Karbidtillverkningen vid Stockviksverken - Länsstyrelserna

Karbidugnshuset uppfördes helt i betong. Enligt linjen att skapa en rationell anläggning
installerades en enda karbidugn. Detta synsätt skiljde sig från tidigare,
då produktionen delades upp på fl era ugnar för att minska sårbarheten. För att
undvika störningar och stopp i produktionen konstruerades ugnen för så hög
driftsäkerhet som möjligt. Eftersom det var så viktigt att driften pågick dygnet
runt utan onödiga stopp såg man till att ha en överproduktion av råmaterial och
ett buff ertlager i behållarna ovanför karbidugnen. Med en eff ekt på 13 000 kW
och sammanlagt 165 ton kalk och koks producerades 100 ton karbid per dygn.
Karbidugnen bestod av en cylindrisk ugnskropp av järn som var inmurad
med eldfast tegel och hade en botten av kol. Den elektriska strömmen fördes
in i ugnen via tre, 40 ton tunga, hängande kolelektroder med en diameter
på 1,3 m. Dessa Söderbergelektroder var självmatande, i takt med att de
förbrukades nertill förlängdes de ovanifrån. Från behållarna matades kalk och
koks in i ugnen genom ett antal grova rör. Under elektroderna bildades en
ljusbåge som smälte ner blandningen av kalk och koks. I den heta processen
med en temperatur på upp till ca 3 000 °C reagerade materialen med varandra
och bildade kalciumkarbid och koloxid. Den bildade koloxiden gick ut ovanför
ugnen där den facklades av och sögs bort genom två skorstenar. Karbiden
samlades i form av en smälta i ugnens botten och tappades ut genom öppningar
i ugnsväggen. Därefter kyldes de drygt ett ton tunga karbidsmältorna i ett dygn
i det kylhus som fanns intill ugnshuset. Den avsvalnade karbiden krossades och
gick vidare till kalkkvävefabriken. En del togs om hand och maldes. Till denna
hantering fanns ett sorterverk för krossad karbid, emballeringsanordningar samt
verkstad för tillverkning av de plåtkärl som behövdes för paketeringen. Vägg
i vägg med ugnshuset fanns transformatorer där den inkommande kraften på
70 000 V omvandlades till den spänning som behövdes för ugnsdriften, ca 140
V. Den elektriska kraften togs från bolagets kraftverk i Alby men köptes också
utifrån.
40 Stockviksverken
Stockviksverkens första karbidugn
under slutmontering.
Plåtrören som styr elektroderna
är på plats liksom delar
av den stora plåthuv som
ska fånga in ugnsgaserna. Notera
den nitade fl änsen som
krökts runt ugnshöljet som
en avslutning.
Arkivfoto Carbide Sweden AB,
Stockvik