Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

Fonemen kombineras på olika sätt till betydelsebärande enheter, MORFEM, t.ex.
/dam/, men fonemen betyder inget i sig själva: /d/, /a/, /m/. Det är ju inte så att /d/
betyder ’kvinna’, /a/ betyder ’vuxen’ och /m/ ’kan föra sig med stil’. Tillsammans
och i en viss ordning utgör dessa fonem det morfem som betyder (ungefär) ’vuxen
kvinna som kan föra sig med stil’. Fonemens förmåga att vara betydelseskiljande
innebär just att de kan varieras för att bilda nya morfem med nya betydelser: /dam/,
/dag/, /dal/, /lam/, /tam/, osv. (och det blir tydligt att /d/ inte gärna kan betyda
’kvinna’, eller /m/ ’kan föra sig med stil’).
Hellberg (1974) ger oss en analogi från siffrorna (här motsvarande fonemen) som
tillsammans bildar telefonnummer (morfemen), vars betydelser är olika abonnenter.
Det finns ingenting gemensamt för alla abonnenter med telefonnummer som slutar på
7. Sjuan betyder ingenting i och för sig, men den är viktig för att skilja
telefonnummer, och därmed abonnenter, åt. 11
Några test hjälper oss att ta reda på vilka fonem som föreligger i svenskan. Ett
test är känt som UTBYTESTESTET (eller kommutationstestet). Man ställer parvis
samman ord som skiljer sig åt beträffande endast ett ljud. Om orden betyder olika
saker, har man hittat en fonematisk skillnad. 12 Några så kallade MINIMALA PAR:
(18) minimalt par identifierade fonem
vid – vit /d, t/
vin – vit (vid) /n/
vis – vit (vid, vin) /s/ osv.
puta – luta /p, l/
tjuta – luta (puta) /˛/
kuta – luta (puta, tjuta) /k/ osv.
lik – lök /i, ø/
lek – lök (lik) /e/
lok – lök (lik, lek) /o/ osv.
Som antytts finns det betydligt fler ljud än fonem, och vid ett noggrant genomfört
utbytesstest prövas alla ljud i alla positioner. Man upptäcker då snart att bara vokaler
kan vara stavelsekärnor i svenska (jfr det minimala paret lik – *ldk). Man upptäcker
också att ljudsekvensen [p h ]udel finns i svenska, men att ljudsekvensen [p]udel
saknas. Här ”saknas” ett minimalt par, och [p h ] och [p] kan följaktligen inte vara två
olika fonem i svenska. Men det återstår att fastställa att [p h ] och [p] är varianter av ett
11 Riktnumren har dock ingen naturlig plats i denna analogi.
12 Om det också visar sig vara huvudallofonerna av de olika fonemen man stött på, så är fonemen
identifierade.
18