Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

Krock
Om två betoningar hamnar intill varandra uppstår en betoningskrock, vilket ger dålig
rytm. God (eller åtminstone jämn) rytm alternerar mellan PROMINENTA och icke
prominenta enheter, något som är väl känt från t.ex. musikens värld. Språket har
mekanismer som åtgärdar krocken, såsom strykning eller förflyttning av den ena
betoningen. Det klassiska exemplet är kapten Jansson. 34
(63) kap»ten + »Jansson > «kapten »Jansson el. kapten »Jansson
Betoningarna hamnar på intilliggande stavelser, och då flyttar sig eller försvinner den
mindre prominenta av de två. Denna rytmiska regel är betydligt generellare i
engelska än i svenska (prova bara med ma»jor + »Jansson).
En annan lösning är att sära lite på betoningarna, utan att direkt flytta någon
betoning från sin stavelse. Detta kan fonologiskt betraktas som att man sätter in en
tom obetonad stavelse (eller rytmisk position) mellan betoningarna. I exemplet
markerar ’x’ frasbetoningar och ’.’ obetoningar.
(64) . x . x x . . x . x . x .
Mitt namn är »Bo »Jansson > Mitt namn är »Bo [σ] »Jansson
Tonaccenten (accent 1 och 2) spelar också en roll i upplösningen av betoningskrockar
inom ord i svenskan (jfr 53-54). Vid accent 2 är det ofta möjligt att ta bort betoningen
från en bibetonad stavelse som hamnat intill en huvudbetoning. Vi har redan sett
exempel på det: 2storman vs 2hemman uttalas med samma betoningsmönster i
normalt tal, vilket betyder att betoningen på -man i storman har reducerats. Ett annat
exempel är »sjuk«dom som får accent 2 och oftast inte betonas märkbart på andra
stavelsen: 2 »sjukdom. Att andra stavelsen dock har en fonologisk betoning
framkommer i sammansättningstestet: 2 »magsjuk«dom.
Lapsus
Lapsus är motsatsen till krock. En betoningslapsus uppstår när avståndet mellan två
betoningar blir för stort, eller om ett långt ord bara har en betoning. I båda fallen går
den alternerande rytmen förlorad. Språk åtgärdar ibland detta genom att sätta in en
betoning på lämpligt ställe. Till skillnad från engelska är rytmisk betoning i svenskan
mycket diskret, om den alls föreligger. Rytmiska betoningar är svagare än de andra
betoningarna och dyker upp t.ex. i långa sammansättningar, gärna på stavelser som
fått sina betoningar strukna (enligt (51)). Taltempot påverkar uppfattningen av
34 Eller ibland kapten Nilsson.
42