Musikfestivaler och droger, 188 kB

DEL IV: TEORETISKA
TOLKNINGAR
Om ungdomstiden som ett gränstillstånd
Hur ser man då bäst på musikfestivalerna om man vill sätta in dem i ett teoretiskt perspektiv?
Vad är en festival, och hur ska man tolka det som sker där? Kevin Hetherington,
diskuterar i sin bok om New Age Travellers, ett antal orsaker till festivalernas popularitet,
liksom ett antal grundläggande drag i en festival. Sett ur besökarnas synvinkel, menar
Hetherington, är det kanske absolut viktigaste och mest grundläggande för en festival just
att den, som vi inledningsvis nämnde, utgör ett gränsområde, en kulturell frizon, belägen
utanför den rådande kulturens ramar. Hetherington ansluter sig därmed till en tradition
bland ungdoms- och populärkulturforskare där man, bland annat med utgångspunkt hos
den amerikanske antropologen Victor Turner och dennes studier av traditionella samhällens
övergångsriter, jämför och knyter samman olika ungdomskulturella uttryck med de
traditionella samhällenas pubertetsriter. Fenomen man brukar diskutera med utgångspunkt
hos Turner är sådant som konserter, ravefester och festivaler, men även användandet
av alkohol och droger, liksom sexuella handlingar (se äv. Lalander & Johansson 2002;
Bossius 2003). Man menar därvid att man bland annat kan se dessa och liknande fenomen
som uttryck för eller som delar av en självstyrd övergångsrit från barndomen och
ungdomstiden och in i, eller åtminstone med riktning mot, vuxenlivet.
Turner delar i sin bok The Ritual Process (1969) upp initiations- eller passageriten i tre
faser. Den första fasen kallar han separationen, och består i att de som ska initieras med
hjälp av symboliska handlingar avskiljs från sin dittillsvarande position i den sociala strukturen,
och såväl fysiskt som psykiskt förs till en kulturell kontext vilken rymmer ytterst få
attribut såväl från den förgångna som den framtida tillvaron. Den följande vistelsen i denna
främmande miljö utgör passageritens andra fas, liminaliteten, vilken av Turner beskrivs
som en ambivalent vistelse i ett omvandlande gränslandskap, ett ingenmansland beläget
mittemellan det gamla och det nya. Den tredje fasen – återinträdet – innebär helt enkelt att
initianden återinträder i samhället. Dock inte till sin gamla plats utan till en ny, eftersom
vistelsen i det liminala området alltid innebär en omvandling. Därmed förväntas han eller
hon också bete sig och ta ansvar i enlighet med de normer och förväntningar denna nya
position rymmer. Vad man inom ungdomsforskningen framförallt brukar ta fasta på och
använda sig av hos Turner är hans beskrivning av den liminala fasen i ritualen.
25