Lycksele - Holmen

9
2.1.3. Klimat
Distriktet finns inom det lokalkontinentala klimatområdet som sträcker sig över det inre av norra Norrland, vilket kännetecknas av kalla vintrar
och varma somrar. Skillnaderna inom distriktet är betydande, dels för att västra delen finns i utkanten på klimatområdet och dels p.g.a. stora
nivåskillnader. De högsta bergen och liderna inom Stöttingfjället har överlag kort vegetationsperiod jämfört med dalgångarna utmed älvarna.
Under vissa somrar och perioder har emellertid väderleken varit mer gynnsam. Mänskliga aktiviteter går också att härleda till perioder med bättre
väderlek.
Snödjupet inom Stöttingfjället överstiger i allmänhet en meter och kulminerar i mars/april. Det isolerande snötäcket infinner sig under oktober
månad och hindrar tjälen att gå ner i marken, vilket innebär att allt smältvatten om våren sugs upp av jorden till maximal mättnadsgrad infinner
sig. Vindelnskogen , Älvskogen och Gideälven har ett mer utpräglat lokalkontinentalt klimat och således är det mer förutsägbart och jämt.
Snötäcket är sällan meterdjupt och ofta tjälar marken ordentligt, särskilt i västsluttningar och i tallbestånd.
Vegetationsperiodens längd d v s antal dagar per år när medeltemperaturen uppgår till mer än +6 C varierar från ca 170 dagar ner till 150 dagar.
Årsnederbörden uppgår till mellan 500-600 mm/år. Lokalt kan mikroklimatet variera kraftigt mellan sydligt och nordligt exponerade branter.
2.1.4. Markfuktighet och vegetation
Största delen av skogsmarken inom Lycksele distrikt är klassat som frisk mark. De torra och skarpa markerna finns längs med älvdalarna och
företrädesvis utmed Öreälven, Älvskogen och Gideälven. Jämför man fördelningen av markfuktighetsklasser mellan avsatta naturområden och