Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

• Medborgartyp 4
Den sista medborgarkategorin utgörs av individer som inte var drabbade och
som heller inte uttryckte någon oro. Även denna medborgartyp kan gå under
benämningen realist. Större delen av befolkningen antog rollen som åskådare
till dramat, dvs de var inte direkt drabbade av det som hänt. Majoriteten av
Bjäreborna borde därför rimligtvis hamna i ruta 4.
Hur tog detta sig uttryck hos intervjupersonerna?
De som inte var drabbade konstaterade mest att det var bra att förgiftningen
och vattenproblemen kom fram, även om de inte hade trott att det skulle gå
som det gick.
Jag oroade mig inte så. Jag väntade mest på att de skulle sluta borra. De hade ju haft
en massa problem tidigare så när giftet kom tänkte jag att bara det var ytterligare en
grej... Jag tog det inte så jävla allvarligt. (Ej drabbad)
De tillfrågade som inte var drabbade själva såg också mer optimistiskt på
giftproblemet och var övertygade om att det gick att lösa med hjälp av den
omtalade saneringen. Däremot betraktades grundvattensänkningen även av
dessa som ett stort problem, även om oron inte var uttalad på samma vis som
hos pessimisterna, medborgartyp 3. Arvidsons enkätstudie (1998) visar också
att många Bjärebor anser att grundvattensänkningen är ett allvarligare problem
än förgiftningen.
Oro och informationsbehov
Vad vi kan konstatera är att drabbade och icke drabbade upplevde olika slags
oro. Objektet för oron var i Hallandsåsfallet såväl giftet som grundvattensänkningen.
Uttrycken för oro var såväl personliga som samhälleliga. Beroende
på i vilken grad individerna var drabbade kan man dessutom skilja på befogad
och obefogad oro. Det som skiljer de här medborgartyperna åt är inte bara
deras orosupplevelser utan också deras olika behov av information.
De drabbade och befogat oroade (medborgartyp 1) har ett behov av handlingsinriktad
HUR-information som ger råd, rekommendationer och anvisningar
om hur individen ska agera för att undkomma hotet, eller mildra effekterna av
det. De som negligerar faran (medborgartyp 2) upplever ett svagare informationsbehov,
men myndigheter har ett ansvar att informera även dessa individer
med målet att dessa ska få en realistisk riskuppfattning och kunna handla därefter.
Planerade informationsinsatser till dem som har en tendens att överreagera
(medborgartyp 3) är också av stor vikt. Medborgartyp 4, dvs ”åskådarna” är
inte en primär målgrupp för krisinformation men även dessa måste informeras
om vad som hänt och om konsekvenser. Ofta tillgodoses dessa olika informationsbehov
via de lokala mediernas ordinarie verksamhet. Denna behovsdiffrentiering
bör avsändaren ha i bakhuvudet när han/hon utformar sin informationsstrategi
och sina informationsinsatser så att informationen blir meningsfull
för de olika målgrupperna. Intervjupersonernas upplevelser av informationen
under katastrofperioden behandlas mer ingående nedan.
31