Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen

– Jag är nog lite av en skogsnörd.
Jag gillar verkligen min skog och min
natur. Det säger Johan Hedberg,
skogsägare från Björksjön, inte långt
från Sollefteå i Ångermanland.
Med 4 500 hektar har han handlingsfrihet.
Häromåret förverkligade han
en dröm och brände 80 hektar
skog på egen bekostnad.
TExT OcH FOTO caRl HeNRIk PalMéR
Vi tar det från början: Johans gård med tillhörande
skog ligger längs Björkån, ett biflöde
till Ångermanälven. Virkesförrådet är hela
146 kubikmeter per hektar i genomsnitt. Det är
mycket högt för att vara en så stor skogsfastighet.
Mer vanligt är runt 100 kubikmeter per hektar –
eller lägre. Medelåldern på skogen är också hög,
78 år, och han vill ha en längre omloppstid än
vad som idag ses som normalt.
Johan är en ovanlig skogsägare också på ett
annat sätt: han håller sig med ett eget maskinlag –
en skördare och en skotare.
– Det är inte för att spara pengar, säger han.
Det blir nog till och med lite dyrare så här, men
med egna maskiner kan jag styra arbetet och minimera
skadorna på mark och skog. Mina maskinförare
är jätteduktiga, tillsammans har de 60 års
erfarenhet av skogsarbete.
Maskinlaget arbetar mest med gallring och man
kan snabbt flytta till bärigare skog om mycket regn
eller tjällossning gör markerna mjuka.
På våren, under savningen, går maskinerna
på slutavverkning en kortare period, men sedan
går de tillbaka till gallring igen.
Han har levererat virke till Holmen, SCA och
ett sågverk. Priserna vill han inte uttala sig om,
men Holmen har den bästa kundvården och riktigt
kunniga köpare, säger han uppskattande.
– De är inte så fyrkantiga och så verkar de ha
roligt på jobbet.
Jag vet inte om han säger det av vänlighet mot
intervjuaren, som är där på uppdrag av just Holmen,
men han ser ut som han menar det.
Man kan säga att Johan Hedberg förkroppsligar
den svenska skogspolitiken, där skogsproduktion
och naturvård är likställda mål.
Skogsproduktionen är definitivt viktig för honom.
Han har gödslat skogen – häromåret gick han över
200 hektar. Han stubbehandlar konsekvent alla
granar vid gallring. Och han har en del contortaföryngringar.
Men naturvården är minst lika viktig – om inte
viktigare. Han hade i flera år tittat på ett berg med
gammal skog, det var runt 80 hektar stort. Han hade
en vision. Han ville bränna skogen och se naturen ta
över. För några år sedan slog han till. Han avverkade
en tredjedel av virkesvolymen – och tände på resten
en riktigt varm och torr dag i augusti 2006.
– Det var ett riktigt pådrag, säger han och ler
drömskt. Vi hade grävt brandgator runt hela området.
Vi var tolv man på plats. Och en helikopter för
säkerhets skull. Det var ett strålande skådespel. Det är
otroliga naturkrafter man släpper loss. Men allt gick
bra, och nu är en ny generation tallskog på väg upp –
alldeles gratis! Dessutom kommer det upp en hel del
asp och sälg inne bland brötena med döda träd. Där
kommer älgen inte åt dem.
För några år sedan var det dags att uppdatera
skogsbruksplanen. Är man skogsnörd så gör man
Johan – en skogsägare som
förverkligar sina drömmar
inte en vanlig plan – nej, då beställer man en laserskanning
av skogen.
Det är det nyaste nya inom skogsuppskattning.
Man flyger över skogen med en laserkanon, som
skickar ut laserpulser – det handlar om fem skott
per kvadratmeter. Laserskotten studsar på mark
och trädkronor och reflexerna registreras i flygplanet.
Med avancerad IT-teknik kan man sedan
i princip identifiera varje enskilt träd på hela
skogsinnehavet – trädslag och höjd, och man
kan även skatta volym och dimensioner.
– Jag har bara haft planen några veckor och
inte hunnit kolla allt än. Men det jag hittills sett
är imponerande, säger han. Och det blev faktiskt
billigare än en traditionell fältinventering.
Men en riktig skogsnörd nöjer sig inte med det.
Nej, Johan beställde samtidigt en egen natur- och
kulturvärdesinventering.
– Det var en av Sveriges absolut bästa inventerare
som gick över min skog. Hans uppdrag var
att spara ”allt som är kul”.
– Inventeringen kostade en del, men nu har jag
ett fantastiskt underlag för min framtida skogsskötsel,
säger han och pekar entusiastiskt på en
utskriven skogskarta. Alla de här vita prickarna
är sådant som inventeraren tyckte var kul.
– Det här är gamla sälgar med lunglav, pekar
han. Här vet jag att det ligger mycket gamla lågor.
Den här kan vara en gammal grund, det ligger ett
torpställe där någonstans. Här är det fångstgropar
och det här är kolbottnar.
Via sin lilla handdator har Johan ”hela tiden” sitt skogsinnehav i fickan. Med 4 500 hektar skog håller han det
egna avverkningslaget sysselsatt året om. Här tillsammans med skotarföraren Mikael Svensson.
Han kan också gå in i datorn och klicka på
alla prickarna. Då kommer det upp en beskrivning
och ett åtgärdsförslag. I skördarens och
skotarens datorer finns samma karta. Allt för
att undvika misstag.
Enligt inventerarens förslag är det ganska
många bestånd som ska sparas. Johan vet inte
riktigt hur stor areal det är.
– Jag vet inte hur jag ska få fram den siffran
ur skogsbruksplanen, säger han och ler. Jag kan
inte den funktionen än. Men min skog är FSC-
certifierad, så det är förstås minst fem procent.
Men jag är säker på att det är mycket mer.
Hans ambition är att följa planen och lämna
ganska stora arealer för fri utveckling.
– Jag är övertygad om att det lönar sig på sikt –
även om jag inte riktigt vet hur. Är man nörd så
är man, säger han och ler.
– Det här är ett roligt område, säger han och
pekar på ett skogsbestånd vid Björkåns utlopp.
Det är en frodig mark med en bred, lövdominerad
ravin som kantas av nipor. Det är gott om död
ved. Idag är det naturvårdsavtal här.
Men det är nu inte någon urskog, om någon
trodde det. Här låg Norrlands första träsliperi.
Det kom igång 1889 och var en riktig sedelpress.
Men allt försvann med vårfloden 1919. Det hade
varit en snörik vinter och så kom det slagregn på
våren. Hela sliperiet, en ramsåg och en vattenkvarn
rann ut i Ångermanälven.
– På sikt hoppas jag kunna få tid att gå igenom
alla gamla papper om skogen. För det här med
historia blir roligare och roligare, säger han.
Det är väl ett ålderstecken.
– Med det historiska perspektivet förstår jag
också vilken ynnest det är att få förvalta en liten
bit av vår jord en liten stund – ja det handlar ju
inte om mer än en halv livslängd för ett träd.
Jag känner fortfarande stor tacksamhet för varje
gång jag är ute i skogen. Och det är jag ofta.
Johan Hedbergs
skogsfastighet
Det var Johans farmors morfar som byggde upp
fastigheten. Han var norrman och kom till Sverige
1865 för att lära sig sköta sågverk. Det gjorde han
så bra att han slutade som ägare av Björkå AB, ett
företag som hade 77 000 hektar skog, plus sågen
i Lugnvik, plus Norrlands första träsliperi.
Bolaget drevs i familjens regi fram till 1974, då
skogen såldes till SCA. Familjen behöll Holms Säteri,
Norrlands enda frälsegods, plus 4 000 hektar skog
som skulle stötta jordbruket. Några år senare såldes
jordbruket. Kvar i bolaget var herrgården och skogen.
– Jag var den enda i släkten som var road av
skogen. Sedan jag utbildat mig till skogstekniker
anställdes jag som skogsförvaltare av familjebolaget
1990, säger Johan.
1995 gjorde man en delning. Bolaget hade då
16 delägare, i huvudsak kusiner till Johan. Några
släktingar tog över herrgården, några gick ur helt
och Johan köpte skogen.
– Jo, vi är fortfarande sams, säger han. Men det
beror nog på att vi engagerade en duktig affärsjurist.
Senare har han köpt ytterligare nästan 500 hektar
till. Men de äger han privat – det andra är klassat
som bolagsskog.
16 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 17