Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

ASSOCIATIONSLINJER som förbinder enheter på olika skikt. 7 En schematisk figur får
illustrera en del av skiktningen. Vi återkommer till varje enskilt skikt.
(13) accent 2 HL
betoning
stavelser
kvantitet, moror
distinktiva drag
[labial]
[ ... ]
(x .)
σ σ
µµ
µ
p r a t a
[koronal]
[ ... ]
prosodi
segmentell fonologi
Linjerna i figuren markerar vilka enheter i strukturen som är koordinerade i tiden.
I de följande avsnitten kommer vi att gå igenom de olika skikten för att förstå hur
ljudstrukturen ser ut och fungerar. Vi börjar nertill med fonemen och deras
uppbyggnad av distinktiva drag.
Segmentell fonologi
Den segmentella fonologin beskriver huvudsakligen språkljudens kvalitéer. Talet
innehåller en massa brus och variationer som är helt tillfälliga och beroende på
faktorer som inte alls är språkliga till sin natur (snytningar, hulkningar och annat
buller). Dessutom innehåller talet en mängd variationer som ur språklig synpunkt är
helt överflödiga (REDUNDANTA) i den bemärkelsen att de inte bidrar med någon
väsentlig språklig information. Till exempel får många ljud olika uttal i olika
positioner i stavelsen. /p/ uttalas olika i pudel respektive spurt. I pudel är det
ASPIRERAT [p h], dvs. en mängd luft strömmar ut direkt före den efterföljande
vokalen, medan en sån luftström saknas i spurt [p]. Likväl uppfattar vi [p h] och [p]
som exempel på en och samma ljudtyp, FONEMET /p/. Aspirationsvariation är således
redundant i svenskan. I andra språk kan den vara väsentlig, t.ex. thailändska.
Fonemen är den serie av ljudtyper vi får kvar när vi har rensat bort det redundanta i
ljuden.
7 Inom vetenskapen kallas denna fonologiska teori och modell för AUTOSEGMENTELL FONOLOGI,
vilket syftar på skiktens självständighet (auto-) och att enheterna på varje enskilt skikt kan betraktas
som egna segment.
14