Projekt GROHS - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

2. Vad är samverkansledning?
Samverkansledning innebär att olika organisationer samverkar i uppgift men har en egen
ledning. Det är inte att betrakta som att någon tar över ansvar eller ledning från någon annan.
Samverkansledning kan beskrivas som att ett antal myndigheter och/eller organisationer som
var och en har sitt uppdrag mot ett regelverk och initiativskyldighet bestämmer sig för att
arbeta tillsammans. Anledningen till detta är att aktörerna vill ta del av varandras kunskap,
perspektiv och uppgifter för att själva kunna göra bättre bedömningar och fatta bättre egna
beslut. Det är dock viktigt att hålla i minnet att även om man arbetar i samverkansledning så
förekommer det till exempel polisinsatser, räddningstjänstinsatser och sjukvårdsinsatser; det
är olika ansvarsområden/verksamheter som löper parallellt men som vid en händelse måste
samordnas.
För att förstå samverkansledning och kunna sätta det i sitt sammanhang behövs i första hand
kunskap om systemperspektivet; beslutsnivåer, sektorsansvaret vertikalt, samordningsbehovet
horisontellt samt hur dessa hänger samman, vilket beskrivs nedan. För att vidare lyfta fram
vad samverkansledning är diskuteras dess syfte och uppgifter samt dess mandat, ansvar och
befogenheter. Även synen på vilka aktörer som bör delta och tanken om att
samverkansledning bör utövas i ett såväl före- som under- och efterperspektiv presenteras.
2.1 Systemperspektivet
Traditionellt pratar man om central, regional och lokal nivå. Ovanför central nivå finns
regeringen och riksdagen. Central nivå består av de centrala sektorsmyndigheterna, regional
nivå av länsstyrelsen och övriga regionala myndigheter såsom polis och landsting, och den
lokala nivån består av kommunerna med lokala organ såsom bland andra kommunal
räddningstjänst och socialtjänst. Den centrala nivån är idag otydlig och man har inom projekt
GROHS inte hanterat den nivån. Det har dock konstaterats att den centrala nivån, och att den
tydliggörs, är oerhört viktigt för att hela systemet ska fungera optimalt.
För att skapa en förståelse för systemperspektivet kan det kan uttryckas som att vid en
händelse finns det ett antal insatsplatser som måste ledas och samordnas från regional nivå
och det bör ske via det gemensamma utrymmet (se avsnitt 4.2). Det här är något som växer
fram ur ett behov. Det blir en funktionsorganisation som är sammansatt beroende på hur
operationen och insatserna ser ut och som följaktligen bemannas av berörda myndigheter på
regional och lokal nivå.
Det är viktigt att alla de olika aktörerna på de olika nivåerna vet vad de har för
ledningsuppgift och vad de kan förvänta sig av varandra: ”Det behövs en uppfattning om
systemperspektivet så man förstår vad är min roll i det här, vad i ligger mitt ledningsuppdrag,
vad kan jag förvänta mig av sidoordnade, överordnade och underordnade ledningsnivåer, så
man kan sätta sig in i sammanhanget.” 27
I förhållande till systemperspektivet är det viktigt att lyfta fram att de som sitter i
samverkansledning bör ha ett visst beslutsmandat med sig och att de via kontakt med sin
hemmamyndighet kan tillskapa sig mer mandat vid behov. 28 (se avsnitt 4.9) Då övrig
verksamhet samtidigt fortlöper på respektive myndigheter är det även viktigt att den högste
27
Per Melander, Polismyndigheten Gävleborg
28
Jämför med diskussionen i Svedin (2005) s. 30f gällande beslutsfattande i koalitioner
16