Lycksele - Holmen

4. Bristanalys
33
4.1. ASIO-klassningen
Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på
skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar
sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut
innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där
skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta.
Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett
referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen.
Inom distrikt Lycksele hänsynsplan är fördelningen i dagsläget mellan A-, S-, I- och O-mark
uppdelat mellan de fyra planområderna enligt följande:
A-mark (%) S-mark (%) I-mark (%) O-mark (%)
Älvskogen: 0,4 25,2 71,4 3,0
Stöttingfjället: 5,9 27,0 66,6 0,5
Vindelnskogen: 0,4 16,6 79,8 3,2
Gideälven: 1,6 23,8 69,8 4,9
.
4.2. Referenslandskapet
För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att
ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden.
Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i
ett tänkt referenslandskap på distriktets olika hänsynsplanområden.
4.3. Jämförelse mellan referenslandskapet och dagens landskap.
Resultatet visar att i referenslandskapet för distrikt Lyckseles fyra hänsynsplanområden
utgjordes omkring 11 % av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 14 % av lövbrännor
54 % av arealen i referenslandskapet täcktes av blandskogar med tall, gran och löv.
Resterande del var en- eller flerskiktade tallskogar (se figur 4.1).
Arealen tallskogar på Lycksele hänsynsplanområde är i dag något större än i
referenslandskapet. Majoriteten av dagens tallskogar är dock enskiktade, medan tallskogarna i
referenslandskapet ofta var flerskiktade med överståndare som överlevt flertalet skogsbränder.