Oro och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt – en litteraturstudie

MÄLARDALENS HÖGSKOLA
Institutionen för Vård- och Folkhälsovetenskap (IVF)
Eskilstuna
Oro och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt
– en litteraturstudie
Maria Liljeroos
Fördjupningsarbete i vårdvetenskap
OV1980
2007-03-19

Titel: Oro och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt- en litteraturstudie
Författare: Maria Liljeroos
Ämne: Vårdvetenskap
Kurs, nivå, poäng: OV1980, Fördjupningsarbete C, 10 poäng
Handledare: Miriam Ekstedt
Examinator:
Sammanfattning
Att drabbas av en hjärtinfarkt är ofta en traumatisk upplevelse. Vårdtiden är kort, idag cirka
fem dagar. Oftast har patienten hunnit genomgå både en kranskärlsröntgen och en
ballongvidgning, PCI. När patienten sedan går hem mår han riktigt bra fysiskt men är ofta
kvar i chockfasen eller förnekandefasen mentalt. Följden blir att många i denna patientgrupp
upplever oro och nedstämdhet en lång tid efter sin hjärtinfarkt.
För att kunna förbättra rehabiliteringen för dessa patienter är det av största vikt att förstå de
vanligaste problem och känslor relaterat till oron patienterna upplever.
Detta fördjupningsarbete syftar till att belysa hur tidigare forskning beskriver patientens oro
och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt samt vilka konsekvenser det får för patienterna.
Studien är genomförd som en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys enligt Evans.
I resultatet av denna studie framkommer att oro och nedstämdhet är vanligt efter en
hjärtinfarkt. Både patienten och de anhöriga drabbas. Däremot saknas fortfarande forskning
om hur informationen till denna patientgrupp bäst utformas för att förhindra oro och
nedstämdhet, framför allt under vårdtiden. Forskningen pekar på att det är viktigt att
individanpassa informationen, att se just den person och dess behov man har framför sig.
Detta är en mycket viktig uppgift för sjuksköterskan för att kunna ge patienten bästa möjliga
omvårdnad. Det är också viktigt att sjukvården har resurser så dessa patienter lätt kan komma
i kontakt med vårdgivaren efter vårdtiden, till exempel genom en daglig telefontid till en
hjärtsköterska.
Nyckelord: hjärtinfarkt, oro, nedstämdhet
Summary
To be hit by a heart infarction is often a traumatic experience. The hospital stay is short, today
approximately five days. The patient often gone through a coronary angiography and a
percutan coronary intervention, PCI. When returning home, they feel physically good but
mentally in a stage of chock or denial. The consequence is that many of this patients feeling
worried and anxious for a long time.
To improve the rehabilitation for these patients it is necessary to understand the most common
problems and feelings related to the worry patient’s experience.
The aim of this literature study is to explore how previous studies described patients fear and
anxiety after a heart infarction and what consequences there are for the patients.
The method is a litterateur review of qualitative studies and interpretive synthesis by Evans is
used for analyse.
Key findings in this paper is that fear and anxiety is common after a heart infarction. Both
patients and spouses are hit. Still, there are no conclusive results of how to inform them to
avoid fear and anxiety, above all in the hospital stay. Many findings seems to point out that
the information should be individualised. This is an important task in nursing work. It’s also
important for the patients to have someone to call, for example a nurse after being admitted
from hospital.
Keyword: heart infarction, fear, anxiety

Innehållsförteckning
1. Inledning 1
2. Bakgrund 1
2.1 Förekomst av hjärt-kärlsjukdom 1
2.2 Hälso- och sjukvårdens ansvar i relation till hjärtsjukvården 1
2.3 Sjuksköterskans omvårdnadsansvar i hjärtsjukvården 2
2.4 Hälsa och lidande i ett omvårdnadsperspektiv 2
2.5 Begreppen oro och nedstämdhet 3
2.6 Förekomst av oro och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt 3
2.7 Konsekvenser av oro efter en hjärtinfarkt 4
2.8 Tidigare forskning 5
3. Problemområde 6
4. Syfte 6
4.1 Frågeställningar 6
5. Metod 6
5.1 Steg I Datainsamlig och urval 6
5.2 Steg II Identifiering av nyckelord 8
5.3 Steg III Tematisering 8
5.4 Steg IV Sammanställning av analys samt beskrivning av fenomenet 8
5.5 Forskningsetiska aspekter 8
6. Resultat 8
Tabell 1 Analysmatris 9
6.1 Bristande tillit till den egna kroppen 9
6.1.1 Förändrad självbild 9
6.1.2 Oro för att inte längre ha fysisk hälsa 10
6.2 Upplevelse av existentiellt hot 10
6.2.1 Ovisshet och oro inför framtiden 10
6.2.2 Oro att inte klara av de livsstilsförändringar som är nödvändiga 11
för ett fortsatt välbefinnande
6.3 Stöd i mänskliga relationer 12
6.3.1 Känslan av att bli överbeskyddad 12
6.3.2 Brist på stöd och förståelse hos anhöriga 12
6.4 Upplevelse av sjukvårdens stöd och tillgänglighet 12
6.4.1 Upplevelse av att ha fått den information och stöd man behöver 12
6.4.2 Vilken information och uppföljning saknades? 14
7. Diskussion 15
7.1 Metoddiskussion 15
7.2 Resultatdiskussion 16
7.2.1 Brist på tillit till den egna kroppen 16
7.2.2 Upplevelse av existentiellt hot 16
7.2.3 Stöd i mänskliga relationer 17
7.2.4 Upplevelse av sjukvårdens stöd och tillgänglighet 18
7.3 Slutsatser 18
7.4 Förslag till vidare forskning 19
8. Referenslista 20
Bilaga 1 Artikelmatris 23

1. Inledning
Att drabbas av en hjärtinfarkt är ofta en traumatisk upplevelse. Vårdtiden är kort, idag cirka
fem dagar. Under dessa dagar hinner mycket hända. Oftast har patienten hunnit genomgå både
en kranskärlsröntgen och en ballongvidgning, PCI (Wallentin, 2000). Vid utskrivningen mår
de riktigt bra fysiskt men är ofta kvar i chockfasen eller förnekandefasen mentalt (Cullberg,
2003).
På HIA, Mälarsjukhuset där jag jobbar sedan snart tjugo år tillbaka har personalen genom vårt
deltagande i det nationella SEPHIA-registret, ett kvalitetsregister för uppföljning efter en
hjärtinfarkt, sett att Eskilstunas patienter upplever oro och nedstämdhet i högre utsträckning
än i riket i övrigt både efter 2 månader och ett år efter hjärtinfarkten. Då vi ser att detta är
vanligt förekommande syftar detta fördjupningsarbete till att belysa hur tidigare forskning
beskriver patientens oro och nedstämdhet samt vilka konsekvenser oron får för patienterna.
I en artikel på Hjärt-lungfondens hemsida (Strand 2004) beskriver en 36-årig kvinna och
hennes familj sina upplevelser efter en hjärtinfarkt. På grund av informationsbrist och brist på
stöd från hälso- och sjukvården skapades oro, ångest, rädsla och osäkerhet hos kvinnan och
familjen. Det enda besked som barnen fick av sjuksköterskan var att ”nu kan mamma gå
uppför en trappa så nu är mamma frisk”. Kvinnan vände sig till en psykolog och fick även
hjälp av Hjärt- lungfonden. Detta gjorde att livet vände för henne. Hon fick hopp och
upptäckte att det finns ett liv efter en infarkt och att det inte bara handlar om att existera.
Enligt Hjärt- lungfonden finns fortfarande en stor potential av outnyttjade
förbättringsmöjligheter när det gäller bemötande av hjärtinfarktpatienter. ”Framför allt måste
vårdpersonalen lära sig se patienter som individer med olika känslor och behov”, säger
Strand (2004).
2. Bakgrund
I bakgrunden ges först en kortfattad beskrivning av förekomsten av sjukdomen. Sedan
beskrivs vårdens och sjuksköterskans ansvar för patientens välbefinnande i samband med och
efter hjärtinfarkten. Hälsa och lidande beskrivs, en definition av begreppen oro och
nedstämdhet ges. Sist följer exempel ges på vad oro och nedstämdhet innebär och vad detta
kan få för konsekvenser för patienten.
2.1 Förekomst av hjärt-kärlsjukdom
I Sverige lider 12 % av befolkningen av hjärt-kärlsjukdom. I åldrarna över 65 år har närmare
hälften av alla människor hjärt-kärlsjukdom och 10-14 % sjukhusvårdas varje år varav de
flesta på grund av kranskärlssjukdom. Vårdtiderna blir allt kortare, medelvårdtiden är idag
cirka fem dagar, och patienterna har svårt att hinna ta till sig nödvändig information
(Wallentin, 2000). Den korta vårdtiden innebär att patienten återvänder hem i ett skede där
behovet av emotionellt stöd kan vara stort (Fridlund, 1998).
2.2 Hälso- och sjukvårdens ansvar i relation till hjärtsjukvården
Hälso- och sjukvårdslagen säger att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en
vård på lika villkor för hela befolkningen. Den ska vara av god kvalitet med en god hygienisk
standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen. Patienten
1

skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för
undersökning, vård och behandling som finns (SOSFS, 1982:763).
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans
värdighet. Vidare ska hälso- och sjukvården främja goda kontakter mellan patient och hälso-
och sjukvårdspersonal. Vård och behandling skall så långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten (SOSFS, 1982:763).
Socialstyrelsen skriver att individinriktade insatser då det gäller att förebygga insjuknande
samt förhindra återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom är framgångsrika och kostnadseffektiva
och är hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. Sjukvårdshuvudmannen har det övergripande
ansvaret för hela vårdkedjans funktion, alltifrån det akuta omhändertagandet till förebyggande
av återfall och rehabilitering. Psykosocialt stöd i form av krisbearbetning under akutskedet
och behandling av ångest och depression i senare skede är viktigt både för patient och
närstående. Beteendemodifierande behandling, till exempel stresshantering, kan minska risken
för återinsjuknande (Socialstyrelsen, 2004).
Vid flertalet sjukhus i landet finns numera särskilda eftervårdsprogram för hjärtrehabilitering,
ofta med en sjuksköterska som koordinator. Hjärtrehabiliteringsprogram bidrar till att fler
patienter snabbare kan återvända till arbetslivet och till en fysisk aktiv fritid. Den viktigaste
faktorn för att detta skall lyckas är dock patientens egen motivation (Socialstyrelsen, 2004).
2.3 Sjuksköterskans omvårdnadsansvar i hjärtsjukvården
I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (2005) anges att sjuksköterskan ska
ge stöd, information och undervisning till patienter. Hon ska också observera, värdera och vid
behov åtgärda förändringar i patientens fysiska och psykiska hälsa. Att även tillgodose basala
och specifika omvårdnadsbehov som att observera eventuellt lidande patienten upplever är en
viktig omvårdnadsuppgift.
Sjuksköterskan skall även informera anhöriga och förvissa sig om att både patient och anhörig
förstått given information (Socialstyrelsen, 2004).
Enligt Haugland, Hansen och Areklett (2002) är det en skrämmande upplevelse att genomgå
en hjärtinfarkt och det leder ofta till att patienten genomgår en krisreaktion. Sjukdomen
associeras med risken för att plötsligt dö och ångest och nedstämdhet är en naturlig reaktion
på händelsen. I det akuta skedet handlar omvårdnaden om att fatta beslut och agera på
patientens vägnar. Ofta är patienten inte mottaglig för information och vägledning i detta
stadium. Trots det är det viktigt att sjuksköterskan börjar informera under de första dagarna
för att sedan upprepa informationen och kontrollera att patienten förstått. Patienten måste
känna sig trygg i den information denne får för att kunna hantera situationen. Sjuksköterskan
måste visa sig lugn och trygg för att patienten ska känna att hon har kunskap och erfarenhet,
vilket i sin tur kan minska patientens oro och ångest.
Vårdpersonalen ska göra allt för att eliminera allt onödigt lidande och det som inte går att
eliminera ska personalen göra allt för att lindra (Eriksson, 1994).
2.4 Hälsa och lidande i ett omvårdnadsperspekiv
Med hälsa menas fysisk hälsa, psykisk hälsa, social hälsa samt andlig hälsa. Att ha fysisk
hälsa innebär att ha en väl fungerande kropp, att vara fri från skador och sjukdomar. Psykisk
hälsa kan beskrivas som ett varaktigt välmående. Både kroppen och själen är i balans.
Trygghet, förtröstan och tillit är här nyckelbegrepp. Sjukdom är ett exempel på situation som
kan få den psykiska hälsan ur balans. Social hälsa innebär att man har bra relationer till sina
medmänniskor och att man lever i en tillfredsställande miljö samt har fungerande sociala
nätverk. Den andliga hälsan gör människan öppen för hela sin livssituation och mobiliserar
2

alla hennes resurser. Här finner vi de existentiella frågor som människor i alla tider sökt
svaren på (Ryberg, 2000).
Människor som inte upplever hälsa upplever ohälsa eller lidande i någon form. Ett lidande är
något negativt eller ont som människan utsätts för och måste leva med. Det är en kamp mellan
det onda och det goda, lust och lidande. Lidande beskrivs ofta som någon form av hot,
kränkning eller förlust för människan. Det kan också ge en känsla av att tappa kontrollen och
det är förenat med skuldkänslor. Gemensamt för dessa upplevelser är att människan tystnar
och sluter sig inom sig själv. Det finns olika sorters lidande; livslidande, sjukdomslidande och
vårdlidande. Begreppet lidande ger vården en ny dimension till följd av att fokus förflyttas
från sjukdomsdiagnos till patientens lidande. Livslidande handlar om en grundläggande
hållning till livet där aktivitet, prestation och att göra rätt för sig intar centrala roller. En
plötslig påtvingad förändring av människans livssituation gör att människan behöver tid för
att finna ett nytt meningssammanhang. Vårdlidande är ett lidande som anses som onödigt och
relateras till vården. Vårdlidande kan vara en handling som leder till kränkning av patientens
värdighet, fördömelse, straff, maktutövning och utebliven vård. Detta begrepp kan även
inkludera anhöriga (Eriksson, 1994).
Denna patientgrupp upplever ett livslidande. Ett livslidande berör hela människans liv och
förhållandet till verkligheten och sig själv. Livslidandet hänger samman med hela människans
existens och med upplevelser att kunna leva upp till sin roll. Frågor om liv och död blir
aktuella då människan blir tvungen att konfronteras med sin egen person, vem hon/han är, har
varit och hoppas bli eller förbli. Det är svårt för människan att uppleva sin enhet då hon
upplever hopplöshet, sorg, skuld, ensamhet och förnedring, eftersom känslan av värdighet
hotas. Då värdigheten hotas dominerar skammen över att inte kunna vara den hon/han är eller
är ämnad att vara. Skammen får människan att dra sig undan från andra människor. Den
lidande människan blir då ensam och isolerad (Wiklund, 2003).
2.5 Begreppen oro och nedstämdhet
Då man söker efter begreppet oro i litteraturen så sammankopplas det ofta med ångest och
lidande. Vid översättning till engelska får man fram begreppen worrying, fear och anxiety.
Enligt Svenska Akademiens Ordbok (1998) betyder oro: saknad av, brist på ro, lugn, vila;
tillstånd, förhållande som utmärkes av störningar, förändringar, växlingar och dylikt (i den
normala tillvaron), åstadkomma störningar i någons normala tillvaro.
Nedstämdhet betyder nedslagenhet, förstämning enligt Svenska Akademiens Ordbok (1998).
2.6 Förekomst av oro och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt
Perski (1999), som är psykolog för hjärtsjuka vid Karolinska Institutet, skriver att den
ospecifika rädslan och oron som inte är knutet till något konkret, kallas inom psykologin och
psykiatrin för ångest. Dygnet runt befinner sig kroppen i ett tillstånd av höjd beredskap och i
den situationen finns inga andra upplevelser eller tankar än de som är inriktade på att
förhindra en katastrof. Detta tillstånd är inte särskilt tydligt, varken för den drabbade eller för
omgivningen. Patienten kan hamna i ett långvarigt och mycket besvärligt ångesttillstånd om
sjukhusvistelsen har varit kort. Det är viktigt att patienten hinner bearbeta det som hänt och
fått vänja sig vid den nya situationen.
Det är viktigt att vara uppmärksam på tecken på nedstämdhet hos patienter som haft
hjärtinfarkt. Depression eller nedstämdhet är vanligt. Studier har rapporterat att upp till 23 %
av dessa patienter har tecken på depression och det är tre gånger så många som i
normalpopulationen (Newman, 2003). Samma fynd har Jones, Karapiperis, Bowman,
3

Duggan, Jones med flera (2006) sett. I sin pilotstudie rapporterar de att depression och
nedstämdhet är överrepresenterad i denna patientgrupp och att den kvarstår efter 5 månader.
Bush, Ziegelstein, Patel, Thombs, Ford med flera (2004) har sammanställt 16 studier som
berör ämnet post-infarktdepression. De kom fram till att var femte infarktpatient lider av
depression. Mer oklart är hur många av dessa som är nydiagnostiserade. Depression leder till
en ökad mortalitet, både i antalet hjärthändelser och i andra sjukdomar. Bland deprimerade
kvinnor ser man ett samband mellan psykisk och social hälsa och livskvalitet, hos män ser
man samband mellan sexuell aktivitet, återgång i arbete samt psykosocial hälsa vid jämförelse
mellan deprimerade och icke deprimerade patienter. Man såg ingen påtaglig skillnad i
fördelningen kvinnor respektive män gällande antalet oroliga och nedstämda. Författarna
hittade inget helt pålitligt instrument för att upptäcka de patienter som är i farozonen utan de
menar att ytterligare forskning behövs. Mer forskning behövs också enligt författarna för att
klargöra om dessa patienter ska behandlas på samma vis som icke hjärtsjuka patienter med
depression eller om dessa patienter behöver annan uppföljning.
Det borde vara rutinarbete att undersöka alla infarktpatienter för att upptäcka depression. Om
åtgärder sätts in tidigt är prognosen bättre. Detta undersökningsarbete är en naturlig del av
sköterskearbetet. Åtgärder som är aktuella är patientutbildning, råd och stöd (Wal, Voorst,
Jaarsma, 2005).
Patienter i stort behov av hjälp och stöd när de kommer hem från sjukhuset. Känslor av skuld,
skam och oro är framträdande. De önskar mer information om vad de själva kan göra för att
inte drabbas av en ny hjärtinfarkt (Jensen & Petersson, 2003).
2.7 Konsekvenser av oro efter en hjärtinfarkt
Att drabbas av en hjärtinfarkt är en akut kris i en människas liv. Bemötande av människor i en
akut kris är ofta avgörande för hur krisen genomarbetas och om den drabbade efteråt kan se
tillbaka på tidsperioden med skräck eller i en upplevelse av att ha försonats med det som hänt
(Cullberg, 2003).
Kroppens fysiologiska försvar mot oro, ångest och stress är ”flight or fights”. Den ökade
sympatiska aktiviteten gör att kroppen blir bättre rustad att möta en krissituation. Resultat av
dessa fysiologiska förändringar är att behovet av syre i hjärtmuskulaturen ökar, vilket kan
leda till ischemisk bröstsmärta, arytmi eller plötslig död hos de patienter som tidigare har ett
skadat hjärta (Jenkins & Rogers, 1995).
Det finns forskning som pekar på att var femte person som får hjärtinfarkt också drabbas av
depression. De som är deprimerade har betydligt sämre chanser att tillfriskna.
Detta på grund av att de inte lika lätt kommer igång med rehabiliteringen och inte lika smidigt
klarar av annan medicinering och behandling i efterförloppet. Att upptäcka att någon är
deprimerad är inte alltid så lätt. Men det är viktigt att dessa personer snabbt får diagnos och
behandling (Dickens, Mc Gowen, Percival, Tomenson, Cotter m. fl., 2004).
Enligt Newman (2003) var 70 % av infarktpatienterna fortfarande nedstämda efter 1 år och
löpte 3-4 gånger högre risk att återinsjukna eller dö. Dessa patienter deltog i mindre
rehabiliteringsprogram och hade svårare att uppnå livsstilsförändringar.
Det största hindret för patienter att delta i hjärtrehabilitering är depression, oro och social
ensamhet. Kvinnor är enligt vissa studier mer drabbade än män, andra studier har däremot inte
kunnat se att det är någon skillnad mellan kön utan däremot att äldre patienter mer utsatta
(Grace, Abbey, Zachary, Irvine, Franche, Stewart, 2002).
4

Johansson (2006) har i sin studie belyst kvinnors erfarenheter efter att ha drabbats av en
hjärtinfarkt. Hon skriver att kvinnor erbjuds att vara delaktiga i sin vård på vårdarens villkor,
utifrån deras perspektiv på sjukdom och hälsa. När kvinnors livsvillkor inte uppmärksammas
upplever de sig reducerade till en diagnos och de känner sig då vilsna och får svårt att se hur
de ska ta tag i sina liv eller var de kan få stöd. De lämnas ensamma med sina existentiella
frågor. Likväl som personalen kan vara till hjälp för kvinnorna kan de även lägga hinder i
vägen för deras hälsa och delaktighet.
En hjärtinfarkt kan leda till att känslor av ensamhet, oro, nedstämdhet och uppgivenhet. Det
försvårar möjligheten att tillgodogöra sig rehabiliterande och sekundärpreventiva åtgärder.
Depression och social isolering utgör i sig riskfaktorer för återfall och död i sjukdomen.
Kvinnor är mer drabbade än män. Därför bör vården erbjuda rehabiliteringsprogram, till
exempel gruppbehandling, som speciellt profilerats för kvinnornas behov och upplevelser
(Burell, 2000).
2.8 Tidigare forskning
Årligen produceras mängder med medicinsk forskning om hjärtsjukdom samt dess
behandling. De senaste tio åren har mycket förändrats i både vård och medicinsk behandling.
På grund av detta har vårdtiderna sjunkit från cirka åtta dagar till fem dagar och överlevnaden
har successivt förbättrats. Detta har skett i och med blodfettsänkande samt blodtunnande
mediciner kommit fram samt tack vare en mer aggressiv behandling i det akuta skedet.
Vårdvetenskapen är också långt framme med forskning om den sekundärpreventiva vården
samt i konstaterande av att denna patientgrupp upplever problem med oro och nedstämdhet i
efterförloppet av sin hjärtinfarkt. Dock finns inte mycket beskrivet om patientens upplevelse
och de mer konkreta anledningarna till oro samt vad vårdpersonalen kan bidra med för att
förbättra detta.
5

3. Problemområde
Varje år drabbas många människor av hjärtinfarkt, cirka 90 000 vårdtillfällen registreras
årligen för någon form av kranskärlssjukdom på svenska sjukhus. Ett stort antal av dessa
patienter kommer att drabbas av oro och nedstämdhet i efterförloppet. Dessa patienter har
sämre chans att tillfriskna och komma tillbaka till det liv de hade innan sin hjärtinfarkt.
Däremot finns idag inte så många kvalitativa studier som belyser patientens oro. Ett flertal
kvantitativa studier beskriver sambandet mellan oro, depression och fortsatt sjukdom. Några
studier är också gjorda där man tittar på möjliga mätskalor för att hitta patienter i riskzonen att
drabbas av depression i efterförloppet efter sin hjärtinfarkt. Det är också oklart vilken hjälp
och stöd patienterna upplever sig få av hälso- och sjukvården samt vilket stöd de skulle önska.
För att kunna förbättra rehabiliteringen för dessa patienter är det av största vikt att förstå de
vanligaste problem och känslor relaterat till oro patienterna upplever. Det är därför väsentligt
att kartlägga vilken forskning det finns som klargör detta.
4. Syfte
Detta fördjupningsarbete syftar till att belysa hur tidigare vårdvetenskaplig forskning
beskriver patientens oro och nedstämdhet samt vilka konsekvenser det får för patienterna.
4.1 Frågeställningar
• Vad oroar patienterna sig för?
• Vilka konsekvenser får oron och nedstämdheten för patientens fortsatta liv?
• Hur kan hälso- och sjukvården stötta?
5. Metod
Studien genomfördes som en litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys enligt Evans
(2002). Författaren valde Evans metod för artikelanalys av redan tolkat material, eftersom
data till denna studie hämtades från vetenskapliga artiklar. Artikelanalysen genomfördes i fyra
steg. Steg I är datainsamling och urval, steg II identifiering av nyckelord, i steg III utfördes en
tematisering och i steg IV gjordes en sammanställning av analysen samt en beskrivning av
fenomenet.
5.1 Steg I Datainsamlig och urval
I det första steget fastställdes de typer av studier som skulle inkluderas i undersökningen,
dessa urvalskriterier dokumenterades. Kriterierna grundade sig på uppsatsens syfte och
frågeställningar.
Vetenskapliga artiklar söktes med hjälp av databaser. Urvalsprocessen som skedde
säkerställde att bara likartade studier inkluderades i undersökningen.
Inklusionskriterier var att endast artiklar som publicerats i vetenskapliga tidskrifter mellan år
2000-2007, skrivna på engelska, där både abstract samt fulltext fanns med inkluderades i
sökningen. Studierna skulle även ha en kvalitativ ansats och innefatta både män och kvinnor
och vara skrivna ur ett sjuksköterskeperspektiv.
6

Exklusionskriterier var artiklar skrivna före år 2000, inte skrivna på engelska, skrivna med en
kvantitativ ansats eller studier med ett annat perspektiv än sjuksköterskans.
Artiklar söktes i databaserna Cinahl och Medline. De sökord som användes var myocardial
infarction, worry, participation, experience och nursing. Då worry inte gav några träffar
användes istället sökorden fear och anxiety. I databasen Medline fanns inga träffar som
motsvarade de uppställda kriterierna. De 11 artiklar som matchade sökorden motsvarade inte
studiens syfte.
I Cinahl blev det 59 träffar. Alla abstrakt lästes och i första hand valdes 18 ut. Vid närmare
genomläsning fann författaren att några abstrakt sedan inte stämde med studiens syfte.
Slutligen återstod 9 artiklar som motsvarade de uppställda inklusionskriterierna. Sju av dessa
artiklar hade en kvalitativ ansats, de två övriga var review- artiklar av andra kvalitativa
studier.
Databas Sökord Antal träffar Antal lästa
abstrakt
Slutligt urval
Cinahl myocardial
infarction
1177 0 0
Worry 0 0 0
fear och anxiety 1045 0 0
myocardial
infarction+ fear
and/or anxiety.
42 42 5
Participation 761 0 0
myocardial
infarction+
Participation
31 10 3
myocardial
infarction
+experience
1 1 1
myocardial
infarction+
nursing
6 6 0
Medline myocardial
infarction
41 2 0
Worry 0 0 0
fear och anxiety 8 8 0
myocardial
infarction+ fear
and/or anxiety.
0 0 0
myocardial
infarction+
Participation
0 0 0
myocardial
infarction
+experience
1 1 0
7

5.2 Steg II Identifiering av nyckelord
I andra steget identifierades nyckelorden ur varje studie. Artiklarna lästes noggrant ett flertal
gånger för att få en uppfattning om studiens helhet. Syftet var att identifiera detaljer, likheter
och skillnader i varje enskild studie. Utmärkande drag söktes, de kunde bestå av enstaka ord
eller citat. Nyckelorden samlades in och spaltades upp i en tabell, se tabell 1.
Då studierna var skrivna på engelska översattes nyckelorden till svenska. Tabellen innehöll då
studiens viktigaste begrepp/nyckelord från resultatet i ett mer överskådligt och mindre format.
5.3 Steg III Tematisering
Nyckelorden sammanställdes i grupper och utifrån syftet med studien delas de in i kategorier
av liknande ämnesområden och dessa kategorier bildade teman. Efter detta identifieras
underteman.
Underteman fungerade som rubriker till nyckelorden. Ur dessa framträdde teman som fick
representera resultatrubrikerna och användas i det fjärde steget, sammanställningen av
analysen.
5.4 Steg IV Sammanställning av analys samt beskrivning av fenomenet
Resultatet skrevs med de fyra temana som utgångspunkt. Underteman utgjorde underrubriker
i uppsatsen, se tabell 1. Artiklarnas resultat togs upp under respektive tema/undertema. För att
ge stöd åt beskrivningarna användes i vissa fall citat från artiklarna.
5.5 Forskningsetiska aspekter
I systematiska litteraturstudier bör etiska övervägande göras, både gällande urval samt hur
resultatet presenteras (Forsberg & Wengström, 2003). De studier som använts i denna studie
har alla genomgått etisk prövning. I de artiklar som redovisas i resultatet har inget lagts till,
tagits bort eller ändrats. Citat återges på engelska för att bevara dess innebörd.
6. Resultat
Ingen av de granskade nio studierna belyser enbart oro och nedstämdhet utan det är en del av
resultatet i dessa studier. I de granskade studierna framkommer tre teman som beskriver vad
patienterna oroar sig för samt vad det kan få för konsekvenser; brist på tillit till den egna
kroppen, upplevelse av existentiellt hot samt stöd i mänskliga relationer. Under det fjärde
temat, upplevelse av sjukvårdens stöd och tillgänglighet beskrivs både patientens uppfattning
under vårdtiden samt efter sjukhusvistelsen. Resultatet skrivs med de fyra temana som
utgångspunkt, se tabell 1.
8

Nyckelord Undertema Tema
”Tappat kontrollen”, bristande
självförtroende, självömkan
Fysiskt vek, inkapabel, ej tordas lita
på sin kropp, nedstämd, oförmåga
att arbeta
Blivit påmind om döden, oro inför
framtiden, oro för nya sjukdomar,
tacksamhet för livet
otålighet att livet ska bli som vanligt
igen, orka förändra
Överbeskyddad av anhöriga
Känsla av stöd/brist på stöd,
en känsla av ensamhet trots anhöriga
omkring mig
Individuella behov, behov av
trygghet, fått lämna sjukhuset för
tidigt, träffa andra drabbade
Oförmåga att ställa frågor,
bristande, teknisk och skrämmande
information, standardiserat
Tabell 1 Analysmatris
6.1 Brist på tillit till den egna kroppen
Förändrad självbild.
Oro för att inte längre ha fysisk
hälsa.
Ovisshet och oro inför framtiden.
Oro att inte klara av de
livsstilsförändringar som är
nödvändiga för fortsatt
välbefinnande.
Känsla av att bli överbeskyddad.
Brist på stöd och förståelse av
anhöriga.
Upplevelse av att få den
information och stöd man behöver.
Vilken information saknades?
9
Brist på tillit till den egna
kroppen.
Upplevelse av existentiellt hot.
Stöd i mänskliga relationer.
Utlämnad till sjukvårdens
tillgänglighet.
Under detta tema beskrivs patientens brist på tillit till den egna kroppen. Det har delats in i två
underteman, förändrad självbild samt oro för att inte längre ha fysisk hälsa.
6.1.1 Förändrad självbild
I en studie beskriver patienterna att de upplever en känsla av att ha ”tappat kontrollen” direkt
efter infarkten. De känner inte igen sig själva och detta kan leda till oro och nedstämdhet
(Timmins & Kaliszer, 2003). I Cordon & McCarthys (2006) studie upplevde många patienter
oro och stress i efterförloppet av sin hjärtinfarkt. Stressen kommer av att inte längre känna att
man har kontroll över sitt liv och sin kropp. Ingen av patienterna i denna studie hade satt upp
mål för sig själva för att hantera stress och oro
En annan studie beskriver däremot att vissa patienters sätt att hantera situationen är
förnekande, framför allt i den akuta fasen. Man klarar inte av att se sig som sjuk och använder
förnekande som copingstrategi. I denna fas är patienten inte mottaglig för information
(Hanssen, Nordrehaug & Hanestad, 2005).
Wingham, Dalal, Sweeney, Evans (2006) intervjuade 17 patienter om deras erfarenheter efter
att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Flera patienter berättar att de tappat självförtroendet och att
de upplever att även deras anhöriga har ett lägre förtroende för dem. Det leder till oro och
ångest och förekommer i de mest vardagliga situationer. En patient berättar:

”What is bothering me at the moment is that every time I have these heart attacks I’m
losing confidence. I’m losing confidence in say taking a bus and going out for the day
somewhere” (Wingham m. fl., 2006 s.290).
6.1.2 Oro för att inte längre ha fysisk hälsa
I tre av studierna beskrevs en oro för att inte längre vara fysiskt frisk. Många upplevde att de
blev de orolig och nedstämda när de kommit hem och hunnit tänka efter. Vissa upplevde den
känslan några dagar och hos vissa stannade känslan längre. Hos en del blev oron värre ju mer
kroppen återhämtade sig. Man tordes inte lita på sin kropp och stannade hellre hemma än till
exempel tog en promenad eller träffade vänner. De som var ensamstående kände sig ensamma
och osäkra och upplevde att de inte hade någon att prata med om sina känslor. Gemensamt för
alla var att när de varit hemma några dagar och funderat på vad de gått igenom kom känslor
av oro och ångest (Hanssen m. fl., 2005).
En patient beskriver:
“For the first time in my life, I was sulking. I felt self-pity and became depressed.”
(Hanssen m. fl., 2005 s.40).
I Emslies (2004) metaanalys av studier som beskriver män och kvinnors upplevelser av
hjärtinfarkt framkommer att det finns skillnader mellan könen både vid det akuta insjuknandet
och efteråt. Kvinnor oroar sig i första hand för att allt ska fungera som vanligt för familjen
innan de tar kontakt med sjukvården, både i det akuta skedet och i rehabiliteringsfasen. De
sätter andras välbefinnande före sitt eget. De kan till exempel laga mat till familjen innan de
kallar på ambulans vid akut sjukdom. Mäns oro innehåller mycket tankar om att vara
frånvarande från arbetet, att uppfattas som fysiskt veka och inkapabla. För att kompensera
detta kunde vissa män istället göra aktiviteter som sjukvården avrått från, till exempel tunga
lyft och snöskottning. Andra studier visade att männen blir nedstämda då deras respektive tar
över arbetsuppgifter i hemmet som de tidigare utfört. Män var också i högre utsträckning
förtegna om sin sjukdom och var oroliga för att bli betraktade som omanliga om man
diskuterade sina upplevelser och känslor med andra.
I två studier framkommer att speciellt de yngre patienterna funderade över hur arbetslivet
skulle te sig fortsättningsvis, om man kan komma tillbaka till samma arbete, kunna arbeta alls
och de ekonomiska aspekterna av detta. Många oroar sig även för att återinsjukna i en ny
hjärtinfarkt (Hanssen m. fl., 2005).
6.2 Upplevelse av existentiellt hot
Under detta tema beskrivs patienternas ovisshet och oro inför framtiden och för att inte klara
av de livsstilsförändringar som är nödvändiga för fortsatt välbefinnande.
6.2.1 Ovisshet och oro inför framtiden
I en studie framkommer att vissa patienter snabbt vill glömma bort att de drabbats av sjukdom
och i en annan studie beskrivs att den sjuke känner en stor glädje över livet och en tacksamhet
att få leva. En oro för döden finns även att läsa i fyra av artiklarna.
Cordon & McCarthy (2006) fann att patienterna pratade oavbrutet om framtiden och ville
lägga sjukdomen bakom sig. De var otåliga och ville fokusera på att få livet att bli som vanligt
igen så snart som möjligt. Känslor av oro och ångest var framträdande och att klara av att göra
livsstilsförändringar vara svårare än vad många trodde
10

Många uttrycker sin tacksamhet att ha överlevt och fått en ”andra chans”, att man har haft tur
som klarat sig. En patient säger:
“I think that I was extremely lucky, so I will just have to make the most of it….”
(Cordon & McCarthy, 2006 s.39)
I fyra studier skrivs att många funderade på döden. Genom att ha drabbats av en allvarlig
sjukdom kom funderingar på sin egen dödlighet. Hälsan och livet kunde inte längre tas för
givet. Detta ledde till nedstämdhet hos de drabbade.
”To be honest, I must admit that I had a fear of death after the myocardial infarction”
(Hanssen m. fl., 2005 s.40).
6.2.2 Oro att inte klara av de livsstilsförändringar som är nödvändiga för ett fortsatt
välbefinnande
Samtliga studier visar att efter en hjärtinfarkt är det av central roll att vidta
livsstilsförändringar och att dessa bäst klaras av genom deltagande i hjärtrehabilitering i
någon form. De patienter som deltar skattar sin oro och nedstämdhet lägre än de som inte
deltar.
För att få hjälp med livsstilsförändringar är det av största vikt att delta i någon form av
hjärtrehabiliteringsprogram som sjukvården erbjuder. Dessa program har bevisad effekt när
det gäller reducera dödlighet, förbättra motionsvanor, reducera lipidvärden och symtom på
kärlkramp samt att minska patientens oro och ångest (Grace m. fl., 2002).
Patienter som deltagit i hjärtrehabilitering rapporterar ökade kunskaper, mindre oro, ångest
och depression och högre livskvalitet. Dessa effekter kvarstår ett år efter hjärtinfarkten. Det är
av största vikt att alla patienter motiveras att delta (Leong, Molassiotis & Marsh, 2004).
Många försöker att genomföra alla förändringar på en gång, till exempel sluta röka, ändra
kostvanor, börja motionera och sluta stressa. Istället för att må bättre blir de istället mer
stressade och risken för misslyckande och depression blir mycket större hos dessa patienter
(Cordon & McCarthy, 2006).
Patienter som upplever oro, ångest och nedstämdhet är svårare att motivera att delta i
rehabiliteringsprogram enligt Grace med flera (2002). 20 % färre kvinnor deltar. I denna
studie såg man att det även var färre kvinnor som blev tillfrågade att delta. Följden blir att
dessa patienter uppnår sämre resultat när det gäller sekundärpreventiva åtgärder. Samma
studie såg också att kvinnor rapporterar högre grad av oro än män.
Deprimerade patienter är mindre följsamma till att ta de läkemedel som ordinerats och de
deltar i mindre utsträckning i rehabiliteringsprogram. Dessa faktorer påverkar patienterna
negativt i efterförloppet. I deras studie kunde man däremot inte se samband mellan följsamhet
till ordinerade läkemedel och deltagande i hjärtrehabilitering däremot var de patienter som
deltog mindre oroliga (Leong m. fl., 2004).
Samma sak såg Salamonson, Everett, Davidson, Andrew (2007), deltagare i
hjärtrehabilitering lyckades i större utsträckning nå målen för livsstilsförändringar och var
mindre oroliga och nedstämda än de som inte deltog.
11

6.3 Stöd i mänskliga relationer
Under detta tema beskrivs patientens upplevelse av att bli överbeskyddad av anhöriga samt en
upplevelse av brist på stöd och förståelse hos anhöriga. Fyra av artiklarna beskriver den
förändrade relationen mellan patienten och anhöriga. Två artiklar tar upp att patienten känner
sig överbeskyddad och de andra två beskriver en upplevelse av brist på stöd.
6.3.1 Känslan av att bli överbeskyddad
Cordon och McCarthy (2006) fann att patienterna upplevde sig överbeskyddade av sina
anhöriga. Detta ledde till spänningar i familjen då patienten blev hindrad att göra de enklaste
fysiska aktiviteter som sjukvårdspersonalen hade uppmanat dem att göra. Detta visar vikten
att ta med anhöriga i rehabiliteringen redan på sjukhuset.
Samma resultat framkommer i en annan studie där det beskrivs att många känner sig
överbeskyddad av sina anhöriga som inte fått ta del av informationen på sjukhuset. Även där
ledde det till slitningar i familjen och patienten blev nedstämd på grund av detta. Dessa
patienter belyser vikten av att även de närstående får ta del av samma information och ha
möjlighet att få ställa frågor (Hanssen m. fl., 2005).
6.3.2 Brist på stöd och förståelse hos anhöriga
Brist på socialt stöd leder till ett sämre välbefinnande efter en hjärtinfarkt. De som är
ensamma eller upplever sig utan stöd drabbas av mer sjuklighet och mer oro än de som
upplever sig ha stöd. Kvinnor rapporterar ett mindre stöd av anhöriga och fann det lättare att
prata med andra utanför familjen om sin oro medan män upplever ett större stöd och har ofta
med sin hustru till hjärtrehabiliteringsprogram. Kvinnor löper större risk att drabbas av oro
och nedstämdhet efter en hjärtinfarkt (Grace m. fl., 2002).
Kvinnor oroar sig mer för sina anhöriga än för sig själva och sätter familjens behov främst.
Till exempel ändrar de inte gärna sina kostvanor ifall inte familjen är intresserade av att ändra
sina. Några studier visar att kvinnor inte upplever sig få stöd och hjälp av sina anhöriga
medan andra studier visar att kvinnor säger att familjen är deras största stöd. Vissa kvinnor
deltar inte i hjärtrehabilitering med den förklaringen att de måste vara hemma och sköta
hushållet och inte hinner delta. Följden blir ensamhet och ingen att dela oron med. Männen
upplevde i högre utsträckning sig få stöd av familjen (Emslie, 2004).
6.4 Upplevelse av sjukvårdens stöd och tillgänglighet
Under detta tema beskrivs patienternas upplevelse av sjukvården. Detta har delats in i två
underteman; upplevelse av att ha fått den information och stöd man behöver samt vilken
information och uppföljning upplevde patienterna saknades.
6.4.1 Upplevelse av att ha fått den information och stöd man behöver
Under detta subtema framkom att patienterna i majoriteten av studierna upplevde sig fått
information av vårdpersonalen men endast i en studie upplevde patienterna att de fått det stöd
de behövde. En studie angav dock att patienterna inte hade förväntat sig att få stöd. En
upplevelse av att informationen var teknisk och standardiserad beskrivs i fyra av studierna.
Informationen måste vara individuellt utformad och finnas tillgänglig för patienten när denne
är mottaglig (Gambling, 2003).
12

Wingham m. fl. (2006) skriver att patienterna i deras studie belyste vikten av individuell
rådgivning, vad just den enskilde kan och inte kan göra. Patienterna i denna studie upplevde
sig få stöd.
”Yeah, someone helping me, you know helping me cope with it. To come to terms with it
and, for exercising and things to do to help me get better” (Wingham m. fl., 2006 s. 291).
Enligt Hanssen m. fl. (2005) upplever många patienter att tiden på sjukhus är så kort och det
händer så mycket så man har inte förmåga att ställa frågor där och då. Vissa kom inte på vad
de skulle fråga och andra var rädda att ställa ”dumma” frågor och avstod därför. Har man inte
tidigare haft hjärtinfarkt är det svårt att veta vilka svårigheter som väntar när man kommer
hem. Andra sa istället att det var svårare att ställa frågor i rehabiliteringsgrupperna, man var
rädd att andra deltagare skulle tycka att frågorna var naiva och att de andra skulle skratta åt
dem.
Enligt Hanssen m. fl. (2005) ansåg vissa patienter att vårdpersonalens information varit för
teknisk och skrämmande. Två av patienterna beskrev informationen enligt nedan:
”I wonder if all the information scared me a little bit.”
“You should not read so much that it makes you frightened. By this, I mean that focusing
too much on the disease can make your life much worse than it needs to be.” (Hanssen m.
fl., 2005 s.40)
Patienterna var mycket nöjda och tacksamma för den information man fått på sjukhuset men
man såg personalen som en källa till information men inte till stöd. Majoriteten av patienterna
i denna studie var tidigare friska och hade inga förväntningar på att få stöd av sjukvården. En
patient blev tillfrågad om telefonuppföljning efter utskrivning men avböjde (Cordon &
McCarthy, 2006).
”I have to do this by myself- what good will a nurse calling to me do”.
(Cordon & McCarthy, 2006 s.43)
I Timmins och Kaliszers (2003) studie får patienter samt sköterskor på en akutavdelning, en
vårdavdelning samt sköterskor som jobbar med hjärtrehabilitering rangordna informationen
efter vad man tycker är viktigast för patienten att få veta. Det var åtta punkter och man
rangordnade dem med ett som mest viktigt och åtta som minst viktigt och det skedde 6 veckor
efter infarkten. Det framkom stora variationer i grupperna. Alla bedömde det som viktigast att
lära sig känna igen symtom på hjärtinfarkt och kärlkramp. Patienterna bedömde det minst
viktigt att få information om fysisk aktivitet samt psykologiska aspekter som oro och
nedstämdhet, sköterskorna satte psykologiska aspekter som nummer sex och fysisk aktivitet
som nummer sju men det var stor skillnad i de olika sköterskegrupperna. Rehabsköterskorna
satte t ex psykologiska aspekter som nummer fyra. Sköterskorna tyckte det var minst viktigt
att undervisa om anatomi och fysiologi och för patienterna kom det som nummer fyra.
Slutsatsen drogs att ju tidigare i efterförloppet av sin infarkt patienten befinner sig ju mer
intresserad är han av de faktorer som närmast förknippas med överlevnad. Det är viktigt att ge
patienten den information som han har nytta av i det stadiet han befinner sig.
13

6.4.2 Vilken information och uppföljning saknades?
I fyra av studierna upplevde patienterna att de saknade för dem väsentlig information vid
hemkomsten. De saknade bland annat information om att oro och nedstämdhet var vanligt
förekommande efter en hjärtinfarkt vilket skulle ha underlättat för dem att vetat. Däremot
beskrevs att de patienter som deltog i hjärtrehabilitering upplevde vården mer lättillgänglig
efter utskrivningen. I alla studier fastslogs att informationen ska vara individuellt utformad
både vad gäller innehåll och tidpunkt.
Patienterna i Hanssen med flera (2005) studie efterfrågade mer information efter
utskrivningen från sjukhuset för att motverka oron. Nya problem uppstod då patienten kom
hem vilket gjorde att de inte längre kunde relatera till den standardiserade information de fått
på sjukhuset.
Ett flertal patienter upplevde att de tappat kontrollen över sitt liv efter utskrivning från
sjukhuset och i samband med detta debuterade känslan av oro och nedstämdhet. I efterhand
uppger dessa patienter att det hade underlättat att ha fått information om att oro och
nedstämdhet är vanligt förekommande efter en hjärtinfarkt (Timmins & Kaliszer, 2003).
Patienterna saknade information om de flesta ämnen, till exempel hur mycket man får röra
sig, preventiv livsstil för att minska risken att återinsjukna, hur arbetslivet ska bli samt vad
man ska göra med sin oro. Man kände sig överbeskyddad av sina anhöriga som inte fått ta del
av informationen på sjukhuset. Detta ledde till slitningar i familjen och patienten blev
nedstämd på grund av detta. Dessa patienter belyser vikten av att även de närstående får ta del
av samma information och ha möjlighet att få ställa frågor. Det framkom också synpunkter
från patienterna att personalen var lärare som föreläste och informationen kändes
standardiserad. Man upplevde att personalen inte på allvar lyssnade på vad deltagarna kände,
upplevde och ville veta. De kände sig då inte sedda och hade då svårare att bli motiverade till
livsstilsförändringar (Hanssen m. fl., 2005).
Timmins och Kaliszer (2003) fann att patienterna var mest motiverade att diskutera
psykologiska frågor tidigt efter utskrivningen. Det var då majoriteten av patienterna upplevde
det största behovet. På många ställen dröjer det några veckor till återbesöket och författarna
belyser vikten att informationen måste vara individuell och utgå från varje enskild patients
behov, både när det gäller tidpunkt och innehåll.
Emslie (2004) fastslog att de patienter som deltar i hjärtrehabiliteringsprogram upplever
sjukvården mer lättillgänglig efter utskrivningen än de som inte deltar.
Enligt Hanssen m. fl. (2005) upplevde de flesta patienter att det kom upp många frågor när
man väl kom hem men man hade ingen att ställa dem till. I motsats till Cordon och
McCarthys studie efterfrågade patienterna ett telefonnummer att ringa när frågorna kom upp.
Äldre patienter trodde däremot inte att de skulle kunna belasta sjukvården om de inte hade
någon väldigt konkret fråga att ställa. Det alla var överens om var att en telefonuppföljning av
en sköterska kort efter hemkomst skulle vara positivt och detta resultat står då i kontrast mot
Cordon & McCarthys (2006) studie där patienterna inte var intresserade av
telefonuppföljning.
Som en patient utryckte det:
”I think that is a very good idea and it could be of great help. Even if you have no
problems when they call, you feel more secure and looked after. You know that someone is
thinking of you”. (Hanssen m. fl., 2005 s.41)
14

7. Diskussion
Diskussionen är uppdelad i två delar, dels en metoddiskussion och dels en resultatdiskussion.
I metoddelen diskuteras för- och nackdelar av den valda metoden samt styrkor och svagheter i
arbetet. Resultatdelen speglas mot bakgrunden som diskuteras och reflekteras.
7.1 Metoddiskussion
Denna uppsats är en systematisk litteraturstudie av kvalitativt material. Då syftet med studien
var att beskriva patientens oro valdes en kvalitativ ansats. Kvalitativa forskningsmetoder
syftar till att beskriva, tolka, förstå och förklara fenomen, erfarenheter och upplevelser
(Forsberg & Wengström 2003). Sju vetenskapliga kvalitativa artiklar samt två
sammanställningar av kvalitativa artiklar har bearbetats.
I sökningen efter material uppstod viss svårighet att hitta artiklar som motsvarade studiens
syfte. Endast två studier inriktar sig enbart på psykosociala aspekter efter att ha drabbats av en
hjärtinfarkt. De övriga studierna är inriktade på att beskriva patientens behov och upplevelse
av rehabilitering i syfte att påverka sina riskfaktorer. Ett antal resultat är grundade på enkäter.
Dessa studier beskriver patientens oro och nedstämdhet som en del av studien. Då det snart
stod tydligt att dessa två fenomen är tätt knutna till varandra togs dessa studier med i
analysen. Dock skulle resultatet blivit rikare om syftet med samtliga studier var att belysa oro
och nedstämdhet i samband med hjärtinfarkt då vissa av de valda studierna saknade djupet av
till exempel intervjuer.
En annan eventuell brist i detta arbete är att caring och nursing inte använts som sökord. Detta
kan författaren bara förklara med att egna kunskaper växer under arbetets gång och dessa
kunskaper inte fanns vid arbetets start. Vid eventuell vidare forskning bör dessa sökord tas
med. Analysen har skett med hjälp av Evans analysmetod av redan bearbetat material. Ett
annat möjligt val av analysmetod hade varit Granheim och Lundmans (2004) metod. Dock
kändes det valda materialet inte tillräckligt rikt för att kunna använda denna metod då den
mest riktar sig till tidigare inte analyserat material. Framtagande av meningsbärande enheter
hade varit omöjligt i de inkluderade artiklar som inte innehöll intervjuer. En annan möjlighet
hade varit att endast inkludera de artiklar som var grundade på intervjuer men materialet
bedömdes då inte bli tillräckligt rikt.
De övriga studierna som hittades och som motsvarade sökorden var kvantitativa och innehöll
undersökningar där patienter skattat sitt välbefinnande med hjälp av skalor till exempel
HADS, Hospital Anxiety and Depression Scale, som är en skala som ofta används inom
psykiatrin för att upptäcka depression hos patienter, men i dessa studier var inga intervjuer var
gjorda. Man undersökte graden av depression och oro men inte innebörden av oron. Därför
valde författaren att inte inkludera dessa studier.
Alla nio studier är skrivna på engelska. Vid översättningen har författaren haft en strävan att
vara så noggrann som möjligt för att undvika feltolkning av materialet. Vid citat har engelska
som var originalspråket använts för att fånga innebörden i orden. Nackdelen med att göra en
systematisk litteraturstudie är att man utgår från ett material som är analyserat av en annan
författare och därmed med den författarens tolkningar. Man tolkar en annan författares
tolkningar av ett fenomen. Jag har försökt att sätta sin förförståelse åt sida, då jag är medveten
om att detta annars är en fara för denna studies trovärdighet. Möjligen har ändå min tidigare
erfarenhet i viss mån påverkat resultatet då erfarenheten är svår att helt bortse från då jag
arbetat med denna patientgrupp i tjugo år.
Endast artiklar publicerade år 2000-2007 har använts då hjärtsjukvården förändrats mycket
under 2000-talet. Bland annat har ballongvidgning vid akut hjärtinfarkt blivit rutinterapi
istället för trombolys- behandling som tidigare varit rutinbehandling. Vårdtiderna har också
15

livit kortare, idag är medelvårdtiden för en okomplicerad hjärtinfarkt 4,6 dagar i Sverige
(Burell, 2000).
Hjärtrehabiliteringen har också förändrats och blivit mer lik varandra internationellt med
hjärtskolor där sköterska, läkare, dietist, sjukgymnast och kurator deltar, men en svaghet i
studien är att antalet besök och vilka patienter som erbjuds delta fortfarande är olika i olika
länder. I ett flertal länder har också primärvården en mer aktiv roll redan direkt efter
utskrivningen, i Sverige sker hjärtskolorna i sjukhusens regi.
7.2 Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen är indelad i de teman som framkommit i resultatet.
7.2.1 Brist på tillit till den egna kroppen
Att drabbas av en hjärtinfarkt är en svår och skrämmande upplevelse. Hjärtat är ett vitalt
organ och starkt förknippat med livet. De flesta patienter drabbas därför av någon form av
krisreaktion (Perski, 1999). Många studier har konstaterat att oro, nedstämdhet och till och
med depression är väldigt vanligt efter en hjärtinfarkt. Så många som 20 % av patienterna
uppges vara drabbade (Newman, 2003).
I resultatet framkommer att man känner att man har ”tappat kontrollen” över kroppen. Livet är
inte längre självklart. Man har drabbats av en sjukdom som många förknippar med död
(Timmins & Kaliszer, 2003).
Vad som däremot inte framkommer är om oron skiljer sig mellan olika åldersgrupper och
resultaten i studierna är inte entydiga om det finns skillnader mellan män och kvinnors
upplevelse av oro. Vissa studier har visat att kvinnor är mer drabbade och att de oroar sig mer
för sina anhöriga än för sig själva, andra har inte kunnat styrka detta (Bush m. fl., 2004).
Vissa studier har däremot beskrivit att äldre är mer utsatta än yngre. Min egen erfarenhet
säger att äldre ofta är mer ensamma än yngre och av den anledningen mer utsatta. Man har
färre personer i sin närhet att dela sin oro med och därmed kan Erikssons teori om både
livslidande och sjukdomslidande vara framträdande för denna grupp.
Mäns självbild som den ”starka familjeförsörjaren” är mer hotad än kvinnors självbild. Män
har också svårare att prata om det inträffade (Emslies, 2004). För att hjälpa varje enskild
patient på ett optimalt sätt måste informationen och stödet vara individuellt utformat.
Sjuksköterskan måste vara observant på patientens eventuella lidande och göra det som är
möjligt för att eliminera detta.
7.2.2 Upplevelse av existentiellt hot
Under detta tema är två olika copingstrategier framträdande. Dels de som är tacksamma att de
överlevt och ser det som en andra chans. De lyssnar på alla råd de får och gör allt som är
möjligt för att påverka de riskfaktorer de har. Den andra gruppen består av de som så snabbt
som möjligt försöker glömma det inträffade och gå vidare som tidigare (Cordon & McCarthy,
2006). Enligt författarens åsikt är de dessa patienter som det är svårt att motivera att
genomföra livsstilsförändringar. Detta på grund av att dessa patienter förnekar det inträffade
för sig själva och flyr bakom ett eget skydd. De har svårt att se att det finns risk att drabbas
igen då de inte kan acceptera att de varit sjuka. Dessa patienter riskerar att senare drabbas av
nedstämdhet när verkligheten kommer ikapp dem. De har då ofta tackat nej till
hjärtrehabilitering och har då ingen att dela sin oro med. Förnekande som copingstrategi är
vanligt hos yngre tidigare friska patienter. Det är av största vikt att vårdpersonalen knyter
kontakt med dessa patienter då det annars blir svårt för dem att gå vidare i livet. Att aktivt
arbeta med livsstilsförändring är centralt för patientens hälsa.
16

Många funderar på döden. Livet känns inte längre självklart (Hanssen m. fl., 2005). Det är en
naturlig reaktion när man drabbas av en allvarlig sjukdom. Sjuksköterskan ska här lyssna på
och stötta patienten och koordinera sjukvårdens resurser. Detta kan exempelvis vara att ta
hjälp av till exempel en kurator om sjukvårdens resurser inte räcker för att följa upp patienten
efter utskrivningen. Resultatet i denna uppsats visar att endast i fyra av artiklarna beskrivs
tankar på döden vilket är överraskande få. Min upplevelse när jag jobbar med dessa patienter
är att det är betydligt vanligare än så. Möjligen har frågorna inte utformats på ett sätt som
belyser detta i alla artiklar.
Hjärtrehabilitering har bevisad effekt när det gäller reducera dödlighet, förbättra
motionsvanor, reducera lipidvärden och symtom på kärlkramp samt att minska patientens oro
och ångest (Grace m. fl., 2002). Patienter som deltagit i hjärtrehabilitering rapporterar ökade
kunskaper, mindre oro, ångest och depression och högre livskvalitet. Dessa effekter kvarstår
ett år efter hjärtinfarkten. Det är av största vikt att alla patienter motiveras att delta (Leong m.
fl., 2004).
Trots den bevisade nyttan vet man att bara ca 40 % av alla infarktpatienter i Sverige deltar i
hjärtrehabilitering (Socialstyrelsen, 2004). Siffran varierar dock kraftigt mellan sjukhusen
både i antal deltagare samt vilka patienter som erbjuds att delta. Att vissa patienter inte
erbjuds deltagande kan relateras till Erikssons beskrivning av vårdlidande som även innefattar
brist på vård. Detta strider även mot Hälso- och sjukvårdslagen där det uttryckligen föreskrivs
att vården ska vara lika för alla och komma alla tillgodo.
Patienter som upplever oro, ångest och nedstämdhet är svårare att motivera att delta i
rehabiliteringsprogram (Grace m. fl., 2002). På grund av detta gäller det att ha en bra
organisation som fångar upp alla patienter och lyckas motivera dem att delta. I vissa fall kan
speciella stresshanterings- och kvinnogrupper vara att föredra (Socialstyrelsen, 2004). Oro får
inte bli ett hinder för patienten att tillfriskna och kunna gå vidare med livet.
Forskning visar också att hållbara livsstilsförändringar tar tid att uppnå (Burell, 2000).
Författaren menar att det då borde vara av största vikt att etablera ett nära samarbete med
primärvården. Det är de som följer upp patienterna i ett längre perspektiv och de behöver då
ha redskap för att hjälpa patienterna att inte falla tillbaka i gamla vanor igen och arbeta fram
rutiner för att identifiera patienter som är i riskzonen för att fortsätta att vara oroliga och
nedstämda. Detta är ett välkänt faktum när det gäller när det gäller livsstilsförändringar
oavsett sjukdom eller hos friska som vill åstadkomma ett hållbart rökstopp, minska i vikt eller
till exempel förändra sina motionsvanor. Gamla invanda mönster tar tid att bryta och
primärvården borde då ha mer resurser för att arbeta med detta.
7.2.3 Stöd i mänskliga relationer
Artiklarna i denna studie visar att kvinnor upplever ett sämre stöd av sina anhöriga än vad
männen gör. Kvinnor vill inte belasta anhöriga med sina tankar och känslor. Drabbade
kvinnor kommer oftast ensamma till hjärtrehabiliteringen, drabbade män ha ofta sin hustru
med till dessa träffar (Grace m. fl., 2002).
Många upplever sig också överbeskyddade av sina anhöriga och hindrade att få utföra de
uppgifter sjukvården sagt de ska göra. Detta tror man bero på att anhöriga inte fått ta del av
informationen på sjukhuset och inte haft möjlighet att ställa frågor och berätta om sina känslor
av oro (Cordon & McCarthy, 2006).
Att anhöriga blir överbeskyddande beror till största delen på rädsla för att något ska hända.
Detta leder till konflikter i familjen som borde vara relativt lätta att undvika (Hanssen m. fl.,
2005).
17

Med förändrade rutiner vid information där man tar med anhöriga redan på sjukhuset borde
det vara lättare att motivera dem att även delta i de polikliniska programmen. Det var
förvånande få artiklar som beskrev att det fanns utarbetade rutiner för att inkludera anhöriga i
vård och eftervård. Om anhöriga tas med redan på sjukhuset vet personalen att både patient
och anhörig fått samma information och samma möjlighet att ställa frågor. I
eftervårdsprogrammen får anhöriga en chans att träffa andra anhöriga och det kan upplevas
som en trygghet. Rädsla för återinsjuknande och död kan vara svårt för anhöriga att diskutera
med den drabbade och där kan anhöriga bli ett stöd för varandra. Även patientföreningar kan
ha en stödjande effekt i ett längre perspektiv då de ofta har anhöriggrupper som träffas
regelbundet för att utbyta tankar och erfarenheter.
7.2.4 Upplevelse av sjukvårdens stöd och tillgänglighet
Gällande informationen under vårdtiden så visar resultatet att många patienter hade svårt att
ställa frågor för man visste inte vilka svårigheter som väntade när man kom hem. Under den
korta vårdtiden hände mycket och det gavs liten eller ingen tid till eftertanke och reflektion
över det inträffade.
Vissa tyckte informationen var standardiserad och teknisk och andra uppfattade den som
skrämmande (Hanssen m. fl., 2005). När man väl var hemma saknade man information om
praktiska saker t ex vad man får och inte får göra. Detta visar att informationen måste vara
individuellt utformad och finnas tillgänglig för patienten när denne är mottaglig (Gambling,
2003).
I Timmins och Kaliszer (2003) studie beskriver patienterna att känslor av oro och
nedstämdhet debuterade vid hemkomsten och att det hade hjälpt att fått den informationen
innan.
Det är förvånande att vissa studier visar att patienten och den anhöriga upplevde att de
saknade information om det mesta. Som personal är ambitionen att informera patienterna om
så mycket som möjligt under den korta vårdtiden men vi måste kanske begränsa oss till det
som är viktigast för patienten att veta de första veckorna efter hemkomsten. Det är viktigt att
ge patienten den information han har nytta av i det stadiet han befinner sig. Under vårdtiden är
det viktigt att patient och anhöriga först och främst får kännedom om vilka åtgärder som ska
vidtas bröstsmärta, när ambulans ska tillkallas och hur man använder de läkemedel som är
ordinerade. När de första faserna av chock och förnekande är passerade ges mer ingående
information och motivering till livsstilsförändringar. Innan hemgång gäller det att personalen
fångar upp de patienter som är i behov av ett mer omfattande psykologiskt stöd och ordna
eftervården utifrån det.
Patienterna saknade också information om var de kunde vända sig med sina frågor efter
utskrivningen, ett telefonnummer att ringa. De patienter som deltog i rehabiliteringsprogram
upplevde sjukvården som mer lättillgänglig enligt Emslie (2004).
Vid Riks-HIA och SEPHIAs årsmöte i oktober 2006 framkom att kvinnor som deltagit i
hjärtrehabilitering skattar sin oro högre efter deltagandet. En förklaring angavs, oroliga
kvinnor deltar i högre grad i all uppföljning jämfört med oroliga män.
På HIA får vi ofta samtal från patienter som är oroliga. De flesta är nyligen utskrivna men
även patienter som vårdats för flera år sedan hör av sig. De upplever att de inte har någon att
kontakta i primärvården. Detta är ett problem som vore möjligt att lösa om det på
vårdcentralerna fanns hjärtsköterskor precis som det finns astma- och diabetessköterskor.
Dessa skulle fungera som en naturlig bro mellan sjukhus och vårdcentral och förenkla för
dessa patienter.
18

7.3 Slutsatser
I resultatet av denna studie framkommer att oro och nedstämdhet är vanligt efter en
hjärtinfarkt. Både patienten och anhöriga drabbas. Oron gäller både praktiska funderingar till
mer existentiella frågor. Resultatet i samtliga studier visade att patienter och anhöriga behöver
mer individinriktad information i det skede där patienten är mottaglig för att motverka oron.
Patienter bör även informeras om att oro och nedstämdhet är naturliga reaktioner efter en
hjärtinfarkt. Sköterskans uppgift är att observera, värdera och vid behov åtgärda förändringar i
patientens fysiska och psykiska hälsa. Att även tillgodose basala och specifika
omvårdnadsbehov som att observera eventuellt lidande patienten upplever är en viktig
omvårdnadsuppgift.
Det saknas forskning om hur informationen bäst utformas till denna patientgrupp, framför allt
under vårdtiden. Syftet med informationen är att uppnå trygghet för patienten.
Sjuksköterskan skall även informera anhöriga och förvissa sig om att både patient och anhörig
förstått given information (Socialstyrelsen, 2004).
Idag informeras patienterna om både läkemedel, när ambulans ska tillkallas och om
livsstilsförändringar. Det gör att många patienter upplever att det blir väldigt mycket att lära
på kort tid och att informationen känns standardiserad. Rutiner saknas också idag att
informera anhöriga, vilket denna studie har visat är väldigt viktigt.
Forskningen pekar på att det är viktigt att individanpassa informationen, att se just den person
och dess behov man har framför sig. Detta är en mycket viktig uppgift för sjuksköterskan för
att kunna ge patienten bästa möjliga omvårdnad. Sköterskan ska även fungera som
koordinator för andra vårdgivare som i vissa fall behöver engageras för ett optimalt
omhändertagande.
Fynden i denna studie betonar individuell rådgivning. Trots detta sker idag mycket av den
polikliniska hjärtrehabiliteringen i gruppform. Grupperna har ett bevisat gott resultat gällande
hållbara livsstilsförändringar och att reducera oro och nedstämdhet. Genom nationella
kvalitetsregister ser vi dock att kvinnor skattar sin oro högre än män både på kort och på lång
sikt. Dessa patienter är i behov av olika former av polikliniska kontakter, både i grupp och
enskilda besök. I gruppen fås kontakt med andra drabbade och dess anhöriga och de får stöd
av andra. Vid enskilda besök kan och törs de lättare ta upp mer personliga aspekter på
problem och funderingar. De enskilda besöken sker lämpligen till en hjärtsköterska som även
har möjlighet att remittera patienten till en kurator om patienten har behov av mer stöd.
Det är också viktigt att sjukvården har resurser så dessa patienter lätt kan komma i kontakt
med vårdgivaren efter vårdtidens slut, t ex genom en daglig telefontid till en hjärtsköterska.
7.4 Förslag till vidare forskning
Ett förslag till vidare forskning är att djupintervjua infarktpatienter 4-6 veckor efter
utskrivningen och be dem berätta om vilken information och vilket stöd som skulle vara
viktig att få innan utskrivningen från sjukhuset. De har då sjukdomstiden nära bakom sig men
ändå hunnit få perspektiv och hunnit reflektera över det inträffade.
Med hjälp av detta utformas sedan nya rutiner för information som man sedan använder och
utvärderar för att se om oron och nedstämdheten förbättras.
19

8. Referenser
Bogdan, R., Taylor, S. (1984). Introduction to qualitative research methods. New York:
Wiley and sons.
Burell, G. (2000). Det goda hjärtteamet. Svensk rehabilitering, 2/2000, 45-46.
Bush, DE., Ziegerstein, RC., Patel, UV., Thombs, BD., Ford, DE., Fauerbach, JA., McCann,
UD., Stewart, KJ., Tsilidis, KK., Patel AL., Feuerstein, CJ., Bass, EB. (2004). Post-
Myocardial Infarction Depression. Agency for Healthcare Research and Quality, 2004,123.
Cordon, C., Mc Carthy, G. (2006). Lifestyle changes following acute myocardial infarction: Patients
perspectives. European Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 2006, 37-44.
Cullberg, J. (2003). Dynamisk psykiatri. Finland: WSOY.
Dickens, C.M., McGowen, L., Percival, C., Douglas, J., Tomenson, B., Cotter, L., Heagerty,
A., Creed, F.H. (2004). Lack of a close confidant, but not depression, predicts further cardiac
events after myocardial infarction. Heart, 90, (5), 518-22.
Emslie, C. (2005). Women, men and coronary heart disease: a review of the qualitative
literature. Journal of Advanced Nursing, 2005, 51, (4), 382-395.
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber utbildning.
Evans, D. (2002). Systematic reviews of interpretive research: interpretive data synthesis of
processed data. Australian Journal of Advanced Nursing, 2002-2003, 20 (2). 22-26.
Forsberg, C., Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm:
Natur och kultur.
Friberg, F. (2006). Dags för uppsats- en vägledning för litteraturbaserade uppsatsarbeten.
Borås: Studentlitteratur.
Fridlund, B. (red). (1998). Kardiologisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.
Gambling, T.S. (2003). A qualitative study into the informational needs of coronary heart
disease patients. International Journal of Promotion and Education, 2003, 41 (3), 68-76.
Grace, S., Abbey, S., Zachary, S., Irvine, J., Franche, R.L., Stewart, D. (2002). Cardiac
rehabilitation I: review of psychosocial factors. General hospital psychiatry, 24 (2002), 121-
126.
Hanssen, I. (2002). Kommunikation, Att vara sjuk och hjälpbehövande. Allmän omvårdnad 2.
Stockholm: Liber AB.
Hanssen, T., Nordrehaug, J., Hanestad, B. (2005). A qualitative study of the information
needs of acute myocardial infarction patients, and their preferences for follow-up contact after
discharge. European Journal of Cardiovascular Nursing, 4, 2005, 37-44.
20

Haugland, T., Hansen, I., Areklett, E. (2002) Omvårdnad vid hjärtsjukdomar. Klinisk
Omvårdnad 1. Stockholm: Liber AB.
Jenkins, AD., Rogers, H. (1995). Transfer anxiety in patients with myocardial infarction.
British Journal of Nursing, 4, 21, 1248-1252.
Jensen, B., Petersson, K. (2003). The illness experiences of patients after a first time
myocardial infarction. Patient Education and Counselling, 51, 123-131.
Johansson, A. (2006). The meaning of well-being and participation in the process of health
and care- women’s experiences following a myocardial infarction. International Journal of
Qualitative Studies on Health and Well-being, 1(2). 2006, 100-108.
Jones, ID. Karapiperis, V. Bowman, L. Duggan, H. Jones, D. Johnson, M. Barrows, S. (2006)
Does formal psycho educational support influence anxiety and depression levels in cardiac
patients and their relatives?: a pilot study. Journal of cardiopulmonary Rehabilitation, 26,
2006, 172-175.
Leong, J., Molassiotis, A., Marsh, H. (2004). Adherence to health recommendations after a
cardiac rehabilitation programme in post- myocardial infarction patients: the role of health
beliefs, locus of control and psychological status. Clinical Effectiveness in Nursing, 8, 2004,
26-38.
Newman, S. (2003). The psychological perspective: a professional view. Heart, 2003, 89, 16-
18.
Perski, A. (1999). Det stressade hjärtat. Stockholm: Bromberg.
Ryberg, L. (2000). Etik och livsfrågor. Stockholm: Bonnier Utbildning.
Salamonson, Y., Everett, B., Davidson, P., Andrew, S. (2007). Magnitude of change in
cardiac health- enhancing behaviours 6 month following an acute myocardial infarction.
European Journal of Cardiovascular Nursing, 6, 2007, 66-71.
SOSFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Riksdagen.
Socialstyrelsen. Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. (2005) Artikelnr 2005-
105-1.
Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård 2004. Nationella riktlinjer för kranskärlssjukvård
– version för hälso- och sjukvårdspersonal.
Strand, J. (2004). http://www.ucr.uu.se/sephia/index.html
Svenska Akademiens ordbok. (1998). Stockholm: P. A. Norstedt & Söner
Timmins, F., Kaliszer, M. (2003). Information needs of myocardial patients. European
Journal of Cardiovascular Nursing, 2, 2003, 57-65.
21

Van der Wal, MHJ., Jaarsma, T., van Voorst, R. (2005). Psychiatric nurse; member of the
heart failure management team? European Journal of Cardiovascular Nursing, 4, 2005, 99-
100.
Wallentin, L. (2000). Akut kranskärlssjukdom. Örebro: Ljungföretagen Tryckeri AB.
Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och kultur.
Wingham, J., Dalal, H., Sweeney, K., Evans, P. (2006). Listening to patients: Choice in
cardiac rehabilitation. European Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 2006, 289-294.
22

Bilaga 1. Artikelmatris
Författare, Årtal Titel Syfte Metod/deltagande Resultat
Grace m.fl (2002)
Cardiac rehabilitation I:
Review of psykosocial
factors.
Wingham m fl (2006) Listening to patients:
Choice in cardiac
rehabilitation
Gambling TS (2003) A qualitative study into
the informational needs
of coronary heart disease
patients.
Belysa skillnader i män och
kvinnors deltagande i
hjärtrehabilitering med fokus på
psykosociala faktorer.
Att belysa patientens erfarenheter
av att ha drabbats av en
hjärtinfarkt samt se skillnader i
sjukhusledd uppföljning eller
hem-baserad uppföljning.
Bedöma informationsbehovet hos
patienter med hjärtsjukdom i syfte
att utveckla fungerande
patientutbildningsmaterial.
23
Litteraturstudie/review av
artiklar i Medline år 1997-2001
samt PsychInfo 19984-2001.
Urvalskriterierna är väl
beskrivna men själva
sökningarna beskrivs inte
närmare. N=102.
Kvalitativ studie med
fenomenologisk analys. Intervju
av 17 patienter innan starten av
rehabiliteringen. Urvalet är väl
beskrivet, randomisering till
deltagande har skett.
Kvalitativ med en explorativ
ansats. Enkätstudie.N=30.
Resultatet delas in i fem teman:
cardiac rehabilitation, depression,
anxiety, social support och selfefficacy.
Resultatet och svagheter i
studien diskuteras. Depression 3 ggr
så vanligt hos dessa patienter, 70 %
är fortfarande deprimerade efter 1
år. Vanligare hos kvinnor. Ångest
klart korrelerat till QOL. Oron
bestod till viss del av rädsla för
återinsjuknande och död.
Patienter upplever sig ha tappat
självförtroendet efter infarkten.
Även anhöriga påverkas av detta.
Patienterna behöver råd och stöd
samt hjälp att välja rätt uppföljning.
Resultatet är väl analyserat,
svagheter i studien diskuteras och
vidare forskning föreslås.
Individanpassad information vid
den tidpunkt när patienten är
mottaglig är att föredra. Tidpunkten
är individuell.
Författarna tar upp svagheter med
studien, anknyter till tidigare
forskning och drar egna slutsatser.

Cordon C, McCarthy G
(2006)
Lifestyle changes
following acute
myocardial infarction:
Patients perspectives.
Leong J, m fl (2004) Adherence to health
recommendations after a
cardiac rehabilitation
programme in postmyocardial
infarction
patients: the role of health
beliefs, locus of control
and psychological status.
Belysa patientperspektivet på att
göra bestående
livsstilsförändringar, samt
reducera patientens oro.
Undersöka efterlevnaden av
rekommendationer gällande
medicinering och levnadsråd efter
en hjärtinfarkt samt vilka faktorer
som påverkar detta.
24
Deskriptiv kvalitativ studie med
en explorativ ansats.
Djupintervju med 10 patienter 6
veckor efter utskrivningen.
Tematisk analys av
intervjuerna.
Patienterna valdes ut och
tillfrågades om deltagande med
utgångspunkt i hur väl de
bedömdes kunna besvara
frågeställningen. Övriga
urvalskriterier är välbeskrivna.
Metoden välbeskriven både
gällande rekrytering,
datainsamling samt analys.
Egna slutsatser dras.
Kvalitativ med en explorativ
ansats. En strukturerad enkät
skickades till 89 patienter som
haft hjärtinfarkt de senaste 2
åren. 52 patienter svarade.
Metod, urval och bortfall
redovisas. Patienten besvarade
öppna frågor samt skattade sina
upplevelser med hjälp av 3
olika skattningsskalor som
noggrant redovisas. Etiskt
godkännande var inhämtat.
4 teman framkom: lifestyle warning
signs, taking responsibility for
lifestyle changes, professional
support och looking forward to the
future. Att uppnå bestående
förändringar var svårare än vad
patienterna trodde.
Bättre uppföljning krävs för att
reducera oro och rädsla hos både
patient och anhöriga.
Ensamstående patienter upplevde
mer oro än de med stort socialt
nätverk men många gifta upplevde
ångest och frustration av att de hela
tiden blev överbeskyddade av sina
anhöriga. Konsekvensen blev att de
ofta revolterade” och hade svårare
att efterleva de råd de fått.
Författarna tar upp styrkor och
svagheter med studien, anknyter till
tidigare forskning och drar egna
slutsatser.
Resultatet bearbetades i SPSS.
Svagheter diskuteras samt
jämförelser görs med tidigare
forskning. Egna slutsatser dras och
vidare forskning föreslås.
25 % av patienterna rapporterade
oro och 19 % depression. Dessa
patienter motionerade mindre, rökte
mer och hade mindre socialt stöd.
De deltog även i mindre hjärtrehab.

Timmins F, Kaliszer M
(2002)
Salamonson Y m fl
(2007)
Information needs of
myocardial infarction
patients.
Magnitude of change in
cardiac health-enhancing
behaviours 6 month
following an acute
myocardial infarction.
Bedöma informationsbehovet hos
patienter som genomgått en
hjärtinfarkt direkt efteråt och sen
jämföra med patientens
uppfattning efter 6 veckor. Man
jämför även med sjuksköterskors
uppfattning.
Kartlägga omfattningen av
livsstilsförändringar 6 månader
efter en hjärtinfarkt.
Är det skillnader om man deltagit
i hjärtrehab eller inte?
25
Kvalitativ med en explorativ
ansats. Intervju/enkät 3:e dagen
efter infarkten och sedan efter 6
veckor. Först deltog 27
patienter och vid andra tillfället
deltog 18. Även sköterskor på 2
HIA-avdelningar samt på
hjärtmottagning svarade, totalt
68 stycken. Urvalet är väl
beskrivet. Bortfallet är 34 %
hos patienterna. En svaghet kan
vara att sköterskesvaren var så
många fler än patientsvaren.
Ingen anledning till varför
denna ojämna fördelning ges.
Kvantitativ, deskriptiv
enkätstudie. 106 patienter som
tidigare var friska inkluderades.
Patienterna följdes i 6 månader.
Fyra sjukhus deltog. Patienterna
kontaktades först på sjukhuset
och tillfrågades om deltagande
och vissa baseline- data
inhämtades. Enkät skickades
sedan ut efter 6 månader.
Eventuellt bortfall redovisas
inte. En kontrollgrupp utsågs
som inte deltog i hjärtrehab.
Urvalet är noggrant beskrivet
och etiskt godkännande
inhämtat.
8 grupper delades in i vad
patienter/ssk tyckte var viktigaste
att få information om. Både
patienter och avdelningssköterskor
rankade psykologiska faktorer som
nr 7 av 8, mottagningssköterskor
rankade det som nr 4. Alla
kategorier satt som nr 1 att känna
igen symtom på hjärtsjukdom.
Skillnader finns i vad man upplever
som viktigt, informationen till dessa
patienter ska vara individuell och
inte standardiserad. Resultatet är väl
beskrivet. Författarna tar upp flera
svagheter med studien, anknyter till
tidigare forskning och drar egna
slutsatser.
Av de som deltog i hjärtrehab var
fler gifta/sambo.
Vid 6 månader hade de som deltog
lyckats med fler
livsstilsförändringar än de som inte
deltagit samt de rapporterade ett
större välmående generellt, både
fysiskt och psykiskt.
Resultatet är väl analyserat och
presenterat. Studien är utförd i
Australien där det är stora
skillnader i eftervården av
infarktpatienter beroende på
sjukhus. Studien därför svår att
överföra till svenska förhållanden
där vården är mer lika i hela landet.

Emslie C (2004) Women, men and heart
disease: a review of the
qualitative literature.
Hanssen mfl (2005) A qualitative study of the
information needs of
acute myocardial
infarction patients and
their preferences for
follow-up contact after
discharge.
En översyn av den kvalitativa
litteraturen som beskriver män
och kvinnors upplevelser av en
akut hjärtinfarkt.
Belysa patientens
informationsbehov efter en
hjärtinfarkt.
26
Review av 60 kvalitativa
studier publicerade i
vetenskapliga tidningar. Urvalet
är noga beskrivet, likaså sökord
och tidskrifter. Analysmetod
var första steget i Britts analys
av kvalitativ litteratur. I varje
artikel identifierades
huvuddragen, metod och antal
informanter. Fynden sattes in i
en matris och en systematisk
jämförelse gjordes för att hitta
likheter och skillnader i
studierna. Majoriteten av
studierna var gjorda i USA.
14 patienter följdes 3-5
månader efter utskrivning i
flera intervjuer. Metoden är
kvalitativ och en intervjuguide
har använts. Urvalet är väl
beskrivet men författarna
nämner inget om eventuellt
bortfall.
Kvalitativa studier som inkluderar
kvinnor började komma i slutet av
90-talet. Kvinnor oroar sig för att
inte klara av att ta hand om familjen
och att klara medicineringen. Mäns
oro består mer av att inte längre
kunna jobba. Rehabilitering av
hjärtinfarktpatienter bör ta hänsyn
till män och kvinnors olika oro och
behov.
Resultatet överskådligt presenterat
och en omfattande artikelmatris
redovisas. Resultatet diskuteras,
styrkor och svagheter belyses och
förslag på användningsområden för
den nya kunskapen lämnas.
Resultatet redovisas under tre
huvudrubriker: sjukhusvistelsen,
tiden hemma och uppföljningen.
Vilken patient som säger vad
redovisas inte. Författarna anknyter
till tidigare forskning och resultatet
är vältolkat. De diskuterar svagheter
i studien. Sjukvården motsvarar inte
patientens behov efter hemkomsten.
Patienten vill ha telefonuppföljning,
ett nummer att ringa när behovet
uppstår. Det är nödvändigt att
förbättra uppföljning av dessa
patienter.