Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

Visby och Svendborg), med olika placering i förhållande till den betonade stavelsen.
Den andra tontoppen i accent 2 realiseras bara när ordet har fokusintonation i
yttrandet. Det innebär i allmänhet att ordet står i den del av ett yttrande som
innehåller ny information. Varje yttrande måste ha minst ett fokus, varför ett isolerat
uttal av ett ord automatiskt innebär fokusintonation på det ordet. Vidare motiveras
accenterna av både fonologiska faktorer (sammansättningsregeln) och morfologiska
faktorer (vissa formklasser och vissa enskilda morfem kräver en viss accent), vilket
ger en rätt komplicerad distribution. Detta gör det svårt att hitta en generell
beskrivning.
Här ska vi helt kort titta på representationen av tonaccent i stockholmska enligt
en hypotes om deras natur.
§14.1 En analys av tonaccenterna
De prosodiska enheter som uttrycker accenterna är tonerna Hög (H) och Låg (L). I
många s.k. tonspråk har tonerna en viktig lexikal funktion (kinesiska, bantuspråk),
och utnyttjas för att skilja betydelser åt. I fullödiga tonspråk är tonerna oberoende av
betoningarnas placering (och betoningar behöver heller inte föreligga i någon
grammatisk bemärkelse). I svenska och norska är de lexikala tonerna bundna till
huvudbetoningen på olika sätt och kallas därför TONACCENTER.
När man studerar tonaccenterna i Norden finner man att accent 2 alltid har mer
tonalt material i sin struktur än accent 1. I stockholmska har accent 2 två tontoppar
medan accent 1 bara har en, i göteborgska har accent 2 en hög ton där accent 1 saknar
en ton, osv. Detta kan tolkas fonologiskt som en PRIVATIV distinktion, dvs. en
distinktion mellan närvaron av struktur och frånvaron av struktur. Enligt detta sätt att
se är det bara accent 2 som är en LEXIKAL tonaccent. Det som traditionellt kallas
accent 1 är i själva verket ren satsintonation (som finns i alla språk) och alltså inte
någon specifik egenskap hos enskilda ord.
(69) accent 1: Ø (ingenting)
accent 2: H (en hög ton)
Realisationen av den lexikala accenten är därmed en hög ton, vilken är associerad
med den betonade stavelsen.
(70) accent 1 accent 2
H
an.d-en
an.de-n
44