samvete. Om han kunde skulle han börja om sitt liv på nytt – men det är för sent. 5. Han får tröst av tanken på att Jesus Kristus dog på korset för att frälsa oss. Men hans synder väger så tungt att Gud omöjligt kan förlåta honom. 6. Den sista monologen är en bön: Envar har förstått att hans tro och hans samvete har öppnat vägen till förlåtelse, och han överlämnar sig till den Gudomliga nåden. Katarina Lindblad 9
Page 1 and 2: Torsdag 15 november 2001 kl 18.00 T
Page 3 and 4: Manfred Honeck Manfred Honeck går
Page 5: Matthias Goerne Matthias Goerne är
Page 9 and 10: 3. Ist als wenn eins gerufen hätt
Page 11 and 12: ENVAR Jag tyckte att någon ropade
Page 13 and 14: Från april till juli 1937 komponer
Page 15 and 16: Sveriges Radios Symfoniorkester Vio

PDF-fil - Sveriges Radio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?