Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen

Äppelodling
på gammalt vis
Runt sjön Åsnen i södra Småland
odlar man fortfarande äpplen
på samma sätt som vid början av
1800-talet. Här samsas ängsbruk
med äppelträd och man får på
så sätt dubbel nytta av marken.
Fotografen Lars-Olof Hallberg har
dokumenterat dem som fram till nu
hållit fast vid detta uråldriga brukande.
LAV laRS klINgSTRÖM FOTO laRS-OlOF HallBeRg
ars-Olof Hallberg är uppvuxen med äpplen.
Varje höst skattade familjen äppelträden
på sina läckerheter som försiktigt lades i
korgsängar för vidare befordran upp till vinden.
Där försågs de med skyddande täcken och sen
hade man äpplen för resten av året. Ingen dag
utan ett äpple i skolväskan. Och det bjöds ofta
äppelkräm som mellanmål eller efterrätt.
– I mina hemtrakter var det en självklarhet med
egenodlade äpplen och jag tror att de flesta i min
generation känner igen sig i min beskrivning.
Men så småningom upptäckte han att detta
självklara inte längre var så självklart. Allt färre
tog hand om sina äpplen. De var jobbiga att
plocka och krävde omsorg och kunnande för
att förvara. Och på Konsum fanns det ju äpplen
att köpa året om.
”Inga äpplen är så goda
som dem som odlats på
detta kärleksfulla sätt.”
– Under min livstid har Sverige genomgått en
enorm förändring. Det sker smygande och man
ser det inte förrän man fått perspektiv – och då är
det ofta för sent. Eller i elfte timmen. Så var det
med äppelodlingarna för min del. Jag noterade
att många äppelträd försvann i trädgårdarna och
i landskapet.
Det var sedan lars-Olof insett denna förändring
som han fick korn på äppelodlarna vid Åsnen, de
som fortfarande höll de gamla traditionerna vid liv.
– Här står äppelträden på ängar istället för i
raka led på naken jord. ”Ängsfruktodling” är den
officiella benämningen och det finns idag inte
många som håller fast vid denna urgamla odlingsform.
Utom här i trakten av Urshult. Men de blir
färre för varje år som går.
En ängsfruktodling sköts för att den både ska
ge rikligt med hö, betesmark och gott om goda
äpplen. När de här odlingarna anlades var det
ingen i de här trakterna som hade råd att skaffa
sig förädlade äppelträd. Istället utgick man från
vildaplar som man ympade kvistar av välsmakande
äppelsorter på.
– Eftersom ju ängarna också betades av kor
var det viktigt att ympa kvistarna över deras
räckvidd. Kor är ju väldigt förtjusta i både äpplen
och trädens späda kvistar. Därför ser ängsäppelträden
annorlunda ut och det krävs alltid stege
när man skördar frukten.
annars skiljer sig inte principerna för hur
äppelängarna sköts jämfört med traditionellt
ängsbruk. Örter och gräs får växa upp och gå
i blom under försommaren. I mitten av juli slår
man ängen och låter sedan höet ligga och fröa
Lars-Olof Hallberg
har följt äppel-
odlarna i Urshult
i tjugo år.
Per-Anders Almén är en av de få yngre odlarna
som håller kvar de gamla traditionerna.
– Förtjänsten är skral men man får i gengäld
mycket annat igen, säger han.
av sig någon vecka innan det räfsas samman
och hässjas. Därefter är det dags att släppa in
korna som betar det som kommer upp efter
slåttern.
– Det är oerhört viktigt för ängens örter att
höet tas bort, säger Lars-Olof. Om det skulle
lämnas tillför det så mycket näring att de
karaktäristiska ängsörterna skulle försvinna.
En förutsättning för ängsbruk är att marken
är mager. Allt för mycket kväve slår ut örterna.
Lars-Olof Hallberg började dokumentera
äppelodlarna runt Åsnen för mer än tjugo år
sedan. Han lärde känna ett antal småbönder
som envist höll fast vid det traditionella sättet
att dubbelbruka ängarna. Men de flesta var
gamla och många har fallit ifrån under åren.
Trots att Länsstyrelsen stimulerar odling
enligt dessa principer har leden av odlare
glesnat. Idag är många ängsäppelodlingar
på väg att växa igen.
Men det finns ett undantag, och han heter
Per-Anders Almén och är uppväxt på gården
Ellenäs där det ”alltid” funnits äppelträd på
slåtterängarna.
– Jag vill nog försöka fortsätta med äppelodlandet,
säger han. Det är visserligen ofantligt
mycket arbete, men man får också mycket
tillbaka. Inte minst i form av gemenskap med
den övriga familjen.
När hans mamma Barbro dog försökte han
sälja Ellenäsa udde, där ängen med äppelträden
ligger, till Länsstyrelsen. Men de var inte
intresserade så då blev det att han fortsatte.
– Och idag är jag glad att det blev så.
Förtjänsten är visserligen skral – och vissa år
obefintlig – men man kan inte bara lägga ned
det som funnits i släkten så länge, ända sedan
morfars fars tid.
– Det är jätteroligt att det åtminstone finns
någon som vill fortsätta med detta traditionella
odlande, säger Lars-Olof Hallberg. Inte
minst för att vi då får en smakreferens till alla
de intensivodlade äpplen som översvämmar
butikerna. Inga äpplen är så goda som dem
som odlats på detta kärleksfulla sätt och skördats
vid precis rätt tidpunkt.
Att ympa äppelträd
Inte långt från de fruktade vattnen
vid Goda Hoppsudden anlade
holländarna en handelsstation 1652.
Det finns många sätt att ympa nya kvistar på ett äppelträd och på så
sätt förnya det. Barkympning som beskrivs här är en traditionell metod
som i generationer tillämpats av odlarna i den här delen av Småland.
Rätt utförd ger den alltid bra resultat.
Du behöver: Kniv, sekatör, såg, bast, ympvax och
förstås ympkvistar.
1. Ympkvistarna tar man på vintern när man normalt
beskär äppelträden. De ska vara raka och så där
30 cm långa. Bunta ihop dem och förvara dem svalt
i sandblandad jord tills det är dags att använda dem.
2. Välj ut de grenar du vill förnya på ditt äppelträd.
Såga av dem där de är så där cirka 5 cm tjocka.
3. Gör ett cirka 5 cm långt snitt i barken nedåt
från det avsågade stället.
4. Skär till ympkvisten diagonalt. Snittytan ska
vara lika lång som det uppskurna skäret i grenen.
Äppelkungar
Skog&Virke har tre ex av Lars-Olof Hallbergs
bok Äppelkungar som vi lottar ut bland läsarna.
Skicka in namn och adress till:
lotta.gunnarsson@holmenskog.com
eller per vykort till
Holmen Skog, Lotta Gunnarsson,
601 88 Norrköping.
Ange ”Äppelkungar”.
5. Lyft försiktigt upp barken på båda sidor om
snittet i grenen och stick in ympkvisten. Låt några
millimeter av snittytan sticka upp ovan sågskäret.
6. Bind om bast och dra åt hårt. Täck noga med
ympvax. Det får inte komma in någon luft i skäret,
då torkar kvisten och dör.
7. Klipp till sist av ympkvisten med sekatören
till cirka 10 cm längd. Det ska vara minst tre ”ögon”
kvar på den.
Har man gjort de här momenten noggrant så
kommer ympkvisten snart att ”tända”, som det
heter i Urshult och börja växa på sin nya plats.
22 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 23