bth2011aandahl.pdf (7281 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

KÖN
Generellt sett upplever kvinnor en större otrygghet än män, trots att män utsätts för fler faktiska brottsliga
handlingar. Forskningen har dock visat att det inte är så enkelt som att kvinnor generellt är mer rädda,
medan män är modiga. Det brott som oroar kvinnor mest är våldtäkt, antingen som enskilt brott eller i
kombination med andra brott (Heber, 2007, s. 59) såsom överfall, rån och inbrott. Rädslan för att utsättas
för våldtäkt är så pass stor att den anses överskugga rädslan för att utsättas för andra typer av brott. Trots
att de flesta våldtäkter begås i hemmet eller av närstående är rädslan störst för överfallsvåldtäkter. Den
utbredda rädslan och oron för våldtäkter och sexuella trakasserier brukar betecknas som the Female Fear.
Hebers (2007, s. 59) genomgång av flera svenska studier angående kvinnlig rädsla visar att rädslan för
våldtäkt är störst hos flickor och unga kvinnor för att sedan minska med åren.
Listerborn (2000, s. 28) hänvisar till Toril Mois tolkning av Simone de Beauvoirs tes om kroppen som
situation för att förklara kvinnors rädsla. Kort sammanfattad innebär den att kroppen inte skall betraktas
som ett ting eller art, utan snarare en historisk idé och en situation och plats där även sociala relationer och
mentala föreställningar finns med. Det är utifrån den situationen som kvinnors rädsla, framförallt för
sexualiserat våld, måste förstås. Enligt Listerborn(2000s.26ff, 2002,s.32ff.) menar Beauvoir att kvinnan inte
betraktas som ett subjekt av mannen, utan som ett objekt – Den Andre. Det är just denna objektifiering som
kan förklara den rädsla som många kvinnor har. Genom att bli objektifierad upplever man sig som mer
sårbar. Rädslan att utsättas för sexualiserat våld späs också på av det romantiserade objektifierandet av
sexuella trakasserier(blickar och kommentarer) som ytterligare förstärker kroppens situation i det offentliga
rummet (Brooks Gardner 1995 s.16 citerad av Listerborn 2000 s.39).
Andra förklaringar till kvinnors stora oro anses vara det faktum att kvinnor rent fysiskt ofta är mindre och
svagare än män och därför skulle ha svårare att försvara sig. Därtill får flickor redan från tidig ålder lära sig
att vara vaksamma och försiktiga och akta sig för ”fula gubbar”. Heber hänvisar till Stanko (1996:8-15) som
genom sina undersökningar funnit att denna vaksamhet som kvinnor uppmanas att ha (inte röra sig ute
ensamma, dra ner persiennerna mm.), inte sällan leder till att kvinnor blir än mer rädda för att vistas ute i
17