Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet
Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet
Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Visby och Svendborg), med olika placering i förhållande till den betonade stavelsen.<br />
Den andra tontoppen i accent 2 realiseras bara när ordet har fokusintonation i<br />
yttrandet. Det innebär i allmänhet att ordet står i den del av ett yttrande som<br />
innehåller ny information. Varje yttrande måste ha minst ett fokus, varför ett isolerat<br />
uttal av ett ord automatiskt innebär fokusintonation på det ordet. Vidare motiveras<br />
accenterna av både fonologiska faktorer (sammansättningsregeln) och morfologiska<br />
faktorer (vissa formklasser och vissa enskilda morfem kräver en viss accent), vilket<br />
ger en rätt komplicerad distribution. Detta gör det svårt att hitta en generell<br />
beskrivning.<br />
Här ska vi helt kort titta på representationen av tonaccent i stockholmska enligt<br />
en hypotes om deras natur.<br />
§14.1 En analys av tonaccenterna<br />
De prosodiska enheter som uttrycker accenterna är tonerna Hög (H) och Låg (L). I<br />
många s.k. tonspråk har tonerna en viktig lexikal funktion (kinesiska, bantuspråk),<br />
och utnyttjas för att skilja betydelser åt. I fullödiga tonspråk är tonerna oberoende av<br />
betoningarnas placering (och betoningar behöver heller inte föreligga i någon<br />
grammatisk bemärkelse). I svenska och norska är de lexikala tonerna bundna till<br />
huvudbetoningen på olika sätt och kallas därför TONACCENTER.<br />
När man studerar tonaccenterna i Norden finner man att accent 2 alltid har mer<br />
tonalt material i sin struktur än accent 1. I stockholmska har accent 2 två tontoppar<br />
medan accent 1 bara har en, i göteborgska har accent 2 en hög ton där accent 1 saknar<br />
en ton, osv. Detta kan tolkas fonologiskt som en PRIVATIV distinktion, dvs. en<br />
distinktion mellan närvaron av struktur och frånvaron av struktur. Enligt detta sätt att<br />
se är det bara accent 2 som är en LEXIKAL tonaccent. Det som traditionellt kallas<br />
accent 1 är i själva verket ren satsintonation (som finns i alla språk) och alltså inte<br />
någon specifik egenskap hos enskilda ord.<br />
(69) accent 1: Ø (ingenting)<br />
accent 2: H (en hög ton)<br />
Realisationen av den lexikala accenten är därmed en hög ton, vilken är associerad<br />
med den betonade stavelsen.<br />
(70) accent 1 accent 2<br />
H<br />
an.d-en<br />
an.de-n<br />
44