bth2011aandahl.pdf (7281 kB, öppnas i nytt fönster) - Blekinge ...

att se igenom vegetationen. För vegetationen innebär detta att växtmaterialet inte får vara alltför tätt. Ett
glesare växtmaterial kan även släppa igenom mer ljus.
Belysning är en viktig del av trygghetsupplevelsen då det är nödvändigt för att kunna överblicka platser i
mörkret. Skall människor kunna ses och synas även under den mörka tiden på dygnet behövs god belysning.
Problemet med belysning är ofta att den inte är anpassad efter platsens behov och förutsättningar, eller att
den kan skymmas av bland annat vegetation. Belysningen behöver inte vara stark, men däremot måste den
vara jämn och utan uppehåll för att inte störa mörkerseendet och bilda mörka partier (Boverket, 1998, s. 88;
Sveriges Kommuner och Landsting, 2005, s. 9). Vidare får belysningen inte heller blända utan vara avvägd så
att den ger ett korrekt ljus på dem som går, cyklar eller vistas i rummet – inte bara biltrafiken. Samtidigt som
belysning är ett effektivt medel för ökad trygghetskänsla har den också sina nackdelar. Bland annat finns det
en övertro på att belysning är hela lösningen på trygghetsproblemet (Sveriges Kommuner och Landsting,
2005, s. 25). Därtill kan en starkt upplyst yta öka känslan för utsatthet – som att stå på en scen- om
omgivningarna ligger i mörker. I en rapport utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting(SKL) (2005, s. 18)
menas att den största tryggheten av belysning fås om man även tar med omgivningarna i beräkningen.
Exempelvis kan man belysa en bit in i parkmiljön – inte bara på gångvägen.
ALTERNATIVA VÄGAR OCH ORIENTERBARHET
Var man väljer att röra sig, eller snarare var man undviker att röra sig är starkt kopplat till upplevelsen av
platsen (Anderson, 2002, s. 20). Därför behövs alternativa vägar som är lättorienterade och enkelt
överblickbara både i vägbanans utformning (med markeringar och skyltning) och i sin sträckning. På så sätt
finns möjlighet att i större utsträckning kontrollera vad och vem man vill möta och kunna ändra riktning för
att undvika hotfulla situationer. Öppna ytor i parkmiljö ger god översikt och många alternativa vägar, men
kan samtidigt upplevas som alltför utsatta och öde (Anderson, 2002, s. 39). Å andra sidan är intimare och
mer slutna rum ofta drabbade av skymd sikt och har färre flyktvägar.
39