30.08.2013 Views

Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Visby och Svendborg), med olika placering i förhållande till den betonade stavelsen.<br />

Den andra tontoppen i accent 2 realiseras bara när ordet har fokusintonation i<br />

yttrandet. Det innebär i allmänhet att ordet står i den del av ett yttrande som<br />

innehåller ny information. Varje yttrande måste ha minst ett fokus, varför ett isolerat<br />

uttal av ett ord automatiskt innebär fokusintonation på det ordet. Vidare motiveras<br />

accenterna av både fonologiska faktorer (sammansättningsregeln) och morfologiska<br />

faktorer (vissa formklasser och vissa enskilda morfem kräver en viss accent), vilket<br />

ger en rätt komplicerad distribution. Detta gör det svårt att hitta en generell<br />

beskrivning.<br />

Här ska vi helt kort titta på representationen av tonaccent i stockholmska enligt<br />

en hypotes om deras natur.<br />

§14.1 En analys av tonaccenterna<br />

De prosodiska enheter som uttrycker accenterna är tonerna Hög (H) och Låg (L). I<br />

många s.k. tonspråk har tonerna en viktig lexikal funktion (kinesiska, bantuspråk),<br />

och utnyttjas för att skilja betydelser åt. I fullödiga tonspråk är tonerna oberoende av<br />

betoningarnas placering (och betoningar behöver heller inte föreligga i någon<br />

grammatisk bemärkelse). I svenska och norska är de lexikala tonerna bundna till<br />

huvudbetoningen på olika sätt och kallas därför TONACCENTER.<br />

När man studerar tonaccenterna i Norden finner man att accent 2 alltid har mer<br />

tonalt material i sin struktur än accent 1. I stockholmska har accent 2 två tontoppar<br />

medan accent 1 bara har en, i göteborgska har accent 2 en hög ton där accent 1 saknar<br />

en ton, osv. Detta kan tolkas fonologiskt som en PRIVATIV distinktion, dvs. en<br />

distinktion mellan närvaron av struktur och frånvaron av struktur. Enligt detta sätt att<br />

se är det bara accent 2 som är en LEXIKAL tonaccent. Det som traditionellt kallas<br />

accent 1 är i själva verket ren satsintonation (som finns i alla språk) och alltså inte<br />

någon specifik egenskap hos enskilda ord.<br />

(69) accent 1: Ø (ingenting)<br />

accent 2: H (en hög ton)<br />

Realisationen av den lexikala accenten är därmed en hög ton, vilken är associerad<br />

med den betonade stavelsen.<br />

(70) accent 1 accent 2<br />

H<br />

an.d-en<br />

an.de-n<br />

44

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!