Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen

kontrollera att adressen är rätt. Om inte, klipp ut denna del av tidningen inklusive adresslappen
och fyll i talongen här invid med din rätta adress och sänd till: Holmen Skog, 60188 Norrköping.
Du kan också meddela ändringar per fax, 011-23 61 70 eller per e-post: info@holmenskog.com
Namn _________________________________________________________________________________
Adress ________________________________________________________________________________
Postnr/ort _____________________________________________________________________________
smått
och kott
Du har väl koll
på stövsländorna?
Världen är full av insekter som vi inte har en
aning om. Till exempel stövsländorna, som
enligt SLU är en mycket förbisedd art, eller
rättare sagt arter för det finns inte mindre än
2 700 totalt på jorden.
Med fotografen Krister Halls unika bilder
kommer vi i närkontakt med stövsländorna
och en fantastisk mikrovärld av former,
färger och beteenden. Materialet publiceras
i Nationalnyckeln, ett omfattande bokverk
som ges ut av ArtDatabanken SLU. Det är
den tunnaste boken i serien, men kanske
med det tyngsta innehållet hittills.
Trots sin okändhet är det ganska lätt att
hitta stövsländor. En vanlig metod är ”bankning”.
Lägg ett ljust tygstycke under ett träd
och banka på grenarna. Stövsländorna som
betar på grenarna faller ner, och du kan
samla in och undersöka dem närmare.
Det kom ett brev …
… i retur till Holmen Skog. Det såg ut att
ha hamnat i käften på en pitbullterrier och
befann sig i ett ömkligt tillstånd när det
inslaget i plast kom tillbaka.
Postverket kände också dåligt samvete
för den behandling det låtit brevet utstå och
undrade i ett vänligt följebrev: ”Om ni har
några synpunkter på vår hantering går det
bra att kontakta vår kundtjänst”.
Vadå synpunkter? ”Fy Posten!” Eller:
”Nej, det var inte så farligt”. Eller: ”Säj till
posthunden att inte bita sönder våra brev
i fortsättningen”.
Tack och ajö …
Efter 35 år i branschen och sedan
starten 1988, ansvarig för Skog&Virke
är det dags att tacka för mig.
Jag lämnar företaget efter sommaren
efter att ha fått vara med om en tid
av stora förändringar i skogsbruket.
Inte minst är synen på skogen en
helt annan idag än den var då – för
inte så särskilt länge sedan.
Vid mitten av 1980-talet hade ”det moderna
skogsbruket”, det som föddes under sena
1940-talet börjat finna sina former. Tonårstiden
var över, då det under den gängse samhällsparollen
storskalighet, gjort både maskiner och hyggen
monsterstora. Likt de flesta tonåringar hade det
också upplevt sina första baksmällor. Med början
under 1960-talet och i ökad omfattning under det
påföljande årtiondet var konfrontationerna med
allmänheten legio. Minns debatten om kalhyggen
och hormoslyr, den senare toppad med aktivister
fastkedjade vid besprutningsplanen.
Under 1980-talet började skogsbruket förändras.
Och förändringen kom faktiskt inifrån, inte till följd
av yttre tryck. För likt alla som angrips slöt man leden.
Men tack och lov fanns det skogsmän som själva
insåg att det schablonmässiga skogsbruk som tillämpats
under 30 år inte var det optimala. ”Ståndortsanpassning”
blev ett ledord, det vill säga att man ska
behandla varje enskild del av skogen efter sina egna
förutsättningar. Det var då som dagens naturanpassade
skogsbruk tog sina första stapplande steg.
Och vi var många som prisade denna nya syn
när det några år in på 1990-talet brakade loss igen.
Den debatt som då startade fördes under slagordet
”hotad biologisk mångfald”. Den nådde långt utanför
landets gränser och påskyndade på så sätt den
miljöcertifiering som kom vid årtiondets slut.
Utan de tankar om ståndortsanpassning som redan
börjat vinna gehör i skogsbruket, hade det ”stått
med byxorna nere”. Men med ökade insikter om de
biologiska sambanden gick det både att föra debatten
– och på allvar förändra sättet att bruka skogen.
Det påföljande decenniet blev ett race av
höga naturvårdsambitioner. Fokus låg så totalt på
naturvård att skogsbrukarna i princip glömde bort
produktionsfrågorna. Och trots att det moderna
skogsbruket nu började närma sig 50-årsdagen
var baksmällornas tid inte över. De tidigare starkt
stigande kurvorna för produktivitet hade planat ut.
Och detta samtidigt som det framtida behovet av
både virke och bioenergi förutsågs öka kraftigt.
Detta ledde till att fokus breddades till att omfatta
även virkesproduktion. Så här i mogen ålder
hade nämligen skogsbruket äntligen insett att man
inte kan koncentrera sig på en fråga i taget. Att det
handlar om helheten. Och skogen står verkligen nu
i fokus för samhällets intresse. Biologisk produktion,
den som utgår från de eviga ”råvarorna” solljus, luft
och vatten, är en av lösningarna på problemen med
klimat och sinande ändliga råvarukällor.
Därför är det mycket roligt för en avgående redaktör
och informationschef att notera hur förutsättningarna
för ett i alla avseenden hållbart skogsbruk idag
är bättre än någonsin.
Och detta säger jag trots att kritiken från miljöorganisationerna
långt ifrån har tystnat. Men när
man som jag, kunnat följa utvecklingen ”inifrån”, är
det ingen tvekan: De naturvårdsåtgärder som för 30
år sedan sågs som ”en eftergift till opinionen” är idag
vardag. Certifieringarna enligt FSC och PEFC har
haft stor betydelse. De har gjort att miljökraven hamnat
där de ska vara – inte i media utan i de handfasta
interna riktlinjer som skogarna sköts i enlighet med.
Därmed inte sagt att diamanten är färdigslipad.
Skogsekosystemen är liksom alla ekosystem oerhört
komplexa. Och som vi vet tar det lång tid i skogen
mellan orsak och verkan. Men med den positiva
attityd till naturvård som jag dagligen möter hos
mina arbetskamrater är jag full av tillförsikt:
Skogsbruket kommer att ”greja” också de biolo-
giska mångfaldsfrågorna.
Tack och ajö, står det i rubriken. Efter ett år på
övertid går jag nu i pension – och till egen verksamhet
i skrivarbranschen. Så kanske är det mer rätt att
säga ”på återseende”. Men tack alla ni som under
åren hört av er med vänliga och uppskattande
kommentarer över tidningen. Och tack alla ni trevliga
skogsägare, forskare, specialister och kollegor
som jag haft förmånen att få intervjua och samtala
med genom åren.
Förstås önskar jag också både skötebarnet
Skog&Virke och min efterträdare Jeanette Tretten
ett stort Lycka till.
Lars Klingström