Miljöhot och medborgaroro.pdf - Myndigheten för samhällsskydd ...

informationen till sin egen situation. Den drabbade försökte också jämföra
5,8 mikrogram med någon måttstock som i själva verket saknades. Är 5,8 högt
eller lågt? Den drabbade hade ingen erfarenhet av ämnet, giftet och visste inte
heller vad som var höga eller låga värden. Hur var hans/hennes värden jämfört
med andras, och vad skulle det medföra för honom/henne personligen och
familjen? Uppenbarligen hade inte avsändarna i detta fallet lyckats anpassa
budskapet till mottagarens förutsättningar. HUR-informationen fanns men
var inte begriplig.
Man kan här dra paralleller till den information som gick ut i samband
med Tjernobylkatastrofen där uppgifter om radioaktivitet mätt i Becquerel
och stråldosen mätt i Sievert för många var helt obekant och därför obegriplig
(Nordlund, 1987; Stütz, 1987). Alla intervjupersoner ansåg dock inte att informationen
var svårbegriplig, och i Arvidsons enkätstudie (1998) framkommer det
att det naturligt nog fanns två läger. De som bedömde informationen lättbegriplig,
men också de som tyckte motsatsen. Sannolikt har graden av upplevd
oro, i vilken utsträckning man varit drabbad och därmed berörd av mer komplexa
budskap, men också tidigare kunskap haft betydelse för hur informationen
bedömts på denna punkt.
Dubbla budskap
Samordning av information under en kris/katastrof är viktig för att undvika
att motstridig information går ut, vilket skapar inte bara oro och förvirring hos
mottagarna, utan lägger också grunden för att det kan uppstå ryktesspridning
(se t ex Jarlbro mfl, 1997; Palm, 1996; Flodin, 1993 och Jarlbro, 1993).
I samtalen med intervjupersonerna framgick det tydligt att såväl drabbade
som icke drabbade tolkade informationen bitvis som motsägelsefull, dels
beroende på att det var så många olika avsändare som uttalade sig om olika
områden, dels beroende på att budskapen ändrades efterhand. Det som bl a
uppfattades som motstridigt var att man sa att olika grödor och animaliska
produkter från det berörda området måste dras in på grund av giftet. Samtidigt
gick man ut med budskapet att i själva verket var det inte farligt att konsumera
dessa produkter, men för säkerhets skull drog man in dem ändå. Likaså uppfattades
informationen om förändringarna av influensområdet som motstridig.
Man försöker att jobba på som vanligt men sen har det kommit så många olika informationsbitar.
Livsmedelsverket sa sitt och kommunen säger sitt och ingen vet liksom.
Det blir väldigt dubbelbottnat. Jag kan förstå att de som bor uppåt landet tycker att
man går ut med dubbla budskap, för ena stunden är det inte farligt att äta Bregott,
men å andra sidan så drar de in det för säkerhets skull. Jag menar, vet man inget så
tror man att det är skit farligt, för man drar ju inte in 20 ton kött om det inte är livsfarligt.
Sen har de ändrat riskområdena från än det ena än det andra. Ena stunden så
var jättemycket med i riskområdet, och nästa gång så minskade man ned det. Det är
en väldig massa antaganden och påståenden hela tiden, men ingen vet ju. (Drabbad)
Att i en osäker situation ändra budskapen över tid är inte ovanligt och skedde
exempelvis även i samband med Tjernobylkatastrofen (Nordlund, 1987). Att
40