Svenskt fonologikompendium] - Stockholms universitet

(37) Sonoritetshierarki +
vokaler
(h ˛ Ó) r l j
N n m v
f b d g p t k
s -
Alla ord är inte lika lätta att dela in i stavelser, och man får använda andra metoder än
introspektion för att avgöra vart ett segment hör. Ta till exempel ord med två
konsonanter eller en lång konsonant mellan vokalerna. Långa konsonanter (se testet i
(39)) skrivs här dubbelt för tydlighets skull.
(38) katten vannte vittring
I ordet katten uppstår frågan vart det långa tt hör. Svaret är Båda stavelserna! vilket
vi nu kan sluta oss till. Vi har konstaterat att stavelseansatsprincipen gäller i
svenskan, när en konsonant finns tillgänglig. Alltså måste tt bilda ansats till andra
stavelsen. Vi har också konstaterat att en stavelse inte kan inledas med en lång
konsonant (jfr *ttitta i (2)). Alltså måste tt även utgöra första stavelsens koda. Enda
sättet att bejaka dessa två till synes motstridiga påståenden i en och samma form är
att tillåta att tt ingår i båda stavelserna. Ytterligare ett skäl att anta att en del av tt hör
till första stavelsen är kravet att betonade stavelser i svenskan ska vara långa (mera
om det nedan §12.1).
I ordet vannte har vi två olika konsonanter. Vi kan utgå ifrån att t är ansats till
andra stavelsen. Konsonanten n kan inte höra till andra stavelsen, eftersom sekvensen
nte har två SONORITETSTOPPAR vilket inte är tillåtet inom en och samma stavelse
(både n och e är mer sonora än t). Det långa nn hör således till första stavelsen.
I vittring bildar tr en tillåten stavelseinitial konsonantkombination, dvs. tri eller
tring är fullt möjliga svenska ord, enligt intuitionen (jfr tre, trång). I detta fall kan
man tänka sig att stavelsegränsen går mitt i tt, precis som i katten. Också om man
antar att gränsen går efter tt, får vi en giltig stavelsestruktur, men hela sekvensen ttr
kan inte höra till en enda stavelse, inte till den andra, eftersom en lång konsonant inte
kan inleda en stavelse, och inte till den första eftersom ittr innehåller två
sonoritetstoppar.
Ett sätt att kontrollera att ett segment är långt är att man vid uttalet kan stanna på
segmentet och förlänga det extremt, utan att det känns (intuitivt) konstigt. Jämför
alternativen nedan:
30