Vuxna med neuropsykiatriska störningar som har debuterat i ...

More documents

Recommendations

Info

I möten med patienter utan klarlagd diagnos bör allmänläkaren tänka på möjligheten av neuropsykiatriska problem och kunna hänvisa till utredning. För att kunna göra det krävs, förutom kunskap, att det finns upparbetade kanaler för remittering till psykiatrin med sådan frågeställning. Det förutsätter att det skapas vårdprogram som klarlägger ansvarsförhållanden och som inbegriper samverkan mellan olika nivåer. På sikt kan intresserade allmänläkare ha en viktig roll i uppföljningskontakter av personer som utretts t.ex. för uppföljningskantakter kring medicinering. En annan roll är den som läkare knutna till gruppboenden har. Även andra verksamheter på basnivå har en viktig roll, inte minst personal inom missbruksvården. Men också andra kommer att träffa personer med neuropsykiatriska funktionshinder som personal på ungdomsmottagningar, elevvårdspersonal på gymnasier och högskolor, personal på arbetsförmedlingen, försäkringskassan osv. 2. Psykiatrin allmänt. Varje vuxenpsykiatrisk mottagning bör kunna ta ansvar för följande: Upptäckt. Med kännedom om hur komplex problembild som denna patientgrupp ofta uppvisar är det en viktig uppgift för psykiatrin att kunna identifiera och känna igen neuropsykiatriska funktionshinder och att kunna värdera betydelse av sådana problem i relation till andra problemområden. Inte minst gäller det patienter med ”kroniska” psykiatriska tillstånd. Genomföra utredning och klarlägga diagnos. Med kännedom om hur stor målgruppen är måste på sikt varje allmänpsykiatrisk mottagning klara den uppgiften. Det är idag många psykiatrer som inte uppfattar sig ha sådan kunskap att man är beredd att ta ansvar för denna uppgift eller man saknar kompetens i arbetslaget, t.ex. psykolog med erfarenhet av testning, för att utföra utredningar på ett kvalificerat sätt. Genomföra behandlingsinsatser i det akuta skedet. Bedöma inriktning på och initiera långsiktiga stödinsatser med det ovan nämnda habiliteringsperspektivet. Det kan gälla information om funktionshindret till patienten och dennes omgivning, hjälp för patienten att hantera sin funktionsnedsättning i vardagen; psykopedagogik, sociala insatser i relation till arbete, boende och familj, medicinering och psykoterapeutiska insatser. För vissa personer i målgruppen kommer det att innebära att initiera samverkan mellan t.ex. sjukvård, habilitering och LSS. En speciell uppgift är att identifiera behov av talesman eller en person för ”coaching”. 3a. Specialistteam inom psykiatrin på sjukvårdsområdesnivå (för ca 250 000 invånare). Med nuvarande kunskapsnivå inom vuxenpsykiatrin är det nödvändigt att skapa team som ger en bas och trygghet för att lokalt utveckla kunskap om området. Det kan t.ex. gälla att finna arbetsformer för utredning och behandling och att utveckla samverkansformer med vuxenhabilitering, socialtjänst, arbetsförmedling etc. Psykosteamens uppbyggnad och roll kan vara modell för att skapa sådana neuropsykiatriska team. Team finns eller är under uppbyggnad i inom SÄS, NU-sjukvården, SkaS och i Kungälv. Däremot saknas det i Göteborgsregionen (utom i Kungälv) varför initiativ till att skapa sådana bör tas. 13
De team som finns idag har endast som uppdrag att göra utredningar. Med växande erfarenhet har det för teamen blivit uppenbart att det också är nödvändigt att utveckla behandlingsinsatserna framför allt till dem inom målgruppen som inte hör hemma inom vuxenhabiliteringen. Till dessa team bör det också knytas behandlingsansvar på samma sätt som ”psykosteamen” har det, eller att det skapas ”stödteam” i nära samverkan med utredningsteamen. 3b. Vuxenhabiliteringen. Inom vuxenhabiliteringen finns sedan många år erfarenhet av stödinsatser med tvärprofessionell inriktning till dem som ingår i habiliterings målgrupp. Det är insatser som efterfrågas av många fler och som kan vara modellbildande för utvecklingen av stöd- och behandling inom andra verksamheter. Det är ibland för andra verksamheter oklart vilka som vuxenhabiliteringen definierar som sin målgrupp varför det finns behov av att detta tydliggörs i kontakter med habiliteringens samverkansparter inom sjukvården. Inom de flesta av vuxenhabiliteringens team saknas det läkare varför målgruppens behov av läkare, framför allt med erfarenhet av psykiatri, bör diskuteras. 3c. Omsorgspsykiatri Mölndal Verksamhetens inriktningen är psykiatriska problem hos vuxna personer med förståndshandikapp. Den består av två delar; en slutenvårdsenhet och en öppenvårdsenhet. Slutenvården sker som planerade inläggningar efter remiss. Akuta problem handläggs primärt inom allmänpsykiatrin. Öppenvården har en konsultativ inriktning där primärvård och allmänpsykiatri efter remiss kan få hjälp med bedömning och behandlingsförslag. 4. Kunskapscentrum, team på regionnivå. Fortsättning av ”Vuxenprojektet” vid BNK. I det omfattande utvecklingsskede som detta stora område bifinner sig i är det angeläget att ta tillvara de erfarenheter som gjorts inom Vuxenprojektet (se bilaga) så att projektets erfarenheter kan bli en motor för utvecklingen av området inom regionen. Centrat skall vara en resurs för regionen och kan inte ersätta avsaknaden av specialistteam i Göteborg. Det bör ha tre huvuduppgifter: Stimulans av kunskaps- och metodutveckling samt erfarenhetsutbyte inom regionen. Med de nationella och internationella kontakter som ”Vuxenprojektet” har ges möjlighet att tillföra regionen sådan kunskap. Man bör ha utrymme för att utbilda anställda inom psykiatrin med olika yrkesbakgrund. En viktig roll är att skapa nätverk i regionen. Information till många andra verksamheter är angelägen. Forskning. Vid Avdelningen för Barn- och Ungdomspsykiatri, Göteborgs Universitet, bedrivs världsledande forskning kring de neuropsykiatriska funktionshindren. Denna verksamhet skulle kunna kompletteras med patientnära forskning kring klinisk presentation, förlopp och behandlingsinsatser vid ett flertal enheter inom regionen. Bedömning och utredning av komplicerade fall som remitteras från regionen. Möjligheten att göra sådana bedömningar på konsultbas eller via handledning bör utvecklas. I en fortsatt roll som riksspecialitet för autismspektrumstörningar bör man också ta emot utomregions patienter. De skissade uppgifterna innebär att teamets arbetstid inte får slukas av patientarbete. Det är rimligt att de tre delarna får ta ungefär lika stort utrymme. 14
Page 1 and 2: Regional utvecklingsplan för psyki
Page 3 and 4: Sammanfattning Arbetsgruppens uppdr
Page 5 and 6: 3b. Vuxenhabiliteringen. Vuxenhabil
Page 7 and 8: 2. personer med autismspektrumstör
Page 9 and 10: grupp har en tidig debut av sitt mi
Page 11 and 12: ehov och rätt. Det saknas struktur
Page 13: Behov av insatser på olika samhäl
Page 17 and 18: Bilagor: Bilaga 1.Sammanställning
Page 19 and 20: Bilaga 2. Sammanställning av neuro
Page 21 and 22: Bilaga 3. Neuropsykiatriska resurse
Page 23 and 24: givit tillräckligt underlag för d
Page 25 and 26: Bilaga 6. Rehabiliteringsmedicin, i
Page 27 and 28: Avgörande för vilka vuxna som ska
Page 29 and 30: Bilaga 8. Vuxenprojektet vid BNK, p
Page 31 and 32: För patienter som ingått i projek
Page 33 and 34: försäkringskassa/arbetsvårdande

Vuxna med neuropsykiatriska störningar som har debuterat i ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?